Kategorier
Segelflyg

DU ÄR ALDRIG ENSAM…

 

 

 

 

 

…på ett hang

 

 

 

 

 

 

 

 

Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.

Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de
bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är
inget jag känner då jag  är ute i naturen för att
uppleva modellflyg !

Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog
jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är
utmärkta förhållanden för både termik och
hang.

Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från
Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för
sjöbrisen här.

Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter
hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt
hanglyft  och gick man ut från hanget
hade man lyft upp
till ca 50 m höjd.
Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.

För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava
upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt
med stabil termik.

Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe.
Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m
i stig. Alltså kry korkverkan.

Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under
en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran,  efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.

Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram
min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten
390 gram.

Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att
sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.

Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken,
vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp
då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.

Vinden,  då jag kastade ut,  hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom
från nordväst, vilket är snett på hanget.

Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett
asplöv…

Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd.
Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget,
eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid,  att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.

Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde
ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.

Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte
klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.

Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter.
Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan
för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.

Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang.

Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?

Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget,
men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett
bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !

Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den
lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning.
Tornfalken har häckat vid hangets norra del  i flera år
och känns som vore den  en gammal bekant.

1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.

Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med
min lilla Mobius.

Hoppa ombord och knyt fast !

 

Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…

Klart för utkast.

Gå !

Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.

Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.

Jo det är turbulent…

Som synes torradiabatik i dag.

Landning nummer 1.

 

Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…

Vinden var stark, därför är nosläget som det är…

…för att jag…

…ska kunna…

…trycka ner modellen.

Men här ligger hon.

Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.

Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.

Ormvråken. En av flera.

Fröjdas i den härliga grönskan !

 

 

 

videotime !

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ÅTERUPPLIVANDE …

 

 

 

 

 

…av modellflygandet…

 

 

 

 

 

 

…erfor Anders efter många års frånvaro från modellflyghobbyn.

Han hade köpt en styropormodell från Bangood helt komplett
med radio, drivlina och allt som behövs.

Efter montering var det läge att provflyga modellen som heter
Sonic 185, där 185 relaterar till modellens spännvidd.

Vi åkte till en plats som var lämpad för provflygning i det
vackra vårvädret för att kunna testa modellen.

Det gick perfekt. Modellen flög som den skulle med samtliga
trimmar i neutralläge. Jag tyckte först den var nostung, men
ändrade uppfattning efter hand,  som Anders flög.

Det enda jag föreslog var,  att han skulle koppla sida/skev
för att få till bättre svängar utan hängande stjärt.

Trots Anders inte flugit på 30 ? år satt rörelserna i förlängda
märgen och han hade inga problem att hålla modellen under
kontroll.

Så en fullt lyckad dag för en återuppstånden modellflygare
på Valborgsmässoafton !

För egen del var jag ute på förmiddagen och fick 2 timmar i
termiken med en Ava…

En lyckad modellflygdag !

Lite bilder på Anders provflygning följer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

OLDTIMERSTUK

 

 

 

 

 

En vacker segelmodell,  Leprichaun

 

 

 

 

En av mina modellflygkompisar, Johnny Johansson
från Laholm har i vinter byggt två nya modeller.

Vi vet sen gammalt att Johnny är en duktig byggare
och som får saker och ting snabbt ur händerna och
dessa de senaste är av sedvanlig hög Johansson-kvalitet.

Modellen är lätt och kommer säkert att majestätiskt
glida på hanget vid Hovs Hallar i svag vind !

Det ska bli spännande att få njuta av modellen i luften !

Jag får lite JohnWoodfield-vibbar , då jag ser
denna modell…

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Segelflyg

CANARD MADE IN CORNWALL

 

 

 

 

 

 

Flyga ”baklänges”med John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

John Woodfield är en byggare av extraordinär klass.
Han presenterar sina byggen på YouTube, där han har
lagt upp mer än 130 videos.

Filmerna är mycket väl filmade och det är en njutning
att se då han flyger på ett kusthang i sydöstra England
i grevskapet Cornwall.

Kollar du hans filmer,  ser du snabbt hans kännetecken.

Jag rekommenderar verkligen, att du ser hans filmer
och ser hans hantverks- och flygskicklighet.

Alltså att flyga mjukt, skalenligt och att ha modellen
nära sig.

Sen ska vi vara medvetna om,  att han har ett perfekt hang
att flyga på. Laminära vindar och ett hang som är mjukt
utformat, vilket ger turbulensfritt lyft.

Här är en inbäddad video från John med en välflygande
Canard.
Canard betyder anka på franska, vilket relaterar
till hur
en modell ser ut i luften,  där den tycks flyga baklänges.

Stillbilderna har jag klippt ur Johns film.

Luta dig bakåt och dröm drömmen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows Segelflyg

SHOOT-OUT VÄST 2018

 

 

 

 

 

Nu är det premiärskjutet på Ålleberg…

 

 

 

 

 

 

 

Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare
och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.

Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel,
eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna
träffen hade förutsättningar att bliva något extra.
Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin
historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och
med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.

Dessutom fanns allt  man behövde för ett meeting i form av
campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att
en träff ska kunna flyta på.

Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att
det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till
en välbesökt tillställning.

Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och
fin termik.

Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under
2 dagar.

För de som inte hade elseglare,  hade vi flera bogserkärror,
som
drog upp de stora segelmodellerna.

På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs-
restaurangen med god mat och gemyt.

Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad
tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.

Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara
mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !

Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så
häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.

Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess
ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde
upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett
sådant trevlig  sammanträffande.

Naturligtvis ses vi 2019 på Shoot-Out Väst !

Lokalpressen hade en fin täckning av träffen.

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva
framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, 
ekonomiska realiteter som styr verksamheten.

Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter
att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor
som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt,  som har samband
med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det

blivit helt mörkt.

 

”Nya vingar”

Vid Västhanget mot Falköping

Utsikten är bedårande…

En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg

Restaurangen Ålleberg

 

Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.

Roffe visar sin bästa sida…

Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.

Conny ”Skrotet”…

Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer
nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.

Jepp, detta är SHOUTVÄST !

Fredag morgon kl 0900.

Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub

Roffe monterar

Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018

 

Rote

 

B-25 Mitchel

En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang

 

 

Modellflyg går långt ner i åldrarna

…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…

 

 

Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet
högljutt diskuterande så det ekade över markerna.

En kärra med Getmotor eller ??

Att fotografera en drönare…är inte enkelt.

En modern tävlingsdrönare…

Drönarpilot med tillbehör.

Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…

 

 

En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.

Denna modellen av Viggen var ganska liten.
Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.

 

 

Roffe som vanligt på språng.

 

 

 

Så här ser det ut då vi flygbogserar

 

 

Det kommer mycket mer !

Kategorier
Segelflyg

IGG- TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2018

 

 

 

 

 

STORA segelkärror…

 

 

 

 

…kunde vi som vanligt se på IGG-Träffen på Ålleberg i Västergötland
16-17 Juni.

Jag är som modellflygare intresserad av stora segelmodeller.
De riktigt stora modellerna gör intryck ! Det är helt klart en
annan
dimension på flygningen, jämfört med oss som flyger
med 3-4 meters
modeller.

En kärra med 5-8 m spv FLYGER på ett annat sätt. Mera
skalenligt
och mera, vill jag säga, majestätiskt.
Om vi som flyger ”småmodeller” flyger omkring i skyn,
så BEHÄRSKAR
storseglare lufthavet…

Årets meeting på anrika Ålleberg, segelflygets vagga i Sverige,
hade samlat
ovanligt många deltagare.

För oss som var åskådare var det bara att njuta av anblicken
av dessa
imponerande modeller görande det de kan,
vilket är att flyga termik.

Men ska man flyga riktigt stora modeller, då får du ta ett
djupt tag i
plånboken.  Det kan kosta 100-150 K för en
färdig 8 m+ modell…

För egen del får jag som spelar i division 4 hålla tillgodo
med mina
4 m Avor och motsvarande. Men jag är nöjd
med det, för det viktiga
är, att jag får positiva upplevelser.
Att ha möjlighet att se storseglare ser jag som en bonus
och krydda i
min modellflygverksamhet.

Vad som också imponerar på mig, är bogserpiloterna
och bogserkärrornas
förmåga att dra upp en modell snabbt
och säkert. I helgen hade man
till exempel en stor  Sukhoi
Su-26m bogserare…tror jag det var i alla fall.

Tekniken och möjligheterna för modellflygare av  idag
känner inga gränser mer.

Se på modellernas uppbyggnad och materialvalet. Snabbheten
i en uppbogsering
är makalös. Inget segt dragande, utan
modellen far upp med bra hastighet.

Från modellen kan  du idag få telemetri med all info,
du som modellflygare
kan begära. Inflite-cam ger dig live
bilder från din flygning om du vill.

Vad blir nästa steg ?

Väderläget på lördagen då vi var där var ca 6/8 Cu med
bas på ca 4500 fot
med kry korkverkan.
Jag tror piloterna var nöjda.

Jag såg lyckligtvis inga smällar, vilket kan vara en bedrövelse,
då det handlar
om dessa stora modeller. Det närmaste en
smäll vi såg, var en misslyckad take-off
då modellen tappade vingen.
Förhoppningsvis inga andra skador än kanske
att vingbultarna
i plast gick av.

Jag fotograferade som vanligt en hel del och jag kommer att
redovisa bilderna
här på bloggen i minst två poster.

Hoppa in, spänn fast dig och häng med !

Jag lägger inte generellt kommentarer vid bilderna, för du ser,
vad det föreställer…

Häng på, för det kommer  mera !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lars-Erik Fridström till vänster och Rune Svenningsson.
Här har du mycket kunskaper och erfarenheter !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du ser…det är mycket vertikala rörelser i lufthavet denna storsegellördag på Ålleberg

Ändamålsenlig bogserkärra.

 

 

 

 

 

 

 

 

Pitts S-A

 

 

 

Ka-6 E. Fast jag tycker Ka-6 Cr flög bättre…i full size.

 

 

 

 

 

Enda incidenten…

…modellen tappade vingen vid en misslyckad start  med kapottering….

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

IGG 2018 ÅLLEBERG

 

 

 

 

IGG-träffen 2018 på Ålleberg avhålls den 16-17 Juni.

 

 

 

 

 

 

 

Storsegelträff på Ålleberg den 16 och 17 Juni. Du som är
intresserad av stora segelmodeller eller konsten att bygga
mekaniska anordningar och motorer ska besöka Ålleberg
då.

Så här skriver IGG Sverige på sin hemsida:

 

 

 

 

Samtidigt med IGG-Träffen kommer motorbyggarna och visar
upp sin mekaniska mästerverk.

Kategorier
Segelflyg

DÖDEN FRÅN SKYN…

 

 

 

…jo, jag vet, det låter som namnet

på en dålig krigsfilm från 50-talet.

 

 

 

 

 

 

Men det var just det som hände framför mig i onsdags.

Jag satt parkerad i min flygstol och hade min Ava, vill jag
säga, på betryggande höjd i den fina termiken, då jag hörde
ett infernaliskt skrikande från fåglar bortanför björkdungen,
framför vilken jag satt.

Jag observerade att kråkorna for runt och skällde ut en glada,
som hade slagit till vid ett kråkbo.

Personligen har jag aldrig sett en glada ta ett byte förut, så
det var för mig en ny upplevelse.

Min tanke var ju, att omedelbart ta kameran och plåta
gladan.

Men problemet var,  att samtidigt som jag skulle rota fram
kameran, skulle jag kontrollera min Ava uppe i luften.

Men med lite tur lyckades jag hämta min kamera i bilen
och fick den inställd halvdåligt. Sen gällde det att  fånga
gladan i objektivet
och fotografera, samtidigt som jag
skulle flyga min Ava.

Jag smällde av så mycket bilder jag kunde och emellan
fotograferandet,  korrigerade jag min modells eskapader
i en fin termikblåsa.

Allt gick bra, kameran gjorde sitt och Avan malde på
i luften.

Här kommer några bilder från händelsen.
Bilderna tekniskt
inget att yvas över, men de fångade
lite naturdramatik, som
utspelades framför mina ögon,
då jag var ute och flög med min HyperAva.

Som sagt, det händer mig alltid något oväntat under
mina
modellflygseanser !

Häng med !

 

 

 

 

 

 

Gladan hugger in på sitt byte redan i luften.

 

Fjädrarna yr om ekipaget.

 

 

 

 

Smaskens !

En kråkas första och sista flygtur.

Kategorier
Segelflyg

DET BLEV 2 TIMMAR I TORRTERMIKEN…

 

 

 

 

 

Mitt termikgnetande betalade sig i sista änden…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väderutsikten tisdag var solsken, 25 C och sydostliga
vindar 2-5 m/sek.

Såg fint ut för en termikrunda med Avan. Det gäller
att passa på…

Så det  blev en tripp till ett av mina termikflygställen
och jag startade
redan kl 0900. Inte ett moln i skyn
och ca 4 m/sek sydost.

Inte  heller fanns det några rovfåglar och här vet jag,
att glador häckar.

Så himmeln för termikflyg var min. Start och stig till 100 m,
där jag
stängde av motorn flög runt lite för att kolla luften.
Ingen termik mer
än småryck. Men finns det bara småryck,
gäller det att utnyttja, vad som finns
genom att flyga Avan
optimalt. Alltså utnyttja alla Avans goda egenskaper

som bra glidtal, bra polar och manövrerbarhet för att kunna
justera läget
i en turbulent blåsa.

Hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe i 45 minuter,
innan jag
avbröt och landade för att avvakta termikutvecklingen,
då instrålningen
ökade.

Det var ju stabilt skiktat, så jag hade inga förhoppningar om,
att termiken skulle gå igenom inversionen och bilda Cu.

Efter en timma startade jag igen och genast högg jag
en blåsa på 75 m.

Jag hängde med upp till betryggande höjd och väl där
, var det enkelt.

Inga problem att hålla sig uppe, eftersom torrtermiken
var utbredd
över stora områden, vilket är typiskt vid
denna årstid.

Fortfarande inga  glador i luften. De enda fåglarna var
2 korpar, som
vinglade runt och gjorde sina halva rollar i luften.

Kl 1200 avbröt jag, landade, packade ihop och åkte hem,
då vi skulle göra
annat under eftermiddagen. Vinden då
jag landade hade ökat till 5-7 m/sek.

Så en normal termikflygningssejour för mig och min Ava.

Min Ava flyger nu efter 9 års tjänst och 755 timmar i termik
bättre än någonsin !
Jag fotograferade med min Mobius.

 

 

 

Startberedd 0900

Iväg !

Om bakkanten ser krokig ut så beror det på att kameran förvränger.

I torrtermiken

Final

Snart sättning

Klart slut.

 

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och
bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad

genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens
vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver;
alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade
kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots

sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska
lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig
motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i
regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som
Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller
under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga
termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare
undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att
jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya
intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och
leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska
mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska,
till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat
i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha
anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr
är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett
inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av
flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga
liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
”flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder ”Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade
upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.

Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket
stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.

Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.

Final Ava.

Man håller modellen i luften så länge det är möjligt.
Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket,
så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften.
Glöm det felaktiga påståendet, att modellen ”Viker sig”

såedemede !

Björkarna violetta just på väg att spricka ut.

Kategorier
Modellflygklubbar Segelflyg

SHOOT-OUT WEST 2018

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga bekymmer med vädret,
det blir kanon på Shoot-Outen !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ållebergs Modellflyg Klubb och RCFF
kommer att arrangera ett meeting
på Ålleberg sommaren 2018.

 

 

 

SHOOT-OUT WEST 2018

 

 

Tidpunkten: 29/6 – 1/7, vilket är fredag, lördag och söndag.

Detta är den första RCFF Träffen i Mellansverige där vi flyger
på anrik mark, Ålleberg, känd för bl.a Sveriges segelflygs Mecka,
Europas äldsta flygande Tiger Moth samt för
Segel flyg museet,
Ost/Väst hangen , Guld Kragen som hittats här på Falbygden och
självklart så bjuds besökarna på en vidunderlig utsikt utöver Falbygden.
För övrigt Sveriges ko tätaste kommun…

Filmen ”Örnungar” med Alice Babs och Lasse Dahlqvist spelades
in här på berget.

Ålleberg är Sveriges högsta platå berg, 331 m över havet.

 

 

 

Denna vackra och historiska miljö väntar dig som besökare !

 

Västgötaslätten breder ut sig nedanför Ålleberg.

 

 

Träffen startar på Fredag den 29 Juni med Briefing kl 10:00.
Invigning Lördag.
Vi håller på hela helgen med avslut Söndag 1 Juli.
(Går bra att komma tidigare än fredag om så önskas).

Vi förfogar över hela berget. Camping område för både tält,
husvagnar,husbilar (220V el-uttag finns), allmänna toaletter,
Restaurang Ålleberg,  två hang för ostlig och västlig vind.

Vi flyger allt som är flygbart dvs: Motor , Segel med el.
utan motor,  Jet, Drönare, Helikoptrar, Flygbogsering,
Old Timer plan (segel/motor) mm.

ÅMFK kombinerar SHOOT-OUT West med  populära
SCALE VINTAGE GLIDER  Meeting samtidigt denna helg
Som namnet antyder,  så är det segel modeller föreställande
full skala plan byggda mellan 1920-1960 som visas upp och även blir
flygbogserade upp i det blå. Alla är välkomna att deltaga.

Anmälan till SHOOT-OUT WEST 2018 Träffen
måste ske 
på vår anmälnings blankett,
klicka på länken:

https://goo.gl/forms/IiTN0Yj1tmCYo75v2

Det finns några obligatoriska val som varje deltagare måste
svara på samt så är det förskottsbetalning som gäller, för att din
anmälan skall vara giltig och din anmälan är bindande.
RCFF -/SMFF-försäkring obligatorisk.

Anmälnings avgiften är 100:-/deltagare, gäller för hela träffen.
Fri parkering.

 

 

 

ALLMÄNT

Plats: Ålleberg – Falköping

Datum: 29-30 juni samt 1 juli, dvs fredag, lördag, söndag

Flygtider: från kl 09:00 – 19:00 lunch uppehåll kl 12-13:00

Invigning: lördag 30/6 kl 10:00

Flyg Program med flygtider kommer att anslås på anslags tavla vid hangaren.

Planerat att varje hel timme blir det olika flyg aktiviteter.

Vi flyger: Motor, Segel, Jet, Drönare, Helikopter, Flygbogsering, Stor skala,
Old Timers (motor/segel)….ja allt som flyger! Ev en rc Lastbil också!!

ALLA är Varmt Välkomna att deltaga oberoende av förbunds tillhörighet.
Är du medlem i RCFF/SMFF så gäller deras försäkring. Saknar du förbunds
tillhörighet så är det RCFF försäkring som är obligatorisk. För de deltagare som,
saknar denna RCFF försäkring så beställ denna på anmälningsformuläret,
förskottsbetalning.

Lördag kväll ca kl 20:00: Gemensam Middag, familjemedlemmar välkomna
att deltaga.

Avslutning söndag 1/7 kl 15:00

Hobby handlare samt RCFF styrelsen på plats.

Special T-shirts/keps med motiv SHOOT-OUT WEST 2018 kommer att
finnas till försäljning

Ev. utlottning av en flygtur med Europas äldsta flygandes Tiger Moth
samt Ostkorgar ifrån Falbygdens Ost.

Kiosk med korv, dricka, kaffe, bullar mm + Ållebergs rest.

Boende;        http://www.allebergscafe.se/Camping-Rum-och-Priser/

                    http://www.trivago.se/Vandrarhem/Falköping

Frågor:        gliderking1@gmail.com;

                                                Länkar:        Ållebergs Modellflyg Klubb

                                                                  Ålleberg historia

                                                                   Segelflygmuseet Ålleberg.

   RCFF

 

 

Håll koll på ny information på ÅMFK hemsida.

Kategorier
Segelflyg

LÅT OSS MINNAS, HUR DET KAN VARA SOMMARTID.

 

 

 

 

 

Då  modellflyglivet är lätt att leva.

 

 

 

 

 

 

 

En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.

IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.

Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.

Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar.  Jag får se
modellerna
i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.

Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.

Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.

Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.

Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.

Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.

Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.

Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !

Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi,  som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !

Vi ses på ”Berget”  !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET KOMMER EN POST TILL MED MYCKET BILDER FRÅN IGG ÅLLEBERG !

Kategorier
Segelflyg

STÖRSTA UTMANINGEN FÖR MIG UNDER 2017

 

 

 

 

 

 

Det var då min trogna HyperAva fick ett eget liv.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland händer sådant, som i princip inte ska kunna hända.

Men, som politiker säger: Vi kan inte gardera oss mot allt.
Det gäller även, vad jag gör personligen.

Alltså, jag var som vanligt, eftersom det var synnerligen
fina förutsättningar för
termikväder, på plats 10 km
sydost Halmstad i det halländska
jordbrukslandskapet
för att flyga med min Ava.

Då jag är en morgonpigg person,  var jag startberedd redan
klockan 0900

Naturen runt omkring utgjordes av stora fält med mogen säd,
enstaka träd och ett par
10-kilovoltsledningar på höga
stolpar,  som stod som gränsvakter.

Vädret var solsken, inga moln och mycket svag vind från ost.
Den svaga
ostliga vinden var resterna av landbrisen,
som drog sin sista
suck på morgonen.

Det fanns goda möjligheter för torrtermik, eftersom det
var solsken. Väderutsikten hade lovat inversion på 1200 m,
men det är inget problem för oss modellsegelflygare.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om inversion.

Senare under dagen skulle, med hjälp av solen, sjöbrisen dra
igång vid 13-tiden åt andra hållet.

Min Ava, nyrenoverad efter lång och trogen tjänst, laddad med
ny Picolario, GPS-caller och logger, låg på marken
klar att
erövra skyarna.

Flygstolen från Biltema stod beredd, laddad med en vattenflaska,
för där jag flyger,
får man lova att sitta att flyga, då här inte
finns  några AFFOV. (AuktoriseradeFlygFältsOrdningsVakter).

Så allt borde vara klart för flygning. På med min
JR-radio, slå på mottagaren i Avan och mottagaren för
telemetri från modellen
och koll av roder och funktioner.

Roderna fria och fulla roderrörelser och kontroll
av de aerodynamiska bromsarna. En rutin som jag utför
och som sitter kvar sen min fullskalatid.
En bra försäkring…

Allt var i ordning och jag startade med sinnet sprängfyllt
av förväntan inför dagens flygning.

Jag startade Avan med ett gargantuelskt handkast och
mina Ava klättrade förväntansfullt.
Själv retirerade jag mot min flygstol, för att kunna sittande
njuta av min modells flygande då plötsligt…

…med modellen på 50 m höjd njutandet abrupt  förbyttes i, kan vi kalla
det,  skräck
och överraskning.

Vad hände,  som förändrade förutsättningarna för en förväntad
fin flygupplevelse ?

Jag fick en  spänningsvarning för sändaren via en audiosignal,
vilket bekräftades vid en snabb blick mot displayens
voltmeter. Voltmeterns värde räknade  snabbt ner på displayen,
så nu gällde det att agera snabbt och rätt.

Goda råd var  inte bara dyra, de var superdyra med tanke
på, vad  jag investerat i modell och tillbehör.

Alltså gällde det att handla på bästa sätt. Jag stängde
motorn
och fällde ut bromsarna. Modellen svängde jag
snabbt, tryckte bort höjd och planerade en landning,
så fort det överhuvudtaget lät sig göras.

En viss lättnad inställde sig,  då min Ava tycktes göra,
det jag ville, vilket var att landa.

Men enligt Murphys Lag hände följande. När jag  hade
Avan 3-5 m över marken, då slocknade sändaren totalt…
Helt dött. Finito. Dead in the water.

Ok tänkte jag, det är inga problem, för jag har ju programmerat
Fail-Safe på den.


Men det visade sig,  att mitt eget minne var alltför kort.

Mindre än ett dygn…för kvällen före denna flygning hade jag
suttit hemma och programmerat om modellminnet.
Då jag hade glömt att ställa in Fail-Safe, som jag vill ha det…

Min glömska manifesterade sig brutalt som ett slag i solarplexus,
för inte gick modellen i förväntad modellräddande  Fail-Safe !

Ungefär en meter över den hägrande kornåkern, drog
motorn på
lite gas, just så mycket så modellen kunde
smyga iväg i en svag stigande sväng.

Min första tanke var: Detta är inte sant !

Roderna stod i neutralläge och bromsen hade åkt in.
Den Fail-Safe jag hade, var en defaultinställning.

Trots sändaren var död,  försökte jag reflexmässigt styra.
Naturligtvis fullständigt meningslöst. I ett stressat läge
för sin modell, då utför man som pilot invanda åtgärder,
även om de nu kan tyckas inadekvata. Det är den förlängda
märgen,  som styr mitt beteende under svår stress.

Avan flög stabilt i en svag vänstersväng under sakta stigande.

Jag drabbades av skräck och ånger, då jag tänkte på,
vad
som skulle kunna hända. Smäller jag modellen…
…ganska troligt.
Flyger den bort, det var också en möjlighet.

Mina binjurar gick troligtvis på högvarv nu och producerade
adrenalin. så det stack i kroppen.
Man kan väl säga att min kropp gick in i beredskapsläge för
en nödsituation.

Dock var en bortflygning inte lika skräckfylld som en krasch.
Flyger den bort,  kan jag ringa GPS-callern och få koordinaterna,
så jag kan komma åt min förlorade Ava

Ekonomiskt for också de tankarna genom min skalle.
Ska jag bli
av med en dyr och trogen modell ?

För 15 år sen kunde man ta en smälld eller förlorad modell
på hemförsäkringen, men de tiderna är förbi.

Min Ava klättrade sakta under motorgång i stora cirklar.
Gode Gud tänkte jag, låt den inte flyga bort. Låt den
inte heller få termik.
Jag tyckte,  att aldrig har väl min Ava flugit så stabilt,
som den gör nu..

Har jag haft en modell så länge som min Ava och flugit
den 650 timmar i termik, då får jag en känslomässig
relation till min modell. Ett Hejdå  blir således  ännu svårare.

Som tur var, det var ingen vind, så modellen låg och
flatsvängde på 100
m höjd fortfarande över min pilotplats.
Hade modellen drivit iväg, hade jag naturligtvis satt mig
i bilen och följt efter. Tursamt nog känner jag omgivningarna
väl och vet, vad där finns av vägar.

Så för mig återstod inget annat än att lyssna på min vario-
meter, som glatt pep och indikerade ett svagt stig.
Varje varv min Ava flög steg den ca 5 meter.

Var 50. m talade höjdmätaren om höjden, vilket kändes
som ännu en spik i raden på modellens kista.

Det var tur,  jag varit så morgonpigg och startat redan vid
9-tiden, då inte termiken kommit igång med riktigt
kry korkverkan än.

Acken i modellen var ny Kokam-LiPo med 4,6 Ah kapacitet,
så motorn skulle kunna mala på i minst 20-30 minuter.
Det skulle kunna bli 3-400 m höjdvinst, med alla dess
implikationer.

Min fantasi rusade i expressfart mot ett worstcase scenario.
Det var, att
se modellen flyga med 120 km/timman in i
framrutan på en bil på vägen
och orsakande allvarliga
skador på personer och fordon.

Men jag är fatalist, så det som sker, det sker. Denna
händelsen
var för övrigt för mig  en Déjà vu upplevelse.

Jag hade upplevt nästan samma situation 11 år tidigare
med en 3 -m Ava. Som flög in i en buske under Fail-Safe
och strippade den fina OraLighten,  så det hängde något,
som liknade girlanger efter vingarnas klädsel  i grenarna.

Kanske det skulle  gå bra denna gången ?

En tanke, som flög genom huvudet  var,  att jag kanske
skulle
ha utrustat mig med en luftvärnskanon, så jag kunde
skjutit bort
Avan ur skyn på dess solitära resa eller med en
Stinger ?

Frågan, vilken låg och gnagde var ju,  varför denna situationen
med sändarens död inträffat ?

Jag kom med den ena förklaringen efter den andra för
mig själv, som avlägsnade sig  längre och längre bort från
realiteterna,
därför jag försökte desperat att få en rationell
förklaring varför…

Det var också ett sätt att lätta på den psykiska stressen.
Att tänka mer eller mindre logiskt hjälper till att  skingra
tankarna på det just då primära och uppenbara.

Under modellens senaste varv dök ett hopp upp vid horisonten.
Min Avas svängradie hade minskat och bankningen hade
ökat. Allt detta som ett troligt resultat av en störning från en
släppande termikblåsa från kornåkern.

Mitt hopp började tändas, då jag hörde från Picolarion,
att stiget avstannade.
Aldrig har väl variometerns dova sjunksignal glatt mig
mer än vad den gjorde  nu.

En sakta porlande glädje började stiga hos mig, som om
du skakat en flaska nattstånden Pommac. Kanske allt
inte
är förlorat ?

Nu låg min modell i en brantare sväng och hastigheten hade
ökat. Jag tänkte, jag bryr mig inte om, ifall Avan går i bitar,
bara jag få ner den och får tillbaka min modell.

Samt det viktigaste av allt var,  att den inte skadar person
eller egendom.

Jag gick upp på en liten kulle för att kunna följa  min modell
med blicken,
då den sakta svängde sig ner och nu under
något flatare svängar.

Det spelar ingen roll,  hur den svänger, tänkte jag,  bara den
förlorar höjd !
Det var tur,  att min Ava är så fint trimmad, att den friflyger
utan att vilja ägna sig åt aerobatik. Den bara gled stabilt.

Det fanns två orosmoment förutom bortflygningen.
Det var en mindre sjö och två grusvägar.

Sjön skulle kunna  innebära en simtur för mig, men det
var inga problem. Jag är inte rädd att hoppa i en sommarvarm
sjö, efter att jag simmat bland isflaken i hamnen
i Oceanhamnen i Halmstad efter en Blue Phoenix, som
behagat landa i vattnet. Tycker du jag är galen ?
Kanske…men jag skulle aldrig kunna lämna en modell åt
sitt öde, så länge den är synlig för mitt öga !

Problem kunde det bli för elektroniken. Men av erfarenhet
vet jag,  att elektronik kan klara ett dopp i sötvatten.
Det gäller
bara att slå av strömmen,  så fort det är möjligt.

Landar jag i saltvatten är det kört. Saltvattnet går som elektrolys
och det gör,  att kretskorten ser ut som en övermogen ädelost,
om spänningen är på.

Att slå ner på en hård grus- eller asfaltväg är heller ingen höjdare,
men sannolikheten för detta var inte speciellt stor.

Mina goda Ava fortsatte mot marken med flyghastigheten
60 km/timman under hyfsat kontrollerade former.

Det kan gå vägen, tänkte jag. Jag kanske har tur och får ner den.
Hoppas bara det inte släpper en termikblåsa, som påverkar min
modell,
så den börjar stiga igen.

Jag försökte visualisera, hur modellen skulle bete sig,
om den slog ner 
på vägen, i sjön eller i kornåker.

Min slutsats var, att allt var bättre än att flyga bort.

Slutligen närmade sig Avan marken i en ännu brantare sväng,
med sin vänstervinge
hängande.
Jag bad till alla högre makter att måtte den landa nu…

Den tycktes tveka 5 m över marken, då sjunket stannade av,
vilket
gjorde mig svett av oro. Betänk att motorn gick på kvarts-
gas hela tiden.

Men till slut beslöt sig Avan, att den var  mogen för markkontakt.

Avan skulle komma att landa i en mogen kornåker.
Vilket jag tacksamt noterade, då det kunde
garantera ett hopp om
ett fortsatt flygliv för min trogna modell.

Avan slog i kornåkern med vänstervingen först med ca 60 knutar
i en vänstersväng.

Ett lite gult moln uppstod vid nedslaget som en  avslut på sin egen
odyssé och samtidigt upplevde
jag som piloten en stor lättnad.

Min tanke var,  att vilken tur jag hade,  som fick ner min
modell ! Det var en rent ut sagt nästan andlig upplevelse !

Om den var hel, var det ju kanske Försynen, som varit med mig.

Jag promenerade, eller ska jag erkänna, småsprang bort till åkern,
gick mellan kornraderna mot
min modell. Ingenting syntes av Avan,
men jag hörde
propellern kraxande tugga i kornet.
Modellen låg gulbrunpudrad i säden och såg vid en första anblick
ut att vara oskadd.

Av med huven och isär med sladdarna, så propellerns hysteriska
flappande upphörde.

Jag höll upp modellen och gjorde en snabb besiktning av
eventuella skador.

Det enda jag såg, var ett litet hål i stabben. Troligtvis då
kroppen gjorde en form av groundloop,  då vingspetsen
tog i kornet och kroppen sväng runt som en hävarm
med stabben, som slog i sädesstråna.

Jag tänkte,  att detta måtte vara ett lågt pris jag betalade,
för vad som
kunde blivit kostnaden för en total utförsäljning !

Tillbaka till min pilotplats och om jag säger jag var glad eller
upprymd, så är det en grav underskattning , av de känslor jag
var uppfylld av. Jag var bara så glad !

När jag samlat tankarna, demonterat och var på väg hem
funderade jag på frågan: ”Varför” ?

Hemkommen monterade jag isär sändaren, tog ut acken,
som var en
LiIo-acke. Acken visade 3.8 Volt. Borde visat 7-8 volt.

Alltså dissekerade jag acken. Ett nästan förväntat resultat
att en cell var kass. I stort sett noll volt. Då jag delade
cellerna steg spänningen till nominalspänning,  men
så fort jag seriekopplade och belastade, så sjönk
spänningen i acken 7.8 volt till i stort 3 volt.

Jag monterade in passande LiPo-celler med kapaciteten
3.6 Ah.

Kontroll av sändare och räckvidd visade, att allt var ok.

Sedan upp med modellen på bordet och en noggrann
programmering av Fail-Safe med de roderutslag, jag vill
ha.

Fail-Safen programmerade jag,  efter att jag flugit med
trimmarna i det läget jag vill ha sido- och höjdroder
inställda. Alltså att modellen glider fint i en svag sväng
med avslagen motor och aktiverade fulla aerodynamiska
bromsar.

Så min Fail-Safe inställning är: Noll motor, full broms,
lite höjdroder och mycket lite sidoroder.

Vid provflygning slog jag av sändaren, efter att jag provat
att sändare och mottagare binder snabbt utan problem,
för att kolla hur modellen flög med Fail-Safe aktiverat.
Allt fungerade perfekt. Modellen gick in i förinställt
läge med servona och modellen band omedelbart, efter
jag slagit på sändaren

Jag kan inte tillräckligt poängtera, hur viktigt det är
att på elseglare vara noga med att programmera
ditt Fail-Safe läge. Att ha det rätt inställt, kan avgöra
vara eller inte vara för din modell.

Låt mig tala om för dig, att jag kände mig totalt
hjälplös, då Avans motor drog igång på ett par meters
höjd. Min första tanke var, att det kan inte vara sant.
Det kändes på något sätt orättvist, när jag ändå fått
ner modellen i grässtråhöjd och dess motor drog igång.

Känslan av att intet kunna göra var överväldigande.
Det var samma känsla jag skulle haft, om jag satt
mig på en bänk på en perrong i stället för i en kupé
och sett tåget försvinna i fjärran, som jag egentligen
skulle rest med…

Upplevelsen då modellen lyckligt återvänt till
Terra Firma var också
en stor upplevelse. Man kan säga
som boxaren: ”Saved by the bell”….

Jag har inga bilder från detta äventyr, då jag var alldeles
för stressad för att fotografera.

Egentligen är det märkligt, att inte mer oväntat inträffar
för mig, med tanke på hur mycket jag är ute och flyger.

Jag menar sannolikheten borde vara större för plötsliga
osannolikheter då,  om vi använder det klassiska
sannolikhets-
begreppet: Sannolika/Möjliga

eller Gynnsamma/Möjliga.

Nu förstår du vad jag menar.

Modellflygare brukar inte berätta om sina misslyckanden,
men detta bjuder jag på.

Moralen i denna historia skulle kunna vara att:

Man behöver inte ha tur alltid, då man flyger,
men man får inte ha otur var gång heller…

Kategorier
Segelflyg

RC-TEKNIK…

 

 

 

…såvitt jag förstår har fått en ny ägare.

 

 

 

 

Men det heter än

 

 

 

 

 

 

För oss segelflygare har ju RC-Teknik  , som ju drivits
av
Lennart Andersson under många år varit vår resurskälla,
då det gäller högkvalitativa  modeller och tillbehör.

I går fick jag information,  att Lennart har överlåtit företaget
till Bjarne Danielsen, eftersom jag gjorde en beställning..

Så vitt jag erfor,  gäller fortfarande den gamla hemsidan vid beställningar:

http://www.rcteknik.se/

Sköter han det lika ok som Lennart, kommer det
säkert att gå bra.

 

Jag lämnar info om detta, då jag själv blev lite
överraskad, trots ägarbyte för mer än ett år sen…
Ja, man hänger dåligt med…men nu vet vi.

 

Kategorier
Segelflyg

STORSEGELTRÄFF TYSKLAND 2017

 

 

 

 

 

 

OldTimer storseglare i
Freystadt – Sondersfeld

 

 

 

 

 

 

 

Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.

Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.

Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…

Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.

Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.

Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.

 

 

 

 

 

 

Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.

 

 

 

Kolla linledaren på fenan.

Modell av en lastseglare

 

 

Rejäla bogserdoningar…

 

 

 

Grunau Baby IIB

 

En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.

Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.

 

I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…

 

Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög  dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric ”Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa
plan,  han flugit nånsin !

 

 

Der kleine UHU i ny version…

Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.

Originalet ”Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

FINNS DET BJÖRKAR SOM ATTRAHERAR BALSA ?

 

 

 

 

Fråga Pär Lundqvist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi vet ju alla,  att det finns något,  som heter magnetism.
Men att det fanns björkar,  som drog åt sig segelmodeller,
det visste jag inte.

Själv har jag erfarit tallar, som attraherat
min modell 2 gånger, men björkar…detta var första gången.

Hur som helst så ringde Pär och talade om, att han landat
i toppen av en björk och att hans ASW-15 där hade rett
sig ett bo.

Ok, jag åkte med honom till platsen och jo, kärran låg kvar.
Den låg ca 10 m över marken i en smal björk, som inte
hade
grenar,  så man kunde klättra upp.

Pär hade med en 4 m aluminiumstege och ett 6-7 m långt
metspö.

Efter att ha surrat stegen mot trädet klättrade han upp
och förstod det
skulle gå att lägga linan från spöet runt
stabbe och fena, för att därigenom
möjliggöra ett dragande,
så modellen skulle lossa.

Problemet var, att nosen var kilad mellan två grenar och
ena vingen satt i
spänn mot en annan gren.

Men genom att förändra draget mot marken, lyckades
han 
frigöra modellen, så den rasade ner.

Tursamt nog var det ymnig växtlighet på marken, varför
en mjuk landning
var att förvänta.

Det blev det också. Ena skadan var att ett skevroder
lossnade redan uppe i trädet och en mindre
skada
uppstod på ena klaffen.

Vad vi lär oss:

Planera landningen noga och se till du har tillräcklig höjd.

Ska du plocka ner en modell,  är en stege, minst 4 meter
bra att ha och dessutom
ett glasfiberspö med rulle minst
8 meter långt.

Då kommer du att ha en räckvidd på minst 10-12 meter.
Håller man i linan från toppen av spöet och
drar, kommer det att
bli en ögla i toppen,  som gör det ganska
enkelt att trä linan över någon del av planet.

Sen ska man ta det lugnt och tänka,  innan man handlar.

Så löser det sig.

Skulle allt verka hopplöst och du inte under några omständigheter
får ner modellen så vänta.

Du kan ju inte annat. Det är förvånansvärt,  hur vinden
kan skaka ner en modell, som kan tyckas
sitta inkilad stenhårt !

 

 

Pär få väg att tränga in i  vår Sydhalländska djungel.

Först 4 m stege.

  Sen 6-8 m metspö.

Undrar om det nappar ?

Så här satt modellen. Kilad med nosen och spänd med vänstervingen.

Glad modellflygare.

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Segelflyg

AVA I MYCKET GOTT SKICK

 

Ava RES 317 cm spv till salu

 

Jag vet om en Ava, spv 317 cm till salu.
Den är i mycket gott skick försedd med servo, acke och en 35 mhz rx.

Modellen är en RES, alltså utan elmotor.

Flyger den som mina Avor är det ett underbart plan.

Pris 4000 kr . Om inte avhämtning tillkommer frakt.

Googla Ava på min blogg och läs om modellen.

Vid intresse maila eller ring mig.

Kategorier
Segelflyg

HANGFLYG HANDLAR INTE BARA OM…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…att flyga DS eller att flyga i 200 knutar på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…det handlar dessutom om,  att man ska få en upplevelse man minns !

Det handlar om, att jag som pilot ska kunna njuta av min
flygupplevelse, så jag minns den med glädje.

Se denna video och förstå vad jag menar.

Piloten flyger sina OldTimer modeller i svag vind och med vacker
natur runt sig.

Jag blir självklart  avundsjuk i den usla för modellflygare svenska
våren med +4 grader och 12 sekundmeters vind.

Njut av John Woodfields flygningar vid Cornwalls kust.

Kategorier
Segelflyg

ASW-15

 

 

 

 

Pär Lundqvists bygge av en ASW-15 .

 

 

 

 

 

 

Pär har  under många timmar funderat och  byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.

Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.

Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.

Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.

Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv.
Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt
balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och
styrkans skull.

Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.

Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.

Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.

Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.

 

                                                                                       Pärs blogg hittar du , om du klickar här.

Mer äventyr med Pärs ASW-15 finns här.

                                                                                               Mail Pär:    lundqvist@veinge.se

 

”Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”

Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa
och sedermera med nylonväv.

 

Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15

 

 

”Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..

 

”Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”

”Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
s
e min beskrivning på” :
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

”Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”

Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.

”Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”

Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till  vridaxelns kugghjul. (Pilen)

”Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) ”klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan. 
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”

”Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”

Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.