…just efter att vi hade pratat om, att vi inte sett några sädesärlor än i år…
Jag och Pär hade varit och modellflugit vid Tjärbyhanget i söndags och stått och frusit i snålblåsten. Vi undrade om sädesärlorna anlänt, men varken han eller jag hade sett en enda denna kyliga vår. Nedanför hanget hade markägaren plöjt sin åker och då vi var på väg hem, såg vi att en flock just sädesärlor hade landat och tog för sig, av det marken kunde erbjuda i form av larver och maskar.
Ganska märkligt vi fick ett omedelbart och handfast svar på frågan om
sädesärlans ankomst.
Jag fotograferade lite och fick några bilder på budbärarna om vår… Min erfarenhet är, att sädesärlan kommer till Halland första veckan i April, så de var en vecka knappt sena.
För det är ju inte direkt väder för segelflyg. De fina dagarna då
vi haft solinstrålning, har inneburit dimma eller ingen vind.
Därmed görande det svårt både för utövaren av såväl termik-
och hangflyg.
Men jag ger inte upp. Därför den 19 April drar vi ett stort gäng
från Ållebergs Modellflygklubb ner till Ystad för intensiva
hangflygdagar.
Naturligtvis under förutsättning att vind och väder är med oss.
Men under de 14 år vi varit där, har det alltid givits tillfälle för
modellflyg.
Vi har aldrig blivit besvikna. Om ni vill ha lägesrapport från
den 19-23 April, var vi flyger rent fysiskt, kan du ringa mig, Mats,
0706277120 så får du en just-nu rapport.
Nu är det så, att om jag inte kan flyga, kan vi bege oss ut i
naturen.
För sitta hemma och surfa meningslöst på datorn, fippla
maniskt på en Ifåne eller ligga i dvala i en soffa framför dumburken…det är inte min musik !
Jag ju redan på bloggen skildrat, då jag och Liselotte fick
en fin dag på Tönnersa Strand och att vi såg en just framför
oss landande ballong och att vi hittade ytterligare en vid
dynkanten.
I lördags hände det otroliga igen nere vid hamnen under
fågelskådande. Vi hittade ytterligare en ballong och den
var också från Holland ! Gör inte holländare annat än
släpper i väg ballonger ?
Jag undrar vad rekordet i sträcka är för en leksaksballong ? Jag fann en för ett par år sedan som tillryggalagt 150-175
mil fågelvägen på 24 timmar.
Men södra västkusten av Sverige tycks vara ett
mottagningsområde för ballonger släppta från Holland/Belgien
och England, beroende på de förhärskande västliga och
sydvästliga vindarna.
Kanske någon undrar hur jag kan hitta så många
ballonger ?
Jo, jag är observant och jag är är på rätt plats !
Ett något sällsynt, om inte fågel, så i alla fall flygplan, en Auster J2 Arrow dök upp, med regsiffrorna SE-ARR och kittlade ögat.
Inte alltför vanligt i våra dagar. Roligt att se och att höra. Motorn är ju en 4-cylindrig boxer, men på avstånd lät
den nästan som en 6:a….
Det blev som vanligt lite bilder från stunderna vid havet
och lite bilder på fåglar. Inga sällsynta fåglar, men jag tycker de uttrycker något,
som kan skapa en känsla hos betraktaren…kanske.
Häng med på vår irrfärd !
Skrattmås, vars population jag tycker har ökat de senaste åren.
Koltrasten med sin vackra sång, som jag tycker uttrycker både melankoli och glädje.
Koltrastens morgon och kvälls serenad är en ouvertyr inför våren.
En vanlig fågel, grönfink
Satt i en buske jämte stigen vi gick på. Kolla den kraftiga näbben. En snabb bild med oskärpa…
Ännu en holländsk (Det kunde ses på texten) ballong har landat i Sverige, med reklam för ToysRus.
Att leksaksballonger flyger så långt i dag, tror jag beror på,
att de är tillverkade av mylar vilket är ett av rymdålderns
material som är tätt, till skillnad mot de ”gamla” gummi ballongerna,
som inte höll tätt utan släppte ut gasen genom sitt hölje.
Samma problem som Andre, Strindberg och Fraenkel hade
som skulle flyga med ”Örnen” till Nordpolen…
Den Gula Fetknoppen har just börjat spira. Snart kommer de gula blommorna.
En granne till oss planterade det i sin trädgård.
Efter 5 år har han inte lyckats utrota den och den sprider sig ohejdat. Så var försiktiga !
Två ejderhanar uppvaktar en lycklig hona.
SE-ARR kom kanande förbi. Första gången jag ser den i luften.
Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår. I fredags kom det, om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall var det något, som överraskade oss frusna nordbor.
Temperaturen under dagen toppade 20 grader C, vilket
satte fart på livsandar, hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta. Vinden var ca 1 m sek från sydväst. Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.
Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.
Chansen fanns att vi kunde se en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man ingen
bild = ingen observation.
Vi placerade stolarna framför dynkanten, där solen stod rakt in
och vinden var noll.
Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin upplevelse.
Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.
Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.
Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.
Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.
Då vi satt i våra stolar och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd. Naturligtvis blev jag nyfiken på, vad det var.
Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.
Som du ser, var det en ballong av mylarväv med ett snöre i ena änden.
Ingen text förutom en varning som informerade, att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium. Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den, som du kan se.
Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här och det otroliga skedde, att jag fann ytterligare en ballong,
som just strandat.
Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.
Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna var Holland. Holland är det land i Europa där
man oftast släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.
Den första ballongen kan ha varit en metrologisk ballong för mätningar
av atmosfären.
Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske reflektera radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg, att ytterhöljet hade varit mycket töjt, eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.
Varför jag tror, det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och utan dekorationer. Endast varningstext.
Intressant var det i alla fall.
Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten i 20 graders värme.
Hade det varit mera vind, hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget, numera mer än 20 km långt.
Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !
Temp 19.7 C.
Sämre kan man ha det…
Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…
Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…
…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,
En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret. För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.
Sträck
Ett av SAS inrikesplan kommer som vanligt sträckande
under tidig vår på väg till till sin häckningsplats.
Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna mästerverk.
Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.
… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.
Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky, då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.
Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang. Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var inte övertygad, förrän jag sett modellen i luften.
Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken. Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande mot den ljusa skyn.
Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden att leta modell i nu…
Stranden var helt tom på människor, så när som på en som rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel, som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.
Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med, så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat. Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med zoom-objektivet tillhanda. Men så är det.
Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars perfekta flygegenskaperna lite.
Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten. I ett sådant läge med en aerodynamisk instabilitet blir resultat en något oscillerande flygning i loopingplanet.
Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.
40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina. Ni som har behörighet, ni kan logga in på min fotosida och njuta av vyerna.
Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de trötta vågorna mot stranden.
Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.
Men trots bruset kände jag, att mina batterier blev uppladdade.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes bilder med min gamla telefon.
Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt, så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten ”Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.
Häng med på mitt flanerande !
Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.
Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.
Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.
Spåren i sanden efter en landning med min modell. Huvudstället och sporrhjulet.
Vad säger du om denna startbanan ?
Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor. Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…
Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.
Märkligt att inte vattnet blandar sig…
Forcerat flyttar flitiga fötter folk fort framåt…
Det var i alla fall blåa skyar…
Bara skuggan återstår…hade du kunnat kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.
Jaha…är det en ung havsörn månntro ?
Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.
Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat av Lagan.
Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.
De enda isflaken i Laholmsbukten.
Ser du, att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?
En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan, om inte flytta berg, så i alla fall genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.
Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.
”Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”
Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.
Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…
…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset. Hur kan den veta allt detta ?
Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ? Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?
En kråka. Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.
Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga, plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut. Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt. Kanske de lärt av varandra ?
I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens vanliga tjuriga träbeläten.
Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden. Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde avledas. Jag skulle gärna se på, när vattnet trycker sig igenom sanden och faller ut i Lagan…
Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen. Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…
I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar, för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !
Morgonfrost präglar växtligheten.
Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.
Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.
Fiskande måsar
Som synes, du ser hur djupt rötterna når…
När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett ”Änglaspel” ja, du vet, det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor. Det var dock inga änglar , utan det var små isflak, som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.
En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig. Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…
Den ”Nya” stranden som ett resultat av hård vind.
Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.
Casa 212
Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden. Inget ovanligt alls, utan det har varit så, så länge jag minns.
Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.
Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ? Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är underställt fysikens lagar.
Som den Libyska öknen…utan kameler.
Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.
…i alla fall har det drabbat oss i södra och västra Sverige.
Som modellflygare känner jag mig inte speciellt inspirerad att bege mig ut med mina modeller, då jag spanar ut genom mitt fönster.
Vintertider…borde vi inte få bli förunnade med någon dag med
– 5 grader, solsken och vindstilla ? Jag menar en dag med ett
stabilt högtrycksläge?
Antingen kunde vi då flugit hang på Hovs Hallar, eller vi kunde flugit på isen på någon näraliggande sjö…men nej, ett grå- och fuktfilter ligger över både människor och natur.
Vi vet, att SMHI utfärdar varningar för det mesta i våra dagar av
överflödig information. Det kan ju knappt blåsa 10 m/sek förrän SMHI utfärdar varningar ..
Jag tycker, SMHI skulle varna människor och utfärda Klass 3 varning
för EXTREMT TRÅKIGT VÄDER !
Men, vi måste avvakta och göra som lopporna, leva på hoppet i tron att det snabbt blir vår som bringar oss ett löfte om bra modell- flygväder !
Tills dess får vi gemensamt sitta och deppa ihop med mina grå bilder…
Inte mycket som sprudlar av liv här…
Det mesta hänger med sina huvud och blöta hår…
Naturens objektiv
Knopparna ligger i sina startgropar redan. Naturens kraft och förmåga till förnyelse.
Här brukar finnas gott om fågel…men de har väl dragit söderut…
Kändes lite som en Via Dolorosa i det grå vädret att gå här…
Till och med fåglarna var deppade syntes det mig.
..träden ropade ut med tunn och pipig röst: ”Vänta du bara 4 månader, så ska du få se …”
Inte mycket dans på bryggan vare sig på Brännö eller här…
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern ”Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
SMHI utfärdade varningar i parti och minut, människor varnades för att gå ut, då ovädret skulle lamslå landet
Lagom..
Naturligtvis medförde det flitiga varnandet, pekpinnarna
och förmanandet från olika myndigheter, att gamla
utkiksplatser där man kan se naturens och havets krafter nära sig, att de var fulla av åskådare.
Förresten minns ni myndigheternas ukas: ”Socialstyrelsen vill,
att du äter 6-8 skivor bröd om dagen”…
Bara i Sverige kan sådant proklameras för medborgarna och tas på allvar .
För det blev inget av det befarade ovädret, till nesa för press och prognosmakare. Speciellt vädertjänsten Storm fick ju sig
en riktig knäpp på näsan, men de är välkända för sin usla
förmåga att prognostisera väder. Antagligen är det därför,
Exessen använder tjänsten, för att det ska ligga i paritet
med tidningens övriga skriverier…
Emellertid åkte vi ut, för att tillsammans med många andra
väderspana. Både under sen eftermiddag och kl 23, då vindstyrkan låg på
topp.
Visst blåste det. Medelvind Hovs Hallar var 18.7 m/sek,
vilket är styv kuling.
Att det blåser mer i vindbyarna, kanske av stormstyrka,
det är klart, men det är medelvinden som räknas.
Här är lite bilder från vår expedition ” Det Blåsiga Vädret,
som inte blev”.
Häng med !
Vi började färden ute vid Oceanhamnen i Halmstad…där förväntade
skäggmesar lyste med sin frånvaro…bland deras favoritföda…
…och där Biltemas feederfartyg lossades på kinagods
till svenska lyckliga konsumenters glädje…
Liebherrkranen hanterar med hjälp av sitt mångsidiga Brommaok containers lätt som en plätt. Om det är svårt att hantera en sådan kran ?
Tja, det kräver ungefär 5 gånger mer kapacitet av mänsklig motorik,
än vad som krävs för att flyga en Airbus 380 !
Du får gärna argumentera emot, om du har erfarenhet av att köra 40-fots
burkar med en Liebherrkran i 15 m/sek och om du flugit en Airbus 380.
Laholmsbukten kl 1500 ganska lugn…
Vågorna rullar tungt in…där de bryter i det uppgrundade vattnet.
Rörelserna i en våg.
En kan det tyckas för betraktaren, evighetsmaskin…
Här kan vågorna få bra höjd, då vattendjupet är relativt stort.
Vågor, hällar och klappersten…Hallandskust.
Mycket energimed vita mustascher
På vägen hem kom ett kraftigt snöfall och en hagelskur med riktigt stora hagel, som emanerade ur ett gigantiskt Cb-moln, vilket också gav en kraftig blixt och knall,
som för att föregripa smällandet på Nyårsafton och visa, vad som smäller högst.
Ungefär den dramatik vi upplevde…
”Splish Splash” för att citera en gammal låt av Bobby Darin.
Sidensvansen, en trägen gäst i staden vid jultiden. Kalasar på olika
frukter och rönnbär. Rönnbären kan vara fermenterade vilket innebär,
att sidensvansarna blir på sniskan av alkoholen, som jästs i frukterna.
Kan se komiskt ut, då de ska flyga vidare.
Här några bilder:
Bilderna tagna hastigt och lustigt, då jag stod på en parkeringsplats.
…än att uppleva utomhusaktiviteterna i form av naturpromenader.
Vi har ett väderläge med för Sydsverige varma vindar som strömmar
upp över oss från Sydatlanten. Således en sydsvensk typisk grå vinter.
Ibland längtar jag bara efter snö och solsken med minus 10 grader !
Det svaga vinterljuset ligger som en fuktig filt över landskapet,
som tappar sin sin skärpa och stringens.
Inte direkt, eller omedelbart något, som manar fram glädjesprång
för mig i ren livsglädje eller yra…
Men jag måste ut och vi gick en promenad nere vid Lagaoset och
närliggande skogsområde. Ett naturskyddsområde som just nu genomgår
en radikal förändring, då man föryngrar biotopen genom att avverka träd.
Resultatet kommer att bli omvälvande. Det kanske inte faller en del
betraktare i ögonen, men vänta ett par år !
Kanske vi ånyo kan få uppleva att fältpiplärkan häckar i sanden.
Jag träffade Anders Wirdheim och han berättade, att det inte fanns
en enda rapport om fältpiplärka under 2016.
Vi hoppas på förnyade häckningar 2017, då sandbiotopen är återställd.
Det som för mig var det bestående intrycket vid promenaden och vilket jag fotograferade, det var, hur miljön påverkar trädens sätt att växa.
Tallarna för en långsiktig kamp i en för betraktaren ultrarapidliknande
rörelse för att erövra höjd och nå till ljuset.
Kampen har medfört, attträdens sätt attväxa har format stammarna,
så de liknar de krokig fingrarna på en gammal människas förvärkta
hand.
Stammarna växer, som det kan tyckas, planlöst. Men det gör de inte.
Ingenting i naturen utvecklas utan plan.
De växer åt det hållet, deras genetiska kod och miljö säger de ska växa,
för att livsbetingelserna ska bli så gynnsamma som möjligt, för att
kunna trygga artens fortbestånd.
Naturens förmåga till anpassning tycks vara utan gräns.
Det måste vara så, annars hade inte arterna överlevt.
Häng med på vår promenad i de knotiga trädens rike vid Tönnersa !
Han som ångrade sig…
Denne mannen gjorde en omväg…med sin extremt välutvecklade nos…
Här har man banat av växtligheten för att skapa en möjlighet för fältpiplärkan att häcka.
Att återställa dynlandskapet är ett av syftena med avverkningen.
Axelfraktur
Vacker vuxen tall. Danad av blåst och salt.
Ett träd, som strävar mot höjden och ljuset, för att det ska
kunna överleva genom att skjuta skott på de översta grenarna.
Ett träd som givit upp och snart kommer att ligga jämte sin redan
liggande broder . Bilden från allén vid Vapnö/Halmstad.
Dimman som stryker in från havet mjukar upp
konturerna och ger bilden ett sömnigt intryck…
Den enda återstående soldaten som försvarar Halmstad. Det känns tryggt för
medborgarna, att leva i förvissningen om, att landet och staden försvaras
av åtminstone en ståndaktig och rakryggad militär…
En tall som är 80 år gammal. Märkt av ett hårt liv.
Som en urtidsödla ormar sig denna tall sakta smygande genom strandskogens vegetation.
Det tidiga dynlandskapet, nu 300 m från strandkanten.
En aggressiv 4-bening som skällde ut oss vid vår promenad,
för att vi vågade oss in på hans revir..
Tror du denna tall har växt så här helt slumpmässigt ?
Som du ser är skogen hårt gallrad. Det skapar ljus och betingelser för annat liv.
Åh , detta blev ju bara en parentes.
En varelse i form av en krokig tall med uppnäsa, som försöker verka imponerande…
Blev det inte lite tillkrånglat här ?
En ganska belåten man…som bär dragen av grodan Kermit från Mupparna…
Virvarr bland tallarna…ibland som det känns i våra hjärnor,
då vi är stressade och får för mycket perceptioner.
En knästående tall med armarna i vädret, som säger, att nu ger jag upp…
Tur jag inte fastnar i denna kniptångens käftar.
Har du någon gång känt, att dina tankar vindlar fram i din hjärna,
som denna tallens grenar gör ?
När man avverkar i dag, sparas allt avverkat material för att användas som råvaror
för olika produkter eller som förnybart biobränsle. Ingenting av våra avverkade
skogsprodukter stannar kvar i naturen.
Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:
”Helt rätt att promenera i det ruggiga, gråa vädret. För en gammal naturfotointresserad snubbe är ju färgerna kamera med – telefonen duger… Jag är ju uppvuxen med svartvit fotografi och anser fortfarande, att som konstform är svartvitt helt överlägset färgfoto. Färgfoto ger inte hjärnan samma stimulans, som det med endast gråtoner ger, tycker jag. Detta är givetvis ingen kritik mot färgfoto som sådant eller dina fina foton Mats, men det är min känsla iallafall.
Vill man testa sitt färgsinne och hjärnans fantastiska fantasi,
skall man måla tavlor – gärna med oljefärg som inte torkar
förrns man tillsatt sikkativ – man målar tavlor med ett foto som förlaga.
Har man ett svartvitt foto eller ett färgfoto som förlaga, syns resultatet på den färdiga tavlan. Jag deltog i en studicirkel i oljemålning i många år och cirkelledaren, som var en välutbildad konstnär, kunde snabbt se om en tavla var målad ”på plats”, efter svartvitt foto eller efter färgfoto.
Jag måste nämna detta med hjärnans låsningar – jag har en mer än halvfärdig tavla , men det är något som ”ser inte rätt ut”. En quickfix (för att tala ren svenska) är att ställa sig med tavlan framför en en spegel – spegelvänt blir felaktigheter på något märkligt sätt väldigt tydliga…
För någon vecka sedan skulle vårt ärorika Flygvapen flyga en
över Borås kl 14.57. Vädret var minst sagt som en våt filt och sikten i bästa fall 300 meter, men som de flesta vet, så brukar det vara soligt och fint, om man kommer upp en bit… 14.55 var jag ute för att se, om jag jag kunde se något mer än dimma. Om inte annat, borde ju det höras när 7 eller 9 jetplan töffar förbi på några hundra meters höjd. 14.57 – bullret från motorvägen var besvärande och jag lyssnade och lyssnade. 14.58 – i en lucka i motorvägstrafiken tyckte jag, att jag kunde ana ett
svagt muller från något jetflyg – eller var det anspänningen som som spelade mig ett spratt och jag hörde i syne (borde man kanske höra i höre ?) 15.02 bestämde jag mig för att gå in och ta en kopp kaffe för att skaka av mig rugget.
Nästa dag lusläste jag Borås Tidning men fann inte ett ord om julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygningen. Men nere på modellflygklubben i Kungsbacka hade någon sett flyghälsningen från någon väl utvald plats en bit söderut…
Jo, detta med fältpiplärkan, på modellflygfältet i södra Kungsbacka har vi haft gulärlor förr, men det nu gångna året har jag bara sett en enda ensam gulärla vid ett enda tillfälle. Det är antagligen många arter i vår fauna, som får stryka på foten, likaså har den bruna kärrhöken, som häckar i närheten inte setts med några unga avkommor detta år.
Däremot så har jag sett sidensvansarna hemma i grannens äppelträd vid två tillfällen denna gråa förvinter. Det är säkert 10-15 år sedan jag såg dessa pigga flygfän senast.
Bästa hälsningar och tack för fina trädkrumelurer – här i Boråstrakten finns stora mossar med martallar, som förvisso inte är vindpinade… //”
…om en fin dag på Hovs Hallar, Tönnersa Strand eller något annat fint hang. Platserdär jag kan flyga med mina modeller och uppleva miraklet: flygning..
Ibland är ju vädret emot oss aktiva flygare och jag kan inte påverka det. Jag är inte den, som drar mig för att åka ut, även om förhållandena inte är idealiska. Vinden får vara lite sned eller svag, det brukar gå bra ändå, om
inställningenoch attityden är den rätta att få till det med flygningen.
Just i dag måndag, ser det dystert grått och blött ut. Vinden är ca 6 m/sek syd med småregn, som har varat hela dagen.
Dessutom har jag varit och opererat in en ny lins i mitt ena öga, då jag drabbats av grå starr. Äntligen operation. Till er som tillhör det äldre släktet,
vilket jag gör, är det en stor förbättring i livskvaliteten, att få nya linser
inmonterad i ögonen. Jag träffade en jämnårig man i väntrummet, med samma symptom som jag utan att han visste om det tidigare. Han hade gått igenom exakt samma
erfarenheter som jag gjort med svårt att fokusera, bytt glasögon ett par gånger sista 2 åren utan att det hjälpt.
Operationen tar 10 minuter och är helt odramatisk.
Direkt efter operationen märkte jag skillnaden. Nu, 4 timmar senare, är det mycket bättre. Synfältet är ljusare och jag ser skarpt på långt håll, då operatören satte in en lins, som korrigerade mitt synfel. Om 14 dagar får jag den andra operationen och då kommer jag förhoppningsvis att se som en hök.
Så du som är i stadgad ålder, kolla så du inte har fått grå starr, när du gör rutinbesök hos din optiker. Ögonläkaren brukar kunna skriva en remiss till en ögonmottagning. Länssjukhuset i Halland hade 18 månaders väntetid, så jag gjorde det privat.
Ok, nog om sjukdom, men jag skriver detta som information, för er som kanske har fått svårigheter att se era modeller och då det inte blir bättre efter glasögonbyte.
En annan händelse, som på ett sätt har gjort livet lättare, är att jag installerat Skype i mina datorer. Eftersom det brukar bli långa telefonsamtal med mina flygbekanta, tenderade mina mobiltelefonräkningar att rusa i höjden.
Jag installerade Skype och fann det funkade superbt. Köpte en mikrofon på
Biltema och stoppade i datorn .
Den kostade 25 kr. Sen var det bara att prata på, efter att jag installerat programmet.
Bra ljudkvalitet åt båda hållen och mycket mindre mobilräkningar.
Skype ligger med i din Win 10 installation
Nå, kan jag inte flyga, kan jag röra mig i naturen. Märkligt, att jag drar mig
oftast till vissa favoritplatser. Som till Lagaoset vid Laholmsbukten med sin
stillhet och fria horisont, till en stor mosse 20 km från Halmstad österut och
sin tystnad och djurliv eller till ett stort stenbrott med sina brutala
stenformationer och till markerna runt släktgården vid Fylleån med sin vackra
och lite vilda natur.
Det blev till flanörbilder och jag finner det belönande att hitta motiv, som inte
föreställer, det man tror…Allt för att få igång fantasin i hjärnan hos mig och
hos betraktaren.
Översta bilden är från Lagaoset och med den vill jag visa den stillhet du kan
uppleva vid ett normalt sett böljande hav. Du ser det är lågvatten beroende
på ett högtryck, som pressar ner vattenytan och en envis frånlandsvind från
öster, vilken för ut vatten från kusten och sänker ytan.
Vi har en stor förväntad bild av månen nu på natthimlen. I tidningar hittar
du drösvis av photoshoppade bilder på vår måne. Eller på svenska fuskbilder.
Olyckligtvis var månen hos oss dold av moln, så jag tog ingen bild. Förra gången då kvällstabloiderna skrev kilometervis om den ”Röda Månen”,
var jag ute och plåtade. Hur mina bilder blev ? Inte lika bra som i tidningarna, men jag avskyr
bildmanipulering.
Under mina resor runt internet hittar jag ibland saker, jag vill ta med och
visa andra. Häromdagen fann jag en amerikansk gitarrist, som är något enastående.
Han heter Quinn Sullivan och videon jag bäddar in, visar han spelande med
den amerikanska gitarr- och blueslegend Buddy Guy. Tänk på, att grabben är
8 år gammal. där han spelar på videon. Buddy Guy är på videon 73 år.
Har ni inget att göra så se ett par videos med Quinn spelande vid olika ålder
och hör honom utvecklas. Du kommer att bli imponerad. Dels av hans virtuositet
och hans känsla att spela blues.
Nu kommer snart våren till dig , för om 6 veckor så vänder ljuset tillbaka !
Vildnyponen hänger kvar och ropar för att säkra släktets
fortbestånd till runtflygande fåglar: ”Snälla, ät upp mig”!
Har du tänkt på, var du alltid finner dynamik ? Rätt, det är skyn ovan dig. Som vid Hovs Hallar.
Fylleån och en av dess forsar, där förhoppningsvis mycket lax går upp för att leka i biflödena.
När jag var liten och bodde hos mina morföräldrar, badade vi ständigt i forsen under sommartid.
En ensam optimist fiskande flatfisk vid Lagaoset. Förr ett ”säkert” fiskställe för flatfisk under hösten. Han hade inte haft ett napp, men han spejade idogt på den minsta rörelse av spötoppen, vilket kunde indikera ett napp. Hoppet och tron överger aldrig den hängivne sportfiskaren.
Södra stranden av Lagans mynning. Du ser att ytan är som smält bly. Längre ut i mynningen
syntes en knubbsäl, som med regelbundna mellanrum sakta lät sin nos klyva vattenytan för att
spana runt och andas.
En säl som går upp till ytan försiktigt, liknar en en stående stockända eller en tom
pilsnerflaska. Sälens huvud klyver ytan försiktigt och sjunker sen ljudlöst tillbaka
för att återgå till sitt fiskjagande. På sandrevlarna i mynningen av Lagan stod den
vanliga kolonin av Kormoraner på ca 400 individer och höll upp sina vingar till
tork mellan fiskafängena.
Det är en lisa för själen att få flanera här.
Jag finner olika föremål på stranden. Ofta rester efter alträd, eftersom alen växer vid vattendrag
och förs till havet med ån. Efter en lång resa i vatten antar rötterna av alen märkliga och fantasiinspirerande
former. När jag såg detta på bilden, såg jag efter en stund, vad det var. Så här vindlade mina tankar iväg.
Det ser ut som en hund, som ligger på magen med framsträckta ben. Den har ett väldigt gap, som den
i sin iver att sluka sitt bytesdjur har förvridit för att kunna konsumera det…ja, det var min fantasi
….förresten det ser ut som någon sorts mops.
Någon har slängt sin aftonklänning i strandkanten. Försedd med vita volanger.
Kvinna stående på huvudet
Vid mitt flanerande vid en stentäkt såg jag en lättklädd kvinna, ivrigt sysselsatt med sitt
solenna gymnastiserande och som avslutade sin träning med att stå på huvudet en längre
stund på en gammal stubbe. Tur hon inte märkte fotografen !
Japp det var denna lilla bloggutfyllnaden…för det var det i brist på flyg.
Häromdagen blåste det ca 12-15 m/sek, då jag gick min vanliga runda nere vid Lagans mynning. Det var inte helt angenämt, för luften var bemängd med flygsand. Flygsanden har en förmåga att snika sig in precis överallt. Därför gick jag med min kamera innanför jackan.
De enda som utnyttjade vinden, var brädseglarna, eller heter det kite-seglare ? Men de var antagligen nybörjare, då de verkade ha gått på grund mer eller mindre….
Hur som helst gick jag min runda och det var , som jag tyckte sandstorm,
då jag gick från Lagaoset upp till Tönnersastranden ca 3.5 km.
Sedan då jag vände söderut, gick jag skyddad i skogen, där man nu avverkar
rejält för att förbättra livsbetingelserna för växter och djur.
Jag fick lite bilder med mig hem och de avslutas med lite mjukare foto från skogen, där det fortfarande fanns gott om lingon och blåbär.
Häng med på en tur…
När vinden transporterat sanden i tillräcklig mängd, hamnar snäckskalen på små sandtorn…
Det minsta hinder orsakar ett vågmönster i lä.
Lite tunna risiga grenar påverkar mycket.
Ser ni sanden, som den yr ?
Sanden yrde upp till 1.5 m höjd.
Det gamla belätet har åter hamnat i strandkanten och står stoisk i sandflykten.
En alstock skapar med sin turbulens vackra mjuka former på sanden
Som en skulptur eller ?
Vinden blåser rent
Ser du ?
Detta fartyg har inget besvär av rykande sand. Eftersom det ligger på svaj. är det en god vindriktningsvisare.
Den vresige gårdvaren vid Lagaoset.
Den större Näsvisen står som vanligt med
nosen i vädret…på sina stadiga framben.
Fysikens lagar…
Havet var brusande
…och kiteseglarna övade…
Kommunen eller Länsstyrelsen har satt upp bord med bänkar. Man grävde ner fästen ordentligt i våras. Nu har sandflykten gjort att benen står på små pelare av sand. Den andra sanden är bortblåst.
Ljungen tar ny sats efter att lite regn kommit.
Vackert blommande bitvis…
Ser du konstruktionen ?
Blommorna är ca 5 mm stora eller små…
Lingonen smakade så mycket lingon nu ! Det är annat än den äpplesylten man till största delen få, då man tror man får lingon hos ICA !
Ett styck lingon 26 Oktober.
Ett styck blåbär samma tidpunkt. Blåbären hade en mycket rik blåbärssmak och det fanns gott om de.
Vädret samma här som hos dig…Småregnar då och då. Inget riktigt regn som man minns från förr, då det kom rejält, utan nu skvätter det bara.
Regnet gjorde, att jag slog flygandet ur hågen i dag i alla fall. Jag är ingen utpräglad självplågare, då det gäller modellflyg, även om jag flyger utomhus hela året. Inomhusflyg har aldrig lockat mig.
Men det lilla regnandet hindrade mig inte att gå en led i utkanten av Halmstad längs Fylleån. Namnet syntes märkligt, men det syftar på det faktum, att ån vid rejält regn snabbt förfylls.
Så utrustad med kameror gick jag längs leden med lite avvikelser.
Där jag efter en stund hörde ett energiskt, snabbt klafsande i den blöta
marken, vilket fort kom närmare och jag möttes av en man, vilken kom
springande med en blick riktad i fjärran , som helt enkelt såg för dj-lig ut !
Jag tror, han hade gjort en buklandning på den hala stigen, för hela
denna springande och framklafsande organism var fullständigt nersmord.
Jaja, alla har vi våra olika intressen.
Jag stannade till vid kvarnen Fyllinge och tog lite bilder. Det som slog mig,
var att vattenföringen var minimal. Den har troligtvis varit dålig hela året,
till förfång för vandrande lax och öring.
Därför blir jag aningen förvånad, att kvarnens turbin, som drivs med vatten infångat i ån, numera driver en generator, som producerar ström för nätet. Jag antar, att kvarnägaren av naturvårdsverk/Länsstyrelse har vissa regler att följa, då det gäller vattenförbrukningen vid lågvatten, för att inte hindra vandringsfisken i ån.
Att moralisera vid tangentbordet om detta är rätt eller fel, är utan mening, men hade jag gjort personligen gjort likadant, om jag varit kvarnägaren ?
Självklart.
Ingen i detta landet tackar nej till pengar, som bokstavligt rinner in utan vare sig
svett eller möda.
Längs Fylleån finns ett rikt fågelliv och en rik fauna. Jag kan föreställa mig fågelsången där under Maj/början av Juni. Jag ska gå dit då. Har du en bra extern mikrofon till din kamera, kan du spela in fågellätena med bra kvalitet. Till och med en GoPro med originalmikrofon duger att spela in med.
Min promenad sträckte sig till början av området med de fula köpladorna vid
Eurostop, sen vände jag, för jag skulle iväg och rida.
Denna vandringsled kan jag rekommendera efter denna första promenad,
eftersom den är lättillgänglig och relativt bekväm samt med stort upplevelsevärde.
Kör till kyrkan i Snöstorp, ta vänster på Mestockavägen och stanna vid parkeringen nere vid Fylleån. Det är välordnat och det finns bänkar utplacerade längs leden.
Ska ni gå där , gör det i slutet av Maj, det är ju då, naturen har tagit sats.
Som vanligt blev det en mängd bilder, där mitt syfte var att fånga, dels höstens färger, dels försöka fånga lite av den lite dävna fuktiga naturen, som i dag skapade en stilla bild av landskapet, endast interfolierat av sakta strömmande vatten.
Mount your horses and ride along !
Här vid bron börjar vandringsleden.
Jag tror…det är en ek, som gett upp andan, men som blivit nyttig för fåglar i stället.
Toppen av trädet är välhackad.
Hans hals och huvud låg i löven…och jag tyckte han rörde på sig, då jag gick förbi…
Överallt växte Jättebalsaminen tagande över biotopen utan pardon.
Vakten vid laxtrappan med näsan i vädret…
Nästan det enda som rör sig…
Spillvatten från kvarndammen…
Egentligen ogillar jag bilder på rinnande vatten tagna med lång exponeringstid…
…det är ett billigt publikknep…men denna enda gången må det vara hänt !
Mellan namnet ”Snöstorp” och ”Stenalyckan” ser du ett ”P”. Där startade jag i anslutning till Mestockavägen.
Ser du färgen !
Här växer en naturskog. När träden blir för gamla, gör de
som vi människor, de ramlar omkull och blir liggande.
Jättebalsaminen växer och frodas….den ser aggressiv ut !
Som ett rödhuvat gapande monster med stort svart öga och taggiga drakvingar…
…en växt som i de flesta av Europas länder betraktas som invasiv.
Den borde även i Sverige bekämpas energiskt, då den av Naturvårdsverket
betecknas som invasiv och icke önskvärd i den svenska faunan. Den konkurrerar
ut all annan växtlighet, därmed minskande den botaniska mångfalden.
Tänk att gå här i Maj !
Laxtrappan.
Avslutet på kvarndammen där jag 1960 brukade sitta med Rolleicorden och försöka fotografera
de hoppande laxarna. De hoppade nerifrån vattnet vid kanten upp i dammens vatten.
Diverse löv där klorofyllen reser på semester.
Undrar hur färgerna varit om vi haft rejäl frost…
Mera höstfärger på ett par bilder…
En Havtornbuske.
Vildnypon
Detta är bara en vanlig skogsväg om hösten i duggregn.
Men ser du tonen i bilden ? Allt verkar dra sig mot gulockra…
Å ena sidan en mosse…grå sky..duggregn…höst…
…å andra sidan sprakande färger.
Det enda som fattas, är en stillastående älg…sen hade bilden varit ett fulländat pekoral. Ungefär som tavlan ”Fiskargubbe med sydväst” vilken hänger i många svenska hem.
Är man besutten markägare, tippar man sitt trädgårdsavfall i just Fylleån…
Otur att en person med kamera skulle vara där just då, tidigt på morgonen..
Det hade han inte räknat med ! Hoppas han tänker sig för nästa höst.
..till välkända marker. Det blev till Lagans mynning i Laholmsbukten.
Där jag varit många gånger, för jag genomför min motionsrunda där
nästan varje dag. Jag kan min runda nu och märker minsta förändring
i naturen längs min väg.
Även om jag har usel syn just nu. Skulle blivit opererad i första ögat i veckan,
men kirurgen sjuk..Är lovad att jag ska var klar med båda ögonen innan
1. December. Ska bli härligt.
Synen är viktig, om man är en observerande flanör eller för att inte tala om,
då man flyger en modell. Speciellt som då jag flyger högt och långt ifrån mig.
Men som sagt, snart kommer jag att se som i fornstora dar.
Synd man inte kan se ut som i fornstora dagar oxå…
Där Lagan mynnar i Laholmsbukten, platsen kallas Lagaoset, där sker
ständiga förändringar i landskapet på grund av Lagans och havsströmmens
påverkan. Mynningen ser aldrig likadan ut vecka efter vecka. Jag undrar hur många tusen ton sand, som Lagan och strömmarna i havet
flyttar under en vecka ?
Vi har i regel en nordgående ström, som viker in vid Hovs Hallar, följer
Laholmsbukten och svänger ut riktning Tylön. Den medför näringsrikt vatten
söderifrån och transporterar sanden som Lagan för med sig och avlagrar
längs stranden, som sedan av vindarna förs upp i dynlandskapet.
Å andra sidan, vid nordlig vind, har vi en sydgående ström, som kan sätta
med 2-3 knop närmast stranden, vilket badande ovana vid förhållandena
ibland med skräck fått erfara.
Då jag var där häromdagen, var det helt förändrat mot för en vecka sen. Vi har haft ostlig = frånlandsvind vid Laholmsbukten i mer än en månad nu,
allt på grund av ett högtryck över Skandinavien. Högtrycket försvagades,
men har nu börjat växa till sig igen. Den mest trovärdiga vädertjänsten och
den mest ansedda i världen är yr.no har förutsagt ostliga vindar minst en
vecka till.
Ostvindar är de sämsta, då det gäller hangflyg. Vi har inga bra hang på
den vinden. Då ska man bo i trakten av Ravlunda/Kivik.
Ostlig vind medför också för vanligt elflyg turbulens till skillnad från den
laminära gradientvinden. Gradientvinden är förenklat uttryckt, den vind,
som inte påverkas av dess friktion mot jordytan.
Nåväl, jag flanerade runt och det som slog mig var stillhet. Det hände
inte mycket, det hördes inte mycket.
Har naturen redan slagit igen inför vintern ?
Lite liv observerade jag och jag tog lite bilder under min promenad.
Tiden går fort, då man är upptagen med något, man gillar. Men efter 2.5 timma
avbröt jag, då jag hade andra uppgifter att utföra.
Alla bilderna tog jag med min Sony, som hade ett 300 mm zoomobjektiv,
vilket ju har sina begränsningar, då det gäller näraliggande objekt.
Om min dåliga syn inte hade påverkat fotograferandet, kanske att resultatet
kunde varit bättre och om inte om funnits…
Denna gamla tallen är nu död. Frid över dess minne och för en hjältemodig kamp
mot envetna vindar, som till slut pinade livet ur den. Jag har följt den i minst 20 år
och sett den blivit svagare och svagare, tills den förra året förlorade alla sina barr.
Nu stod den här under de fallande björklöven.
80 Cormoraner…de äter var och en ca 0.5 kg fisk om dagen. Vid Lagaoset finns ca 450-600 stycken. Det blir ca 1800 kg fisk på en vecka, däri inräknat smolt man släpper ut. Ja, jag kallar det Cormoraner, för det kallas fåglarna i Europa. Ett namn som passar deras utseende och beteende bättre än det mesiga ” Storskarv.”
En tanker på svaj i Laholmsbukten i väntan på att anlöpa ..
Fartyget på bilden. Här kan ni se alla fartyg som har AIS installerad vilket 99% har idag.
Tur vi har Cormoranerna som vaktar…
Denna Tjurbocken har legat och blängt här i ett par år… att han aldrig tröttnar ?
Jovisst, det blommar än. Använd Den digitala Floran för att artbestämma.
Här brukar finnas en kraftig bäck. men som på så många ställen i Sverige är den uttorkad på grund av exceptionell torka.
Denna individen gör inte ens så många knop som vattnet i Lagan,
utan han, ja ni ser ju att det är en hanne, försöker väl bara hålla
sina få tankar samlade och under kontroll i sin träskalle…
Lagans vatten och havsströmmen bygger och raserar.
Jag tycker att en kråka har en lika hotfull silhuett som Cormoranen har.
När jag ser en Cormoran flyga just över vattenytan…
…associerar jag av någon anledning till ett japanskt torpedplan
i Stilla havet under dess anflygning mot ett fartyg…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset. Om möjligt
ännu vresigare efter att ha flyttats runt mot sin vilja…
Kråkorna är predatorer med en inbyggd försiktighet. Jag var 125 m från denna och kråkan lyfte, så fort jag tog upp min kamera…
Strandade maneter har inbyggda lysdioder eller…
De ändrar utseende hela tiden i vågskalpet.
Speciellt om du fotograferar med blixt. Vilket jag inte kunde då jag stod 3 m från den då jag plåtade.
Detta belätet sa, han hade besvär med en förväxt visdomstand och han var på synnerligen dåligt humör…
Här blommar det glatt i sol
Marviol
Saltarven börjar bli lite ankommen nu
…och klorofyllen backar tillbaka.
ser ut som en lysande juvel…
12 km Västhang att flyga på om vinden är västlig.
Men nu…helt tomt.
Här nedan tre bilder från SMHI om strömmar. Läs här om du är intresserad.
Jag hade sett stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt att åka till ett ”säkert” ställe för tranobservationer.
Naturligtvis medförande en modell. så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…
Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien, som kan nå 1045-1060 hPa, vilket är nära rekordet.
Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.
Lufttrycket är det tryck luftenovan jordytan utövar. Högtryckets vindar roterar medsols på norra halvklotet, vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.
Inte så där superbra för flygning…
Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.
Inte en trana…men eftersom platsen är vacker, såg jag mig omkring. Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också häckningsplats för strötranor.
De enda fåglar jag såg, var korpar, som flög omkring högljutt
knarrande, så det ekade mellan bergknallarna, då de bevakade sina
skogsrevir.
Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig, som du ser på mina bilder. Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg, var en
björktrast flygande mellan björkarna.
Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana, gick jag jag en lång
runda och tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.
Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering. En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten. Det var detta man använde för vid kartering, innan gps blev allas egendom.
Marken är överströdd med, kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små. Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt. Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats av transporten. De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått, då blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större stenblock. Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…
Stenblocken kan också vara rundade, om de transporterats av de ofantliga isälvarna, som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna, som skapade våra moränåsar, då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen, är glaciärerna i vår fjällvärld.
Om du vistas vid våra kuster, kan du på stenhällarna se den typiska stöt- och läsidan.
Här är mycket vackert och ni kan se på skylten, var det ligger, 25 km öster
om Halmstad just vid sidan av vägen mot Ljungby.
Säregen natur och sällsynta växter.
Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor...
Jag skrev rubriken ”Stenriket”, för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike Korpamoen i Ljuders socken Småland.
Häng med mig på en liten höstvandring…
Ett kargt men ändå frikostigt landskap.
Tänk dig denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget, så förstår du ränderna i ytan.
Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .
Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…
Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.
Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen. Försök förstå hur mycket arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !
Du ser kanterna är rundade…
Tur man inte hade näsan i kläm här…
En mot marken slipad häll.
Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.
Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.
”Där uppe finns inga tranor”, säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt
Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem. Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.
Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.
Sista chansen att plocka lingon…
…eller blåbär…
Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…
Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.
Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om global uppvärmning i London lovade, att vi skulle
drabbas av enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.
I onsdags var det indiansommar.
Får man fortfarande säga det i den politiska korrekthetens förlovade land ?
Ja, det bestämmer jag själv på min blogg. Men hursomhelst var det ett fint sommarväder med temperatur upp till 25 grader. I skyn seglade sakta Cu förbi, ungefär med täckningen 5/8. Vinden var mycket svag och det var termikläge…igen.
Så jag åkte och flög. Fick 2.5 timma i luften tillsammans med flyttande ormvråkar. Luften var disig, vilket inte är konstigt, då varm afrikaluft kolliderar med relativt kallare luft hos oss. Jag startade vid 14-tiden
och landade nöjd kl 17 framför fötterna.
Men enligt Murphys Lag, låg det en bit av en trädgren, just där jag satte
modellen…så sidorodret lossade från sitt fäste.
Inga problem, jag har lagat och passade på att strippa klädseln på
sidorodret, eftersom den var aningen raddig. Så nu är det i skick som
nytt eller till och med bättre.
Hemfärden gick via Öringe- Stjärnarp, där jag såg en flock tranor
komma sträckande och landade för att vila över natten. Antalet var ca 50.
Då jag flög min modell, hade jag sett två formationer tranor komma flygande och kurva termik på sin resa mot södern.
En trana är ju i princip 2 vingar, en lång hals och två långa ben… Den är inte uppbyggd, att till exempel som en gås aktivt muskla sig fram genom luften genom ren power.
Nej, en trana besitter inte de muskler, som krävs för detta sätt att
transportera sig under sina flyttningar. En trana måste i likhet med
storkar utnyttja de vertikala luftströmmarna, även kallade termik,
för att vinna höjd. Tranan är en utmärkt termikflygare och att se 100 tranor ta en blåsa och kurva upp sig under ivrigt diskuterande, är en upplevelse.
Tranor är utrustade med mycket kraftig och trumpetande röst och du
kan hör de på kilometerlångt avstånd, då de högljutt diskuterar ditt
och datt.
Jag stannade bilen och tog lite bilder på de vackra fåglarna. Det fanns
både vuxna och årsungar i flocken med sina föräldrar, vilket du ser
på mina bilder.
Tranan har ett för oss svenskar märkligt latinskt namn, Grus Grus…
men grus betyder helt enkelt trana. Fåglarna häckar i Skandinavien och det inkluderar även platser i Halland.
På vintern migrerar tranorna till Spanien, Portugal, Östafrika, Indien och
Pakistan.
Så det är en rejäl flygtur. Vill du se mycket tranor åk till Turkiet vid
Bosporen, då det är flyttider.
Trana heter Crane på engelska och Kranich på tyska.
Kranich är en känd segelflygkonstruktion från 30-talet i Tyskland avsedd för dk-skolning.
OK, här kommer tranbilder, som är tagna på 200 m avstånd i skymningsljus !
En vuxen trana med sina ätteläggar.
Proviantering på en nytröskad åker.
Vuxna fåglar
Framåt marsch ! Har ni sett, de går i takt…nästan ?
En glada slog sin lovar i luften ovanför tranorna och orsakade lite oro.
Tranorna är gracila fåglar i luften och välanpassade.
Också en trana. En DFS Kranich från 30-talet på Ållebergs Veteransegelflygdag.
Fundera över hur naturen och evolutionen har kunnat utforma
vingspetsarna med de yttre vingpennorna, vilka alla har olika
anfallsvinklar på tranan , allt för att minska det inducerade motståndet…
För ca 8 år sen köpte jag lite impulsivt en modellsegelbåt. Det är en skalamodell av ”Oracle”, som deltog i Americas Cup.
Kolla den eleganta bogvågen på bilden ovan !
Kostade ca 1200 kr med radio hos Staufenbiels, då de hade affär i Lübeck på Schönböckener Strasse.
Båten har stått på en bänk i mitt vardagsrum och förgyllt min
tillvaron, men som sagt, många sjömil har den inte under kölen.
Båten hade jag seglat en gång före dagens äventyr. Då märkte jag,
den läckte. Kan ju verka lite märkligt, att en plastbåt läcker, men luckorna på däck tätade inte.
Problemet löste jag, genom att limma främre luckan med silikon
och bakre tätade jag med tunn fönsterisolering.
Förhoppningsvis är den tät nu. Översynen inkluderade också en
ny mottagare och ett nytt servo till vinschen, så den kan skota
hem lättare.
Jag åkte ner till en liten sjö vid Veinge, tidigare beskriven i en
post, via Tjärbyhanget, där Pär flög sin Lunak.
Då jag kom dit, hade han just landat i ett träd och fått hjälp att plocka ner den.
Vinden var aningen för klen och turbulent för Lunak idag.
Alltså åkte vi till sjön och eftersom det blåste väst, låg sjön i lä…
Men båten skulle i sjön för en tur. Före sjösättningen startade
jag ombordkameran, som filmade framåt. Filmen blev hyfsad.
Men vinden var bedrövlig. Det blåste då vi låg i lä från alla håll,
utom från det jag ville. Båten seglar mycket fint och snabbt, fast den tål inte mycket vind.
Lagom vind för den 3-4 sekundmeter. Hur som helst så seglade
jag en stund och Pär plåtade med min kamera.
Att jag i överskriften skrev att segling och flyg har likheter,
beror på att vingen och seglen fungerar på samma vis.
De ändra vindens riktning bakom segel eller vinge, så den
resulterande kraften skapar en kraft uppåt på vingen och en
kraft framåt för seglet.
Det är faktiskt roligt att segla en modellbåt. I dag kan man köpa
fina båtar, som är klassade för 1500 kr.
Om min Oracle är klassad, har jag ingen aning om. Masthöjden
ca 100 cm och skrovets längd är ca 70 cm.
Jag skulle vilja ha en båt på 120 cm längd och en mast på 170 cm,
som tål lite vind, utan att jag behöver ta in rev på den eller byta segel.
Det är nästan lika avkopplande att segla modellbåt, som att flyga hang
på Hovs Hallar !
Här kommer lite ögonblick från min onsdag som sjökapten.
En videosnutt kommer oxå, då jag editerat filmen och här kan vi
verkligen tala om en ”onboard camera”.
Detta är Oceanien vid Veinge.
Och detta är Oceanen.
En pensionär ska leka…på ömma fötter bland stenarna.
Det sägs i visan, att en sjöman älskar havets våg…
men här finns varken vågor eller sjömän..
Inte direkt stormbyar på oceanen i dag…
Men HiTech radion på 35 mHz styr skeppet lika säkert som, Captain Ahab på ” Pequod” i boken om ”Moby Dick”..
Nu kom det en stripa vind…
Seglandet var satt under sträng uppsikt av de allestädes närvarande storskarvarna ,
vilka satt som domare vid en konståkningsrink
och bedömde min segling…tror jag i alla fall….
Om du undrar över, vad det är, som ser ut som en väska akteröver, så är det inte öl och smörgåsar, utan det är min Mobius kamera.
Kameran tog en ganska bra video, som du kan se nedan.
Lite vind igen och båten skjuter snabbt fart…
..riktning mot land…
…där hon gick på grund…
…men jag kunde segla loss henne. Hade jag inte klarat det, hade jag beordrat ut Pär i sjön för lite SAR.
Här har hon just kommit loss.
Oracale, som här slapp runda Kap Horn eller något annat horn.
Pär förklarar, att om man flaxar med händerna tillräckligt kraftig, finns det goda möjligheter att man kan lyfta…
Fast här får Pär lyfta sin Lunak, efter den landat i ett träd…
Lunaken hade bekvämt lagt sig tillrätta i sitt rede i trädet bakom…
”Titta där” säger Pär,” Där är fotografen från Excessen, han ska göra ett helt mittuppslag om mitt flygande …till deras söndagsbilaga”
Jag tror, han sa det i all fall…
I dag onsdag hade vi lite dimma , som sakta gled fram över den
halländska slättbygden och gjorde konturerna mjukmålade.
Enligt yr.no kunde vi förvänta frisk nordvästlig vind idag. Aha, tänkte jag, då kan det bli läge att flyga vid Segeltorp nere vid Hovs Hallar.
Men då jag kollade vindmätaren där, sa den 11 meter medelvind och 15 i byarna. Vinden höll sig hela dagen, så till och med en flyg- entusiast som jag höll mig hemma, även om jag var sugen.
Jag trodde vinden skulle avta fram mot kvällen, men icke.
Så då fick jag ju göra annat, för sitta hemma och uggla…. och bara låta tiden gå, det är ingenting för mig.
Jag vill uppleva något, om jag har möjlighet och det har man alltid. Det enda som behövs, är energi och intresse.
Således begav jag mig ut med en kamera, för att fånga lite av årstidens växter och örter.
Efter det senkomna regnet vi fått, har växtligheten fullkomligt exploderat. Örterna gjorde en raketstart med blomning, för att ta igen det de förlorade under vår- och försommartorkan.
Så ge dig ut i naturen nu och se hur den överflödar. Kantarellerna har säkert också kommit och jag ska ut i morgon till ett av mina (o) säkra ställen och kolla.
Temperaturen ligger på ca 19 grader, vilket jag tycker tillhör det vädermönster, vi fått de senaste åren.
Alltså en relativt varm vår och försommar med nästan noll nederbörd, sedan kyligare väder med nederbörd, då lågtrycken kommer på löpande band från sydväst och väst.
Att det blev väderomslag för en vecka sen, kunde man läsa om på NASA:s hemsida, berodde på att jetströmmen på norra halvklotet ändrade sitt läge. Lågtryckens centrum följer ju jetströmmen från väster mot öster.
Kanske sommaren 2016 var de tre veckorna, vi upplevde i Juni ?
Resten av sommaren kanske bara blir en inbromsning inför hösten ?
Bilderna visar örter av olika slag och för er som vill examinera de, så kan ni använda denna länken.
Då kan ni troligtvis identifiera en del.
Här kommer en eftermiddag i Halmstadtrakten.
Pickaboo !
När man rivit sitt staket hemma, är det enklast att slänga det i naturen. Nån annan får ta det ! Ett uttryck jag hört till leda av de lata !
Käringtand. Undrar om PK-eliten eller FI, hade godkänt ett sådant namn idag, eller om de hade anmält det för DO och krävt 100000 kr för kränkning ?
Hur som helst så är Käringtand en ärtväxt som har en knölrot. Knölroten ackumulerar kväve, vilket gödslar naturen då käringtanden vissnar. Så den är nyttig.
Lupiner står på listan i Sverige som en växt som bör begränsas, då den sprider sig ohejdat och tränger undan andra växter.
Jag associerar till uggleungar…
Vattenliljor blommar över mycket snabbt och tappar sina kronblad.
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
