…den 20. September.

 

 

 

 

 

Fastän sent på säsongen finns det förutsättningar för termik.

Denna dagen var det ingen vind, solinstrålning från en molnfri himmel, men det var disigt, varför effekten av solen reducerades.

Alltnog,  så startade jag 1030 övertygad om,  att jag skulle finna termik.

Det fanns inget att flyga på. Inte ens för en så högpresterande modell som min Ava…

Vid denna tid på sensommaren brukar vråkarna flyga söderut i stora skaror utnyttjande termiken.

Men inte en enda fågel syntes. Jag drog slutsatsen,  att antingen noll termik eller så har vråkarna redan dragit söderöver…

Men jag satte mig i min stol, tog fram kameran och försökte plåta de sträckande småfåglarna, som hela tiden drog förbi.

Platsen där jag flyger termik ligger på en Litorinavall,  vilken flyttfåglarna följer under deras migration till Afrika. Det är en bra observationsplats under flyttperioden, om man vill iakttaga fåglar, som reser söderut.

Jag lade märke till, att det fanns mycket gott om fjärilar och insekter. Glädjande att se naturens rikedom och överflöd. Allt är inte elände.

Efter en knapp timma i stolen såg jag de stationära gladorna ta till väders och jag misstänkte,  att termiken kommit igång. Fortfarande var det disigt.

Start och test av luften. Termiken var svag, spridd och turbulent.

Men, jag kunde hålla mig uppe utan problem. Kunde inte klättra högt…det var inversion, vilket också gladorna märkte.

När termiken släppte mera regelbundet, dök ormvråkarna upp ur intet. Plötsligt  bara kom flockar, kurvade upp sig och drog vidare.

Jag piggybackade på fåglarna, men än en gång konstaterade jag, att min Ava och min vario och höjdmätare klassade ut vråkarna i blåsan då det gällde förmågan att stiga !

Under dagen passerade 100-tals vråkar mitt flygställe.

Det blev en mycket fin flygdag i min stol, med kärran på betryggande höjd, vilket resulterade i en avslappnad flygupplevelse att ta med hem.

Att sitta i en stol och vänta på termik är inget jag ogillar. Sitter man i vackra omgivningar, upplever man naturen på ett stilla sätt då man bara iakttar.

My favorite waste of time…

Dagen sista landning gjorde jag 1430 efter flera timmar i luften.

Lite bilder blev det.

 

Stabbe, fena och sidoroder på min mycket välflygande Ava.

Grönfodertorkens ånga i Genevad 7 km bort visar noll vind.

Man är blott en skugga av sitt forna jag…

Instrumentbrädan…

Start av den nästan alltid medflygande GoPron. Man vet aldrig, vad som hamnar på kortet…Min kamera är 10 år gammal, men den tar lika bra bilder som en ny GoPro. Den är till och med bättre, då jag fått den ombyggd i Tyskland och fått en lins från Zeiss installerad.

Start. Alltid lika mäktigt att se modellen veva sig fram.

Jag har lite power i motorn, mycket acke. Den räcker för en hel dags flygning. Min modell är ju ett segelplan, så inget behov av superstark motor.

Inte ett moln i skyn. Inversion.

Mina olika Avor har loggat mer än 1200 timmar i termik nu !

Höjdborttryckning på finalen.

Mina flygkompisar; gladorna…

…som är stationära, där jag flyger.

En typisk gladabild. Vingarna och stjärten som kännetecken.

En av våra främsta rovfågelpredatorer…

…men inte den bästa termikflygaren.

Norwegian glider förbi…röd om nosen.

Båda utnyttjar solen.