Kategorier
Hangflyg modell

JAG TAR ALLA CHANSER…

 

 

 

 

 

…att få komma ut med en modell

och flyga, då vädret är gott.

 

 

 

 

 

Kanske du tröttnar på mina referat,  från då jag är ute
och flyger ?

Dock, det är mitt privilegium,  att få skriva det jag vill på
min blogg.

Det är så,  att jag är i stort sett alltid flygsugen.
Jag
är modellflygare. Vidare så vet jag,  av många års
erfarenhet,  att jag kommer inte bara att uppleva min
modell i luften, utan jag får också fina upplevelser av
miljöerna, där jag flyger.

Är jag ute i naturen,  händer i regel något oväntat.
Vid Hovs Hallar och Segeltorpshanget promenerar
människor förbi och de är nästan undantagslöst
intresserade av flyg. De vill veta,  hur det funkar.

I torsdags,  då jag senast var vid Segeltorp, träffade
jag en 86 år gammal man,  som kravlade sig upp till
mig från stigen och som det visade sig,  var specialist på
aerodynamik och som deltagit i utvecklingen och
beräkningen av
vingen på AJS-37 Viggen.

Vi hade ett långt samtal om aerodynamik i subsonic
hastighet och flygmekanik. Han kunde sin läxa,
så har jag uttryckt mig försiktigt.

Vindmätaren visade 4 m/sek nordväst viket var
orsaken till
  att jag tagit mig till Segeltorp.

Min modell var min Hobby från Multiplex. Lyftet mycket
fint i den jämna havsvinden. Jag kunde stiga till 88 m,
enligt en snabb titt på höjdmätaren, utan svårighet.

Ser du på ingressbilden ovan, så visst är väl modellen
klassisk i sina linjer. Så tycker jag en segelmodell ska se ut.
En proportionell och vacker kropp med en funktionell
stabbe/fena/sidoroder.

Det blev en dag med avkopplad flygning igen, så jag bara
njöt av verkligheten och de upplevelser som följde med den.

Min tanke då jag flög  var,  att detta är essensen av  modellflyg,
som jag uppfattar det .

Jämfört med den uppfattningen vilka de har,  som allt vet
och allt  kan, hur svenskt modellflyg
borde utvecklas och
vara…om de fått bestämma.

Hur mycket har deras diskussioner på exempelvis SMF,  fört
vår hobby och vårt förbund SMFF  framåt i Sverige ?

Hur många nya modellflygare har deras ältande skapat ?

Kanske en adekvatare fråga hade varit hur många
presumtiva  modellflygare har backat, då de läst
deras evinnerliga malande, som  leder till absolut  intet.

Deras ältande handlar inte om modellflyg. Det handlar om
att pinka in
revir, ( ställa sig själv i centrum)  klaga,
leta fel och bygga upp murar.

Om ovanstående mina meningar kommer att reta någon ?
Det hoppas
jag innerligt, för hade jag inte menat det
jag skriver,
då hade jag antagligen varit kvällstidningsjournalist !

Tur det finns andra delar av vår  modellflygvärld,
jag
kan ägna mig åt.

Som exempelvis att flyga mina modeller.

Efter 2 timmar och lite mer i luften landade jag för andra
gången
och for hem glad i flyghågen,  för att jag tog
chansen och åkte
söderut.

Alla bilder och all video är tagen med min Mobiuskamera,
som sitter monterad på mina solglasögonskalmar.

Om du har energin, sätt dig ner och häng med…

 

 

 

 

En högteknologisk vindindikator från NASA…tror jag.
Träpinne och Biltematejp…

Tja, för att vara 40 år gammal så…ser modellen inte så illa ut.

Nu, är ögonblicket jag sett framåt mot !
Biltemas antihalktejp på kroppens sidor för
att få ett fast grepp då jag startar min modell.

Ja, jag hade glömt slå av den 50 %:iga aerodynamiska bromsen,
men det var snabbt gjort att fälla in den igen.

Sen var det bara att glida.

 

70-talet i luften.
…det enda som saknades för att komplettera den
rätta tidsandan vore, att piloten hade utsvängda
byxor och blommig skjorta med långa kragsnibbar…

Modellen flyger bra. Den är inte jättesnäll att flyga.
Kräver hastighet för att inte vika sig över vingen.

Men jag känner, det är 70-tal över dess flygegenskaper.
Flyger avsevärt agilare nu,  då den fått skevroder.

För mig är detta modellflyg. Få flyga på ett fint hang
med en modell som uppför sig väl  under goda väderbetingelser.
Inga gränser känns just nu  uppenbara här.

Att flyga här är motsatsen till att ligga i dvala framför en tv
och sova igenom “Bönder söker fruar” eller vad det heter…

Små skevroder ? De räcker mer än väl till,
då jag flyger modellen aktivt med sidoroder främst.

… här är du i modellflygets verklighet.

Förstår du begreppet frihet…när du flyger här ?

 

 

Jadu…det är här,  vi hangflygare landar…
bland gärdsgårdar, träd och lömskt maskerade stenar…
för att inte glömma eventuella ilskna rotorer.

 

Kategorier
Dagens snespark

LARS ULVENSTAM

 

 

 

 

 

En av de som kallades “kulturpersonlighet”

i Sverige har lämnat in.

 

 

 

 

 

 

Journalisten mm Lars Ulvenstam har avlidit 96 år gammal.

Enligt uppgift från Sveriges Radio “En uppskattad programledare”.

Fast många med mig kommer ihåg,  då han hävdade,  han hade bott i
Harlem, Manhattan i New York
bland det som kallas
vanliga människor under ett år och sedan
skrivit en bok
“Harlem” om sina erfarenheter.

Det var bara det,  att det fanns  tre problem,  med det han hävdade:

Han hade inte bott i Harlem, han hade bott på ett fint hotell
på Upper West Side på Manhattan jämte Hudson River.

Han hade inte umgåtts med den familj som han falskeligen skildrade .

Han hade plagierat stora stycken ordagrant från två  amerikanska
böcker.

Hela affären avslöjades av en 12-åring som läst originalboken,
vilken 
Ulvenstam plagierat  samt efter lite detektivarbete av
journalisten
Ulf Nilsson på Expressen.

Japp, så är det,  då livremmen går av och byxorna hastigt och
oväntat ramlar ner.

Såsom varande “Kulturpersonlighet” och därmed  i stort immun
mot kritik förnekade Ulvenstam allt naturligtvis, men blev
avslöjad och konfronterad
i ett tv-program som hette “Kvällsöppet.

Även efter att han blev ställd inför fakta, erkände han aldrig
sina falska utsagor.

Ärligt talat, är det någon som förstår Ulvenstams storhet ?

 

Kategorier
Hangflyg modell

LUSTEN ÖVERVÄLDIGADE MIG…

 

 

 

 

 

…jag var tvungen att flyga lite hang i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha varit hårt ansatt av lusten och viljan att få
mig en sväng på Hovs Hallar, såg jag,  då jag kollade
vår vindmätare vid Hovs Hallar, att det var nord !

Inte så där superstarkt, men 3.5 m/sek är mer än nog.

Så detta var incitamentet för mig att packa bilen med
min 40 år gamla “Hobby” och det jag behöver för några
timmars flygning på favorithanget.

Väderläget för övrigt var solsken, 2 graders värme och
lite höga moln, som inte besvärade.

Under resan, 50 km,  observerade jag noga eventuella
tecken på vind.

De var inte överväldigande…Flaggorna var inte direkt
slitna i stycken av vinden. Nä, de hängde ganska slaka.

Jag vet,  av mångårig erfarenhet, att vinden på Hovs Hallar
är minst sagt lynnig i förhållande till den rådande tryckvinden.

Så jag fortsatte med hoppet högt satt.

Passerade trafikkaoset i Båstad där flaggorna hängde som
vissna tulpaner efter en 40-årsdag.

Då jag kommit över krönet efter Kattvik,  tog allt en positiv
vändning.

Just som jag vände bilen nedåt,  såg jag vimplarna
nere vid nordvästhanget fladdra Nord.

Samtidigt, som grädde på moset,  drog Gene Krupa igång
i min cd i bilen sin suggestiva “Drum Boogie”  

Livet var åter värt att leva ! Så naturligtvis rullade jag fram till
parkeringen fullpumpad med förväntningar och adrenalin.

Promenad uppför kanten till Platån. Vinden var 2 m/sek mätt
med min Silva vindmätare.
Hade hoppats på mer, men 2 m duger
för den modellen,
jag skulle flyga med.

Så montering och lite svassande fram och tillbaka för att
samla mod och psykisk energi för
att kasta ut modellen
under kanske marginella omständigheter.

Men chansar man aldrig, så lyckas man heller aldrig…

Modellen åkte ut och alla ska veta, att det var inte just
i början
mycket lyft.
Jag flög lite upptrimmad för att få lite extra
lyftkraft.
Flyger man på gränsen,  ska man förslagsvis styra

med sitt sidoroder. Detta för att undvika att ett nedfällt
skevroder överstegrar vingen med en snaproll till resultat. Därför är
det viktigt att du differentierar utslagen på dina skevroder.
Jag säger låt de gå 75 % upp och 25 %
ner av rörelsen .

Det är lite som att flyga på en knivegg, där jag balanserar
en önskan att klättra och samtidigt vill hålla flygfarten,
så jag inte viker mig.

Sakta steg jag under ett ytterligt försiktigt spakande och
ju högre jag kom, ju bättre blev lyftet.

Kommen 30 m över kanten i den laminära svaga vinden
var det a piece of cake att flyga.

Havet låg i stort sett blankt. Långt ut var havet krusat
mörkt av tryckvinden. Tryckvinden är den förhärskande
vindriktningen genererad av strömningen av luft mellan
högtryck-lågtryck.

Då jag var på säker höjd, kunde jag sätta mig på min tuva
och njuta av min flygning och min modells fina egenskaper.

Sitter  man avkopplad och flyger,  är det ett bra tillfälle att
sitta och filosofera. Ungefär som då du kör bil. Man tänker
bra
och begåvas  i regel med  innovativa tankar.

Jag såg nästan inget  annat,  som flög förbi, mer än
ett sträck
med sångsvanar som smög förbi bakom mig.

Sångsvanen tycker jag har ökat sin population i Sverige kraftigt
de sista åren, kanske på knölsvanens bekostnad.

Eftersom jag var tidigt ute, jag är morgonmänniska hur
sent jag
än lägger mig, startade jag  redan 0915,
så efter att ha fått 2 timmar i luften  packade jag ihop

och satt i bilen efter en naturrunda 1305 efter  en
energigivande och icke minst inspirerande flygning.

Så gott som alla bilder jag redovisar, är tagna med den
fantastiska Mobius
kameran. Många bilder klippta ur
videon från kameran.

På hemvägen körde jag ner till Tönnersa Strand för att gå
en extra promenad. Där är så vackert och alltid brukar det
hända mig något oväntat.

Så det blev 1.5 timmas promenad längs ett stilla hav ner till
Lagans mynning och sedan via skogsstigen tillbaka till parkeringen.

Som det heter,  så återvände den gamle hangflygaren
till kropp och själ vederkvickt  till hemmet.

Där jag genast kollade väderutsikterna på yr.no för HH de närmaste
dagarna. Glädjande besked, det ser ut att bli fina förhållanden för
hangflyg om 2 dagar.

Då hänger vi på låset.

Modellflyga är ett sätt för mig att leva och särskilt hangflygning
ger mig det jag vill ha då det gäller fritid !

Vill du hänga med mig kommer mina Mobiusbilder här.

Bilder med min Sony var de jag tog på älgarna.

Buckle up !

 

 

 

Självklart sponsrar Willys allt mitt flygande och
håller mig med en ny Porsche Cayenne varje år eller…

Havet då jag anlände till Platån på Hovs Hallar klockan 0900.

På väg att kasta ut

Snart…

Iväg !

Hoppas det bär…

 

 

 

Här gäller det milt sagt att finflyga…

…inget överdrivet vevande med spakarna, utan flyga med små rörelser.

Min “Hobby” tillverkad av Multiplex 1978.

Den gamle efter dagens flygningar.
Aningen avsmalnad efter att klämt av 5.5 kg.

Detta föremål…såg jag röra sig inom ett begränsat område
ca 4 km från stranden, undrar vad det är ? Knubbsäl…tumlare…
men en tumlare brukar man kunna identifiera genom ryggfenan.

Min modell vid min sittuva på Hovs Hallar den 19. December.

Här ser du skumranden som bildas, då den nordgående strömmen
studsar på Hovs Hallars utstickande näsa. Strömmen går sen in
i Laholmsbukten och vidare ut i strömmen i Kattegatt.

Ner vid Lagaoset förändrar Lagan och vindarna utseendet på naturen ständigt.
Dessa sandrevlar var för en vecka sen den gamla åkanten.

Jordbrukslandskapet Halland. Disigt, grått, tråkigt.
Ner med mer snö, så det blir ljusare på marken och
i människors sinnen !

Under min promenad hejade jag på en älgko med sin årskalv,
kalven nu ca 6 månader gammal.

Det var, som vanligt…, dåligt ljus och fotoavstånd 250 meter.

Så det blir som det är.
Vikten på denna kon i höst…jag uppskattar till 325 kg.

Kon kommer att stöta bort kalven nästa år då hon ska föda sin nästa.
Den bortstötta älgkalven, ett år gammal, har det svårt i början
och uppträder vimsigt, innan den lärt sig hantera livet på egen hand.

Jag lockade på henne och hon stod kvar i 10 minuter, osäker på
vad det var för  något som lockade på henne.

Vi hade i alla fall tur med  vädret…

Nyrenoverat

Min “HOBBY” i nästan noll vind.
Fast då kan man ju inte flyga…
Jo,  på Hovs Hallar går det….

Kategorier
Old Timer flyg

AS TIME GOES BY…

 

 

 

 

 

…vilket den gör, 

antingen vi vill det,

eller inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kollade lite gamla friflygbilder och fann dessa.

De är 8 år gamla. Time flies…men det gör våra
OT-modeller
också !

Att se på oldtimer  friflygande modeller tröttnar jag
aldrig på.

Därför visar jag dessa hämtade från djupt ur min
källares katakomber med lagrade bilder.

Dröm tillbaka och minns friflygtävlingarna på Rinkaby,
vilket  numera är svunna tider, då vi inte mer får vistas
där med våra tävlingar av fullständigt obegripliga skäl.

Jag kommer att minnas tävlingarna då vi är 60 deltagare
med 200 modeller och det doftade blommande örter
i den ljumma svaga vinden.
Vi, alla närvarande,
var fyllda av förväntan och en
längtan efter att få se den egna modellen erövra skyarna.

Förresten…eftersom scouterna i somras fick vara där
i stort antal under en vecka utan problem…om vi
gick med i scouterna alla modellflygare, då kanske
det löste sig ?

Låst oss genast bilda den största patrullen någonsin
i den svenska scouthistorien,  som vi skulle döpa till
“OldTimerpatrullen”.

Fast det blir nog svårt.

Vi  kan nog inte alla slå en pålstek  bakom ryggen
med en hand och med ögonen förbundna med
scouthalsduken…

Här lite bilder.

 

 

 

Sten utstrålar självsäkerhet, då han håller upp sin modell.

Frede Juhl drar ut vinschlinan.

 

 

 

 

Kurt Strömdahl

En ypperlig byggare och flygare.

 

Team Strömdahl startar en Wakefieldmodell.

Flyg nu !

 

 

Pär Lundqvist och Sten Persson

De tre sista bilderna från 2011.

 

 

Kategorier
Dagens snespark

PEKPINNAR OCH HYCKLERI

 

 

 

 

Honnörsord för journalister i tabloidpressen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag läste en artikel i en tabloid,  vilken heter
Kvällsposten.

Skriven av en person som kallar sig journalist
och vars namn
är Lars Klint.

Han ondgör sig över,  att vårt Flygvapen gjorde
den traditionella
“Julgransflygningen” över
södra Sverige häromdagen.

Den miljöanpassade mannen tog  illa vid sig,
då han
enligt egen utsago  stod och källsorterade,
just då
“8 till 10 krigsplan” flyger förbi. Konstigt
han inte skrev att “Han kände sig kränkt”, vilket
i dag tycks vara ett av de vanligaste sinnestillstånden
i den svenska befolkningen.

Du kan ju observera ordvalet han använder för
att skapa en
negativ inställning till vårt gemensamma
försvar; “Krigsplan”, samt scenen där den lille
medborgaren sorterar sina äggskal medan
“KRIGSPLANEN “ dånande far genom skyn.

Han använder ett klassiskt tidningsknep, genom
att framställa
sig som den lille miljömedvetne
medborgaren, vilken
tar cykeln till återvinningsstationen
och källsorterar sina
bussbiljetter och tepåsar.

Vad jag inte förstår är hans prioritering av
miljöproblemen ?

Om en förbandsflygning enligt modell “Julgransflygning” ,
som ingår i den normala utbildningen och som ses
som ett
inslag för medborgarna då det visar vad vi
har att försvara
landet med, kan anses som en
exceptionell miljöförstöring ?

Det kunde vara intressant att veta,  hur han
prioriterar
sina egna miljöhotande vanor …
Har han flugit på semester någon gång ?

  Om ja, varför cyklade han inte ?

Vad hans avsikt med hans skrivning är ?
Vill han spara miljön och ställa vårt flygvapen
på marken ?

Då är det, om han vill ha förändring, bättre
han förbjuder all
biltrafik…stänger Volvo och
all processindustri .

Eller tycker han ” Att nu  ska jag skriva något
som saknar vett och sans,
som retar läsarna
så blir jag känd”…

För mig dröjer sig doften av hyckleri kvar i
den stillastående luften, där hans pekpinnar
har vispat runt utan att röra om det minsta.

Trovärdigt ?

Käre besökare, du vet väl,  att kvällstidningstabloiderna
alltid talar sanning…

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MINNS DU…

 

 

 

 

 

…Team 60…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller som det hette för 40 år sen “En sexa Skåne” ?

Minns du, vad vi förknippade Team 60 med på flygdagarna för
40 år sen ?
Du minns de flygdagarna, då solen alltid sken…
Jo för mig var  det  ylandet från de två TurboMecamotorerna,
vilka senare byttes ut mot Rolls-Royce FF-44.

Det som också nästan dröjer sig kvar  i min näsa efter en
uppvisning med Team 60, var lukten av MC-77 och
dieselröken 
från insprutningen av dieselolja, som sakta
drev bort.

Vi flygintresserade har ju många gånger haft förmånen
att beskåda och förundras över flygskickligheten hos
våra militära piloter, som manifesterades under
flygningarna  
med Flygvapnets dåvarande uppvisnings-
grupp Team 60.

Flygplanen var SAAB 105, eller som de hette inom
försvaret SK-60.

Personligen är jag aningen skeptisk till exercismässiga
rörelser 
i luften, som har en anstrykning av preussisk drill.

En grupp där drillen har drivits till sin absoluta spets är
Blue Angels, vilka är US Navy uppvisningsflygare.
Inte en rörelse är okoordinerad. Allt är planerat, samordnat
och inexercerat in i minsta detalj.

Men Team 60 förde in nya element i sin show. För det är ju
vad 
det är; en show för att visa skattebetalarna,  vad de får
för sina
skattepengar.

Team 60 firade triumfer i jämförelser med utländska grupper.
Det som skiljde Team 60 från andra grupper,  var att piloterna
och flygplanen togs ur den ordinarie tjänsten och tränade
på sin fritid.

De utländska var heltidsanställda, som varande
uppvisningspiloter och flög speciellt förberedda och
lättade flygplan.

Desto mera beundransvärt att prestera så bra, som Team 60 gjorde.

Men så fanns det också mycket skickliga piloter med i teamet.
Jag tänker på exempelvis Anders Wahlström, som inte bara
vara duktig 
allround fullskalapilot utan också skicklig modellflygare.

Han gick sedermera till Transportdivisionen på Såtenäs,
där han fortsatte sitt flygande i  Hercules.

Jag läste nyss till min glädje,  att Team 60 kommer att
återuppstå, som
ett led i Flygvapnets försök  att rekrytera
nya piloter.

Efter alla neddragningar inom försvaret har politikerna insett,
att kanske vi ska ha ett försvar, just med tanke på Rysslands
aggressivitet
i Östersjöområdet.

Hoppas försvaret målar planen lite spektakulärt !

Här kommer lite länkar och egna bilder, från då jag
senast såg Team 60,
vilket var på Göteborg Air Show 2008.
Om du ska besöka Flygvapnets Huvuduppvisning 2018,
kommer du att kunna se det pånyttfödda Team 60.

Länk till “En sexa Skåne”.

Mitt eget mest spektakulära minne var,  då en SK 60
efter genomförd uppvisning på Farnborough 1972 glatt
landade utan att fälla stället…
Flygplanet landade på buken snyggt och prydligt framför
hedersläktaren och bevisade kvaliteten på det svenska
flygplanet. Som genast lyftes upp, stället fälldes ut och
det bogserades in till plattan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Splitup som avslutning var alltid fotografernas bild.

 

 

 

Två 40 år gamla filmer.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VÄDRET ÄR FÖR MODELLFLYG…

 

 

 

…till och med för mig,

nu bottenlöst 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag snö och slask i … morgon ?

Antingen 14 m/sek från nordväst, eller 4 m/sek från ost.

Inget av ovanstående passar för hangflyg.
Jovisst, 14 sekundmeter 
skapar garanterat gigantiskt
lyft på Hovs Hallar.

Men jag menar, stå på hangkanten i 3 grader och 14
sekundmeter…

Jag gör det inte. Ostligt 4 sekundmeter…inget bra för hang.

Höstens väder har gjort,  att jag stuckit iväg med en modell,
då det 
varit någon form av högtrycksläge med sol och lite vind.

Kan jag inte segelflyga,  kan jag ta en elmodell och åka ut
och få mig
lite flygbilder.

Jag måste ju tillgodose suget i flygtarmen…

Därför jag är en doer inte en  pratare,  som säger, om jag bla bla bla.

Har talat med skärmflygare som också bittert klagat över det
vrenskande
vädret med fel vindar. Även de som sysslar med
paragliding tycker sista året  ur flygsynpunkt
varit bedrövligt.

Det är klart,  att sitta med utrustning för 60-100000
bak i bilen utan att kunna använda den till det den är avsedd,
det känns
naturligtvis lite surt,  milt sagt.

Jag brukar säga till skärmflygarna,  att de borde skaffa en
radiostyrd segelmodell, 
som de kan ta till vid för lite vind,
så de inte bommkör för dyra bensinpengar.

Jag har varit ute den sista 30-dagarsperioden och fått
lite flygningar, eftersom jag ständigt hänger på flyglåset.

Det gäller att passa på, då vi får ett tillfälligt högtrycksläge
med svaga vindar och sol.

För att hålla liv i min blogg kommer lite bilder, om du tyar,
som man säger i Småland och Halland…

Bilderna från Tönnersa Strand och Tjärbyhanget.
Min GoPro tog alla bilderna.

Hur som helst,  du är välkommen med på två ströflygningar
då jag hoppade fram mellan lågtryckens regnområden.

 

 

 

 

Tönnersa Strand…lite spöklikt.

Sveriges längsta kusthang 25 km 

Segmentet av stranden där jag brukar flyga.
Hur högt hang som behövs för att flyga en
standardbetonad modell ?
0.5 meter…

                                                                                               Hanget vid Tönnersa. Perfekt både för modell och skärm.

Den gamle och erosionen…

Nu gäller det att gneta sig upp…

Naturen vid Tjärbyhanget ser inte lika vänlig ut nu, som den gör under sommaren.

Vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka.
Någon som har en såg tillhanda  och överskottsenergi ?
Björken skulle vi uppskatta, att den fick  skatta  åt förgängelsen,
detta till fromma för hangflygeriverksamheten…

Ibland måste jag ha med en elseglare, som väger 345 gram,  om vinden är tveksam.

Montering innan flygning vid Tönnersa Strand.
Min äldsta Spirit med många, många  flygtimmar.
Hur mycket “många, många ” är ? Mer än 400 timmar
i luften. Jag slet,  bokstavligt talat,  ut denna balsamodell.
Fast vingarna har jag kvar …av nostalgiskäl.

Jag tröttnar aldrig på att flyga min modell på denna plats,
som frammanar så mycket  minnen 
 från  flygningar och naturupplevelser.

Kategorier
Naturbilder

VID HAVET

 

 

 

 

Odödliggjord på klipphällarna .

 

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon tidigt. Solsken, -3 och vindstilla.

Drar igång min hjärna som startar avdelningen
“Vad börjar jag med i dag” ?

Med tanke på vädret vill jag ut,  så fort det var möjligt.

Helst med kamera och en av mina modeller.
Min modell skulle kunna vara min Sparky, som
begåvats med ny motor och nya ackar.

Vill se hur den flyger nu, utan att jag behöver  lyssna
på en skrikande och protesterande elmotor.

In med kameraprylar och modell i bilen.

Jag ville ner till Fylleåns mynning och fotografera/flanera.

Helt folktomt. Enda levande väsen var grågäss,  som
högljutt snattrande drog förbi.
Växtligheten försedd med en isglasyr från frusen dimma,
som kommit inrullande från det varmare havet.

Långt bort två rollatorförsedda pensionärer,  som sakta
rullade sig framåt på asfaltvägen som gick linjaldragen
mellan åkrarna.

Monterade Min GoPro på Sparkyn.  Startade Mobiusen
på solglasögonen, som tickade sina 4 bilder i sekunden.

Start med ny elpower.  Sparkyn gjorde en frustig takeoff
och var luftburen efter två meter. Startade i motljus från
den lågt stående solen. Svårt att se modellen.

Motor och acke funkade perfekt. Tyst i luften nu.
I alla fall från min elmotor.

Däremot inte från det  för mig aldrig upphörande trafikbruset,
emanerande från den vanvettiga
tunga trafiken på E6.

Människor boende i närheten av vägen. Att bli utsatt för
detta buller hela dygnet…
Men vem kan välja i dag ?

Vad är alternativet för godstransport på landsväg ?

Efter flygningen gick jag en lång strandpromenad och
fick uppleva
naturen och havet.

Upplevelser som lagrats på min hårddisk i hjärnan.
Dit jag kan återkomma och återuppleva.

 3 timmar vid stranden,  sedan  hem och kolla bilder.

Mobiusbilder…som vanligt en glädje att konstatera hur
bra denna lilla kamera är.

GoPro. En besvikelse.. Bilderna var oskarpa. Något jag
märkt de
senaste gångerna jag fotograferat, men  som jag
försökt förklara för mig själv med brist på ljus…

Hittade problemet efter jag kopplat upp kameran med en
HDMI-kabel till en tv. Objektivet var  feljusterat,  så
kameran var ut ur fokus.

Lätt fixat genom att vrida objektivet lite längre in. Fast jag
undrar
ju varför objektivet flyttat sig…det borde vara låst
med lite segt lim…

Låste med två O-ringar, så nu sitter det, men jag kan justera,
om det
behövs. Man vet aldrig. Jag ställde in fokus genom min
fönsterruta. Jag litar inte riktigt på det.

Det blev bilder och lite historier,  grundat på det jag upplevt.
En av bilderna genererade mera än jag kunnat ana…

                                                                                                                                   Vill du hänga med på mina strövtåg så välkommen  !

 

 

Lite grand en känsla av böljande kullar i morgonljuset…

Jag vet inte…men nu med en annalkande jul,  får jag tankar på en halmbock, då jag ser detta…

På skäret strax söder Fylleåns mynning bryter sjöarna.
En ensam knubbsäl såg jag där.

Ålkråkan, storskarven eller Cormoranen torkar efter fiskafänget.

Fasanhönorna har en utmärkt biotop här,
med alla buskar och snår,  som ger skydd.

“What´s up doc”?

Dags för Sparky att sparka loss in i den lågt stående solen.

Vilket den gör på 2 meter…

Jag ville upp innan staketet. Det blev lite överstegrat…

Landning i motljus på vägen.
Kortlandning

Mjuka skavmärken från stenar i inlandsisen.

Liten del av kolonin med 1200 ca, storskarvar.
De äter ca 600 kg fisk varje dag…

Jo, det har regnat på sistone…så vatten både hitom och bortom…

Alltid uppmärksam…undrar var deras tupp var…

Fjäderdräkten väl anpassad efter naturen.

När jag går i denna strandskog, får jag en känsla
tallarna ser ner på mig och säger: “Vi håller koll på dig” !

Raden med bilar som inte har någon början eller slut…

Brynolf Håkansson den 1. Augusti 1926.

Denna vackra sensommarsöndag satt Brynolf med hammare
och mejsel
och gjorde sitt namn levande för många
generationer framåt på klipporna vid Fylleåns mynning.

Jag blev lite intresserad av personen och tiden, då han
högg in sitt namn. Så jag googlade namnet och fann
en Brynolf Håkansson, boende i Trönninge.

Då han var boende i närheten, hade han väl cyklat ner
till stranden på sin Rex- eller Nordstiernancykel,
eller  promenerat.
Man var inte rädd att röra på sig 1926.
Kanske han hade sin slägghammare och mejsel på pakethållaren…

Det borde vara han, som hackat in sitt namn på klipphällen.
Vid denna tid, 1926,  fanns det 4 personer i Sverige med
namnet och tre av dessa kunde uteslutas på grund av icke
relevant  ålder eller
vistelseort med ganska stor säkerhet.
Fast helt säker kan jag inte vara men troligtvis…

Denna Brynolf var född  den 18 augusti 1908 och var
alltså 18 år gammal, så när som på 10 dagar, då han
mejslade in sitt namn.

Var han smedlärling ? Ser du städet och den på städet
liggande smideshammaren ovanför namnet ?

Brynolf var säkert stolt över sitt val,  eftersom han
mejslade in yrkessymbolen ovanför sitt eget namn.

Samma dag i Idrottssverige skedde det,  att den
1. Augusti 1926 spelade fotbollsklubben  Elfsborg
sin absolut första match i allsvenskan.
De fick stryk med 0-1 mot ÖIS.

I Göteborg genomfördes under augusti 1926
“De Internationella Kvinnospelen”.

Evenemanget kallades i den dåtida pressen för
“Den kvinnliga Olympiaden”.

I Malmö hade det nitiska tullverket den 2 Augusti
gjort ett stort spritbeslag på en svensk torpedbåt
tillhörig flottan,
som nyss anlöpt  från Köpenhamn.

Minns du  då “Älvsnabben”, flottans långresefartyg,  kom hem
från sin årliga kryssning 1963 fullastad  inte med kulor och krut
utan med brännvin och cigaretter ?

Fartyget döptes snabbt i folkmun till “Älvsnapsen“…

Vill jag vara lite stygg, vill jag säga,  att tullens makt över den
enskilde,  som darrande skulle passera tullfiltret och tullarnas
nitiska ögon och  som hade med en flaska för mycket efter en
utlandsresa, den tulltjänstemännens värld  rasade snabbt ihop,
då vi blev medlemmar i  Den Europeiska Unionen.


I lokaltidningen kunde man i en annons för den amerikanska
Oldsmobile Six läsa: “Den kräver ingen hänsyn och fruktar ingen väg “.
Priset var 5650 kr.

Vidare kunde man läsa att barkskeppet “Rolf” registrerat i Halmstad,
just anlöpt Boulogne från Sverige efter en mycket äventyrlig resa, där befäl-
havaren Thage Jönsson visade framstående ledaregenskaper och ett
starkt sjömansskap, då han förde sitt fartyg och besättning i hamn, trots
svåra skador på fartyget..

Här kan du se, vad de  som komponerade journalfilmen,
Paramountjournalen,  tyckte var viktiga händelser
i Sverige 1926.

 

 

 

 

Isen spänner sina förstärkningar från grenen.

Varför formar sig isen på ovanstående sätt månntro…

Den obligatoriska motljusbilden…

Här kan du se hur jag låst objektivet mot hylsan med två O-ringar. Jag hoppas min
kamera håller sig, om inte i skinnet, så i alla fall i fokus…

Kategorier
Old Timer flyg

ETT MÄSTERVERK

 

 

 

 

En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.

Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna  flygkänslan.

Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.

Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.

Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.

Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !

Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.

Bilderna också från filmerna.

Jag kunde inte undanhålla detta för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT STÅNGAS MOT EN KANTROTOR

 

 

 

…är en verklighet,

du kan komma att

uppleva på Hovs Hallar .

 

 

 

 

 

 

För fredagen hade yr.no lovat NNO med dragning mot Nord
för Hovs Hallar. Vindstyrkan 5-7 m/sekund enligt vindmätaren
på Hovs Hallar.

Det sa mig,  att skulle vara bra lyft, varför jag skulle ge mig
iväg. Problemet var att min bil var på service, men tack
vare snäll granne fick jag,  efter löfte om att hjälpa henne
med en teknikalitet, 
låna en grannkvinnas bil. Tack så mycket !

Så in med min nymodifierade “Hobby”, som är 40 år gammal
och numera försedd med skevroder/klaff.

Nedkommen till Hovs Hallar var det bara att knata upp på Platån
med det man behöver ha för att utöva sin hobby…modellflyg.

Jag möttes av en milt sagt kall vind på 6-8 m7sek från NNO.

Om det var kallt ? Sure, det var kallt, men det är bara att anpassa
klädseln, vilket i mitt fall innebar  att jag hade med mig min
varma skärmflygoverall, fleecevantar från Biltema och rejäla skor.

Att sitta och förtvina framför en tv och vänta på något som
aldrig kommer att inträffa, det är inte min livsstil.
Jag vill ha riktiga upplevelser.

Två kameror för dokumentationen hade jag med.
Ombord min
modell en Gopro bakom vingen filmande framåt.
Kameran var
konfigurerad att filma med de bästa inställningarna
vilket är  Protuneläget.

Nu var som vanligt, vill jag påstå, ljuset inte så där super,
då jag flög,
men det blev bilder.

På mina solglasögon satt min Mobius och filmade,  det jag såg.

Alla stillbilder här nedan är bilder klippta ur videon från
Mobiuskameran.

Mina två första två startförsök sprack. Kantrotorn var så stark,
att  trots erfarenhet och snabba korrigeringar  kunde jag inte
hålla modellen i luften på ett fullt kontrollerat sätt.

Det tredje försöket lyckades med ett nödrop. Väl ute från kanten
möttes jag av en laminär vind , som generade så mycket lyft,
att
jag enkelt,  enligt höjdmätaren, klättrade till 300 m AGL.

Jag ville inte stiga högre, för jag var på den höjden redan i molnbasen.

Att flyga i laminär havsvind, det är som att glida i filmjölk.

Absolut ingen turbulens, utan jag kan flyga totat avslappnat.

Det kom en trio skärmflygare från Göteborg, som hade tröttnat
på att gå hemma och sukta efter vind och tagit det säkra  före
det osäkra och med yr.no:s prognos i ryggen dragit söderut.

Jag informerade om,  att just nu fanns det en mycket stark kantrotor,
vilken kunde utgöra ett faromoment vid starten.

En kantrotor kan orsak ett frontalinslag och därmed en förlust av
lyftkraft just vid start. Inte roligt att drabbas av det, med tanke
på kantens utseende, som är 70 m lodrät klippvägg

Mitt råd var, att de skulle avvakta, eftersom prognosen lovade
avtagande vind och vrid mot Nord. Om vinden vridit upp
skulle frontrotorns kraft minska betydligt.

Varför det ? Jo, det beror på terrängens utseende framför
hanget, som styr upp vinden på ett för hangflygare olämpligt sätt,
då det blåser NNO. Såedemede !

Jag hade föresatt mig, med tanke på väder och vind, att vara i
luften i ca 90 minuter. Att landa och starta på nytt ville jag inte
under rådande vind. Att landa genom en topprotor är ingen sinekur,
hur skicklig du än kan vara. Därför ville jag bara landa en gång.

Vilket jag gjorde väl förberedd och genom att utnyttja min halva
kråkbroms. Jag kom ner under absolut kontrollerade former
bakom hanget mellan buskarna utan skador på modellen.

Min start hade skett 0920 och jag landade efter lite mer än 1.5 timma.
Sen var jag nöjd.

När jag körde därifrån, efter att jag gått en runda, var kl 1230
och jag märkte, att vinden hade
dragit sig mot Nord och den
hade minskat, vilket kanske gjorde det
möjligt för skärmflygarna
att starta från Platån.

Annars hade de kunnat starta nedanför restaurangen och
klättrat
på hanget upp till Platån, för att sen kunnat flyga
ända  bort till Kattvik och kanske ännu längre.

Hoppas de fick sina flyg.

Genomblåst körde jag lånebil och modell hem och varande nöjd
med ännu en dag med flygning och fina upplevelser.

Hoppa in och häng med på min fredagsflygning på Hovs Hallar !

 

Detta inlägg är mitt 1901., ( ettusenniohundraförsta) sedan min
bloggs tillblivelse.

Mitt spamfilter har under samma tid fångat upp och eliminerat
250000 spamkommentarer. Det eminenta programmet,
vilket så säkert dödar spam, det heter Akismet,  har bara
bommat en (1) enda spamkommentar.

Fantastiskt bra betyg.

 

 

 

 

Klart för start. Bara att fälla upp min GoPro.
Modellen “Hobby” är 40 år gammal…

Den avancerade väderstationen indikerade vind rakt upp…

Vyn från min pilotplats…

Just efter utkast…

Än ser det bra ut…

Kolla skevrodret…

Nu börjar rotorn ruska om…

…och modellen är som ett flarn i vinden…

Det gäller att komma ut från kanten.

Rotorn på verkar modellen upp till ca 30 m över kanten.

Faran över…

…glöm det…

Båda försöken samma resultat.

Det gäller att ge rejäla korrigeringar med skevroder och sidoroder…

Japp, “Hobby” är namnet.

Nu start till vänster…

Men då jag släppte modellen,  kände jag hur det blåste i nacken…

…och den sjönk som en sten…

Lyckligtvis landade den i gräset utan skador.

Så ser det ut.

Kattegatt/Laholmsbukten

Mot Båstadhållet.

Ser du de vita föremålen till vänster ?
Det är de människoätande getterna  på Hovs Hallar…

Vi får alla kämpa mot eller med vinden.

Långt bort i diset skymtar vi Kullens Fyr och ett torrlastfartyg,
som ligger på svaj,  waiting for order.

Jag orkade inte mer…

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MODELLPLANSFABRIKEN I VOLLSJÖ SKÅNE.

 

 

Mysteriet med modellen “Song Of Wind”

är lite mindre mysteriöst nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Byggsatsen med ovanstående flygplan satte myror i huvudet på mig.
Jag ville veta mer om modellplansproduktionen i Vollsjö,
varför jag mejlade företaget,  som tillverkade modellen.

Företaget hette då och heter i dag Jacson Of Scandinavia.

I går fick jag ett svar från ägarens son som lyder:

”Hej.

Min pappa Knut-Åke Nordenbeldt hade en liten tillverkning
av modellflygplan.
Det var en finsk kille som jobbade ett tag med detta.
Han hade uppfunnit något speciellt plastmaterial,
som dom byggde modellflygplanen med.

Jag har varit med när dom prov flög dom .
Men det var en väldigt speciell finsk kille som jobbade med det.
Sov på dagarna och jobbade på nätterna, så till slut blev
det ohållbart så dom avslutade sitt samarbete.
Detta är vad jag vet om det.
 

Vänliga Hälsningar 

Knut-Axel Nordenbelt”

Så lite närmare historien har vi kommit.
Vi får se om det dyker upp mer fakta.

Därför detta är en del av den svenska modellflyghistorien.

 

Kategorier
Segelflyg

RC-TEKNIK…

 

 

 

…såvitt jag förstår har fått en ny ägare.

 

 

 

 

Men det heter än

 

 

 

 

 

 

För oss segelflygare har ju RC-Teknik  , som ju drivits
av
Lennart Andersson under många år varit vår resurskälla,
då det gäller högkvalitativa  modeller och tillbehör.

I går fick jag information,  att Lennart har överlåtit företaget
till Bjarne Danielsen, eftersom jag gjorde en beställning..

Så vitt jag erfor,  gäller fortfarande den gamla hemsidan vid beställningar:

http://www.rcteknik.se/

Sköter han det lika ok som Lennart, kommer det
säkert att gå bra.

 

Jag lämnar info om detta, då jag själv blev lite
överraskad, trots ägarbyte för mer än ett år sen…
Ja, man hänger dåligt med…men nu vet vi.

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS SKINGRA VÅRA TANKAR…

 

 

 

 

…genom att drömma om friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

Det är alltid så imponerande att se en friflygande modell
under sin flygning, som uppför sig som byggaren/piloten
förväntar sig.

Man behöver inte ha radio för att kunna njuta av en model
i sitt rätta element.

En friflygare måste bygga in alla egenskaper han vill ha på
modellen. För efter han släppt iväg den, sen är det upp till
byggarens noggrannhet och vilja, som bestämmer mönstret
för flygningen.

Ibland undrar jag,  hur friflygare vågar släppa iväg sina modeller ?

Som replik från flygarna brukar det komma: “Detta är en modell
som ska flyga. Den är byggd för det”.

Här är en video som visar olika pärlor i luften.

Luta dig bakåt, njut och dröm din dröm !

Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna är klippta
från filmen.
Man kan se att fotografen har kämpat mot det försvinnande
dagsljuset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

NÄR TAKET PLÖTSLIGT RAMLAR NER…

 

 

 

 

 

…och livslögnerna avslöjas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns något man kallar “KARMA”, vilket här  kan översättas
med “ögonblicklig rättvisa” ,  men som i den österländska religionen
beskriver händelsernas orsak och verkan.

Karma drabbade tre personer i dagarna,  vilka blev avslöjade med
sina byxor neddragna.

 

Mona Sahlin(S)  dömdes för skattefusk till villkorlig dom,
böter
och att betala straffskatt på det undanhållna beloppet.

Sahlin som var påtänkt som statsminister i Sverige,
före det blev känt,  att hon handlade privat för tjänstekortet
från Riksdagen.

Jag kom ihåg,  att fru Sahlin sa med emfas:

“Om man är socialdemokrat, då tycker man,  att det är häftigt
att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket,
för vad politik är. “

Jaja, men  tycka att det är häftigt att betala skatt, det gäller
naturligtvis inte fru Sahlin själv utan bara andra.

 

Den före detta partiledaren Lars Ohly(V) som efter att
blivit vald till ordföranden för (V) stolt utbrast:

“Javisst, är jag  kommunist“.

Sedermera påspätt med : “Jovisst, är jag feminist”.

Han är just nu anmäld för sexuella kränkningar av
kvinnliga partimedlemmar och polis
utredning pågår.

Välkommen  till den riktiga världen,  då du yrvaken
ramlat ur ditt sönderfallande moraltorn  Ohly   !

För att kunna upprätthålla sin fysiska  förmåga att
jaga kvinnor, uppbär herr Ohly Riksdagens garanti-
pension tills han blir 65.
Varje månad får han 39559
i pension utan att lyfta ett finger.

Dessutom uppbär han årligen lön från en organisation,
som heter “Funktionsrätt Sverige uppgående till 546000 kr.

Detta trots att nästan hela styrelsen avgått på grund
av att den gode kommunisten vägrar lämna sin
ordförandepost…kan det vara pengarna,  som gör,
han klamrar sig fast …ja, det är bara en tanke från mig.

Borgarrådet i Stockholm,  Roger Mogert (S)  fick gå
från sin post
för han antastat och kränkt flera kvinnor.

Han blev belönad med 75000 kr i månaden under ett år
och 56000 kr i månaden i 4  år, vilket tillsammans ut
gör
4.8 miljoner av medborgarna i Stockholm inbetalade
kommunalskatt.

Detta är en parodi på rättvisa.  Varför ska man bli belönad,
om man missköter sig på arbetet ?

Varför skulle inte han göra  som andra arbetslösa, att dagen
efter avskedandet uppmanas att
gå till Arbetsförmedlingen
och registrera sig som arbetssökande ?

Ovanstående exempel visar agerandet  bland de,  som ser
sig som de  sanna  företrädarna  och uttolkarna av
folkviljan i Sverige.

Men sanningen är,  de är inget annat än pratmakare
och ordbajsare, som hyllar  den egna girigheten och
lustan,
som tycks vara de viktigaste speciellt  anpassade
kardinala dygderna… för de förtroendevalda.

Det kostar inget att babbla.

Det kostar inget att tala om, hur andra ska agera,
för att det, enligt deras världsuppfattning, ska vara
moraliskt rätt.

Det som kostar, det är att leva efter samma moraliska
regler,
man satt upp för andra.

Det priset var inte ovanstående trio redo att betala.

Vad tror du,  en pensionerad änka med 7093 i månaden
i pension tänker om Mogerts pension på 56000 i månaden
i arbetsför ålder ?

Eller om  hur herr Ohly går och slår dank stöttad av
skattepengar på 40000 i
månaden ?

Eller hur fru Sahlin får 54711 i månaden till sin 65-årsdag
utan att
göra ett vitten.

Trion ovan borde, bildligt talat,  rullas i tjära och fjäder och ställas vid skampålen.

 

2018 är det val till Sveriges Riksdag.

Kategorier
Dagens snespark

BLACKFRIDAY FÖRSÄLJNING…

 

 

 

 

…nu har det drabbat oss i Sverige.

 

 

 

               

De senaste veckorna har reklammakarna i braskande annonser
förkunnat,  att snart startar “Black Friday rean”.

Black Friday ….? jag trodde vi levde i Sverige…för vi talar väl
fortfarande svenska i landet Sverige ?

Har du förresten  sett,  hur en del affärer skyltar upp med
ett stort “SALE” på rutan ? Jag frågade en expedit på Eurostop
i Halmstad:
“Vad menas med SALE” och jag uttalade det, som det stavas.
Alltså som sal +e…

Hon såg på mig, som om jag var något från yttre rymden,
som just landat…Hon sa,  att det är engelska…

Nä, hon förstod inte min sarkasm.

Vad har Black Friday med Sverige att göra ? Inte ett skvatt, inte ett vitten !

I USA firas något som heter Thanksgiving Day, Tacksägelsedagen,
den 4. torsdagen i November. Det är en officiell helgdag sedan 1863
efter ett förslag till kongressen av president Lincoln.

Ursprungligen firades Thanksgiving som en tacksägelse för årets
inbärgade skörd. Detta startade redan på 1600-talet av kolonister
i New England.

Thanksgiving Day kallas även Turkey Day, då man ofta äter kalkon.

Dagen efter Thanksgiving infaller Black Friday. Som i USA utmärks
av utförsäljningar.

Men jag förstår inte,  vad denna dag har för anknytning till Sverige?

Vi äter inte kalkon på torsdagen…eller har Cyber Monday.

Det är som alla förstår, ett medel för handeln att få sälja mer.
Det är därför manipulatörerna av människors vilja försöker införa
amerikanska sedvänjor, som kan
främja affärsverksamheten.

För mig är Black Fridayspektaklet i Sverige lika korkat,  som det,
vilket kallas “Halloween” !

Halloween och Black Friday har inget med Sverige eller svensk
kultur att göra !

Men reklammakarna kommer att mala ut sitt budskap,
så de får köpboskapen dit de vill
och de tycks ju lydigt gå in i fållan.

Reklam, vet du vad det betyder egentligen ? Jo dela upp ordet i
två delar; Re- som betyder man upprepar
en sak och -klam,
vilket betyder utropa, kräva. Tänk på ordet “Claim” på engelska.

Så reklam, ett latinskt ord,  betyder egentligen “Ideligen, eller
upprepat,  ropa”, vilket är precis vad man gör.

Låt oss införa en Vit Fredag i stället,  då vi äter mycket glass !

Men gå inte på detta med det hjärndöda Black Friday tjafset i reklamen.
Du blir i sista änden ändå blåst !

Om jag retar upp mig ibland ? Gissa !

Tur jag  kan skriva det jag tycker på bloggen och lätta på trycket !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BOMKÖRNING

 

 

 

 

 

Det var mycket fint väder på Hovs Hallar i måndags…

 

 

 

 

 

 

…synd bara att det var kav lugnt…

Måndagen innebar solsken och då jag höll koll på vindmätaren
vid Hovs Hallar, övertygade dess mätvärde,  att det skulle vara
flygbart med ca 2-3 m/sek NNO.

2-3 m/sek NNO innebär,  att man flyger längst upp på Platån.
Lyftet vid denna vinden är utmärkt, så jag bespetsade mig
på en glidardag på HH.

Alltså iväg de 50 km jag har att köra. Tur min bil är en miljöbil…
den tar lite etanol.

Förväntansfull och glad i hågen äntrade jag Platån,  medförande
det jag använder  då jag flyger, bara för att
finna att det var stiltje.
Fullständigt stilla. Som det står i definitionen
för stiltje
“Röken stiger rakt upp ur skorstenarna”.

Det kommer väl vind,  tänkte jag och spanade utåt Kattegatt för att
se, om det fanns någon indikation av en vindkåre på ingång.

Men icke. Intet rörde sig. Så det blev att promenera ner med modellen
till bilen, för att jag sedanskulle kunna gå en rejäl promenad.

Jag gick bort till Kattvik och tillbaka igen. Lite problematiskt
då den usla stigen var mera en gyttjig bäck än en bekväm
gångstig.

Men det spelar ingen roll för mig, det viktiga är, att man kan
uppleva naturen.

Efter 2 timmars promenad i,  som det heter i äventyrsskildringarna,
oländig terräng, var jag tillbaka på högsta punkten på platån.

Jag ville inte ge upp chansen till hangflyg. Men tingen, eller rättare
sagt elementen, var emot mig hur mycket jag än spanade
sittande på min vanliga plats.

Det blev ingen vind,  utan jag fick skamset gå ner till bilen
och fara hem utan hangflyg, men jag hade i alla fall med  mig
fina
naturintryck hem .

En resa till HH är aldrig en förlorad investering.  Du får alltid
tillbaka något,  du kan ta med dig hem.

Ok, inget direkt nytt för mina läsare av min blogg…
men nåt ska man ju skriva eller ?

Följ med på en naturresa !

 

 

En del av informationen du får från vindmätaren på Hovs Hallar

Ingen större aktivitet på havet, när jag spanade ut…

Det var -3 grader och marken var frostpudrad.

Här satt jag och hoppades, att det skulle komma lite vind utifrån, men…

…min state of the art vindindikator talade om:
Absolut noll vind på Hovs Hallar idag.

Framme vid hangkanten dyker en bäck upp från en källa, som jag aldrig sett
sina,  under de 44 år jag besökt platsen. Inte förrän i somras. Då var det torrt.

Ser du dessa buskar med miljarder taggar…Härligt att landa i en sådan
buske med en modell klädd med plastfilm…

Vad är detta ? En Kentaur…en häst som frusit till stillhet mitt i ett språng..
Din gissning och fantasi är lika bra som min.

Jag tycker denna bilden associerar till en stenig åker i Småland illustrerande
något ur Mobergs trilogi om Karl-Oskar och Kristina och deras karga åkrar.

På tal om sten… Denna stenen har jag personligen smällt två gånger ,
eftersom den finns mitt i landningsområdet.  Där borde stå en skylt
vid sidan som sa: “Warning,  wing- and fuselage smashing rock” !

En val som blåser…vulkanutbrott i Kattegatt,  British Home Fleet 1916
…nä, det är Värö Bruk, som släpper ut överloppsånga 80 km bort.

Hotlips

Småfåglar i en nyponbuske…eller ?

Berggrunden hos Hallandsås näsa ut i Kattegatt.
Synd att inte byggaren av järnvägstunneln, 12 miljarder,
kollade här,  innan man skulle borra. Det hade sparat
2 miljarder…för här ser man Hallandsås är en horst.

Är det Tina Turner..eller Don King,  som grävt ner sig ?

Don King, boxningspromotor med  elektriskt hår.

Detta block sätter punkt för dagens äventyr…eller brist på.

Kategorier
Naturbilder

STRANDFLANÖREN

 

 

 

 

 

 

Att promenera ihop med havet…

 

 

 

 

 

 

…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna
och min lekamen.

Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter
över vilka jag  inte råder.
Regnar det,  eller blåser en ilsken sydvästlig
vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare
.

En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade
intryck. Alltså det dyker upp sådant,  man inte direkt förväntar.
Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen,  som via mitt
öga väcker mitt intresse.

Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant
och nytt.

Varje gång jag är på min väg vid havet,  dyker det alltid upp det jag
inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.

Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan
min ambition är att skildra verkligheten,  som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.

Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder.
För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.

Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen
lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar.
Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka,  jag har fel.

Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min
hjärna att upptäcka  rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet “Jitter”,  om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte 
statiskt men…

Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet,  man kan manipulera
utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven  bildmanipulering, det är som att
vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste  Rodin…

Ungefär samma känsla som jag får,  då jag skådar en kvinna på tv
med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och
överladdade silikonbröst.
Det tenderar att bli absurt.  Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…

Mina bilder är garanterat inte photoshoppade,  då jag inte har
programmet
eller något liknande.

Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter
en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.

Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om,  varför fynden varit få.

Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.

Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…

 

Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?

Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.

Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika
beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden.
Varje grässtrå har format sin del av blomman.

Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post,  hur det blir till.

Sent eftermiddagsljus skapar en John Bauerliknande stämning.

Vilande älg ? (Resting moose)?

En ejderhane som förlorat…(Eider Drake lost)

Lite makabert med pepparkornsögat…

En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)

De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind
och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.

Skummet flög i luften som spunnet socker från vår  ungdoms nöjesfält.

Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…

Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.

Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ?
Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?

Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet.
Ett evigt Pater Nosterverk transporterar sanden i ett kretslopp.

Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang.
Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över
och allt inskrivet i en cirkel av en tunn,  tror jag,  såssträng.
Mitt sällskap sa till
servitrisen,  att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror,
att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe.
Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en
tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…

 

Ett filosofiskt djur vid strandkanten.

Är det detta som man kallar potatisnäsa ?

En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.

 

Kategorier
Flyghistoria

MARILYN MONROE OCH FLYGPLANSTILLVERKNING

 

 

 

 

 

Finns det något gemensamt ?

 

 

 

 

 

 

Förvånansvärt nog finns det ett samband.

En bild på Marilyn arbetande på att montera ett  flygande
mål, eller man
kanske skulle säga drönare i dag, väckte
mitt intresse.

Före sin berömmelse var hon känd under sitt födelsenamn
Norma Jeane Dougherty, som då hon fotograferades
ovan den 26 Juni 1945 på fabriken.
Hon är vid fototillfället just 19 år fyllda.

Bilden väckte mitt intresse, dels naturligtvis att denna vackra
kvinna stått i en del av försvarsindustrin under slutet
av världs-
kriget i Kalifornien och dels för jag blev nyfiken på, hur dessa
målflygplan såg ut.

Bilderna som togs på Marilyn vid fabriken, är inget som är
förberett eller fake.
Hon såg ut så och var så vacker.
En fotograf var utsänd för att göra ett
reportage från montage-
bandet vid företaget, som hon var anställd vid.


Fast jag ställer mig lite tvivlande till uppgifterna…att
inget var förberett.
Allt är lite för perfekt. Kläder, makeup och  håret ger mig ett
intryck , det är synnerligen förberett.
Döm själva av bilden.

Företagets namn var Radioplanes Munition Factory och hade
startats av skådespelaren Reginald Denny i Kalifornien.

Radioplanes Munition Factory länk I,

Radiopanes Munition Factory  länk II

Radioplanes Munition Factory  länk III

Han lade märke till henne, vem hade inte gjort det… och lät
någon fotograf  ta  bilderna.

Dessa flygplan i olika versioner användes som mål vid militärövningar,
med antar jag,  luftvärnet i första hand. Du kan läsa, om du klickar på
länkarna,  ifall du vill veta mer om produktionen.

Intressant kan vara,  att iden med radiostyrda målplan kom
från en skådis
i Hollywood,  som var flygintresserad. Du kan se
bilder på honom längre ner
på sidan och läsa om honom i länkarna.

Ett stort antal plan byggdes under och de närmsta åren efter
världskriget.

Vad som skedde med Marilyn Monroe, vet vi alla.

Här kommer bilder.

Bilder är frigivna från Northorp för publicering för icke kommersiella ändamål.
En del bilder är copyrightfria från källor, 
som sorterar under lagen:
Public Library Act
i USA .
Dessutom två bilder från Wikipedia.

 

 

 

Ett målflygplan med fallskärmen delvis utdragen, som användes vid landningen.

Denna typen hade kontraroterande propellrar,
för att man skulle kunna undvika vibrationer.

Här följer olika versioner, om vilka du kan läsa om du klickar på länkarna.

Intressant motorkonfiguration med två propellrar och en motor…
Förutom att det krävs separata vevhus för en tvåcylindrig två-taktsmotor,
så måste man ha en fördelningsväxellåda för de båda propellrarna.
Mekaniskt krävande att bygga det.

Undrar om man klädde med linneväv ?

Varför så ful fena…

 

Lite data

 

 

 

 

 

 

Startade på en ramp, återbördades till Terra Firma med fallskärm.

 

 

 

 

2.4 gHz eller 2.4 mHz ?

Reginald Denny med sin spak. Så var det då…

 

En skakig film, men ett tidsdokument.

Motorn en utombordsmotor egentligen.

Kategorier
Flyghistoria

THE GLIDER BEEING BUILT IN THE ATTIC

 

 

 

Tuppen på Colditz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Cock Of Colditz är ett glidflygplan,  som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.

Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos 
britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.

Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger  i hemlighet  
bygga ett glidflygplan, det kan  ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.

Men det genomfördes.

Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?

Här är lite av historien.

Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.

Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.

De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.

Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde 
deras materiella tillvaro
i någon mån.

Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.

Det som var svårt för fångarna  var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från
familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något
mål för sin verksamhet under vistelsen där.

Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss 
boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars 
flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.

Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det 
kanske mest fantasirika flyktprojektet.

Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt 
koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.

En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg  en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög 
uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, 
att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan 
att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.

Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av  hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en,  förhoppningsvis  något så när kontrollerad landning.


Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.

I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…

De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.

Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan 
plats för projektet.

Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor  vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.

För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke 
från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, 
som man stal, där man
kunde.

Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.

Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man 
vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.

När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 
6000 delar, som alla var handgjorda.

Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?

Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.

För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump,  som skulle släppas nerför väggen och som
via ett 
rep,  skulle katapultera iväg planet.

Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa 
på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.

Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt 
detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information 
till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets 
slutskede, vilket skett på andra platser.

Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.

Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.

En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet 
på vinden på Colditz.

Efter amerikanarna kom ryssarna,  då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.

Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.

I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.

Som kronan på verket togs ett annat  replika  plan till Colditz,
sattes på taket och startades 
med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. 
Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.

Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre 
glidtal,  än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskotts
höjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.

Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.

Jag tycker,  detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !

Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.

Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…

I England är det vanligt,  man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) 
på takåsarna.

Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.

Kanske lite brittisk ironi och humor…

 

Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.

Bild från Wikipedia.

Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.

Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia

Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.

Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.

 

 

Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex “Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa