Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN FICK JAG FLYGA MIN AVA PRO VID TJÄRBY.

 

 

 

 

 

 

Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.

 

 

 

 

 

Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.

Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.

Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.

Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut,  om det
blåser
12 m/sek eller ?

Eller om det regnar ?

I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk
västlig vind 6-8 m/sek och upp   til 10 m i byarna.

Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.

Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik,
det gällde bara att kunna ligga i blåsan.

En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper,
då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram,
sjunker   inte min modell speciellt.

Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.

Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom
blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.

Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.

Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.

Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra,
som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med
sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.

OK, jag kollade  roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att
styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.

Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.

Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.

Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit
servot.

Efter  en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.

Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.

Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade
servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim
av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.

Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.

Det du hör som piper är min vario i modellen.

Häng med på en tur !

 

 

Klart för take-off

Utsikt mot Hovs Hallar

Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…

Kulturplats

Kultplats

Min fina Ava Pro.

Start och kameran indikerar filmning.

Reach for the sky…

En lovande himmel för segelflygare.

 

På väg att landa i stark sidvind.

..bromsarna ute

…lite okontrollerat…

jag försökte räta upp…

…men det blev en groundloop…

…som gjorde att sidoroderservot lossnade…

Felsök

servot löst…

…som synes.

bygden där jag flyger

Naturen imponerar.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VI UPPLEVDE EN HÄRLIG DAG MED EN ANSTRYKNING AV HÖST PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

..å det  lackar ju mot jul…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för det är väl cirka 100 dagar till Julafton eller  ?

Men än kan vi njuta av fint modellflygväder. Det handlar nog
bara om att klä sig lämpligt och välja rätt flygplan.

Fredagen kl 0900 indikerade vindmätaren på Hovs Hallar
3 m/sek NNO.

Det, tillsammans med en temp på 15 grader och solsken,
avgjorde mitt flygbeslut.

Att åka till HH och få några timmar i luften förhoppningsvis.
För NNO vind brukar garantera fint lyft på Platån.

Så in med grejorna i bilen och iväg 0930.

Vid framkomsten var vädret just som förutspåtts, kanske
lite mer
vind, ungefär 4 m/sek , just då vi anlände och det
var en behaglig temperatur tack vare den relativt svaga
vinden och solskenet.

Som vanligt vid denna tiden på året gott om turister,
främst från Tyskland, 
vilka upplevde vår svenska natur.

Vi lossade bilen och knegade upp till Platån med modell,
radio, kaffe och stol. B
acken upp till Platån är inte vänlig,
att gå i. Efter regn har gruset  eroderat bort
och vägen är
full av sten. Kanske länsstyrelsen i Kristianstad kunde
ordna gången ?

Uppkomna till Platån såg det vädermässigt bra ut och
efter att ha fått svära en
stund över egen glömska, jag
hade glömt min lilla verktygspåse, vilket medförde

jag hade problem med vingfastsättningens nylonskruvar.

Dock kunde jag, genom att använda en elementluftningsnyckels
“Vingar”,
dra åt skruvarna. Du vet, att uppfinningar är
nödens moder…Tur elementnyckeln satt i nyckelknippan…
för då slapp jag knata ner till bilen igen och hämta skruvmejsel.

Efter montering och kontroll förflyttade jag mig österut
på hanget, där det
är fritt från topprotorn och kastade ut
för om inte för kung och fosterland så i alla fall för
mig själv.
Allt för att kunna komma ut i den laminära vinden med
lite överskotts
hastighet. Det ger mig säkerhet under
manövrering i turbulent luft.

Du ska veta en sak, att det kan vara synnerligen
turbulent vid starten på HH under vissa betingelser !

Lyftet var mycket fint. Kyttfritt, utbrett och starkt då
jag kom ut i den stadiga laminära vinden.

Fördelen med att flyga på HH är, att du har nästan
obegränsat luftrum att flyga i.
Lyftet blir mycket utbrett.

Jag fick 2.5 timmar fin och avslappnad flygning i dag.

Vinden minskade något vid 12-tiden, men å andra sidan
vred den upp
och låg rakt in på hanget, vilket medförde,
att lyftet var lika bra som tidigare.

Ingen kan vara mer nöjd, än vad jag var efter sista landningen.

Vi ser mycket mer än modellflygplan , då vi är uppe på Platån
och flyger.
Flyttfåglarna sträckte förbi energiskt i små flockar,
tranorna
kom i imponerande eskadrar längs kusten under högljutt
diskuterande och då de kom till
just över oss, flög de ett par
tumlande varv, innan ledartranan tog ut en ny kurs
åt
sydväst, ca 90  grader avvikande från den ankommande kursen.
Efter en minuts diskuterande drog tranflocken åter iväg
under ordnade former
i en V-formad plog.

Tranor är imponerande fåglar. I alla fall röstmässigt.
Hade vi människor haft en röststyrka med samma förhållande
som tranorna har till
sin storlek, hade vi med våra röster
kunnat rasera Jerikos murar…

Tranan är en fågel med väldigt lite kropp och muskelmassa
i förhållande till vingytan.

En trana i likhet med storkar utnyttjar de termiska uppvindarna.
Ser du på en  gås, så är det ju en genuin muskelmotor,
vilken energiskt och med frenesi  vevar 
fågeln genom luften.

En gås är en stor och tung fågel. Modellflygare brukar säga,
sätt på en stor motor, så flyger vad som helst. Ser du på gåsen
har den mycket muskler och stark ving/fjäderuppbyggnad.
Så den har förmågan att snabbt förflytta sig.

En trana eller stork skulle inte kunna migrera som en
gås under ständigt flaxande.
Det är alltså därför sådana fåglar föredrar termikflygning.

Vill du studera det närmare, rekommenderas att du
åker till
Bosporen och studerar flytten över Europas
södra gräns. Jag tror, du kan finna filmer på YouTube.

Vi hade två tornfalkar,  som flög framför oss på hanget
och ständigt
kom migrerande ormvråkar, som steg på
hanget och
sedan hoppade in i en termikblåsa för att
kunna kurva
upp sig för resan söderut.

Fortfarande, då vi inte haft frost, så fanns det gott om
björnbär och flera
var ute och plockade. Uppe på Platån
växer det gula kantareller, men var säger jag inte…

Efter 4 timmar stapplade vi, nertyngda av våra grejor
och positiva upplevelser ner till bilen,
lastade och vände
nosen mot hemmet och varande mycket nöjda
med
ännu en fin flygdag.

 

De flesta bilderna är klippta ur Mobiusvideo, därav den
sämre kvaliteten.

Åk till Hovs Hallar du också !

 

 

 

 

Start Platån 1015 med min Spirit.

Ser du “strecket” i luften till vänster om modellen ?
Det är spetsvirvlarna från vingarna, från en passerande Airbus,
som låg på lång final till
troligtvis Köpenhamn eller Ängelholm
E
tt resultat av det  inducerade motståndet manifesterat i molnen

Tja…en Spirit Elite med nästan 400 timmar på vingarna.

 

Detta är ett flygplan jag varmt rekommenderar både för termik
och hangflygning. Det flyger rätt trimmat utomordentligt väl.
Planet skapar glädje både för den mer eller mindre erfarne modellflygaren.

Tornfalk plåtat på långt håll.

En typisk silhuett.

Det kom en flock på ca 50 tranor flygande i snöplogsformering…

Framkomna till Hovs Hallar löstes den välordnade plogen upp sig och…

…en viss tveksamhet eller förvirring tycktes råda…

…under vilken tid tranorna högljutt och livligt diskuterade,
vad som borde ske med sina bastubestarka raspiga röster…

…men ledartranan, heter det så, tog ut en ny kurs och startade motorn på nytt…

…genast såg vi hur plogen började danas …

…och transällskapet kom åter i ordning för den långa resan…
Se på vingspetsarna hur fåglarna har arrangerat fjädrarna
för att eliminera det inducerade motståndet. Säkerligen mycket
effektivare  konstruktion än de winglets, som används på flygplan.
Annars hade ju naturen konstruerat de på annat sätt på tranorna eller hur ?

…mot södra Europa och Afrika…

 

 

 

  

Tranorna är vackra djur med lysande färg i fjäderdräkten…

…tyvärr var fåglarna långt ifrån mig och ljuset var uselt…

…vilket gör det så gott som omöjligt att urskilja det röda på huvudet…

Nu börjar det stabilisera sig i gruppresan…

…allt under överinseende av trangeneralen själv i täten.

På väg ut till start igen.

Du ser,  jag laddar ordentligt i utkastet !
Ovanför min modell kan du se vortexen
efter Airbusens vingar som ett snett streck.

Undrar hur många km jag under 44 år har flugit på Hovs hallar ?
Mellan tummen och pekfingret,  200000 km…

Här har du chansen att få spektakulära flygupplevelser !
Även om du inte kan flyga på grund av fel förhållande,
så kan du ta med dig den fina naturupplevelsen hem.

SAR-båten från Båstad ute på uppdrag.
Dock icke för att bärga någon modell.
Peppar, peppar, jag har aldrig trillat i havet med någon modell.

SAR = Search And Rescue

 

En liten videosnutt från sidan…

Landat,  klart och slut !
Jo, stigen du ser är landningsbanan.

 

 Det är ju bara så  makalöst roligt att modellflyga !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGARENS ÅTERSTART EFTER 32 ÅRS UPPEHÅLL

 

 

 

 

En gammal modellflygkompis

tog sitt förnuft tillfånga och…

 

 

 

 

 

…återupptog sitt hangflygande på Hovs Hallar efter en kort paus på…32 år.

Johnny från Laholm har efter flytt och lite annat startat upp
sitt modellflygande igen.

Fantastiskt roligt att gamla piloter kommer tillbaka till vår fina hobby.

Johnny har byggt en ASG 29 som är utrustad med en uppfällbar elmotor.
Jag har alltid hävdat,  att allt som flyger duger på ett hang, bara lyftet är ok.
Så hangflyg kräver inte speciella modeller. Johnnys kärra är ju en
termikmodell,  men den funkar ok även på hang.

I tisdags verkade det bli utmärkta förhållande igen på Hovs Hallar.
Alltnog,  vi åkte ner mitt på dagen och möttes av NNV vind ca 4-6 m/sek.
Solsken och 22 grader. Således,  vi var gynnade av moder natur.

Vi släpade upp våra prylar på Platån, monterade och Johnny kastade
ut sin lätta modell…för att vid kanten åka in i kantrotorn och kastas
runt som ett löv i en höststorm. Planet landade just vid kanten lyckligtvis
utan skador.

Andra startförsöket gick bra. Det var synnerligen turbulent vid kanten,
beroende
på det lokala förhållanden, att om vinden ligger lite snett,
förstärks kantrotorn
av utseendet på naturen vid hangkanten.

Startar vi under förhållanden, som de som rådde i tisdags,
då gäller det att ha
is i magen och gå rakt fram. Detta även om det innebär,
du sjunker under kanten.

Vad som är primärt,  är att du håller  hastigheten uppe, för att
kunna manövrera din
modell säkert.

Efter vi väl kommit upp 35 m,  var det som att flyga i varm grädde.
Det var inte ett
enda kytt i luften på lite höjd.

Efter lite omtrimning flög Johnnys modell bättre. Lyftet var som
vanligt utbrett
och starkt.
Jag klättrade med min Spirit till nästan 300 m över havet på  O-tid.

Landningen kan under vissa förhållanden, som de som rådde i dag, vara
mycket besvärliga. Bakom hanget finns en aggressiv lärotor,  som kastar din
modell runt i luften lätt som en plätt…

Att landa på Platån handlar om,  att ha bra höjd vid baslinjen,
flyg final med hög hastighet
så du kan manövrera snabbt i turbulensen och
använd dina aerodynamiska bromsar
för att få bort höjden.

Var inte rädd att ge stora utslag under senare delen av finalen.
Det kommer att behövas !

Tänker du på det, så undvik de uppstickande stenarna, vilka vaktar
din landningsyta…

Johnny och jag fick 2.5 timma var i luften,  då vi kunde njuta av våra modeller,
vacker utsikt
och härligt väder !

Välkommen tillbaka till hangflygarskrået Johnny !

Vi  tillhör ju de sista av de första.

Som vanligt tog jag mycket bilder med olika kameror.
Eftersom det var nypremiär för Johnny, 
har jag koncentrerat mig på honom
och hans kärra.

De flesta bilderna klippta ur videofilmer.

Bilderna på Johnnys modell i luften togs av min GoPro i nosen på min Spirit Elite.

 

 

 

Känns kanske lite ovant att åter vara vid Hovs Hallar…

Jaha, då är det dags igen…efter 32 år.

Sanningens ögonblick…

Nu !

 

 

..och Johnny möttes av en ettrig kantrotor, som tog befälet.

Men det löste sig.

En koncentrerad modellflygare.

Hur känns det att åter stå här efter så många år ?

Vi kom på att en keps med sidosolskydd vore bra att ha.

En  glad pilot har hämtat sin modell efter dagens sista landning.

Min Spirit med som alltid en GoPro i nosen…om utifall att…

Off she goes !

 

Hallands Väderö

Platån Hovs Hallar Augusti 2017

Det stora sidoförhållandet på vingen. Försedda med winglets
för att minska motståndet och öka spännvidden.

Här följer flygbilder på Johnnys kärra, så håll tillgodo.

 

 

 

 

Landningsytan

          En tysk turist som fick uppleva en landning med Johnnys ASG-29

 

ASG-29

 

 

Man at the top…

 

Slut för i dag.

Efter avslutad flygning. Ganska belåten kan jag föreställa mig .

 

Kategorier
Hangflyg modell

VI FICK DEN DÄR FINA HANGFLYGNINGEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar,  som vi längtat efter .

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ovanligt lite vind från nord och nordväst denna vår och sommar.
Vad vi fått, är  mycket  sydost och ost, beroende på att jetströmmen gått
på en sydlig bana och med sina lågtryck skärmat av oss från den varma
luften, som skulle normalt borde strömmat upp mot oss från Medelhavet.

När ett lågtryck passerat Skandinavien vidare österut, följer normalt
sett nordliga  vindar, eftersom vindarna i lågtrycket på norra halvklotet
blåser motsols.

Men i dag kunde det bli bra. Det norska väderinstitutet  yr.no hade sagt,
vi kunde förvänta VNV ca 5 m/sek i alla fall fram till 1700.

Den utsikten gjorde, att jag och Pär, de sista av de första hangflygarna….
packade bilen och drog mot söder.

Vädret var solsken,  ca 22 grader varmt och vinden var VNV 4-5 m/sek,
då vi kom till Bjärehalvön.

Vi körde för omväxlings skull ner till Segeltorpshangets sydvästra hörn,
där vi inte flugit sen
ca 1980. Pär hävdade,   det skulle gå att flyga där.

Efter diverse letande efter småvägar, som leder ner till hanget, kom vi
ner till kanten, där vi  gick ur bilen och kollade
hanget.

Pär var entusiastisk, men jag var tveksam. Det var nästan totalt
igenväxt på kanten,  där vi skulle flyga. I och för sig lyfter det i alla

fall trots träden, men risken är, man tappar sikten till modellen
bakom
växtligheten.

Stället vi var på,  var platsen för Hovs Hallar-Tävlingen 1978.
Då fanns
det inga träd där, utan man kunde flyga obehindrat.
Men det är klart…40 år är 40 år och då händer det saker.

Märkligt och kanske typiskt då vi blir äldre.
Att våra  minnesbilder från  platser vilka vi för länge sedan besökt
förväntas se likadan ut i dag ? Att tiden stått still ?

Hovs Hallar-tävlingen var Sveriges största årliga hangtävling
någonsin med normalt
40-60 deltagare. Den hade alla förutsättningar,
att bli en klassisk tävling.
Tävlingen lades oförklarligt ner av Hökaklubben/ Halmstad .

Så efter lite spankulerande på kanten beslöt vi i demokratisk ordning
att åka bort till den vanliga pilotplatsen i anslutning till stigen från
parkeringen
riktning Hallands Väderö.

Ganska mycket turister på parkeringen med många tyska husbilar.

Nedkomna till vår pilotplats med våra modeller, var det bara för oss
att montera och kasta ut med mycket förväntningar.

Lyftet var i den laminära vinden mycket bra och att säga vi njöt
av
vår flygning, då är det en underdrift.

Jag menar god värme, vacker natur, perfekt vind och välflygande
modeller. Jag begär inte mer.

Pär flög sin Lunak,  som gått igenom lite förbättringar i vinter
och jag
kanade runt med min Spirit med kamera på nosen,
eftersom jag ville filma och fotografera Pärs modell i luften
från min modell..

Det viktiga för oss som är hangflygare,  är inte,  att vi har
modeller, som är byggda i kolfiber och
kevlar för 20000 och
flyger i 250 km/tim, utan det viktiga är, att vi kan flyga
med välflygande
och därmed vältrimmade flygplan.

Jag flyger avgjort hellre med en välflygande Blue Phoenix,
än en otrimmad och oharmoniskt flygande kolfibermodell !

Är din modell vältrimmad, är flygnöjet ofantligt mycket större,
eftersom du kan flyga avslappnat med hjälp av förlängda märgen,
som kanske ger dig möjlighet att  njuta av naturupplevelsen
samtidigt som du flyger.

Som jag hävdat ofta,  är det inte svårt att starta normalt sett
på HH,
utan det som är knepigt, det är landningen.

Vi har så mycket fysiska hinder vid Hovs Hallar i form av stenar,
klippor, växtlighet och frigående
kvigor och envisa getter.
Dessutom kan du räkna med diverse illasinnade rotorer,
som påverkar din modell under planeringen för landning.

Pär landade på åkern bakom hanget, vilket jag undviker
med tanke på
lärotorn.
Lärotorn kan kasta vilken modell som helst åt fanders på
ett ögonblick.

Själv landade jag kontrollerat på gräset norr om pilotplatsen.
Jo jag har 44 års erfarenhet att landa här, så vi får väl säga
att jag har lite rutin…
Min modell har mycket effektiva klaffar, vilka får ner
hastigheten inför landningen.

Varför hastigheten går ner, då man använder klaff ?
Jo nerfälld klaff ökar lyftkraften. Ökad lyftkraft får du
betala med ökat motstånd. Därför sjunker hastigheten.

En sak att tänka på,  då man landar i ruff.
Just innan sättning drar jag in klaffen, då annars
risken är,
att klaffservot skadas, om den nedfällda klaffen tar i marken.

Vid 17-tiden, precis som yr.no lovade, minskade vinden.
Vi kunde flugit längre, men i stället för att riskera att
behöva
landa plötsligt och på en plats full av hinder, föredrog vi att
planera och landa,  medan lyftet fortfarande v
ar ok.

Att oplanerat hamna bland vresros- vildnypon- eller
hagtornsbuskarna
är inget önskeläge. Det kan ta en timma
att nå modellen, då
det är svårt att ta sig fram, utan att man
blir strimlad  blodig av alla
taggiga grenar.
Egentligen borde stövlar, regnkläder, handskar och sekatör
ingå i grundutrustningen, då man flyger vid Segeltorp…

Nästan 2 timmar fick vi luften i ett bra lyft utan ett enda kytt.
Det kändes som om vi flög i vispgrädde.

Som vanligt…då vi flyger, hade vi hela tiden en beundrande
skara människor, som
beskådade det vi alla tycker  är
så fantastiskt, flygandet !

Sen åkte vi hem i Pärs bil, som med en lös plåt undertill
ackompanjerade
vår tripp genom att glatt och taktfast
klinga mot marken.

Dock slapp vi knackandet om vi körde fortare än 60 km/tim…..
då fartvinden böjde upp plåten.

Jag tog lite bilder, som jag hoppas ger dig en känsla,  för vad vi
sysslade med !

Bilderna på Pärs Lunak i luften tog jag med en Gopro, som min
Spirit hade på nosen. Tyvärr fick jag inte alla bilderna, jag trodde
kameran knäppte…batteriet urladdat.
Men nästa gång då är både jag och ackarna fulladdade !

Visst förstår du, att jag och Pär tycker modell-,  speciellt hangflyg,
är roligt och skapar meningsfulla upplevelser ?

För oss är positiva sinnesintryck viktiga i våra liv, då vi ser all
elände och brutalitet i omvärlden, vilket påverkar oss negativt.

Det är bland annat därför,  vi har flugit här i 45 år.

Come fly with us…

 

 

 

Pär på väg med raska steg mot platsen, där Hovs Hallartävlingen avhölls 1978.

Här vid gärdsgården hade vi depå. Här låg ett 50-tal modeller 1978 !
Träden till höger fanns inte där vid tävlingen.

Blir det en sträng vinter ? Ja, om vi ska döma efter rönnbärens riklighet…

Som ” Den Svarta Döden” under tidig medeltid i Europa breder
växten ut sig i vår inhemska natur.
Ett invasivt gissel,   jättebalsaminen   ,
som snabbt tränger ut
inhemska örter. Vad gör exempelvis länsstyrelsen och kommunerna
för att bekämpa den ?

Den har i år fullständigt exploderat med nya populationer .
Som vanligt kommer ansvariga myndigheter att skylla från sig.
Alltså försent
och för lite åtgärder.
Jättebalsaminen utgör ett gigantproblem för den svenska naturen.
Det är en invaderande art, som är värre än jättebjörnloka och kanadagäss !

Nu ska vi flyga !

Vår pilotplats Segeltorpshanget.
I bakgrunden syns gräsytan, där jag landar mina modeller.

Det gäller att hissa upp byxorna och spänna livremmen.

Lunaken ska i luften.

Här kommer en serie med, som jag tycker, expressiva bilder på Pärs startprocedur.
Bilderna är från två starter och de kan  skiljas åt med : Pär med pipa och Pär utan .

 

 

 

 

 

 

 

 

Ser ut som balett ?
Hangflygeri håller mig och Pär i god fysisk form
och hjälper till att ge oss något, som vi kan se fram emot !

 

 

 

 

 

 

 

Bättre att flyga här, än ligga i dvala framför en tv…

 

 

Pär hämtar modellen efter sin avslutande landning för dagen.

En nöjd pilot. Fina flygningar och trots “utelandning” modellen utan skador !

Kategorier
Hangflyg modell

BARA DU HAR VILJAN…

 

 

 

 

 

…kan du flyga med din modell på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…även om vinden kan tyckas vara helt frånvarande.

I fredags åkte två av flygsuget hårt drabbade piloter till
Hovs Hallar, för att förhoppningsvis få några timmar
i luften.

Prognosen hade lovat mig och Pär ca 3 m/sek NV, vilket
är nog för våra modeller.

Men vinden på Hovs Hallar är vansklig att förutse.
Vindmätaren
nere  Norrehamn kan visa 4 m/sek,
men på Platån vid HH är det 0.5 m/sek.

Så det vi kan göra, är att vi kör dit och kanske riskera
en bomkörning.

Men vågar man inte, lyckas man aldrig, så vi drog iväg.

Framkomna till HH såg vi,  att vinden var ca 1 m/sek
maximalt.
Men vi resonerade som så, att har vi åkt så
långt, måste vi gå upp
på platån och försöka.
Jag hade med en Spirit och Pär hade med sin Lunak och
sin Odenman A2,
om det skulle krävas en lätt modell i
svag vind.

Vilket vi såg, då vi kom upp på toppen av Platån. Det var
i stort sett ingen vind.

Vi såg dock, att löven på träden vid kanten i alla fall rörde
sig lite.
Fast där vi stod,  var det stiltje.

Pär beslöt att testa med sin lätta kärra. Som alltid vid
marginella
lägen på HH gäller det att vara modig och
gå rakt ut. Alltså ut från kanten
och in i den förhoppningsvis
laminära vinden.

På HH är det så, att vid solinstrålning och svag vind
kommer den laminära vinden att “klättra” över den
markturbulenta
vinden närmast kanten. Så vad som
är imperativt är att komma UT !

Pär mötte turbulens,  innan han kom ut i den goa
havsvinden och hans “Odenman”
stadigt började klättra.

Lyftet var trots den nästan obefintliga vinden mycket bra.
Det är ett resultat av 
att flyga vid ett havshang, där vinden
tillåts vara laminär, vilket ger hög
verkningsgrad på hanget.

Ett inlandshang är turbulent på grund av terrängen
och termikstörningar.

Vinden var inte så stark, så jag startade inte med min “Spirit”,
även om Pär påstod, 
det skulle gå. I slutet av vår vistelse
där hade vinden ökat så mycket, så det troligtvis
hade burit
min kärra också.

Men jag är vis av erfarenheten, då det gäller svaga vindar
och Platån.

Att bomma starten och åka nedanför kanten och således
landa i terrängen..
det är inte enkelt.

Du måste springa fram till kanten, 50 m,  för att kunna se
din modell och få håll på den.

Du har två val: Antingen landa på en hylla på kanten,
som är lätt tillgänglig, eller så landar du på klapperstensstranden…
det är inte attraktivt !

Risken för haveri är mycket stor, om du inte har mycket rutin på HH.

Risken föreligger alltid,  att jag fastnar på kanten och
det kräver bergsbestigar
konster för att hämta modellen.

Jo, jag har gjort det två gånger.

Men dagen för oss, alltså även för mig, blev en
toppendag med hangflygning
i absolut turbulensfri luft.
Det var, som att flyga i grädde.

Så vi kunde sitta på våra tuvor och njuta av våra upplevelser.

Dagen blev en av de minnesvärda  på Hovs Hallar.

Men vem kunde trott det,  då vi hade äntrat Platån
och skådade ut över ett  Kattegatt, vilket var  lika stilla
som vattnet i ett  handfat i brist på vind ?

Vi som är  aktiva modellflygare, vi ger oss dock  aldrig !

Därför vi söker upplevelsen !

Jag har läst  pratet…för annat blir det inte,  om vårt
förbund och tidning på ett av våra modellflygforum
och ständigt undrat:

Varför flyger de inte bara ?

Skribenterna  kallar ju sig modellflygare ?

De missar ju allt det,  vilket vi som flyger i verkligheten upplever !

Jag filmade med en Mobius på nosen på Pärs modell
och min
Sony för stillbilder.

Häng med oss och kolla bilder och video !

 

Koll av programmering.

Och att roderna går på rätt håll…

…för annars kan det gå så här !

…å här svängde jag höger…

Klar-parat

Start 1.

2.

3.

Fly baby fly !

Pär Lundqvist 2017 Augusti på Hovs Hallar.

Ut från turbulensen, ut i den laminära vinden.
Det gäller att ha is i magen och vara fokuserad.

Det kräver en aning skicklighet att flyga i den
markturbulenta luften och med närhet till kantrotorn.

Jomenvisst, det flyter på !

 

Landning på gång.

En landning utan bromsar kan vara svårt, men eftersom vinden
var i stort sett obefintlig gick det som smält smör i dag.

En av de två veteranerna som är aktiv modellflygare.

Ibland får man njuta av sin egen flygning.

Eftersom vi saknar ordningsvakter på HH,
får vi utan problem sitta och flyga.

Pärs ombyggda Taranis.

Det är detta,  modellflyg i verkligheten  handlar om för oss !

Den andre åldringen…

Mer typiskt Lundqvist kan det väl inte vara…

I bakgrunden Hallands Väderö.

Inmallning för landning.

Klart !

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

BARA FÖR ATT PÅMINNA ER OM…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…min blotta existens såsom varande modellflygare…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…så blev det nästan 3 timmar i termiken i dag tisdag.

Med vem då månntro ?

Jo, jag och min HyperAva.

Start 0905. Landning 1155.

Total tid i termik med min HyperAva: 777 timmar.

 

Bilder: Klipp ur Mobius video. Stillbilder Sony.

 

 

 

 

 

Ava och en Volvotraktor, vid pass 65 år unga tillsammans.

Kontroll av att stabben  sitter rätt.
Jag noterade,  att kroppsbommen inte var 100 %
fixerad i kroppen, men det ordnade sig med en droppe Ca.

Lite justering behövs kanske…

På finalen i den turbulenta vinden.

Final   Snart sättning.

Sporren i gräset nu men nosen flyger fortfarande. Allt dokumenterat av den allestädes
närvarande kameran. I detta fallet en Mobius, som jag anser tar mycket bra video och stillbilder.
Detta med tanke på kamerans storlek och pris. Värd att testa.

De vanliga naturbilderna…

Inte något ekivokt… utan ett ekollon…

Regnskvättarna har initierat en något sen sommar-
blomning,
som gör,  att markerna är färg- och doftrika.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNNU MER TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

…vilket är självklart i det nu fina vädret.

 

 

 

 

 

I måndags och tisdags fick jag nästan 6 timmar i termiken…

Självklart kan jag inte sitta hemma i dvala framför en tv,
utan då vädret är som det var  dessa två dagar, solsken, vind
svag, i synnerhet i tisdags och med fin Cumulusbildning.
Då tar jag naturligtvis  en modell med mig för att kunna
svinga mig uppåt i
termiken.

Det är ju det, att få vara ute med mina termikmodeller,
jag drömt om hela vintern…så visst flyger jag
under
dessa  förhållanden, då ALLT  tycks falla i den aktive
modellflygarens händer.

Min HyperAva har efter dessa två dagar med 6 timmar
i termiken loggat
771.5 timmar under termikflygning.

En respektabel siffra.
Troligtvis ligger siffran över 800, då jag inte alltid
noterat mina flyg.

Måndagen bjöd på fin termik redan klockan 0930.
Att hålla sin Ava
i luften var en piece of cake.

Varje minut då jag satt i min stol och hade min
kärra på höjd njöt jag.

Enda nackdelen i måndags var, att vinden på
förmiddagen var ganska
frisk, så varje termikvarv
drev iväg modellen.
Men eftersom termiken
på höjd var stark och
framför allt utbredd, behövde jag inte kurva
speciellt
mycket, då jag utnyttjade termiken under delfinflygning.

Detta går utmärkt att göra med en Ava tack vare
dess mycket fina
profil med dess fördelaktiga polar.
Avan tål att flyga fort utan att
stå stilla och sjunka
i motvinden.

Tisdagen var väderläget perfekt. Ingen vind, solsken,
3/8 Cu och 
23 C.

Enkelt uttryckt jag fick 3 timmar i luften.
Hemma  då jag laddade min acke
från modellen,
som används för rx, telemetri och motor, så fick
jag i 650 mA…Du förstår, att jag inte körde motor
i större omfattning.

Min Ava är en segelmodell…inte en motorkärra.

Förresten, efter regnskvättarna som kommit,
har naturen formligen
exploderat i sin blomning.
Överallt blommar det,  för att blommornas färger
och dofter ska locka
till sig insekter , så   örterna
ska bli pollinerade för att säkra arternas fortbestånd.

I tisdags startade jag 0950 och min modell tog
mark 1315.

Detta inkluderar en landning för att montera
min kamera.

Här kommer två videosnuttar,  som i någon
mån illustrerar
mina två dagar under termikflygande
och förverkligande
av drömmar,  som ger mig
de upplevelser jag söke
r.

Vet du om, att från 1. Augusti gäller nya regler
för foto från luften ?

Ett förnuftigt beslut som är taget.

 

Fibblorna blommar längs grusvägen.

Växtligheten är överväldigande som i en Hollywooddjungel.
Jag tyckte jag såg Tarzan komma farande genom luften, svingande
sig i imaginära lianer med sitt för oss, som kollade Tarzanfilmer
på matinéerna på söndagseftermiddagen, typiska stridsrop…?

 

 


Jag växer inte mer…men jag har inte stupat…

Ljungen blommar efter regnet…naturens överflöd.

Meklåda, modell och stol…allt förberett för en fin flygdag.

Vinden…max 0.5 m/sek,  väst
…Tjärbyhangets högteknologiska sensor,
som indikerar  vind och nederbörd,
till gagn för ovetande modellflygare…

Åkervädd

Full fart på blomningen.

Komplicerad öppen överarmsfraktur…

Känner du lukten av blommande örter ?


Så såg skyn ut över mig.
4/8 Cu

En bra bild som illustrerar,  vad som sker,  då sjöbrisen slår till
med sin relativt kalla luft,
som lägger sig som ett spärrlock närmast
marken och förhindrar termiken.
Kallas också Laholmsbuktenväder.
vilket är till glädje för badgästerna.
Dock icke för termikflygare…

 

Picolario Talk

 

 

 

Hoppa upp och sätt dig och kolla roderutslagen !

 

Kategorier
Termikflyg

SOMMAREN SOM INTE VAR

 

 

 

 

 

 

 

Sommar…har vi haft det i år ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var  det sommaren 2017. På onsdagen…

För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets.
Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte,
att det har regnat.

Hade det kommit 300 mm,  hade det varit en välgärning
med tanke på vårt  mycket låga grundvatten.

Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig,
att det kommit rejält med nederbörd.

Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter.

En idyllisk bild av sommar ?
Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna.
Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket
rikare..hoppas det blir regn…

Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk.
Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.

Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till
stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så
var det varmt i havet.

Jag tillbringade ofta sommarloven  hos mina
morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad
av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda
förr ?

Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande
ån,  var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi
kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss
rysningar.

Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…

Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.

Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger
termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.

När jag parkerat och monterat min modell,  gick jag fram på
Litorinavallen
och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är  spetsen på 
Bjärehalvön.

Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter,
då lukterna  kom  rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.

Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då.

Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var
sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.

Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden.

Jag blev nästan överväldigad.

Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har
nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.

Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.

Så här var min dag, den dag det var  sommaren 2017…

Förstår du,  varför jag helst flyger här ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen: Örelidsgravfältet.

Segelflygarens önskemoln.

No comment.

Mot Halmstad från  min Ava.

Tittut, sa en talgoxe till mig.

Mot Laholm

Österut…bilden tagen tidigt förmiddag.

En blå Veronika.
Axveronika

Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig,
hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över
den halländska kustbygdens odlingslandskap.

Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.

Vi ses !

Kategorier
Termikflyg

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

FINNS DET BJÖRKAR SOM ATTRAHERAR BALSA ?

 

 

 

 

Fråga Pär Lundqvist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi vet ju alla,  att det finns något,  som heter magnetism.
Men att det fanns björkar,  som drog åt sig segelmodeller,
det visste jag inte.

Själv har jag erfarit tallar, som attraherat
min modell 2 gånger, men björkar…detta var första gången.

Hur som helst så ringde Pär och talade om, att han landat
i toppen av en björk och att hans ASW-15 där hade rett
sig ett bo.

Ok, jag åkte med honom till platsen och jo, kärran låg kvar.
Den låg ca 10 m över marken i en smal björk, som inte
hade
grenar,  så man kunde klättra upp.

Pär hade med en 4 m aluminiumstege och ett 6-7 m långt
metspö.

Efter att ha surrat stegen mot trädet klättrade han upp
och förstod det
skulle gå att lägga linan från spöet runt
stabbe och fena, för att därigenom
möjliggöra ett dragande,
så modellen skulle lossa.

Problemet var, att nosen var kilad mellan två grenar och
ena vingen satt i
spänn mot en annan gren.

Men genom att förändra draget mot marken, lyckades
han 
frigöra modellen, så den rasade ner.

Tursamt nog var det ymnig växtlighet på marken, varför
en mjuk landning
var att förvänta.

Det blev det också. Ena skadan var att ett skevroder
lossnade redan uppe i trädet och en mindre
skada
uppstod på ena klaffen.

Vad vi lär oss:

Planera landningen noga och se till du har tillräcklig höjd.

Ska du plocka ner en modell,  är en stege, minst 4 meter
bra att ha och dessutom
ett glasfiberspö med rulle minst
8 meter långt.

Då kommer du att ha en räckvidd på minst 10-12 meter.
Håller man i linan från toppen av spöet och
drar, kommer det att
bli en ögla i toppen,  som gör det ganska
enkelt att trä linan över någon del av planet.

Sen ska man ta det lugnt och tänka,  innan man handlar.

Så löser det sig.

Skulle allt verka hopplöst och du inte under några omständigheter
får ner modellen så vänta.

Du kan ju inte annat. Det är förvånansvärt,  hur vinden
kan skaka ner en modell, som kan tyckas
sitta inkilad stenhårt !

 

 

Pär få väg att tränga in i  vår Sydhalländska djungel.

Först 4 m stege.

  Sen 6-8 m metspö.

Undrar om det nappar ?

Så här satt modellen. Kilad med nosen och spänd med vänstervingen.

Glad modellflygare.

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

FLYGSUGET LÄTTADE LITE I ONSDAGS/TORSDAGS.

 

 

 

 

 

Vi fick lite ro i våra  termiksjälar,

då vi förunnades  fint väder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har gått och suktat denna sommar efter några riktigt
fina dagar, så jag kunde åka ut med någon av mina
termikmodeller och få några timmar i luften.

Vädret har varit bedrövligt i år. Väldigt likt förra årets
sommarväder. Kallt och mycket nordostlig vind.

Nu blev det fint i veckan med temp runt 22 grader och lite
vind. Onsdags 3-4 m/sek och i torsdags 1-3 m/sek.

Det var upplagt, för att flyga till exempel nån av Avorna.

Jag åkte ut till min vanliga plats och mellanlandade på
turen hos Pär Lundqvist, då jag behövde en M2 skruv till
mitt sidoroder.

Han visade mig sin Eastbourne Monoplane i liten skala,
som han försett med elmotor. Sist han flög med modellen
var ca 1983 på en friflygträff på F10 Ängelholm.
Modellen var då bestyckad med en G-Mark tvåcylindrig
boxermotor.

Markägaren hade just klippt gräset, där vi flyger termik
och tagit vallen, så vi har  nu oändliga landningsytor.

Det var cumulusbildning, varför jag spetsade på bra termik.

Första starten gav mig en blåsa på 50 m, där jag stängde
motorn och kurvade upp mig till 300 m.

Sen var det slut med termiken. Från 300 m och till marken
inte
ett enda ryck. Märkligt, för det var ingen sjöbris,
så vitt jag
kunde bedöma.

Efter landning och montering av kamera nytt försök
och jag
lyckades gneta mig upp igen. Jag tog alla chanser
att kurva,
hur lite stig jag än hade.

Är det klent med termik, får jag inte vara kräsen.
För att kunna kurva upp mig måste jag flyga

väldigt aktivt och anpassa kurvradien efter blåsan.
Således
kurvade jag brant,  för att hålla mig i kärnlyftet.

Var inte rädd att kurva brant, om du har en bra modell.
Korrigera bestämt om du ligger snett i blåsan.
Lita inte på
att modellen själv centrerar.

Vid denna flygningen gnetade jag i 25 cm stig för
att komma upp.

Då jag väl kom upp på 250 m,  tycktes detta vara den
magiska gränsen
mellan dåligt lyft och bättre lyft.
Väl där var det nu inga svårigheter
att hålla sig uppe.

Pär kom med sin Odenman A2:a modifierad med radio.
Den modellen
kan flyga på myras fis, så han kom
naturligtvis upp.

Precis som i onsdags fick jag i dag 2.5 timma i luften
med min Ava.

Även i dag var det segt med termiken, så det gällde
att flyga lyfteffektivt.

Så två goa termikdagar fick jag sittande i min
termikstol från Biltema !

Det är, som jag sagt tidigare: Man får inte missa tillfällena,
för de kommer inte 
tillbaka !

Här kommer ett litet bildspel med modeller, piloter och natur.

Förresten, nu är naturen absolut som vackrast.
Överallt blommar det och
dofterna är överväldigande,
om man har naturkänslig näsa.

Så ge dig ut i naturen termikmodellsburen !

 

;

 

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Naturbilder

DET RÄCKER INTE BARA MED, ATT MAN VILL UT OCH FLYGA…

 

 

 

 

 

…det måste ju också vara hyfsat väder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !

Eftersom jag inte är en självplågare,  håller jag mig hemma.

De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie,  tycks vara
rubriksättarna
på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten
på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…

Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…

Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.

Om det regnar mer än 5mm heter det “Extremregnet”…

SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?

Förra året tillkom en varning, “Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan
inte vara en världsnyhet.

Jag mailade SMHI,  om de inte kunde utfärda varningar för
“Tråkigt väder “.

Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:

“Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta
på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”

Eller varför inte en varning för “Extremt vått regn” ?

“Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat
en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…

Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:

“Socialstyrelsen vill,  att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !

Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.

Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.

Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.

I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.

Blomställningar då fröna spridits

I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.

Mannen i familjen.

Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.

Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.

Smakar nog gott !

Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.

Kaveldunen är lite medfarna nu…

 

Kategorier
Modellflyg teknik

PROVFLYGNING AV ASW-15

 

 

 

 

 

Pär Lundqvist provflyger sin  ASW-15 vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter idogt byggande, experimenterande och funderande skulle
Pär provflyga sin ASW-15.

Spännvidd cirka 3.5 m, byggd skalenligt i balsa och ply,
klädd med
nylonväv.

Pär framhäver att modellen är ett experiment, då han försett
den med
en utskjutande klaff. Originalet, som är ett flygplan i
den internationella
standardklassen med 15 m spännvidd,
har ingen klaff.

Platsen för provflygningen var vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka,
där resterna av en Litorinavall utgör själva hanget.
Hanget är ca 20 m högt över den omgivande slätten och med goda
landningsmöjligheter.

Vädret var typiskt provflygningsväder: Byig vind 5-7 m/sek
och kallt.

Vinden låg något snett på hanget från norr eller höger.

Efter montering, som sker ganska snabbt eftersom modellen
är försedd
med vingfastsättning Modell Lundqvist med
krokar och hakar.

Servo kontakterna fast monterade i vingsadeln i kroppen
respektive 
i vingroten, vilka kopplas då vingen sitter på plats.

Pär handkastade två gånger för att kolla framför allt stabbens
anfallsvinkel.

Det är en all flying stab på modellen, vilket underlättar trimning.

Första kastet visade att upptrim  behövdes, varför stabben justerades.
Andra handkastet visade att modellen gled bra.

Jag hade varit aningen tveksam till att provflyga under rådande
omständigheter
på ett inlandshang.

Ett inlandshang är turbulent. Kanske jag skulle kört ner till
Tönnersastranden och gjort testet. Där är ju luften helt laminär.

Men Pär sa att nu kör vi, tog modellen och kastade ut på hanget.
Om du kollar filmen, kan du se hur den flög på sin första flygning
på hanget.

Modellen visar inte några uppenbara negativa egenskaper, utan efter
ordentlig trimning kommer den säkert att ge mycket tillbaka till piloten.

Det är ju det som är meningen med alla timmar,  som är nedlagda
på modellen !

Vi ser fram emot, att se den glida på hanget på Platån på Hovs Hallar,
i perfekt
trim och snyggt målad !

Här kommer bilderna och längst ner en liten video som dokumenterar premiär-
flygningen vid Tjärby en kall och blåsig söndag i April.

Dags att montera

Men först en pipa…

Cockpit
Längst fram hjulet för linorna till sidorodret.

Helt rörlig stabbe

“Modellen sönderfaller i tre delar”…

Längst bak ett styrstift, sen legoaxeln förr klaffen,  kroken=övre fästet för vingen, servokontakten hane, styrstift

Taranis Single Stick, Lundqvist Edition

Luckan för åtkomst till vingfastsättning

Ihakning av vinge. Kroken nedtill i vingroten iträdd i kroppens ögla.
Nu ska vingen sättas emot kroppen så haken kan spännas och servokontakten
aktiveras liksom klaffaxeln ansluta till axeln i kroppen.

Låsloopen för den övre kroken lyfts, så den kan snäppa i.

Observera kuggremmen som driver klaffens axel.

Här kan du se hur den övre haken har kommit på plats.
Loopen låser nu vingen  tillsammans med den undre haken.

That´s it, säger Pär efter snabb montering.

Första handkastet på åkern.

Kolla pilotens koncentration, då han ska försöka få upp nosen…

…då stabben inte var rätt trimmad…

Det var kyttigt…kolla vänster skev…

Efter justering stabbe nytt handkast.

Full power och full fokusering.

Nu eller aldrig Pär…

Pär tar i om inte för kung och fosterland så i alla fall så bra det går…

Han kastar så hårt så serviceluckan öppnar sig…

Modellen gled fint.

En klassisk vy med rötter 1000 år tillbaka…

Dags för landning…

Landning lite på vänster vingspets.

Dags för den “Riktiga” provflygningen.

Ihopsamling av nerver …

Hur många hundra timmars arbete ligger bakom modellen ?

 

 

 

 

Här ligger den efter första riktiga landningen.

Vi är inte rädda att röra på oss, för  vi tillhör ju  pensionärernas pigga glada skara

Vi som är flygare av segelmodeller, får i regel hyfsad kondition…

Lite klaff ansatt.

En som jag tror belåten modellflygare efter provflygningen av sin ASW-15

Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson,  som beskriver
dilemmat piprökning
och den tyckte jag var värd sin plats
under slutbilden med Pär…

“Ack ja dessa piprökare…
Inom vissa tävlingsgrenar inom modellflyg är pipa inte tillåtet!
Detta gäller t.ex. i Weatherman Vintage Speed (hastighetstävling med linstyrd
enhetsmodell).

I min ungdom var jag hängiven beundrare av Agaton Sax, den fantastiska
redaktören för Byköpings tidning som löste svåra mysterier litet varstans.
Varje gång jag ser Pär ta fram sin snugga så tänker jag på episoden där
Agaton åker tåg i landet Brosnien.

Agaton satte sig sig i en tom kupé och njöt av landskapet som susade
förbi kupéfönstret, så plötsligt kommer det in två brosnier och sätter
sig i kupén. De pratar oavbrutet och tar fram var sin vitlöksfläta och
börjar tugga vitlök med frenesi.

Nu tyckte Agaton att måttet var rågat, så han tog fram sin största pipa
och stoppade den med hektogram SLUBB – Slubb var världens
sämsta tobak som var så dålig att man fick betalt för att ta den – och
tände sin pipa.

Efter bara något bloss så var luften nu kupeluften utbytt
från vitlöks-stank till ogentränglig Slubbrök.
De båda brosnierna flydde snabbt ut från kupén.

Undrar om Pär rökt Slubb…

Ja det är roligt med äkta entusiaster!

Bästa hälsningar // Ingvar, Borås ”

Kategorier
Naturbilder

ÄR DET INTE LITE AV EN PARADOX…

 

 

 

 

 

 

 

…att vi såg årets första sädesärlor…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…just efter att vi hade pratat om, att vi inte sett några sädesärlor än i år…

Jag och Pär hade varit och modellflugit vid Tjärbyhanget i söndags och
stått och frusit i snålblåsten.
Vi undrade om sädesärlorna anlänt, men varken han eller jag hade sett
en enda denna kyliga vår.
Nedanför hanget hade  markägaren plöjt sin åker och då vi var på väg hem,
såg vi att en flock just sädesärlor hade landat och tog för sig, av det
marken kunde erbjuda i form av larver och maskar.

Ganska märkligt vi fick ett omedelbart och  handfast svar på frågan om
sädesärlans ankomst.

Jag fotograferade lite och fick några bilder på budbärarna om vår…
Min erfarenhet är, att sädesärlan kommer till Halland första veckan i April,
så de var en vecka knappt sena.

Roligt att de anlänt i alla fall !

Lite bilder tagna i all hast.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ASW-15

 

 

 

 

Pär Lundqvists bygge av en ASW-15 .

 

 

 

 

 

 

Pär har  under många timmar funderat och  byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.

Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.

Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.

Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.

Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv.
Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt
balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och
styrkans skull.

Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.

Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.

Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.

Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.

 

                                                                                       Pärs blogg hittar du , om du klickar här.

Mer äventyr med Pärs ASW-15 finns här.

                                                                                               Mail Pär:    lundqvist@veinge.se

 

“Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”

Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa
och sedermera med nylonväv.

 

Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15

 

 

“Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..

 

“Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”

“Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
s
e min beskrivning på” :
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

“Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”

Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.

“Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”

Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till  vridaxelns kugghjul. (Pilen)

“Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) “klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan. 
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”

“Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”

Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

FÖR OSS SOM TYCKER OM FRIFLYGANDE MODELLER…

 

 

 

 

 

 

..kommer här en pärla inspelad för 35 år sedan.

 

 

 

Här en film,  som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.

“Adrift on the air”

Professionellt gjord och instruktiv.  Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.


Filmen producerad av AMA,  Academy of  Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.

Häng med mig bakåt in i friflygets historia !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ÅRETS FÖRSTA RIKTIGA TERMIKDAG…

 

 

 

 

 

…fick jag och min Ava uppleva i dag torsdag.

 

 

 

 

 

Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.

Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.

Allt var upplagt för  termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.

Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favorit
flygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att

där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.

Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att
fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen
för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren
och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.

Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt
och i perfekt vinkel.

Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget
till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.

På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv
och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent,
men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, 
varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.

Eftersom det var premiär med en modell,  som jag  ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser
inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.

Det visade sig,  att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna.
Kontaktlinser som jag använt i 35 år.

Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann,
men jag hängde med upp till 350 m.

Jag vill säga,  att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.

 

Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.

Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.

Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.

Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.

Efter att jag plockat ihop,  tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.

Pär i full gång  i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka
sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..

Kan tänka mig,  att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar
cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.

Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna
vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet
i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till

de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från  förr.

Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner
många timmar för att få klaffen att funka.

Klaff som planet inte hade originalt,  då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.

Här kommer lite bilder.

Spänn fast dig och häng med !

PS

I fredags var vi ute igen  och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något
kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.

 

De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …

Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?

Kan det vara bättre ?

Lite kontraster…

Jag flög rote med en glada.

Pilotplats och landningsyta

Ormvråkar fanns i ganska stort antal…

…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.

Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.

Lodskott med min GoPro.

Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…

…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…

Men det blev som det blev.

Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.

Inte bara att sitta på…

…utan även som mekstol.

Mycket goda landningsytor.

Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.

Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…

Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.

Den gamla örnen vid hanget med  lika bistert utseende nu som förr.

…och bocken säger Håhåjaja….

Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…

…med tanke på deras fundament.

Min HyperAva efter dagens sista landning.

Solen värmer åkern så dimma bildas.

Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.

Stort sidoförhållande…

Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.

Jo, den är lätt.

Pär visar kroppen till sin ASW.

Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.

Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.

Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.

Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

JAG FICK MAIL…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…från Ingvar Nilsson.

 

 

Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.

Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:

Som vanligt läckra foton från Mats!

För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…

Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara,  att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift),  så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.

Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .

En långdragen förkylning har medfört,  att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg,  så jag kan måla kroppen.

Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille,
han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta
ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina
vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen,  som rymmer t.ex. en Willys Jeep…

Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!

Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.

Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.

På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.

Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.

Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar