Det händer inte modellflygmässigt nu, vilket beror på väder och annat.
Jag tycker, att modellflyg ska vara behagligt under relativt goda väderförhållanden.
Nu är det skitväder…
Men vi är sega och härdar ut. Jag är lycklig, för jag har ett väldigt stort bildarkiv att kasta mig bakåt i. Där kan jag återuppleva mina ögonblick igen och drömma mig tillbaka.
Just nu är vi sysselsatta med att plocka trattkantareller, vilka förekommer, tack vare gynnsamt väder, rikligt.
Har i stort plockat vad som behövs för ett års förbrukning. Vi torkar våra kantareller och lägger i täta glasburkar, som du kan köpa billigt på “DollarStore”.
Vi ser fram emot våren med förväntad fin termik och solsken och fina hangdagar under höst/vinter på Hovs Hallar med 4 m/sek nord och solsken ”
Här kommer bilderna.
Min första Spirit Elite på Tönnersahanget.
Såldes av Great Planes och som av okänd anledning slutade tillverkas, trots stor efterfrågan. Planet har utomordentligt goda egenskaper och jag letar fortfarande efter en Spirit med glasfiberkropp. Om någon har, eller vet om någon, tar jag gärna emot tipset.
I nosen som alltid min GoPro. Man vet ju aldrig, vad som händer…
I bakgrunden Hallands Väderö.
En väl anlagd final och avslutande landning på Platån.
Min kompis…en glada.
Efter landning på stranden.
På gång vid det låga hanget, Segeltorp, vid Hovs Hallar.
Rustat och förberett i god vind, 2 m/sek…
Fördelen med Tönnersahanget..man kommer nära sin modell och får då en bra upplevelse av modellens dynamik och hastighet.
Hanget 25 km långt…om nån undrar.
Från Ystad, Löderup vårt hushang då Gubbarna dragit iväg till Skåneland.
Modellflyg, som jag flera gånger påtalat, är en estetisk upplevelse.
Stefan med Elisabeth brukar besöka Hovs Hallar då och då under sina resor.
Stefan flyger mest mindre modeller och flygande vingar av lika konstruktioner.
Lördagen bjöd på perfekt väder för det skulle bli njutningsfylld flygupplevelse. Det var solsken 22 grader varmt och 3-4 m/sek vind rakt på hanget.
Alla förutsättningar skapade mycket bra lyft. Ska man klaga så var vinden termisk, vilket i alla fall gjorde att man kunde ta blåsor över havet och hänga med upp.
Mycket turister passerade och som vanligt var det de äldre (de mer erfarna), som ställde flest frågor.
Ibland kan man säga att världen är liten. Det kom två äldre, 85 år gamla och började prata. Kvinnan berättade att de bodde i Ahrensburg som ligger just NO om Hamburg och det visade sig att de hade sitt hus just jämte det hotell där vi brukar bo…
Stefan, Elisabeth och jag fick en finfin dag med bra upplevelser och vi kunde inte begära mer.
Personligen kastade jag ut kl 0930 och landade 1500. Så jag var nöjd.
Tyvärr blev det sydlig vind på söndagen, om det nu inte blev sjöbris och flygbart ?
Hoppas familjen Tholin var nöjd då de återvände till Vara-slätten.
Lite bilder och en videosnutt blev det.
Starting my “Introduction”.
Pitarea
Weird horizon though…
Not a huge slope…
Elisabeth taking some pics…
A flying wing belonging to Stefan.
Taking a bumpy ride…
It´s not easy getting good pics model to model…
The bench we are using is the “Slope soaring pilots bench”
A picture taken from The top of Hovs Hallar with 300 m zoom
Var tidigt ute vid stranden där vädret var perfekt. Solsken och nästan molnfri himmel. Där det var lä och sol 15 grader varmt.
Havet låg i stort stilla trots sydvästlig vind. De enda vågorna var då dyningen från Kattegatt bröt mot Lagans utströmmande vatten.
Ljudet av de sakta brytande vågorna är rogivande.
Inget speciellt hade tilldragit sig på stranden mer än, att någon kört med ett motorfordon. Vilket inte är tillåtet.
Träffade som vanligt trevliga människor, vilka uppskattar lugnet i vår natur. Samt förmånen att uppleva verkligheten. Alltså inte den verklighet som de flesta möter i dag, den virtuella Ifåne-verkligheten.
Hörde ett par bofinkar längs skogsvägen, som gjorde mig sällskap på min promenad och bjöd på sin typiska sång.
…antingen du firar Hanukkah
eller
en vanlig svensk jul.
Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.
Det gäller att leva upp till min bloggs namn.
Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !
Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoProeftersom jag inte hade
med min Sony.
Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat dyker upp, då man är ute och flyger.
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
…förtjänstfullt filmade av Jason R Fortenbacher. Videon finns på YouTube och stillbilderna har jag klippt ur filmen.
Flygplanen som startar representerar det bästa av vad de krigförande länderna kunde producera.
Min personliga favorit är FW 190 A-8. Inte bara är det ett vackert plan, det är försett med kanske den tidens bästa radialmotor från BMW.
Upp till 6000 m kunde inte de allierade matcha en Fw 190 i en ren dogfight mellan likvärdiga piloter.
Ett sovjetiskt plan som var det bästa attackplanet IL-2, Ilyushin. Välbyggt, bra benpansring och med förmåga att bära mycket vapen. Det syntes att Sturmovik var en generation efter Ju-87 på den tyska sidan.
Jag tycker det är fantastiskt att fotografen lyckats samla alla dessa plan i en video !
Så all credit till Jason R Fortenbacher !
En “Rata” som inte var så enkel i duellstrider för Me 109. Tyskarna drog dyrköpta taktiska lärdomar innan de kunde kämpa ner detta plan från mitten av 30-talet.
Japan byggde lätta och agila flygplan på bekostnad av pansarskydd och beväpning.
B-17 “Flying Fortress” US Air Force förlorade 4754 plan i Europa och av dess besättningar omkom mer än 30000.
B-29. En inte helt lyckad konstruktion. Problem med motorerna och småbränder ombord…
P-47 Thunderbolt en imponerande attackmaskin.
Fieseler Storch ett verkligt STOL-flygplan. Även skevroderna fälldes ner vid start/landning.
Försedd men en Argus V-8 motor i huvudsak.
Me 109E.
Föredrogs framför andra tyska plan, FW-190 och Me-262 av andra världskrigets mest framgångsrike jaktpilot, som är framlidne Günter Rall.
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget, såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen, så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget upplevde jag det som nästan rak motvind och jag väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska belåten på grusvägen, som går från parkering ner till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
I går kväll var jag av sociala skäl tvingad att genomlida någon form av underhållning ,
vilket innebar kvalificering inför det som kallas
Melodifestivalen på tv.
Problemet för mig var bara, att det fanns kanske
en festival men inga melodier… Jag har aldrig skådat eller hört något så dåligt.
Kan vi inte bättre i landet ?
Kan du vissla någon av refrängerna, vilka
framfördes på tv i går kväll ?
Nä, jag kan tänka det, för jag kommer inte ihåg någon refräng jag eller.
Men jag kommer ihåg refrängerna, då ABBA
sjöng “Waterloo” eller då Carola slog igenom med
sin låt “Främling”.
Låtskrivare kan i dag inte skriva en låt, som
fastnar i hjärnan hos lyssnarna.
Kvaliteten kan du se, genom att de främsta
artisterna inte deltar i spektaklet, utan det är
B-laget, som uppträder.
Sedan tyckte jag scenografen hade fått
hjärnsläpp, som var ansvarig för tv-sändningen.
Föreställningen dominerades av mörker, kallt ljus som gav mig associationer till en vårdinrättning av något slag.
Inte blev jag glad eller upplyft, då jag såg tillställningen.
Men jag är antagligen alldeles för gammal för dagens verklighetsflykt i svensk tv.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.
Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på vår sida.
Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind och i duggregn.
Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video från sommarens flygningar.
Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.
Hoppa ombord så flyger vi !
Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…
PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt trimmat bort snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.
…om jag kollar nederbördsprognosen …
i dag tisdag…
Det har varit dåligt modellflygväder på sistone. Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig hangvind. Mest sydväst och sydost.
Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.
I måndags regnade det inte i alla fall, men det var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek, som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.
Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade och startade.
Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget. Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och då naturligtvis lite instrålning.
Termiken fanns, men blåsorna var klena och oregelbundna. Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt kunde jag sakta gnaga mig upp.
Uppskattar jag steg med 0.2 m per varv…men håller
man på länge, då tar man sig upp.
Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden. Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten på prov.
Just att flyga “väl” är viktigt. Flyger du för sakta, kan
din modell vika sig, då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, som du sedan mödosamt får
gneta ihop.
Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite som möjligt. Det finns ingen anledning att veva
med roderna under sådana omständigheter.
Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in kurvradien, så modellen i stort flyger själv.
Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.
Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför mina fötter.
Nöjd.
Jag gick en runda och tog lite naturbilder. För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.
Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.
Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker. Turligt kunde jag rätta till det hemma, där jag installerade om programvaran.
Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu, så
kanske dags att köpa en ny ?
Lite bilder blev .
Termikflygare beredd
Du ser…nästan 8/8 Cu…
Utsikten är befriande och upplyftande.
Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på
Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.
Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.
Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.
Jo, en av mina favoriter.
En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…
Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.
Brottet som var ett resultat av stormen “Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.
Som ett rengnagt skelett…
Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.
Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på. Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby, att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn… att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan du maila mig. Adressen finner du på min blogg under rubriken: “Welcome to my blog”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe. För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal. Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat, berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion, för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar. I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar, för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje !
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
“Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten… Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat. Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen ska se ut ungefär så här för att flyga bra. Planet har passerat färgvallen. Landskapsfågeln…gladan. Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar… Aktivt luftrum…
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. Bilden säger mig mycket.Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Fillon´s Champion är en friflygande segelmodell,
som vann Course Conquer vid en friflygtävling i England
just efter kriget.
Personligen fann jag den, då John Woodfield i Cornwall
hade byggt en och satt in radio i den.
Filmen han lade ut på YouTube fångade både mitt öga
och intresse, eftersom modellen var så vacker.
Dessutom flög den bra.
Inte bara jag blev intresserad, utan även en modellflygkamrat,
Christer boende i Lund. Christer flyger både radio och
friflygande modeller och företrädesvis då helst OldTimermodeller.
Jag bad Christer mata på med lite bilder efter hand, som bygget fortfor, då jag är säker, många är intresserade.
Modellen fanns i byggsats, som var laserskuren. Det kommer info, var du kan få tag i byggsatsen.
Här kommer nu bilder, som illustrerar bygget och jag tror inte kommentarer behövs…
Har ni frågor, så besvarar Christer dessa. Skicka frågorna till mig, så vidarebefordrar jag spörsmålen till Lund.
Bilderna på John Woodfields Champion är klippta ur hans
YouTubefilm så (C) = johnwoodfield
Provflygningen gick perfekt…även om jag tyckte han drog lite branta svängar…dessutom en roll under första provflygningen !
Men piloten flög med stort självförtroende utan att tveka.
Flygningen var perfekt dokumenterad av flera kameror på marken, drönarkameror och tre ombordkameror.
Jag klippte ut lite bilder ur filmen som du kan se längst ner.
Alla rättigheter YouTube och gruppen Rc-Scale Airplanes on YouTube.
Vi andra som flyger våra Blue Phoenixar, vi får luta oss bakåt ,
njuta och beundra…och vi får lov att vara lite avundsjuka !
…och vilka beskriver ett fenomen, man allt oftare kan se på flygdagar.
Att släppa facklor har ju till syfte att fånga publikens uppmärksamhet under en uppvisning.
Facklorna innebär ett visuellt intryck på den kanske lite slötittande åskådaren, som ruskar om.
Även på Flygdagen vid Blekinge Flygflottilj fick vi vårt lystmäte av facklor.
IR-facklor är ett motmedel mot robotar som använder en värmesignatur att leda in sig på målet.
Släpper man facklor försöker man skapa en hetsignatur, som är kraftigare än den, som planet skapar. Allt i hopp om att avleda roboten från plan till fackla.
Förutom facklor använder man chaff, eller stanniolremsor som skjuts ut som ett medel mot aktiva eller passiva radarrobotar.
Dessutom använder man naturligvis radio- och radar nedtryckande störsändare. Exempelvis i USA, Prawler.
Dessa plan störde ut de ryska legosoldaternas kommunikation totalt under en av striderna i Syrien. USA hade underrättelser om att 500 ryska legosoldater förberedde anfall mot en plats som försvarades av USA.
USA frågade Putin, om han hade egna trupper där och han svarade nej.
USA satte in sina resurser, vilket främst var artilleri och flyganfall. De ryska trupperna blev i princip utraderade. De visste inget eftersom deras kommunikationsmöjlighet var utstörda.
Det var så, att alla kommunikationsmöjligheter var borta
inklusive mobtelefoner och VHF- och UHFkommunikation.
Men här kommer några bilder från Försvarsmakten Flygdag på F 17.
Känn dig upplyst…
En segelkärra ritade sparsmakande mönster i skyn.
F-18 släpper facklor
Facklorna från F-18 rörde sig annorlunda än Gripens…
En Gripen grupp stiger och släpper facklor
Säreget mönster i skyn…
…tur jag inte betalar fyrverkeriet som ensam skattebetalare…
Skenet reflekteras på Gripens ovansida.
Inducerat motstånd skapar vortex vid spetsarna.
En spökliknande figur materialiserades i skyn…
Liknar det, vilket kallades “Windows” eller “Julgranar” under de allierades bombning
av Tyskland, vilket man använde som målmarkering utfört av “The Pathfinders”..
En Gripen stiger vertikalt från 1000 m till 8000 m under släpp av facklor.
Ser ut som en skridskoåkares spår uppifrån eller…
Det blir nog inte mer nu…men man vet ju aldrig.
Nu har jag redovisat några av mina bästa ögonblick från Flygdagen F 17.
