Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin ”Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.
Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.
Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.
Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.
För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.
I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.
För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !
Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.
Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.
Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.
David hade räddat sin modell.
Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.
Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.
Jag provade Davids ”Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.
Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…
Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en ”Weasel”.
Vi ses på Hovs Hallar !
Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar
Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.
Så var det.
Endast modellflygarens hatt återstår…
En modell skymtar i det gröna…
…följt av en modellflygare…
…med sin åtråvärda modell i handen…
…det känns ok nu…
…så han lyfter på hatten !
Grejat !
Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)
”Ceres”på Segeltorp.
Den gamle…men ung i sinnet !
Flygande en ”Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.
”Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär, att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.
Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina ”Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min ”Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
”Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…
Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt hang vid Segeltorp.
Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell ”Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.
Dels hade jag med en ny modell, ”Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker på dess trimning.
En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.
Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…
Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.
Dock var jag nyfiken på min ”Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.
Startade i den kanske just då lite avtagande vinden.
Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.
Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.
Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.
Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.
Stor glädje och tacksamhet.
Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…
Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…
Stefan och hans fu Elisabeth bördiga från Vara på Västgötaslätten hälsade på vid vårt hushang vid Hovs Hallar.
För en gångs skull blev vi förunnade med mycket
fint väder.
Solsken och svag vind rakt på hanget. Förutsättningar som skapade fina möjligheter för ett njutbart flygande.
Har man bara lätta välflygande modeller, kan man flyga på vind, som nästan är 0 på Segeltorp.
Torsdagen var det svagt, men flög, det gjorde vi i alla fall.
På fredagen startade vinden med ca 2 m/sek, för att med sjöbrisens hjälp under eftermiddagen öka till ca 6 m/sek,
vilket gjorde, att vi kunde ta ut svängarna och flyga med goda marginaler.
Men att flyga i svag vind är inte negativt. Vid svag vind prövas din skicklighet. Det gäller att flyga ekonomiskt, vilket innebär, att ligga just där lyftet är bäst.
Framför allt , måste man flyga rent. Alltså inte glida eller kana i svängarna, inte ligga och flyga med för hög nos, utan låta planet flyga i den anfallsvinkel, där det flyger bäst.
Man ska undvika att veva med spakarna i onödan. Varje spakrörelse skapar motstånd och det måste du betala med hastighet och således lyftkraft/förmågan att hålla dig uppe.
Att flyga vid Hovs Hallar är en härlig naturupplevelse tack vare närheten till havet. Att bara kunna vara där i vackert väder gör besöket värt.
Redan nu i Maj fanns många besökare på Hovet. Mycket folk från Tyskland, Danmark och Holland.
Jag tog massor av bilder från vilka jag satte ihop en enkel PhotoStory, vilken i någon mån visar vad vi gjorde och upplevde.
Jag är övertygad, att Elisabeth och Stefan var nöjda och att vi kan hälsa dem välkomna även nästa år !
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar.
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.
In med grejorna i bilen och iväg. Jo, jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen, efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…
Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.
Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.
Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.
Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.
Hanget bar i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind. Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…
Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland, som jag fick en trevlig pratstund med.
Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.
Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.
Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr, som jag editerade i all hast…
Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…
Start Segeltorp.
Kameran på nosen.
Iväg !
Done deal !
Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…
Det finns en modellflygklass som heter F 1E, vilket innebär en segelmodell som flyger på ett hang.
Det vill säga modellen står mot vinden styrd av ett roder på nosen. Rodret styrs av i princip en kompass och magneter, vilka håller modellens roder i samma vinkel i förhållande till marken.
Ett genialiskt sätt att kontrollera en modell.
Kom ihåg att dessa modeller är högteknologiska mästerverk, som man inte svänger ihop på en kafferast.
Det kräver kunskap, hängivenhet och uthållighet att få konceptet att fungera.
Dessa bilder fick jag av en tjeckisk modellflygare, Martin Hurda, som bevistade en tävling för just magnetstyrda modeller.
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid ”Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid ”Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid ”Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
…borde det vara perfekta förhållanden för att flyga hang.
Det var det just denna dag.
Men under vissa betingelser, det vill säga, då vinden ligger på nord med en aning dragning på NO och styrkan är ca 5 m/sek, då händer märkligheter.
Vi som brukar flyga på platsen känner väl till fenomenet…
att det blåser ut mot havet vid nordlig vind högst uppe på Platån…
Märklig ? Nja, under ovanstående omständigheter bildas en topprotor som roterar medsols sett från parkeringen, vilket medför att vinden närmast kanten och bakom kanten vid nordlig tryckvind tar helt omvänd riktning.
Detta har många modell- och skärmflygare smärtsamt fått uppleva på olika sätt. Modellflygare genom att modellen viker sig efter start och skärmflygare med ett inslag…
Som sagt, det känns märkligt att stå uppe på Platån vid nordlig vind och känna att vinden blåser i nacken vid utkast…
Har du lyckats kasta ut och kommit utanför kanten, kommer du att mötas av det vanliga genuina lyftet då kantrotorn inte existerar framför kanten. Så därefter är det en piece of cake att flyga.
Hur jag vet detta ?
51 års erfarenhet av hangflyg med modell och erfarenhet av skärmflyg på Hovs Hallar.
Spirit EliteVid kanten nordlig vind ca 5 m/sekDu ser lyftetMen på toppen……där blåser det tvärtemot…i nacken.
…antingen du firar Hanukkah
eller
en vanlig svensk jul.
Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.
Det gäller att leva upp till min bloggs namn.
Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !
Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoProeftersom jag inte hade
med min Sony.
Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat dyker upp, då man är ute och flyger.
De nordlig och nordvästliga vindarna har i stort lyst med sin frånvaro under en lång tid nu.
Det är ju jetströmmen som bestämmer lågtrycksbanorna över Atlanten och därmed vädret för oss. Men i förra veckan
då jag kollade vindmätaren på Hovs Hallar, visade den nordväst.
In med modell i bilen, varma kläder och iväg. Det var nordväst med dragning på nord, men jag chansade inte utan gick ner till det låga hanget.
Inte behövde jag trängas med andra flygare, utan jag hade hanget för mig själv.
Det blev 1,5 timma i luften med min Spirit och mitt sug efter flygning lugnade ner sig.
Det gäller att ta alla chanser, som ungmön sa och hoppade kråka i sparrislandet…
Vi har nu ett högtrycksbetonat tryckläge över Skandinavien, tack vare ett delvis blockerande högtryck över Azorerna.
Detta förhindrar nu i viss mån lågtrycksvandringen över Atlanten in över oss.
Ett högtryck innebär i regel vid denna tid svaga vindar och uppehåll.
Det var exakt så det var, för möjligheten för N vindar fanns på Hovs Hallar. Visserligen kunde vinden vridas av sjöbris efter lunch, men eftersom vi i kustluftrummet hade en stabil skiktning utan Cumulusbildning, var inte risken speciellt stor.
Alltså iväg med min tjeckiska modell ”Introduction” med 3 m spännvidd och vägandes 900 gram.
Under färden noterade jag vindar vid Båstad – Kattvik på ca 5 m/sek norväst…Såg bra ut och lovade gott.
Men framkommen till parkeringsplatsen vid Hovs Hallar möttes jag av nästan ingen vind !
Typiskt Hovs Hallar som påverkas av Hallandsåsens
näsa ut i Kattegatt.
Parkeringen nästan tom på bilar. Det märks semestrarna börja sina.
Men en gammal seg hangflygare ger inte upp. Han tar beslutet att knega upp på Platån med sitt pick och pack.
Beslutet grundade jag på 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar…
Uppkommen erfor jag , att vinden var ca 1 m/sek Nord.
Inte mycket att hänga i granen, men jag vet, att har jag en lätt modell, behövs inte mer vind, för att det ska bära.
Så ut i kan det som kan tyckas flygovissheten…
Först bara sjunk och turbulens, men jag vet, att man ska ha is i magen och fortsätta rakt ut.
Jovisst jag fick lyft. Mycket svagt men stabilt.
Efter en vända åt höger hade jag fått 50m höjdvinst
och ett stabilt läge.
Inga problem att flyga och samtidigt kunna sitta ner
och njuta av naturen och den egna modellen,
som jag vill säga i den lugn vinden majestätiskt gled !
Dagens väderläge innebar, att det bildades varm luft framför hanget ovanför all sten och klippor. Detta hindrar den laminära tryckvinden från havet och gör att hanget ”pustade” lyftet. Men eftersom jag var på tillfredsställande höjd, var det inga problem.
Inte bara får jag fin flyg- och naturupplevelse, då jag flyger här. Jag träffar i regel trevliga och nyfikna människor, som är nyfikna på mitt flygande och vill bli informerade. Jo, jag försöker att övertyg alla att börja med modellflyg !
Många vill oxå få info om själva Hovs Hallar, vilket jag i mån av kunskap försöker delge…
Under flygningen använde jag två av mina Mobiuskameror för dokumentation.
En okänd flög med drönare samtidigt som jag på hanget. Jag fotograferade drönaren, men kan inte publicera bilderna innan de är godkända av Lantmäteriet för offentliggörande på publika medier.
Jo, jag fick 3 timmar i luften och fick mitt modellflygbehov tillgodosett.
Fantastiskt att kunna flyga med en modell på ett hang
vid havet, då havet är blankt som kvicksilver…
Det är en av orsakerna till, varför jag aldrig tröttnar på mitt utövande intresse att vara en aktiv modellflygare !
Jag kan inte tänka mig ett liv, där jag sitter och talar om, hur det skulle vara att modellflyga. Jag vill ut och göra det i verkligheten och få goda och stimulerande upplevelser !
Det gäller att utnyttja tiden, för du kan aldrig få den tillbaka.
Här ett par bilder och alla är tagna ur videon min
Mobius tog.
Panoramabilder mot havet tagna från högsta punkten på Platån…om någon undrar.
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell, så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada. Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek. Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med ännu en positiv upplevelse.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Grejat !
Landningssekvenser.
Här var det nära ögat med slickstenen…
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid ”Fortet”
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.