…en konst som vi blir bättre på
ju äldre vi blir…
Annars tycker jag att, det var lättare att vara 30 än att vara 75…
Men att minnas, det drar igång fantasin och det är gratis.
Minns modeller och de piloter som är borta…
Kategorier
Kategorier
DEN OPTIMALA UPPLEVELSEN…
Jag fick en innehållsrik dag
på Hovs Hallar i fredags.
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min “Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
“Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
“Done Deal” !
Bilfärd Hovs Hallar – Båstad.
Kategorier
ARTEFAKTER FRÅN RUINERNA AV ETT VARV
Gammal teknik
Inte mycket återstår av vårt varv på Söder men ett par hantverksminnen går att finna.
Det står fortfarande ett par gångspel vid slipen och jag lyckades efter viss möda tyda den rostiga inskriften.
Jag blev nyfiken på historien bakom dessa Capstans.
Först lite historia från Wikipedia:
Ordet, kopplat till det fornfranska capestan eller cabestan(t) , från fornprovensalsk cabestan , från capestre “remskiva”, från latin capistrum , -a grimma, från capere , att ta tag i, verkar ha kommit till engelska ( 1300-talet) från portugisiska eller spanska skeppare vid tiden för korstågen. [1] Både enhet och ord anses vara spanska uppfinningar. [2]
Kallas här för gångspel.
På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet. Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den industriella revolutionen i England och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde det möjligt att utveckla produkter av järn och speciellt då gjutgods.
Rejält gjutgods här. Fast täcklocket är sönderslaget.
Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre. Observera uttagen för trähandtagen, som förenklade hanteringen.
Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter, som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga .Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel, som har en växellåda inbyggd, som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.
Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. En del Capstans drevs av en vindmotor för att underlätta hantering av riggen. De ersattes sedan av ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller elektriskt drivna spel.
Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.
Historia:
- 1875
Stålproduktionen på Teesside börjar när Bolckow, Vaughan & Co Ltd , tidigare Bolckow, Vaughan , öppnar Cleveland Steelworks i Middlesbrough. Med Bessemer-processen har verken tre masugnar.
- 1876
Albert John Dorman inleder ett partnerskap med Albert de Lande Long som tar över West Marsh Ironworks i Middlesbrough. Dorman Long grundas.
- 1879
Bolckow, Vaughan & Co Ltd. förvärvar Southbank Steelworks. Firman övertalas också av Sidney Gilchrist Thomas att anta den process som han och hans kusin Percy Gilchrist utvecklade. Detta tillåter användning av lokal järnsten som hade en hög fosforhalt. Bolckow, Vaughan & Co Ltd var redan väletablerade tillverkare av järn som ägde många järnbruk och ugnar och sågs som drivkraften bakom den snabba expansionen av Middlesbrough eller “Ironopolis” och Storbritanniens ledande tillverkare av tackjärn. [3]
- 1889
Dorman Long är registrerat vilket gör det möjligt för företaget att ta över verksamheten från företaget med samma namn. Företaget har förvärvat Brittania-fabriken i Middlesbrough. [4]
- 1899
Dorman Long bygger ett nytt stålverk på Clarence-fabriken i ett joint venture med Bell Brothers .
- 1900
Bolckow, Vaughan & Co Ltd förvärvar Clay Lane-verket och flyttar produktionen från järn till stål, äger 21 av de 91 masugnarna i Cleveland-området [5] och blir de största tillverkarna av stål i Storbritannien och möjligen världen.
Skriv “Varv” i sökrutan på min blogg upp till höger för att läsa mer om varvet i Halmstad.
Jag tror arrangörerna har gjort bort sig nu.
Jag har besökt eventet i flera år och har alltid sett fram emot det med förväntan.
Men årets upplaga var jag lite tveksam till, eftersom arrangerande klubb hade förbjudit en viss kategori av bilar.
Så kallade “Pilsnerbilar” hade icke tillträde. Man sa, att man ville vårda kulturen med välskötta amerikansk bilar…
Om inte så kallade “pilsnerbilar” hör till bilkulturen, så vet inte jag, vilka som gör det…
Dessa bilar och dess förare och passagerare var ju kryddan för åskådare och deltagare under cruisingen genom Falkenberg.
Varför ? Jo dessa bilar och dess människor var de, som stod för det oväntade .
Nu riskerar eventet att bli en tråkig uppvisning av välputsad plåt, då inget sker…
I fredags var jag där under cruisingen och det var något vi åskådare iakttog med viss likgiltighet.
Allt var så förutsägbart. Ett Pater Nosterverk av välputsade bilar körde cruisingvägen som ett ändlöst tåg, vilket var fast förankrat på skenorna. Inge risk det hände något oväntat !
Jag har aldrig sett så lite folk som var åskådare vid cruisingen som gårdagen. Vid en snabb rundfråga (9 personer) sa 7 att de saknade “Pilsnerbilarna” !
Det var avslaget milt sagt.
Risken är, att om denna typ av V-8 kulturen stängs ute, så kommer den att finna egna träffar och då kommer “Wheels and Wings” att förlora mer deltagare och åskådare.
Jag tycker anhängare och de som innehar dessa utestängda fordon, i första hand ska ta en diskussion med arrangörerna och om det misslyckas ordna en egen träff.
Jag är övertygad om, att detta skulle bli en framgång.
Denna Opel Kadett ingick i cruisingen…inget som väcker känslor hos en V-8 entusiast ?
Nä, det ska vara sådana här bilar, de lämnar ingen oberörd !
Kategorier
DU SOM PASSERAT TONÅREN…
…minns du schlagern “Volare”…
…som sjöngs av bland annat den dansk/italienske sångaren Dario Campeotto och Dean Martin ?
“Volare” är italienska och betyder “Jag flyger” eller “jag svävar”.
Det är just det modellflygares flygplan gör och det upphör aldrig att fascinera mig.
Just begreppet “Att flyga” är för mig mycket fångande.
Vet du, varför ett plan kan flyga ? Nä, jag tänkte det.
Men det gör det tack vare människans drömmar, hängivenhet, kreativitet och uppfinningsrikedom, därför det finns människor som undrar “Varför”.
Här kommer ett par bilder som illustrerar de egenskaper som krävs, för att att en skapelse ska kunna “Sväva”.
Häng med.
Sten Persson.
Det ligger 75 års modellflygerfarenhet bakom Stens agerande, då han drar upp sin segelmodell !
Bilderna från SMOS tävlingar vid Bollerup vid Ystad.
“Fly Baby…fly “!
En modell från 40-talet startas.
Två unga pojkar diskuterar…
Själva verket…
Anders Sellmans drömmar går till väders…
Done deal…åter till Terra Firma.
…då det ramlar ner genom brevinkastet…
…och det är SMOS tidskrift “OLDTIMER” !
Sveriges enda och bästa modellflygtidskrift är emballerad i mjuk plastpåse och dess frasande har jag lärt mig att känna igen, då den glider genom brevinkastet på min dörr.
Nu dök just senaste edition upp, eller kanske ska jag säga ner, till stor glädje då det alltid finns mycket läsvärt.
Om du också vill bli lycklig, då du hör ett frasande i brevlådan, så bliv medlem i SMOS !
Bilderna nedan ur senaste utgåvan.
Kategorier
NATURÖGONBLICK
Från mitt besök i Skånes-Fagerhult.
Jag bevarade några upplevelser från mitt besök i gränsbygden vid Fedingesjön.
Det var, trots torka, men efter det senaste regnet en intensiv grönska med den vackra ljusgröna färgen som utmärker försommargrönskan.
Har man ögonen med sig upplever man skönheten.
Inte bara i natur, utan även i det som kan tyckas skrot finns det en utstrålning som kittlar fantasin att skapa tankar, om det var en gång…
Insekternas värld är fascinerande med sin anpassning och sina former. Inget är tillfälligt eller slumpmässigt, utan allt är ett resultat av evolutionen.
Håll tillgodo !
Silkesspinnare. Tror jag…
…jag kommer att tänka på “Läderlappen” eller “Batman”, vars äventyr man läste om i sin avlägsna ungdom.
Då Läderlappen skulle rycka ut i Gotham City och polisen behövde hjälp, projicerade polismästaren en läderlappssymbol på natthimmelens dramatiska moln, så vår hjälte visste, han skulle rycka ut med sin kollega Robin i Läderlappsbilen.
Jag kunde bara inte låta bli att ta några bilder…
En get med väldigt stor buk…ska hon kidda nu ?
Lite sent i tid kanske, men…
Jag kopplar denna blomma till Elsa Beskows saga om Tant Brun, Tant grön och Tant gredelin. Blomman påminner om dessas bahytter.
Här var det gott om klöver…
Käringtand
Vädd
Mindre Blåklockan kämpar på.
Ett klassiskt företag.
“Regntunga skyar, varhelst jag ser”…
Stadigt regn och dis.
Stibners Memorial 2023
Ännu en gång avhölls tävlingen på Fedingefältet i Skånes-Fagerhult i gränsbygden mellan Småland-Halland och Skåne.
Tävlingen avser Riksmästerskapet i OT skalaflyg för friflygande modeller.
Vädret, som vi brukar ha tur med, var uruselt, eftersom jetströmmen hade ändrat sin bana och lett in lågtrycken på en bana över norra Europa.
För oss modellflygare innebar det REGN och BLÅST.
Alltså det sämsta tänkbara för lätta friflygande modeller.
Men trots det dåliga vädret hade entusiasterna dykt upp.
Modellflygare av det rätta virket ger inte upp så lätt !
Men ok, det är lättare att flyga i solsken, 25 graders värme och vindstilla. Drömma kan man alltid…
VI som var där, vi tävlade med hi spirits och gjorde vårt bästa. Glädjande nog har det tillkommit nya piloter, vilket betyder mycket, eftersom Karon efter hand som tiden går ror över Styx med vår åldrade medlemskader.
Resultatet av tävlingen redovisas på SMOS hemsida HÄR.
Här kommer lite bilder jag tog i form av två bildspel och en laddning videosnuttar. Detblevvaddetblev…
Håll tillgodo!
5 gånger är mer än 1 gång…
…vilket jag gjorde, då jag skulle flyga med min “Lilloo”.
Jag och Frank skulle försöka flyga min “Lilloo” på Tönnersahanget, eftersom det är 5 m/sek rakt på, vilket skulle garantera bra lyft.
Men jag misslyckades grundligt.
Varför ? Troligen en kombination av olika orsaker.
Tänkbara skäl, fel tyngdpunkt, för stora utslag på elevonen, dåligt lyft, how knows ?
Vi vidtog de åtgärder, som var adekvata, men det hjälpte ej. Troligtvis kräver modellen bättre lyft.
Modellen har nu fått mindre utslag och utslagen är mycket mer exponentiella, än vad de var vid detta flygtillfället.
Vi får se hur det går…som flickan sa.
Här en liten videosnutt som visar mina tillkortakommanden;
…då är detta inget för dig…
…därför jag tröttnar aldrig på att se hur byggares möda och arbete omvandlas till glädje och tillfredsställelse, då deras modeller flyger, som de önskar.
Detta lilla anspråkslösa bildspel är från Svenska Mästerskapen i OT-Skalaflyg för friflygande Ot-Modeller i Skånes-Fagerhult på dess flygfält vid Fedinge.
Håll tillgodo !
Kategorier
ÅTERKOMSTEN…
…av en bortflugen modell.
Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.
Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.
Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.
Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.
För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.
I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.
För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !
Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.
Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.
Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.
David hade räddat sin modell.
Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.
Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.
Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.
Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…
Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.
Vi ses på Hovs Hallar !
Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar
Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.
Så var det.
Endast modellflygarens hatt återstår…
En modell skymtar i det gröna…
…följt av en modellflygare…
…med sin åtråvärda modell i handen…
…det känns ok nu…
…så han lyfter på hatten !
Grejat !
Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)
“Ceres”på Segeltorp.
Den gamle…men ung i sinnet !
Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…
Landningssekvenser.
“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär, att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.
Här var det nära ögat med slickstenen…
Kategorier
SOM VANLIGT DÅ VI FLYGER…
…något oväntat sker.
Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina “Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min “Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
“Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
Kategorier
FLYGA TILLSAMMANS MED GLADOR
Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Ava Pro, ett utmärkt plan med goda egenskaper.
Kategorier
EN FÅGEL I SKYN…
…räcker för att glädja mig !
En fågel vars kvitter ständigt väcker minnen hos mig är sånglärkan.
Jag minns, då jag bodde i Skövde och vi låg ute vid flygklubbens fält vid Hasslum och väntade på bogserpiloten, som skulle dra upp våra segelkärror, hur skyn var full av sånglärkor, som intensivt kvittrade och hävdade sitt revir.
Samma förhållanden i dag, då jag är ute med mina termikflygplan och sitter i min stol och flyger. Jag upplever naturen mycket starkt, då en lärka ryttlande spelar sitt intensiva spel för att tala om, att här är hon chef.
Sitter jag och koncentrerat flyger min modell i min egen bubbla, kommer en uppdykande spelande sånglärka in på min imaginära scen som ett intensivt vibrerande och drillande utropstecken.
Härligt.
En sånglärka flyger i regel på ca 80 meters höjd, då de spelar. Varför de kvittrar ? Jo bland annat för att hävda sitt revir och tala om för inkräktare, att här bestämmer jag.
Eller kanske de kvittar av glädje…hur nu en liten sånglärka kan känna det…fast det är klart, om jag får en fin termikblåsa, som bär min modell så högt jag vill, så känner jag också lust att kvittra…
Då en sånglärka beslutar sig för att landa efter en kvittersejour i skyn, gör hon det genom att vinkla stjärten uppåt, vilket får henne att sjunka nästan vertikalt.
Exakt samma system använder modellflygare, vilka flyger friflygande modeller då de vill avbryta flygningen. Stabilisatorn fälls upp och modellen sjunker nästan rakt ner som förebilden lärkan.
Tyvärr har jag de senaste åren märkt, att antalet av sånglärkor minskat. Varför ? Only Heaven knows ?
Det är inte lätt att fotografera spelande lärkor. De är ju små objekt mot en blå sky. Kameran har svårt att fokusera och jag måste köra på 1/10000:dels sekund slutartid.
Det påverkar resultatet kvalitetsmässigt. Alla bilder är uppdragna till gränsen av det som är möjligt.
Tur min kamera har funktionen kontinuerlig tagning, då den rasslar iväg många bilder per sekund.
Mina bilder tog jag , då vi flög vid Haga en fin sommardag dagen innan Sveriges Nationaldag.
Jag fotograferade också andra fåglar och det kommer här på min blogg.
Här är några av mina ögonblick som jag fick erfara tack vare för jag var ut och flög och inte låg i dvala framför en tv och lapade i mig 20 avsnitt av “Ullared”…
Landande lärka med uppfälld stjärt.
För mig händer för det mesta det oförutsedda…
…då jag är ute med mina modeller.
De enda som kan sia om framtiden är nog politiker och journalister ?
Jag kan det inte. Måndagen bjöd på högtryck, eftersom jetströmmen på norra halvklotet har den bana den har nu, vilket har medfört torrt och relativt klart väder.
Vi hade sol och kl 11 ca 20 grader. Det borde alltså finnas termikförutsättningar. Vinden var svag nordväst, som gjorde, att sjöbrisen inte blev besvärande.
Frank hängde med med sin nyprintade elseglare för att provflyga.
Framkommen till termikflygställen möttes vi av 3-4 m/sek NV, klarblå himmel. I kanterna kunde man se Cumulus och vi hoppades det skulle blomma upp, även där vi var.
Min modell var min Ava Pro, som med förlov sagt flyger som en dröm, enligt mitt sätt att se det.
Först att flyga var Frank och efter montering kastade jag iväg modellen för honom. Den väger komplett 680 gram, vilket indikerar, att printade modeller är lätta.
Modellen hade V-stabbe, vilket jag är kritisk till på termikmodeller utan skevroder.
Hursomhelst, modellen for i väg för motor och den var nostung. Men det löste sig. Vad som inte löste sig var, att modellen inte svängde…
Den gick i det höga gräset och den tunna nosen bröts.
Inga problem sa Frank, jag printar en ny kropp.
Hoppas han monterar skevroder sen.
Nästa modell var min Ava, som startade.
Småpluttrig torrtermik som inte var lätt att fånga. Jag vet, efter 50 års termikflygande med modeller, att tidigt på dagen nära kusten är det inte utbredd termik under de rådande förhållandena. Men jag gnetade på och kom upp, så högt jag önskade.
Under min flygning kom glador och piggybackade på min modell. Glador är jämfört med ormvråk usla temikflygare.
Jag ska redovisa mina möten i luften med gladorna sedan.
Senare blev det fart i termiken och det lyfte typiskt över stora ytor och lyftet var starkt.
Inga problem att hålla sig uppe. Jag satt i min Biltema-stol och njöt och trivdes med modellflyglivet, då jag väcktes ur mitt flygande av att tyget i stolens sits, som var dåligt, plötsligt sprack och jag åkte ner…
Tur jag har en ny stol hemma…
Hursomhelst fick vi en bra dag med våra modeller och Frank flög min Ava eftersom hans modell hade fått en smäll på nosen.
Jag redovisar min närkontakt med fåglarna i kommande inlägg, så stay tuned, vi ses !
Ava Pro
Ett utomordentligt bra flygplan.
På väg att landa med aerodynamiska bromsar.
Frankie rattar min modell.
Efter landning i högt gräs
En glada på väg att piggybacka.
(Piggybacka=Åka snålskjuts)
Den gamle i sin stol…som brakade ihop…
En skugga av sitt forna jag kanske…
Cumulus växer upp i kanterna.
Kolla molnens platta undersidor
Kategorier
BARA EN SÄDESÄRLA ?
Är det någon mer än jag…
…som tycker att antalet av fåglar har minskat ?
Tendensen märkte jag tydligt förra sommaren, då antalet tofsvipor tycktes ha kraftigt gått ner.
Vi, som var vana att se tofsvipornas tumlande flygning över ängarna nära havet och deras genomskärande varningsskrik, vi möttes av nästan total tystnad.
Även de mindre fåglarna har minskat i antal. Orsakerna kan inte jag sia om, men ska jag gissa, kanske fågelinfluensa, virus eller det som jag mest tro på, lantbrukets odlingssätt och monokulturer.
Biotoperna för fåglar försvinner i förfärande takt, även om man försöka restaurera marker, så de passar våra fåglar.
Kan du tänka dig en natur utan en drillande lärka i skyn, eller kan du tänka dig en försommarkväll utan en näktergals gränslösa spelande och knäppande ?
Jag var ute och strövade häromdagen och träffade på en sädesärla, som nervöst trippande runt på sina otroligt spinkiga ben bland grus och stenar.
Att dessa tunna ben kan åstadkomma så mycket ?
Här några bilder.
Kategorier
ÄVENTYR PÅ HOVS HALLAR
Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…
Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt hang vid Segeltorp.
Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell “Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.
Dels hade jag med en ny modell, “Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker på dess trimning.
En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.
Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…
Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.
Dock var jag nyfiken på min “Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.
Startade i den kanske just då lite avtagande vinden.
Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.
Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.
Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.
Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.
Stor glädje och tacksamhet.
Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…
Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…
Min modell klar för start.
En art av Blåvingefjäril 
Jan från Eslöv
Det vi har vid havet, den obrutna horisonten,
Skärm över Bjärebygd.
Start för min modell. 
Start för min “Lilloo”.
Ingen rolig terräng att ge sig ini.
Bara taggar
Janne har fått grepp om modellen.
Vassego !
Du ser själv hur det såg ut…
Jo jag var något ledbruten oxå…
Här lite bilder och en hastigt hopkommen video.
Kategorier
MINNS DU FÖR 70 ÅR SEDAN ?
Modellflyg 1950
Tiden går fort och vi hinner knappt med. Vi får leva på minnen, hur det var då.
Jag hittade denna film på en tysk sida. Så vitt jag kan bedöma är filmen producerad av Shell i England. Shell var vid denna tid ofta understödjare av olika fritidsaktiviteter som på något sätt kunde främja företaget.
Allt ser typiskt engelskt ut. Lägg märke till klädseln på modellflygarna. Hobbyn tycktes var en sak för gentlemän då…
Se också på hur en radiostyrning såg ut 1950…och jämför med i dag. Utvecklingen drivs framåt.
Här är ett litet tidsdokument.
Kategorier
I AM DEEPLY DISPOINTED…
…by the fact that the Swedish Armed Forces Main Aerial Display 2023 is cancelled.
We, who are interested in flying had been looking forward towards the Main Air Force Display in Linköping this summer with great anticipation..
The reason for not having the display, is according to The HQ of The Swedish Defence Forces ” The military and security situation due to the war on the Ukraine by tsar Putin of the russian federation.
So I say “Thank you Valdimir for scrapping our event” !
Skaffa annars en Tyrannosaurus Rex
Kompisen Frank printade ut denna ödla.
Den är 175 cm lång och är mycket fint ytbehandlad.
En prydnad var den än står. Kanske på väggen ovanför din säng…
Om du vill köpa den kostar den 4000 kronor. Kanske till en zoologisk affär ?
Vid intresse Pm:a mig.
Bilderna gör inte konstverket rättvisa, då det var mörkt då bilderna togs.
