Kategorier
Hangflyg modell

JAG BRYR MIG INTE OM, ATT DET ÄR VARMT…

 

 

 

 

 

Kvällstidningsträsket och SVT

utlovar världens undergång…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder…
Hade det inte varit bättre,  om SMHI varnat för tråkigt väder ?

Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:

SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste,  bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner

Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag
fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…

Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord.
Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.

För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…

En Spirit och en  Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena
eller den andra.

Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt
pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.

Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg.

Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden
blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.

Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina
prylar och möttes av 1 m/sek….

Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.

Frågan var,  om  jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där,
eller jag skulle bli där jag var.

Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning
om sjöbris.

Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över
land,  såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket
tyder på termik.

Stiger varm luft,  ska den ersättas och därvid uppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta
den luft
som stigit och bildat Cu.

Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix
och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande
på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten
och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.

När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar
komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger,
innan jag hittade lyft.

Jovisst,  jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret.

Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag
inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då
kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.

För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.

Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta
var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.

Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen
trimfart.

Ibland släppte en blåsa  vid kanten och då steg jag
in i den och
hängde med den upp.

Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm
och inte var adiabatisk.

Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med
en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor,
för där hade solen inte värmt på.

Jag hattade mig fram,  tills klockan var 1530,  då jag
packade ihop.

Klockan 1100 exakt kastade jag ut.

Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa
i Norrvikens Trädgårdar.

Jag vände och körde en annan väg.

Man märker man sitter i en bilkö på sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat.
Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil.

Yttertempen var 26.5.

Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.

Om du orkar i värmen så häng med !

Om jag ska ut och flyga i morgon ?

Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns
utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.

Då kan det bli adiabatiskt.

 

 

 

 

 

Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !

Oralight släpper igenom ljuset.

På väg ut mot kanten

Inte roligt att landa i denna brant !

                          Här ser du,  att det börjar blomma över land.

Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !

 

Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.

Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…

Inte mycket vågor eller vind…

Mot  eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.

En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar.
Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.

Kategorier
Hangflyg modell

LEPRACHAUN

 

 

 

 

Johnny provar sin Leprachaun och Ka-8B

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen lovades 3-5 m/sekund nordväst på HH av
norska vädertjänsten yr.no.

Alltså kanske det kan bli hangflyg. Jag kontaktade
Johnny och vi beslöt att åka ner. Jag tog inte med
någon modell, eftersom jag skulle ta bilder på hans
modeller.

Johnnys modell är en Leprachaun, som uttalas
fonetiskt: /ˈleprəkɔːn/, eller på svenska
fonetiskt: (leprakåån).

Det är antagligen första gången på 45 år jag inte
haft med en modell till HH om det varit flygbart där.

Nerkomna till Segeltorpshanget, vilket ligger söder om
HH, möttes vi av frisk vind. Havet bröt vilket sa oss
att vinden ligger på mellan 5-8 sekundmeter.

Jag mätte med min vindmätare och den bekräftade
vindstyrkan. Denna vindstyrka kan tyckas för hög
för modeller som en Leprachaun, som har ett relativt
i förhållande till modellen litet sidoroder.

Men vi kastade ut och modellen flög efter lite trimning
förvånansvärt bra. Vi kunde konstatera att denna modell
kommer till sin rätt bäst, om man flyger den uppe på
Platån i 2-3 sekundmeters vind.

Men som sagt, uppe i den laminära vinden flög den bra.
Jag skulle landa modellen, eftersom Johnny inte har
så stor erfarenhet just här vid Segeltorp.

Att landa här med en modell med så låg vingbelastning
utrustad med ett ganska litet sidoroder, det är inte enkelt.

Man får gå in från kanten och stånga mot vinden, eftersom
modellen inte har bromsar, för att reducera höjden.

Allt tycktes dock gå bra och jag tänkte, att nu är det värsta
gjort, då jag hade den på en meters höjd i ett stabilt läge.

Då kom det turbulens, som rollade modellen 90 grader.
Jo jag höll emot med fullt sidoroder, utan större verkan.

Modellen gick i marken med ena vingspetsen och groundloopade.

Jag bad en bön att inga skador uppstått. Det hade det inte.

Ena vingen hade lossnat från kroppen och genom Johnnys
konstruktion av kroppen, som är 210 cm lång, hade kroppen
delat sig där den var ihopsatt. Att Johnny gjort kroppen
delbar, var för att modellen skulle bli lättare att transportera.

Så inga skador överhuvudtaget.

Är det något som behöver ändras på modellen ?

Jo, en sak. Modellen är ju från början en friflygande modell
och försedd med en bärande stabbe.

Nu är den radiostyrd och stabben bör ha en symmetrisk profil.

Om man står på med modellen, kommer den tack vare den
bärande stabben att öka hastigheten mer och mer efter hand
som stabben lyfts upp och minskar anfallsvinkeln.

Den kommer avgjort att bli mer harmonisk med en symmetrisk
stabbe. Framför allt blir den mera lättrimmad.

Efter Leprachaunen var det dags för Johnnys Ka-8B att provas.

Den var aldrig flugen. Det visade sig att modellen var extremt
känslig på höjdrodret. Så vi differentierade utslaget för att
lugna ner modellen. Denna modellen väger bara 800 gram
och flyger bäst i vindar omkring 2-5 m/sekund.

Jag blev överraskad av att Leprachaunen penetrerade vinden
bättre än Ka-8:an. Det borde varit tvärtom…

Leprachaunen väger strax under 2000 gram. Det är ju en stor
modell.

Men som avslutning vill vi säga,  att vi som vanligt fick en fin
eftermiddag vid Segeltorp.

Det tyckte säkert hängflygarna oxå, som fick ett par timmar i luften.

Vi kom på med Leprachaunen att Johnny ska montera servona
till sida/höjd bak vid stabben för att eliminera allt glapp.

Nu hade han linor från servona i nosen, genom hela kroppen
och bak till roderna. Det är upplagt för glapp. Med servona
direktkopplade blir det bättre.

Jag fotograferade med min Mobius och min systemkamera.

Så här kommer bilder och video.

 

Kraftiga Cb drog förbi och skapade en mörk bakgrund.

Montering av vingar på Leprachaunen.

Ingen dålig stabbe…och bärande profil har den också !

Den vackra platsen där vi flyger.

Stabben sitter på fyra stift i kroppen och säkras med gummiband.

Modellens kropp är 210  cm lång…det är mer än spännvidden…

Där är lyftet, säger Johnny.

Dags att starta ut i frisk vind.

Planet är imponerande !

Start !

Modellen flög bra redan efter start, endast lite justering på höjdrodertrimmen.

 

Formen på modellen är ur alla synpunkter harmonisk…

Allt har anknytning till kurvor och ellipser.

Ser du att bakkanten reser sig, då man trycker på lite…

Gott om plats i kroppen för att montera tillbehör.

Nu ska jag försöka landa i ett stycke…

Inte lätt då jag fick använda maximala utslag på sidorodret för att parera kytten…

Här tar vinden tag i högervingen…

…jag hade ingen chans att hålla emot med sidorodret…

..utan den gick i backen…

…förhoppningsvis utan skador…

…eftersom hastigheten var relativt låg…

Väl framme konstaterade vi att det var inga skador. En vingen hade lossnat från kroppen och
kroppen hade delat sig där den skulle dela sig. Så allt under kontroll.

Sen tog Johnny fram sin Ka-8B, vilket är ett plan som byggs i full size av Schleicher i Gersfeld.

Snart…

Beredd att starta…

Nu !

Modellen flög ok, men mycket höjdroderkänslig.

Johnny räcker sin Ka-8 till mig efter en landning i potatisåkern.

Hängflygarna fick fin flygning i den friska vinden.

 

Ser härligt ut…

…det är det också !

 

 

 

En liten videosnutt…

 

 

Jag ska också bygga en Leprachaun minsann !

 

 

Här ett bildspel med “överblivet”

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MODELLFLYGFABRIKEN I CORNWALL PRODUCERAR MODELLER…

 

 

 

 

 

…i en aldrig sinande ström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar,
är John Woodfield boende i Cornwall England.

Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis
i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen
värd att besöka.

Platsen där han flyger hang,  är ett utomordentligt
bra flygställe. Så det underlättar.

Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har
en fotograf som editerar ihop fina korta filmer.
Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad
det föreställer och objektet presenteras bra.

Denna modellen “Bird Of Time” är en av hans senaste
projekt.

Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med
till synes goda egenskaper.

Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.

Copyright bilder och video, John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VILKEN HÄRLIG DAG !

 

 

 

 

 

Flygning då allt stämmer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.

Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för  att kunna
vara beredd om tillfälle ges till flygning.

Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…

Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade
3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det
inte
säkert det har giltighet på HH.

Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär
hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden
skulle visa sig svag.

Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande
vid min pilotplats vid grästuvan.
Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.

Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför
jag monterade min Little Queenie och var beredd.

Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk
flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för
mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom
fågeln kunde flyta på.

I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig
och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande,  att de skulle

bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.

Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån
av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott
om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som  går

på HH och betar.

Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig
längre.
Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag 
tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.

Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt.

Innan start såg jag,  att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en
aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.

Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…

Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt
i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm  att
manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.

Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, 
som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då
jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden,
som naturligtvis
skapade ett bra lyft.

Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva
och njuta av natur och modell.

Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde
inte anstränga mig.

Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade
passerande, kan det bli bättre ?

Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet,
att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra
plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt
det jag vill ?

Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få
positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som
gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.

Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.

Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen
i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt
det minsta problem med den.

Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer
gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer.

Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion
på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas

till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
min Spirit flög  i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade
modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare  och servon.

Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri…
som jag naturligtvis glömt hemma…

Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och
plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.

Modellen har två miniservo och en kinesmottagare.
Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar
för många flygtimmar.

Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet,
där det finns fria ytor och då var klockan 1545.

Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar
i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma. 

Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.

Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.

Det är mina modeller.

Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild
naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina
systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris
är det ok.

Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på.

Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara
filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.

Häng med mig under min fina flygdag på Platån !

 

 

 

Ja, jag vet. Jag ska fixa till den fula nosen…

Du ser…0.8 m/sekund.

 

Little Queenie

 

Räddning in på kanten efter startförsök

Räddning nummer 2.

 

Du ser,  att jag möts inte av  ett brusande hav direkt…

Turisterna sliter marken…

Ut mot det det förmodade lyftet.

Little Queenie med ca 100 cm spännvidd och vikten 370 gram.

Här passerar jag synvallen eller …

 

Det blommar nu.

Efter 1.5 timma i luften.

Litet är inte större

Slut för idag !

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ALLT SOM BEHÖVS…

 

 

 

 

…är 1 – 2 sekundmeter vind och en Spirit Elite…

 

 

 

 

 

 

b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN DAG I RADEN ELLER…

 

 

 

 

…tänk om något oväntat sker.

 

 

 

 

 

 

Jag har ett flertal gånger hävdat,  att de enda som anser
sig kunna förutsäga
framtiden är journalister och politiker.

I någon mån kan vi räkna in meteorloger i samlingen, då
de också har att framsvärja postulat om framtidens väder.

För egen del, med det aktiva liv jag försöker leva för att
skaffa mig positiva upplevelser, händer ofta det oväntade
som ett resultat av mina göranden. Det må handla om
modellflygeri
eller mina strövtåg i naturen.

Ofta…sker det något oväntat, vilket naturligtvis sätter krydda
på min tillvaro och gör den
intressantare och för mig i alla fall
meningsfull.

Jag tog en mycket lätt segelmodell, 400 gram
och åkte tidigt på morgonen och flög hang nere vid Tjärby.

Härligt väder med 2-3 m västlig vind, vilket är perfekt för detta
inlandshang.

Det borde,  trots svag vind,  att gå fint att kana på hanget
och invänta 
blåsor, som kom rullande över åkrarna och
vilka löste ut mot hangkanten.

Jag gick fram till kanten kollade att allt fungerade på modellen
och kastade
ut, för att omedelbart se min lätta modell pitcha upp
och hamna i en looping…på grund av att höjdrodret stod uppåt.

Varför det stod uppåt ? Det hade fått sig en smäll i bilen och oket
på servot
hade kuggat över.

Jag lät modellen loopa ett varv och hade den sen under kontroll,
men då var jag mitt över kronan på eken, så jag kunde inte komma
framåt då min höjd över trädet var 5 cm.

Under och efter modellens eleganta looping drev drev den bakåt
och lade sig
elegant tillrätta som en gammal trött örn längst upp
i en av de gamla ekarna vid hanget.

Förstå läget för mig. Jätteflygsugen, fina flygförutsättningar.
Allt detta drömmar som jag insåg sakta
krossades , då jag studerade
min i trädkronan häckande segelmodell…

Ok, landat i träd har jag gjort många gånger. Det sker,  då man
flyger under
kärva förhållanden eller om jag slarvat med
förberedelserna.
Inget att gnälla
över.

Problemet var enkelt att definiera: Hur får jag ner modellen ?
Det var gamla ekar,  som saknar
grenar nertill så klättra upp
var uteslutet.

Modellen satt perfekt inkilad och låst i grenverket, vilket sa
mig, att detta blir inte lätt att lösa.

Min uppfattning var,  att antingen låta den sitta och låta den
blåsa ner så småningom,
med de risker det kan medföra för
skador.

Eller så skulle jag försöka få ner den med ett kastlod och lina.
Jag hade inget kastlod och jag hade ingen lina.

Goda råd var inte dyra, men det stod  få möjligheter till buds.
Jag beslöt att
försöka åstadkomma något redskap, som kunde få
ner modellen, utan att skada dess mycket spröda konstruktion.

Vad hade jag i bilen som kunde tjänstgöra som lina ?
Tursamt nog,  hade jag
besökt Biltema och köpt 4 rullar eltejp.
Således drog jag ut 15 m tejp, vars ena 
ände jag fäste i ett träd.

Nu kom en innovativ ide, då jag tog fram min Ava jag hade i bilen.
Här fäster jag  tejpen i propellern och körde försiktigt igång motorn
och kunde
på det eleganta sättet spinna tejpen,  så den blev aningen
lik ett spunnet rep.
Dessutom blev den
starkare. Utrustad med detta hjälpmedel i vars
ände jag fäst en plastflaska fylld med lite sten, 
gick jag bort till
eken och skulle försöka fippla ner modellen utan för mycket skador.

Efter en mängd försök  fick jag linan,  där jag ville ha den och
genom ett fantasirikt manipulerande, 
fick jag modellen att rasa
ner… 1 meter.
Där den satte sig fast ännu värre än förut.

Hur som helst, efter 1.5 timmas idogt arbete fick jag med hjälp
av lite hopskarvade
grenar, min tejplina och flaskan  petat och
draget ner modellen.

Den kom ner med en enda skada,  vilket var ett litet hål i
stabben.

Så det var bara att kolla allt och  kasta ut igen och det resulterade
i en lång flygning på hanget. Vinden var svag men termiken var
stark.
Modellen flyger mycket bra om än något instabilt, då den är så
känslig för turbulens.

Det gick förvånansvärt lätt att gneta upp sig till vad jag anser
säker höjd. Sen var det bara att sätta sig lutad mot en av gravstenarna
på Litorinavallen vid kyrkan i Tjärby och bekvämt flyga.

Kom sen inte säg,  att inget händer,  då jag är ute med mina modeller.

Det känns mycket belåtet och på något sätt belönande,
att kunna åka hem
med en, vad som kunde vara en förlorad
modell liggande hel i bagaget !

Vid hemkomsten filosoferade jag,  att nu händer inte mer i dag..
tills en kvinna ringde och frågade, 
om jag kunde hjälpa henne
med hennes mobiltelefon.

Inte för jag är expert på androider, men man vill vara hjälpsam.

Jag högg i sten. Problemet var att hennes dokumentation över
telefonen  icke existerade !

Hon hade tre olika e-postprogram och operatörer.

Ingen av dessa anslutningar hade hon sparat lösenordet till..
Vad gör man ?

Hennes Facebooksida kunde hon inte logga in på,  då hon inte
noterat lösenordet. Att få tillbaka lösenordet är inte helt enkelt.

Hon bad mig para ihop telefonen med hennes wifi hemma.
Just precis, hon
hade inte noterat lösenordet till sitt nätverk,
vilket medförde ett febrilt letande efter lösenord i en kökslåda
med diverse lappar.

Hennes telefon 2 år gammal och   hon hade inga Pin- eller
PUK-koder noterade.

Kul om hon stänger av sin telefon och ska logga in på den igen….

Jag frågar,  vad hon gjort med telefonen och hon berättade,
att goda vänner
hade hjälpt henne med allt.. Håhåjaja.

Jag höll på i en timma, sen sa jag stopp.  Jag återkommer
med min laptopdator i morgon, 
så vi kan använda den
för att fixa nytt lösenord till hotmail.

Här ska du höra vad jag gjorde dagen efter för att försöka
komma
åt lösenordet till hennes Facebookkonto:

Jag gick hem till henne med en av mina laptopdatorer.

Där jag försökte logga in på hennes hotmail-konto eftersom hon
angivit ett Hotmail-konto i samband med reggningen hos FB.

Men eftersom hon inte hade lösenordet till sin Hotmail,
var detta
problem nummer ett. Jag kunde inte logga in på
hennes Hotmailkonto.

Klickade i att jag blivit av med lösenordet och angav min
e-postadress som arbetsadress under recoveryprocessen.
Fortsatte och ombads fylla i personliga detaljer för
kontoinnehavaren av Hotmail-kontot.

Dock vid sista frågan som skulle underlätta autenticeringen,
hade hon glömt den väsentliga uppgiften, vem som var
hennes bästa barndomsvän…

Detta innebär,  enligt Microsoft, att hon får vänta en vecka på
validering av hennes behörighet och identitet. Så om en vecka
får hon möjlighet att gå vidare och få ett nytt lösenord, så hon
kan logga in på Hotmail.

Men det är inte slut med det  än. När hon kommer in på sitt
mailkonto, kan vi försöka få tag i ett nytt lösenord till Facebook-
kontot. Det vet jag är krångligt.

Du får hålla med om, att det är enklare att skriva upp lösenorden
och användarnamnen i en anteckningsbok eller ?

Vi får se hur det går. Bäst att generalresetta  kanske.

Ja käre läsare, sådan var min torsdag,  då inget egentligen skulle hända…

Alla bilder mobius.

 

Min lilla seglare 390 gram…

Vikten på modellen 390 gram

Som ville häcka längst uppe i ekens krona…

Med lite improvisering fick jag ner modellen.

Den gamle och eken…

Tjärbyhanget.

En vacker plats

Kategorier
Hangflyg modell

LÖRDAGEN SÅG UT ATT BLI OK FÖR HANGFLYG

 

 

 

 

 

Vilket naturligtvis fick fart på livsandarna

hos suktande piloter…

 

 

 

 

 

 

Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen
med styrka 4-7 m/sek.

Lät ju för bra för att vara sant i våra öron.
Men alltnog,  vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.

Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.

Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att
kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte
ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan
man få sig en tur.

Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid
Ales Stenar, vilket indikerade väst.

Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang.
Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft
och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det
är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på
att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet
mycket starkt.

Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av
naturen och vyerna.

Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och
anslöt.

Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv
inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.

Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende,
genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för
våra modeller.

Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade
ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar.
Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !

På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.

Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.

Men det var  en annan historia…

Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är.
Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.


På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.

Det kommer en drös bilder snart igen.

 

Just ankomna till Löderup.

En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.

Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.

Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?

Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.

En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.

Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.

Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.

I bakgrunden Ales Stenar.

Häng med i bankningen !

Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??

Några av de sista entusiasterna…

Andreas kärra. Tror jag ?

 

Gött i solen !

Vingar över Östersjön.

Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.

F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag.
Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort
sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd
fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare
bär- eller roderyta.

Andreas och Kalle njuter av sin flygning.

Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.

Ytterligt agil och rörlig.

Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten
kunde han hämta hem höjd.

Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten
så jag kunde plåta med min enkla kamera.

En modell som är väl optimerad. Fast jag tror
den är ganska spröd, så man måste vara
försiktig vid landningarna…

En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling.
Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter.
Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat
modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.

Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !

Kategorier
Hangflyg modell

VÅR FLYGNING PÅ FREDAGEN…

 

 

 

 

…inskränkte sig till nedanstående…

 

 

 

 

Sådan är hangflygarens lott !

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN 2019 YSTAD

 

 

 

 

Vi flög in i dimman…

 

 

 

 

 

 

 

…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.

Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade
till vädrets makter och har bara att anpassa oss.

Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi
skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen.
Men det är svårt,  för du ska lösa det med ledighet, transport
och boende. Man måste boka i god tid.

Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka.
Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två
och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men
vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att
flyga på.

På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup
där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.

Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma
gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.

Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan
hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska
vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.

Efter hand som eftermiddagen gick,  anlände de andra som
aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande
pilot med modellen på hanget.

Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.

Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket
är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.

Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet
trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.

I stället blev det sightseeing i trakten.

Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
Löderupshanget.

Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.

Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten
riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som
vi ville.

Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska
lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort
och de presterar oxå !

På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar.
Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick.
Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte
stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.

Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig
vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här.

Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.

Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada…
ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok,
men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det
är också social samvaro.

Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade
av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt
försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men
det tycks inte ha påverkat modellflygare.

Men skit samma, det viktiga är,  att vi som håller  på,
tycker det
är roligt och berikande.

Därför ses vi här nästa år igen !

Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.

 

Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !

 

 

Rolf-Erik

Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…

Wings over Löderup…

Kent startar…

Kalle Thorsell programmerar.

 

 

 

RE startar Rolf Maiers Grafas

En mycket välflygande modell.

Fighting face…Roffe.

I dimman…

Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.

 

Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.

Jag har funderat på en sådan modell.

F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.

 

Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.

Landning underlättas med klaff.

 

 

 

 

Så här var väderläget på torsdagen.

 

 

En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.

Man behöver en del…

 

Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.

 

Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN YSTAD 2019

 

 

 

 

Den kommer att genomföras enligt plan

från och med torsdag till och med tisdag/onsdag.

 

 

 

 

Som Ingvar Nilsson säger om Linflygträffen i Kungsbacka:

“Vi flyger under alla omständigheter” !

 

 

Vi ses på hangen !

Enligt just inkommen info, onsdag kl 1500,  kan vi förvänta en avsevärd
förbättring av väderläget från torsdag !

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VINDARNA TYCKS VI INTE HA MED OSS…

 

 

 

 

…inför Ystadresan.

 

 

 

Här kommer två skärmdumpar på vädret Ystad…

Den första visar den tid vi först bestämde, den andra
bilden visar det som är bestämt nu.

Första bilden dominerar SV vindar och SO,
vilket vi vill ha för flygandet.

Andra bilden visar nordvästliga och ostliga vindar :=(

Men vi hoppas vinden vrider till för oss lämpligare riktning ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OBS ÄNDRAD TIDPUNKT ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD

 

 

 

 

 

På grund av ändrade förutsättningar för vädret…

 

 

 

 

 

 

 

 

…har vi  gemensamt bestämt att flytta träffen till ankomst
torsdag den 9. Maj.

Orsaken till det är,  att väderprognosen är mycket bättre
än kommande helgs,  som tidigare var avsett.

Med ankomst den 9. Maj har vi stora utsikter till hyfsad vind,
temperatur och inget regn.

Avresa måndag 13/5 eller tisdag 14/5. Det hänger på väderläget.

Alla bokningar hos Henry på Österlens Gästhärbärge för
modellflygarna är ändrade
till den nya datumen.

 

Alla modellflygintresserade och hangflygare är hjärtligt välkomna !


Vill du veta vilket hang vi flyger på  så ring mig.
Mitt nummer finner du under “Welcome to my blog”.

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

FÖR ORDNINGENS SKULL…

 

 

 

 

 

…jo,  jag flög hang på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Solsken, vårväder på Skärtorsdagen.

                                                                                                                           Vinden…? Åh…den var  imponerande 2 m/sek.

Jag fick 1.5 timma i luften med Spiriten.

Mötte många trevliga människor intresserade av flyg,
vilka fick en intensiv modellflygpropaganda av mig .

Ett fåtal bilder klippta ur en video från min Mobius.

 

 

Man kan inte säga att havet rasar i en storm och att skummet flyger från vågtopparna…

 

 

 

 

 

Ibland försvann lyftet och då gällde det att rädda sig hel innanför kanten.

Kategorier
Hangflyg modell

JOHN WOODFIELD OCH HANS 1946 FILLON CHAMPION GLIDER

 

 

 

 

 

 

En mästare att bygga och en fotograf som kan sin sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ständigt överraskar John Woodfield med sin förmåga
att snabbt bygga sina modeller.

Han finner alltid utmaningar och bygger ovanligheter.

Man kan säga,  han har en känsla för att bygga vackra modeller.

Ofta bygger han gamla klassiska konstruktioner emanerande
från friflyget.

Denna modellen från 1946 är inget undantag.
Se den vackra vingen och genom Oralighten framhävs
konstruktionen och blir uppenbar för oss betraktare.

Sätt dig bara tillbakalutad och njut av denna estetiska
och flygande upplevelse !

Jag kände mig nästan tvungen att publicera dessa
bilderna och bädda in videon.

 

Bilder och filmer från Youtube.

 

 

 

 

 

 

Så här bygger John.

En skönhet

Start eller helt enkelt släppet !

 

 

 

Två stycken eller…

Ser du vad som ligger på marken till min glädje ?
Just precis, en Spirit Elite från Great Planes !

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG HAR SVÅRT ATT MOTSTÅ EN VÄDERUTSIKT SOM SÄGER…

 

 

 

 

 

…3-4 m/sek nord på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten
att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för
hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.

Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för
min flygning och iväg.

Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader
och nordlig vind med dragning mot ost.

Dragningen mot ost hade  stor påverkan på hangets
funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.

Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service,
satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder
framåt.
På min glasögonskalm satt min Mobius och tog  sina
vanliga 4 bilder i sekunden.

Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut,  var jag
skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken,
då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig
framåt 5 meter,
var det vindstilla !

Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka
i dagens vind.

Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att
starta vid den högra delen av platån.

Att starta där brukar vid vind rakt på,  vara ett av de
bättre
alternativen och vara relativt säkert.

Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll
och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.

Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet.
Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet,
så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp
av rörelseenergin från mitt utkast.

Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens
vid kanten någon gång förut !

Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt
på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen
kastades runt i en virvlande malström !

Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare
för att kunna stabilisera
min modell….

Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.

Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om
jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små 
möjligheter att lyckas med.

Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det
nästan är omöjligt
att hämta modellen.

Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen
blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit
ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.

Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning
Båstad och kom ut i det goda lyftet.

Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält
och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.

Härligt !

Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.

Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.

Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen.

Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt
vad jag tidigare beskrivit,  rotorerna ställer till
det.

Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och
mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden,
där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen
glasfiberkropp eller vingframkant.

Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och
använda klaffen för att reducera hastighet och höjd.
Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.

Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad
final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde

efter den korta finalen göra en perfekt landning.

Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som
pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning,  för att inte
skada servo eller klaffar
vid markkontakten.

Precis som då man landar en Pa-18.

Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga
fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som
bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar.

Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor
slagit ut lite försynt.

Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden
mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorps
hanget, vilket jag ville undvika.

Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.

Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns
i Platån till vänster.

Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte,  att det är
tur att jag har
2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra
kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…

Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde,
med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser.

Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.

Men långt bort var jag i  riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög,
desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.

Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista
gången jag var där, det var 1996…

Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde
jag exakt som min första och det gick picobello.

Sen marsch till bilen, demontera och transport hem
efter två fina flygningar.

Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften
inberäknat en kort paus.

Om jag var nöjd ? Tror jag det !

Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius,
video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video
från min GoPro.

Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig….
Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.

Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…

Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen
filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!

Lite mesiga bilder, i brist på action,  blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig
för några ögonblick
med den gamle hangflygarens
äventyr på Hovs Hallars Platå.

Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av  min
väldigt långa selfiepinne…

 

 

 

 

 

 

 Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.

Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen,  då vinden kommer lite från höger eller ost.

Så här ser det ut uppifrån kanten

Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare,  då de har brist på lyft och höjd.

Gångstigen vilken är min normala landningsplats.
Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…

Här är det virvlar i luften…

Det gäller att ligga rätt på vingarna.

Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.

Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite…
Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !

Spirit Elite

Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…

Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.

Många örter är nu på gång.

Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.

En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj ! 

Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.

Jag är tacksam,  att jag är förunnad att bo vid havet !
Kategorier
Hangflyg modell

NU ÄR TROLLET ELLER PYSSLINGEN I LUFTEN…

 

 

 

 

 

…en Leprachaun gjorde sin luftdebut i söndags !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i
mina trakter.

Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning.
Således utmärkta förhållanden för termikflyg.

Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.

Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om
metropolen Laholm, där vi brukar flyga.

Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag
nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek
klättrade jag, till den höjden jag ville ha.

Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts-
inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen,
som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.

Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns
en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.

Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, 
ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen
steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix,
vilket står som
en garanti för en välflygande modell.

Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun”
segelmodeller.
Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun”  uttalas; (leprakån med långty “å”)

Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin
oldtimerstuk…kanske som en pyssling…

Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram.
Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla
trimmen och slog fast,  att 15 gram bly i nosen skulle
göra den bättre.

Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.

Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde
vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.

Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem
att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva
med spakarna.

Ju mindre utslag du gör, desto mindre skadligt motstånd
och ju bättre glidtal.

Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd.
Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.

Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast
med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i
rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på
dess
elliptiska vingspetsar.

Vingspetsarnas utformning minskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken
har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan
spännvidd och korda.

En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning
i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.

Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp
är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.

Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram
per kvadratdecimeter !  Så det är garanterat lätt !

Ska bli utomordentligt  spännande att få se den flyga
antingen i 2 m/sek  vind på Hovs Hallar en fin sommar-
kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget,  där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.

Efter  4 timmar på flygstället packade vi ihop med
våra modeller flugna och hela i bilarna.

Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi,
men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne
bland träden mellan provianteringarna på de nysådda
fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.

Det som dock talade om,  att det är vår, var den bedövande
gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft
över nejden, så man nästan kippade efter andan.

Fast inte tycker jag,  att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet,  om att  varmare
tider är på gång.

Fast nu har  yr.no  lovat kallare väder i form av nordvästliga
vindar. Men sen…om 10 dagar…

Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se
på resultatet, kommer de här.

Häng på !

Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila  mig, så ska jag vidarebefordra.

 

 

 

 

 

Då är det dags…

Pinnar och balsa

Stolt byggare och pilot.

Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?

Spännande nu för piloten…

Sidoroder manövrerat av linor.

Nu !

 

Första starten.

Flyg nu !

Den glider i alla fall.

 

Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…

Jovisst, den flög på den svaga vinden.  

Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !

Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.

Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.

Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…

…men väger en modell 300 gram så…

En vacker modell.

 

Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.

Landning i kanten.

Den gamle hangflygaren när han njuter mest !

Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !

En sådan sele med tömmar  hade jag,  då jag var 2 år och min mor
skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och
satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.

Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras
motorik,  koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…

823 timmar i termik nu !

Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?

        Depån Tjärby, där vi inte har ordningsvakter.

Landnings sekvens med min Ava

 

 

Klart

En plats med anor sen 1000 år tillbaka.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LACY BEE BYGGD OCH FLUGEN AV JOHN WOODFIELD

 

 

Luta dig bakåt, avundas och njut !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ånyo fann jag en ny modell och video av John Woodfield
i England, som är bosatt vid Cornwalls kust,  vilket  ger
möjligheter
till härligt hangflyg.

Att John hinner bygga och flyga så mycket,  som
han gör
är beundransvärt. Modellerna är i de
flesta, för att inte säga
alla fall,  helt särskiljande
från det  vi är vana att se.

De är lätta och byggda i balsa. Det jag som åskådare
ser,  är vilken flygglädje John har.
Men vem hade inte haft det
med hans modeller och
det fina hanget.

Denna modellen,  Lazy Bee,  kan man bygga som
motor-
eller segelmodell.

Den ser ju inte ut,  som man förväntar av en
segelmodell
med  sidoförhållandet för vingen.
Re-talet kan inte vara överväldigande…

Men icke förty, den flyger bra och har en mycket
god manövrerbarhet.

Denna modell i luften ger mig bara en enorm lust att
flyga hang !

Håll tillgodo på filmen från Youtube  och dröm dig
bort från
vardagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                          Länk till ritning för fri nedladdning. Klicka HÄR

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ASW PÅ SEGELTORPSHANGET

 

 

 

Det var kyligt på hanget…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut
med 3-4 m/sek nordväst.

Vi var på plats vid 1230,  monterade och startade.
Fast jag hade
problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.

Jag smällde i vingen,  då jag lastade i min bil…men
det går att
flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.

Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska
snålt tilltagna landningsytan.

Dock kom jag ner hel,  vid de tre landningarna jag
gjorde.

Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan
anledning och landade i buskarna
oskadad.

Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket
naturligtvis medförde,  att modellen
överraskande svängde vänster.

Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda…
så vi avslutade och drog oss hemåt.

Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen
ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att
flyga.

Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !

Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma
jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.

Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?

Det beror på att om jag flyger med någon av min
snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner
säkert.

Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe
på Platån.
Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger,
så det känns komfortabelt med en välflygande modell
som Spiriten.

 

 

Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.

Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.

Jaha, då ska det flygas…

Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda,
eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.

Johnnys modell efter släppet just…

Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.

Lite skalavibbar får betraktaren.

Johnny, en nygammal modellflygare.

Reach for the sky !

 

En skalalik pilot gör mycket på intrycket.

Vår högteknologiska vindsensor…

Ny start.

En koncentrerad hangflygare.

Propellern frihjulade under flygningen.

 

Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.

Landningen ok.

Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.

  En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera.
Han hamnade i buskarna bakom hanget.

Färdigt för idag.

Packa ihop, gå upp till bilen och åka hem