Jag hittade under min strövtåg på nätet denna lilla film från Bretagne i Frankrike. Bretagne är väl känt…för de flesta för sina ostron, äpplen och vackra stränder.
Den svenska författarinnan Bodil Malmsten bodde här under en del av sitt liv, där hon skrev flera böcker.
Om hennes böcker var bra ? Nja, mest randanmärkningar.
Hennes pappa Carl Malmsten var Sveriges mest kände formgivare av möbler, varför dottern inte hade ekonomiska problem. Jag är lycklig ägare till en fin CM-fåtölj.
Det flygs mycket hang om det finns förutsättningar:
Hang, modellflygare och möjligheter att landa på
ett säkert sätt.
Tyvärr finns det färre och färre platser för oss i Sverige som uppfyller kraven.
Men vi får glädja oss åt det vi har. Samt vara avundsjuka på de, som har så goda möjligheter som i Bretagne.
Luta dig bakåt och häng med.
Stillbilder klippta ur filmen. Upphovsrätt YouTube.
Arto Paasilinna, Paasilinna betyder ungefär
“Gård med stenhällar”, stormade in i mitt liv
såsom varande en för mig okänd författare, då jag läste hans första bok; “Harens år”.
En märklig bok som beskriver förhållandet
och de olika äventyren, journalisten och en upphittad skadade hare tillsammans upplevde,
då journalisten vårdade haren med sitt
brutna ben, vilken han fann, då han höll på
med ett ett reportage på den finska landsbygden
som handlade om en helt annan sak.
Kan detta vara något att skriva om, tänkte jag.
Jo det var det, för boken var fängslande. Denna bok
såldes i en miljon exemplar och filmatiserades, vilket
resulterade i en mycket succéfylld film.
Efter att jag läst denna första bok, påbörjade
jakten av hans övriga böcker. Arto skrev mer än 40 böcker och dessa är till dags
dato sålda i mer än 8 miljoner exemplar.
Hur skriver han ? Han är en makalös berättare
och fabulerare.
Ingen kan berätta en skröna som Arto. Du vet inte,
varthän skrönan bär historian.
Inget är för oväsentligt att inte ska beskrivas.
Det gör att hans berättelser inte är spikraka,
utan de vindlar sig fram med irrsprång,
krumelurer, inskjutna avsnitt och förklaringar
och av avvikelser samt ständigt nya skeenden,
vilka påverkar handlingen.
Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker,
då man blir så fångad av handlingen och framför
allt, så sitter man i spänd förväntan för att kunna
se, hur författaren ska kunna föra berättelsen vidare.
En styrka i hans författarskap är hans förmåga
att utveckla en berättelse från en idé, som är så
stark den kan bära upp hela sammanhängande
synopsis i storyn,
Enligt min mening vill jag personligen ranka hans
böcker så här;
1. Harens År 2. De hängda rävarnas skog.
3.Den Ljuva Giftkokerskan 4. Kollektivt Självmord 5. Tio Rivjärn 6. Milda Makter
Den Ljuva Giftkokerskan är en utomordentligt
rolig bok, som handlar om just det titeln anger.
En snäll äldre dam som kokar gift.
De hängda rävarnas skog är en skröna utan
gränser.
Avslutningen är utomordentligt rolig och
beskrivande.
“Kollektivt Självmord” beskriver en finsk turistbuss
med självmordsbenägna personer, som gemensamt
bestämt sig för att ta sig av daga, genom att låta buss
och passagerare flyga ut från klipporna vid Atlantkusten.
Men, där man just innan den sista flygturen kommer på, att denna resan var så trevlig, så vi väntar med självmorden till nästa gång. De beslutar att fortsätta att köra och åka sin buss och leva ett behagligt liv i söderns värme, före man drar mot norden igen. Ja, så ungefär går det till. Mer vill jag inte avslöja.
Tio Rivjärn är berättelser om 10 kvinnor, som utkräver sin hämnd på olika sätt.
Lysande berättelser!
Paasilinnas böcker kan med fördel avnjutas som ljudböcker. Ljudböckerna läses av duktiga
uppläsare, som är skolade med sin röst.
Finns att köpa i handeln och är utomordentligt bra
att ha med, då man är ute och åker bil.
Om du har ett elastiskt samvete… skulle du kunna
ladda ner filerna här.
Jag har kommit över mina böcker i second-handaffärer
; Erikshjälpen och Röda Korset. Nu, då jag varit influensadäckad har jag läst om,
flera av böckerna. De var bättre, än då jag läste de
första gången.
Så ta och läs någon av de böcker, jag tar upp och du kommer att möta en författare, vilken
skriver sina böcker ungefär med samma teknik,
som då Hans Alfredson improviserar i rollen som
Malte Lindeman i till exempel den i mitt tycke
absolut bästa “Lindemannen” nånsin.
…efter att nu slagits mot en seg influensa i 10 dagar .
Jag är nästan aldrig drabbad av förkylningar och
annat oknytt.
Men, jag fick en smäll på näsan för 10 dagar sen.
Kände mig lite seg efter att ha varit på Hovs Hallar
en hel dag och flugit.
La mig, somnade och vaknade med en frossa värdig
en malariaattack, vad jag själv tyckte.
Skakade mig igenom en sömnlös natt.
Upp på morgonen på darriga ben, fick några Panodil
och återvände dit jag helst ville vara, vilket var min säng.
Låt mig säga, att denna influensa var det djäkligaste
jag upplevt. Jag kände mig utslagen och hade ont överallt.
Allt var svart, svårt och segt.
Man brukar ironisera över det faktum, att män
är ynkliga och gnälliga, då de drabbas av influensa,
om man jämför med kvinnor.
Allt vi män anses vara, är en reinkarnation av all
världens gnäll, då vi är däckade i influensan.
Jo, jag var gnällig och irriterad och ville bara
var i fred, så jag fick ägna mig åt min huvudsakliga
sysselsättning på dagarna, vilket var att ligga i dvala under täcket, samt att vid jämna mellanrum bli
uppassad med vatten och Panodil.
Sova på natten ? Gick inte eftersom jag sovit hela
dagen. Ägnade nätterna åt läsning och funderingar.
Efter 7 dagar började det lätta. Eftersom influensan
orsakas av ett virus, hjälper inte ens 1 kg antibiotika,
utan det är det egna immunförsvaret, som ställer in
sig för att angripa viruset.
Det går inte blixtsnabbt, utan kroppen behöver tid.
Se därför till du har ett bra immunförsvar och
vaccinera dig då erbjudandet kommer.
Mitt matkonto för de första 7 dagarna var intehårt
belastat. 1 (en) banan…
…men jag beordrade fram lite smoothies, av den
som såg till; jag skulle överleva. “Du måste äta,
annars blir du inte frisk” var ett argument jag
ständigt hörde.
Det är i dag 10 dagar sen jag blev utslagen och jag
är 50% bättre och har återgått till normal dygnsrytm
och har kunnat sitta vid datorn och sortera bilder,
så jag varit sysselsatt.
Tråkigt nog kunde jag inte åka till ÅMFK Höstmarknad
i Falköping, som jag besökt alla år den förekommit.
Men jag lovar att nästa år är jag tillbaka igen.
Nu är det så, att drabbas man av en virusrelaterad
sjukdom, tär den på immunförsvaret, vilket gör,
att man blir känslig för andra infektioner.
Min dörr var helöppen, för jag vaknade för 2 dagar sen
med en häftig ögoninflammation… Jag använder sen 40 år kontaktlinser, så första åtgärd var, ut med linserna.
Lättare sagt än gjort för hittade bara en…Hur jag än
lyste och skruvade runt i ögat fann jag inte den andra
…alltså ständigt mera bekymmer.
Skit samma med linsen tänkte jag och tog fram en
tub Chloromycetin ur mitt ovärderliga lager i
kylskåpet. Detta är en ögonsalva, som snabbt
eliminerar besvären vid en normal ögoninflammation.
Så detta problemet är löst.
Jag ser bra utan linser, men har haft de, då min syn
måste vara perfekt då jag flyger mina segelmodeller
högt och långt bort.
Därför bokade jag tid hos “Glasögonfabriken”i
Ullared. Det har köpts av GeKås och genomgått en
omstrukturering och fått nya lokaler.
Kommer du på förmiddagen och gör synundersökningen,
kan du i regel hämta glasögonen, efter att du handlat
och ätit lunch inne i någon av köpladorna.
Varför betala mer än dubbelt så mycket hos den
lokale optikern ? Här har man gratis undersökning av verkliga proffs och glasögonen i
en låda 4 timmar senare…
Så i nästa vecka får jag nya glasögon med härdade,
antireflex, polariserande, kromatiska glas.
Ja, jag ville bara berätta denna lilla banala
sjukdomshistoria, som via alla kan drabbas av.
Om jag ska ta influensasprutan i år ? Var säker på det !
Om jag är flygsugen ? Det är bara förnamnet !
Kan mopsar få influensa ?
Eller är de för glada för det ?
Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby, som är flygning, vilket hela tiden trycker på.
Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget är perfekt åker jag ut.
Min lust att flyga överstiger vida eventuellaväderhinder.
För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.
Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en kompositmodell för 20K, som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.
Därför för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga. Enkelt uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix, än en uselt flygande F3J-modell.
Flyger du en välflygande modell,kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter sen många år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att spaka hela tiden.
Det kommer en ny dimension till dittflygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.
Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var och flög hang på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för, som visar, just det jag talade om
ovan;
Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket är rakt på vid “Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det optimala
för hangflyg på Platån.
Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter “HOBBY” och som är nyss byggd.
Den flyger bra, men tolererar inte låg fart. En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna, hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv med en fin epoxiplastkropp.
Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.
Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga galopperandet genom kantrotorn.
Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.
Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, då förhållandena är så goda,
som de var.
Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.
Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars “Näsa” och försökte
klättra för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.
Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.
Efter nästan 2 timmar i luften med min “HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.
Landningen nere vid Fortet, med den vind som var
rådande, är inget du snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.
Även om du är ytterstrutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.
Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär, att jag vinklar upp skevroderna
till ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, kunde jag halvrolla och
landa, där jag planerat utan skador.
Flyga i luften är inte svårt, men din förmåga att flyga avslöjas brutalt vid landningen.
3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.
När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från Halmstadhållet.
Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över havet på
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.
Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.
Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.
Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.
Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.
Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.
Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.
Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !
Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna. De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas vara fantasi.
Har du läst boken “Jonathan Livingstone Seagull” ? Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna Har du inte läst boken, så rekommenderar jag den
varmt.
Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…
Den finns som film här. Du avgör själv, om du vill
ladda ner.
Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.
Då man ser, hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår vi, att ägaren
tjänar klöver.
På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat bilskrot.
Som du ser, händer det mycket, som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.
För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…
Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det blir aldrig tråkigt.
Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.
Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
“Feederfartyg” är en typ av mindre farkost, som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.
Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.
Multiplex “HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.
Du, tänk om du hade hade haft en sådan modell med dig på ett meeting 1975…
En Boeing-777 med vikten 300 gram…
Hade någon trott dig ? Eller hade kommentaren varit, att detta kan inte flyga…
All utveckling inom teknik och mjukvara går fortare än våra tankar eller så spränger det vår fantasis ramverk.
En teknikutveckling som rasar vidare i exponentiell
hastighet.
Hur kommer vi att flyga om 10 år ? Vi kan svårligen föreställa oss det. Jag vill peka på en liten innovation; GPS-trackern.
Den köper du för 300 kr hos kineserna. Vikt 18 gram. Lägg den i din modell. Flyger du bort modellen..vilket Gud förbjude, men vilket vi som inte är så duktiga
ellererfarna kan göra…då ringer du din modell
och trackern skickar koordinaterna till din telefon.
Din tracker är en GPS-mottagare försedd med ett telefonkort. Googla Ebay för att hitta den.
Vem trodde detta 1980 ?
Mycket av tekniken vi använder i våra sändare/rx emanerar som spinoff och synergieffekter efter utvecklingen av mobiltelefonerna.
Såsom varande modellflygare, håll du koll på framtiden…
men skynda dig, för framtid blir snabbt dåtid…
Här är en video, jag fann på YouTube och som är inspelad i Tyskland.
Värt att se på…hade piloten sen använt sidoroder, hade modellen flugit renare och inte kanat i svängarna, om jag nu ska vara petnoga…
Sitt bakåt och njut av 300 gram i luften, vår framtid
är redan bakom oss…!
…utan det handlar om upplevelser av naturen också.
Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.
Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.
Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.
Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.
Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.
Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.
Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.
Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om världsmetropolenLaholmi hopp om att kunna ta
en termikblåsa.
Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga torrtermik.
Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.
Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten. Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.
Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.
Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.
Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.
Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.
Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.
Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.
Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.
Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.
Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.
Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.
Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.
Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.
Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.
Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.
Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.
Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.
Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.
Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.
Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se, då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.
Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.
Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.
Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !
Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.
Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.
Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer med, då jag åker ut med modellerna.
Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.
Förresten…
…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.
Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka på hur det låter, då dessa tre samtidigt för en animerad mopsdiskussion.
Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hurSMFF
och MFN borde skötas.
Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet haft en mening. Men nu…
Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.
Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
“Likes” i ett forum…
Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…
Kanske vi skulle modellflyga istället ?
Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?
Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.
Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.
Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…
Häng med…och flyg med dina modeller !
“När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?
Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.
Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?
Kanske en matta i min hall eller ? Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.
Klart för take-off.
Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !
Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.
Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.
Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…
En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…
Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ? Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?
Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.
En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…
Bofink…
…hans kompis gulsparven…
Bofinken…en vacker fågel.
Vi håller kollen …
Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…
Proviantering inför en lång flygtur.
Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.
Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag, men fullt tillräcklig att kunna flyta på.
Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och strävade upp på Platån.
Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella rotorer på toppen.
Vinden var som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten. Den var stadig och det lovade gott.
Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg. Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.
Tog modellen för att kasta ut vid högra kanten. Där jag stod och väntade på, att topprotorn skulle
sluta mala på.
Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget, då jag stod på toppen.
Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.
Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.
För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan minsta problem.
Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför riskfyllt att kasta ut i medvinden.
Jag har lärt av erfarenheten och vet, vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.
Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.
Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik och fåglarna
försvann riktning söderut.
Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för modellhangflyget !
När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut att ge mig hem.
Alternativen var ju att försöka startaoch
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken, då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.
Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande luft ändras så tillvida, att
anfallsvinkeln relativt luften snabbt ökas väsentligt.
Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall blir det att anse sin modell,
som förlorad.
Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, demonterade, packade och åkte hem.
På hemvägen stannade jag vid en gård, då jag
skulle justera en pryl i bagaget.
Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev, då han kom: Vad kostar din frukt ?
“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret. Jag tog, tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar i dag…25-40 kr kilot !
Det kändes som lite plåster på modellflygsåren, att jag fick frukten gratis.
En 40 är gammal Multiplexmodell…
…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.
Som du kan se, ligger Oceanen jämn…
Jag påstår att detta är en fjällvråk…
…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…
…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…
…och den stod och ryttlade…
…under en längre tid, då jag…
…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.
Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig. Att påstå jag är usel på att artbestämma, kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne, tillsammans
med annat för min kognitiva förmåga väsentligt,då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,
Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga stämning och känsla, att du faktiskt kan skilja på en kalkon och en vråk.
Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…
…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden , vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.
Akrobatiserande korpar.
Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.
Ett uttryck från norskan , som beskriver vädret mera målande, än som det heter på svenska, Frisk Vind.
Jag kan verkligen rekommendera den norska
vädertjänsten YR.NO, vilken är världens mest besökta
vädersida med bäst förmåga att prognostisera väder
Jag var ute sen eftermiddag, varför ljuset var på väg
att knäcka sig. Det blir lite “gyllene skimmer” över
det hela på grund av den lågt stående solen.
Det får du stå ut med.
Men det blev en liten illustrationen på, vad
“Liten Kuling” innebär för oss, som har lyckan
att bo vid havet.
Jag har lite tidskrifter liggande till salu. Cirka 50 stycken fulla med spännande information och bilder från krigsåren.
De är typiska produkter av sin tid och ger en bra bild av flyget i olika former vid denna tid. Fullskalaflyg, militärflyg
och inte minst modellfllyg.
Tidskrifterna är i mycket gott skick.
