Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell

OM JAG SLUTAT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…det kommer jag inte att göra,

förrän det är fysiskt omöjligt !

 

 

 

 

 

_DSC8161

 

 

 

 

Lördagen grydde med fint väder och västlig vind.

Ni kan se bilden ovan, tagen på morgonen den 12 .
December, att det är inte speciellt vinterlikt…

Flygsugen, som vanligt, packade jag de få saker som behövs
för att åka till ett lämpligt hang.

Västlig vind, efter storm och hårda vindar….det blir Tönnersa
Strand. Nu ännu högre än nånsin förr.

Modell med på resan var min Spirit, som verkligen börjar få
många timmar i luften nu. Spirit är en mycket lätt 2-m modell
från USA och det innebär,  den är lätt att skada.

Inte vid flygning, utan fastmer vid hantering. Alltså då den ska
ner i fodralet, då man ska igenom dörrar, gå i trappor, stoppa
in den i bilen eller gå från bil till pilotplats genom risig skog.
Likadant kan skador uppstå då jag monterar exempelvis vingar.
Håller man för hårt i D-boxen, som är av tunn lätt balsa, kan man
lätt knäcka den.

Jag har fått lite sådana skador så det lutar efter 2.5 års flygning
åt att jag ska klä om vingarna med nyinköpt Oracover från Lennart
på RC-Teknik.
Före omklädning ska småskador på vingen lagas och den ska få
3-4 strykningar med cellulosapolerlack för att trästrukturen
ska stärkas. Eventuellt lackar jag på 25 grams glasfiberväv på
torisonsnäsans balsaytor. “Lacket” då jag lägger på glasfiberväven
blir med aceton förtunnad epoxieplast.

Nåväl, vinden var 6 m/sek, då jag startade 0900 vid min vanliga plats.
Lyftet mycket bra och Spiriten flög,  så bra den kunde.

Efter 2 timmar i luften, endast avbrutet av en kort paus och landning
för en justering, landade jag klockan 1100 nöjd och glad.

Jag landade vis av erfarenheten på den platta stranden, för varför
ska man vara heroisk och klämma ner modellen vid kanten och riskera
skador ?

Men enligt lagens om allts dj……..het,  i enlighet med vad jag tidigare
skrev om transportskador, körde jag höjdrodret i en utstickande gren
då jag gick till bilen….
Hemma kollade jag servot till mitt höjdroder och naturligtvis var
växellådan kaputt.

Jag bytte servo till ett bättre, som förhoppningsvis med sin metall-
växellåda skulle tåla lite mer.

Bland mina servon har jag en låda med något jag vill kalla “Diverseservon”

Servon med felfunktioner eller annat. Eftersom jag sparar allt…satte jag
mig efter att jag gjort annat utomhus som krävs och gick igenom en
plastlåda med servon. Reservväxellådor och drev hade jag. Jag fick ihop
12 servon som nu funkar helt perfekt. Bra terapi….

Ånyo är det bevisat, det lönar sig att satsa på kvalitetsservon.
Vem vill riskera en modell med servon som kostar 150 kr styck mindre ?

Jag gör det inte mer. Således har jag bytt alla skevroderservo, där det
inte redan fanns bra servo, mot dessa. Att de väger 28 gram, det står
jag ut med.

Vid Tönnersa Strand håller länsstyrelsen på att återställa dynlandskapet
genom att bana av växtlighet, så bland annat fältpiplärkan kan återetablera
sig till sina häckningsplatser. Bra initiativ.

Lite bilder från min flyg- och naturlördag…inga ombordbilder,

00

En del av det m y c k e t långa Tönnersa Strandhanget.

_DSC8106

Just framkommen med det jag har med mig. Jag har en plaststol, som låg på stranden efter en storm
som jag kan sitta i. Den har märkligt nog fått ligga bakom min pilotplats i mer än ett år nu…

_DSC8112

De enda som flög förut jag var fiskmåsar och gråtrutar, som ofta glider på hanget på spaning efter ätbart.

_DSC8120

Vitmossan sprider sig mer och mer här. Varför ?
Det måste vara att betingelserna är gynnsammare.

_DSC8125Björk och tall växer ända fram till toppen på dynerna nu.
Har kommit de sista 6-8 åren i en ökande takt.

_DSC8150

En dynformation där jag brukar fuska i DS med min Alula.

_DSC8189

Grävaren som ett urtidsdjur betande med hjälp av en lång snabel .

_DSC8193

Här har grävaren dragit upp ett stort bestånd av vresros.

_DSC8206

Bäcken vid Lagaoset ändrar ständigt utseende.

_DSC8221

För 3 veckor sen var den uttorkad…

_DSC8236

Vårt gamla bekanta strandmonster höll som vanligt ställningarna.

DSC05586

Jag hittade en annan stirrande herre i sanden…

DSC05588

Han är lik en känd person, men jag kan inte placera honom…
…underbettad med aningen krokig näsa…

DSC05594

Vissa stranddjur är utrustade med kraftiga antenner för att kunna lokalisera eventuellt byte…

 

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG KUNDE BARA INTE LÅTA BLI, FÖR JAG VAR SÅ SUGEN PÅ…

 

 

 

 

 

…att flyga lite hang i lördags.

 

 

 

DCIM108GOPRO

Vi har haft bedrövligt hangväder ganska lång tid nu.

Inga nordliga och nordvästliga vindar vilka ger möjligheter
att flyga på det enligt min synpunkt bäst lyftproducerande
hanget i Sverige, Hovs Hallar.

Lördagen började med skyn täckt av stratusmoln, som levererade
sitt regn utan pardon.
Men enligt det väderinstitut som har bäst prognoser, yr.no, var det
utlovat uppklarning under eftermiddagen och omslag till nordväst.

När jag i ösregnet kl 1230 kollade vinden på vår vindmätare på Hovs
Hallar, sa den,  att det blåste 7 m/sek nordväst.

Alltså ett omslag var på gång. Så jag chansade lite, in med modell i
bilen och iväg. På väg ner på E6 såg jag , att en uppklarning var på gång,
så hoppet steg om att få flyga.

Just innan infarten till Båstad slutade regnet, vilket var positivt.
Mindre positivt om man är bilist var,  att man i Båstad hade någon
form
av julmarknad längs genomfartsgatan,  vilket gjorde,  att
trafiken gick
lika fort,  som  implementerande av ett beslut i riksdagen.

Men till slut var jag igenom och vädret hade bättrat sig ytterligare,
vilket satte energi till livsandarna och lusten att flyga.

Körde ner på parkeringen vid HH och kollade vinden. Den var
nordväst med dragning
mot nord. Så jag valde att gå ner på det
låga hanget vid Segeltorp.

Upp på kanten där jag har pilotplats och monterade min modell,
som
var en Spirit, vilken hade fått 375 gram ballast, för att få ut
lite bättre hastighet
från det starka lyftet.

Naturligtvis hade jag vänt en av de 4  kontaktdonen till servona fel,
så det blev till att montera isär igen och göra om.
Jag bestämde för att spara nerverna, för då jag kommer hem,  ska
jag ändra kontaktsystemet för
skev/klaff, så det blir oförväxelbart.
Det spar tid.

Lyftet var mycket bra,  så jag kunde flyga med verkligt lösa tyglar.
Jag testade, eftersom jag har vario/höjdmätaretelemetri ombord,
hur högt
jag kunde komma,  om jag gnetade upp mig.

Det blev 127 m över startplatsen, så med tanke på startplatsens
höjd över havet
blev det realt ca 155 m. Det är inte dåligt på ett
25-30 m högt hang och det visar också,  hur viktigt det är med laminär
vind,  för att verkningsgraden på hanget ska vara hög.

På värdshuset bodde mycket människor för en weekend med
julbord och det kom en
stor flock med weekendfirare gående,
för vilka jag med glädje berättade om 
modellflyg och hur det
fungerade med hangflyg. Nästan alla frågade: “Var sitter motorn” ?
Jag pekade på solen och förklarade sammanhangen.
“Det visste vi inte” sa åskådarna.

Alltid roligt att kunna berätta om vår hobby för människor,
som är intresserade
och som ställer intressanta frågor. Jo, det var
mest pensionärer, alltså de som
är lite mer erfarna…

Eftersom jag inte hade med min overall,  blev det bara…
2 timmar flyg för 
klockan 1540 drog jag full klaff på modellen och
svängde in och helikopterlandade på gräset.
Har man stora klaffar, ska man tänka på,  att dra in klaffen ca 20 cm
över marken.
Landar du med nedfällda klaffar med en hangkärra kan servon eller
linkage skadas,  om klaffen tar i marken. Dessutom,  om du tar in
klaff så förlorar modellen lyftkraft och sätter sig snabbt. Precis som
när man vill ha ner en PA-18 fullsize vid en trepunktslandning lite snabbt.
Omkring 1615 är det för mörkt för att flyga, så landningen skedde i
rätt ögonblick.

Visserligen stod solen lågt då jag landade,  men den sken,
så jag kunde njuta av mitt flygande och naturen på Hovs Hallar
den 
28. November efter en bedrövlig inledning av  vädret på lördagen.

Så det gäller att ta chansen…den kommer aldrig tillbaka.

Detta var min lördagsflygning på Segeltorpshanget.

Vad flög du…

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken “Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell “Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

BÅDE TERMIK- OCH HANGFLYG

 

 

 

 

En fullödig flygdag för en modellflygare.

 

 

 

 

IMG_1260

 

 

 

I söndags var det utlovat svag nordlig vind och solsken för
södra Sverige, vilket ställde i utsikt,  att det kunde bli termik-
flyg och om vinden höll sig även hangflyg.

Färden gick till ett ställe söder om staden, där jag skickade iväg
min modell kl 0945 upp emot en blå himmel,  som inte
uppvisade ett enda moln.

Sikten var mycket god,  indikerande dels nordlig vind och dels
högtrycksläge med ganska stabil skiktning.

Just efter start på 50 m tog jag en blåsa,  men den föll ihop
efter några minuter.
Jag såg inga rovfåglar som kurvade, varför jag landade och
avvaktade,  för att solen skulle hinna värma upp marken lite mer,
så termiken skulle kunna bubbla.

Norr om mig såg jag några ormvråkar,  som gnetade på låg höjd
och eftersom de drev mot mig i den nästan obefintliga vinden,
väntade jag och startade sen och piggybackade i deras blåsa.
Det var ju torradiabatiskt så inga moln.
Men jag hängde med och har man väl kommit upp på lite
höjd, så blir ju allt enklare.

Allt eftersom tiden gick, termiken blev frekventare, kom
fler och fler ormvråkar på vingarna, eftersom de flyttar
nu söderut. Jag skulle tro de flesta har redan stuckit, så
det är väl de mest vankelmodiga, som fortfarande stryker
kvar här.

Nåväl, lite fågelbilder blev det och jag visar bilderna som
en illustration på, hur svårt det är att fotografera fåglar
från modellen. Det är verkligen en grannlaga uppgift, att
bedöma modellens och fåglarnas läge i luften, så att
fotograferingen ska bli lyckad.

Det finns ett par bilder, som visar svårigheterna, då man använder
ett vidvinkelobjektiv.

Klockan 1200 landade jag nöjd i gräset framför min pilotstol.

Plockade ihop och beslöt, eftersom vindkraftverken snurrade
sakta nere vid Hallandsås och visade nordligt, att dra till
Hovs Hallar med Avan. Vilket inte är ett flygplan,  jag brukar
flyga med på hang, men eftersom vinden kunde bli svag, var
det ett ok val, för kan inte Avan flyga hang på HH, då kan
inget göra det.

Nere på HH var det nordlig vind ca 1-2 m/sek.
Det är perfekt för en Ava, så jag åkte upp på Platån.

Vilket innebär jag passerar privat mark, där jag stannade
och utverkade tillstånd av ägaren att passera.

På parkeringen hade jag träffat två flygsugna skärmflygare
Lars, som var min tandeminstruktör för 10 år sen nere vid
Ystad och en pilot jag glömt namnet på.
De gick upp på Platån med skärmsäckarna och antagligen
bedjande till alla gudar,  att vinden skulle ta sig.

Jag startade min Ava och det var som att flyga i varm mjölk…
Kunde inte vara bättre. Det märktes omedelbart, att på lite höjd
var vinden starkare,  för lyftet ökade,  vilket manifesterades med
ett glatt snabbt pipande i min variometer. Det gick att stiga
högt,  men jag säger inte , hur högt jag var.

En av de boende,  där jag passerade tomten, kom ut och
berättade,  han byggt en elseglare och han fick prova min Ava.

Det visade sig,  att han körde en Porsche på bana och för att
jag skulle kunna associera  på något sätt,  hur man styr och
korrigerar, sa jag,  att styra en modell,  det är som att
kontrollera en sladd på sin bil på tävlingsbanan.

Detta gjorde han förstod och hans provflygande gick bra.

Men,  jag sa uttryckligen,  att försök inte flyga själv första
gången. Uppstår en situation,  kommer det att sluta med
ett hårdhänt möte med Hovs Hallars klippor…

Så småningom,  ca kl 1400 kom vinden med 5 m/sek och Lars
startade som förste man med sin skärm.

Det var fint lyft och efter en stund startade kompisen
också. Han fick, just då han gick över kanten, en smäll i
skärmen av kantrotorn och steg på nån sekund 10 meter.

Det är lurigt att starta till höger på Platån, då det kan bli ett
frontinslag på skärmen. Bäst att starta är till vänster,
där Platån begränsas av en liten sänka i marken.

Jag tror inte,  han var medveten om det, men allt gick bra
och han fick också en fin dag på HH.

Kl 1600 landade jag synnerligen nöjd med dagens flygningar,
då jag varit i luften i nästan 5 timmar…

(eftersom kommateringskonsten i dags- och övrig boulevardpress
och viss litteratur
är under all kritik i dag, är jag själv ytterligt
noggrann med
att kommatera grammatiskt korrekt…om ni
undrar över mina
kommatecken , som är rikligt förekommande)

Så var det bilderna…

DCIM120GOPRO

Start kl 0950 för en termikrunda…

DCIM121GOPRO

Medvindslinje och planering.

IMG_1258

Lars, en mycket skicklig skärmpilot.

IMG_1264

En blivande modellplanpilot flyger min HyperAva

IMG_1269

Då jag passerade Segeltorp, såg jag att ytterligare skärmflygare anslutit,
då aktiviteten var hög.

Ja, detta var min modellflygsöndag !

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR…

 

 

 

 

..livlig aktivitet i luft och på mark…

 

 

 

Måndagen 13. juli kom med vackert väder.

Med lagom temperatur och en nordvästlig vind enligt vindmätaren
nere vid Hovs Hallar.

Som upplagt för att fara ner och få sig en avslappnad glidaredag
på Segeltorpshanget.

Fast jag gjorde ett fel under ditresan. Jag körde genom Båstad.
Där det var stillastående trafik på den trånga genomfarten.

Antagligen var det någon sorts idrottsevenemang, om jag ska döma
efter antalet
bilar.

Men det är bara att rätta in sig i kön och ta det lugnt.

Nere vid parkeringen på HH var det inte speciellt många
besökande, som parkerat.
Troligtvis det usla sommarvädret,
som skrämt bort turister…

Koll av flaggan vid värdshuset, den visade nordväst.

Så ut med min flygplans- och  flygväska med radio
och annat för en promenad ner till hanget.

Där det satt besökare och njöt utsikten.

Innan jag monterade,  tog jag fram min vindmätare,
som är en Stiga och den visade 3 m/sek.

Flygbart och snabb montering.
Jag märkte efter utkastet,  att lyftet var inget vidare.

Hanget var stört av termisk vind (Luft med termik som kommer rullande
och stör den dynamiska laminära vinden från havet), som
gjorde att trycket mot kanten hackade. Alltså ibland bra och ibland
dåligt lyft.

Min modell, en Spirit, har effektiva klaffar, så det var inga problem att
hålla sig flytande. Jag märkte hur hanget producerade lyft med
helt olika egenskaper under min modells färd längs den långa kanten.

Dessa områden förändrade sig hela tiden, så det gällde att flyga
rent och effektivt.

Att göra en icke planerad landning är inget att sträva efter här,
då terrängen bjuder på hinder, som lätt skadar en lätt balsamodell.

Om jag försöker landa i en buske,  är risken, att klädseln blir allvarligt
skadad av alla taggarna.
Landning på marken…det finns mycket sten.

Dock, jag landade, monterade min kamera och startade igen.

Någon frågade, var gör jag av alla bilder ?

Väntar på att hitta BILDEN !

Också har jag det som dagbok från mina flygningar. En ombordkamera
gör ju allt så enkelt och vid hemkomsten är det spännande, att kolla
upp alla bilder jag tagit. Något kan ju bli bra…

Trevliga människor träffar jag,  då jag flyger här. De flesta mycket nyfikna
hur det här med radiostyrt segelflyg fungerar på ett hang.

Speciellt ett äldre danskt par var intresserade, där kvinnan fick dra iväg
sin man ifrån mig, då han var så intresserad!

Jag ser,  när jag flyger, att HH är en populär plats att ströva på, genom
alla som kommer förbi gående eller cyklande.

Har du aldrig varit där ? Åk dit och få en fin naturupplevelse,
avsluta med middag på värdshuset.

Då reser du därifrån belåten av upplevelser och förtäring.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro monterade i nosen,
på min fint flygande Spirit Elite.

Spirit Elite kan du köpa till bra pris hos HAB i Ljungby:

http://www.hab.se/spiritelite-2m-seglare-gp-p-4262-c-348.aspx

Då jag flyger, som sker varje dag vädret tillåter, då händer
för det mesta något oväntat.

Så och i dag. Kolla bilderna !

 

 

 

 

DCIM117GOPRO

Jaha, nästan klart för start.  Jag ska bara montera min kamera på nosen.

 

Jag tröttnar aldrig på detta !

DCIM117GOPRO

Det skulle vara optimalt med en glasbur med värme här…för den kalla säsongen alltså.

DCIM118GOPRO

Landning nummer två…

DCIM118GOPRO

Men vad är det som ligger rakt fram på marken ?

DCIM118GOPRO

…ja ni ser själva eller…

DCIM118GOPRO

Tunga steg av piloten för att…

(förresten jag rekommenderar verkligen Echo sandaler !)

DCIM118GOPRO

…hämta modellen efter att den…

DCIM118GOPRO

                                                                                 …gjort en perfekt anlagd, slirig landning i en nylagd komocka…

DCIM118GOPRO

..vilket väckte en viss munterhet hos åskådarna. Jag vaskade av modellen i en bäck,
då den var såg ut, som vore den  doppad i spenatsoppa.

Sen är det bara att flyga igen !ert…

DCIM120GOPRO

…men det gick fint och jag kunde packa ihop efter ännu en fin dag på Hovs Hallars Segeltorpshang.

Kategorier
Hangflyg modell

ETT NATURLIGT HINDER VID HANGFLYGNING

 

 

 

Ibland blir det inte,  som jag önskar.

 

SONY DSC

Midsommaraftonens väder var förutsett att bli dåligt.

Men, jag hade koll på radarbilderna över nederbörd och
den sista prognosen från yr.no.

Mitt beslut var att på Hovs Hallar, där kan det bli bra väder.

Eftersom jag inte vill falla i dvala framför en tv, då det
regnar ute, var beslutet lätt att fara söderut med min modell.

Framkomst till HH kl 1000 och vinden var NNV, vilket sa mig,
att jag skulle upp på Platån för att flyga.

Så ut med grejorna,  och marsch uppför stigen…där jag
möttes av ett 20-tal glada ungnöt. (kvigor och tjurkalvar).

Min avsikt var ju att stå vid betongfortet för att flyga men…
det gick inte.

Djuren var så makalöst sällskapliga och stod i en ring runt mig
med en halv meters avstånd till min modell, det gjorde min
montering av modellen omöjlig.

Antagligen var de nysläppta,  för de var fulla av spring och kohopp.
Jag försökte ta mig upp längst upp på toppen, men djuren följde mig
som vore de hundar.

Måste ha sett roligt ut för en åskådare. Först en modellflygare och sen
en flock kor.

Jag kunde inte annat än att gå ner igen med grejorna.

Efter en stunds fundering gick jag ner till Segeltorpshanget
och såg att där var flygbart. Vinden var visserligen sned, men det har aldrig hindrat
en hangflygare. Dessutom var det lovat NV senare på dagen.

Vädret var strålande sol, men skådade jag mot Halmstad, såg jag
mörka moln och kraftiga regnskurar.

Nåväl, jag fick börja min flygsejour med att limma höjdroderhornet,
som hade lossat under min batalj med kreaturen.

Snabbepoxielim var det enda jag hade med och det gjorde, att jag
fick vänta en halvtimma, innan jag kunde starta.

Lyftet var suveränt, jag träffade trevliga människor, speciellt
ett par från Berlin som semestrade här via sin segelbåt, som de hade
liggande i Torekov.

Kl 1400 landade jag nöjd och synnerligen belåten, för att åka
för att fortsätta ett traditionellt midsommarfirande.

Här kommer en del bilder och senare en videosnutt.

Om ni upplever att bilderna sitter oregelbundet, beror det
på upplösningen på din skärm.

Tryck Ctrl och snurra på scrollhjulet på musen, så kan du rätta
till din upplösning, så det stämmer.

 

SONY DSC

Båtturisterna på väg.

SONY DSC

Lite blommor till Midsommar hör väl till…

SONY DSC

Här står några av  mina intresserade åskådare…

SONY DSC

“Vi vill se vad du gör”…

SONY DSC

Uppställda på kolinje.

SONY DSC

Mina flygkompisar

SONY DSC

Glädjesprång

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Jo de hängde med mig hela tiden.

SONY DSC

Men så begav de sig mot stigen som leder nedåt mot parkeringsnivån…
skönt tänkte jag, nu är problemet löst…

SONY DSC

…men då de såg jag var kvar, gjorde de helt om och satte fart fram till mig igen.

SONY DSC

Då jag gav upp,  stod de på kanten och sa till mig:
Vi ses igen grabben, när du kommer nästa gång !

SONY DSC

En monolit

 

SONY DSC

Hade Banverket gått hit innan de började med tunneln,
hade de sett att berget, en Horst, är fullt av sprickor.

 

SONY DSC

Tistel

SONY DSC

Ser ni den märkliga inbuktningen på Cu-molnet ?

SONY DSC

Molnfri himmel eller nästintill kl 1200 Midsommarafton.

SONY DSC

Rep av höjdroderok innan flygning.

SONY DSC

Allt klart nu.

 

DCIM116GOPRO

Sista landningen för dagen apostroferad av en stängel från en tistel.

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

2 M/SEK NORDNORDVÄST OCH AVTAGANDE…

 

 

 

 

 

…var vinden på Hovs Hallar i måndags.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Vid en tripp i ett annat än modellflygärende söderut,
passade jag på under hemvägen att kolla läget på HH.

Min Spirit låg i bilen, så jag lastade ur och besteg Platån,
med det som behövs för modellhangflyg av enkelt slag.

Väderläget var solsken,  2 sekundmeter vind lite snett,
men vetande
att även en sådan svag vind under normala
förhållanden
genererar bra lyft här, plockade jag ihop modellen,
startade
radio och kamera och iväg.

Mycket turbulent vid kanten och då jag gnetat mig upp 50 meter,
vilket var besvärligt, då jag flög s a k t a, märkte jag att hanget
var mycket termiskt.

Vinden var alltså allt annat än laminär upp till ca 100 m över kanten.

Men sedan…var det,  som att flyga i grädde. Den laminära varmare
vinden flöt ovanpå den kalla luften och gav  ett mycket fint och stabilt lyft.

Jag slog troligtvis mitt eget höjdrekord på hanget under denna
flygningen.

Jag har flugit här regelbundet sen 1972, så jag har varit högt förut..
Hur högt ?  Säger jag inte så riskerar ingen magknip.

Efter en timma i luften åter ner på marken, jag  kollade  av kameran,
vilket
innebär att jag byter batteri, så den blir fit for fight igen.
Samt lite vatten för piloten.

Inför nästa start monterade jag en kamera framför modellen på
en hållare för att få en lite förändrad fotovinkel.

Tack för din idé Crazy Horst !

Länk: https://vimeo.com/user6527917/videos

Vinden tycktes ha minskat, men jag tänkte, det går säkert…

Vilket jag efter utkastet genast märkte, att det inte gjorde,
då min Spirit flög som en
kraftigt berusad kråka.

Alltså överstegrad, sakta vinglande fram just i höjd med
eller lite under hangkanten.

Det gällde nu,  att så fort som möjligt  få in den ganska spröda balsamodellen över
fast mark igen och minimera risken för skador.

Om du som flygare tappar din modell under kanten är det av uppenbara
skäl problematiskt. Att inte se modellen utan försöka landa på känn,
det är inget önskeläge. Flyger man en modell som är relativt
spröd och känslig i stenig terräng dessutom, då kan det bli kris och kras.

Jag har lyckats, men också misslyckats med det, då jag efteråt
fått ägna mig åt livsfarlig akrobatik på klippväggen för att
bärga resterna av en smälld modell.

Min värsta upplevelse av detta var , när jag skulle bärga min ASW,
som landat 15 m från toppen av den 70 m höga vertikala klippväggen.

I dag hade jag inte gjort om det.

Det som gjorde det extra spännande var att en berguv for ut från en
spricka i berget och höll på att skrämma livet ur mig.

Men jag fick tag i modellen. Den var hel och det är så med
med mig, att jag skulle aldrig få ro i sinnet med en ASW
liggande på hangkanten på Hovs Hallar övergiven.

Jag lyckades med ett nödrop krypa in över kanten och då
modellen var lågt, tappade jag ögonkontakt med den för någon
sekund, varför jag helt enkelt fick hoppas på försynen, som
kanske skulle se till,  modellen kom ner hel…

Till höger dök min Spirit upp, rätt på vingarna med kurs mot
ett litet träd. Omedelbart följt av ljudet som uppstår då en
balsamodell lite hastigt landar i grenverket.

Jag vågade inte styra,  utan lät den glida kontrollerat, eller
någotsånär
kontrollerat rakt fram.

Spiriten satt glatt inkörd i trädkronan på det låga trädet
och vid framkomsten såg jag,  att den nog klarat sig utan skador.

Sinnet ljusnade på mig och Operation Nedplockning påbörjades.

Jo, jag nådde modellen, men problemet var att kameran och dess
hållare hade kommit i beknip mellan grenarna.

Med lite måttligt våld, stående i en tjock matta av enbuskegrenar,
lyckades jag få loss modellen, men då jag drog ner den, snäppte
kameran av och jag hade inte uppsikt, var den for iväg…

Nåväl, en kamera, en Mobius, kan väl inte vara svår att hitta,
fastslog jag efter att ha tagit hand om modellen.

Trodde jag. Om du frågat mig efter 20 minuters svettigt letande
hade svaret inte blivit positivt.

Men genom att systematiskt dissekera de hoptovade enegrenarna
som låg som ett 40 cm tjockt ihoptovat täcke på marken, 
hittade
jag kameran.

Kändes bra.

Jag fick sekvensen på video, när jag trädlandade. Tyvärr hade jag fått
något som smutsat linsen, troligtvis lite olja/fett, varför bilden inte är
100 %.

Men som en illustration på en hangflygares strävan att få flyga,
räcker det.

Lite andra stillbilder som vanligt.

DSC06311

I skyn bildade K-strimmorna nästan ett spindevävsliknande mönster.

DSC06318

Det vanliga som jag har liggande i bilen, om utifall att…

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BARA GLIDA FRAM OCH NJUTA AV ÖGONBLICKEN…

 

 

 

…sådan var söndagen vid Segeltorp.

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

Vi hade en väldig gynnsam väderprognos från yr.no.
De lovade nord till nordväst i 4 dagar.

Söndagen var prognosen NNV 3-5 m/sek, vilket fick
mig att åter köra till hanget.

Det blev en avslappad flygning i fint lyft utan turbulens.

Mycket människor passerade min plats där jag stod
och satt och flög.

Jag finner det belönande att berätta,  om hur det fungerar
och försöker göra alla som stannar och pratar till hangflygare…

Min modell tog mycket bilder och medföljande fotograf likaså.

Jag redovisar lite pics och en liten video,  som är tagen med
en ombordkamera.

Det ger en aning om,  hur min söndag var vid Segeltorp.

Efter flygning och ett besök hos bekanta var jag hemma
kl 1900 mycket nöjd och full med frisk luft och upplevelser.

DCIM101GOPRO

Första starten just efter utkast vid Segeltorp.

DCIM129GOPRO

Ni ser att havet ligger platt. Inga vågor som bryter,
vilket säger mig att vinden inte överstiger 5 m/sek.

DCIM101GOPRO

Men, lyftet var bra och här kommer några bilder med och kommentarer.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Flyga vid detta hanget ger en fördel och det är
att man får modellen nära sig...

DCIM101GOPRO

…men ska jag välja hang föredrar jag platån av olika skäl.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Den sena eftermiddagssolen får de väl utnyttjade vingarna på min Spirit att skimra.

DCIM101GOPRO

DCIM102GOPRO

Med lite högre lastfaktor ser man, hur vingarna böjer sig.

DCIM102GOPRO

Spirit med kamera i nosen….som vanligt.

DCIM102GOPRO

Vinden har ökat lite grand, så man kunde flyga lite friare.

DCIM102GOPRO

På väg att landa på den plats, där det är mest öppet.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

                                          Hanget är ca 20-30 m högt och det bär långt ut och högt om förhållandena är de rätta.

DCIM103GOPRO

Ser ni min modell som en prick. Det är så långt ut det bär.

DCIM103GOPRO

Hangflygning Segeltorp

DCIM105GOPRO

På väg till starten igen

DCIM105GOPRO

Man tar det långa benet före det korta, för man är ju flygsugen igen…

DCIM130GOPRO

…och ligga rätt på vingarna…

DCIM130GOPRO

…för att just före touchdown dra in klaffen för att spara klaffservot
om klaffen träffar marken.

IMG_0006Min plats där jag flyger.

Här behöver jag ingen stol, för just till höger om min startplats
finns en fin bänk att sitta på.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ANTAGLIGEN HALMSTADS MEST LÄTTFOTOGRAFERADE VRÅK

 

 

 

Den sitter dagligen

ute vid Oceanhamnen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk.
Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare.
Tack för du läser min blogg !
Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar
en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…

För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen
dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.

Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.

Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket,
talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat

fågeln och de sa: Fjällvråk.

Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.

Alltså, vad som säger,  att detta är en ….vråk därför att…

På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.

fjällvråk

Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.

Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?

SONY DSC                                                                                         Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.

 

 

Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.

Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge
hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…

Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk
? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.

De är pålitliga,  för de verka alltid vilja ställa upp på foto…

Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken,
sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.

Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.

 

 

SONY DSC

 Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg

 

 

SONY DSC

Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…

SONY DSC

Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…

SONY DSC

Skarpögd som få…men inte skygg direkt.

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC

Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna

SONY DSCNu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…

SONY DSC

“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.

 

Ofta sedd…tornfalken.

Ett styck fjällvråk

Snapshot

Inte lätt plåta en svala…

Sävsparven vänder ryggen mot fotografen.

Kärrhök och silhuetten av en tornfalk.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR….DÄR HAR DET SNÖAT

 

 

 

 

 

… för att komma ihåg hur vintern är på Hovs Hallar…

 

 

 

ströbilder27

 

lägger jag upp några bilder från den delen av året, då man i regel inte lider av värmen
under hangflygandet.

Dessa bilderna togs en söndag med mycket fint väder. Men det var 12 grader kallt
och vinden var nordlig, så lyftet fanns där.

Modellen är min äldsta Arrow, som den heter då Staufenbiel säljer den, men den heter
Fredy när tillverkaren Valenta säljer den.

Denna Arrow, av vilka jag haft tre stycken, var den som låg bortflugen på HH i 18
månader.

Efter en smäll nere i Ystad beslöt jag att skrota den, då kroppen var lappad och lagad
så många gånger.

Jag har ju en splitt ny Arrow bara influgen hängande på väggen.

Min skrotade Arrow hade 9 år på nacken.

Men många roliga minnen har jag av min Arrow.

Ett av de glada minnen var från Kåseberga där en pilot kom med en 15000
kronors modell. Min Arrow kostade, då jag köpte den 1500 spänn och jag flög ifrån
den modellen som kostade 10 gånger mer än …

Här lite svalkande vinterbilder som kan få er att drömma tillbaka, om ni svettas…

 

ströbilder29

Modellen är attraktiv till utseendet.

 

ströbilder32

Modellen är underskattad, för den är lika snabb rätt flugen som mycket dyrare produkter.

 

ströbilder34

Skulle jag önskat något,

skulle det vara en Arrow med 200 cm spv och med MH32 i roten och Rg14 i spetsen…

 

ströbilder35

…samt något modernare vingspetsar för att reducera det inducerade motståndet.
Man kanske skulle ringa till Jiri på Valenta och ta ett snack,
för han är inte omöjlig.

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Hangflyg modell

FLYGARE SOM FLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…undrar vem som är bäst ?

 

 

 

 

SONY DSC

 

Kan det vara svalorna eller en erfaren hangflygare…?

Jag vet inte, om jag fann svaret, men frågan är väl närmast retorisk.

Dagen började tidigt. Redan kl 0730 stod jag beredd att starta min Sparky
för ett uppdrag att flygfotografera en industribyggnad i Halmstad.

Det var absolut vindstilla och solsken, Nackdelen att plåta så tidigt är, att
kontrasterna blir hårda av den lågt stående solen. Men det fungerade och
bilderna blev bra.

Resan fortsatte till en plats, där jag lagt märke till,  att det fanns gott om svalor.
Det är inte lätt att plåta svalor, därför de är extremt snabba och oförutsägbara
i sina flygbanor.

Kameran ställde jag in på 1/2000 sekund och repetering av bildtagningen.

Alltså fotografering enligt kulsprutemodellen. Håll inne avtryckaren och bilderna
tas 8 i sekunden. Detta torde garantera, att nån bild i sekvensen borde bli bra….

Det blev ett par hundra bilder i alla fall och av dessa sorterade jag ut några, som
jag redovisar här.

Lägg märke till  hur olika svalorna gestaltar sig i luften och hur de kan använda
sina kroppar för att anpassa sig till flygkraven.

Här kommer några bilder:

SONY DSC

Visst ser de snabba ut…

SONY DSC

För att öka sin manövrerbarhet kan i se, att stjärtfjädrarna är utspända.

SONY DSC

Vill fågeln öka hastigheten, fäller den vingarna bakåt
för att minska spännvidd och inducerat motstånd.

Alltså en tidig version av Swing-Wing.

SONY DSC

Den är välanpassad i luften…

SONY DSC

Svalorna flög här för att fånga insekter.

SONY DSC

När fåglarna flyger lågt och fort, måste deras perceptionsförmåga
vara välutvecklad för annars…

SONY DSC

Kolla A vingarnas konfiguration B stjärten. Jämför med tidigare bilder…

SONY DSC

På denna bild ser svalan ut som om den ryttlade…

SONY DSC

…och här är ett annat utseende.

SONY DSC

Ganska mycket V-form…eller ett ändläge vid vingslag…

SONY DSC

Den presterar en snabb glidflykt med snabba riktningsändringar.

SONY DSC

Svalor kan flyga mycket högt, man kan se svalor på 3000 m höjd,
om förhållandena är gynnsamma.

SONY DSC

Man säger det blir fint väder om svalorna flyger högt……

SONY DSC

Right on !

SONY DSC

Skillnaden mellan en svala och en tornseglare är,
att i flykten har alltid tornseglaren raka vingar.

SONY DSC

Tänk dig hur anpassad en svala måste vara,
för att kunna fånga en liten insekt i hög fart….

SONY DSC

Lågflygande svala, men jag tror inte, det innebär regn…

SONY DSC

 När jag stått 10 minuter här, flög svalorna bara en halv meter framför mig.

 

…men nu kommer det en annan flygare.

SONY DSC

Lunak

Eftersom vi hade vädergudarna med oss i dag söndag, åkte vi
till Hovs Hallar för att få oss en dos hangflygeri…vad annars ?

Vinden 5-7 m/sek NV, vilket är perfekt för Segeltorpshanget.
Vi hade kommit överens om, att jag skulle försöka videofilma
Pärs Lunak från min Spirit.

Min modell hade jag lastat med 375 gram i tyngdpunkten för
att få lite bättre speed.

När man lastar sin modell, så ökar man hastigheten inom vissa
gränser. Man får en större motor, gravitationen, vilken då det
är “överskott,” läs mer lyft än du normalt kan omsätta i hastighet.

Tack vare energiöverskottet, lyftkraften,  kan man omvandla det
det till hastighet med hjälp av ballasten.

Med ökningen av ballasten, blev min och Pärs modeller,
vad gäller hastighet, mer likvärdiga, vilket borde underlätta för oss
att flyga nära varandra,  för att kunna få video från min modell på
Pärs.

Det lät ju plausibelt, men än en gång visade det sig, när jag kollade
videon hemma, att det mesta var missar.

Det är väldigt svårt att träffa rätt. Man ska dels försöka sikta med
modellen, så kameran får med den modell, som ska filmas, man
måste flyga på ett sånt sätt, så att videoupptagningen kan bli
njutbar för betraktaren och man måste vara försiktig och inte
kollidera med den andra modellen.

Det är alltså flera parametrar, som ska jämkas ihop. Lägg därtill
på faktumet att vädret i dag var kyttigt och termiskt, vilket gjorde
att modellerna flög i någon mån oförutsägbart.

Men det är bara att gå på det igen och testa, då det är bättre
förhållanden. Till exempel 3 m/sek och laminär vind.

Men flög gjorde vi naturligtvis. 2.5 timma fick jag i luften…

Hur mycket flög du i söndags ? Va sa du ? Zappa tv…jaha…

När vinden är så stark, som den var i dag, är det svårt att landa
nere vid Segeltorp. Speciellt Pärs Lunak måste man vara för-
siktig med, då man landar.

Landningen måste vara planerad. Alltså ingen improvisation
för då brukar det gå åt pipan.

Därför hade Pär beslutat, att bästa sättet att få ner sin Lunak
säkert, var att landa i sädesåkern så nära staketet som möjligt.

Han gjorde det två gånger och två saker ska vi tänka på, om
man landar bakom hangkanten i säden.

Det första är att inte gå för långt bak. Inte mer än 10 meter,
för blåser det kraftig, kommer man inte framåt, när man ligger
i kantrotorn.

Det andra är, att en modell som landar i en sädesåker, den har
en tendens att totalt göra sig osynlig. Det blir svårt att hitta den.

Jag har satt på ett par av mina modeller en pipare, som jag kan
aktivera med radion, eller om jag slår av sändaren, så går
piparen igång automatiskt, vilket underlätta letandet.

Att man genom att köra servona, ska kunna höra var
modellen ligger är en utopi, när det blåser mycket och
modellen sjunkit ner i grönskan. Så antingen en pipare eller
en GPS-Caller, för då kan du ringa till modellen och få
de exakta koordinaterna.

När klockan var 1600 landade vi mycket nöjda med en fin
flygning för oss båda på Segeltorp.
Båda modeller oskadade, vilket stärker självkänslan.

Jo, det är lätt att få skador vid landningen.

 

SONY DSC
Vyn som möter en modellflygare från Segeltorpshanget.

Ni kan se, att vågorna bryter, vilket är en indikation
att vindstyrkan är 5-7 m/sek.

 

SONY DSC
Kan han flyga som en svala månntro …
?

SONY DSC
Det var inte helt enkelt att starta Pärs kärra idag,
beroende på att vinden gjorde det svårt att hålla
modellen i ett fast grepp under utkastet.

SONY DSC
Detta är ju en modell, som gör sig absolut bäst i sitt rätta element.

Eller som vi säger på latin:”MOBILIS IN MOBILE

Vad det betyder ? Googla på det !

SONY DSC
Alla roder på modellen är bespända med papper,
vilket är känsligt för upptickande pinnar och annat,
då man landar.

SONY DSC
Det gäller att vara koncentrerad, om man flyger,
då förhållandena är lite mer krävande än normalt.

SONY DSC
Pär har landat i säden och går ut i ett spår av en maskin,
för att inte trampa ner grödan.

SONY DSC
Modellen hittad och bärgad.

SONY DSC

Vi hade mycket åskådare i dag, som intresserade följde, vad vi gjorde.

Jag kommer , då jag ser denna bilden att tänka på en episod med
Gösta Ekman,
som spelade “Herr Papphammar” i serien
med samma namn.

Den scenen där Herr Papphammar går i  en sädesåker
med skjorta slips,
hatt och kavaj.

När han stiger fram ur åkern, visar det sig dock,
att han helt saknar kläder under bältet…

Jag menar, det var ju tur, att Pär hade byxor på sig, med tanke på
de unga damerna,
som satt på bänken 20 m bort…..

SONY DSC
När svalorna flyger lågt, sägs det bli regn.
Hoppas inte det samma gäller modeller.

SONY DSC

Vad gäller jämförelse mellan svalor och en Lunak,
så får vi väl konstatera, att både flyger bra på sitt sätt eller hur ?

SONY DSC

En Spirit Elite på Segeltorps pilotplats, där det går utmärkt att sitta och flyga…

 Ja käre betraktare, sådan var min och Pärs flygsöndag den 22 juni 2014.

Sämre söndagar kan man ha, tycker jag, då jag klockan 1810
satte in min bil i garaget..

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

MIDSOMMARFLYGNING PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

På Midsommarafton hade jag tid ledig fram till 1500

och vad passade bättre…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

…än att ta sin modell och åka till Hovs Hallar.

Innan avresa kollade jag vår väderstation och den sa,
det blåste 2-5 m/sek Nord.

Således perfekt för flyg. Dock hade jag farhågor,  att vinden kunde lägga av.

Förvånansvärt lite bilar vid Hovs Hallar på parkeringen.

Jag träffade tre tyskar från trakten av Stuttgart, som var på besök i vårt land.
Förutom att vara turister, var de också skärmflygare. Jag pratade med dem
och sa, jag också var skärmflygare och modellflygare.

Vi utbytte telefonnummer och när jag hade släpat mig och mina grejor upp
till det höga, ringde jag och gav en vindrapport. Det blåste, då jag ringde,
3 m/sek
rakt på med mer vind, som var på väg in, vilket man såg på havet.

Min Spirit startades och lyftet var suveränt. Helt laminär vind och alltså
ingen
turbulens.

Spiriten flög som vanligt  som en dröm. När jag flög, kom skärmflygarna
upp till mig
och jag landade min modell, fäste kameran på den och ut igen.

Min Mobius tar bra bilder med det nygamla objektivet från min GoPro. Man kan
utan problem se till exempel alla bilar på parkeringen och vad det är för fabrikat.

Inte dåligt.

Efter en kort stund landade jag och vi satt och inväntade den vind, som inte
fanns..
.…men som var på ingång.

Vinden tog sig snabbt och jag kastade ut min Spirit med Mobiusen inställd
för stillbild.

Då jag kastat ut modellen och den gled förbi, hörde jag ett klickande ljud.

Jag kände igen ljudet, men kunde inte placera det. Modellen flöt på bra,
men vid nästa förbiflygning kom jag på, vad som hänt.

Höjdroderservot hade lagt av.

Växellådan var kass och det klickande ljudet man hörde, var när utgående axeln
roterade; eftersom en kugg hade gått.

Ja, nu satt man i saxen……inget höjdroder…vad gör jag ? Eftersom min modell
är så
enastående välflygande, flöt den på ok, då jag flög på hanget.

Jag tänkte; jag kunde reglera höjden med klaffen vid landningen.

Så sakta gled jag in bakom hanget och genom stora S-svängar brände
jag höjden sakta.

Nu är det ju bara det, att området på toppen är ju stört av topprotorn.
Det betyder, att
modellen kräver kraftiga korrigeringar vid inflygning och landning.

Men jag hade gott hopp om att få ner kärran hel. Men enligt Murphys Lag,
eller på svenska, enligt lagen om alltings djefvlighet, inträffar alltid
det värsta
just innan sättning.

Varje gång jag manipulerade klaffen, det vill säga fällde ut den,
pitchade nosen upp, eftersom mixning med höjd inte funkade.
Resultatet blev, 
att modellen gick in i en oscillerande stall.

Denna stall började på 3 m höjd och med lite tur hade modellen landat,
då den var i
plant läge…men enligt Murphy så gick modellen in i stall,
då den var 10 cm från marken.

Resultatet blev,  att den steg till 3 m. överstegrade sig och sen tog den fart
och körde naturligtvis nosen ner i marken……

Jag kunde inte göra något.Hade jag fortsatt att svänga,
hade modellen hjulat på vingspetsen och
värre skador hade skett.

Nu blev skadorna, att vingbultarna i plast knäcktes och en spricka vid
vingroten uppstod.

Så jag kom billigt undan. Jag kunde i alla fall ändå inte flyga mer, eftersom jag
inte hade med
extra servo, för vem har det ?

I stället pratade jag med tyskarna, som hade lagt ut sina skärmar,
då vinden ökat till
5 m/sek rakt på.

Det är inte lätt att starta, där vi var på grund av topprotorn.
Den gör det svårt,
att balansera skärmen.

Men efter flera försök startade den förste och så fort han kom ut
över kanten,
lyftes han 20 m upp snabbt.

Så problem att hålla sig uppe, var det inte.

Den andre piloten hade mer problem. Han drog för mycket broms,
när han dragit
upp skärmen. vilket medförde, att han stallade den,
så den föll ihop.

Jag tipsade honom och han fick upp den. Sen hjälpte jag till att
leda fram honom,
så han kunde komma framåt lättare i vinden
och med ett papper emellan, kom han
över kanten och fick till
slut en fin flygning på 1.5 timma.

Det är alltid roligt, att träffa positiva människor,
som är nöjda och glada.

Dessa tre tyska skärmflygare gjorde ett väldigt gott intryck på
mig genom deras trevliga
sätt och öppna attityd.

Roligt.

Jag tog bilder, dels med min Sony och dels med min Mobius.
Alla flygbilder är
Mobius och de andra bilderna med några
undantag, är min Sony.

Så här hade vi det idag på förmiddagen, innan jag var tvungen
att dra, på grund
av stundande festligheter.

Det är ju Midsommarafton…

SONY DSC

I väntan på vind

 

SONY DSC

Sommarstaden nummer 1.

 

SONY DSC

Bra skärmkontroll

 

SONY DSC

Här kan ni se, att skärmen har mycket anfallsvinkel på grund av för mycket broms.

Skärmen flyger inte ok och kan kan kollapsa.

 

SONY DSC

Efter skärmen är stabiliserad, gäller det att ta sig framåt mot kanten.

 

SONY DSC

Därför ser det lite ansträngt ut på denna bilden.

 

 

SONY DSC

Japp, nu flyger vi…

 

SONY DSC

…och så fort piloten kommer utanför kanten, åker han hiss uppåt.

 

 

SONY DSC

Sen är det bara att njuta…

 

SONY DSC

…och inse att i detta läget är man privilegierad.

 

SONY DSC

Näste man lägger ut sin skärm för uppdragning.

 

SONY DSC

Här kom vinden, på grund av rotorn, plötsligt 90 grader fel…

 

SONY DSC

Men till slut båda gossarna i luften.

 

SONY DSC

Vid landning här är det en fördel, att ha någon som ser till, man stannar på marken.

Mycket kommatecken i meningen, men jag håller hårt på kommateringsreglerna,
 som jag lärde mig i gamla gymnasiet för 45 år sen.

 

SONY DSC

Två skärmar över Kattegatt.

 

SONY DSC

Här ligger en modell med trasigt höjdroderservo…

 

 

Nedanstående bilder är alla tagna med den lilla Mobiusen.

 

 

IMAG0064

2 män och en kvinna som ska flyga skärm

IMAG0066

Dags för damen att lägga ut skärmen.
Med selen på sig ser man ut som en puppa…

IMAG0080

Ni ser själva, att havet  är ganska lugnt.

IMAG1369

Här var jag nära att landa….

IMAG1371

…men naturligtvis började modellen gå in i ny stall…

IMAG1373

…ni ser höjden….ca 4 meter…

IMAG1374

…nu har modellen vikit sig och är på väg ner mot terra firma…

IMAG1375

Inget annat än marken väntar….håll i!

IMAG1376

Där satt den !

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                “LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.

 

Kategorier
Airshows Modellflygklubbar

ELEFANTASTISKT I LJUNGBY 28 JULI 2012.

 

EL É FANTASTISKT………SMAKA PÅ ORDET !

 

 

Meetinget gynnades av sol, värme och gott humör,

dock med en förhållandevis stadig vind. Vinden mojnade mot kvällen.  När vi anlände,
hade just en häftig skur svept över, men efter hand klarnade det upp till 5/8 Cu.
Termiken, som ju är inlandstermik, blev bra efter lunch.  Det är alltid roligt att träffa lite
nytt folk och få ideér och inspiration. Framme var vi 1030 . Fältet ligger vid Berghem,
där HAB hade sin affär först.  Kör förbi gravhögsfältet och ta sen till höger.

På fältet fanns redan Björn Ekström med sin Krax. Sedermera dök Uno upp med sina
EDF-modeller och sin startramp. Hans modeller flög fint och imponerade på
menigheten och piloterna. Vid en av flygningarna monterade jag min minicam
på hans kärra, så vi skulle få en video  sett ur planets synvinkel. Flygningen gick
bra och jag var säker filmen också blev bra. Men säg den lycka som varar…..
när jag sen flög med min Ava hade jag monterat min minicam som vanligt ,

då kameran for av i luften……..typiskt. Nåväl jag har fler av samma sort,
så vi ska göra om det igen. Jag tog tillfället i akt att diskutera 2.4 gHz med de
mer erfarna flygarna. Ungefär samma svar från alla: Nu funkar det efter
uppdateringar och byte av mottagare osv………DET HADE KOSTAT ETT ANTAL
MODELLER ATT KOMMA RÄTT.

Flera sa,  att 35 mHz var bättre på långa avstånd. 2.4 gHz var utmärkt till flygning
nära piloten och gymnastiksalsflygning. Jag blev inte klokare i valet av en
ny sändare/mottagare ! Tvärtom måste jag erkänna, ytterligare tvivel
såddes, eftersom jag flyger med mina modeller långt bort och högt.
Man får tänka efter vad man ska välja. Hela tiden kommer nya system
på marknaden som är bättre än allt annat, i alla fall om tillverkarna får
säga vad de vill. Jag är van att höra argumentet av 2.4 gHzanvändare att:
Jag har aldrig problem! Nä kanske inte det, men det kanske beror på att
man flyger ett frigolitflarn max 100 meter från sig och inte flyger vid gränsen
av vad utrustningen klarar. En tillverkare hävdar 4 km räckvidd…..
Ett fullständigt nonsenspåstående. Jag testade min 35 mHz utrustning från
Hovs Hallar till en högt belägen balkong hos en kompis i Halmstad och avståndet
var 21 km. Jovisst det fungerade. Självklart för det var fri luft mellan sändare
och mottagare.

Samma sak med 2.4 gHz testet. Där var det också fri luft. Ett sådant test
har inte det minsta validitet.

 

 

Två äldre män diskuterar

Min HyperAva flög jag nästan 3 timmar i termiken och jag hade
inte en enda glitch. Sista flygningen gav telemetrin mig larm att
spänningen till mottagaren sjönks snabbt under min motorkörning
under klättringen. Jag slog av motorn och då steg spänningen igen till rx.
När jag kom hem fick jag i 2987 mA i acken som har kapaciteten 3200 mAh !
Så det var orsaken till spännngsfallet. LiPon var urlakad och stressad
genom motorkörningen. Dock var spänningen aldrig under 4.9 V.

Jag tog en massa bilder och här är några:

  Tältet reses.

Kolla killen i sopsäcken…….

Snygg dress: Sopsäck och stövlar.

 

Björn med Meetingets lättaste modell.

        Våra modeller.

 

 

           Pilotrutan……..nja vi hittade ingen. Men det fungerade utan problem i alla fall.

    En Multiplex, som enligt ägaren nu fungerar efter ett antal smällda modeller.
I displayen kan du se att variometern visa 0.9 m stig och höjdmätaren visar 184 m.

     Uno säger: Så här ska ni göra grabbar…..

  Uno Andersson, EDF- och turbinflygare.

      Tre av de fyra Hökaklubbarna som var där.

 

                                               Jag och Daniel löser kameraproblem.

      Björn måste byta acke….

       En Krax och en keps. Båda tillhörande Björn från Hylte.

 

Vi som står här var nog de som flög mest på träffen. Jag tror den andra piloten heter Christer   Karlsson
från Mölndal och han hade med sig fina tekniska elseglare.

Uno laddar katapultkanonen.

     Och här har han startat.

        Förbiflygning eller…

   Start av segelkärra i en dollyvagn. Fungerade fint.

Här bär det iväg.

   En glad smålänning

        Uno gör en lowpass.

    Uno, en ungdom från Halmstad i metropolen Ljungby för att flyga EDF.

   Kan det vara gratis utdelning av glasspinnar,  eftersom alla samlas som gråsparvar
runt en gammal bulle ???
   Nä, det var bara en elsegelflygare som ska starta sin modell.
Klart alla ska kolla….. 

    Uno final.

Utflytning.

Snart sättning.

Någon sorts aerobatisk kärra startar.

Meetinget fortsätter i morgon söndag.

Här är ett galleri med några fler bilder. Klicka på “PicLens” så kör det igång !

Vill du se en speciell bild, så klicka på den, då dyker den upp i bättre format.

[nggallery id=83]

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats