…flyger igen.
En replika av SG 38 flyger igen i Eutingen i Tyskland.
Konstruerat för nästan 80 år sen. Detta är ett nybygge dock.
Så gick det till då i alla fall.
Njut av videon !
Här kommer en video till värd att kolla !
Kategorier
Kategori: Nostalgoteket
OBS!! Endast personer äldre än 50 år äga tillträde på grund av bildernas karaktär…
Kategorier
FÖRR I VÄRLDEN…
…var himmeln alltid blå
Klicka på länken och kolla filmen…
Så gick det till vid den tiden, innan det fanns Ifånar, datorer och tv.
Kategorier
VI FÅR PIGGA UPP OSS….
…med lite minnen
från sommaren.
Vintertider i Sverige präglas ju av mörker och dysterhet. Det är ju priset vi betalar för våra ljusa sommarnätter.
För att minnas sommaren och dess flygaktiviteter tog jag fram lite bilder från mitt arkiv.
Förresten, jag kollade hur många bilder jag hade på modellflyg…..574 Gb……om vi säger varje
jpegbild drar 2.5 Mb då ger det ca 23000 bilder!
Jaja, det kan vara bra att ha. Jag valde bilder från Oldtimertävlingen i Rinkaby i somras.
Både från SM och från Hösttävlingen.
Aldrig upphör jag att imponeras av flygarnas kunskap, idog. och hängivenhet !
Som vanligt säger jag, åk och se på en Oldtimertävling, ni glömmer det aldrig !
Njut av bilderna, eller om ni tycker de är usla så gå till denna blogg och få er
intellektuella stimulans: http://blondinbella.se/
Jag lägger inga kommentarer under bilderna, utan ni som lever i den verkliga världen
och inte i tvvärlden, Fakebookvärlden eller Iphånvärlden låt er fantasi sprudla…….
Namnet på modellen:
RAIKA,
är vad lapphund heter på finska. Alltså en vallhund samerna använder för att kontrollera sin renflock.
Det kommer mera !
Kategorier
ÅLLEBERG EN SOMMAR……
…så fint vädret var då.
Ser jag tillbaka på sommaren, vilket jag gör, då man närmar sig den mörka delen av året, så finns det vissa minnen av miljöer och bilder.
En del av dessa kommer från Ålleberg och deras Veteransegelflygdag. Detta är en tillställning, som avhålls varje år och som utmärks av, att man flyger med riktigt gamla segelkärror och en ännu äldre motorkärra.
Ålleberg, Sveriges segelflygcentrum sen 69 år, är alltid värt ett besök, för den som är flygintresserad. Platsen är ju speciell med sin märkliga natur. Utsikten från berget är milsvid över Västgötaslätten. Vill du modellflyga hang, går det bra på Västhanget och Osthanget.
Det finns ett fint segelflygmuseum, som om du är gammal segelflygare ger dig ett rejält tillskott av nostalgi !
För att återuppliva mitt besök, kommer här några bilder:
Det som fångar ögat är ju startbryggan på Västhanget. Återuppbyggdes i början av 2000-talet av entusiaster med känsla för flyghistoria.
Chefen på Ålleberg, Anders Blom, som är en gammal flygkompis, han gjorde den första gummirepsstarten från den nya bryggan.
Kranich, Tranan startar med sin fällbara dolly ännu under buken. Planets ålder….ca 70 år.
Här han piloten släppt stället.
En Slingsby sidebyside-kärra
Kranichen gör vad den kan, flyger termik.
Visst är den vacker !
Här kommer bogserkärran, en PA-18 , Piper Super Cub på finalen. Super Cub hade motor allt från 120 bhp upp till nästan 200
och var och är ett mycket bra bogserplan. Denna kärran står noterad med antingen 150 bhp, eller 180 bhp motor.
Förkortningen PA =Piper Aviation.
En Grunau Baby, vilket var ett mycket vanligt övnings- och tävlingsflygplan från mitten av 30-talet till 1959.
Vad hände 1959 ? Jo en Weihe drog av vingarna i troligtvis okontrollerbart läge i moln
vilket föranledde luftfartsverket att döma ut all kärror limmade med den gamla typen
av komponentlim. Det var ju ett dråpslag, men det medförde att den svenska segelplansflottan raskt
förnyades med bidrag från staten/flygvapnent.
Länk: http://uvarna.se/v-ra-flygplan/grunau-baby.html
En DFS_ Olympia konstruerad inför Olympiaden i Helsingfors 1940. Men vi vet ju hur det gick…
Länk : http://sv.wikipedia.org/wiki/DFS_Olympia_Meise
Här lättar världens äldsta flygande De Havilland Tiger Moth ! Flygplanet är 79 år gammalt !
Slingsbyn…vad den liknar ? Ja inte är den vacker men ska jag associera till nåt så är det en Three Wheeled Morgan från 30-talet.
Så här ser en trehjulig Morgan ut. Länk till Morgan:
http://www.morgan3wheeler.co.uk/home.html
Förresten, så var det en sådan bil Peter Sellers körde i filmen “Oj vilket party” om nån minns…han spelade en indisk olycksfågel som saboterade dt mesta.
Lite turbulent i starten med Slingsbyn.
Jaha och här kommer en fin J3-Cub, om jag inte ser fel. Hade från början motor på ca 40 bhp
men normalt var väl ca 65. Vad denna har, kan jag inte säga, men du kan googla på planets registrering, så får du fakta.
En J3- Cub flygs från baksits, om man är ensam. Det gör man om bränsletanken är placerad i brandskottet.
Har man en version med vingtankar, kan man flyga från framsits, om jag nu kommer ihåg rätt.
Det är alltså en tyngdpunktsfråga det hela.
Ett plan som hör ihop med segelflyg.
Inte helt enkelt att landa en Moth i sidovind. Stället är inte brett !
Men säger piloten, jag kan köra på ett hjul…
En Bergfalke 3:a. Jag är ganska säker, att jag flugit denna i forntiden en gång. Får kolla min flygdagbok.
David Wretlings skulptur “Unga Vingar”, som står mellan restaurangen och startbryggan.
Om den är vacker ? Nä, det tycker jag inte.
Skulpturen är gjuten i flera exemplar och konstnären har prånglat ut den för uppställning på diverse platser i Sverige.
En Baby i släpet. Roligt för piloten att flyga cabriolet.
Olympian.
En bild symboliserande Ålleberg. En Tiger Moth över Berget med sitt Osthang.
mats
Närmar sig snabbt. Närmare bestämt den 8 -9 – 10 augusti.
Tävlingen går som vanligt på Rinkabyfältet
i närheten av Kristianstad.
För er som vill ha en upplevelse utöver den vanliga, kan jag varmt rekommendera ett besök på OT-SM någon av dagarna.
Det är en makalöst att se piloterna flyga med sina modeller, som alltså inte styrda via radio utan endast flygande efter lång och noggrann intrimning.
Att dessa modeller konstruerade för minst 60 år sen, flyger så enastående som de gör, det är ett resultatet av ett långt modellflygarliv, som gett piloten en ofattbar kunskap och erfarenhet.
Än mer imponerande är det, då man betänker, att flera piloter är 80 år och däröver ! Att se dessa entusiaster löpa som gaseller över Rinkabys gräsmarker , det är nåt det !
..är utan tvekan
Oldtimer!
Oldtimer är huvudorgan för Sveriges Oldtimerflygare och skrivs av Sveriges kanske mest kunniga modellflygare med nästan oändlig erfarenhet.
Här kan ni läsa om Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap (SMOS):
På denna bloggen kan ni se vad vi sysslar med under “kategorier” så välj “Nostalgoteket”. Där hittar ni friflygbilder.
Den som tagit omslagsbilden på sista numret av tidningen, förbjuder min blyghet att tala om…..
mats
Kategorier
GAMLA MODELLMOTORER
Fanns det egentligen eller ?
Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.
Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.
Läser man i dokumenten, konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.
De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.
Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.
Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift, som krävdes och man förstod
rent praktiskt, hur motorn skulle byggas, för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.
Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.
Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor, som fungerade utan tändstift.
Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.
Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.
Jag vet, att en av mina modellflygkompisar, Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.
De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.
Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat, bibehölls glöden katalytiskt.
Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.
Här kommer lite bilder, jag samlat ihop.
Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som har tryckts för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.
Här kommer bilder med lite förklaringar:
Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.
Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.
Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.
Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.
Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.
Hur tändsystemet är uppbyggt.
Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.
Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.
Denna motor “Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.
En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !
Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.
Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.
Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.
Kategorier
SPÄNNANDE NYHET….
från tidigt 30-tal…..
Conny i Falköping, medlem i Ållebergs ModellflygKlubb skickade mig några bilder på hans nya PIK 7. Modellen heter i Finland Harakka II.
Harakka betyder skata på finska. En modell i skala 1:4 varför spännvidden torde ligga på ca 2.5 meter. Planet hade bättre egenskaper än SG-38, kanske på grund av en bättre profil.
Conny bygger även en modell av Opels raketplan. Här kan läsa om Opel och hans äventyr:
http://en.wikipedia.org/wiki/Opel_RAK.1
Conny har lovat ta med sina modeller till vårt hangläger nere i Ystad till våren. De blir säkert farliga för de andra snabba kärrorna eller…..
Ja, så här såg det ut på 30-talet.
Flög man en sån här kärra, kunde man inte vara nypermanentad. För här blev man rufsig i vinddraget.
Kolla videon. Flygbogsering i Finland
Ombordkamera
Fler bilder är på gång från Conny.
mats
…och bilderna är goda representanter för denna epok.
Detta är en Sparmannjagare byggd av Arne Olveng, en gammal medlem i Hökaklubben.
Jag hade glädjen att provflyga och flyga den på en flygdag på F14. Sedermera fick
Bengt-Olof Jönsson modellen i present och så vitt jag vet, hänger den än i hans tak.
Modellen byggd från kopia på originalritningen och modellen utrustad med en Os40 Fs. Tiden är ca 1984.
Hur många gånger jag har varit nere i trakten av Båstad
och på Hovs Hallar för att flyga, under de åren jag varit aktiv ??
Tja, jag har flugit där i 39 år och i snitt har jag åkt dit mins
t 25 gånger om året.
Det blir: 975 resor mellan Halmstad och Hovs Hallar. Lågt räknat
kör man ca 100 km under en sån tur. Det blir således 9750 mil…………..
Jaja, lite får man offra för hobbyn eller…’
Jag har fått så mycket fina upplevelser i utbyte, så det har
varit värt varenda krona. Antingen jag har stått på HH med
en snabb hangkärra ylande fram över kanten i 200 km/timmen +,
eller då vi står uppe vid skidbacken i Båstad och termikmodellerna
flyger på hanget , i väntan på att en blåsa ska komma glidande
och lösa ut vid bergkanten, så man kan kurva upp sig , just så
högt man vill , så erfar man lite av själens frihet.
Så jag ångrar inte en sekund , att jag flängt fram och tillbaka ,
som jag (vi) gjort under åren.
Liet bilder har jag, som jag snabbt fotograferat av från gamla
papperskopior. Därför är inte kvaliteten så bra.
Detta är en av mina märkligare modeller. Det är inte en Klemm 25
utan en egen konstruktion. Modellen var väldigt lätt trots sin
stora spännvidd, vilket gjorde att jag kunde sätta en 2.5 kubiks
Rossi bakblåsdiesel i nosen. Modellen flög precis så bra som jag
hoppats och den loggade enligt flygdagboken nästan exakt 100
timmar, innan motorn var finito. Jag renoverade aldrig motorn
utan modellen pensionerades.
Motorljudet var enastående fint beroende på ljuddämparens uppbyggnad.
I ljuddämparen fanns en oljuuppsamlingsanordning, så icke förbränd
ricinolja samlades i en behållare, så man slapp allt klet. Ljudet när man kom
på finalen på tomgång med en motor som började kallna och den gick upp
och ner varv, på grund av misständningar, det var en upplevelse.
Lukten av eter låg alltid tät när jag flög, med Rossibestyckad modell.
Fördelen med en diesel är att man inte behöver glöd. Den tänder ju
när gasen i cylindern komprimeras och därmed trycksätts, så den tar fyr.
Modellen döptes till PomPom, just på grund av avgasljudet på tomgång.
Det lät just så…pompompompom……
Här står jag ovanför Båstad till vänster om skidbacken beredd att kasta iväg
denna trogna gamla California. Detta är, en utomordentligt välflygande modell
och jag tror, jag har slitit ut tre par vingar till den. Hur många timmar jag har
på den i luften ? Jag byggde den 1979 och pensionerade den 2010, så det blir 31 år.
Räkna lågt 20 timmar om året, så blir det 620 timmar totalt……..
Återbördande av Californian i hundkexet och andra örter.
Radion jag styr med, är ju min gamla pålitliga Guldfutaba från början av 80-talet
, tror jag eller slutet av 70-talet. Sändaren försedd med en förkortad antenn,
som var lite mer lätthanterlig. Dessa antennerna gjorde jag rätt många av till
andra flygare och de var, till skillnad mot köpeantennerna; helt resonanta på
35 mHz ! Inget eldande för kråkorna i slutsteget där inte.
Ganska svettigt i värmen.
Foto: Fotograf av motormodell och segelmodellen är Daniel Johansson .
Denna äldre bilden från 1974 är från en tävling på Fjärås Bräcka uppe vid Kungsbacka
. Modellen var en egenkonstruktion av Pär Lundqvist och mig. Denna modell flög ifrån
det mesta , kan jag lova. Planet är på väg att räta upp sig efter att ha vänt vid den vänstra
pylonen. Lite av modellens välflygande egenskaper ser du på kroppens läge i svängen med
90 graders bankning: Inga hängande stabbar här inte, utan kroppen parallell med
horisontalplanet för att flyga effektivt. Nosens läge i sväng kontrollerar du med sidorodret
. Antingen topproder, nosen upp eller bottenroder, nosen ner.
Foto: Pär Lundqvist
En annan relik från sent 70-tal och tidigt 80-tal är Junior 200. Modellen anses, som den
bästa nybörjarmodellen av klassiskt snitt. Med det menar jag, en modell man måste bygga själv.
Vi var många som byggde Juniorer och modifierade de kraftigt. Vi ökade spännvidden ,
för att minska vingbelastningen, vi monterade noshjulet med fjädring från en kulspetspenna,
som gjorde att stället kunde arbeta upp och ner 50 mm, vilket gjorde att du kunde starta i
nästan hur gropig terräng som helst, för fjädringen gjorde, attmodellen inte studsade fram
på styva 4 mm pianotrådar, vilket ju gör allt svårare.
Huvudstället var monterat, så vi hade torsionsfjädring, vilken var utomordentlig effektiv
. Motorn var en Os 15 (2.5 kubik) glödare. Motorn mycket ljuddämpad med extra dämpar
e av en tom Treotub….. Vidare var medbringaren fram helt tät, vilket hindrade olja och
bränsle att skvätta ut.
Här har jag just landat modellen, efter att jag kört soppatorsk.
Landningen utfördes med hjälp av ADB. Vad det är får ni googla.
Googla: Aero Dynamisk Bromsning. Eller kolla hur en modern jetkärra landar,
så förstår ni ADB.
Kategorier
NU ÄR DET DAGS FÖR……..
nostalgitime !
Så luta er tillbaka och skruva din inre klocka tillbaka till mitten av 30-talet, för nu ska vi nostalgisera !
Det tycker jag är härligt, för det var ju vid denna tid, allt väsentligt upptäcktes och provades. Det var vid denna tid hantverks- och yrkeskunskapen låg på topp. Man hade inget CAD eller CAM, men man hade erfarenhet och kunskap parad med begåvning och nyfikenhet. Därför gjordes stora framsteg.
Bilderna har jag tagit utan lov, från en tysk bok vars förlag gick hädan 1945. Jo, jag känner mig lite kriminell, men jag vet att de flesta…..inte har denna bok, varför jag rättfärdigade min handling med en önskan att visa bilderna för alla . som besöker min lilla blogg.
När jag läser boken, ser jag vilka dynamiska människor och ledargestalter, som förde segelflyget framåt. Segelflyget var ju på frammarsch. Det kom oavbrutet nya innovationer och tekniska lösningar för den vanliga människan. Ordnades det en flygdag på exempelvis Ålleberg , kunde det komma 20000 besökare, så flyg var ju något, som drog.
Här följer bilderna , som jag fotat av från en bok, tryckt på kristidspapper, som har gulnat av ålder. Jag hade önskat, boken varit tryckt på fint papper med riktiga foton, i klass med vad man kunde åstadkomma vid denna tiden. Man var inte dålig, vad gäller fotokvalitet på 30-talet.
Som sagt, bilderna är som de är, hoppas de, i alla fall för de erfarna besökarna, kan föra er tillbaka till pionjärtiden !
En annons från tidningen “Flyg” som var tidstypisk.
Flygplan från 20-talet. Kolla namnen: Konsul, Statsråd ungefär, Gripen, Edith, Svarte Djävulen och Vampyr.
Man kan tycka planen ser ut som den tidens motorkärror. Inte direkt några slanka konstruktioner.
Tävlingskärror från 30-talet. I de flesta fall konstruerade vid de olika universitetens fakulteter för fysik. Ett av namnen, Fafnir, är ett fornnordiskt namn som en dvärg, son till kung Hreidmar innehade i Voluspasagan.
Flygplan från mitten av 30-talet och tvåsitsiga plan. Kranich flögs i Sverige till 1959, då de blev förbjudna
av Luftfartsverket då limmet inte höll. Man använde ett tåkomponents kaseinlim, som inte höll den kvaliteten
man förväntade sig. Alltsammans emanerade från en pilot som fick göra nödutsprång från en Weihe, när han
flög i moln. Stygga tungor sa att piloten hade kommit i ett okontrollebart läge och steg ur. Men han sa att planet
föll i bitar i molnet………Ja en bra sak medförde detta och det var att segelplansflottan i Sverige förnyades med
penndrag. Med hjälp av statliga pengar och lotterier och annat fick flygklubbarna möjlighet att köpa in Bergfalke
för skolningen och sen kom de ensitsiga tävlingsplanen av sig själv.
Min favorit: “Minimoa”. Kommer ni till Wasserkuppe så kolla fullskalakärran där på museét..
Weihe en vacker, på den tiden högvärdig tävlingskärra. Olympia, som togs fram för att användas
vid olympiaden i Helsingfors 1940. Ja det stämmer segelflygning var då tänkt att bli en olympisk gren.
Längst ner en D-30 som konstruerades vid tekniska högskolan i Darmstadt. Detta var det bästa man kunde
åstadkomma i slutet av 30-talet. Läs här om D-30:
Vingbalken till D-30 tillverkad i aluminium
Två av professor Hortens flygande vingar vid tyska mästerskapen 1938
Piloten på en flygande vinge låg ju ner och flög. Hmmm om man landat på ett trångt utrymme och
man ser en skog närma sig lite för snabbt, vad gör man då ? Kanske en groundloop…..annars kan man få
närkontakt mellan huvudet och en gran.
Översikt över kontollytor hos Hortens flygande vingar.
En parantes: Kurt Lennå från Halmstad konstruerade en hangkärra med ett utseende som Hortens parabel fast ännu mera parabollik. De som kollade kärran sa; Hur f-n ska detta kunna flyga ? Det var en fråga som bara avslöjade deras okunnighet inom flygmekaniken och aerodynamikens fält. Kurt bara småskrattade och sa: “Vi får väl se”…..sen handkastade han modellen och den bara flöt iväg. Lika långt som hans modell flög, lika långa var hakorna på de som tvivlade på modellens flygförmåga.
Högvärdiga segelkärrors utveckling 1927-1937 i Tyskland
En av Tysklands mest kända segelflygare: Peter Riedel med sin hjälpmotor till sin segelkärra.
Läs här om Peter:
http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Riedel
En beskrivning hur man startar med gummirep. 3 eller 4 man på var sin sida som ska dra i repen.
Startmanskap som håller vingen parallellt med marken och personal som frigör planet för start.
Vid start får manskapet vid gummirepen ordern Spänn och det gör man
När man spännt repen så mycket det går där man står kommer ordern: Spring !
Vid Spring sätter man så mycket fart det går för att få maximal spänning och när startmanskapet inte kommer längre är det dags för mannen vid stabben att dra sprinten så kärran skjuter iväg som den vore startad av en slangbåge. Detta sätt att starta fungerar utmärkt och användes senast i Sverige på Ålleberg, när man restaurerat startbryggan på Västhanget.
Pilot i den 60 år gamla Babyn var min gamla flygkompis från Skövde, Anders Blom, som då var chef på Ålleberg.
Hur en lävåg uppstår bakom ett hinder. Tänk er Hallandsåsen till vänster och Nyårsåsen till höger.
Under bra förhållanden, när det är stabilt skiktat, kan en lävåg uppstå och man kan se det typiska
Lenticularismolnet. Det ser ut som en mandel. Lävåg är det behagligaste man segelflyga i. Ingen turbulens
men det kan var hoppigt när man klättrar i rotorn för att kommma upp i lävågen. Hörde en
skärmflygare, tillika instruktör, som påstod han flög in i rotorn vid att kunna ta lävågen. Tror jag inte ett dugg på.
Inte i den turbulens och kraft det finns i en lävågrotor med en högvärdig skärm.
Här har vi en “Lufthamn” Inga dåliga grejor. Jag kan se planen komma, kasta ankar och tanka….
Men mycket av uttrycken inom det kommersiella flyget kommer just från sjöfarten.
Greve Hamilton med en hängglidare. Han hade flygskola på Galgberget i Halmstad, ovanför Båstad
på Hallandsåsen och nere vid Ystad.
En pionjär, ingenjör Edmund Sparmann efter en flygning över Öresund tur och retur. Jo, han konstruerade ju Sparmann-jagaren.
Läs om Sparmann här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edmund_Sparmann
Läs om hans jaktkärra här: http://www.avrosys.nu/aircraft/Misc/461P1.htm
Segelkärror använda i Sverige 40-50-tal.
Fi-1 konstruerades och byggdes i Halmstad på Flygindustri.
Vll ni se den i verkligheten så kör upp till Ålleberg, där står den i museét.
Som avslutningsbild,
Sigurd Isacsson
med sin Rimfaxe tror jag det är. En man som aldrig gav sig ! Han myntade begreppet: Det du vill, det kan du !
Sigge dog för ett par månader sedan och är saknad.
mats
Kategorier
OT-SM I RINKABY MED SEGELMODELLER
Det finns ju flera olika klasser,
när det handlar om segelmodeller.
Mén för att göra det enkelt, har jag samlat bilderna på alla segelmodellerna under samma rubrik. Eftersom jag antar att bilderna är det mest inressanta så satsar jag på bilderna. Bilderna lägger jag utan kommentarer, så var och en kan dra sina egna slutstser.
Har ni kommentarer går det utmärkt att lägga dessa i “Kommentar” fältet.
Bilderna är tagna under alla tre tävlingsdagarna och ligger i regel i tidsmässig ordning. Överst har jag öppna bilder och under har jag ett galleri som ni kan klicka på så kommer masssor med bilder fram.
Håll till godo !
Denna gossen heter Knif och kommer från Finland för att tävla med oss. Modellen är konstruerad 1944 tror jag och den är helt byggd av inhemskt material. Det vill säga byggd i furulist, plywood och vingarna klädda med gråpapper. Då gällde det att bygga lätt om det skulle bli bra. Knifs alla modeller var extremt välbyggda och Miss Decoy flög bra, när medhjälparen fått lite rutin på att släppa den.
Hasse Bengtsson släpper Kurt Sandbergs modell.
Andrea trimkastar
Kurts fighting face
Kurts vackra modell, som väl inte flög optimalt i dag.
Sven Rågvalls modell
Jämför detta bygget med en så kallad färdigbyggd kinesmodell……….då ser du skillnaden
Sten släpper Pär Lundqvists modell, som erfor det bittra ödet att knäcka ena vingen på linan.
Akta dig för fåglar Pär, som letar efter en holk… 🙂
Knifs medhjälpare efter en näradödenupplevelse är lika glad för det..
Klart man är glad om man flyger en Kalle Glader och vinner
Kalle Glader var en man från trakten av Kungälv som var ett original. Han föddes 1870 och dog 1951. Han var som namnet säger glad och enligt sägnerna utrustad med otroliga kroppskrafter.
Sten överraskad ?
Sten tar ett djupt andetag….
Klicka på “View with PicLens” så visas bilderna !
[nggallery id=72]
mats
Kategorier
F-NOSTALGI
Tävling i Rinkeby 2011
Spännande var uppgörelsen i denna klassen in till sista andetaget nästan.
Men efter flyofferna stod Sten Persson som vinnare med sin modell Hi-Fly
före Sven-Olof Borg med sin Heatwave. Som utomstående tycker jag att
modellerna var lika bra i luften, men Sven-Olof hade lite otur i sin sista
start i flyoffen.
Som en icke speciellt kunnig friflygare måste jag uttrycka min beundran
för byggarna av dessa modeller. Tänk på att modellen ska stiga effektivt
under den motortid man har, för att därefter kunda helst ta en termikblåsa
och kurva i den eller om ingen termik finns, ska den kunna glida så länge
som möjligt, så man når maxtiden. Det är många parametrar som ska
stämma i sista änden !
Bra gjort ynglingar !
Tyvärr hade jag ett mekaniskt fel på min kamera, vilket gjorde jag hade för långa
exponeringstider med resultat, oskarpt.
Sven-Olof Borg startar sin Heatwave.
Göran Dacke med sin modell Hothead
Nu !
Nu är det upp till dig, modellen !
Göran startar
Den blivande vinnaren Sten Persson från Halmstad
Förberedelser för Flyoff
Har han trumf i handen…………
Stens motor
En sådan här modell kommer inte från Kina och är “färdigbyggt”.
Nä här får man allt bygga sin modell från scratch !
Pilot och mekaniker, Sven-Olof Borg med dotter 
Här spänner väl Sven-Olof linan till kurvrodret..
Han startade så fotografen inte hängde med…..
på spaning efter tävlingsmodellen, så man kan ta tiden för landning, resp då den inte kan ses mer.
Pär och jag hämtade Stens modell som fusat ner på kanten i hålan på fältet
Sven-Olofs Heatwave som fusat. Det ser man på den uppfällda stabben
En perfekt fuselandning
Ryggtavlan på grabben som vann klassen
Småländsk koncentration hos Lars Erik Fridström Anderstorp
Sven-Olof startar
HI Fly, dagen vinnare
Sven-Olofs sekundant
Sven-Olof startar
Thor Bortne från Norge förbereder
Husbilen där Anita vår tävlingssekreterare residerade.
Flyg nu annars……..säger Thor
En välbyggd och vacker modell. Är den välbyggd och ser vacker ut,
brukar den också kunna flyga bra. Det var ju Kelly Johnson hos
Skunk Works i USA som myntade uttrycket:
If it looks good, it flies good !
Vinnare: Sten Persson Hi-Fli
mats
har just kommit neddansande i min brevlåda.
Tack till tävlingssekreteraren Anita och tävlingsledaren Åke.
Båda med efternamnet Gustavsson.
Här är resultaten från OT-SM 2011:
Här är resultatet i “Truedssonpokalen”.
Hoppas jag kopierat rätt och fått med allt..
mats
var inte jättemånga, men det var överlag kvalitet.
Förutom att man tävlade i flygmomentet, fanns det också en klass som krävde en statisk bedömning ,vad gäller utseende och likhet med förebilden.
Utan att bli för lokalpatriotisk, skulle jag vill framhäva Sten Perssons modeller, som varande i en klass för sig.
För de som inte sett en skalakärra, som är friflygande , vill jag rekommendera en titt. Att släppa iväg sin ögonsten som man lagt hundratals timmar på, litande på att ens bygge är rätt och trimningen är ok, måste vara den yttersta utmaningen.
Visst, det smäller ibland, men överlag flyger modellerna bra. För er som är radioflygare låter väl detta som en saga, men så går det till.
Resultatet av skalabedömningen har jag inte just nu, men jag kommer att få resultatet och då publicerar jag det
Bilderna är tagna i uselt ljus och i tråkig miljö, men här är de i alla fall. Jag kommenterar en del bilder, men annars: Bara njut !
Lacey M-10 årsmodell 1962…..
Sten visar det som inspirerade honom att bygga modellen. Ser ut som en Klemm-25, men heter i Australien BA Swallow
En av de vackraste modeller jag sett ! Modellen flyger, för att använda en sliten klyscha, som en dröm !
Den heter Desoutter-Mk1 och ni kan läsa om denna holländska maskin här:
http://www.koolhoven.com/reconstruction/desoutter-mk1/
Detta är en fullskala av Desoutter Mk-1, som finns och flyger vid Old Warden Aerodrome vid Biggleswade i England.
Uppställd utanför hangaren vid Old Warden i England.
Inte stor maskin inte. Ålder på motorn ? Tja, ska vi säga 50-60 år…..
Tvåcylindrig dieselmotor. Först kompar man upp en cylinder och då motorn går på en cylinder, kompar man upp den andra så de går synkade.
Hmmm….tänk en liten outrunner, 4 supersmå servo och en liten rx….vilken radiomodell för lugna kvällar !
När jag ser detta färgschemat, tänker jag alltid på Pär Lundqvists Dart Kitten.
En Klemm 25 egentligen, som döptes om i Australien till BA Swallow.
Spak, sidoroderpedaler och flyger du ensam sitter du i baksits, som på de flesta av denna typen av tvåsitsare.
En pilot i cockpit höjer den allmänna bilden av modellen.
Focke Wulf 190
Jo, den flyger också. Med ett gummiband….
Vacker modell och noggrant byggd
En J-3 Cub ska nog detta vara.
En av mina favoriter; J34 Hawker Hunter. Byggd av Sten Persson och flugen av honom.
Ett av de absolut bäst flygande planen i svenska flygvapnet enligt Uno Andersson som flugit den mycket under sin flygvapentid.
Ett fighting face
En J34 från F9
En av Mikojans första jetkärror. Nån som vet beteckningen ? Är det Mig I-250 ?
Om någon kan hjälpa mig identifiera modellerna med lite fakta till vore jag tacksam.
Min adress är ju: flyhigh(och det konstiga aet)telia.com
mats
Kategorier
…..TRÖTTA PÅ VÄDRET ?
Jag kunde inte låta bli…..
att gräva bland bilderna sen i somras.
Denna sega vinter med sin kyla sedan i mitten av november sliter ut gnistan på alla utom självplågare och fakirer.
Förra vintern var kall, men denna, som inte är så snörik den är sju resor värre. SMHI har lovat något varmare väder men det tror jag på när jag upplever det. Inte förr.
Jag kan inte vänta tills jag är nere i Spanien i slutet av mars och kan flyga min skärm i behagligt klimat. Nu förstår jag varför varmare länder är populära bland mognare människor.
Hur som helst så är här lite minnen ´sen i somras från Höka. Hoppas det väcker erinringar om människor, modeller och händelser.
“Blomman” och Bernhard sitter och jäser i skuggan vid midsommartid.
Stefan har varit och bunkrat…
Stefan binder
“Blomman” 40 kilo lättare efter att han fått ventil i magen….är det samma människa
som på bilderna ovan …. ellerär det hans son ?
Har “Blomman” oxå köpt en 5-cylindrig radialmotor ?
Bernhards Boeing
Pilot och modell
En ungkråka som åt upp Björns snurror….
En “Funtana” gör en lowpass. Pilot: Stefan Blomgren Carlshamn.
Tomas Szeles Silent Dream på finalen
Dead stick landing
Inte en Moth utan en Stampe.
Hotliner från Ukraina. Finns att köpa hos Staufenbiel, Tyskland för 1600 spänn och heter “Blaster”.
Tyvärr kunde jag inte hitta den på Staufensbiels hemsida idag 28/2…..men jag antar man kan ringa och kolla .
En gammal människa med ny kärra. En “HyperAva”
Fredrik och helis
Stefan kastar elseglaren
Peter Gårdös nya kärra för skalaflyg-VM……
Impellerdriven F-22 Raptor
Pingst 2010 på Höka
Två Stampar Ägare till den blåa är Lennart och till den gula är Kaj Krut
Wingcommander Sir Francis från Rotorp
Blomman programmerar Tomas Silent Dream
Midsommarkalas.
Lennarts Stampe
mats
Old Timer modeller från Åkes fabrik.
Åke är fortfarande en mycket aktiv modellbyggare och flygare.
Trogen som han är till friflygningen och framför allt till OldTimer
flygningen, lyser flitens lampa ofta i hans verkstad.
Åke och hans fru är starkt engerade i OT-friflyget och i
dokumentationen och bevarandet av det, som byggts unde
r decennierna i Sverige. Alltså, de hjälper till att bevara och
visa fram modellflygets utveckling i landet. I Simrishamn
finns ett modellplansmuseum, som Åke har hjälpt till att
inreda.
Eftersom Åke, förutom modellflyg, är en intressserad och
begåvad konstnär, så var det ju naturligt, att han deltog i
uppbyggandet av miljöer och bakgrunder i museét i Simrishamn.
Åkes fru Anita, är den som på ett förtjänstfullt sätt, sköter
sekretariatet vid tävlingarna.
Vill ni läsa om detta museum , så kolla länken jag la till i
en av de tidigare artikarna om Åke. Ett besök är en upplevelse,
jag lovar.
Att Åke fortfarande är så aktiv, är nog ett resultat av hans
tidiga intresse för modellflyg. Man blir, det märker jag själv,
väldigt präglad av sin hobby.
Men det räcker inte att vara intresserad, man måste vara
hängiven !
Intresse och hängivenhet får man genom att träffa gamla
modellflygkompisar på de olika meetingen och tävlingarna,
man besöker.
Ofta är det nog så, att man får inspiration att bygga någon
modell, om man ser någon annan, som byggt den och den
flyger bra.
Jag kan lova, att de veteraner och även yngre som flyger OT,
de är kreativa och produktiva !
Så i Åkes liv har en stor del varit modellflyg. Jag hoppas han
fortsätter med detta, så länge han kan och att han får erfara
känslan av succes , när han ser sin nybyggda Wakefield i vackra
bågar skruvar sig upp, fångar termiken och stiger.
Detta tror jag är lyckan för en modellflygare som Åke!
Här kommer lite bilder, med förklaringar där det krävs.
Dessa bilder tog jag vid mitt och Pärs besök hos Åke och
hans fru Anita i Torekov.
Bilderna kommer inte i speciell ordning, utan det är blandad
kompott. Håll till godo !
En friflygare är ju inte sämre, än han kan bygga en SE-5:a i skala 1:4!
Byggsats från Thomas Nathansson och modellen klädd med siden.
Se-5:an hänger nu i taket och pryder sin plats i familjen Gustavssons hem.
Se-5 var ett engelskt jaktplan under första världskriget.
Åke överblickar en liten del av sin imponerande flygplansflotta.
En man som ägnat sitt liv åt flygning. Om här finns erfarenhet och kunskap ? Gissa……..
En friflygande K-Jagare, konstruerad av Enok Thulin.
Ja, den är gummimotordriven och ja, den flyger bra !
K-Jagarens fighting face.
Länk för att läsa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_K
“Å den flög jag med 1954………….” berättar Åke för Pär och Mats.
En Aristocrat med sina vackra former. Se på uppbyggnaden av kroppen.
Det är annat än kinesisk plywood !
Kurvroder.
Timern, vars uppgift är att aktiver någon form av aerodynamisk broms,
när man har nått maxtiden.
Ett vanligt sätt är, att timern frigör stabbens bakkant, så att den slår
upp aktiverad av ett gummiband. Därmed spinner i regel modellen
ner flat och landar utan skador.
Har man ingen timer, är det stor risk, att den friflygande modellen
flyger bort i termiken. Förutom mekaniska timers har man nu
elektroniska timers, som är exakta.
Innan använde man fuse-tråd, som helt enkelt var en garnstump
impregnerad med diverse kemiska ämnen, så den brann med känd
hastighet. Därmed kunde man ju bestämma när modellen skulle “fusa”.
Hade man ingen riktig fuse, kunde man använda vissa skosnöre.
Vad fusarna gjorde, var att de brände av en tråd eller gummiband,
så den aerodynamiska bromsen aktiverades.
Trots alla timers och annat händer det ju , att modeller flyger bort.
I modellflygvärlden finns det fantastiska historier om modeller,
som flög bort för 30-40 år sen och som har återfunnits.
I dag kan man använda en pejlsändare, som sätts på modellen.
De väger ca 2 gram max och sänder en signal i ca 8 dagar.
Signalen tar man emot i en mottagare och mottagaren är utrustad
med en direktiv antenn , så man pejla modellens läge.
Åke har dukat bordet.
Så här förvarar en friflygare sina vingar.
I en gigg där vingen/stabben spänns fast, så den är fixerad.
Om man inte fixerar vingar eller annat, som är klädda med
siden eller japonpapper, så kommer de, att så småningom att
anta formen av propellrar….
Fenan och kurvroder på en “Monsun”.
Vem säger att modellflygare inte är esteter ? Kolla vilken fin effekt Åke
nått genom att avsluta klädseln en bit från kanterna fram och bak på vingen.
Vem som konstruerat denna modellen….?
Tja, det har jag glömt. Kanske nån med namnet Gustavsson??
Wakefieldvärldsmästarmodellen 1952.
Stämmer precis. Arne Blomgren blev världsmästare 1952
med denna egenkonstruerade Wakefieldmodell.
Nospartiet på Blomgrens kärra utvisande detaljer av nosblock och propeller.
Observera fenans utseende. Samt att fenan går ner “under” kroppen.
Tror jag hade utomordentlig positiv påverkan för trimmning och prestandaökning.
Denna mystiska beteckning på modellen G-son och “Krax”
på ena fenan betyder väl att piloten/konstruktören kanske
hette Gustavsson och att begreppet “Krax” betyder att man
körde med dubbla gummisnoddar.
Man hade en gummimotor från kroken i nosblocket, som
drogs till en krok som satt i ett kugghjul bak i kroppen.
Detta kugghjul satt i ingrepp med ett annat kugghjul jämte
sig och i detta kugghjul satt en krok, där man fäste gummimotor
nummer 2, som i andra änden anslöt i en fast krok i nosblocket.
Med hjälp av denna högteknologi kunde man få längre motortid
med given mängd gummi.
Beteckning “Krax” tror jag, utan att veta, kommer sig av det
kraxande ljudet när gummimotorerna släppte ifrån sig uppdragningen.
Hör man en modell som “kraxar” under motorgången, så har den just en “krax”.
Modellflygklubben i Värnamo, Termik, med sin vackra och tidsenliga logotype.
En Wakefieldpropeller.
Pilot och modell.
Lite annat stuk på denna modellen. Men så är den också konstruerad av en italienare.
En italiensk konstruktion med tiltad kropp och med infällbart ställ.
Italiensk fena och stabbe.
Pär visar Åke hur man egentligen ska göra………….eller ?
Den italienska kärran med utfällt ställ. Observera att stabben är försedd
med två stöd av pianotråd så modellen kan hålla balansen.
Det är ett krav att en Wakefieldmodell ska starta från marken.
Så här ser ställkonstruktionen ut.
En Wakefield konstruerad 1931. Det är alltså 80 år sen…..respekt.
Man kan ju anta att konstruktören/piloten hette Joe Erhardt.
Om denna 80-åriga konstruktion flyger ? Självklart !
Timern och en liten hänvisning för eventuella upphittare.
Hjulen på modellen har riktiga gummiringar.
Mekaniken för propellern. Det funkar som så att när gummimotorn är urladdad,
så fortsätter propellern att snurra i fartvinden. Detta ger mindre luftmotstånd,
än om den stod stilla. Hur det funkar, kan ni säkert själva lura ut.
På grund av modellens konstruktion och den långa propellern,
var man tvungen att ha en extra lång sporre där bak.
Vingspetsarna är laminerade med balsa och tunn plywood för att få stryka och lite vikt.
En tjeckoslovakisk modell som heter “Ostravan”.
Stabben lång och smal med stort sidoförhållande är aerodynamiskt fördelaktigt.
“Ostravan” var alltså namnet.
Nosen på Ostravan.
Åke visar den fällbara propellern.
När gummimotorn är uppdragen.
Hela härligheten.
Åke med en annan av sina modeller. Modellen är XL-59 VM-vinnare 1959.
Konstruktör R Cizek, pilot F Dvoarak Tjeckoslovakien.
“Snygg va ” säger Åke.
Åke lär Pär lite om friflyg.
Fjädersystemet på en tjeckoslovakisk modell.
Vingsadel och vingfastsättning.
Stabbe, fena och kurvroder.
Timern
“Det är här jag sitter och bygger”, säger Åke.
En modernare konstruktion. En Cessna artilleriobservatörskärra från US Army.
Naturligtvis gummimotordriven och friflygande.
En uppspänd vinge till en Landegren-modell.
En ram till varje modell.
Propellerförrådet.
…ännu mer snurror.
En “Monsun” utan nosblock.
Nosblock med inbyggd växel och två kugghjul för dubbla gummimotorer.
Modellen är en Korda Open Road 1942.
En Wakefieldmodell som heter “Clodhopper” Vann VM 1938.
Vill ni se den i verkligheten, så åk till Simrishamn och se den
i Modellflygmuseét.
“Västanvind”.
Korda Outdoor Tractor 1937
Kvarlåtenskap från en bortgången modellflygare. Tre originalmodeller
för klassern A, B och C byggda på 40-talet. Lådan har tillhört Ove Olsson
i Eslöv som tävlade med sina modeller på 30- och 40-talet.
Åke ska renovera och ta tillvara på det som användbaart och se till
att det kommer till museét i Simrishamn.
Pär har inget emot att hålla i och beundra en välskapad kropp….
Den fantastiska propellern med sina förlängningar av plåt.
En enbladig propeller. I stället för blad på båda sidorna hade man en blyvikt
på den sidan som saknade blad för att balanser propellern något så när statiskt.
Åke kollar ännu en låda som ska omhändertas.
Se på den gula kroppen. Hur lång tid tar den att bygga….?
En finsk modellflygare, Boris Borotinskij, som förutom att
vara modellflygare också är bassångare från Vasa i Finland.
Detta var sista delen, tror jag, av redovisningen av besöket hos Åke och Anita i Torekov.
Tack för vi fick komma !
Kategorier
KALININ K7
…har ni sett nått liknande ?
Jag snurrade runt på nätet och hittade ett makalöst flygplan.
Ett sovjetiskt bombplan konstruerat ca 1930
. Det var ju denna tiden som Sovjetunionen hade ett behov
att hävda sig och visa att dess politiska och ekonomiska
system var överlägset västs. Detta medförde att man inom
många delar av teknikfältet led av elefantiasis, för det gällde
en regel: Störst.
Två av dessa monster byggdes och båda ramlade ner.
Bör ha blivit en rejäl hög med plåt och skrot…..
Tänk att se en sådan kärra krypa över skyn med
170 km/timman och höra alla dess 16 motorer perfekt
synkade.. Eller tänk denna anakronism som ett
charterplan till Kanarieöarna nu…….
Motorerna var ryska V-12:or av fabrikatet: Klimov ???
Kan ha varit dieselmotorer och då slipper man besväret
med att byta stift. Å andra sidan fanns det 16 mekaniska
bränsleinsprutningar och pumpar att serva.
Det mest fantastiska med planet var ju att det flög !
Här är några bilder jag fått ihop på olika ställen:
Som ni ser krävs det 12 mans besättning att flyga planet. Kan föreställa mig
att mekarna hade det jobbigt. De kunde gå inne i vingen och komma åt
motorerna för att justera och underhålla under flygning. Ungefär som
en maskinist på ett gammalt ångfartyg.
Charterversionen ???
Kolla sporrhjulet, vad nu det har för funktion…kanske vid en ADB-landning.
En av de två prototyperna med mindre antal motorer.
Kolla beväpningen ! 10 10 cm kanoner och ett otal kanoner av mindre kaliber.
Man kan föreställa sig vad som hände om samtliga kanoner avlossades samtidigt
…….troligtvis skulle planet stannat upp på grund av rekylen.
Konstruktion ser mer ut som ett slagskepp än ett flygplan.
Ser lite mjäkigt ut med den lilla lastbilen.
Tänk att få höra dessa motorer gå på tomgång.
Tre-plans skiss av bombplanet.
Planet konstruerades av Kalinin 1933. Eftersom planet inte blev en succe,
på grund av instabilitet och vibrationsproblem löste Stalin dilemmat
genom att skrota planet som överlevde och hugga huvudet av konstruktören
Kalinin. Problemlösning modell Sovjetunionen.
50-talets sätt att vara modellflygare.
Ett tidningsurklipp med Åke och en av hans modeller.
När jag besökte Åke i Torekovstrakten, talade vi naturligtvis
om gamla tider, om hur det var förr. När Åke började
modellflyga efter kriget, fanns ju inte på långa vägar det
utbudet, som finns idag av färdigt material och färdigbyggda
modeller.
50-talets början innebar, att man byggde efter ritning.
Jo det fanns byggsatser men i mycket liten omfattning.
Ritningarna var ofta tagna ur utländska och svenska facktidningar.
Sen gällde det att skala upp dess till rätt storlek. Noggrannhet var
då en dygd, för att det skulle blir rakt och i enlighet med originalritningen.
Ovanstående ritning är ett typexempel hur det kunde se ut.
Modellen, konstruerad av Richard Korda USA blev världsmästare
i Wakefieldklassen.
Läs om det i den intressanta länken och kolla flygtiderna:
http://www.fai.org/aeromodelling/f1/wakefield/1939
Byggsatserna var inte laserskurna och formsprutade. Ja, de var
inte ens färdigskurna, utan modellbyggaren fick skära ut spryglarna
för hand och han fick såga ut plywooddetaljerna med sin lövsåg.
CA-lim…? Drömmer ni ? Nä, man köpte hobbylim från Casco,
Semo eller man använde Karlssons klister. Hade man inte det,
fick man själv tillverka limmet av aceton och acetat eller filmnegativ
som man löste upp. I värsta fall använde man vanligt trälim med
dess brister, vad gäller motståndskraften mot fukt.
Nu var det så för 50 år sen, att modellflygarna hade inte lika brått
som idag. I dag vill man flyga med en modell, som köps på förmiddagen
på eftermiddagen.
En av Åkes många Wakefieldmodeller, en”Aristocrat” träfärdig
just färdig för klädsel. Kolla den eleganta konstruktionen av
kroppen med många smala longeronger. Denna modell visar
på ett instruktivt sätt hur en konstruktion ser ut som är lätt
och samtidigt stark.
Tiden var billigare för 50 år sen och inom modellflygklubbarna
förekom mycket mer gemensamt byggande i klubblokalen,
än vad som sker i våra dagar.
Förutom den sociala samvaron kunde man få hjälp och råd
av de erfarna flygarna, så man inte halkade in på en sidoväg,
vilken ledde till felaktigheter. Byggde man en friflygande
motormodell och man skulle klä den, fanns det inget som
hette Oralite. Nä, det var till att klä med siden. Hur många
kan det i dag ? Det var sådant man lärde i bygglokalen.
MFK Termiks medlemmar på Ränneslätt vid Eksjö samlade inför en tävling 1953.
Världspressen, dvs Värnamo Nyheter gjorde reportaget.
Emblemet för ModellFlygKlubben Termik i Värnamo är
elegant och präglat av sin tidsera.
Åke berättade att klubbverksamheten samordnade bygg-,
tränings- och tävlingsverksamheten. Vi ska veta, att under
50-talet fanns det ett stort intresse för modellflyg och
överhuvudtaget begreppet ”Flyg”. En modellflygtävling
kunde dra 10000 åskådare !
Men det var ju innan tv kom och mobiltelefonerna ,
som väl kan göra allt utom att bygga flygplan eller….?
Det var lite spännande att flyga med sin modell, för det
väckte uppmärksamhet och alla hade ju kriget i åminnelse
och den snabba utvecklingen flyget då genomgått .
Från dubbeldäckare som Gloster Gladiator till jetplan
som Me 262.
Efterkrigstiden var den period, då begreppet “Flyg”
just blev ett begrepp för Medelsvensson i Sverige.
God hjälp att sprida information och marknadsföra begreppet
hade man från modellflygarna.
Åke på isen på sjön Vidöstern 1954 med en egen konstruktion.
Jag tycker, alla modellflygare i dag skulle bära hatt !
Att tränings- och trimflyga med sina friflygmodeller kunde
vara besvärligt, då det krävdes stora ytor med relativt fri sikt.
Det gjorde, att man ofta tränade och tävlade på sjöisarna.
Där fanns då jämna och fria ytor för modellen.
Modellerna förvarades under transporten i stora trä/plywoodlådor,
mer eller mindre elegant utförda. Det var ett måste,
för hur skulle man annars få sina modeller till en tävling i helt skick ?
Hur många mil har denna rekordeliga och slitna masonitlåda
rest med sin ägare och dess innehåll av modeller ?
Lådan har tillhört Björn Andersson, en av våra skickliga
friflygare. Föreningen han var medlem i, heter som synes,
“Vingarna” en av Sveriges främsta modellflygklubbar.
Det var inte många, vid denna tiden, som hade egen bil
eller ens moped. Ofta tog klubbmedlemmarna tåget till
tävlingsorten med sina stora trälådor. Hade man tur
, fanns det någon i föreningen, som hade bil och som
ställde upp.
Man löste problemen gemensamt och alla var beroende
av varandras hjälp och stöttning.
Därför var modellflyget vid denna tid en riktig kamratsport.
För hade man inte ställt upp för varandra och klubben, då
hade hela verksamheten rasat ihop.
Jag menar inte, att tävlingsglöden inte rådde. Tvärtemot,
man tävlade med blodigt allvar om varje poäng och varje
sekund och man var hängiven sin sport och hobby.
Här är en lite större bild på ett entusiastiskt gäng.
MFK Termik på en tävling 1954. Namnet på piloterna
framgår av den lilla bilden längre upp.
Kolla huvudbonaderna !!! Jag måste bara få berätta om dem:
Längst upp till vänster motorcykelluva i skinn,
andre man har troligtvis en så kallad KillRoy mössa
, sen keps, hatt, eller “Kanna”, reklamkeps, undre raden
från vänster en motorhuva i vit smärting, vintermössa
med öronlappar som knäpptes under hakan, stickad
yllemössa och som kronan på verket längst åt höger
en så kallad “Bobrovmössa”. Bobrov var en rysk
ishockeyspelare med just en sån mössa.
Jag tror, att modellflygare som var med vid denna era,
hade roligare än dagens. Det måste kännas mer
tillfredsställande att komma ut med sin modell,
som man under många timmar knåpat ihop under
vintern, veva upp gummimotorn och släppa modellen
för en första testflygning. Det var en härlig känsla för
piloten, när hans vintermöda omsattes i en estetisk
upplevelse och tillfredsställelsen med det han åstadkommit,
då modellen sakta skruvade sig upp i skyn och sedan i
en perfekt cirkel gled tillbaka till marken.
Detta jämfört med dagens modellflygare som köper
en färdigbyggd modell, som förhoppningsvis är rätt
konstruerad och byggd av små kinesdamer.
Jag menar, köpa en modell som är färdig, det kan
alla som har pengar. Men bygga en egen konstruktion
från egen ritning och få den att flyga som man vill,
det är något annat.
Från en tävling på Ränneslätt (som ju är en gammal exercis-
och övningsplats för regementet i Eksjö) i närheten av Eksjö 1953.
Stanley Hillevärn till vänster och Göran Larsson med varsin F-knarr
. Glada och fokuserade modellflygare.
I dag handlar modellflyg mycket om ting
. Alltså, man ska ha så stora och dyra som möjligt.
Men flyger man bättre i dag, än vad man gjorde 1950 ?
Tror jag inte. För att bygga en friflygande modell
var man tvungen att kunna bygga lätt, rätt och starkt.
Samtidigt var det nödvändigt att behärska flygmekanik
och aerodynamik och förstå sammanhangen mellan
de parametrar, som bestämmer hur en modell flyger.
Undrar hur många som vet, vad en seperationsbubbla
är och hur Re-talet påverkar den….?
En klassisk bok om modellflyg i Sverige. Skriven av
en av de mest dynamiska och kreativa människor
jag träffat, Sigurd Isacson. Sigurd med en gedigen
utbildning som flygingenjör med fullödiga kunskaper
i aerodynamik och flygmekanik hade den kunskapsba
s som krävdes för att konstruera och föra fram nya
ideer inom modellfriflyget. Sigge som inte bara
konstruerade modeller, han är konstruktör till de
kända båtarna av “Flipper”-serien och deltog
dessutom i biltävlingar på bana under 50-60-talet.
En sådan här bok skulle jag gärna vilja äga.
Förstår man sammanhangen, mellan de krafter som
påverkar ett plan under dess flykt , gör det, att man
lättare kan trimma sin modell.
Denna förståelse måste man ha i sig under byggandet
och framför allt trimmandet och provflygandet av modellen.
Allt hänger ju ihop, modell, pilot och miljö.
Med miljö menar jag väder och omgivande natur.
Sigurd med en av sina konstruktioner framför
ett segelplan av typen Weihe. Sigurd pratade
man inte omkull så lätt !
När man ser, de gamla veteranerna flyga med sin OT-modeller,
till exempel nere i Rinkaby, inser man, vilken ofantlig kunskap
och erfarenhet, som ligger bakom deras flygande och deras
förmåga att få ut maximalt ur modellen.
Jag rekommenderar verkligen de, som aldrig sett en friflygtävling
att åka till en sådan.
Tider och plats finner ni under denna artikel på SMOS hemsida.
“Vågar jag låna gummisnoddar från denna modellen”????
Jag kan inte undgå att lägga märke till den så kallade smäcken på huvudet.
Dessa var högsta mode på 50-talet. För den skulle vara helt ok, skulle kepsen
ha ett band över hjässan, som kunde fällas ner och säkra huvudbonaden i frisk vind.
Varifrån dessa kom och vad de inspirerades av ? Jo, jag tror de kom från filmen
“Vild ungdom” med Marlon Brando, där han tillhörde ett motorcykelgäng.
Filmen var från, tror jag 1952 och den regisserades av den store regissören
John Houston. I den filmen hade dessa hårdingar just dessa smäckar. Såedemede.
På 50-talet ,berättade Åke, var det inte pengarna,
som styrde tävlandet i den grad, som görs idag.
Då var det hängivenheten och fokuseringen på den
egna modellen under byggande, trimflygningarna och
tävlandet, som var det viktiga.
Åkes Thulinjagare. Naturligtvis friflygande. Jag tänker på,
om man satt en liten outrunner elmotor i denna modell och
två 2-grams servo……jösses, vad den skulle vara rolig att flyga !
Stanley Hillevärn med en egenkonstruerad F-kärra 1953.
Mera klassisk kan inte en bild bli. Åke G med en Wakefieldmodell,
“Korda”. Året är 1953. Kolla den vackert uppbyggda fenan.
Åke är ju lite av en specialist på Wakefieldmodeller.
Kom gärna ,som jag skrev tidigare och se på en OldTimer-tävling.
Det är en upplevelse.
Åke med bortgången flygkamrats efterlämnade flygplanbox.
Så här kunde det se ut i en låda inför en tävling. Fullpackat.
Nu ska de modeller som lönar sig att restaurera fixas till och
sen ska de ner till det fina modellplansmuseet i Simrishamn. Länk:
http://autoseum.se/modellflyg_index.html
“Får jag se”, säger Pär Lundqvist vid upptäckten av denna märkliga propeller.
En vågformad profil fäst i bakkanten på propellern. Varför ?
Ska jag dra till med en vågad gissning så kanske konstruktören ville att
det inducerade motståndet skulle minska och göra proppen effektivare…
Erik Karlsson, stående till höger laddar snodden i sin Wakefield-Laban.
Detta var lite bilder från den tiden, när modellflygarna spred en air av cellulosalack,
eter, fotogen och härsken ricinolja omkring sig.
Här är länken där ni kan läsa om OT-flyg och när tävlingarna äger rum:
Det kommer mera om Åkes modellflygarliv, så häng på låset.
Om någon har bilder, som han vill ha publicerade på bloggen här,
så tar jag gärna emot. Gärna med bifogad lite fakta, om vad som finns på bilden.
Denna posten om Åke Gustavsson publicerade jag för 8 år sen.
Det finns 3 poster om Åke. Sök i rutan till höger “Åke Gustavsson”
så hittar du de andra två.
Det tål att läsas igen.
ms
Modellflygare i mer än 60 år.
Jag besökte Åke Gustafsson, modellflygare boende i Torekov,
häromdagen .
Åke kommer ursprungligen från Värnamo, där han började
sin modellflygbana hos Modellflygklubben Termik runt 1950.
Åkes främsta intresse inom modellflyget har varit friflyget,
som han varit troget i mer än 60 år.
Nu är Åkes främsta intresse OldTimer friflyg. Generellt kan
man säga han bygger friflygande modeller som konstruerats
för upp till 80 år sen ! Om sådana gamla konstruktioner
flyger undrar du……det kan jag lova, de gör!
Tillsamman med sin fru Anita brukar Åke utgöra tävlingsledare
och chef för sekretariatet under OT-tävlingarna i Sverige.
Åkes verkstad var full med modellplan och alla modellerna
var ytterst välbyggda och fina. Som Åke sa, är problemet
att hinna flyga med alla modellerna.
På min fråga hur lång tid en friflygande modell tar att bygga
från ritning, svarade Åke att en okomplicerad modell,
om det finns sådana, den tar ca 100-150 timmar att bygga.
Betänk att en friflygande modell ska vara lätt, så materialvale
t är viktigt och sättet som friflygmodeller är uppbyggda ska
gynna kriterierna lätt och starkt. Att klä en friflygmodell
med pappersklädsel och få det snyggt kräver erfarenhet
och kunskap. Det visar Åke på sina modeller.
Som alla andra modellflygare väntar Åke på våren, när det
är behagligt att flyga med hänsyn till vädret. Annars är vintern
inget hinder för att friflyga. Tvärtemot, så var isbelagda sjöar
ofta bra platser att ha friflygtävlingar på, då man stora fria ytor.
Först kommer det bilder på Åkes flygverksamhet under ungdomstiden.
Bilderna visar, tycker jag, verkligen hur miljöer och människor
såg ut vid denna tiden. Man kan dra på munnen åt en del saker,
till exempel att 14-15-åringar går med hatt, eller som det hette då ”kanna”.
Men tänk på, hur folk i framtiden kommer att skratta åt dagens
mode bland yngre människor, när de går med sina byxor hängande
nerför halva ändan och med ett Gällivarehäng, som slutar nedanför
knävecken……
Bilderna föreställer Åke och hans modellflygkamrater under tidigt
50-tal. Bilderna i svartvitt har jag fotograferat av från Åkes fotoalbum
så han har upphovsrätten.
Åke under tidigt 50-tal med en av sina egenkonstruerade modeller.
Så här såg det cirka 1955 på en tävling. Kolla bilen i bakgrunden.
Jag tror det är en Vauxhall Standard 8….? Men tack till Inge Ahlin,
som rättade mig och sa det är en Lloyd. Jo jag minns dessa små
bilarna med sina rykande tvåtaktare.
Modellen i gossens hand är väl en F-knarr….
Detta är en bild av en av Sveriges främsta modellflygare.
Anders Håkansson från vår södra provins Skåne.
Han tävlade på toppnivå i mer än 60 år och jag hade
nöjet att träffa honom några gånger. Han avled häromåret.
Modellen är det en Wakefield….
Rolf Hagel med tidstypisk utrustning. Skinnpaj, motorcykelluva i skinn
med tillhörande glasögon och i kardan en F-Knarr. Klart man var nästan
oslagbar då. Rolf som var den kanske motorkunnigaste modellflygare vi haft.
Gick bort för några år sen.
Bara horisonten är gränsen !
Uppvevning av gummimotorn. Modellen ? Ja, det ser väl alla…….
Piloten och hans skugga
Ett gammalt tidningsklipp, men ett bevis på viktorian.
Ut i naturen modellplansburen !
Eller i alla fall i en härlig bil och en Apollo moped med Zuendappmotor.
Personerna på bilden är: Karl Gustav Adolfsson, Bertil Lindahl
och Stanley Hillevärn.En fantastisk bild. Ett brottstycke från det karga småländska
odlingslandskapet i stenig skogsbygd i tidig vår. Som en miljöbild ur “Utvandrarna” nästan
. Bilen, kan det vara en Opel Kapitän 1949? Ja, jag är väldigt osäker,men detta var ingen
dålig bil vid denna tid. Kolla kläderna: Skinnjackor och som kronan på det hela, grabben i mitten
utrustad med en hatt eller som det hette “kanna”. Dessa tider kommer aldrig tillbaka, men jag är
säker på man hade lika roligt då som i dag, trots inget Internet eller mobiltelefon.
Opel Kapitän 1949 i all sin glans.
Vad ser ni pilotens blick ?
Stolthet. Känslan att modellen slår alla medtävlare.
Det är det modellflyg bland annat handlar om.
Att man åstadkommit något själv.
Provvevning av ny gummimotor. Vid uppvevning av gummimotorn töjer man gummit
och går sakta framåt i takt med att varven läggs på. Diverse smörjmedel applicerades
så man skulle få ut maximal kraft ur gummit. I dag flyger man bara en start med varje
gummimotor på toppnivå, sen byts den. Jaja, tiderna förändras. Under kriget när
importen var omöjlig av Pirelligummi, då fick man vackert flyga med gamla snoddar,
för det fanns inget annat och det var lika för alla.
Stolta piloter från Småland med modeller inför en tävling.
Från en tävling på tidigt 50-tal med Stanley Hillevärn till vänster
och jämte honom Arto Viiri Finland,hans medtävlare. Piloten med
modellen till vänster, Ho Fang Chin var mycket duktig byggare och
flygare. Han startade senare en modellflygfirma som hette tror jag
“Orienthobby”. Tyvärr omkom han i en bilolycka runt slutet av 70-
cller början av 80-talet. Till höger längst fram Otto Henningsen Tyskland.
En egenkonstruerad gummimotormodell. Kolla den långa kroppen
. Alltså på modellen. Pilot Bertil Lindahl med sin G:int som han
blev Smålandsmästare med. Bilen i bakgrunden går inte heller av för hackor.
En Morris Minor.
Inställning av komp och bränslenål inför en tävlingsstart.
F-modell
Ännu en F-knarr med dieselmotor i nosen. Är det en Webra ?
Jag tror detta är Åke….? med en Tempo Wakefield.
Tändning av fusen eller en slutlig justering innan start på en Wakefield inför en tävling på isen.
En klassisk Wakefieldmodell.
En modern Wakefieldmodell.
Åke och hans kompis Bertil Lindahl.
Hårda grabbar bär hatt i minus 20 grader !
Från modellflygklubben “Termik” i Värnamo i deras klubblokal 1955
Läs här om Wakefield:
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)
Läs här om OT-flygning i Sverige:
Det kommer två avsnitt till från mitt besök hos Åke.
Kategorier
MODELLHANGFLYG DEL 4
Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.
Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor ! Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.
Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.
I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.
Bilderna är tagna 1975 på Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.
Vad man kan konstatera, är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga, att hade jag flugit med
min modell här på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.
Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:
Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person, som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är, ni vet vem.
Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.
Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.
En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.
Modellen en egenkonstruktion naturligtvis, med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.
Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från
Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.
Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,
som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik
för flygmekanik.
Göran flög i team med Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,
att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !
Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………
Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord, använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !
Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.
Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.