Att se stora välbyggda och framför allt välflygande modeller, är en lisa för ögat.
Flygs sedan modellerna skalenligt, är det det,
som sätter krydda på flygningen.
Man ger betraktaren en riktig illusion, hur fullskalaplanet agerar i luften.
Videon är från YouTube och för att visa modellerna klippte jag några stillbilder.
Jag tänker på, hur mycket energi och kanske
viktigare, pengar som krävs, för att ro ihop de
projekt, vilka visslar förbi åskådaren i videon.
Men det finns alltid hängivna människor, som är beredda att offra mycket för att kunna nå sina
drömmars mål i hobbyn de utövar.
Det ger inte bara byggaren/piloten tillfredsställelse,
då han genomfört ett omfattande projekt, utan även åskådaren bjuds på en fin upplevelse.
Det är väl det, mitt liv går ut på eller ?
Alltså goda och positiva upplevelser…
Hoppa in, spänn fast dig och håll i hatten.
Detta är bland de bästa modellflygfilmerna,
jag nånsin funnit på YouTube !
Allt är publicerat efter samråd och med tillstånd
av copyrightinnehavaren och fotografen Dominic Mitchell.
Länk till Dominic Mitchells YouTube-kanal: Klicka här
Undrar om modellen är sakförsäkrad och hur hög premien är ?
Tror du en J29 kan göra så här med sin De Havilland Ghost ?? Det måste vara bra tryck i denna jetmotorn i alla fall.
Undrar om han håller modellen stabil med thrust-vectoring ?
Rafael har aerodynamiskt mycket gemensamt med Gripen
Vackert stycke mekanik. Men jag undrar hur stor den
taktiska räckvidden är jämfört med Gripen ?
Två motorer drar mer bränsle än en.
Jag skulle vilja säga, att det gäller att ha preferenserna klara för sig…
Jovisst är det vackert.
Jag kan inte låta bli att låta tankarna flyga…
Tänk om jag kommit med denna modell till SM i F4C 1980…?
Här får du ett begrepp om relationen i storlek visavi piloten.
Länk till Dominic Mitchells YouTubekanal hittar du här.
Som jag skrivit tidigare, går jag hemma och
vårdar min lunginflammation.
Jag är bättre, men inte så bra att jag vill ge
mig ut och härja.
Men om 5-6 dagar ska jag vara beredd.
Ofta har jag skrivit att en blogg där man
inte lägger upp nytt material, det är en
synnerligen död anka.
Den sanningen gäller fortfarande och därför
kommer lite fler bilder från MFC – Tarps FlugTag.
I mitt arkiv har jag 10000 bilder därifrån…
Så i brist på nytt om eget flyg kommer här lite
konserverade bilder.
Det säg ju, att tyskar är humorlösa…speciellt under krigstillstånd. Men här finns tydligen lite utrymme för fantasi och humor på denna WW1 jaktmaskin. Således inte bara mustascher, pickelhuva och stövlar.
En katt ibland hermelinerna. Min Ava på Flightline i Tarp.
Det är denna HyperAva som jag fortfarande flyger
och som har mer än 800 timmar i termik.
Bilden ovan är tagen Augusti 2010.
Min morfar, som var jordbrukare, sa alltid, att har man ståltråd
och balaband, då kan man reparera det mesta, som går sönder,
vilket tydligen har giltighet också för modellplan.
Flyger du mycket, blir det skavanker.
Det är inte så enkelt som du tror…
Hawker Fury som var mycket fint byggd och flugen.
Det är något visst med de olika versionerna av GeeBee.
SeaFury på finalen.
Tror du mig, om jag säger, detta är en Focke – Wulf ?
Inte så ofta man ser canarder
Men denna var mycket välbyggd och skickligt flugen av Wolfgang från Uetze.
Mannen som flög denna Christen Eagle, visste definitivt vad han sysslade med !
Denna danske modellflygare hade med sin MGB och en tjusig husvagn.
Den omskrivna MIG-25:an som flög så oerhört bra. Jag uppskattar han kastade upp 55-65 meter !
En helbalsamodell. Som en utställningsmodell, så fin var den.
Dessutom flög den sagolikt.
En rysk flygbåt konstruerad under sovjettiden.
Detta gillar jag !
Att se modellen passera i 500 km/timmen…det är grejor det !
…och inse realiteter, fast jag är flygsugen. Just nu har
vi vindar från syd och ost, vilket inte gynnar
hangflygandet på västkusten av landet Sverige.
Dessutom har det blåst ganska kraftigt, vilket också
har haft en bromsande effekt på mig.
Som ytterligare lök på laxen fick jag en seg, 15 dagar,
influensa och som grädde på moset lunginflammation…
En olycka kommer sällan ensam, eller hur heter det ?
Dock jag står på behandling och räknar med att vara
fit for flight…om en vecka.
För att pigga upp oss lite, så kommer bilder från
mina många besök i Tarp. Här finns det mycket plan
och många flygare, som helst av allt flyger sina modeller.
Det är 16 år sen, jag var där första gången. Sen dess,
nästan varje år, har jag besökt platsen.
Så håll tillgodo med lite bilder från vad jag hade i
lådan. Det kommer fler, om inte vi får bättre flygväder…
Fockke Wulf Stieglitz. Motor en modifierad rejäl växelströmsgeneratator på 140 A… Du skulle sett LiPo-packarna.
Modellen flög utomordentligt.
Jag tror…den är ombyggd till en radialmotor nu.
En Moth är ju alltid en Moth…
…och flyger den så bra som denna, är det en fröjd för ögat.
En av de säkraste och lugnaste piloter jag träffat. Det bästa med Tarp är pulsjetmodellerna !!
“Volksjäger”
Segelkärra, som ser ut att komma från Schleicher FlugZeugBau.
Wilgan drog upp den, som vore den ett A-4 papper.
Denna makalösa mekaniska konstruktion är till för Hans-Hermann Lund ska kunna transportera sin Storch med sin cykel.
Sista 6 veckorna har bjudit på två sorters väder.
Dels varmt och torrt och dels svalare och blött.
Jo, jag var ute och flög termik i 34 C värme, inga
problem om viljan finns.
Men ska jag välja mellan att flyga termik i 34 C
eller att vi åkt till stranden av Kattegatt, då väljer jag havet.
Då värmen dragit bort fick vi svalt och lite regn.
Ut och flyga i regn…njae inte mitt bord direkt.
Moderna sändare är känsliga för fukt och vatten,
då de är bestyckade med state of the art komponenter.
Som lite plåster på såren fann jag en fin videosnutt,
som var fint fotograferad då en Gripen flög på RIAT
RIAT = Royal International Air Tattoo
Den som inte blir imponerad av detta, han är okunnig.
Vi kan vara stolta över vår flygindustri, som kan producera
detta plan.
Om Sverige varit medlem i Nato (officiellt) vilket plan hade
Nato varit utrustat med ?
Att gissa på Gripen hade varit en lågoddsare tror jag.
Luta dig bakåt och njut av baletten i luften fångad av en
fotograf från “FlugSnug.com !
Dessa bilder är de sista, jag publicerar nu. Jag har ytterligare 500 editerade och färdiga bilder, som väntar på publicering.
De kommer, eftersom de är vackra att se på. Som vanligt, vill jag säga, var Wheels and Weels Cruising för åskådaren och deltagarna en fin upplevelse. Så mycket kunnighet, hängivenhet och låt mig kalla det fordonsglädje demonstrerades, vilket naturligtvis bidrog till den utomordentligt goda stämningen.
Att vi kommer nästa år…självklart.
Här kommer ca 100 bilder och som sagt, stay tuned, jag kommer att publicera ytterligare 500 bilder ! Kanske du och din bil dyker upp ?
Alla bilder inga mästerverk, men bilden på de två damerna duger för mig !
Hoppa in !
Cruisin´chicks…
Kanske Falkenbergs ende miljöpartist på Wheels and Wings Cruising Event ?
Vad han fattas ? Velourbyxor, stickad väst, näbbskor och cykelhjälm.
L o o o ong Vehicle…
Kylarprydnaden…hur många har fått en sådan genom sig vid en påkörning ?
Tja, så skulle det se ut på 60-talet…
Rostig….jo, men den ska se ut så.
Skinande plåt !
Jag vill ha en sån bil…
Fin gammal Golf 1975 ?
All plåt glänste inte.
Torget fullt med bilintresserade.
Väntans tider…
Vältrimmad kropp.
Detta vill jag kalla en Hot Rod av klassiskt snitt
Nyss rekonditionerad ?
Min dam har köpt godis till mig.
Vita tubsockar från Ullared ?
Kolla den glade gossen i den gamla BP-jackan och båtmössan…
DAF bilen ovan som enligt mångas åsikt var den finaste renoverade bilen.
Det vi som besökare märkte, var den glada stämningen, bland de som var närvarande vi Cruisingen runt Torget.
Alla var glada och hjärtliga, inga hårda ord, även om ibland diskussionens vågor gick höga i sommarvärmen.
Just att vädret var så fint, gjorde att tillställningen fick en mjuk och positiv framtoning. Människor blir gladare, då det är varmt och behagligt.
Vi satt i våra stolar där bilarna svängde söderut från Torget, vilket gav mig möjligheter att få så bra bilder, som var möjligt. Ljuset var bra, så inga tekniska problem att plåta. Många i bilarna hejade på oss, då de kände igen mig från förra året eller hade mejlat mig för att få fullsizebilder på ögonstenen.
Då jag är på en tillställning som denna och jag spankulerar runt bland bilarna på torget, så är sannolikheten stor, man träffar och få prata med, ska vi säga, osannolika människor. Det är definitivt inga
Medelsvensson, som ägnar sig på detta sättet åt sin sina bilar.
En av de som jag träffade, var en man från den småländska urskogen, som hade medfört sin “Bygdebil”, vilket var en Chevrolet 1962. Bilen kunde stå som en mall för en Bygdebil. Den hade alla attribut.
Men jag är säker på, att mannen som ägde bilen var svårslagen i ett avseende. Han medförde nämligen 3 barn och två fruar…Ja, det är säkert. Han sa, att barnet som en av fruarna ammade i bilen var ett år, men han berättade, inte utan stolthet, att han hade ett barn till på jäsning hos den andra frun också…Vad säger man ?
Som i England “Well done old chap” ?
Eftersom det är viktigt att spela musik för allmänheten, hade en
del makalösa ljudmaskiner, vilka tog upp hela bakluckan och du vet,
att bagaget på en USA-bil är spatiöst. Ibland trodde vi, att fönsterna
i de hyreshus bilarna rann förbi skulle flyga ur sina ramar…
Poliserna sågs inte göra ett enda ingripande utan gick omkring som oss andra åskådare och njöt av de vackra och speciella fordonen.
Har du aldrig varit på cruisingen och är intresserad av udda bilar och människor som är intressanta och skiljer sig från mängden, då ska du åka till Cruisingen på Wheels and Wings !
Jag gör ett fåtal kommentarer till bilderna.
Du blir nöjd, för det är som en folkfest.
En vacker Pontiac
Är det denna front som associerar till begreppet “Dollargrin”?
Volvo/DAF
Undrar hur mycket bensin denna kärra konsumerar på ett cruisingvarv ?
Detta “Dollargrinet” lyser också upp…
Galanta damer fanns det naturligtvis…
Skulle en sådan front bli godkänd på en ny bil idag ?
Glada pojkar ! Som förutom att sprida verbal glädje också undfägnade oss
med Eddie Meduzas lyriska sånger i stereon modell större.
En tvåmans såg på takräcket kan vara bra att ha till hands…
…och varför inte en höbal…hästar som hästar…
Är detta en indisktillverkad Austintaxi ??
En representant för den svenska ungdomen. Trevlig pojk !
Mycket snygg modifierad Volvo ombyggd på ett återhållsamt och
stramt sätt, vilket bevarat Volvos grundtänkande i bilen.
Jag hade fler bilder på mina hyllor, så här kommer en ny laddning till påseende.
Ibland funderar jag varför just flygplan, både fullsize och modeller, vilka användes runt Andra Världskriget är så populära, om jag får använda det ordet om ett krigets verktyg ?
Kan det var ljudet från en V-12 eller ljudet från en dubbelstjärna på 2 x 7 cylindrar ?
Eller är det en allmän beundran för tekniken från
30-40-talet ?
Det kan ju också vara ganska enkelt…vanlig nostalgi.
Men som sagt här är lite fler bilder.
Nästa post här blir allmänna miljö bilder och den
troligtvis sista posten från Ålleberg.
Hoppas du ser, vad bilderna vill visa…
Christer hade också med sig en Huey, som han flög med. Helikoptern höll samma höga klass som hans övriga plan och fordon.
Imponerande var de två planen, som byggaren hade kört fram med en printer. Framtidens byggande ?
Vem vet… Spitifiren var en relativt liten modell. som flög bra.
Under det tre dagar jag var på Shoot Out Väst, såg jag
ett haveri, där en segelmodell och en motorkärra
kolliderade i luften.
De återpassades till byggsatsstadiet på en sekund…Det borde inte hänt då vi hade stort utrymme.
Att tävla med drönare är en ny sak inom modellflyget.
Om man ska kalla det modellflyg…tja, jag är inte säker,
men inom en hobby där gränserna snabbt flyttas, låt
oss säga det är modellflyg.
Det har hur som helst, attraherat många utövare, vilka
kör ett rullande schema med tävlingar. För den oinvigde
ser det overkligt ut.
Hur klarar man att flyga på det sättet dessa grabbarna gör ?
Det kräver att ens perceptioner är slipade och snabba.
Att tävla med drönare är en företeelse, som vi får säga ligger i tiden. Att fotografera drönare som flyger programmet
är inte enkelt. Men det blev några bilder trots allt.
Sen fick vi se farkoster, som kan starta på marken och vatten
utan problem. Vad kallar vi sådana maskiner ??
Jag trodde inte det var möjligt med hänsyn till det stora utrymmet vi disponerade…att kollidera…
…men inget är omöjligt och man fick skörda sina modeller som bitar i vallen.
Drönarspecialisterna inrättade sig för att visa deras tävlingsform.
Orföranden i ÅMFK Kjell-Åke testar drönarpiloternas glasögon.
Mottagare…tror jag för telemetrin.
En tävlingsmaskin. Inte mycket balsa och siden här inte…
Att fotografera drönare som simulerar tävlingsflyg är den svåraste fotografering jag försökt.
Bildern tagna med snabbmatning och 1/5000 sek exponering.
Om inte utseendet på modellerna imponerade, så var propellervinandet mycket imponerande då de accelererade.
Är det flygplan MEFA eller båt ?
Roliga “modeller”.
Del av Fliteline på Shoot Out Väst 2018 på Ålleberg.
Rc-Flight hoppas jag gjorde goda affärer i hangaren.
Ett allroundflygplan, som man kan ha till det mesta. Minns du då vi byggde Graupners “Taxi” eller då vi knåpade ihop Svensons “Westerly”…
En printad p-38 Lightning.
P-38 Lightning konstruerades av geniet Clarence “Kelly” Johnson
vid Lockheed 1937-1939 och serieproducerades från 1942.
Hur tror ni modellflygindustrin ska kunna klara konkurrensen
från hemmaprintade modeller ? I framtiden kanske du laddar ner
en fil och sen printar du ut din FW-190 eller vad det nu är.
Användes för attackuppdrag och spaning. Men även som jaktplan.
Kallades av tyskarna för “Der Gabelschwanz Teufel” – Djävulen med den gaffelformade stjärten.
Det var ett sådant plan, som den världsberömde författaren Saint-Expuriy
blev nedskjuten i nära kusten vid den franska Rivieran. Författaren till åtskilliga böcker,
bland annat till sin genombrottsbok ” Lille prinsen” eller på franska “Le petit prince”.
Läs hans bok om då han var postflygare i Nordafrika. Respekt.
Christer Pettersson anlände med sin bil full med flygplan. Jag har aldrig träffat Christer förut, men jag blev imponerad av mycket välbyggda skalamodeller, som han flög på ett skalenligt sätt inom ramarna.
Hans Viggen bogserades ut med en tankbil/servicebil,
vilken naturligtvis var radiostyrd. Under utkörningen
tankades hans Viggen.
Flygningen med Viggen var mycket bra och behärskad. Inga överdrifter och inte för mycket förbiflygningar i hög fart.
Han visade på ett utmärkt sätt G-svängar, hur det
påverkade planet.
En G-sväng är en brant sväng, då man flyger med hög lastfaktor,vilket tar ner farten kraftigt. Det är en
manöver man använder exempelvis i kurvstrid.
Att farten går ner i en G-sväng, beror på att vingarna
måste skapa mycket mer lyftkraft under belastning.
Priset du betalar, är en förlust av din kinetiska
energi/hastighet.
Ännu en gång vill jag säga, att det är inte lätt att
fotografera en snabb modell, om man samtidigt ska
zooma…i alla fall inte med min tekniska utrustning.
Jag använder enkla prylar.En Sony A58 med 300 mm zoom. En Sony A58 med låt oss kalla det normalobjektiv. Kör med 1/4000 sek och snabbmatning. Men det blev som det blev och jag hoppas bilderna
skaparen känsla hos dig, hur vi upplevde
Christers förevisning.
Spänn fast dig så åker vi !
Christer förbereder sin Viggen.
Ingen jättestor modell. Kompakt utan att flyga tungt.
En beundrande skara följer förberedelserna…
Parkerad på Fliteline.
Viggen, det Svenska Flygvapnets mest imponerande plan…enligt mig.
På väg ut under tankning.
Start på gång…
Motorn startas med ett knapptryck.
Isärkoppling av dragstången.
Servicebilen kör in.
Dags för flygning nu.
Vid denna tiden målade man planen på detta sättet. Nu är de alla natogrå. Inte ens blågula nationalitetsbeteckningar…
Planet från F16 Uppsala.
Är inte detta en bild av Viggen vi alla känner igen ?
Landning med mycket alfa.
Efter landning reversering av motor och ADB för kort rullsträcka.
Färdigfluget – hembogsering till uppställningsplatsen
Vad vore en träff på Ålleberg, om det inte inbegrep segelflyg ?
Så självklart flög vi segel. Segelflyg, som de senaste 12-15 åren
genomgått en revolution vad gäller den tekniska utvecklingen
och det sätt som vi flyger.
Först och främst är det tillkomsten av elmotorer, som gjort det möjligt för oss segelflygare att enkelt nå termiken.
Inget klabbmed gummirep som kan fastna i gräset, linor som
går av, då man spänt maximalt och linstumpen smackar till
en över örat…
Ja, du vet hur det är…dra lina på en het äng…man spänner
och ska just till att släppa, då linan ryker av och gummirepet
försvinner som en rasslande orm i gräset…
Flyger vi el, är dessa problemen historia. Nu kan vi välja
tidpunkten för start utan att stå med en spänd lina.
Vi får ett antal stig på en laddning. Ingen stress.
Förmågan att komma upp med bogsering har underlättat
för större modeller. Tekniken under bogsering har fulländats
och det fungerar remarkabelt väl.
Modellerna i sig är i dag högpresterande i komposit, vilket
gör det möjligt att flyga en modell med exakt vingprofil och
därmed möjligheter att optimera planets prestanda.
Modellerna är dyra, men kvalitet kostar alltid. Det gamla
talesättet har fortfarande giltighet: Du får vad du betalar för.
Min äldsta HyperAva är 9 år gammal och har loggat nästan
800 timmar i termik…. Den är sliten och medfaren, men det flyger lika bra, som då
den kom från Wladimir Models. Alltså ett gott bevis på att
kvalitet lönar sig.
Telemetrin har utvecklats snabbt. Information från modellen
kommer till piloten i realtid. Variometer, höjdmätare,
rpv-möjlighet, gps och gps-tracker är vad man kan ha i modellen. Vad blir nästa steg ?
Under meetinget hade vi underbart termikväder med 3/8 Cu
med bas på 4- 6000 ft. Redan klockan 0900 kunde vi kurva.
Vi hade 2 bogserkärror, som drog upp modellerna. De var i elden ständigt. Allt funkade perfekt och segelflygarna fick sina uppdrag.
Jag tog lite bilder naturligtvis. Dessutom tog jag en ombordvideo från segelmodellen visande bogseringen.
Bilderna kanske inte kommer i 100% rätt ordning, men jorden
går inte under för det ?
Håll tillgodo och jag bäddar in videon en gång till. Piloterna ser
du säkert vilka de är.
Spänn fast dig och kör !
Vad säger du om segelflygfeelingen här ? Till höger Västhanget. Bilden tagen sent på kvällen.
Motorcheck på bogserkärran hos ÅMFK.
Klart för släp…
På väg ner med linan hängande i.
Så här landar man en Cub…
5 cm till sen…kolla höjdrodret.
Släpet på väg. Till vänster bogserföraren, jämte honom piloten på modellen som är en Ka-8, som byggdes av Schleicher.
Ka-8, en mycket vanligt plan på 70- och 80-talet.
Final med en imponerande Cu-bakgrund.
Jag flög med en Ka-8 i Skövde med registrering SE-SZT i forntiden.
“There she flies” !
Reaching for the skies…
Jag tycker Ka-8 är ett estetiskt tilltalande plan.
Det ställer krav på piloterna att släpa…
Bogserlinan har hamnat…
…i buskarna…
…men bogserpiloten har ett fast grepp.
En registrering som ser ut som en tanke eller ?
Conny, ÅMFK med sin Harakka, som fick sig en rejäl svängom i termiken efter uppbogsering….
…roligt att få se ett glidflygplan flyga termik så länge som Conny fick till det !
Ny bogserkärra. En kraftigt motoriserad J-3 Cub.
Christer Pettersons fina 1/3 skala Cub, som bogserade upp modellerna lätt som en plätt.
Roffe har lagt sin SB-10 i vaggan och förbereder starten av sin vackra modell.
…allt under kontroll…
We have liftoff…
Vackert
Premiärsläpet gick perfekt.
Landningssekvens med linan på.
Nytt drag.
Vackert då solen lyser genom klädseln.
Landning på G
En mycket lyckad konstruktion.
Motorn står inte stilla, utan den skenbart stillastående propellern är ett resultat av den korta exponeringstiden som här är 1/4000 sekund.
Det är svårt att redovisa bilder från ett meeting. Man tar så många, att det sen kan vara svårt att sovra i materialet.
För detta meetinget delar jag upp det lite efter kategori. Därför blir det ett fåtal plan i varje post.
Jag börjar med P-51 Mustang och Curtis P-40 Warhawk.
Robbans Mustang fångade mitt intresse på grund av dess härliga motoljud. Det lät som en illusion av en Allison – Merlin V-12. dessutom var den inte övermotoriserad, utan den flög skalenligt. Det kan var en styggelse att se en skalamodell föreställande en WWII kärra flyga som en vass F3B modell.
Mustangen flög relativt skalenligt.
P-40 Warhawk var ett plan som bland annat användes av den frivilliga flygstyrkan “The Flying Tigres” i Kina under Andra Världskriget. Ett enligt min mening underskattat plan, som utförde sitt jobb bättre än förväntat.
Planet byggdes av Curtisfabriken i USA.
Det finns en film om de flygande tigrarna med den störste filmhjälten, John Wayne, som anföraren. Filmen kan vara värd att se, inte på grund av John Wayne utan för flygplanen och flygscenerna.
I, tror jag, den egyptiska delen av Sahara fann en polsk oljearbetare vraket av en P-40 Warhawk i fin kondition ca 2012.
Planet bärgades, då lokala invånare hade börjat slås sönder det för att komma åt metaller och säljbara souvenirer.
Här kommer okommenterade bilder av flygplanen.
Häng på låset för det kommer mycket mera från Shoot-outen på Ålleberg.
Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.
Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel, eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna träffen hade förutsättningar att bliva något extra. Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.
Dessutom fanns allt man behövde för ett meeting i form av campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att en träff ska kunna flyta på.
Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till en välbesökt tillställning.
Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och fin termik.
Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under 2 dagar.
För de som inte hade elseglare, hade vi flera bogserkärror,
som drog upp de stora segelmodellerna.
På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs- restaurangen med god mat och gemyt.
Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.
Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !
Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.
Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett sådant trevlig sammanträffande.
Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, ekonomiska realiteter som styr verksamheten. Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt, som har samband med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det blivit helt mörkt.
“Nya vingar”
Vid Västhanget mot Falköping
Utsikten är bedårande…
En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg
Restaurangen Ålleberg
Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.
Roffe visar sin bästa sida…
Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.
Conny “Skrotet”…
Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.
Jepp, detta är SHOUTVÄST !
Fredag morgon kl 0900.
Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub
Roffe monterar
Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018
Rote
B-25 Mitchel
En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang
Modellflyg går långt ner i åldrarna
…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…
Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet högljutt diskuterande så det ekade över markerna.
En kärra med Getmotor eller ??
Att fotografera en drönare…är inte enkelt.
En modern tävlingsdrönare…
Drönarpilot med tillbehör.
Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…
En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.
Denna modellen av Viggen var ganska liten. Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.
Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen. Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…
Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder , så håll ut om du är intresserad.
När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt. Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.
Det blir mycket bilder i anslutning till marken, då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.
Såedemede…
Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966
Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.
En sky med 7/8 Cu kan verka dramatisk då Cu får drag av Cu Congestus.
Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner, oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.
En modell med stort sidoförhållande är vackert. Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…
Service på bogserkärran.
Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??
…kan du åka till Växiö och bese det som kallas “Flygkalaset”.
Vi kan nog förutse fint väder…varmt då uppvisningen går. Jag har varit där 2 gånger och tja…det är som det är. Förstå mig rätt, jag är kräsen efter alla uppvisningar jag varit på.
…genomförde en uppvisning över havet utanför Halmstad i lördags.
I min hemstad anordnas en sportvagnsutställning varje sommar, vars överskott går till behövande…
Träffen har blivit en stor succé och har växt kraftigt,
vad gäller deltagare och åskådare för varje år.
Väderläget har sista tiden varit osäkert, men lördagen uppvisade, hur sommarväder kan vara vid en västkuststad som Halmstad. Alltså solsken, lite vind och värme.
Enligt programmet för bilträffen skulle det bli en liten flyguppvisning med 39 Gripen kl 1200 och naturligtvis hade vi som är flygintresserade i god tid intagit bra platser, där vi kunde se på och kanske fotografera.
Eftersom vår stad just nu är knallfull av turister, gällde det att vara ute i god tid med tanke på trafikproblemen.
Så vi var i god tid parkerade ute vid småbåtshamnen, vilken ligger 2 km från utställningen med fri sikt över havet dit.
Eftersom detta är en perfekt åskådarplats, var här massor
av människor, som njöt vädret och som förväntansfullt
inväntade flyguppvisningen.
Det första planet var en YAK-55, som genomförde uppvisningen ute över havet relativt långt från publiken.
Piloten genomförde de vanliga 10 loopingarna och rollarna, men det var inget, som jag och mina kompisar lyfte ögonen för direkt i entusiasm…
Jag menar, vi har ju sett det så många gånger…det tenderar
att bli lite för mycket exercis och förutsägbara rörelser över det hela.
Tänk om piloten kunde förevisa något icke förväntat ?
Exakt i tid kl 1215 anlände en Jas-39 Gripen från havet på låg höjd med hyfsad hastighet in mot den delen av Halmstad där
träffen utspelades och han tog upp brant ca 1500 m från stranden.
Gripen är ju Gripen och vi var förväntansfulla på uppvisningen. Jag blir alltid imponerad av dess svängprestanda, men jag undrar,
om piloten under denna sin uppvisning någon gång flög med
maximal lastfaktor ?
Vi satt och väntade på, att han skulle visa egenskaperna tydligt, men det blev inget…han hade inte ens med sig rökfacklor i vingspetspodsen.
Vidare kunde han skjutit ut ir-facklor, det imponerar.
Jag har sett många flyguppvisningar i Europa. Vid enskilda uppvisningar, brukar uppvisningspiloter flyga relativt sakta görande två förbiflygningar framför publiken, där han visar planets ovansida och undersida, så fotoentusiasterna får sitt tillgodosett. Men det skedde inte här.
Efter 10 minuter avbröt han, tände full motor och steg mot norr, kanske för att flyga hem och äta lunch på F7 Såtenäs ?
Vi undrade varför blev det inte visade mer ? Kanske svaret är,
att han flög med mycket bränsle ? Fast han hade kunnat starta
med så mycket bränsle han behövde för uppvisningen, för att
sen kunna landa på F 14 och tanka upp för hemfärden till Såtenäs ?
I alla fall tyckte vi och andra som satt där, att vi hade sett
bättre uppvisningar med Gripen.
Det kan ju också vara så, att vi entusiaster som sett många uppvisningar, vi har blivit lite blasé och kräver mer och mer av flygningarna…
Eftersom flygmomenten var förlagda långt ut från stranden,
var det knepigt att fotografera. Dessutom var det delvis motljus,
vilket inte gjorde det enklare.
Men här kommer några av våra ögonblick från uppvisningen.
Jag har besökt denna plats ett flertal gånger för att beskåda
den stora uppvisningen man har för full size plan varje sommar.
Planeringskalendern ger besked och dessutom min länk till
vänster på bloggen “Airshows and Displays 2017”
Om du har möjlighet och vill, så åk dit och se en fantastisk
uppvisning med fina plan och fina flygningar.
Museet är mycket välordnat och flygplanen är i så bra skick,
de kan vara.
Piloterna flyger planen på intet sätt mjäkigt med tanke på ålder,
utan de nästan 100 år gamla planen får bekänna färg.
Hur man tar sig dit ? Ta Ryan-Air och ha en bil bokad i England,
så du kan köra upp till flygplatsen. Att ha med sig en bil,
dvs köra från Sverige till England är meningslöst.
Det brukar gå lätt att ordna boende B&B i London.
Skulle tro, man kan kolla på nätet om boende i Biggleswade
eller i trakterna för en hyfsad penning.
Inte långt från Old Warden ligger Imperial War Museum vid en fd RAF flygbas. Kanske ett av världens finaste museum
för militärt flyg. Det tar en dag att gå igenom inklusive lunch.
Ok, så är det med det. Nu har jag gjort reklam och nu kommer
två små videosnuttar som beskriver verksamheten vid OT
friflygträffar vid Old Warden i England.
Veva upp gummimotorn, kompa upp dieseln och häng med !
