Kategorier
Hangflyg modell

ATT STÅNGAS MOT EN KANTROTOR

 

 

 

…är en verklighet,

du kan komma att

uppleva på Hovs Hallar .

 

 

 

 

 

 

För fredagen hade yr.no lovat NNO med dragning mot Nord
för Hovs Hallar. Vindstyrkan 5-7 m/sekund enligt vindmätaren
på Hovs Hallar.

Det sa mig,  att skulle vara bra lyft, varför jag skulle ge mig
iväg. Problemet var att min bil var på service, men tack
vare snäll granne fick jag,  efter löfte om att hjälpa henne
med en teknikalitet, 
låna en grannkvinnas bil. Tack så mycket !

Så in med min nymodifierade “Hobby”, som är 40 år gammal
och numera försedd med skevroder/klaff.

Nedkommen till Hovs Hallar var det bara att knata upp på Platån
med det man behöver ha för att utöva sin hobby…modellflyg.

Jag möttes av en milt sagt kall vind på 6-8 m7sek från NNO.

Om det var kallt ? Sure, det var kallt, men det är bara att anpassa
klädseln, vilket i mitt fall innebar  att jag hade med mig min
varma skärmflygoverall, fleecevantar från Biltema och rejäla skor.

Att sitta och förtvina framför en tv och vänta på något som
aldrig kommer att inträffa, det är inte min livsstil.
Jag vill ha riktiga upplevelser.

Två kameror för dokumentationen hade jag med.
Ombord min
modell en Gopro bakom vingen filmande framåt.
Kameran var
konfigurerad att filma med de bästa inställningarna
vilket är  Protuneläget.

Nu var som vanligt, vill jag påstå, ljuset inte så där super,
då jag flög,
men det blev bilder.

På mina solglasögon satt min Mobius och filmade,  det jag såg.

Alla stillbilder här nedan är bilder klippta ur videon från
Mobiuskameran.

Mina två första två startförsök sprack. Kantrotorn var så stark,
att  trots erfarenhet och snabba korrigeringar  kunde jag inte
hålla modellen i luften på ett fullt kontrollerat sätt.

Det tredje försöket lyckades med ett nödrop. Väl ute från kanten
möttes jag av en laminär vind , som generade så mycket lyft,
att
jag enkelt,  enligt höjdmätaren, klättrade till 300 m AGL.

Jag ville inte stiga högre, för jag var på den höjden redan i molnbasen.

Att flyga i laminär havsvind, det är som att glida i filmjölk.

Absolut ingen turbulens, utan jag kan flyga totat avslappnat.

Det kom en trio skärmflygare från Göteborg, som hade tröttnat
på att gå hemma och sukta efter vind och tagit det säkra  före
det osäkra och med yr.no:s prognos i ryggen dragit söderut.

Jag informerade om,  att just nu fanns det en mycket stark kantrotor,
vilken kunde utgöra ett faromoment vid starten.

En kantrotor kan orsak ett frontalinslag och därmed en förlust av
lyftkraft just vid start. Inte roligt att drabbas av det, med tanke
på kantens utseende, som är 70 m lodrät klippvägg

Mitt råd var, att de skulle avvakta, eftersom prognosen lovade
avtagande vind och vrid mot Nord. Om vinden vridit upp
skulle frontrotorns kraft minska betydligt.

Varför det ? Jo, det beror på terrängens utseende framför
hanget, som styr upp vinden på ett för hangflygare olämpligt sätt,
då det blåser NNO. Såedemede !

Jag hade föresatt mig, med tanke på väder och vind, att vara i
luften i ca 90 minuter. Att landa och starta på nytt ville jag inte
under rådande vind. Att landa genom en topprotor är ingen sinekur,
hur skicklig du än kan vara. Därför ville jag bara landa en gång.

Vilket jag gjorde väl förberedd och genom att utnyttja min halva
kråkbroms. Jag kom ner under absolut kontrollerade former
bakom hanget mellan buskarna utan skador på modellen.

Min start hade skett 0920 och jag landade efter lite mer än 1.5 timma.
Sen var jag nöjd.

När jag körde därifrån, efter att jag gått en runda, var kl 1230
och jag märkte, att vinden hade
dragit sig mot Nord och den
hade minskat, vilket kanske gjorde det
möjligt för skärmflygarna
att starta från Platån.

Annars hade de kunnat starta nedanför restaurangen och
klättrat
på hanget upp till Platån, för att sen kunnat flyga
ända  bort till Kattvik och kanske ännu längre.

Hoppas de fick sina flyg.

Genomblåst körde jag lånebil och modell hem och varande nöjd
med ännu en dag med flygning och fina upplevelser.

Hoppa in och häng med på min fredagsflygning på Hovs Hallar !

 

Detta inlägg är mitt 1901., ( ettusenniohundraförsta) sedan min
bloggs tillblivelse.

Mitt spamfilter har under samma tid fångat upp och eliminerat
250000 spamkommentarer. Det eminenta programmet,
vilket så säkert dödar spam, det heter Akismet,  har bara
bommat en (1) enda spamkommentar.

Fantastiskt bra betyg.

 

 

 

 

Klart för start. Bara att fälla upp min GoPro.
Modellen “Hobby” är 40 år gammal…

Den avancerade väderstationen indikerade vind rakt upp…

Vyn från min pilotplats…

Just efter utkast…

Än ser det bra ut…

Kolla skevrodret…

Nu börjar rotorn ruska om…

…och modellen är som ett flarn i vinden…

Det gäller att komma ut från kanten.

Rotorn på verkar modellen upp till ca 30 m över kanten.

Faran över…

…glöm det…

Båda försöken samma resultat.

Det gäller att ge rejäla korrigeringar med skevroder och sidoroder…

Japp, “Hobby” är namnet.

Nu start till vänster…

Men då jag släppte modellen,  kände jag hur det blåste i nacken…

…och den sjönk som en sten…

Lyckligtvis landade den i gräset utan skador.

Så ser det ut.

Kattegatt/Laholmsbukten

Mot Båstadhållet.

Ser du de vita föremålen till vänster ?
Det är de människoätande getterna  på Hovs Hallar…

Vi får alla kämpa mot eller med vinden.

Långt bort i diset skymtar vi Kullens Fyr och ett torrlastfartyg,
som ligger på svaj,  waiting for order.

Jag orkade inte mer…

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS SKINGRA VÅRA TANKAR…

 

 

 

 

…genom att drömma om friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

Det är alltid så imponerande att se en friflygande modell
under sin flygning, som uppför sig som byggaren/piloten
förväntar sig.

Man behöver inte ha radio för att kunna njuta av en model
i sitt rätta element.

En friflygare måste bygga in alla egenskaper han vill ha på
modellen. För efter han släppt iväg den, sen är det upp till
byggarens noggrannhet och vilja, som bestämmer mönstret
för flygningen.

Ibland undrar jag,  hur friflygare vågar släppa iväg sina modeller ?

Som replik från flygarna brukar det komma: “Detta är en modell
som ska flyga. Den är byggd för det”.

Här är en video som visar olika pärlor i luften.

Luta dig bakåt, njut och dröm din dröm !

Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna är klippta
från filmen.
Man kan se att fotografen har kämpat mot det försvinnande
dagsljuset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BOMKÖRNING

 

 

 

 

 

Det var mycket fint väder på Hovs Hallar i måndags…

 

 

 

 

 

 

…synd bara att det var kav lugnt…

Måndagen innebar solsken och då jag höll koll på vindmätaren
vid Hovs Hallar, övertygade dess mätvärde,  att det skulle vara
flygbart med ca 2-3 m/sek NNO.

2-3 m/sek NNO innebär,  att man flyger längst upp på Platån.
Lyftet vid denna vinden är utmärkt, så jag bespetsade mig
på en glidardag på HH.

Alltså iväg de 50 km jag har att köra. Tur min bil är en miljöbil…
den tar lite etanol.

Förväntansfull och glad i hågen äntrade jag Platån,  medförande
det jag använder  då jag flyger, bara för att
finna att det var stiltje.
Fullständigt stilla. Som det står i definitionen
för stiltje
“Röken stiger rakt upp ur skorstenarna”.

Det kommer väl vind,  tänkte jag och spanade utåt Kattegatt för att
se, om det fanns någon indikation av en vindkåre på ingång.

Men icke. Intet rörde sig. Så det blev att promenera ner med modellen
till bilen, för att jag sedanskulle kunna gå en rejäl promenad.

Jag gick bort till Kattvik och tillbaka igen. Lite problematiskt
då den usla stigen var mera en gyttjig bäck än en bekväm
gångstig.

Men det spelar ingen roll för mig, det viktiga är, att man kan
uppleva naturen.

Efter 2 timmars promenad i,  som det heter i äventyrsskildringarna,
oländig terräng, var jag tillbaka på högsta punkten på platån.

Jag ville inte ge upp chansen till hangflyg. Men tingen, eller rättare
sagt elementen, var emot mig hur mycket jag än spanade
sittande på min vanliga plats.

Det blev ingen vind,  utan jag fick skamset gå ner till bilen
och fara hem utan hangflyg, men jag hade i alla fall med  mig
fina
naturintryck hem .

En resa till HH är aldrig en förlorad investering.  Du får alltid
tillbaka något,  du kan ta med dig hem.

Ok, inget direkt nytt för mina läsare av min blogg…
men nåt ska man ju skriva eller ?

Följ med på en naturresa !

 

 

En del av informationen du får från vindmätaren på Hovs Hallar

Ingen större aktivitet på havet, när jag spanade ut…

Det var -3 grader och marken var frostpudrad.

Här satt jag och hoppades, att det skulle komma lite vind utifrån, men…

…min state of the art vindindikator talade om:
Absolut noll vind på Hovs Hallar idag.

Framme vid hangkanten dyker en bäck upp från en källa, som jag aldrig sett
sina,  under de 44 år jag besökt platsen. Inte förrän i somras. Då var det torrt.

Ser du dessa buskar med miljarder taggar…Härligt att landa i en sådan
buske med en modell klädd med plastfilm…

Vad är detta ? En Kentaur…en häst som frusit till stillhet mitt i ett språng..
Din gissning och fantasi är lika bra som min.

Jag tycker denna bilden associerar till en stenig åker i Småland illustrerande
något ur Mobergs trilogi om Karl-Oskar och Kristina och deras karga åkrar.

På tal om sten… Denna stenen har jag personligen smällt två gånger ,
eftersom den finns mitt i landningsområdet.  Där borde stå en skylt
vid sidan som sa: “Warning,  wing- and fuselage smashing rock” !

En val som blåser…vulkanutbrott i Kattegatt,  British Home Fleet 1916
…nä, det är Värö Bruk, som släpper ut överloppsånga 80 km bort.

Hotlips

Småfåglar i en nyponbuske…eller ?

Berggrunden hos Hallandsås näsa ut i Kattegatt.
Synd att inte byggaren av järnvägstunneln, 12 miljarder,
kollade här,  innan man skulle borra. Det hade sparat
2 miljarder…för här ser man Hallandsås är en horst.

Är det Tina Turner..eller Don King,  som grävt ner sig ?

Don King, boxningspromotor med  elektriskt hår.

Detta block sätter punkt för dagens äventyr…eller brist på.

Kategorier
Naturbilder

STRANDFLANÖREN

 

 

 

 

 

 

Att promenera ihop med havet…

 

 

 

 

 

 

…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna
och min lekamen.

Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter
över vilka jag  inte råder.
Regnar det,  eller blåser en ilsken sydvästlig
vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare
.

En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade
intryck. Alltså det dyker upp sådant,  man inte direkt förväntar.
Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen,  som via mitt
öga väcker mitt intresse.

Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant
och nytt.

Varje gång jag är på min väg vid havet,  dyker det alltid upp det jag
inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.

Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan
min ambition är att skildra verkligheten,  som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.

Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder.
För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.

Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen
lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar.
Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka,  jag har fel.

Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min
hjärna att upptäcka  rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet “Jitter”,  om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte 
statiskt men…

Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet,  man kan manipulera
utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven  bildmanipulering, det är som att
vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste  Rodin…

Ungefär samma känsla som jag får,  då jag skådar en kvinna på tv
med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och
överladdade silikonbröst.
Det tenderar att bli absurt.  Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…

Mina bilder är garanterat inte photoshoppade,  då jag inte har
programmet
eller något liknande.

Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter
en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.

Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om,  varför fynden varit få.

Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.

Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…

 

Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?

Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.

Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika
beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden.
Varje grässtrå har format sin del av blomman.

Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post,  hur det blir till.

Sent eftermiddagsljus skapar en John Bauerliknande stämning.

Vilande älg ? (Resting moose)?

En ejderhane som förlorat…(Eider Drake lost)

Lite makabert med pepparkornsögat…

En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)

De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind
och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.

Skummet flög i luften som spunnet socker från vår  ungdoms nöjesfält.

Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…

Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.

Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ?
Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?

Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet.
Ett evigt Pater Nosterverk transporterar sanden i ett kretslopp.

Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang.
Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över
och allt inskrivet i en cirkel av en tunn,  tror jag,  såssträng.
Mitt sällskap sa till
servitrisen,  att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror,
att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe.
Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en
tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…

 

Ett filosofiskt djur vid strandkanten.

Är det detta som man kallar potatisnäsa ?

En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.

 

Kategorier
Flyghistoria

THE GLIDER BEEING BUILT IN THE ATTIC

 

 

 

Tuppen på Colditz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Cock Of Colditz är ett glidflygplan,  som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.

Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos 
britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.

Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger  i hemlighet  
bygga ett glidflygplan, det kan  ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.

Men det genomfördes.

Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?

Här är lite av historien.

Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.

Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.

De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.

Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde 
deras materiella tillvaro
i någon mån.

Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.

Det som var svårt för fångarna  var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från
familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något
mål för sin verksamhet under vistelsen där.

Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss 
boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars 
flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.

Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det 
kanske mest fantasirika flyktprojektet.

Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt 
koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.

En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg  en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög 
uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, 
att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan 
att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.

Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av  hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en,  förhoppningsvis  något så när kontrollerad landning.


Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.

I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…

De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.

Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan 
plats för projektet.

Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor  vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.

För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke 
från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, 
som man stal, där man
kunde.

Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.

Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man 
vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.

När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 
6000 delar, som alla var handgjorda.

Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?

Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.

För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump,  som skulle släppas nerför väggen och som
via ett 
rep,  skulle katapultera iväg planet.

Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa 
på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.

Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt 
detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information 
till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets 
slutskede, vilket skett på andra platser.

Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.

Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.

En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet 
på vinden på Colditz.

Efter amerikanarna kom ryssarna,  då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.

Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.

I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.

Som kronan på verket togs ett annat  replika  plan till Colditz,
sattes på taket och startades 
med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. 
Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.

Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre 
glidtal,  än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskotts
höjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.

Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.

Jag tycker,  detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !

Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.

Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…

I England är det vanligt,  man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) 
på takåsarna.

Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.

Kanske lite brittisk ironi och humor…

 

Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.

Bild från Wikipedia.

Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.

Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia

Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.

Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.

 

 

Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex “Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NYTT PROJEKT I DEN LUNDQVISTSKA MODELLFLYGFABRIKEN

 

 

 

 

I-AOLA 22 en italiensk friflygande modell .

 

 

 

 

 

 

 

Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell
som emanerar från 1940-talet ?

En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med
måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid
utelandningar i olämplig terräng

En vacker A2 modell, vars namn betyder “Impalahjort”. Ska väl ge en
känsla av att modellen är snabb och smidig…
Om den är lättbyggd ?  Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?

Det ska bli spännande att  se hur planeringen och utförande av bygget
fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen
i luften.

Kategorier
Hangflyg modell

NYGAMMALT I LUFTEN

 

 

 

 

 

Min  “HOBBY” från Multiplex

begick sin premiär i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell
på Bytesmarknaden i Falköping.

Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.

Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.

Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket
med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt
vingen negativt.

Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär,  vilket
också är
ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i

nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.

Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.

Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som
jag skulle flyga på.

Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen  start rakt
ut i
vinden,  som var ca 4 m/sek nästan rakt på.

Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.

Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell 
med för mycket V-form på vingarna får.

Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett 
samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen

på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.

Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes
bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.

I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet,
men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.

Samtliga stillbilder och video tagna med min
“Glasögonskalmkamera”,  Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?

Apropå rubriken på min post “Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?

Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: “När man är en glad pensionär…”
och   framställdes som lallande fjantar, 
ständigt
sittande på sina köksstolar spelande “Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande “Göingeflickorna”
framföra pekoralet “Kära mor”…

Programmet fick ju snabbt öknamnet “Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta 

program var det yppersta, som fanns av underhållning.

Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?

Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…

Koll av att stabbarna har rätt grundläge.

På väg ner till det låga hanget.

Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats

Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.

Då är det dags…

En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.

Min “HOBBY” i luften.

På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.

Men…den flyger ju !

Hangflyg är härligt !

Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?

Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…

Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.

Här ligger modellen efter min första landning med den.

En belåten pilot och hans skugga på väg hem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…när det gällde kvalitet på exempelvis glasfiberkroppar.

 

 

 

 

 

 

Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.

Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.

Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.

Denna modellen, som heter “Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom
på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med
epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.

Det var ofta modellerna för 40 år sen.

Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta,
kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !

Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm.  Ok för mig.

Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.

Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.

Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.

Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.

Det satt 2 stycken  30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram,  som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning
för infästning av vinschkrok.

Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.

Vad ska jag ha en sådan modell till,  kanske vän av ordning undrar?

Jo,  jag ska ha den och glida med på tjuriga hang,  som kräver en
sådan modell.  Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.

Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.

Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.

Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…

Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.

Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.

Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara “Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…

Modellen ser i sin konfiguration ut precis,  som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.

Här några pics

 

Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978

Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.

Jag vet sidorodret  ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka
och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen,
nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje,
som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum,
som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden.
Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Kategorier
Okategoriserade

BYTESMARKNADEN I FALKÖPING 2017

 

 

 

 

                                 Ålleberg ModellFlygKlubbs årliga höstmarknad.

 

 

 

En tillställning jag inte brukar missa,  är hobbymarknadeni Medborgarhuset
Falköping,  som traditionsenligt arrangeras av ÅMFK.
I år var det 14. gången, vilket betyder, att nästa år blir det ett stort jubileum.

Nytt i år var, att man släppt in båtar och tåg. Vidare kördes en auktion på
inlämnade prylar. Enligt info blev marknaden en stor framgång, både
ekonomiskt
för ÅMFK, de besökande och de som hade bord och som sålde.
Så glada miner över hela linjen !
Flera kända
hobbyfirmor va rockså representerade.

En avdelning som det var bra snurr på hela dagen, var caféet. Där var ständigt
kö.
Heder åt dem, som skötte det.

Jag tror, de flesta som åker på en marknad gör det av sociala skäl.
Man
vill träffa gamla kompisar och prata. Kan man hitta något, vilket nästan
alltid gör, prutar man och ackorderar, tills affären är beseglad.

Ett tips för den som ska dit. Då vi anlände 20 minuter efter att marknaden
startat gick en strid ström av flygare bärande på nyinköpta modeller.
Ska du göra fynd, var på plats då marknaden slår upp sina portar !

Om jag köpte nåt ? Japp, jag kunde lägga vantarna på en fin relik.
En segelmodell från Multiplex tillverkad ca 1980 i utomordentligt fint skick.
Jag märkte, då jag kollade glasfiberkroppen, hur väldigt
noga man byggt den.
Inget slarv här inte.
Deutsche Qualität !

Mitt ressällskap, Johnny från Laholm fick tag i en ASW med motor, servo,
reglage för ett bra pris. Han har bara att stoppa i
en LiPo och en mottagare
och sen flyga. Ska bli intressant att se
hur den flyger. Modellen ca 12 år gammal,
om jag ska gissa.

Efter ett antal timmar på marknaden avslutade vi Falköpingstrippen med ett
besök på Ållebergi solskenet.

Naturligtvis var det västlig vind och vi träffade två modellflygare på Västhanget,
som upplevde
precis så mycket lyft, de önskade. Synd vi inte hade modeller med
oss,
så vi hade kunnat få oss en sväng.

Därefter anträddes hemfärden i det vackra vädret, där vi kunde lägga märke till,
att sjöar och vattendrag åter var fyllda efter
senaste veckornas nederbörd.
Nissan var inte bara fylld, den var 
förfylld och svämmade över sin bräddar.

Hemkomst kl 1600 i Halmstad belåtna med resan och våra modellinköp.

Vi kommer nästa år igen.

Du kan säkert få mer info i sinom tid på ÅMFK hemsida.

Här kommer en bildkavalkad. Det var dåligt ljus…i lokalen, så du får ta det
som det är.
Bilderna på flygplanen på Ålleberg är tagna med ett normalobjektiv, därav
kvaliteten efter uppdrag.

 

 

Conny ÅMFK på sin vanliga plats, nöjd med försäljningen

 

Kjell, en yrkesman ut i fingerspetsarna antingen det gäller att bygga båtar eller motorer.

Kjell visade här hur man bygger en modellbåt.

Så här går det till.

Medelåldern…ganska hög. Men sinnena var mycket ungdomliga !

 

Fredde från Alingsås. Alltid glad.

Här kunde du finna i stort sett allt.

Försäljarna hade bråda stunder.

 

Det var bitvis trångt att knö sig fram…

 

Koktrossen…ständig kö.

Roffe Maier i försäljningstagen…

Nytt i år var en båtavdelning.

På etage II var det fullt.

Det fanns nåt till var och en…

Ordföranden i Ålleberg Modell Flygklubb Rolf Maier.
En drivande kraft som för sin klubb framåt tillsammans med lojala medlemmar.

En mycket stor raritet. En byggsats, som jag tror är 30-35 år gammal orörd i kartong.

Lägg upp 3-4000 kr till Rolf Maier, så är den din.

Johnny har just gjort ett rejält kap.

3 exemplar av modern teknik. EDF Mig-29, quadrocopter och en segelmodell i komposit.
Allt ett resultat av material och teknikutveckling.

 

Cafehyllan som du ser fullsatt.

En klassisk modell ca 50 år gammal.
En Radio-Queen som Kjell-Åke Elofsson
hade i uppdrag att sälja.

En av de främsta inom svenskt modellflyg.
Kjell-Åke Elofsson från Tibro.

Maskin i mässing.
Nils Högman har byggt den i alla fall.

“köp den här modellen grabbar. Bara flugen i solsken”…
säger Roffe.

Till vänster Ingvar Nilsson från Brämhult
med Lasse Larsson Gendalen till höger.
Ingvar och Lasse är friflygare.

Rolf-Erik Blomdal från Herrljunga en duktig segelflygare
både på hang och i termik med spjuveraktig blick…

Alltid glade Kalle Thorsell kom släntrande utanför Medborgarhuset.

Jag tycker Ålleberg är ännu bättre i början av Juni !

Johnny framför segelflygmuseet, som tyvärr var stängt och tillbommat.
Synd, för det fanns många besökare, som ville gå in där.

Naturligtvis en välrustad hangflygare med sin modell i luften på Västhanget.
Stefan, ordförande i Vara MFK.

Modellflyg fångar alltid åskådare.

Ja du ser själv på bilderna …

 

Västgötaslätten vid Falköping.

 

Restaurangen Ålleberg. Funnits sedan 40-talet.

Skulpturen “Vingar”
För oss lite äldre med erfarenheter från fullskalasegelflyg sen slutet av 60-talet
är det naturligt,  att vi känner historiens vingsus, både bildligt och bokstavligt,
då vi besöker en av  segelflygets historiska platser i Sverige,  Ålleberg.

Utsikt mot Falköping och Mösseberg.
För dig som kan din karta , så kan du skymta
Kinnekulle i horisonten till höger.

En avslutningsbild från Ålleberg då vi var på väg hem.
Ålleberg är ett platåberg bestående av  sedimentära bergarter.
Längs upp på toppen finns ett lock av en  metamorf bergart,
som har skyddat den lätteroderade kalk- och sandstenen.
Därför står de så kallade Västgötabergen fortfarande kvar som upp
och nedvända hattar av olik form kvar. Att hatten på Ålleberg består av
en hård bergart har medfört att uppe på platån finns mycket vatten och
en mosse. Just förhållandet med vattenrikedom har givit Ålleberg ett paradis
för botanikern med många sällsynta och miljökrävande växter.  Jag kan
rekommendera ett besök i senare delen av juni eller under slutet av maj.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG OCH MIN “GILLETTE” PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Det blev en resa trots allt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.

Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.

Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag,  att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.

Min modell var en Gillette från FVK,  som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.

Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.

Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger

på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever
att den vrenskas mindre.


Profilen är Martin Hepperles välkända
MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.

Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.

Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.

Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.

I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.

Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.

Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.

Men även obelastad flög kärran bra.

Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.

Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.

När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.

Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.

Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.

Som sagt,  det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…
men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.

Synd du inte var med Per…

 

 

Min Gillette fotograferad med Mobius.

 

Ett fartyg lämnar Halmstad hamn

Halmstad 25 km bort

Gräset växer fortfarande.

Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.

 

Längst bort var min pilotplats.

“JAG GER MIG” !

“MEN VI GER OSS INTE” !

Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.

Ruling the skies…

…i alla fall just nu.

Här kan du se Gillettens vingkonfiguration

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

HÖSTBYTESMARKNAD I FALKÖPING 2017

 

 

 

 

 

Jag vill bara påminna om

Sveriges största bytesmarknad för modellhobby 2017.

 

 

 

 

 

Den hålls för 14. gången i Falköping i Medborgarhuset
på lördag den 28. Oktober mellan kl 10 och 15.

Lätt att hitta dit och bra parkering.

Åk dit och träffa gamla kompisar och köp med dig hem
nyttigt och onyttigt.

Läs om marknaden här.

Marknaden arrangeras av Ålleberg ModellFlygklubb.

Vi ses !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

ETT DISKRET FRASANDE I BREVLÅDAN…

 

 

 

 

…sa mig, att det var Sveriges bästa
modellflygtidning som anlände.

 

 

 

 

 

Jag behöver väl inte säga, vilken jag menar, men för säkerhets skull:

Det var den utomordentligt välskrivna tidningen “OLDTIMER”,
vilken skrivs och ges ut av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.

Denna tidning, som jag inte läser mellan brevlådan och köket,
utan detta
är en modellflygtidning jag läser med eftertanke i lugn takt,
det den förmedlar är så intressant.

Om du också vill läsa den ? Klicka här, så kan du få dig högtidsstunder
6 gånger om året.

 

Sök på begreppet “oldtimerflyg” i sökrutan upp till vänster
så kan du bilda dig en uppfattning vad OT- friflyg är.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LITE MODELLFLYGBILDER…

 

 

 

 

…från olika meetings

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.

Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.

Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.

Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande  fört modellflyget framåt i Sverige ?

Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.

Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.

Såedemede

 

 

 

En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.

Familjeträff

FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska “Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter,  som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.

Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.

                                Det är enklare med gummimotor…

Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.

Bleriot skala 1:2

Hur den flög ? Kolla här.

Den heter Arkangelsk i alla fall…

En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.

…och det gör denne pulsjetpilot oxå.

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

TRE ÖVERLEVARE…

…från de dammiga minnenas arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fick jag mig tillsänt i  form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…

Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.

Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den  duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.

Sen skadade det  ju inte konstellationen,  att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.

1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.

Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.

Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt
med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka
i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.

När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen,
då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som
en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.

Vi var i praktiken besegrade,  redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.

De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.

Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen
av personerna åldrats så det märks…

Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.

 

Pär Lundqvist har levererat bilderna.

 

 

 

 

Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.

Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul  reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod “Agrol Oljor”….

Kategorier
Segelflyg

STORSEGELTRÄFF TYSKLAND 2017

 

 

 

 

 

 

OldTimer storseglare i
Freystadt – Sondersfeld

 

 

 

 

 

 

 

Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.

Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.

Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…

Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.

Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.

Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.

 

 

 

 

 

 

Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.

 

 

 

Kolla linledaren på fenan.

Modell av en lastseglare

 

 

Rejäla bogserdoningar…

 

 

 

Grunau Baby IIB

 

En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.

Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.

 

I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…

 

Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög  dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric “Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa
plan,  han flugit nånsin !

 

 

Der kleine UHU i ny version…

Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.

Originalet “Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET 3 DAGAR SEN JAG FLÖG…

 

 

 

 

 

…och flygabstinensen sliter och härjar i mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det inte flygväder…ja,  då får man gilla läget. Det är bara att
motvilligt acceptera moder naturs väder.
Något annat alternativ gives icke. Kanske man skulle sittstrejka
i protest mot vädret ? Tänk om SMHI, som har en faiblesse att utfärda
varningar i tid och otid, kunde skicka ut klass I Varningar för
extremt tråkigt modellflygväder… ?

Så  istället för att flyga, fick vi göra en långpromenad i söndags
morse tidigt. Jag tycker,  det är bäst att komma ut vid 08-tiden på
morgonen, medan dagen är ny och fräsch.

Så vi strövade vid havet. Sög åt oss alla intrycken. Tog lite bilder,
som inte är nåt speciellt,
men de är i alla fall bevis på vår existens .

Knäpp dina kängor och gör oss sällskap under vårt flanerande.
Att flanera, är som jag ser det, lite  mera planlöst än  promenerande
eller spatserande.

Bilderna från ett Kullaberg höljt i konvektionsdimma och Laholmsbukten.

Mer om strandliv. Klicka här.

 

 

 

 

Lagaoset med det lilla biflödet.

Den gamle vresige väktaren vid Lagaoset flyttar sig sakta från plats till plats vid stranden
ständigt övervakande sitt revir och beredd att köra bort eventuella inkräktare.
Han har håll på med sitt revirvaktande i 6 år nu.

Jaha…och detta är vad ?

Söderut Lagaoset. Ingen trängsel i dag…

Norrut Lagaoset.

En cool individ sträcker ut sig och relaxar i strandkanten.

Varm tropikluft kolliderar  med kall luft över Sverige = Dimma.

En rådjursget håller stenkoll på fotografen…bilden tagen på 150 m.

Dimman rullar in från havet.

Hamnen Mölle. Vid nordvästlig vind en oduglig hamn, då vågorna rulla runt i hamnbassängen
och  låter båtarna ständigt gunga med ett ständigt  slamrande från stående och löpande rigg.

Gaaapa stooort …

Själva Oset…

Detta djuret var aningen magert och nergånget.

 

Ser ut som en skulptur av Arne Jones eller…

Skulptur “Nova” av Arne Jones

Det står “Air” på pjucken…har han fått punktering  ?

En hotfull silhuett…

Ständigt spanande efter något som är ätbart.

Kategorier
Flyghistoria

JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ FILMER OM FLYG…

 

 

 

 

 

 

…i synnerhet om de är nästan 90 år gamla…

 

 

 

 

 

Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.

En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.

Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:

“Gliding makes you airminded” !

Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…

Betänk, filmen  är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var 
“Jazzsångaren”
med Al Jolson  vilken ha
de premiär 1927.

Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens
intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.

Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal.  “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.

Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.

Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.

Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa  i  små sekvenser och ständigt byta
scenario.

Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.

Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de 
tillgängliga för alla med en dator.

Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca  107 år gammal.

 

 

 

 

 

En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.

“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.

Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…

En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan,  då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd
i spjälstaketet. Jag undrar,  var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln  ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.

 

 

En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…

Hon har en  fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.

Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.

Du kan läsa om historien om flygbåten här.