Kategorier
Teknik, allmän

ETT VARV TILL TILL VARVET…

 

 

 

…tog jag i dag, för jag kände mig inte färdig riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varvsområdet i Halmstad, eller ska vi säga före detta varvsområdet i Halmstad,
ser ut som en soptipp.
Så vitt jag förstår…..äger kommunen marken nu.
Den senaste ägaren av varvet gjorde en fattigkonkurs och försvann.

Detta är en plats med mycket potential, varför man borde göra något åt den.

Det var en del motiv jag ville plåta om, på kanske lite annat sätt och det
fanns motiv, jag inte fått med vid min förra expedition, 
därför åkte jag tillbaka.

Ganska bra ljus var det i alla fall och en del nytt dök upp.

Om dessa bilderna är objektiva ? Nä.

Här kommer lite nytt, som visar statusen:

Så fort det sätts upp så kallade “fiskarbodar” så innebär det nästan alltid
att området skräpas ner….Förstår inte vad “Fiskarbodar” eller “Sjöbodar”
har att göra här. Det finns inga yrkesfiskare i Halmstad mer.

Frigolit är ju härligt…det kan flyga hur långt som helst med vinden…

Jag vet vilka jag skulle vilja hägna in.

Nån som är sugen att köpa en 20-tons fiskebåt ? För den händige, som det brukar
heta i husmäklarannonserna om något är riktigt dåligt…

Båten kan beses vid f.d varvet i Halmstad.

Byggd i ek 1946

Lite hammare och spik, sen är det bara att kasta loss. Undrar om kommunen debiterar kajhyra ?

Denna stävplankan bara väntar på att få kasta sig mot vågorna.

Är du en playboy…varför inte köpa denna skönhet från tidigt 70-tal ?
Tänk dig  att du  glider fram med den,  med ett par vackra
damer utsträckta på de härliga klibbiga  plastsätena ute i Tylesand ?

Jag vill inte skylla någon,  för det som hårda vindar och vatten fört upp på land.

Lägga nytt tak någon ??

                                                   De bilder som följer nu  är tagna ett år senare.

_DSC1521

Nedfällda railer så man kan hantera tunga stålkonstruktioner.

_DSC1524

På tidigt 80-tal byggdes här bulbstävar för Götaverken i Göteborg.
Bulbarna las på pråmar som bogserades till Göteborg.

_DSC1526

Det man förknippar med varvet och dess verksamhet.
Den gamla bomkranen. Byggd ursprungligt för
Rederi AB Transtlantic för att kunna användas på
flera av deras båtar, som krävde hantering av tung last.

_DSC1530

Endast låsblecken finns kvar av rälsen.

_DSC1533

Hjärtat och aortan på ett varv. Slipen och vinschen som användes för att sliptaga ett fartyg.

_DSC1537

En av de två Capstans, eller gångspel på svenska,  som återstår.
Jag anser dessa borde räddas från rostdöden, då de är en del av
Halmstads varvshistoria. Ordet “Capstan” kommer från franskans “Cabestan”,
som i sin tur kommer från verbet “Capestre, ” vilket betyder, att dra i ett rep.
Ordet finns i latinet, “Capistrum”, som betyder “Hållare” och från verbet
“Capere”  “Något som hålls fast…”

_DSC1540

Denna lysmast har inte fungerat på 25 år.

_DSC1545

Friborden på babordssidan av den sjunkna fiskebåten vid slipen.

_DSC1549

Denna rälsen valsades vid Domnarfvets Mekaniska Verkstads AB 1936
vilket är 80 år sedan.

_DSC1550

En konstruktion som hade till uppgift att förhindra  en av varvets kranar att köra av spåret.

_DSC1562

Hur många Brutto Registerton har sammanlagt gått upp för denna slip  under årens lopp ?

_DSC1569

Man kunde sliptaga två fartyg  samtidigt. Under min uppväxt i hamnen på 50-talet var beläggningen
hög på varvet både av underhållsarbeten på fartyg såväl som ny- och ombyggnad.

_DSC1575

Nu har slipen blivit en uppsamlare av skräp från det som blåser in i jacket.

_DSC1577

Det finns annan mekanik som synes, då man man idag behöver lyfta.

_DSC1584

Hjärtdelen i varvets motorutrustningen, vilket är slipspelet. Jo, det heter spel, inte vinsch.

_DSC1597

En annan spelmotor. Fabrikat Nohab. Drog 61 Amp. För det stod på dataskylten på motorn

_DSC1598

Två hamnattribut, varvets tunglyftande kran och Svenska Malts silo- och produktionsbygnad.

_DSC1601

På varvet fanns från början två stora produktionsbyggnader, vilka hyste
fartyg under produktion eller underhåll.
Dessutom fanns mindre byggnader
och specialenheter. Jag minns särskilt en liten tegelbyggnad med en ganska
högmurad tegelskorsten, som hade ett förlängts med ett plåtrör. Denna
byggnaden innehöll en vedeldad gryta,  där man höll becket för nåtning och
drevning av friborden varmt.
. Flytande beck användes då man tätade nåten
i friborden på kravellbyggda
motorseglare. Materialet man drevade nåten med,
var antingen bomullsgarn eller repat hamprep. Lukten av brinnande ved och
kokande beck är två luktminnen,  som sitter i min hjärna,  ända sen jag var 4-5 år
gammal
och då jag var med min far,  då han levererade förnödenheter till varvsliggarna.

_DSC1604

Spelet

_DSC1607

Där det förut bodde yrkesfiskar, där har överklassen låtit bygga sig dyra bostadsrätter.

_DSC1616

Varvets mark är en soptipp

_DSC1617

Jag hoppas kommunen har en långtidsplan,  för vad man vill med det gamla varvets mark…

_DSC1618

Nästan överallt påträffar man förstärkningar i marken.
just här brukade bulbstävarna ligga i väntan på bogsering
till Göteborgsvarven.

_DSC1623

Denna stora kran var ett måste, för man skulle
kunna hantera stävarna, 
som kunde väga 300 ton.

_DSC1632

Nu är det en sorts båtförening som disponerar marken.
För mig som utomstående ser det ut som maskerade

sommarstugor med bästa läget….omgivet av en soptipp.

_DSC1635

Undrar vad en sådan krok med svirvel skulle kosta att producera i dag ?

_DSC1642

 

_DSC1644

Inte en toupé…men en polypropylentross.

_DSC1651

 

_DSC1652

 

_DSC1655

Fd Pilkington Float Glass sandlada och Svenska Malts byggnad.

_DSC1659

Går denna krankonstruktionen…

_DSC1660

…att bevara för framtiden ?

_DSC1669

Skräp från båtföreningens aktiviteter…

_DSC1676

Rakskurna kuggar i spelet. Blir mycket starkare än snedskurna,
eftersom det inte uppstår axiala påfrestningar med raka kuggar.
Snedskurna kugghjul pressar åt ena hållet vid belastning, varför
man då måste använda kraftiga lager för att hålla axeln på plats.

_DSC1686

En eka ligger lite slarvigt sliptagen.

_DSC1706

Sista fartyget som var sliptaget….? Jag tror det var en fiskebåt.

_DSC1707

För fler lär det inte bli….

Fullskärmsinfångning 2016-02-17 161237.bmp
Här ligger Najaden på slipen för ännu en meningslös reparation.
Det som ser ut som en färja i bakgrunden,  är det oxå.
Det är
överbyggnaden till den gamla Helsingör- Helsingborgfärjan
, som här användes som personalutrymme.
Färjan  byggdes 1935 och skrotades 1972,  vilket var det
året,  då överbyggnaden hamnade på varvet i Halmstad.

Skenorna och kopplingsstyckena producerade av Krupp i Tyskland 1898. Det stod det på i alla fall.

Behöver ni isolera grova rör?
Här finns tydligen polyuretanisolering upplagd för försäljning…

På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet.

Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den
industriella revolutionen i England
och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde
det möjligt att utveckla produkter av järn.

Rejält gjutgods här.

Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre.

Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och
är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.

Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter,
som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga.Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel,    som har en växellåda inbyggd,
som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.

Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. De ersattes sedan av
ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller  elektriskt drivna spel.

Vad är det miljöpartiet säger? Atomkraft, Nej Tack.
Nä, självklart är det mycket bättre med oljekraft, för det är ju miljövänligt.

En bild av varvet omkring 1980. På slipen ett kustfartyg. På kajen bulbar som väntar på färdigställande
och transport via pråm till Göteborg eller Kockums.
Den vita byggnaden är riven.
Företaget hette Hallverk som drev verksamheten.

Bilden från Digitalt Museum.

Avslutningsbilden får bli en bild på kranen, som står som två likbenta
trianglar på sina fundament, som en artefakt från en svunnen
industriell  epok.

 

 

Kategorier
GoPro kameror

GOPRO BLACK EDITION 3+

Nu är jag trött på fisheyobjektivets förvrängande  av perspektiven…

 

 

 

 

 

 

 

Att jorden kröker, det vet vi. Men att se det så här på en bild, det vill inte jag i alla fall.

Objektivet som levereras med den nya GoProkameran är ju ett extremt
vidvinkelobjektiv.

Detta medför,  att exempelvis horisonten och   annat långt bortaliggande
blir krökt i bilden.

Jag har försökt beskära,  så gott det går…men nu, blir det ändring.

Efter att ha googlat runt på nätet efter andra objektiv hittade jag två alternativ.

Dels ett objektiv 5.4mm 60 grader som man kan köpa för 1000-1300 spänn
cirka och sen
får man själv byta, med de risker som det medför.
Jag har sett på YouTube hur man byter
med hjälp av en polygriptång,
vilket på mig inte verkar helt säkert.

Alternativ två var en tysk firma som heter:

http://www.pimp-your-kopter.de/

De har ett proffsobjektiv, som används av de som professionellt
använder GoProkameror.

Exempelvis 3Sat, SkyPic, SKySport. Det är inte jämförbart med det
jag skrev om tidigare
utan det är det bästa som finns.

Här kan du läsa om det och här står , hur du ska gå tillväga,
om du funderar på att bygga om:

http://www.pimp-your-kopter.de/gopro-objektive/mp-10-pro-chance-lens-1.php

Hur det blir med det nya objektivet,  kan ni se här:

http://www.pimp-your-kopter.de/G0033563.zip

Det kostar alltså:  lins +ombyggnad och inställning: 595 Euro = 5500 kr.

Hoppas min kamera är tillbaka om en vecka.

Kategorier
RC-Utrustning

HAB ELECTRONIC AB

 

 

 

 

 

…heter en känd firma som sysslar med radiostyrt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993 enligt PRV:s papper startade Tomas firman i Ljungby.
Så han firar i år 20-årsjubileum och
jag kan bara buga mig
för hans insats.

Företaget startades från början av Arne Nohlberg i Skövde
och namnet HAB kommer från Arnes
av Post och Telestyrelsen
tilldelade amatörradiolicens SM6HAB. Namnet var väl
inarbetat och det
fanns ingen anledning för Tomas att
förändra det.

HAB Electronic AB omsätter enligt Patent och
Registreringsverkets handlingar 7-8 miljoner innevarande år.

Personligen har jag handlat hos honom sen firman öppnade
vid Berghem tror jag det heter.

Att vi har en lokal handlare som kan serva våra behov är
värdefullt.
Visst, realiteten är att det mesta är
billigare i Kina,
men service och tillgänglighet är bättre, då firman
finns i Småland.
Det är jo oxå lättare
att prata svenska än mandarin…
tycker jag i alla fall.

Då jag kom i kontakt med HAB och Tomas,  fick jag
uppfattningen,  att han var mån om att kunna lösa

eventuella problem. Alltså att man fick hjälp och inte det
vanliga svaret: Vi ska se vad vi kan göra…..

För ett par år sen flyttade  Tomas sitt företag till
nybyggda lokaler och till ett nybyggt hus för sig och sin

familj i utkanten av Ljungby vid Sadelvägen tror jag
det heter.
Med på flytten var hans förtrogne Amir.

Efter hand har hans kunskap och sortiment breddats
och fördjupats och han har genom sina goda

kontakter med  Tjeckien haft goda möjligheter att få hem
hard- to- get- items.

I tisdags besökte jag HAB för att inköpa ett par prylar och
då tog jag några bilder. Jag glömde fotografera

de numeriskt styrda maskinerna och varulagret han
har i källaren, men jag tror,  bilderna ger en bild av det hela.

Jag undrar hur många timmar i veckan Tomas och Amir
svarar på frågor via telefonen ???

Här hittar du deras hemsida:

http://www.hab.se/

 

Tomas plats där han tillbringa en stor del av dagen sysselsatt med telefon och dator.

Amir, en mycket duktig modellflygare och en modellflygare med mycket tekniska kunskaper.

Här är serviceverkstaden.

Utrymmet är synnerligen välfyllt med för modellbygge väsentligheter.

Här pågår alltid projekt som synes.

Mycket rör ju ackar, kontaktdon och sladdar.

Behöver ni servon ?

…eller LiPo, eller andra ackar ?

Förbränningsmotorer mister mer och mer av sin marknadsandel till fördel för elen.

Mer servon…

Tillbehör, småplock. Behöver du nåt ? Det finns nog här !

Radioapparater

Här har pojkarna gjort det nästintill omöjliga, man har landat i taket…

HAB:s stora multicopter.

Att det handlar om flyg syns även på kontoret. Alltid nåt som ska eller har testats.

Precis som i min verkstad: Ett ordnat kaos…

Kolfiber. Tänk om man för 25 år sen pratat om kolfiber, kevlar i modellflygarkretsar……

Här har vi HAB Electronic AB i sitt nya hus. Lite alpstuk på det eller ?

 

Kategorier
Hangförteckning

HANGFLYGNING KRÄVER OLIKA SAKER…

 

…men det första som behövs, är ett hang.

 

 

 

 

Det är ju därför,  jag och andra hangflygare ständigt
spanar efter möjliga platser att flyga hang på.

Ibland tycker man,  att vi har dåligt med hang,
där vi bor, södra västkusten, men vi är nog ganska väl

lottade, om man jämför med inlandet.

Visst,  det finns hang i inlandet, men dessa har vissa
nackdelar. De är oftast mer utsatta för
termikstörningar
och vinden är inte laminär.

Ett kusthang har laminär vind och det gör att hangets
verkningsgrad, om man kallar det så, den blir högre.

I och med vi bor vid kusten, så är vi ju väl medvetna
om sjöbrisen, som för det mesta släcker
termiken
vid 12-tiden. Sjöbrisen kommer,   så fort den termiska
aktiviteten över land har kommit
igång ordentligt.

Varm luft som stiger måste ersättas och det blir med
kall havsluft. Den kalla luften drar in över land från
markytan och ca 250 m upp enligt min erfarenhet.

Ovanför den kalla luften har vi fortfarande labil skiktning
och bra hävningskurva.

Jag vet inte,  hur många hang jag  varit och kollat på
och provflugit. Det är många.

Konstigt nog har vi aldrig flugit modeller nere vid
Glumslöv/Ålabodarna. Dessa platser ligger ju
vid Landskrona.
Där har jag varit och flugit skärm men innan dess,
var jag inte medveten om,
  att det fanns ett bra kusthang
inte så väldigt långt från Halmstad.

Vi hade  under tidigt 70-tal varit nere vid Glumslövs Backar
och flugit hang, i den gryta som finns där, men vi körde
aldrig
ner till havet.
Det var korkat.

I dag hade jag beslutat köra dit, eftersom jag hade ett
ärende till sydöstra Skåne. Med i bilen 
var en Blue Phoenix
och min fotokärra med elmotor.

Kommer man E6 norrifrån kör man av innan Milstolpen
mot Rydebäck/Glumslöv. 
Tar sen vänster och efter lite
snirklande hamnar man vid Ålabodarna. Ett ganska
osannolikt
namn på en by. Antagligen har man fiskat ål
därav namnet.

I Ålabodarna finns innan backen ner till hamnen en
parkering på höger sida.

Där ställer man bilen och därefter följer man stigen åt
höger längs kusten,  tills du kommer
till hanget.
Det är bara 400 meter att promenera och det är lätt åtkomligt.

Du kan inte köra bil till hanget,, men är man hangflygare,
är man inte lat !

Således parkerade jag, monterade mina modeller och
gick till hanget. Vinden var lätt men fel.

Den kom från SV och den bör vara,  som jag bedömde,
V med dragning lite på syd kanske.

Men,  man ger ju sig inte,  utan jag startade med min
enkla seglare, som ju har en elmotor
som räddningsplanka
Jo det bar att flyga,  men det var inget nöje.

Så jag  satte fart på min Sparky, startade kameran och
fotograferade av området från luften.

Mycket folk var ute och promenerade i det varma vädret
och jag fick tala om, vad jag jag
sysslade med. Alltså
fotografering.

Där är lätt att landa i åkern bakom kanten , där det växer
betor, vilka ska tas upp nu.

Sen blir det plöjt och harvat och senare sått med nytt.
Det växer inga träd eller buskar där man 
flyger, så platsen är bra.

Jag har en drös bilder,  som visar bra,  hur det ser ut
och här kommer bilderna med
förklaringar,  där det krävs
så vassego !

Vy ner mot hanget mot Hven. Hangkanten ligger unnder och bakom trädridån.

Fiskeläget ? Ålabodarna. På betongfortet till vänster sitter skärmflygarna
s väderstation man kan ringa till. Om den funkar vet jag inte…

Här är hanget mot syd.

Kanske ni kan bedöma höjden här…

Inga buskar, inga träd = Lättlandat.

Här står Sparky och väntar på en fotosejour.

Gott om ytor att landa på, både med snabba och vanliga hangkärror.
Jag landade på den lilla stigen med min Sparky…

 

 

 

Efter flyg och fotografering var det bara att lasta in i bilen
, köra åt sydost så jag kom dit jag skulle.

Som sagt jag konstaterar att här går fint att flyga både
skärm och modeller om det blåser västlig vind.

Kategorier
GoPro kameror Okategoriserade

GOPRO HERO 3 BLACK EDITION FORMATERING AV MINNESSKORT

 

Nyttig information för användare

 

 

 

 

 

 

Jag har en GoPro 3 Black Edition, som jag är väldigt glad för
tack vare dess fina prestanda. I och för sig är den för dyr i Sverige.

Fick chansen att köpa den billigt via lite kontakter,  så priset var rimligt.

Jag testade kameran både video och pics och fick ett superbra resultat.
Allt gott och väl så långt. Nästa gång jag skulle ut med den,  så ville jag
radera allt , på det minneskort som följde med, vilket var ett
kvalitetskort på 32 Gb. Enklast som vanligt att formatera,  är ju att ta
minneskortet, sätta det i en kortläsare och formatera i rätt format i
datorn. Det gjorde jag också och satte tillbaka  kortet i kameran.

Ut med en ny fotokärra med GoPron fint sittande i nosen, kollade
allt och slog på kameran. Där stod man i -7 grader förväntansfull
och så fick man det glada meddelandet: SD Error……

Alltså, packa ihop hem, bort med kameran och in på skrivbordet.
Ny formatering och test. Samma meddelande SD Error.

Klart man blev glad. Jag tänkte att kanske drivrutinerna i kameran
är korrupta , så jag gick in på GoPros hemsida och skulle uppdatera.
Möttes av det glada meddelandet: Se till att du har ett tomt,
fungerande minneskort i kameran……Förstår ni att detta är
ett Moment 22 läge ?

På alla sätt försökte jag lura kameran att acceptera kortet.
Jag startade kameran utan kort, stoppade sen in kortet och fick
kortet att säga ok. Men jag kunde inte göra nåt med kameran.
Till slut ville den inte starta.

Jag lade det åt sidan och åkte nästa dan till firman,
 som sålt den till mig. En yngre man tog kameran, sa att jag hade gjort fel…….

Gör du det då rätt nu då,  tänkte jag. Han tog kameran, slog på den och
det glada budskapet SD Error lyste lite hånfullt. Sen tog han ut kortet,
formaterade det och stoppade tillbaka det. Resultat i displayen: SD Error.
Nu var han inte jättekaxig mer. Ut i affären tog ett nytt kort i hyllan,
stoppade in det och än en gång det glada budskapet om korrupt
minneskort. Han gick än en gång ut på lagret, hämtade en ny kamera,
stoppade i mitt minneskort och igen sket det sig för honom.
Han bytte kort och satte i sitt nya med lika deprimerande resultat.

Jag sa att ring generalagenten och kolla,  om vi gör nåt fel.
Jag hade stått där en halvtimme och sa,  nu får ni ordna en lösning.

Således fick han krypa till korset och ringa generalagenten.
Efter 10 minuters instruktion kom han med en handskriven lapp.

Enkelt uttryckt stod där:

FORMATERA ALLTID MINNESKORTEN I KAMERAN
MED KAMERANS EGET PROGRAM.

Det är lätt gjort i menyn.  Gå till
“Verktyg” – Papperskorgen – Radera allt – All/Format – Yes

Sen fungerade alla , vi testade.

Jag har läst på nätet,  hur mycket problem detta skapat för användare
och jag tycker det är skit, att inte importören kunde skickat med en lapp,
 där denna anvisning om formatering stod. Det är många som fått problem,
hängning, omöjlig att starta och naturligtvis omöjlig att uppdatera.

Så vad som gäller,  är att formatera i kameran med kamerans program.

 

Uppdatera din kamera enligt länken nedan !

 

Här kan du klicka, så får du  information,  hur du uppdaterar
din GoPros Firmware.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

GOPRO HERO 3 BLACK EDITION

 

är ju inga dåliga grejor.

 

 

 

 

 

Den mest förekommande och kanske mest använda ActionCam,
som finns är ju GoPro. Jag köpte min första för 3 år sen och blev förtjust i den.
En nackdel var att den kom med ett extremt vidvinkelobjektiv. Man kan fixa
detta i Sony Vegas Pro, men jag har väntat på nyare kameraversioner.

En actioncam jag har beskrivit är den som Tomas på HAB i Ljungby säljer, OneCam.
Den är mindre än  GoPro och har ändå en högupplöst LCD-skärm, så man kan se
vad man plåtar inom vissa gränser.

OneCam funkar bra i bra ljus. Är det dåligt ljus tappar den stinget. Det blir blurrigt.
För den vanlige användaren som vill filma från modellen vare sig det gäller video
eller stillpics, så duger den.

Men ställer man större krav under besvärliga förhållande kommer den till korta
jämfört med den nya GoPro 3 Black Edition eller en modern kompaktkamera.

Visst, du kan använda en kompaktkamera, till exempel Canon Ixus 100 IS,
som var den idealiska kameran att sätta i modellen och att använda, då man
ville videofilma. Denna kameran har ju en optisk sökare, som gör allt så
mycket lättare. Man ser ju vad man filmar, vilket är hopplöst, vid användande
av LCD-skärmen speciellt i solsken.

I dag monterade jag min GoPro 3 Black Edition på ett enkelt sätt på min
Blue Phoenix, var annars……, för att kunna testa. Ner till Höka för att pröva.
Vinden var byig 6-8 m/sek från sydost och dåligt ljus då det var 8/8 Cu.

Jag ställde in kameran att ta en bild varannan sekund. Iväg och flaxa runt
lite i det barska vädret. Kameran riktad snett nedåt höger.

Det blev 507 bilder,  varav jag vill visa några här, som jag tycker illustrerar
kamerans goda kvalitet.

Då du bedömmer bilderna,  ska du tänka på;

Det var turbulent, det var mycket vind, ljuset var dåligt och kameran körde jag
i “Default” läge. Alltså med fabriksinställningar. Så kameran var inte optimerad.
Bilder blev tagna i vidvinkelläge, vilket gör att bilderna blir förvridna.
Detta går att få bort med annan inställning.

Här är resultatet:

                                                                      Höka torsdag kl 1000

                                                         Så här ser bilden ut obeskuren.

                                                                        <en uppdragen bild, men trots det är det bra definierad bild med skärpa.

                                                                      Ännu ett uppdrag av bild. Kolla detaljerna i fotot. Inte dåligt.
Betänk också att bilderna här på bloggen
är i litet format.
En fullsizebild är naturligtvis ännu bättre.


                                                                Inte dålig kvalitet !

    

                                                En mycket uppdragen bild på piloten.
                                                Originalbilden är undertill.

 

                                                                Ni kan se piloten som en prick på gräsbanan.
Jämför det med den uppdragna bilden, så blir man imponerad.


 

 

 


 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

SAWO 6 CYLINDER RC- MODELL ENGINE

 

 

 

 

 

….och Lennart har en !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag besökte Lennart idag, därför jag hjälpt han med kontakter
med vissa tyska leverantörer.
Lennart har försökt få tag på ett bra tändsystem för 6-cylindriga
boxermotorer.
Det finns en firma i Tyskland som heter: www.becker-fm.de

Denna firman hade just tagit fram ett system för 6-cylindriga
motorer i boxermönster.
Lennart kommer att beställa därifrån, då de är lätta att ha och
göra med och är måna om sina kunder.

Lennart har fått sina nya förgasare och insugningstrattar till
sin SAWO-motor nu.
Alla delarna som ingår i den kalla sidan har han, så vad som
återstår är tändsystemet.

Det ska bli mycket intressant att se hur motorn kommer att
fungera med modifierat tändsystem och nya förgasare.

När jag var hos Lennart visade han en Super Tigre 30 cc,
som han monterat Runtronic tändsystem på. Motorn gick som
en dröm och här under hittar du en liten video på motorn.

I hans verkstad finns ju inte bara stora plan utan även
racingmotorer och tävlingsbilar.

Jag tog några bilder och här kommer de:

 

  DLE-förgasare finns att köpa hos Tower Hobbies i USA.

        Det ser imponerande ut !

                                                                      När vi talar om förgasare och insugningstrattar kan jag inte undvika

                                                                       att visa dessa till en av Lennarts tävlingsbilar.

                                                               Här har Lennart placerat förgasare och insug,
som de sedermera ska
monteras, när tändsystemet kommit.

   De röda insugningstrattarna gör mycket för det estetiska.

                                                                               Det blir lite att justera sen Lennart,  så alla förgasarna går synkroniserat.

                                            Vevaxeln sticker ut baktill, vilket gör monteringen av Hallelementen och givarna för tändningen enkelt.

                                                                                             På bordet en Ryan PT-22 Recruit.  PT betyder Pursuite Trainer.                                                               en

                                                                                                                                                  

 Högvingat och lågvingade aerobatikmodeller.

 PT-22 med sin nya motor som väntar på montering.

     DLE-motor. Deras hemsida:     www.dle.engines.com/

  ….å  här är fler nya motorer…..

   En välbyggd Tiger Moth,  som jag tror är till salu.

  Mera Cessna och De Havilland

 En stor Dc-3 i taket. Är till salu med motorer. Helt flygfärdig sen.

  Diverse hyllan.

   Två nya motorer till Dc-3.

 ….Här kommer det mera cylindrar…

         Rear suspension on  the Escort RS. Engine 1800cc 285 bhp.
T
he car is in mint condition and built and tuned by a pro.
The Escort is for sale with engine and spare parts for 80000 Euros.

 Front suspension Escort RS.

Det kommer bilder och video på SAWO-motorn, så fort Lennart fått tändsystemet.
Då lägger jag upp bilder och video på provkörningen.
Det är värt att vänta på. Ljudet från motorn är enastående, så håll ut i vinterkylan !

If anyone has any question about the 6 cylinder SAWO-engine just mail them
and I´ll try to answering them.

 

Looking for more abt the Sawo engine ? Just type “Sawo” into the search frame
located on my frontpage in the left sidebar and you´ll find more.

If you have an interest in classical  racing cars search “Falkenberg classical cars”
in my search frame. You will find loads of goodies !

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Teknik, allmän

FLYGVAPENMUSEUM DEL VI

 Näst sista delen från besöket på  Malmslätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer bilderna från den stora utställningssalen och bilder från den
modernare delen med jetflygplan.

Bilderna är bara en liten del, av de massor jag tog, men jag vill inte trötta
betraktaren. Som jag flera gånger påpekat, är det marigt att plåta med
dåligt ljus, men jag gjorde, så gott jag kunnat.

Information om museet hittar ni på deras hemsida. Filmer hittar n,
om ni googlar på YouTube. Risken är, att ni fastnar och glömmer tid och rum…..

Här kommer bilder med mer eller mindre sansade kommentarer av mig:

 

   Mockup av B-18.  Trots det är en fuskkärra ser den verklig och realistisk ut.

B-18 och dess grannar.

                                                               En Goblin jetmotor. Läs om den här: http://arlandaflygsamlingar.se/?page_id=1461

Dovern jetmotor.

                                                                                             En närbild. Enstegskompressor . Kunde förses med Ebk.

                                                                    RM 8 motorn till Viggen. Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Volvo_RM8

                                  Den något slitna cockpiten på en J35 Draken. Ganska trång.
En del instrument verkar   ditsatta efter hand och där de fick plats.

 

                                                                       Högra delen av pilotens arbetsplats med väljarvred för radio, navigation och akteröver trimmarna.
                                                                                              Det stora vredet…..kan det vara noshjulsstyrningen ?  Säkert vet nån !

                                                                            Jet- eller rättare sagt reaavdelningen med här j28 Vampire och J29 Flygande Tunnan.

                    En A-32 Lansen från F6 Karlsborg. Här såg jag på en flygdag på slutet av 60-talet 8 divisioner A-32
utföra ett simulerat anfall på fältet.
Det var vid samma uppvisning en rote J-35 vid en  brant upptagning på låg höjd med

                                                                  tillhörande sväng under hög belastning drabbades av bekymmer. Ett av planen sjönk

                                                                  igenom vid upptagningen  och försvann bakom en skogskant. Hur lågt han var ? Ja hur

                                                                  hög är en granskog. Man hörde bara motorns ebkmullrande bakom skogen och man

                                                                  tänkte, måtte inte ljudet tystna. Han kom upp från detta läget, troligtvis ganska svett

                                                                 och avbröt displayen och flög till Malmen och landade. Jag satt i en MFI och

                                                                   lyssnade på radiotrafiken mellan ettan och tvåan.  Den bekräftade att piloten var just

                                                                  på kanten mellan flyga vidare och haveri.

                                                                  Den är imponerande….Viggen

                                                                           Man ser att tiden gått om man kollar målning och nationalitetsmärkningen.

                                                               En av J-35 Drakenversionerna. Ett plan som gör intryck på betraktaren vid uppvsiningarna.

                                                               För ett par år sen var det omskrivet i internationell press att Mig-29 och Su-31 kunde göra

                                                               något som kallades “Cobran”, vilket var en rörelse i loopingplanet som kan beskrivas som

                                                             en kraftig pitchup med tillhörande inbromsning.

                                                             Denna rörelse utförde man med Draken redan på 60-talet ! men man skröt inte…..

 

                                                                        En cockpit som konstruerats för att nå så hög fart som möjligt, kanske på bekostnad

                                                                        av pilotens sikt. En frisiktshuv hade väl varit bättre, men argumentet mot det är ju

                                                                      vad som händer med piloten vid en rundslagning.

                                                                 J 33 DH Venom. Samma företag i England som tillverkade Tiger Moth..

                                                                 Läs om Venomen här: http://sv.wikipedia.org/wiki/De_Havilland_DH_112_Venom

                                                                                                Blå Erik

                                                                                 Instrumentbrädan i J 33 Venom med påklistrade instruktioner för piloten vid

                                                                                 motorbortfall eller motorbrand.

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL III……

 

 

 

 

 

…kommer här efter långt uppehåll.

 

 

 

 

 

Problemet har varit, att jag har fått min dator uppgraderad med
ny fin hårdvara. Alla vet ju   hur lång tid det tar att få ordning på
en nyformaterad dator. Ändå hade jag sparat så mycket jag
kunde på backupdiskar.

Nu har jag i alla fall fått någotsånär ordning på mina 25000 bilder.

Här kommer ett sjok nya bilder från Malmslätt och de
avhandlar perioden under andra världskriget för det
Svenska Flygvapnet.

Det var ju under denna period SAAB fick förmågan att
konstruera och producera inhemskt flyg.

Men håll tillgodo. Bilderna är det viktigaste tycker jag,
men jag lägger en och annan subjektiv kommentar,

                           J-21:ans cockpit. Jag tycker piloten hade inte så bra sikt,
han kunde ha fått med bättre utformad huv.

         J21. En ovanlig konfiguration med skjutande propeller. Positivt var
att man inte hade en stor
propeller i nosen, utan man fick valfrihet med vapenplaceringen.
Nackdelar bland annat var att
motorn lätt överhettade vid markkörning, vilket mekarna fick
avhjälpa genom att spruta 
vatten i kylluftintagen.                

 Kylluftintagen i framkanten på vingen.

                Planet ser lite märkligt ut med sina höga ställ. Vårt första plan med katapultstol.
    Utan utskjutbar stol riskerade flygföraren att bli skivad i bitar av propellern.
                        Står man bakom planet, så ser man hur stor propellern är. Motorn var en DB 605
tror jag.
  1475-1600 hk.

                                                          Ett plan från Skaraborgs Flyflottilj i Karslborg.

                                                             Man hade snyggare dekaler vid denna tid. I dag är alla plan grå med små nationalitetsmärken.

 

                                                                  

                                                             Motorn i regel en Twin Wasp på 1065 hk. Toppfart ca 400 km/timman.    Samma motor satt i Dc-3.

                                                                     J-21 imponerande akterparti med den STORA propellern.
                                                           Flygplanet är större än man tror. Står man under stabben känner man sig liten.

Här inne sitter det en V-12 motor med mekanisk bränsleinsprutning.
Läs här om motorn:
http://en.wikipedia.org/wiki/Daimler-Benz_DB_605

                                                              

Ljudet av en DB-605

 

                                                               

                                                              Stället med sina kåpor, som funkade som dykbromsar vid störtbombfällning.

                                                               Här får man en god uppfattning hur mekaniken till stället fungerar.

                                                                  Trumbromsar…….

                                                                                             Utrymmet för bomber

                                                                    man förstår det är arbetstidskrävande att få ihop en B-17 när man ser uppbyggnaden.
                                                                   Under planet en RDF-antenn. En radiopejlantenn för att kunna fastställa sitt läge,

                                                                                               Här är själva verket..att svetsa ihop avgassamlaren är ett jobb som  kräver sin man.

                                                                      En flamdämpare på avgasröret. Detta för att inte blända piloten eller röja sitt eget läge.

                                                                   Kolla svetsfogarna ! Vem gör det idag med gas och pinne….?

                                                              J-22, en svensk konstruktion som gick från idé till förbandstjänst på rekordtid. Ganska lik en
                                                              FW-190, som ju ritades av Kurt Tank, den främste tyske konstrktören. Svaga punkten med J.22
                                                             var motorn. Vi hade behövt mer power för att göra planet rättvisa.                                   .

 

                                                                            En J-22 hemhörande på F3. Kylklaffarna till motorn är öppna, vilket man hade, då man taxade på                                                                    marken. I regel  var kylklaffarna styrda av termostat, men jag tror……man hade mekanisk,
reglering av kylklaffarna på J-22.

 

                                                                                                Ganska spinkigt ställ……..varför man hade spinkig ställ var att man ville skapa en                                                                                                                                                               vinge som konstruktionsmässigt kunde klara så stor belastning som möjligt.                                                                                                                                                               Har man då ett kraftigt ställ kommer det att stjäla utrymme i vingen.
Därför minimerade man 
ställen till minst möjliga.

                                                                               Lite av ställets mekaniska konstruktion.

                                                                 Avgasutsläpp och intag till oljekylaren.

                                                                 Undrar hur det kändes att ratta en sådan här kärra ?

                                                                                 P-51 Mustang placerad på F16.

                                                                       Ett mycket bra plan, fast jag gilar inte polerat aluminium..

                                                            På Mustangen hade man försänkta nitar. Allt för att minska motståndet och maximer prestandan.

Jag undra hur många nitar det finns på en Mustang…?

  Framifrån är den imponerande.

                                                                Man förstår det behövs en stor propeller för att kunna överföra motorns kraft till dragkraft.

                                                                      Plåtslagarna kunde sitt jobb. En gammal mek berättade för mig att Spitfire var inte lika väl
                                                                              byggd som Mustangen. Spitfiren hade mycket spackel enligt hans uppgifter. 

                                                                                                                                  Enkelt och stabilt ställ.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                “LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.

 

Kategorier
RC-Utrustning

ÄVENTYR UTE VID OCEANHAMNEN HALMSTAD

Jag har sagt det förut och jag säger det igen…..

 

 

 

 

 

 

 

 

…är jag  ute och modellflyger,  händer i alla fall för mig alltid det oväntade.
Nu är jag väl inte en typisk modellflygare i ett fack, utan jag tycker om
att tänja möjligheter och prova nytt.

Således beslöt jag mig för att åka ut till Oceanhamnen, vilket fruktansvärt
storvulet namn på en kajbit…, för att med hjälp av min Blue Phoenix och
därpå monterad Nyckelringskamera dokumentera,  hur det ser ut efter
den stora branden hos Hansson & Möhring.

Vädret var makalöst fint med sol och nästan ingen vind, när jag kom.
Min mottagare i modellen var en Spektrum fullräckviddsmottagare
med antennerna polariserade en vertikalt och en horisontellt för bästa
verkningsgrad. Start av min kamera, som var inställd på att ta en bild
varannan sekund,  kameran tar i äkta hd och kvaliteten är så bra
man kan begära.

Jag flög runt och täckte ytan,  jag skulle plåta utan problem.
Fotohöjd var mellan 150-30 meter. Inte en enda funktionsstörning.
Efter en stund kommer en man,  som fotograferar fram till mig
och det visade sig vara en gammal modellflygkompis,
Arne Olveng, som var ute för att fotografera med sin fina kamera.

Arne var medlem i Hökaklubben på 80-talet och var en synnerligen
duktig och noggrann byggare, som producerade en lång rad fina
modeller. Jag tänker på Sparmannjagaren, Bellancan, Clipped Wing
Cuben och många andra.

Arne är nu över 80 år ung och still going strong. Jag visade
min GoPro och sa till honom,  att nu ska jag sätta på min
minivideokamera på modellen,  så jag får lite rörliga bilder.

Således på med kameran på modellen, den sitter på vingens
ovansida och iväg. Jag flög lite cirklar för att täcka området och
gick sen ner på lägre höjd över det invallade vattnet för att få
en miljösekvens. Höjden över vattnet var 5-10 meter och allt
funkade ok.

Men……….när jag just passerade den sydöstra vassen,  märkte jag,
att förbindelsen mellan sändare och mottagare var bruten.
Jag ändrade antennens läge för att få connect, men det sket sig.

Enligt lagen om allts djevlighet, så slog min kära Blå Fenix ner
i vattnet just utanför vassen. Den flöt upprätt på vingar och stabbe.
Jag sa till Arne,  har jag tur driver den tillbaka in i vassen och jag
kan hämta den.

Vad tror ni hände ? Vinden blåste åt andra hållet och modellen
seglade iväg över invallningens smula vatten. Nu gällde det ju
att fixa bärgningen snabbt. Jag var tvungen att ha en lina,
så jag kunde kasta en vikt och fånga modellen, för att kunna
dra in den.

Alltså iväg till BilTema där en lina kostade 100 spänn och ett
komplett spö med lina och rulle och en sats blysänke kostade 140 kr.

Det blev det kompletta spöt. Tillbaka till hamnen och koll av läget.
Modellen hade drivit över hela ytan och låg en bit utanför vassen
i den västra delen. Jag sa till Arne,  jag går runt och ser vad jag
kan göra.

Innerst inne tänkte jag , att aldrig att jag släpper min modell till
dess öde ! Vad som än krävs av mig,  ska den tillbaka !

Så jag tog på stövlar och utrustad med spö och tillbehör,
gick jag runt vattnet.

Det visade sig,  när jag kom fram,  att modellen låg 20 meter
utanför vassen, som i sin tur låg 10 meter från strandkanten
med fast mark. Det var bara att försöka kasta med hjälp av
blyvikter fästa på linan.

Första kastet var fel och vid invevning av linan fastnade
blysänkena i vassen, varför jag, stressad som man var, drog.
Vad tror ni händer ?

Just precis, sänken lossade och kommer som en projektil och
träffar precis under vänster öga. Resultatet blev svullnad och
blåtira. Men det står jag ut med.

Efter ett par försök fick jag tag i modellen med lina och sänke
och jag vevade in mycket försiktigt,  så inte minicamen skulle lossa.
Problemet var bara det , att ytan var isbetäckt !

Jag fick in den, så den var ca 5 meter från vasskanten och
alltså tillsammans 15 meter från den fasta stranden. Vad gör man ?
Jo, man tar av byxorna, det var 0- gradigt och jackan,
binder upp skortan, går ut i vattnet med stövlar på fötterna
och hämtar modellen.

Om jag blev blöt ? Japp, det blev jag upp till bröstkorgen.
Men det sket jag i,  för modellen var i hamn.

Sen på med byxor och med modell, spö och klafs i stövlarna
tillbaka till bilen.

Hem och byta om, spola all elektronik med varmvatten,
på med varmluftspistolen, på med  fuktutdrivande spray
och göra en skadeinspektion.

Modellen var hel, det var inga problem. Acken var ok
efter laddning. Motorn gick och kameran fungerade.

Men gick inget sönder ? Jo, reglaget var kortslutet. Det var inte
så dyrt, 150 spänn i Kina och såna hade jag fler.

Min Minicam hade fått fukt på sensorn, vilket jag fick torkat ur.
Men jag måste köpa verktyg,  så jag kan torka ren sensorn 100% ,
annars kan man se prickar på bilderna. En sensor är väldigt
känslig för smuts, fukt och damm.

Kan jag fixa det,  är det ok, men för säkerhets skull beställde
jag två nya.

Ja,  där ser ni,  vilket äventyrligt  liv man lever som modellflygare !

Det är nåt annat än att glo på TV eller gå och kolla om man
fått textmeddelande på mobiltelefonen !

Det blev både flygfoto och vinterbad, plus att jag fick träffa Arne.

Klart man är nöjd med dagen

Jag hade hopp om,  att jag skulle kunna visa videon från kraschen,
men tyvärr var filen korrupt och den lät sig inte repareras.
Synd, annars hade det varit roligt att se.

Men här är lite stillbilder från äventyret. Bilderna på min
modell i vattnet har tagits av Arne Olveng. Resten är min
GoPro Hd 2 kamera.

Som sagt man blir lång och slank i eftermiddagssolen…

Arne Olveng är nyfiken på min GoProkamera.

Arne fotograferingsutrustad.

Visst känner vi igen honom !

Min olycksfågel med GoPro-kameran hängande på vänster kroppssida. 

Här seglar min Blue Phoenix på böljan den blå…….Arne sa jag skulle bygga flottörer.

Varför min modell slog i vattnet ? Ingen aning. Avståndet till
modellen horisontalt ca 75 meter. Modellens höjd över marken ,
när funktionsstörningen kom var ca 10 meter.

Om jag tappat kontakt med mellan sändare-mottagare,
borde modellen gått in i FailSafeläget. Det gjorde den inte.
Dagen efter testade jag samma modell med samma mottagare
nere på Höka. Jag flög 1-2 m över marken långt bort utan
problem…….

Ibland misstänker jag att den digitala biten i min Mc-24
felfunktionerar.
Nu har jag fått låna en annan 2.4 gHz sändare och mottagare
av Frank.
Dessa är kompatibla med Spektrum i alla avseende.
Så kan jag flyga med detta utan några som helst problem
då kan det ju vara sändaren som är knackig. Men för mig
själv låter det långsökt.

Vad jag såg efter landningen i vattnet var att sidorodret
och höjdrodret
låg i ytterläge. Det visar att FailSafen inte hade gått in !
Kanske en Burnout i mottagaren ? Jag vet inte. Men det
är tredje gången det händer med någon av mina modeller.
Ska bli intressant att testa Franks sändare och mottagare.

Vi får se hur det går. Rapport kommer.

Kategorier
Airshows Modellflygklubbar

ELEFANTASTISKT I LJUNGBY 28 JULI 2012.

 

EL É FANTASTISKT………SMAKA PÅ ORDET !

 

 

Meetinget gynnades av sol, värme och gott humör,

dock med en förhållandevis stadig vind. Vinden mojnade mot kvällen.  När vi anlände,
hade just en häftig skur svept över, men efter hand klarnade det upp till 5/8 Cu.
Termiken, som ju är inlandstermik, blev bra efter lunch.  Det är alltid roligt att träffa lite
nytt folk och få ideér och inspiration. Framme var vi 1030 . Fältet ligger vid Berghem,
där HAB hade sin affär först.  Kör förbi gravhögsfältet och ta sen till höger.

På fältet fanns redan Björn Ekström med sin Krax. Sedermera dök Uno upp med sina
EDF-modeller och sin startramp. Hans modeller flög fint och imponerade på
menigheten och piloterna. Vid en av flygningarna monterade jag min minicam
på hans kärra, så vi skulle få en video  sett ur planets synvinkel. Flygningen gick
bra och jag var säker filmen också blev bra. Men säg den lycka som varar…..
när jag sen flög med min Ava hade jag monterat min minicam som vanligt ,

då kameran for av i luften……..typiskt. Nåväl jag har fler av samma sort,
så vi ska göra om det igen. Jag tog tillfället i akt att diskutera 2.4 gHz med de
mer erfarna flygarna. Ungefär samma svar från alla: Nu funkar det efter
uppdateringar och byte av mottagare osv………DET HADE KOSTAT ETT ANTAL
MODELLER ATT KOMMA RÄTT.

Flera sa,  att 35 mHz var bättre på långa avstånd. 2.4 gHz var utmärkt till flygning
nära piloten och gymnastiksalsflygning. Jag blev inte klokare i valet av en
ny sändare/mottagare ! Tvärtom måste jag erkänna, ytterligare tvivel
såddes, eftersom jag flyger med mina modeller långt bort och högt.
Man får tänka efter vad man ska välja. Hela tiden kommer nya system
på marknaden som är bättre än allt annat, i alla fall om tillverkarna får
säga vad de vill. Jag är van att höra argumentet av 2.4 gHzanvändare att:
Jag har aldrig problem! Nä kanske inte det, men det kanske beror på att
man flyger ett frigolitflarn max 100 meter från sig och inte flyger vid gränsen
av vad utrustningen klarar. En tillverkare hävdar 4 km räckvidd…..
Ett fullständigt nonsenspåstående. Jag testade min 35 mHz utrustning från
Hovs Hallar till en högt belägen balkong hos en kompis i Halmstad och avståndet
var 21 km. Jovisst det fungerade. Självklart för det var fri luft mellan sändare
och mottagare.

Samma sak med 2.4 gHz testet. Där var det också fri luft. Ett sådant test
har inte det minsta validitet.

 

 

Två äldre män diskuterar

Min HyperAva flög jag nästan 3 timmar i termiken och jag hade
inte en enda glitch. Sista flygningen gav telemetrin mig larm att
spänningen till mottagaren sjönks snabbt under min motorkörning
under klättringen. Jag slog av motorn och då steg spänningen igen till rx.
När jag kom hem fick jag i 2987 mA i acken som har kapaciteten 3200 mAh !
Så det var orsaken till spännngsfallet. LiPon var urlakad och stressad
genom motorkörningen. Dock var spänningen aldrig under 4.9 V.

Jag tog en massa bilder och här är några:

  Tältet reses.

Kolla killen i sopsäcken…….

Snygg dress: Sopsäck och stövlar.

 

Björn med Meetingets lättaste modell.

        Våra modeller.

 

 

           Pilotrutan……..nja vi hittade ingen. Men det fungerade utan problem i alla fall.

    En Multiplex, som enligt ägaren nu fungerar efter ett antal smällda modeller.
I displayen kan du se att variometern visa 0.9 m stig och höjdmätaren visar 184 m.

     Uno säger: Så här ska ni göra grabbar…..

  Uno Andersson, EDF- och turbinflygare.

      Tre av de fyra Hökaklubbarna som var där.

 

                                               Jag och Daniel löser kameraproblem.

      Björn måste byta acke….

       En Krax och en keps. Båda tillhörande Björn från Hylte.

 

Vi som står här var nog de som flög mest på träffen. Jag tror den andra piloten heter Christer   Karlsson
från Mölndal och han hade med sig fina tekniska elseglare.

Uno laddar katapultkanonen.

     Och här har han startat.

        Förbiflygning eller…

   Start av segelkärra i en dollyvagn. Fungerade fint.

Här bär det iväg.

   En glad smålänning

        Uno gör en lowpass.

    Uno, en ungdom från Halmstad i metropolen Ljungby för att flyga EDF.

   Kan det vara gratis utdelning av glasspinnar,  eftersom alla samlas som gråsparvar
runt en gammal bulle ???
   Nä, det var bara en elsegelflygare som ska starta sin modell.
Klart alla ska kolla….. 

    Uno final.

Utflytning.

Snart sättning.

Någon sorts aerobatisk kärra startar.

Meetinget fortsätter i morgon söndag.

Här är ett galleri med några fler bilder. Klicka på “PicLens” så kör det igång !

Vill du se en speciell bild, så klicka på den, då dyker den upp i bättre format.

[nggallery id=83]

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Modellflyg teknik

PICOLARIO VARIOMETER

 

 

 

 

 

som ger piloten all info av intresse.

 

 

 

 

 

Jag har själva använt Picolario i 9 år och varit helnöjd med
dess funktion och kvalitet. Firman som tillverkar dessa är
Renschler Instruments i Stuttgart. Man har nu konstruerat
en ny version av Picolarion, som har ett starkare hölje och
fler användbara funktioner.

En av mina gamla Picolarios hade en skada, varför jag tog
en bild på den och skickade till Renschler med frågan:
Går den att laga ?

Efter 4 timmar hade jag svaret: Naturligtvis kan vi fixa den.

Så jag skickade ner den och efter en vecka kom den tillbaka
reparerad och upprogrammerad med sista mjukvaran.
Tänk om alla firmor var så snabba !

När jag var inne på deras hemsida såg jag den nya Picolarion.
Jag mailade och beställde en ny sådan.

 


            Hölje i rostfritt stål. Vikt 12 gram. Jämför storleken med batteriet.

                                                          Picolario 2.0 med dataöverföringsmodul.

Picolarion beställer ni enklast hos  Renschler.

 

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

GAMLA MODELLMOTORER

 

 

 

 

Fanns det egentligen eller ?

 

 

 

Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.

Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.

Läser man i dokumenten,  konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.

De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.

Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.

Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift,  som krävdes och man förstod
rent praktiskt,  hur motorn skulle byggas,  för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.

Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.

Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor,  som fungerade utan tändstift.

Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.

Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.

Jag vet,  att en av mina modellflygkompisar,  Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.

De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.

Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat,  bibehölls glöden katalytiskt.

Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.

Här kommer lite bilder,  jag samlat ihop.

Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som  har tryckts  för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.

Här kommer bilder med lite förklaringar:

Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.

Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.

Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till  de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.

Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.

Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.

Hur tändsystemet är uppbyggt.

Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.

Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.

 

Denna motor “Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.

En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !

Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.

Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.

Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG FÅR VÄL NÄSTAN BE OM URSÄKT….

till mina besökare…..

 

 

 

 

för här kommer det fler strandbilder…….Jag har ju inte
varit och flugit i dag, så jag kan inte redovisa något om det,
men som vanligt varje dag promenerar jag mina 12km
längs stranden och mina i snirklar i skogen. Kameran
med naturligtvis, för man kan ju aldrig veta.

Fast det är ju så,  att stranden med is och snö är ganska
statisk. Det händer inte så mycket, utan man får låta
fantasin säga , vad saker och ting är och kan vara istället.

 

                                                                Är det storskarv eller gäss, som producerar så mycket skit ?

                                                                                           Ser nästan ut som nån sorts pellets…… 

 

     Inga dåliga högar…….

      Nyis brötar upp under ett ständigt ganska försynt rassel,  när ström och
vind trycker på, 
så det ser ut som en hög krossade fönster.

                                                                   …och reflekterar den lågt stående solen.

       Hamnen Halmstad från Lagaoset. 

                                                                                                                Strandmonstret kom slingrande med ett bytesdjur mellan käftarna.
                                                                                                                                  Kan också ha varit en av dess ungar som honan bär.

                     Hög- och lågvatten om vartannat. Det blir som att stöpa ljus.

                                                                                    Djuret med plutmunnen har fått en utmärkelse för lång och uthållig tjänst i blåsten och kylan.
Det blev ett fiskedrag i pannan
  att bäras vid högtidliga tillfällen, när etiketten så kräver…..

                                                                                                 Vad detta är ? Ingen aning. Men, man se ett hajhuvud, som sticker ut till vänster,
eller en elefantfot, eller vad som helst
                                                                       

 

                                                                                                                  Konstigt djur som satt sina avtryck här i en rad.
Men jag tror det är ett UFO som gjort touchandgo….

 

                                                                    Stråets Sisyfosuppgift. Vem Sisyfos var ?

                                                                    Kolla länken:

                                                                    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sisyfos

                                                 

   En väldigt agressiv ödla som jag lyckades störa i dess middagslur.

                                                                                                   En alstubbe 65 år gammal. Hade varit bra att ha till huggkubbe.

 

 

mats

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Naturbilder

DIE LANGE REISE ZWISCHEN FREIBOURG IN DER SCHWEIZ UND HALMSTAD…

 

 

 

 

 

Mit Luftballons

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hade gjorts, när jag fann  4 friflygande luftballonger från
detta sjukhus.

Länk till sjukhuset: http://www.fr.ch/hfr/de/pub/dashfr.htm

Man hade i Fribourg, Schweiz,  haft en tillställning,
som hade sitt
fokus på på invigningen av en ny radiologisk
avdelning.

Sjukhuset är en mycket välrenommerad  institution,
som finns i Tyskland,
Österrike och Schweiz.

Jag fann ju dessa ballonger i början av december på
stranden i Tönnersa.

Ballongerna var nästan tomma på gas, vilket säger mig,
att de legat ganska
länge på plats. Mest troligt är,
att de landat i havet och sen med vindens
hjälp
blåst upp på stranden.

Ballongerna släpptes i november från Freiburg i
Schweiz  och tiden för
att flyga till Sverige 1400 km
fågelvägen och mera troligt 2200 km verklig

färdväg,  torde med de vindar som rådde vid tidpunkten
för släppandet,  
ha tagit ca 36 timmar.

Ganska fantastiskt att man kan få fram ett budskap
med så enkla medel så långt !

Jag skickade ett E-mail till sjukhuset, där mitt meddelande
mottogs
med stor glädje. Jag fick ett mycket snällt
tackbrev och händelsen
ligger på deras hemsida ovan
och dessutom kommer ett reportage i
den lokala
tidningen om händelsen.

Roligt.

Här kan du läsa om ballongerna.

Det stället där man släppte ballongerna.

Här är en karta så ni kan se resan ballongerna gjorde:

   Die Reise insgesamt etwa 2000 km .
VogelFlug ca 1400 km !  

       Hier wurden die Ballons gefunden

          Die Mündung der Fluss Lagan in der Bucht von Laholm.

                                                                           Die Dühnen von Tönnersa.                                                          

Die Wellen rollen den Fluss aufwärts  nach einem schweren Sturm .

                                                                                                                            Nach dem Sturm und das Meer ist  ruhiger geworden.

                                                                                                    Die Sonne gerade aufgestiegen und gibt unser Natur eine gelbe Farbeton.

                                                                                                                          Die langreisenden Ballongs,  von Fribourg geflogen..
                                                                                                                 Ja, so sieht es aus….nach etwa 2000 km Fahrt in der Luft und auf´s Meer.