tog tag min enkla och välflygande Blue Phoenix,

 

försedd med en billig kinesmotor ut på ängen nedanför min bostad. Jag var oändligt flygsugen,  så det fick bli Blue Phoenixen, för den har aldrig gjort mig besviken.

Flygning är ju mycket mer än att ha en kolfiberkärra med en stjärnmotor för 40000 spänn.

Modellflyg för mig är,  att mitt flygande ska skapa en känsla och kanske en flykt från vardagen till en ytterligare dimension. Enkelt uttryckt vill jag uppleva glädje,  när jag flyger och att jag kan nå det mål , jag sätter upp för min flygning.

Vädret i dag var 6/8 Cu och Stratus och nästan ingen vind. Min modell försågs med den lilla nyckelringskameran, som numera tar i Hd-format, så jag skulle kunna suga på flygningen efteråt.

Att kunna gå ut med enkla plan och flyga med dessa utan att behöva släpa med en mekanisk verkstad är härligt. Således slängde jag iväg min BF med tillslagen kamera. Klättrade lugnt upp till 300 meter´och slog av motorn. Efter någon minut träffade jag på kraftig termik och jag klättrade så högt jag kunde se modellen. Med det molntäcket det var i dag, vågade jag inte gå högre, då modellen tenderade att försvinna i töcknet.

När man står och flyger sin enkla modell och allt är under kontroll, då känner jag flyglycka och tillfredsställelse. Det jag också känner är ju :Förväntan ! 

Kommer modellen att bete sig , som är avsett ? Jag vet,  att en masonitskiva kan flyga, men när det gäller en modell, så ska den ju flyga , som jag förväntar , den ska flyga. Gör den det, då är dagen räddad.

Efter en timmas flygning landade jag och kollade filmen jag tagit. Men enligt lagen om allts djäklighet, var batteriet nästan urladdat, när jag började, så det blev bara en liten snutt.

I somras,  när jag åkte ner till Hovs Hallar sent på eftermiddagen, upplevde jag just en sån dag,  jag beskrivit ovan. Perfekt vind och ljummet i solskenet. Eftersom jag kom ner mot kvällningen, stod solen lågt i väster och den färgade ju landskapet i varma färger och jämnade till konturerna.

Inte bara kan man njuta av väder,  utan när man sitter i selen och kan koppla av flygandet lite, om det är bra förhållanden, så känner man också dofterna från havet och lukten från strandängarna. En upplevelse jag unnar fler. Känslan när man sitter selen och glider fram över den nordskånska naturen är obeskrivligt. Just det , att det är JAG, som sitter där och flyger och det är jag , som utnyttjar terrängen, naturen och min skärm!

Här är lite bilder, som visar skärmflyg och OT-Friflyg. Jag hoppas bilderna förmedlar en känsla till er och gör er nyfikna !

                                                                    Skolbacken vid Hammars Backar.

                                                                       Polenfärjan kryper i horisonten som en skogssnigel.

                                                                   Ett antal skärmar…..

                                                                   Att kontrollera sin skärm är en konst bara det.

                                                                        Endast två piloter kvar i utslagningstävlingen.

                                                                        Pierre flyger tandem

                                                                   Lite manipulerad bild, men ger än känsla

                                                                Här blommar skärmarna på strandängarna

                                                                      Gryningsstart i dimman.

                                                                    Man kan känna lukten av eter.

                                                                      Trimstart

                                                                   Det enkla – ofta det roligaste.

                                                                   60 års erfarenhet av friflyg. Vad han känner ? Jag tror förväntan !

                                                                   Sten Persson fokuserad

                                                                  “Hoppas jag hittar termik”!

                                                                   Luftens och termikens mästare – tranorna som flyttar.

                                                                     Fly baby fly !

                                                                      Ja ni ser själva när den konstruerades……….

                                                                      There is no limit in the sky……….

 

 

mats

i synnerhet när det gäller segelplan.

Jag är glad och stolt ägare till en klassisk bok om segelplan, som skrevs av de främsta företrädarna inom aerodynamik, flygmekanik och konstruktions- och byggteknik i 30-talets Tyskland. Inte bara har konstruktörerna och teoretikerna skrivit,  utan också de aktiva tävlingsflygarna har lämnat sina bidrag. Tyskland var världsledande och är det fortfarande inom området högvärdiga segelplan.

Boken trycktes 1942 i Tyskland och jag är omåttligt glad,  att jag äger den. Jag vågar påstå , jag läst varje sida noggrant och lärt mycket!

När man läst boken,  förstår man att kunskapen inom ämnet segelflyg,  redan då var hög. Detta kom som en följd av tyskarnas vilja att utforska och experimentera. På 20- och 30-talen flög man i stort sett bara hang och hang finns det gott om i Tyskland. Speciellt Rhön blev ju berömt. Den mest kända platsen är Wasserkuppe , där man kan säga segelflygets vagga stod.

Det var här man lärde sig att utnyttja de termiska uppvindarna, som gjorde det möjligt att vinna höjd utan att behöva ligga och kana på ett hang.

I och med nazisternas maktövertagande skapades det ekonomiska möjligheter för flygklubbarna att företa experiment. Det var av intresse för regimen ,att fostra blivande militärpiloter,  genom att ge dessa möjlighet , att lära sig flyga segelplan. Man kan också säga,  att utvecklingen av segelflyget låg i tiden.

Även i Sverige utgick statsbidrag för de som tog segelcert. Jag tog mitt segelcert 1967 och jag tror statsbidrag utgick fortfarande, men jag är inte säker.

Konstruktionerna skedde oftast i anknytning till olika universitet, där man hade en inspiratör och mentor. Kända ställen där man konstruerade segeplan var Berlin, Aachen, Darmstadt, Muenchen, Stuttgart och Göttingen. Dessutom hade man kommersiella tillverkare som Schemp-Hirth, Schleicher, Schneider-Grunau, Jacobs-Schweyer och Weber. Flera av ovanstående företag existerar än i dag.

Jag har fotograferat lite bilder ur boken , vars förlag inte mer finns. Andra bilder har jag fotograferat av från bilder i museét på Wassekuppe. Det stod inget om copyright, därför använder jag de.

Här kommer lite bilder med lite förklaringar. Jag vill bara visa,   hur vackert man byggde vid denna tid.

En av de vackraste bilderna.

En konstruktion från sent 30-tal

Gummirepsstart med fyra “Anfänger”med “Ägg”, dvs piloten satt i en inklädnad.

Planritning på en övningskärra från mitten 30-talet

Så här kunde det se ut en söndag på Wasserkuppe. Rakt fram Fliegerdenkmahl. När jag var där sist för ett

år sedan såg det likadant ut, med undantag för att inget folk var där i det kalla vädret.

Här ser man den höga aktiviteten på 30-talet på Wasserkuppe i samband med nationella tävlingar.

En känd tysk jaktpilot har flugit en segelkärra.

En högvärdig, glidtal 1:33.5 kärra över Wasserkuppe.

Wasserkuppe

Nästan konfigurerat som den tidens jaktplan

Kanske det mest avancerade planet före kriget. Med flappade vingar och glidtal 1:37

Man experimenterade mycket med flygande vingar och annat. Man hade ju inga andra möjligheter.

De laminära profilerna var inte kända och det dröjde till 50-talet innan man förstod att använda dessa.

En av Hortens flygande vingar. hans mest avancerade vinge hade ett glidtal på 1:35

Efter en gummirepsstart

3 av de 6 gummirepsdragarna just efter start.

Här kopplar piloten loss gummirepen och glider ut till lyftet på hanget.

En Anfänger, som var föregångaren till SG-38 i väntan på start.

Lite högre sen släpper han stället.

Målning M/1938

Reklam för motorer till motorseglare. Denna fabrik låg i Brandenburg i sydöstra Tyskland och var verksam med

motorbyggandet tills kriget slutade.

Tja, en sån skulle jag gärna haft….

Detta ser lite ut som HPD eller …?

mats

 

………………..på ett hangarfartyg.

 

Den 18 januari 1911 gjorde man den första landningen på ett hangarfartyg.

 Det skedde i USA där man modifierat  USS Pennsylvania, som var en kryssare. Fartyget låg ankrat i San Fransico Bay och piloten Eugen Ely landade sitt Curtiss pusher biplan på ett provisoriskt hangardäck.

Här kan ni läsa om det: http://en.wikipedia.org/wiki/File:First_carrier_landing_1911-01-18.jpg

Jag fick mig tillsänd lite bilder och eftersom dessa inte syns varje dag lägger jag de här med korta förklaringar. Ganska fantastiskt, 100 år sen och fortfarande är konceptet gångbart.

                                                                     På finalen.

                                                                      Hjälten själv. Kolla hans pressveck på byxorna. Ordning och reda.

                                                                På väg att landa. Kolla uppfångningsrepen ,som är ankrade med sandsäckar.

                                                                            Efter landningen förberedelser för take-off.

                                                                   Nån som skulle vågat ? Hangardäcket står på de förliga kanonerna.

                                                                        Ögonblicket då det skrevs historia

                                                                       Piloten efter landningen med fartygschefen och galanta damer.

                                                                      Tur man har nedförsbacke sista metrarna. Kanske för att undvika att kroppen skulle slå i.

                                                                     Ja, så här gick det till på den tiden…….

                                                                     …och nu gör man om det med en replika av Curtissen på USS George H.W. Bush (CVN-77)

 

Länk till detta fartyg:

http://en.wikipedia.org/wiki/USS_George_H.W._Bush_(CVN-77)

mats