Det är bara att hoppas, att tranan har haft det goda omdömet
och packat ner sina Helly-Hansenkalsonger, yllemössan,
näbbvärmaren och fleecevantar…i sin ryggsäck med tanke på
väderutsikterna ?.
Kanske den har med sig snöskor…?
Professor Stephen Hawkings har avlidit i Cambridge 76 år gammal.
När Hawkings var 21 år gammal, blev han diagnostiserad med ALS,
som är en neurologisk sjukdom, vilken förlamar musklerna.
Han mottog diagnosen och blev deprimerad. Men då han märkte,
att han kunde, trots sjukdomen, fortsätta sitt vetenskapliga arbete,
återfick han energin och entusiasmen.
Han är en av vår tids största teoretiker, då det gäller förståelsen
och teorierna att kunna knyta och integrera Kvantmekaniken
med Einsteins Relativitetsteorier .
Det han visade stort intresse för, var det, som kallas ”Svarta hål”
i rymden.
Hawkings senare teorier om svarta hål är, att den materia och energi
som uppslukas av Svarta Hål kommer att hamna i oordning.
Ett kollapsat svart hål, hävdar Hawkings, har i sig bevarat all information
om det, som sugits in i det.
Denna information, om ordningen av det som sugits in,
finns kvar som en aura. Ungefär som om du tänker dig det som
ett pussel med ofattbart många bitar, vilkas placering bestäms av
ett program, för att det ska bli förståeligt.
Tänk dig, att det är detta programmet, som finns kvar.
Det är bara det, att alla ettor och nollor i programmet är
slumpmässigt placerade och man måste alltså avkodifiera datan,
för att förstå detta gigantiska pussel och kunna återskapa det.
Hawkings gav ut en bok som heter: ”A Brief History Of Time”.
Den blev en bestseller. Jag har läst den, utan att förstå allt,
men den gav mig en förståelse, i någon mån, av Hawkings vetenskapliga
teorier om att gränser för tid och rum inte existerar.
Professor Stephen Hawkings var en av människorna, som försökte
att föra oss närmare allts sammanhang.
Här kan du läsa en bra artikel om Stephen Hawkings.
Denna video är väl värd att se för alla flygintresserade.
Den beskriver den tekniska utvecklingen, som låter
piloten behandla detta stora plan, som han gör.
Jämför detta plan, Airbus A400M, med exempelvis en
Hercules…
Då ser du, vad 50 års utveckling gjort möjligt.
Sen är piloten naturligtvis duktig och tar ut 100 % av
sitt flygplan.
Buckle up and hold on to it !
Notabelt är, att motorerna på respektive vinge kontraroterar.
Eftersom jag basar helt egenmäktigt över min blogg,
tar jag mig friheten att tycka till, om något som i tv
heter Melodifestivalen.
Dock, de som kallar sig journalister har döpt om den
till ”Mellon”, som vi kan se som ytterligare en bekräftelse
på infantiliseringen i samhället.
Ungefär som man skulle säga:” Vill du ha en mella lille ponken”,
till en 50-års människa.
Om vi bortser från de förvirrade programledarnas kalkonerier
på scenen, deras famlande efter stödet från ett riktigt manus,
de tekniska haverierna , så ska det väl förevisas musik.
Musiken, som ska vara det absolut bästa , Sverige kan åstadkomma.
Personligen, har jag inte hört något så bedrövligt som i år.
Låt mig förklara: Om du frågar en slumpmässig person på
gatan, om han kan vissla refrängen i den vinnande låten…
Tror du han kan det ? Knappast.
Melodierna i dag framförs av mediokra artister på ett sätt,
som påminner om professionella gråterskor.
De flesta melodierna är en orgie i en sorts gnällande sång
utan refräng, som inte fastnar i lyssnarens hjärna.
Vi har haft duktiga artister och låtskrivare. Jag ska inte dra
fram namn, men hur många procent av svenskarna tror du
kan vissla eller gnola ”Waterloo” ???
Hur många procent tror du kan vissla refrängen, om det
finns någon, från årets eller förra årets vinnare ?
Jag träffade en av Sveriges bästa och världskände artist
och låtskrivare av en händelse vid järnvägsstationen.
Vi kom i sällskap och jag sa : ”Du skriver bra låtar.”
”Varför tycker du det”, frågade han.
Mitt svar var: ” Jag kan vissla dina låtar, då jag hört de
en gång.”
Är det inte så en hitlåt ska fungera ? Rätta mig om jag har fel.
Men den så kallade melodifestivalen 2018…vem bryr sig
om den på måndag eller kommer ihåg det som visades ?
Varför jag genomled tillställningen?
Det var det sociala trycket…som gjorde jag underordnade
mig …och fick uppleva bedrövligheten, som för mig var
lika spännande, som att stirra på en glass vilken håller
på att smälta på en grusväg en mulen sommardag.
Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger
den på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar
i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen
kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…
Hursomhelst, i dag lördag var det vindstilla, solsken och det
räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av
mina modeller.
I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.
Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området.
I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området.
Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…
Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid
denna årstid.
I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och kolonin med den
ständigt växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750 individer.
Nåväl, iväg åkte min modell, där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.
Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag, eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.
Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran, allt jag upplever.
Vid min sista landning såg jag en havsörn, som passerade med
tunga vingslag söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…
Men hur som helst, en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!
Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.
Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.
Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.
Häng med .
Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan.
Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.
Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…
Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.
Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.
Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.
Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften. Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last. Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.
Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.
Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass.
Trots den är bra, skulle jag gärna se lite förbättringar,
men konstruktören sa, att får vara bra som det är.
Mina argument var en profil som penetrerar bättre,
större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben.
Alltså en stabbe som är smalare och längre.
Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.
Start nummer 2 från parkeringen.
Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.
En ornitolog och en pilot i naturen.
Hav-strand-dyner.
Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.
Del av Sveriges längsta sandstrand.
Vill du hoppa i ?
Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis) men
du ser nog vad det är egentligen.
Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…
Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta, att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.
Utsikt mot Lagans mynning.
Tony, ornitolog.
Min BF på finalen
Flyga i naturen är alltid en utmaning
då du ska landa…
…fast nyttig träning för piloten…
…att bedöma rätt, då du ska landa bland hinder i ruffen.
När man lärt sig…är det ingen konst…eller ?
Det är den 8. Mars och det snöar lätt. Temperaturen är
ca -2 C, men vi har ett hopp om vår.
Det kan man se på ljuset. Det bär ju med sig nästan ett löfte
om varmare väder.
För inte ens jag…ger mig ut med mina modeller då det snöar.
Lite bekväm får man vara, då man nått stadgad ålder.
Kan jag inte flyga, får jag syssla med annat, som är associerat
till begreppet flygning och flygkultur.
Därför beslöt jag att lägga några timmar på min mycket flugna
och välflygande Spirit Elite. Den har 300 timmar i luften nu efter
5 år. Respekt.
Men, då jag flyger så mycket med mina modeller, uppstår skador.
Inte efter haverier, för det sker sällan, utan det blir hanteringsskador.
Då man bär modellen, smäller i dörrkarmar, landar på stickiga ängar,
landar i vresrosbuskar på Hovs hallar osv.
Till slut blir det för mycket för mitt estetiska öga och det kräver
aktion.
Så jag beslöt att klä om vingarna, vilka inte var speciellt vackra.
Det går åt ca 2.5 m Oracover att klä.
Oracaover är ett utmärkt beklädnadsmaterial med många bra
egenskaper. Jag köper mitt av Bjarne på Ricab i Filipstad.
Ska jag klä om en vinge, måste den gamla klädseln bort först.
Det var inte enkelt. Man föreställer sig, att den gamla klädseln
bara är att dra av som skalet på en banan…..Men icke, klädseln
tog mig 4 timmar att få bort. Mycket pillande och skrapande innan
vingen var strippad på klädsel.
Sen smårep av vingen, spackling med Biltemas lättspackel som
är utmärkt, under förutsättning man späder det en liten aning
med vatten. Slipning, ny spackling och sen gör jag så att jag
klarklackar vingen 3 gånger minst med slipning emellan innan jag klär.
Varför lacka? Jo då fäster Oracovern i hartsen i lacket 100% och dessutom
styrker hartsen balsan. Vem har inte kört tummen genom vingen ??
Själva klädningen är för mig som sinnlig ritual. Man har en reparerad
vinge, som trämässigt inte är för vacker, men den är strukturellt helt ok.
När klädseln är applicerad blir vingen som den fula ankungen. Den blir
förvandlad, då den blir klädd och det ser snyggt ut.
Oracovern till min Spirit med 2 m spv kostar ca 275 kr.
Jag vill egentligen köpa en ny Spirit Elite med glasfiberkropp
men den går inte att få tag i.
Därför skrev jag till Great Planes med lite frågor.
Vi får se vad de svarar.
Modellen är mycket välflygande och hade man ändrat profilen
till en Martin Hepperle 30, skulle planet få enligt mitt tycke
bättre penetrationsegenskaper, men man hade behållit modellens
goda förmåga att kurva termik, då den är så lätt. (Och spröd)
Nåväl, nu stå min Spirit i hangaren i väntan på provtur med
de nyklädda vingarna.
Jag måste ju provflyga innan vi åker till Ystad med ÅMFK.
Fast jag kan inte sitta hemma, utan jag måste ut och röra på
mig i naturen även om snön faller sakta.
Färden gick till Simlångsdalen där Fylleån passerar.
Jag var på väg österut för att hjälpa en hästägare och rida till
hennes hästar och då jag passerade Simlångsdalen,
passade jag på att fotografera strömstare.
Vid bron i Simlångsdalen har det i många år förekommit strömstare,
vilket är en intressant fågel, som är välanpassad till sin biotop.
Även i dag fanns det strömstarar och jag försökte fotografera,
så gott det lät sig göras.
Problem ett var att det snöade ganska tätt.
Problem två är att komma tillräckligt nära.
Problem tre är att marken närmast ån är vattensjuk. Vilket jag erfor
då jag tog mig fram. Jag trampade igenom isen och stod i vatten
upp till knäna…Men det stoppar inte en fotograf.
Jag gjorde så gott jag kunde med plåtandet och det blev som det blir.
Fotoavståndet var 50 meter, vilket med knackigt ljus inte är optimalt
för min enkla utrustning.
Här är några bilder från min naturpromenad och min renoverade Spirit.
Häng med !
Den duger för mig !
Hakkapeliitta vinterdäck har jag använt sedan 1971…
Varför ? Jo jag tycker de är de bästa. Därför har jag
just köpt 4 nya till min bil.
Men det slog mig, varför heter det Hakkapeliitta ?
Ordet Hakkapeliitta är så välkänt i dag, att det kan
betraktas som ett begrepp i alla fall i Norden.
Jag vet något så när ursprunget för ordet, men eftersom
jag just läst Mirkka Lappalainens bok ”Pohjolan leijona”
fick jag lite kött på benen och blev intresserad.
Mirkkas bok handlar om Gustav II Adolfs relation till
Finland. Tiden sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.
Titeln på hennes mycket välskrivna bok betyder ungefär
”Det Nordiska Lejonet”, vilket syftar på Gustav II Adolf.
Som alla vet, stupade Gustav II Adolf den 6. November
1632 i dimman vid Lützen, under det pågående stora
centraleuropeiska religionskriget mellan katoliker och
protestanter.
Med honom fanns det finska kavalleriregementen,
som utgjordes av Hakkapeliitter.
Dessa var utomordentligt skickliga krigare och var en
resurs, som fältherren kunde sätta in, då det var kris under
hans armés ständiga irrande i Tyskland under del av
Det 30-åriga Kriget.
Vid denna tid utgjordes de marscherande arméerna
till stor del av legoknektar, vars lojalitet bara bestod,
så länge deras sold betalades ut.
Gustav II Adolfs finska kavalleriregementen med
Hakkapeliitter var däremot edsvurna till den svenska
konungen och hade en stark lojalitet till sin fältherre.
Kungen kunde lita på sitt finska kavalleri.
Hakkapeliitterna som begrepp lever fortfarande kvar
i Finland.
Särskilt under II:a världskriget då Sovjetfascismen
angrep Finland blev hakkapeliitterna som symbol för
den finska viljan till motstånd framställda som föredömen.
Se frimärket i ingressen.
Det finska ordet Hakkapeliita kommer ursprungligen från deras
rop: ”Hakka Päälle”.
Betydelsen är ungefär ”hugg i, hugg på” och låter egentligen
”Hakka Päälle Pohjan Poika” Så betydelsen är:
”Hugg på son av Norden” ! Eller: De nordiska pojkar som ropar
Hugg På.
Men det vi idag förknippar med begreppet Hakkapeliitta
är Nokias däck, som väl hugger in och på i underlaget.
Så är det.
Reklam för däck 1959. Bilden från Nokias hemsida.
Reklambild från 60-talet för Hakkapeliittas vinterdäck. Bild från Nokias hemsida.
Det är bedrövligt tråkigt, om det både är kallt och för mycket vind.
Blåser sen vinden, så hangflyg är omöjligt, då är det en
treenighet i dj–het, som bromsar min entusiasm för modellflyg.
Bilden ovan visar Laholmsbukten med sin vackra båge, som formar
Sveriges längsta kusthang.
Där har jag tillbringat många behagliga timmar flygande och
badande.
Men nu…endast en kråka sitter på span i trädtoppen kanske
beundrande utsikten och drömmande om sommar för sina
kylslagna fötter som saknar raggsockar.
Det som återstår är att bygga eller se över redan befintliga modeller.
Jag har redan sett över min modeller, så vad som återstår, är troligtvis
att börja virka grytlappar…
Om två månader knappt har vi ÅMFK:s hangträff i Ystad.
Låt oss hoppas våren har anlänt i slutet av April. Men jag minns förra
året…inte svettades vi av värmen inte.
Men vi håller fanan högt, för flyga hang, det ska vi !
Jag har ännu inte sett någon lärka, som anlänt. Men de är ju inte
dumma, utan stannar på en plats för fåglar med behagligare temperatur.
Hursomhelst, keep it up…våren kommer !
Då kommer nya flygbilder från mina aktiviteter.
Det har varit lax- och havsöringspremiär i Nissan nu…
Fast då fick väl laxen och öringen åka skridskor på isen
om fiskeentusiasterna skulle nå framgångar i sin hobby ?
Tyvärr bara vindar från ost…inget för hangflyg på västkusten.
Långtidsprognos yr.no fredag 2/3 kl 0800
Torsdagen innebar solsken, -6 grader och nästan vindstilla.
Det var perfekt väder för modellflyg från en isbelagd sjö.
Enda frågetecknet var, om sjöns is var tjock nog…
Men det var bara att ge oss iväg upp till skogsbygden.
Där det till all lycka visade sig, att isen var ca 10 cm tjock.
Med tanke på yr.no har förutspått de närmaste 10 dagarna
ned till -20 C, kan vi förvänta oss en tillväxt av isen på ca 1.5
cm/dygn.
Så den kommer att hålla och ge oss fler flygmöjligheter.
Min medhavda modell var min Sparky, som nu har många timmar
i luften bakom sig, vilket den har klarat med den äran.
Sparky är ett mycket välflygande plan. Är ganska svår att
få tag i nu. Bästa stället är att kolla E-Bay.
Tyvärr hade jag inte skidor på modellen, vilket gör allt
roligare och lättare, då man startar från snötäckt is.
Isen hade ett snölager på 2 cm.
Men det var i stort inga bekymmer att starta med hjul för mig.
Vi fick en riktig knalldag i det vackra vädret. Hoppas det
fortsätter, så vi kan dra upp i skogsbygden igen.
Jag tog mycket bilder med min Mobius, som jag hade satt
fast på mina solglasögon. Det blev både stillbilder och en snutt
video. Än en gång, Mobiusen är inte dålig !
Här kommer en drös bilder och en video från vårt isäventyr.
Häng med …
PS. Detta var denna min Sparkys sista flygning efter lång och
trogen tjänst.
Den hade 250 timmar i luften och var helt enkelt utsliten.
Massor med småskador, som gjorde att den såg ut som
ett lapptäcke mer eller mindre.
Den flög fortfarande bra, men nog är nog. Jag ska skaffa
en liknande modell, dock icke en Sparky, då den är
alldeles för dyr hos återförsäljaren i Sverige.
Modellen jag är ute efter ska kunna bära min GoPro på
ett bra sätt. Kanske en Fun Cub från Multiplex eller en
Tundra från kinesbutiken…
Sjön ser inbjudande ut med sin snöiga yta.
Klart starta…
...fast jag handkastade i första starten för jag skulle vara säker på att jag kom iväg.
…och det gjorde jag.
landningen…
…blev en touch and go…
Landning…
…bättre med skidor…
…men ner kommer man ju alltid…
Klart för start igen…
…fast ibland…
…går det inte…
…som man vill. 
Starten bli ibland lite vinglig då jag vill komma loss
från snön så fort som möjligt.
Tack vare motorns styrka klara modellen av branta starter.
Sparky, med flera hundra flygtimmar på vingarna.
Klart detta är inbjudande.
Man är en skugga av sitt forna jag, men icke förty,
jag njuter i alla fall åt min flygupplevelse !
Sparkyn flyger från sin skugga…
Sättning.
Framtaxning till piloten.
Stoppsladd…
Klart och slut för idag !
Jag har tjatat om flygning på isen nu i ett par inlägg.
Om några dagar kan vi göra det, då det blir kallt väder.
I väntan på det kommer lite bilder på tidigare isäventyr.
Modellen är en ”Miss Acro” från den italiensk firman ”Scorpio”.
Tyvärr är detta mycket välflygande plan svårt att få tag i nu.
Men är du intresserad finns chansen här !
Vill du ha ett plan som flyger verkligen bra, så slå till.
Ser härligt ut !
Du ser den enkla konstruktionen på skidorna
och hur upphängningen är gjord. Alltså framtill
gummiband och bak persiennlinor. Denna upphängning
gör att landningarna blir enkla.
Då jag hastigt slänger en blick på Miss Acro
får jag lite lösa associationer till Focke Wulf 190…
Fast denna årstiden är behagligare på sitt sätt…
Vi har nu ingen snö..så det är bara att hangflyga
på vårt lilla inlandshang vid Tjärby Kyrka,
då solen och vinden är med oss.
Lite skalasegelflyg som avslutning.
Under mina resor på nätet fann jag dessa filmerna.
De är ett uttryck och avtryck från den era,
då de producerades, vilket var början av 50-talet.
Det var kallt krig och Svenska Flygvapnet kunde ställa
upp 650 flygplan i första linjen. Hur många flottiljer vi hade ?
Det var många och till varje flottilj hörde ett antal krigsflygfält.
På den tiden var det vanligt, vi såg Flygvapnets
plan över svensk bygd.
I dag är ett svenskt militärplan i luften lika sällsynt, som en
patrullerande polis på en svensk stadsgata.
Formen som filmen är gjord i är tidstypisk. Storvulna bilder,
hurtfriska piloter och en entusiastisk speaker som talar
mycket tydligt. Musiken som illustrerar filmerna är samma
glada melodier som brukade höras på Åsa-Nisse-eposen vid
våra matinébesök.
Till och med överlevnadsträningen beskrivs som en hurtig
förskoelutflykt under sommartid i vackert väder.
Man ville skapa bilden av en verksamhet som gjorde pojkar
av vuxna män…kontrollerande sina hitech-maskiner.
Allt framställs som mycket positivt och samhällsnyttigt i propagandan.
Ungefär som den hjärndöda tv-reklamen för det som kallas nätkasinon.
En reklam där alla vinner…där ett av argumenten är, att vinsten
finns på ditt konto 5 minuter efter spelet…Jag tänker ofta, vad de
som spelat bort alla sina pengar från sitt konto tänker, då de
begrundar saldot på sitt konto…efter 5 minuter ?
I dag kanske de två filmerna av Ifåne-generationen skulle kallas pekoral.
(Om denna generation vet, vad som menas med ett pekoral)…
Men sådana var tiderna då, då spänningen mellan öst och väst
riskerade att övergå från ett kallt till ett varmt krig.
Se det som ett dokument för att stärka försvarsviljan.
Det är värt att se för oss, som är intresserade av flyg och
flygteknikens utveckling.
Spaningsbilden som man ser 1 min 28 sekunder in, föreställer Halmstad
med Nissan, Laxön, Örjans Vall och varvet lätt identifierbara.
Bilden från 1980…Från vänster; Pär Lundqvist med sin flygande vinge
utrustad med 1.5 cc Os-motor. Lättstartat på isen ? Gissa !
Den lilla människan är sonen till Sven Persson med glasögon.
Längst till höger Johnny Johansson, som nu tagit upp
modellflygandet igen. Johnnys modell en av de bästa
nybörjarmodellerna som funnits, vad gäller flygegenskaper,
en Junior 200. Johnnys modell utrustad med 2.5 cc Os.
En högtrycksrygg och högtryck kommer att parkera
över Skandinavien.
Det betyder kallare väder, som i sin tur innebär att
isarna lägger si på sjöarna. Vilket i sin tur ger möjligheter
för flygning på isarna.
En is är perfekt att flyga från. Varför ? Jo ytan är lika
hög överallt och jämn.
På en is med lite snö, kan du rita en jättenolla med vingspetsen
släpande i en stor sväng.
Smekande landningar och långa starter med lite motor
är också en njutning för en gammal modellflygare.
Att träna landningar är en av essenserna inom flyget.
Vad är det vi säger…starta och flyga i luften, det kan alla,
men flygskickligheten avslöjas vid landningen…
Vi håller tummarna för -5 C, vindstilla och sol !
Förresten, ett bra redskap då man springer runt på isen
är isbroddar eller halkskydd på skorna. Alltså den modellen
med dubbar som är fästa i gummi, vilka man drar på skon.
Finns att köpa här.
Jag har flera gånger uttryckt min höga uppskattning
av Mobius actioncam.
Denna lilla kamera tar fantastiska bilder och spelar in hd-video.
Allt detta trots sitt lilla format. Kamerorna har jag använt nu
i dess olika versioner i 5-7 år och jag har aldrig haft anledning
att klaga. Kamerorna har jag alltid köpt i Kina på grund av det
låga priset.
Nu har överheten bestämt, att PostNord har rätt att ta ut en
expeditionsavgift på alla paket från Kina, så alla paket ska
betala moms och eventuell tullavgift.
Denna överhet, läs miljöpartiet, som anser att ”det är farligt
att importera varor som enskild från Kina”….
Japp, vad blir nästa drag från de som tillhör samhällets
överklass ? Förvänta dig vad som helst ! Inget kan vara
galet nog för vissa, som lämnade sunt förnuft hemma.
Nåväl, Mobius kan du köpa i exempelvis England och då
England trots sitt beslut att lämna EU fortfarande agerar
med sitt gods enligt det gamla systemet, kan du köpa där
utan att behöva betala moms eller tull eller för den delen
”Expeditionsavgifter”. Googla på E-bay, så finner du
kameran hos flera återförsäljare.
Priset ligger mellan 600-1000 sek.
Mitt bruk av Mobius har blivit större och större, efterhand
som jag insett kamerans förtjänster.
Om du är ute och flanerar, kan du ha kameran i handen
och låta den ta exempelvis en bild i sekunden.
Eller om du inte vill missa något, så kan du ställa in den,
så den tar 4 bilder/sekunden.
Med ett 64 Gb minneskort kan du få med dig 40000 bilder
hem… Varje stillbild kräver mellan 0.6 Mb och 1.5 Mb utrymme
på minneskortet.
Du kan alltså plåta i mer än 3 timmar med inställningen
4 bilder per sekund !
Jag använder min Mobius som en dokumenterande kamera
då jag flyger. Den sitter fäst på mina glasögon på skalmens
sida och fotograferar allt jag ser på.
Ibland då jag varit ute och tagit bilder med min Mobius och
jag talar nu om stillbilder, undrar jag, varför jag släpar med
en tung systemkamera, när Mobiusen prestera så bra och
som väger en bråkdel av en systemkamera ?
Dessutom är en kamera som Mobius diskret. Den syns
inte i handen, om du är ute i en miljö med andra människor.
Häromdagen var jag ute och cyklade och hade med kameran.
Här kommer några bilder, från platsen jag besökte.
Om jag redigerat bilderna ? Ja, jag har beskurit och i något fall
skärpt eller mjukat upp bilden.
Resultatet gör mig nöjd i alla fall. Fast jag vet att besserwisserna
kommer att gnälla på mig. Det får jag stå ut med och låta rinna av.
All pics Mobius.
Vid Sperlingsholms Kraftstation
I förgrunden laxtrappan.
Vid spillkanten går det över mycket vatten nu på grund av den rikliga vattenföringen.
Du ser att min Mobius tecknar grenarna i fonden på träden hyfsat.
Detta trots motljuset.
Ekarna vid Sperlingsholm upp till 300 år gamla…
Varför växer en ek som den gör ? Slumpen ? Nä,
det är inget slumpmässigt med en eks utseende.
Arvet och miljön formar trädet.
Har du sett elefanten med snabeln i vädret ?
Kör till bron vid Sperlingsholm. Han står där…
…därför den bär med sig löftet om värme och grönska. Helt enkelt
en pånyttfödelse.
Det kan vi modellflygare behöva. Nu har vi suktat efter fina dagar
med sol och termik för våra segelmodeller. Modellerna som nu
hänger genomgångna och förberedda för årets första termikflygning.
Men vi är i början av Februari och det är 10 grader kallt. Än återstår
några veckor tills vi får en avgörande förändring i vädret till gagn
för oss.
Nu är det så, att kan jag inte modellflyga på grund av ingen eller fel
hangvind eller för mycket vind, då kan jag ta mig ut i naturen med
min kamera.
Det gäller att utnyttja tillfällena. Mitt tillfälle var häromdagen,
då vi var välsignade med solsken och noll vind. Jag tog med en
elmodell för att kanske få lite flygbilder, om allt begav sig…
Jo, jag fick fina flygbilder och dessutom vanliga terresta bilder
med min Sony.
Många av stillbilderna tog jag med min eminenta Mobius.
Hemkommen lyssnade jag händelsevis på väderrapporten från
SMHI, där meteorologen konstaterade, att Sverige hade just
nu mycket snö.
Till och med vid Västkusten har vi några cm. Kör vi inåt landet
25 km finns det 10 cm.
Jag kollade havsisens utbredning i Arktis/Grönland på DMI
och den har nu en ovanligt stor utbredning.
Som sagt, lite flygeri blev det med min Sparky, som alltid är flygbar
under de flesta och mesta usla förhållanden. I dag var dock
perfekt väder.
Min Sparky har fått en ny mottagare från Kinesen. 125 kr för en
8-kanals mottagare…. Även efter tull och moms blir det billigt.
Om mottagaren funkade ? Det gjorde den utan problem.
Mottagaren har jag beskrivit förut på min blogg, om du är nyfiken.
Du kan söka i rutan upp till vänster.
Ok här kommer några bilder från platsen där jag flög och då
jag var på promenad vid havet och längs vattendrag.
Hoppas nästa post blir om flyg ! Vi ska ut och flyga på en is,
så fort det blir möjligt och då kommer ett referat.
Men knäpp dina kängor och häng med…
Spillkanten vid Tullgrens Kvarn nära Halmstad.
Ån heter lite märkligt Fylleån, beroende på det
enkla skälet att vid nederbörd förfylls den snabbt.
Ån har ett unikt bestånd av lax.
Kvarnen är till salu nu. Nu har du chansen
att förverkliga din dröm att bli mjölnare !
Just nu är vattenföringen riklig i ån.
Du kan se hur högt ån har gått efter senaste regnen.
Åker du hit i Augusti/September kan du se laxen hoppa
under sin vandring upp till sina lekplatser.
Naturen är vackrare i Maj/Juni eller ?
På marken ligger krokodilerna som finns i Fylleån och smyger…
Starrgräset ger betraktaren en illusion av grönska,
även om det är den 8. Februari och -10 C.
Vid havet har vi ståndaktiga tallar som håller vakt…
…vinden kan ställa till det i grenverket,
även om tallen är 80 år gammal.
Gammal och krokig i ryggen, men ge upp ? Aldrig !
Det är nåt visst med motljus eller ?
Vid Östra Strandens Handikappbad.
Vill du ta ett dopp ?
Fast det ser kanske inte helt inbjudande ut att gå nerför trappan till böljan om inte blå så i alla fall grön…
Havet låg i den 10-gradiga kylan och förutan vind, som vore det av smält bly.
Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.
Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och
snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.
Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.
Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.
En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
ÅMFK:S HANGMEETING
ALLTSÅ KLOCKAN 1601 den 22. April
SUSAR VÅRA MODELLER UT
ÖVER HANGKANTEN.
Sista väderupdaten från yr.no inför resan
den 22 April utfärdad kl 1000 gällande Ystad
Det börjar den 22. April och avslutas preliminärt den 25. April.
Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
på Österlens Gästhärbärge.
Ett mycket bra och unikt boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.
Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.
Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag, var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.
Behöver någon hjälp, att få sin modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.
Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.
Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster från de gångna årens läger.
Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.
Information kan du få av mig, om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120
Häng med så klart !
Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet.
Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken handhar luftfartens
övervakning, som var mycket hjälpsam.
Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.
Tack för du försökte Jonas !
Boende i Österlens Gästhärbärge Glemmingebro
Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.
Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.
Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.
Kalle Thorsell svingar.
Rolf Maier och Robert Hollsten.
Löderup, vårt hushang.
Ravlunda vid ostlig vind.
Packat
REB fäster vindindikator för friska vindar.
Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.
ÅMFK på Hovs Hallar.
Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.
Den gamle…
Rolf-Erik Herrljunga 
Har vi tur möter vi den sydsvenska våren…
…men som icke förty tål att ses.
Platsen är Skånes Fagerhult vid Fedinge Flygfält.
Det är här SMOS Skalatävling, Riksmästerskapet
brukar avhållas.
Just dessa bilderna visar, att vädret var härligt med
gott om sol och termik.
Annars har vi de sista åren haft regn…som genom
ett mirakel gjort uppehåll, så vi kunnat genomföra
tävlingen In Good Spirit.
Som sagt, några snapshots från en av våra tävlingar,
som kanske kan ge oss lite tillförsikt för den goda
friflygframtiden, som närmar sig.
Har du sett, att dagarna redan nu, den 24 Januari,
har blivit längre ?
Som vi sjöng 1965: ”…den ljusnande framtid är vår…”
Framtiden tillhör oss friflygande ungdomar…eller hur ?
Häng med oss,vilka ser framtiden som möjligheter !
Lacy climbing
Aim for the sky !
Aero- eller akrobatik av Sten Persson ?
Pär Nilsson Helsingborg
Christer från Lund
Håll trycket uppe…
Stens fantastiska flygmaskin. Tänk en radio i den…
Motor som går på luft…
Kommentarer var onödiga.
När jag ser Anders sitta kontemplerande på marken i sin stråhatt,
kommer jag att tänka på Gösta Ekman i ”Äppelkriget” då han
blev förtrollad av Monica Zetterlund och hans likadana stråhatt
antog gargantuanska proportioner…minns du ?
Inte mycket brukar hindra mig att flyga, men
ibland är naturens element emot mig, så det
kan vara omöjligt, även om jag försökte…
Åker jag för att få lite luft under vingarna, eller
rättare sagt lite luft runt vingarna, så kan
det hända naturen bromsar.
Som då jag vill flyga hang på Hovs Hallar, då
dimman vältrar in med samma frenesi, som när
ivriga kunder stormar en affär vid en realisation
efter nyår.
Dimman var ostoppbar häromdagen och omöjliggjorde
nästan all flygning på en av mina favoritflygplatser.
Kan jag inte flyga, är dagen inte förspilld för det.
Det finns annat jag kan göra, som exempelvis
ströva runt och ta lite bilder.
Jag är väldigt fångad av, låt mig kalla det, spontan
fotografering
Dimman skapar en speciell känsla för bilder i naturen.
Det blir lite mjukare och en aning mera oförutsägbart.
Ingressbilden, tycker jag, beskriver Hovs Hallars
egenskaper ganska bra.
Så i brist på flyg blev det ögonblick.
Inget konstigt. Förresten, varför ska bilder vara krångliga ?
Räcker det inte att visa verkligheten …
Alla bilderna, förutom blåmesen, är tagna med min GoPro.
Den starkt revirhävdande blåmesen.
En stålman i fågelvärlden.
Min pilotplats Segeltorp.Du ser sikten…
Skulle jag göra mig märkvärdig nu, skulle jag tala
om all symbolik, som du kan finna i bilden..
Men det får du fantisera själv om.
Jo, jag monterade och flög irrade runt med modellen i dimman.
Men det var inget nöje, så det blev en kort flygsejour.
Synd, för det var perfekt vind rakt på kanten.
Ett flyttblock i gnejs/granit som inlandsisen strösslat på Hovs Hallar.
Du ser, det finns ingen sprickbildning i blocket.
Alltså kan det inte vara en sten, som hör till
bergarten på Hovs Hallar, vilket är en Horst.
Detta är en del av bergarten Hovs Hallar är uppbyggd av.
Eftersom det är en Horst, finns fullt med sprickor, som bildades,
då det flytande berget veckades upp och kyldes ner hastigt.
Ser ut som ansiktshuden på en person, som har rökt i 30 år…
Den usla vägen upp till Platån. Det borde gått att förbättra den,
för de som inte är så rörliga…
Hovs Hallars Platå erövras i rask takt obevekligt av vresros- och vildnyponbuskar.
75 m sikt, ständigt föränderligt.
En knarrig förhistorisk insekt kravlar mödosamt över stengärdsgården.
Hovs Hallars kant
Under hemfärden vid Kattvik rann dimman nerför Hallandsåsens norra sluttning.
Detta är mitt ettusenniohundratjugofjärde inlägg,
sen min blogg startade…
I dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…
Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.
Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.
Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.
Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:
CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?
Eller hur vi, då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid… ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden...
Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare, starkare och snabbt bindande.
Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt, under en period på 10 år,
vår hobby.
Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar med bullerfobier.
Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.
Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…
Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.
Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.
Vi får se.
Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.
Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.
Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av flöden av information,
tjänster och varor.
Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…
I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.
I och med detta tappar myndigheterna kontrollen av
dröneriet på ett sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.
Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.
Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.
Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket myndighetsuppvaknande på grund av den
uppdykande existensen av multikopterfarkoster .
Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste det, som en del kallar
”samhället”, reglera fenomenet med hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?
Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.
Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare, inte
hade flugit nära flygplatser ?
Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare, som i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller annans egendom.
Ett enda …alltså inga ”Vi tyckte oss…”, ”Jag hörde en som”…
eller ”Det sades av vittnen…”. Nej hard facts.
Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.
Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !
120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...
Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags termikflygare, som inte har telemetri ?
Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !
Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du, var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.
Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?
Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.
Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.
Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?
Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…
I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.
Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?
Nix och tror du, att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?
Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu, efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.
Denna skandal är mycket större, än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.
Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.
Nåväl, detta var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…
Nej mina vänner, nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !
Spänn fast dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !
Bild: Wikipedia
Artikeln är värd att läsa och njut samtidigt av fina bilder.
Länk tryck HÄR.