…tänker på detta så ofta ?
Framkantklaffen på Gripen ?
Man förstår hur komplicerad vingen är på en Gripen/E.
Inte en vanlig Clark-Y profil.
Kategorier
Etikett: hangflygning.se
Kategorier
JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…
…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…
…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !
Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.
För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.
Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.
Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta, eller så sker helt osannolika saker ibland.
I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.
Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.
Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.
Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.
Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.
Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem rätten att bryta reglerna.
Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.
Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.
Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det hade blåst…Här på stranden märktes intet.
Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset, manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis brukar finnas var borta. Men hav förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.
Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.
Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade, att upplysa
damerna att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.
Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.
Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen, som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.
Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.
Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?
Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.
Hela deras verksamhet var meningslös.
Jag blir förbannad, då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.
Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en kardinal dygd ?
Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?
Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning efter en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.
Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.
Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.
Om du har lust så följ mig bakåt stigen…
Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.
Jag har fotograferat denna märkligheten förut…
Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…
Två torra träd tråder en trängtande tango…
Lagaoset den 4. Januari 2019
“Jag ger upp”
Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.
Lagan smyger förbi strandkanten
Alles ist Ruhe…
Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?
ett Os
En hare som lagt huvudet tillrätta i sanden en sista gång.
En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.
Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.
Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.
Fiskare
Allt handlar om aerodynamik…
Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.
Nedskräpat och förstört.
Vattendraget bakom dynerna isbelagt.
Japp, här flanerar jag.
Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt på sig.
I och med att detta är ett naturvårdsområde, får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.
En lätt dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.
En liten berättelse ur mitt mitt modellflygliv.
Ibland kan längtan efter att få sin modell i luften
bli i stort oemotståndlig.
Så var det för mig i söndags, eftersom de förutsättningar
som krävs för att få njuta av ett par timmars hangflygning,
då tycktes finnas.
Efter en lång period med sydlig och ostlig vind,
fanns det enligt det norska väderinstitutets
websida yr.no utsikter för nordliga till nordvästliga
vindar över Hovs Hallar.
Det var lovat 5-7 m/sek i styrka och efter kl 12 något
avtagande.
Så jag kvistade ner medförande min “Hobby”, eftersom
jag vill komma underfund med den ordentligt och
förstå dess egenheter.
Hovs Hallar var tomt på turister, då jag anlände.
Efter montering av modell promenad upp till fortet
där jag möttes av nordlig vind ca 5 sekundmeter.
Eftersom vinden inte var våldsam, räknade jag inte med
någon besvärande kantrotor, utan jag kunde starta
rakt ut från kanten.
Lyftet var starkt och jag kunde flyga, som jag ville.
Jag trimmade modellen, så den flög absolut rakt
med relativt god fart. Då jag kollade mina trimrar,
såg jag, att de stod alla i neutralläge.
Det kunde inte bli bättre.
I nosen hade jag monterat min Mobius riktad bakåt,
så jag skulle få en video på sido- och höjdroderrörelserna.
Min stabbe är av modellen all- flying- stab, vilket
på ett avgörande sätt underlättar trimningen i loopingplanet.
När jag hade jag kastat ut och fått ca 50 m höjd över
kanten, såg jag en havsörn komma flygande med lugna
tunga vingslag riktning norrut. Min kamera låg på marken,
men då min modell var i luften, kunde jag inte
plåta havsörnen…
Efter 45 minuter i luften landade jag för att ställa om
kameran till framåtvideo. Landningarna på HH är
inte enkla uppe på Platån.
Där finns ett otal hinder i form av buskar, stenar
och småkullar. Dock lyckades jag få ner kärran på
ett snyggt sätt, vilket underlättades av att jag kunde
fälla upp mina skevroder som en aerodynamisk
broms och därigenom få bort höjden, utan att det
orsakade en hastighetsökning.
Eftersom vinden var nordlig, tog jag mitt pick och
pack och gick upp till toppen på Platån, där vi flyger
på nordlig vind.
Uppkommen märkte jag, att vinden minskat till
2-3 m/sekund.
Jag gick fram och tillbaka hållande koll på vinden och
på rörelserna i trädens grenar just vid kanten.
Till slut hade jag samlat så mycket underlag, att jag
beslöt göra ett startförsök.
Med den lätta vinden fanns det ingen topprotor, utan
vi hade jämn vind över kanten.
Således satsade jag hårt och startade och som förväntat
steg modellen, då jag kom ut i den laminära vinden.
Det blev en lugn och bekymmersfri flygning i absolut
kyttfri luft. Jag kunde sitta på min flygtuva och bara njuta.
Det är väl det, som är meningen med modellflyg ?
Alltnog, jag fick 2 timmar i luften och 2 timmar video.
Min kamera var min Mobius, därför jag väntar på
min Gopro, som är på ombyggnad i Tyskland.
Bilderna är jämfört med Gopro i litet format, då jag
klippt stillbilder från Mobiusvideon.
Men det får du stå ut med. Detta är ju bara en liten
redogörelse för, hur jag gjorde den sista flygningen
under 2018 på Hovs Hallar.
Hade skärmflygarna vetat det varit så bra väder,
för vinden tog sig igen till ca 5 m/sekund, hade de
troligtvis dykt upp.
Men idag flög jag i spendid isolation.
I regel träffar jag trevliga människor , vilka liksom
jag är ute och njuter av naturen. De är nyfikna på
hur stor modellen är, hur styr jag och var sitter motorn..
Jag förklarar gärna för att sprida positiv propaganda
och information om modernt modellflyg.
Kl 15 gick färden åter hemåt med en belåten
modellflygare, som fått riktigt goda upplevelser
på mitt favorithang Hovs Hallar !
Här kommer lite bilder, vilka är klippta ur en video,
som ju medför, att kvaliteten inte är speciellt hög.
Men det är inte formen som är viktig, utan det är
de känslor och tankar, en bild skapar hos betraktaren.
En videosnutt stressade jag ihop också.
Håll tillgodo !
Ljuset gav träden en aning spöklik framtoning…
Naturen är vildaktig här. Inte lätt att ta sig uppför branten och bärga en modell…
Modellen som flög, Multiplex Hobby årsmodell 1978-1979.
Platån på Hovs Hallar med flygintresserade.
Skyn grön ? Tja det blev så under de förhållanden som rådde.
Kattegatt med 2-3 m/sek nordlig vind.
Landningsbilder följer.
Du ser det är inte hinderfritt…
…vilket blir än mer uppenbart, då du kommer närmare marken.
Men det ska väl lösa sig…
…där satt den !
Här är en liten 4 minutersvideo
Kategorier
AUSTRIA
En modell i skala 1:2 med 15 m spännvidd.
Jag har förut skrivit om detta flygplan från tidigt 30-tal,
som konstruerades och byggdes i Tyskland.
En konstruktion som låg långt före andras vid denna tid.
Ni kan läsa på min blogg om den, om ni söker, eller så
kan du klicka HÄR.
Denna filmen låg till allmänt beskådande på Youtube och
modellen är imponerande i sin storlek och sin nyskapande
konstruktion.
Originalet, fullskalaplanet alltså, havererade under en
sträckflygning Berlin-Lübeck…tyvärr.
Modellen kan du nu beskåda på segelflygmuseet på
Wasserkuppe.
Byggare och pilot var Marcus Frey.
Filmen har Rolf Jaeggi tagit och jag har klippt stillbilder ur den.
Ännu en film av Rolf Jaeggi: https://youtu.be/l5xVs4wGhv8
Luta dig bakåt och njut.
Hur mycket 0.4 ply gick det åt ?
Beteckning “Panhans Semmering” är en reklam för en hotellkedja.
Panhans Semmering var namnet på ett historiskt tvåsitsigt motorflygplan från 1930.
Motorn var en Siemens. Modellen byggdes till en segelflygmässa 2012.
Originalet var en sorts fantasiplan, som byggdes till segelflygmässan 1930.
Fler filmer om “Austria” finner du om du klickar HÄR.
Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson i Brämhult,
som är värd att redovisa.
som är värd att redovisa.
Hej!
Plywood är ett användbart material! När jag var grabb ,
så hade vi inte långt hemifrån firma “SAMPLY”,
som formpressade plywood. Man tillverkade möbeldelar
typ säte o ryggstöd till stålrörsmöbler typ skolsalsstolar.
Jag har många gånger på senare tid (alltså när jag sent
om sider började med modellflyg vid ungefär 50 års ålder)
haft mina funderingar på just formpressning av tunn plywood.
En dubbelkrökt yta av tunn plywood får en otroligt stor
mekanisk hållfasthet, även bra formstabilitet. Idag så gör
man ju samma “grejer” fast med tunn väv och epoxi.
För den enskilde hobbyisten blir dessa “grejer” oftast
tunga tack vare det stora överskott av just epoxi…
skulle man istället utgå från tunn plywood och formpressa
denna gissar jag, att en avsevärd viktbesparing kan uppnås,
samt att man får ett organiskt material.
Ja, den som byggt denna extrema segelmodell måtte ha
extrem kännedom om plywoodens egenskaper och hur,
den kan formas.
En skalamodell med 3 m spv hade varit litet behändigare…
I gårkväll satte jag radio i en gammal Blue Phoenix köpt
på en swap. Som vanligt så ramlade jag ner i den vanliga
fallgropen – usel manual för min radio.
Varje gång jag skall använda en ny mottagare, skall ju
mottagaren kunna kommunicera med sändaren.
Detta kallas BINDING.
När jag gör, precis som det står, att man skall göra,
så kan man ägna en hel kväll åt detta utan något annat
resultat än en nästan söndertryckt “SET-knapp” på
mottagaren och högt blodtryck.
Precis som föregående gånger så har denna process
fixat sig själv, när jag gett upp. Varje gång tänke
jag, att jag skall skriva, hur jag gjort i denna förfärliga
instruktion, men varje gång så inser jag, att jag inte
fattat, hur det gick till…
120 meter metrev med kullagrade lekare i ändarna,
en stor härva 8 mm latexslang samt en liten fallskärm
ligger i en låda. Saknas ett bra jordspett och sedan
skall jag försöka med gummirepstart. Detta måste
nog anses, precis som hangflygning, vara väldigt
miljövänligt.
Dessutom återanvändning av en gammal
välanvänd modell som de flesta nog hade kasserat
och så fanns det sådana där jättestora servon
(som till skillnad från moderna små nätta och lätta
känns helt glappfria – ja roderfladder är inte bara
onödigt, jag tycker att hela finessen med väldigt
noggranna rörelser hos servot på de flesta modeller
jag sett har förverkats av en stötstång som är 1 mm
och hålen i roderhornet o servoarmen är 1,6 mm…
(äh – detta blev en lång parentes) ) stora som en
tändsticksask.
Gott slut och Gott Nytt År önskar Ingvar
Här kommer två goda representanter
från sent 70-och tidigt 80-tal
Jag skrev om mina äventyr med min gamla “Hobby”
på Hovs Hallar, vilket föranledde Leif Friman från
Skåne att skicka mig en bild från sin Multiplexkatalog
från tidigt 80-tal.
Inte bara var “Hobby” på bild utan även en på den
tiden beundrad modell, “Flamingo”.
Flamingon var populär på hangen under tidigt
80-tal, då den flög bra.
Dessutom var den djärv i sin design. Den hade
ett aggressivt utseende med sin spetsiga nos
och utstrålade fart.
Jag har aldrig ägt en Flamingo, men på mitt sista
SM i F3F 2005 på Ålleberg blev jag tvåa i den
dåliga vinden, slagen av just en Flamingo med
några sekunder, om jag minns rätt.
Jag flög min Banana, som visserligen är en lätt
modell, men den kräver för sin profil bättre lyft.
En Flamingo med en relativt modern MH30 eller
Ag 15 (modifierad) och spännvidd ca 290 cm..
det vore något att hänga i granen.
Japp, man kunde konstruera fina modeller,
både vad gäller utseende- som prestandamässigt
för 40 år sen också !
Multiplex var en garant för tysk kvalitet vid
denna tid. Vi kunde lita på modeller från denna
firman, då de höll hög klass på sina produkter.
Kanske det går att få tag i något begagnat på
något forum eller E-Bay.
För dig som är väldigt sugen på en Flamingo,
kan du köpa en, om du klickar här.
Fast priset…
…med våra modeller på Hovs Hallar.
Jag hade gått och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.
Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.
Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.
Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.
Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.
Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.
“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.
Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen lämpar sig bäst för att glida med
på HH i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.
Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.
Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.
Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.
Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken, då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.
Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !
Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…
Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.
Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.
Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.
Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten och säkert
som ett brev på posten grep kantrotorn
min modell utan att jag hade möjlighet att
helt kontrollera den.
Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under greppet från rotorn ett
eget liv.
Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att se min modell, på gräskanten.
Detta kan inte gå vägen, tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.
Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.
Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.
Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !
Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.
Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.
Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !
Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.
På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.
Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.
Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-
värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att “slå ut”
de vanliga små kompakta digitalkamerorna.
Sådan var min och Rolfs dag på Hovs Hallar.
Lite ögonblick av vad vi upplevde.
Piloten just färdig för flygning.
Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.
Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.
Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.
Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.
Mitt startmanskap !
It´s now or never !
Släppet
Du ser, jag var illa ute över kanten.
Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.
Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.
Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…
“Hobby” en typisk 70-talsmodell.
Här har kantrotorn tagit tag i min modell
Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.
Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.
Så här såg den ut efter den forcerade landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.
De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.
Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.
Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.
Nöjd pilot…efter flygäventyret.
“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…
Här handlar det om krafter.
När jag strövar vid havet, där berget ligger i dagen,
ser jag de spår, som inlandsisen orsakade fram
till för 10000 år sedan, då den drog sig tillbaka.
Då isen flyttade sig, drog den med stenblock, som
genom istäckets massa rev sina spår i berggrunden
av granit och gnejs. Stenblocken kunde var infrusna
i isen och då isen rörde sig, avsatte detta sina spår.
Även isälvarna, som rann under istäcket, transporterade
stenblock, som påverkade underlaget.
Isälvarnas påverkan kan ses på de mjukt slipade
klipporna.
Det är också lätt att se, vilket som är lä-och vad som
är stötsida på klippformationer. Stötsidan ofta
mjukt formad, men läsidan är taggig och skrovlig.
Ja, det finns alltid något att se, då man flanerar
vid kusten. Antingen bevis för vår historia eller
passerande gamla flygplan.
Häng med en sväng en tidig morgon vid Påarp
söder om Halmstad !
Här ser du mindre skrapspår på granithällen. 
Med ledning av spåren, kan man lätt se riktningen av avsmältningen.
Här är rundade spår, vilket kan antyda att mindre slipande material eroderat klippan. 
Mjukt rundad granit. Graniten är en magmatisk bergart
och finns ofta i Sydsverige i svart version. 
Spåren 
Ett odjur som håller koll på mig i tången. 
Har du behov av tröst hänger en napp vid stigen.
En av de mycket gamla tallarna vid stranden var översållad med kottar,
för att säkerställa artens fortlevnad.
En Cessna Skymaster flög sina löpor. Denna maskinen är riktigt gammal.
Motorerna lät inte, som då jag hörde den senast. Kanske man bytt drivlinor ?
…är väl inte så stor…
Min bil och till vänster min Ava liggande i flygberedd på min Biltemastol.
Väg 15 mot Markaryd och till vänster Tjärby Kyrka norr om Laholm.
Upp till höger finner koordinaterna.
…men ibland stämmer tid och plats.
Kollade av en händelse Google Maps från ett
av mina flygställen.
Vad fann jag ?
Jo, en gammal modelflygare med sin HyperAva
vid Tjärbyhanget…
Tjärby finner du jämte vägen Halmstad-Laholm.
Det gäller att hålla sig framme och vara en linslus…
Det verkar, som om Google har uppdaterat sina
satellitbilder till avsevärt bättre upplösning.
Bilderna tagna under försommaren 2018
omkring kl 12, om vi ser på skuggorna, som
indikerar att solen står rakt i söder.
Den tycks ha bättre upplösning, än då man kollar
Google Maps på nätet…varför ? Ingen aning.
Detta är ännu ett tungt argument, varför myndigheterna
borde avskaffa restriktionerna att fotografera
från en modell…eller ?
Vem bryr sig egentligen utom paragrafryttarna
och petimätrarna ?
Se på detaljrikedomen på dessa satellitbilder av Tylösand….
Stranden Tylösand en försommardag 2018
Det som ligger på stranden är inte knubbsälar utan människor…
…och stimulera vår fantasi och våra drömmar.
Vad vore bättre, än att se då John Woodfield
i Cornwall glider runt med sin Leprechaun…
När jag ser en sådan video, är livet lättare att
leva och hjälper mig även att stå ut med vårt
väder, som inte direkt uppmanar till modellflyg.
Därför tycker jag, en video av John med sin
modell kan lyfta mig…och ge en föraning
om nästa års hangflygningar.
Det är ju våra förväntningar, som styr våra liv
eller hur ?
Hoppa ombord och låt din fantasi spela !
Bilderna klippta ur Youtubevideon.
Kategorier
EN VÄRLD AV MOPSAR
Varför inte välja en mops som statsminister i Sverige…?
Det hade i alla fall blivit ett roligare Sverige…
Visserligen försöker de folkvalda just nu utöva
parlamentarism utan större framgång.
Vad vi kan se, är en politikernas jitterbug
där våra parlamentariker, likt blinda
och förvirrade höns trampar runt på den
politiska tribunen kacklande sitt mantra
att “Jag vill sitta på den högsta pinnen”
Fast de är inte lika roliga som mopsar !
Här är lite bilder, som kanske får dig käre
gäst att bli på bättre humör.
Bilderna tog jag , då vi var på besök i Ystad
och då passade på att åka till Kåseberga.
Hej, jag är Fille (opolitisk)
Hamnen i Kåseberga med radarsilon.
Inte mycket som flög på hanget i dag…men några svanar kom med tunga vingslag förbi.
Hanget söder om Kåseberga. Vid den gula fyrkanten brukar vi från ÅMFK stå och flyga.
Kåseberga. En plats optimerad för att flå turister på pengar.
Jag…statsminister…tja varför inte ?
Jag ska tänka över det…ger besked efter jul.
Smaskens !
Angående eventuellt statsministerkneg….jag är högt meriterad…
om någon är intresserad. Jag är inte svetsare, filosofie licentiat
eller rymdforskare, men jag kan springa Mopsrace, jag har
obegränsat självförtroende, till synes outtömlig energi och jag
sprider glädje och skratt till min omgivning !
Mopsparkering..har man glömt skriva på skylten ?
Eller så väntar myndigheterna och skriver kanske
“STATSMINISTERNS PARKERING”.
Snö och regn kommer som en mörk gardin.
I horisonten kryper katamaranen som en fjäril.
Den går som skyttel mellan Ystad och Bornholm.
Enda flygetyget på kanten i dag var en luggsliten kråka.
Bara ut för att flyga med vad som helst !
Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.
Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.
Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.
Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.
Då jag ville prova en gammal kamera, plockade
jag med mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till havet för att få mig en flygtur och lite bilder.
Framkommen erfor jag, att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.
Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.
Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.
Men då han såg den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina sina fågelstudier igen.
Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man inte gasar fullt och hushållar med Amperen.
Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.
Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som upplyser om det.
Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.
Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.
Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet, en timma innan jag kom.
Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning jämte stigen på den plana ytan.
Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande på flyg minskade ner i kroppen.
Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...
Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.
Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar. Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.
Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.
2 kvinnor och 7 lösa hundar.
Ser du så blank Laholmsbukten är…?
5 sekunder efter landningen
Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !
Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.
Om det var blåsigt ? Du kan kolla röken …
I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.
Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker.
Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från
sydost till sydvästliga vindar.
Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid
nordostlig-nordlig vind.
Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen
av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet,
men det är nu avspärrat. Men det är inget problem,
då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad till hanget.
Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna framme vid kanten. Bekvämt.
Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på
Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals
faktor. För att inte tala om hans fina frukost.
Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och
kolla Autoseum, där det också finns en välordnad
modellflygavdelning.
Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar.
Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från Ystad och lappar din bil.
Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök
av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur
vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !
Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…
Karl-Henriks profil
Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav.
Skidglasögon ett nästan måste, då man står på
kanten och flyger i frisk vind.
Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.
Detta är Åke Junanders julmustmodell….
Fast jag tror,
de grunnar nog på frågan:
“Tänk, om det var jag som flög…”.
Att se stora välbyggda och framför allt välflygande
modeller, är en lisa för ögat.
Flygs sedan modellerna skalenligt, är det det,
som sätter krydda på flygningen.
Man ger betraktaren en riktig illusion, hur
fullskalaplanet agerar i luften.
Videon är från YouTube och för att visa modellerna
klippte jag några stillbilder.
Jag tänker på, hur mycket energi och kanske
viktigare, pengar som krävs, för att ro ihop de
projekt, vilka visslar förbi åskådaren i videon.
Men det finns alltid hängivna människor, som är
beredda att offra mycket för att kunna nå sina
drömmars mål i hobbyn de utövar.
Det ger inte bara byggaren/piloten tillfredsställelse,
då han genomfört ett omfattande projekt,
utan även åskådaren bjuds på en fin upplevelse.
Det är väl det, mitt liv går ut på eller ?
Alltså goda och positiva upplevelser…
Hoppa in, spänn fast dig och håll i hatten.
Detta är bland de bästa modellflygfilmerna,
jag nånsin funnit på YouTube !
Allt är publicerat efter samråd och med tillstånd
av copyrightinnehavaren och fotografen Dominic Mitchell.
Länk till Dominic Mitchells YouTube-kanal: Klicka här
Undrar om modellen är sakförsäkrad och hur hög premien är ?
Tror du en J29 kan göra så här med sin De Havilland Ghost ??
Det måste vara bra tryck i denna jetmotorn i alla fall.
Undrar om han håller modellen stabil med thrust-vectoring ?
Rafael har aerodynamiskt mycket gemensamt med Gripen
Vackert stycke mekanik. Men jag undrar hur stor den
taktiska räckvidden är jämfört med Gripen ?
Två motorer drar mer bränsle än en.
Jag skulle vilja säga, att det gäller att ha preferenserna klara för sig…
Jovisst är det vackert.
Jag kan inte låta bli att låta tankarna flyga…
Tänk om jag kommit med denna modell till SM i F4C 1980…?
Här får du ett begrepp om relationen i storlek visavi piloten.
Länk till Dominic Mitchells YouTubekanal hittar du här.
… grått , mulet och ostlig vind,
modellflygdepparväder…
Så vad återstår mer än att se tillbaka till sommaren
och försöka återuppleva de fina flygningarna,
jag hade då.
Visst är modellflyglivet enklare och behagligare,
då det är 24 C och solsken med 4/8 Cu eller ?
Jo, det är det. Jag tänker tillbaka, på de många
gångerna jag fått fina upplevelser på Hovs Hallar.
Början av sommaren var inget vidare, men det
bättrade sig, då det envisa, stationära blockerande
högtrycket försvann och som möjliggjorde att
nordliga och nordvästliga vindar åter kunde dra
ner över Skandinavien.
Fanns det inga nordliga vindar, kunde jag ofta
förlita mig på sjöbrisen, som skapade bra
nordlig vind på mitt favorithang.
Sjöbrisen är märklig på Bjärehalvön. Det kan blåsa
väst eller sydväst norr om Hallandsåsen. Det kan
blåsa sydväst på Kullen, men vid Hovs Hallar kan
vinden vara nord- till nordväst.
Tur för oss som hangflyger.
Tyvärr lämnade min trogna Spirit Elite jordelivet
för en månad sen. Sorgligt, eftersom den flög så
utomordentligt bra. Jag gnisslar tänder, då jag
tänker på, att smällen var mitt eget fel.
Glömde kolla att kontakterna för acke/mottagare
satt ordentligt fast.
Men, jag lär av mina fel och det ska aldrig hända
fler gånger. Min Spirit är ersatt av en ny modell,
som är fit for fight.
Att besöka IGG-Meetinget på Ålleberg är alltid
en för själen upplyftande erfarenhet…
De stora modellerna flyger majestätiskt och skalenligt.
Har du aldrig varit där så besök evenemanget.
Du blir imponerad om du är sann modellflyg-
entusiast.
Inne på det fina museet på Ålleberg finns uppsatt
affischer, vilka gör reklam på ett tidsmässigt sätt,
för det som tilldrog sig på Ålleberg.
Det arrangerades regelmässigt tillställningar på
Berget, vilket innebar flyguppvisningar, uppträdande
av den tidens populäraste artister eller ska vi kalla
det kändisar, även om uttrycket kändis inte var
uppfunnet vid denna tid..
Dessutom anordnade dans i hangaren på kvällen.
Allt för att dra in pengar för verksamheten.
Att anordna dans var under 50-60-talet ett
ganska säkert sätt att tjäna pengar för ideella
föreningar.
Det kom mycket folk till dessa tillställningar.
Vi ser, att vad som lockade då, troligtvis inte skulle
dra speciellt mycket folk i dag. Tyvärr kanske…
Människorna på 50-talet hade inte så stora krav
vid denna tid. Det fanns ingen tv, ingen dator eller
fipplande på telefoner.
Ja, jag vet, tider kommer aldrig tillbaka, men jag
kan alltid drömma. Det visar, att man är en relik
från forntiden eller ? Tur jag är så gammal, att jag
har råd att ta mig tid att tänka efter och inte rusa
rakt fram utan sidoblickar.
Men här kommer lite bilder, som minner om en
svunnen, dock icke försvunnen, sommar !
Hoppa in och spänn fast dig för en liten runda !
Att få se en storseglare under full kontroll på finalen
vittnar om kunnighet och erfarenhet hos piloten.
Du har säkert hört uttrycket:Allt avslöjas vid landningen…
Ka6E ? på väg ut till start. Ka6 i olika versioner
har jag flugit fullskala åtskilliga timmar.
Storseglare möjliggör en skalenlig modell.
Här framgår det stora sidoförhållandet . 
Ibland kan även den mest erfarne och skickliga piloten
göra en felbedömning under finalen. Ingen är ofelbar…
Det är förbehållet politiker, generaldirektörer och journalister.
En estetisk upplevelse…javisst !
Ställ ut och full aerodynamisk broms.
HB-411 Spalinger S-18 IIB tar ett glädjehopp upp i luften.
Vackert. Konstruktören tydligt influerad av fåglarna…
eller så är vingarna knäckta för att förhindra skador vid utelandningar.
Kan det bli bättre ?
Kavaljerstart eller ?
För oss som är nostalgiska…
Tja, tiden går även för den tidens populäraste glädjespridare.
Alice Babs, en säker publikdragare och en av Sveriges främsta sångartister nånsin.
En film om segelflygning som är ett patetiskt pekoral, då det gäller innehållet.
Men…för oss flygintresserade en fyndgruva om man är intresserad av historisk
segelflyg och miljöer där man segelflög. Lyssna på dialogen …något som skulle
passa i Grönköpings Veckoblad.
För de av oss som är helt skamlösa och är nyfikna på filmen, går den att ladda ner här.
Tänk att få skåda “Flygande Tunnan” och lyssna till Margareta Kjellberg…
Så gick det till på det glada…80-talet.
Skulle man kunna använda en sådan affisch i PK-Sverige i dag ?
Även själen ska ha sitt på Ålleberg…
Ja, det behövs inte mer för att veta. Höjdmätare, spade och kula och hastighetsmätare.
Variometer ? Det har man i sitsen.
Lennart Ståhlfors, en av de som betytt mest för segelflygets utveckling i Sverige.
Skolchef på Ålleberg. En dynamisk och sträng herre med glimten i ögat.
Jag tröttnar aldrig på segelflygbilder.
Final
En bild som förkroppsligar begreppet “Ålleberg”.
Härliga Cumulusmoln och segelplan i vacker natur.
Kategorier
BARA LITE FUNDERINGAR…
…när dagarna blir kortare.
Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan att få komma ut och röra på mig.
Jag kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något, som inte kommer att hända.
Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.
Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.
Ingen undgår den.
Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !
Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt kan bero på, att han bodde i en liten ort, där
många visste, vem han var.
En annan orsak till varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en leksakspistol.
Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde inte ordningsmakten väntat att skjuta, tills
de fått bekräftat, att vapnet var verkligt ?
Hoppas detta aldrig händer fler gånger.
Hur ska man kunna minska risken att handikappade
människor försvinner ?
Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på, var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik, utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.
Ja, det är bara ett förslag.
Hösten är den tid, då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.
Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag för att
kunna tänka efter.
Jag tog mig en promenad i det dimmiga vädret,
som dock innebar 9 graders värme.
Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.
Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa, där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden tom på människor.
Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.
Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och jag står parat inför
nya upplevelser.
Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot stranden.
Endast små försynta vågor bröt, då den svaga
havsdyningen rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på havets yta i dag.
Förhållandet att havet ligger stilla, skaparen en
stark ro hos flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli en ny människa !
Nåväl, jag tog lite bilder, som illustrerar mina strövtåg.
Häng med !
Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…
Lagaoset klockan 0930.
En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…
Den enda vågen …
Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.
Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !
Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.
Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.
Jag vågar inte säga, vad det är…
Lagan för med sig det, som träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.
Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.
En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…
…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.
Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.
Vänta bara tills jag blir stor…
…därför då kanske jag blir en…
…vakthund med rätt att skälla på dig !
Kategorier
JAG GÅR FORTFARANDE OCH SUKTAR…
…efter att få flyga.
Som jag skrivit tidigare, går jag hemma och
vårdar min lunginflammation.
Jag är bättre, men inte så bra att jag vill ge
mig ut och härja.
Men om 5-6 dagar ska jag vara beredd.
Ofta har jag skrivit att en blogg där man
inte lägger upp nytt material, det är en
synnerligen död anka.
Den sanningen gäller fortfarande och därför
kommer lite fler bilder från MFC – Tarps FlugTag.
I mitt arkiv har jag 10000 bilder därifrån…
Så i brist på nytt om eget flyg kommer här lite
konserverade bilder.
Det säg ju, att tyskar är humorlösa…speciellt under krigstillstånd.
Men här finns tydligen lite utrymme för fantasi och humor på denna
WW1 jaktmaskin. Således inte bara mustascher, pickelhuva och stövlar.
En katt ibland hermelinerna. Min Ava på Flightline i Tarp.
Det är denna HyperAva som jag fortfarande flyger
och som har mer än 800 timmar i termik.
Bilden ovan är tagen Augusti 2010.
Sugen på att bygga ett indragbart ställ…
Helmetallmodell byggd från scratch.
Min morfar, som var jordbrukare, sa alltid, att har man ståltråd
och balaband, då kan man reparera det mesta, som går sönder,
vilket tydligen har giltighet också för modellplan.
Flyger du mycket, blir det skavanker.
Det är inte så enkelt som du tror…
Hawker Fury som var mycket fint byggd och flugen.
Det är något visst med de olika versionerna av GeeBee. 
SeaFury på finalen.
Tror du mig, om jag säger, detta är en Focke – Wulf ?
Inte så ofta man ser canarder
Men denna var mycket välbyggd och skickligt flugen av Wolfgang från Uetze.
Denna danske modellflygare hade med sin MGB och en tjusig husvagn.
En helbalsamodell. Som en utställningsmodell, så fin var den.
Dessutom flög den sagolikt.
En rysk flygbåt konstruerad under sovjettiden.
Detta gillar jag !
Att se modellen passera i 500 km/timmen…det är grejor det !
En av de två “Volksjäger” modellerna.
Landning lite hårt
Stefan “Blomman” Blomgren.
Som lämnade oss för alltid 2018.
Och detta är…
…vad ?
Japp, nu går jag hem.
Kategorier
JA, DU VET SJÄLV HUR DET ÄR…
…fel vindriktning, för mycket vind .
Ibland måste jag bida min tid…
…och inse realiteter, fast jag är flygsugen. Just nu har
vi vindar från syd och ost, vilket inte gynnar
hangflygandet på västkusten av landet Sverige.
Dessutom har det blåst ganska kraftigt, vilket också
har haft en bromsande effekt på mig.
Som ytterligare lök på laxen fick jag en seg, 15 dagar,
influensa och som grädde på moset lunginflammation…
En olycka kommer sällan ensam, eller hur heter det ?
Dock jag står på behandling och räknar med att vara
fit for flight…om en vecka.
För att pigga upp oss lite, så kommer bilder från
mina många besök i Tarp. Här finns det mycket plan
och många flygare, som helst av allt flyger sina modeller.
Det är 16 år sen, jag var där första gången. Sen dess,
nästan varje år, har jag besökt platsen.
Så håll tillgodo med lite bilder från vad jag hade i
lådan.
Det kommer fler, om inte vi får bättre flygväder…
Fockke Wulf Stieglitz. Motor en modifierad rejäl växelströmsgeneratator på 140 A…
Du skulle sett LiPo-packarna.
Modellen flög utomordentligt.
“Volksjäger”
Segelkärra, som ser ut att komma från Schleicher FlugZeugBau.
Wilgan drog upp den, som vore den ett A-4 papper.
Denna makalösa mekaniska konstruktion är till för Hans-Hermann Lund
ska kunna transportera sin Storch med sin cykel.
Storchen som kom cyklandes…
Mig-25 bakifrån med en Microturbin.
Visst kan man handstarta en turbinmodell.
En sådan kärra snodde en sovjetisk pilot och flög till Japan med.
En Blue Phoenix som är ombyggd i nosen, så den ser grotesk ut.
Vet du vad hangflyg är ?
Kanske som detta !
Jag hittade under min strövtåg på nätet denna lilla film
från Bretagne i Frankrike.
Bretagne är väl känt…för de flesta för sina ostron, äpplen
och vackra stränder.
Den svenska författarinnan Bodil Malmsten bodde här
under en del av sitt liv, där hon skrev flera böcker.
Om hennes böcker var bra ? Nja, mest randanmärkningar.
Hennes pappa Carl Malmsten var Sveriges mest kände
formgivare av möbler, varför dottern inte hade
ekonomiska problem. Jag är lycklig ägare till en fin
CM-fåtölj.
Det flygs mycket hang om det finns förutsättningar:
Hang, modellflygare och möjligheter att landa på
ett säkert sätt.
Tyvärr finns det färre och färre platser för oss i Sverige
som uppfyller kraven.
Men vi får glädja oss åt det vi har. Samt vara avundsjuka
på de, som har så goda möjligheter som i Bretagne.
Luta dig bakåt och häng med.
Stillbilder klippta ur filmen. Upphovsrätt YouTube.
…Arto Paasilinna ,
avled den 16 Oktober
i en ålder av 76 år.
Bilden från Svenska Yle.
Arto Paasilinna, Paasilinna betyder ungefär
“Gård med stenhällar”, stormade in i mitt liv
såsom varande en för mig okänd författare,
då jag läste hans första bok; “Harens år”.
En märklig bok som beskriver förhållandet
och de olika äventyren, journalisten och en
upphittad skadade hare tillsammans upplevde,
då journalisten vårdade haren med sitt
brutna ben, vilken han fann, då han höll på
med ett ett reportage på den finska landsbygden
som handlade om en helt annan sak.
Kan detta vara något att skriva om, tänkte jag.
Jo det var det, för boken var fängslande. Denna bok
såldes i en miljon exemplar och filmatiserades, vilket
resulterade i en mycket succéfylld film.
Efter att jag läst denna första bok, påbörjade
jakten av hans övriga böcker.
Arto skrev mer än 40 böcker och dessa är till dags
dato sålda i mer än 8 miljoner exemplar.
Hur skriver han ? Han är en makalös berättare
och fabulerare.
Ingen kan berätta en skröna som Arto. Du vet inte,
varthän skrönan bär historian.
Inget är för oväsentligt att inte ska beskrivas.
Det gör att hans berättelser inte är spikraka,
utan de vindlar sig fram med irrsprång,
krumelurer, inskjutna avsnitt och förklaringar
och av avvikelser samt ständigt nya skeenden,
vilka påverkar handlingen.
Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker,
då man blir så fångad av handlingen och framför
allt, så sitter man i spänd förväntan för att kunna
se, hur författaren ska kunna föra berättelsen vidare.
En styrka i hans författarskap är hans förmåga
att utveckla en berättelse från en idé, som är så
stark den kan bära upp hela sammanhängande
synopsis i storyn,
Enligt min mening vill jag personligen ranka hans
böcker så här;
1. Harens År
2. De hängda rävarnas skog.
3.Den Ljuva Giftkokerskan
4. Kollektivt Självmord
5. Tio Rivjärn
6. Milda Makter
Den Ljuva Giftkokerskan är en utomordentligt
rolig bok, som handlar om just det titeln anger.
En snäll äldre dam som kokar gift.
De hängda rävarnas skog är en skröna utan
gränser.
Avslutningen är utomordentligt rolig och
beskrivande.
“Kollektivt Självmord” beskriver en finsk turistbuss
med självmordsbenägna personer, som gemensamt
bestämt sig för att ta sig av daga, genom att låta buss
och passagerare flyga ut från klipporna vid Atlantkusten.
Men, där man just innan den sista flygturen
kommer på, att denna resan var så trevlig, så vi
väntar med självmorden till nästa gång.
De beslutar att fortsätta att köra och åka sin buss
och leva ett behagligt liv i söderns värme, före
man drar mot norden igen. Ja, så ungefär går det till.
Mer vill jag inte avslöja.
Tio Rivjärn är berättelser om 10 kvinnor, som
utkräver sin hämnd på olika sätt.
Lysande berättelser!
Paasilinnas böcker kan med fördel avnjutas som
ljudböcker. Ljudböckerna läses av duktiga
uppläsare, som är skolade med sin röst.
Finns att köpa i handeln och är utomordentligt bra
att ha med, då man är ute och åker bil.
Om du har ett elastiskt samvete… skulle du kunna
ladda ner filerna här.
Jag har kommit över mina böcker i second-handaffärer
; Erikshjälpen och Röda Korset.
Nu, då jag varit influensadäckad har jag läst om,
flera av böckerna. De var bättre, än då jag läste de
första gången.
Så ta och läs någon av de böcker, jag tar upp
och du kommer att möta en författare, vilken
skriver sina böcker ungefär med samma teknik,
som då Hans Alfredson improviserar i rollen som
Malte Lindeman i till exempel den i mitt tycke
absolut bästa “Lindemannen” nånsin.
“Näringsidkare på Kiviks Marknad”.
…efter att nu slagits mot en seg influensa i 10 dagar .
Jag är nästan aldrig drabbad av förkylningar och
annat oknytt.
Men, jag fick en smäll på näsan för 10 dagar sen.
Kände mig lite seg efter att ha varit på Hovs Hallar
en hel dag och flugit.
La mig, somnade och vaknade med en frossa värdig
en malariaattack, vad jag själv tyckte.
Skakade mig igenom en sömnlös natt.
Upp på morgonen på darriga ben, fick några Panodil
och återvände dit jag helst ville vara, vilket var min säng.
Låt mig säga, att denna influensa var det djäkligaste
jag upplevt.
Jag kände mig utslagen och hade ont överallt.
Allt var svart, svårt och segt.
Man brukar ironisera över det faktum, att män
är ynkliga och gnälliga, då de drabbas av influensa,
om man jämför med kvinnor.
Allt vi män anses vara, är en reinkarnation av all
världens gnäll, då vi är däckade i influensan.
Jo, jag var gnällig och irriterad och ville bara
var i fred, så jag fick ägna mig åt min huvudsakliga
sysselsättning på dagarna, vilket var att ligga i dvala
under täcket, samt att vid jämna mellanrum bli
uppassad med vatten och Panodil.
Sova på natten ? Gick inte eftersom jag sovit hela
dagen. Ägnade nätterna åt läsning och funderingar.
Efter 7 dagar började det lätta. Eftersom influensan
orsakas av ett virus, hjälper inte ens 1 kg antibiotika,
utan det är det egna immunförsvaret, som ställer in
sig för att angripa viruset.
Det går inte blixtsnabbt, utan kroppen behöver tid.
Se därför till du har ett bra immunförsvar och
vaccinera dig då erbjudandet kommer.
Mitt matkonto för de första 7 dagarna var inte hårt
belastat. 1 (en) banan…
…men jag beordrade fram lite smoothies, av den
som såg till; jag skulle överleva. “Du måste äta,
annars blir du inte frisk” var ett argument jag
ständigt hörde.
Det är i dag 10 dagar sen jag blev utslagen och jag
är 50% bättre och har återgått till normal dygnsrytm
och har kunnat sitta vid datorn och sortera bilder,
så jag varit sysselsatt.
Tråkigt nog kunde jag inte åka till ÅMFK Höstmarknad
i Falköping, som jag besökt alla år den förekommit.
Men jag lovar att nästa år är jag tillbaka igen.
Nu är det så, att drabbas man av en virusrelaterad
sjukdom, tär den på immunförsvaret, vilket gör,
att man blir känslig för andra infektioner.
Min dörr var helöppen, för jag vaknade för 2 dagar sen
med en häftig ögoninflammation… Jag använder sen 40
år kontaktlinser, så första åtgärd var, ut med linserna.
Lättare sagt än gjort för hittade bara en…Hur jag än
lyste och skruvade runt i ögat fann jag inte den andra
…alltså ständigt mera bekymmer.
Skit samma med linsen tänkte jag och tog fram en
tub Chloromycetin ur mitt ovärderliga lager i
kylskåpet. Detta är en ögonsalva, som snabbt
eliminerar besvären vid en normal ögoninflammation.
Så detta problemet är löst.
Jag ser bra utan linser, men har haft de, då min syn
måste vara perfekt då jag flyger mina segelmodeller
högt och långt bort.
Därför bokade jag tid hos “Glasögonfabriken” i
Ullared. Det har köpts av GeKås och genomgått en
omstrukturering och fått nya lokaler.
Kommer du på förmiddagen och gör synundersökningen,
kan du i regel hämta glasögonen, efter att du handlat
och ätit lunch inne i någon av köpladorna.
Varför betala mer än dubbelt så mycket hos den
lokale optikern ? Här har man gratis
undersökning av verkliga proffs och glasögonen i
en låda 4 timmar senare…
Så i nästa vecka får jag nya glasögon med härdade,
antireflex, polariserande, kromatiska glas.
Ja, jag ville bara berätta denna lilla banala
sjukdomshistoria, som via alla kan drabbas av.
Om jag ska ta influensasprutan i år ? Var säker på det !
Om jag är flygsugen ? Det är bara förnamnet !
Kan mopsar få influensa ?
Eller är de för glada för det ?