Byggsatsen med ovanstående flygplan satte myror i huvudet på mig. Jag ville veta mer om modellplansproduktionen i Vollsjö, varför jag mejlade företaget, som tillverkade modellen.
Företaget hette då och heter i dag Jacson Of Scandinavia.
I går fick jag ett svar från ägarens son som lyder:
”Hej.
Min pappa Knut-Åke Nordenbeldt hade en liten tillverkning
av modellflygplan.
Det var en finsk kille som jobbade ett tag med detta.
Han hade uppfunnit något speciellt plastmaterial,
som dom byggde modellflygplanen med.
Jag har varit med när dom prov flög dom .
Men det var en väldigt speciell finsk kille som jobbade med det.
Sov på dagarna och jobbade på nätterna, så till slut blev
det ohållbart så dom avslutade sitt samarbete.
Detta är vad jag vet om det.
Vänliga Hälsningar
Knut-Axel Nordenbelt”
Så lite närmare historien har vi kommit. Vi får se om det dyker upp mer fakta.
Därför detta är en del av den svenska modellflyghistorien.
För oss segelflygare har ju RC-Teknik , som ju drivits
av Lennart Andersson under många år varit vår resurskälla,
då det gäller högkvalitativa modeller och tillbehör.
I går fick jag information, att Lennart har överlåtit företaget
till Bjarne Danielsen, eftersom jag gjorde en beställning..
Så vitt jag erfor, gäller fortfarande den gamla hemsidan vid beställningar:
Det är alltid så imponerande att se en friflygande modell under sin flygning, som uppför sig som byggaren/piloten förväntar sig.
Man behöver inte ha radio för att kunna njuta av en model
i sitt rätta element.
En friflygare måste bygga in alla egenskaper han vill ha på modellen. För efter han släppt iväg den, sen är det upp till byggarens noggrannhet och vilja, som bestämmer mönstret för flygningen.
Ibland undrar jag, hur friflygare vågar släppa iväg sina modeller ?
Som replik från flygarna brukar det komma: ”Detta är en modell som ska flyga. Den är byggd för det”.
Här är en video som visar olika pärlor i luften.
Luta dig bakåt, njut och dröm din dröm !
Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna är klippta från filmen. Man kan se att fotografen har kämpat mot det försvinnande dagsljuset.
Det finns något man kallar ”KARMA”, vilket här kan översättas med ”ögonblicklig rättvisa” , men som i den österländska religionen
beskriver händelsernas orsak och verkan.
Karma drabbade tre personer i dagarna, vilka blev avslöjade med
sina byxor neddragna.
Mona Sahlin(S) dömdes för skattefusk till villkorlig dom,
böter och att betala straffskatt på det undanhållna beloppet.
Sahlin som var påtänkt som statsminister i Sverige, före det blev känt, att hon handlade privat för tjänstekortet
från Riksdagen.
Jag kom ihåg, att fru Sahlin sa med emfas:
”Om man är socialdemokrat, då tycker man, att det är häftigt
att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket,
för vad politik är. ”
Jaja, men tycka att det är häftigt att betala skatt, det gäller
naturligtvis inte fru Sahlin själv utan bara andra.
Den före detta partiledarenLars Ohly(V), som efter att
blivit vald till ordföranden för (V) stolt utbrast:
Han är just nu anmäld för sexuella kränkningar av
kvinnliga partimedlemmar och polisutredning pågår.
Välkommen till den riktiga världen, då du yrvaken
ramlat ur ditt sönderfallande moraltorn Ohly !
För att kunna upprätthålla sin fysiska förmåga att
jaga kvinnor, uppbär herr Ohly Riksdagens garanti-
pension tills han blir 65. Varje månad får han 39559
i pension utan att lyfta ett finger.
Dessutom uppbär han årligen lön från en organisation,
som heter ”Funktionsrätt Sverige uppgående till 546000 kr.
Detta trots att nästan hela styrelsen avgått på grund
av att den gode kommunisten vägrar lämna sin
ordförandepost…kan det vara pengarna, som gör,
han klamrar sig fast …ja, det är bara en tanke från mig.
Borgarrådet i Stockholm, Roger Mogert (S) fick gå
från sin post för han antastat och kränkt flera kvinnor.
Han blev belönad med 75000 kr i månaden under ett år
och 56000 kr i månaden i 4 år, vilket tillsammans utgör
4.8 miljoner av medborgarna i Stockholm inbetalade
kommunalskatt.
Detta är en parodi på rättvisa. Varför ska man bli belönad,
om man missköter sig på arbetet ?
Varför skulle inte han göra som andra arbetslösa, att dagen
efter avskedandet uppmanas att gå till Arbetsförmedlingen
och registrera sig som arbetssökande ?
Ovanstående exempel visar agerandet bland de, som ser sig som de sanna företrädarna och uttolkarna av
folkviljan i Sverige.
Men sanningen är, de är inget annat än pratmakare
och ordbajsare, som hyllar den egna girigheten och
lustan, som tycks vara de viktigaste speciellt anpassade kardinala dygderna… för de förtroendevalda.
Det kostar inget att babbla.
Det kostar inget att tala om, hur andraska agera,
för att det, enligt deras världsuppfattning, ska vara
moraliskt rätt.
Det som kostar, det är att leva efter samma moraliska
regler, man satt upp för andra.
Det priset var inte ovanstående trio redo att betala.
Vad tror du, en pensionerad änka med 7093i månaden
i pension tänker om Mogerts pension på 56000 i månaden
i arbetsför ålder ?
Eller om hur herr Ohly går och slår dank stöttad av
skattepengar på 40000 i månaden ?
Eller hur fru Sahlin får 54711 i månaden till sin 65-årsdag
utan att göra ett vitten.
Trion ovan borde, bildligt talat, rullas i tjära och fjäder och ställas vid skampålen.
De senaste veckorna har reklammakarna i braskande annonser förkunnat, att snart startar ”Black Friday rean”.
Black Friday ….? jag trodde vi levde i Sverige…för vi talar väl fortfarande svenska i landet Sverige ?
Har du förresten sett, hur en del affärer skyltar upp med
ett stort ”SALE” på rutan ? Jag frågade en expedit på Eurostop
i Halmstad:
”Vad menas med SALE” och jag uttalade det, som det stavas.
Alltså som sal +e…
Hon såg på mig, som om jag var något från yttre rymden,
som just landat…Hon sa, att det är engelska…
Nä, hon förstod inte min sarkasm.
Vad har Black Friday med Sverige att göra ? Inte ett skvatt, inte ett vitten !
I USA firas något som heter Thanksgiving Day, Tacksägelsedagen, den 4. torsdagen i November. Det är en officiell helgdag sedan 1863 efter ett förslag till kongressen av president Lincoln.
Ursprungligen firades Thanksgiving som en tacksägelse för årets inbärgade skörd. Detta startade redan på 1600-talet av kolonister i New England.
Thanksgiving Day kallas även Turkey Day, då man ofta äter kalkon.
Dagen efter Thanksgiving infaller Black Friday. Som i USA utmärks av utförsäljningar.
Men jag förstår inte, vad denna dag har för anknytning till Sverige?
Vi äter inte kalkon på torsdagen…eller har Cyber Monday.
Det är som alla förstår, ett medel för handeln att få sälja mer. Det är därför manipulatörerna av människors vilja försöker införa
amerikanska sedvänjor, som kan främja affärsverksamheten.
För mig är Black Fridayspektaklet i Sverige lika korkat, som det,
vilket kallas ”Halloween” !
Halloween och Black Friday har inget med Sverige eller svensk kultur att göra !
Men reklammakarna kommer att mala ut sitt budskap,
så de får köpboskapen dit de vill och de tycks ju lydigt gå in i fållan.
Reklam, vet du vad det betyder egentligen ? Jo dela upp ordet i
två delar; Re- som betyder man upprepar en sak och -klam,
vilket betyder utropa, kräva. Tänk på ordet ”Claim” på engelska.
Så reklam, ett latinskt ord, betyder egentligen ”Ideligen, eller
upprepat, ropa”, vilket är precis vad man gör.
Låt oss införa en Vit Fredag i stället, då vi äter mycket glass !
Men gå inte på detta med det hjärndöda Black Friday tjafset i reklamen.
Du blir i sista änden ändå blåst !
Om jag retar upp mig ibland ? Gissa !
Tur jag kan skriva det jag tycker på bloggen och lätta på trycket !
Det var mycket fint väder på Hovs Hallar i måndags…
…synd bara att det var kav lugnt…
Måndagen innebar solsken och då jag höll koll på vindmätaren vid Hovs Hallar, övertygade dess mätvärde, att det skulle vara flygbart med ca 2-3 m/sek NNO.
2-3 m/sek NNO innebär, att man flyger längst upp på Platån.
Lyftet vid denna vinden är utmärkt, så jag bespetsade mig
på en glidardag på HH.
Alltså iväg de 50 km jag har att köra. Tur min bil är en miljöbil… den tar lite etanol.
Förväntansfull och glad i hågen äntrade jag Platån, medförande
det jag använder då jag flyger, bara för att finna att det var stiltje.
Fullständigt stilla. Som det står i definitionen för stiltje
”Röken stiger rakt upp ur skorstenarna”.
Det kommer väl vind, tänkte jag och spanade utåt Kattegatt för att se, om det fanns någon indikation av en vindkåre på ingång.
Men icke. Intet rörde sig. Så det blev att promenera ner med modellen till bilen, för att jag sedanskulle kunna gå en rejäl promenad.
Jag gick bort till Kattvik och tillbaka igen. Lite problematiskt då den usla stigen var mera en gyttjig bäck än en bekväm gångstig.
Men det spelar ingen roll för mig, det viktiga är, att man kan uppleva naturen.
Efter 2 timmars promenad i, som det heter i äventyrsskildringarna, oländig terräng, var jag tillbaka på högsta punkten på platån.
Jag ville inte ge upp chansen till hangflyg. Men tingen, eller rättare sagt elementen, var emot mig hur mycket jag än spanade
sittande på min vanliga plats.
Det blev ingen vind, utan jag fick skamset gå ner till bilen och fara hem utan hangflyg, men jag hade i alla fall med mig
fina naturintryck hem .
En resa till HH är aldrig en förlorad investering. Du får alltid tillbaka något, du kan ta med dig hem.
Ok, inget direkt nytt för mina läsare av min blogg… men nåt ska man ju skriva eller ?
Följ med på en naturresa !
En del av informationen du får från vindmätaren på Hovs Hallar
Ingen större aktivitet på havet, när jag spanade ut…
Det var -3 grader och marken var frostpudrad.
Här satt jag och hoppades, att det skulle komma lite vind utifrån, men…
…min state of the art vindindikator talade om:
Absolut noll vind på Hovs Hallar idag.
Framme vid hangkanten dyker en bäck upp från en källa, som jag aldrig sett sina, under de 44 år jag besökt platsen. Inte förrän i somras. Då var det torrt.
Ser du dessa buskar med miljarder taggar…Härligt att landa i en sådan buske med en modell klädd med plastfilm…
Vad är detta ? En Kentaur…en häst som frusit till stillhet mitt i ett språng.. Din gissning och fantasi är lika bra som min.
Jag tycker denna bilden associerar till en stenig åker i Småland illustrerande något ur Mobergs trilogi om Karl-Oskar och Kristina och deras karga åkrar.
På tal om sten… Denna stenen har jag personligen smällt två gånger , eftersom den finns mitt i landningsområdet. Där borde stå en skylt vid sidan som sa: ”Warning, wing- and fuselage smashing rock” !
En val som blåser…vulkanutbrott i Kattegatt, British Home Fleet 1916
…nä, det är Värö Bruk, som släpper ut överloppsånga 80 km bort.
Hotlips
Småfåglar i en nyponbuske…eller ?
Berggrunden hos Hallandsås näsa ut i Kattegatt. Synd att inte byggaren av järnvägstunneln, 12 miljarder, kollade här, innan man skulle borra. Det hade sparat 2 miljarder…för här ser man Hallandsås är en horst.
Är det Tina Turner..eller Don King, som grävt ner sig ?
Don King, boxningspromotor med elektriskt hår.
Detta block sätter punkt för dagens äventyr…eller brist på.
…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna och min lekamen.
Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter över vilka jag inte råder.
Regnar det, eller blåser en ilsken sydvästlig vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare .
En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade intryck. Alltså det dyker upp sådant, man inte direkt förväntar. Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen, som via mitt
öga väcker mitt intresse.
Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant och nytt.
Varje gång jag är på min väg vid havet, dyker det alltid upp det jag inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.
Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan min ambition är att skildra verkligheten, som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.
Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder. För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.
Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar. Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka, jag har fel.
Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min hjärna att upptäcka rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet ”Jitter”, om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte statiskt men…
Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet, man kan manipulera utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven bildmanipulering, det är som att vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste Rodin…
Ungefär samma känsla som jag får, då jag skådar en kvinna på tv med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och överladdade silikonbröst. Det tenderar att bli absurt. Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…
Mina bilder är garanterat inte photoshoppade, då jag inte har
programmet eller något liknande.
Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.
Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om, varför fynden varit få.
Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.
Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…
Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?
Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.
Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden. Varje grässtrå har format sin del av blomman.
Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post, hur det blir till.
En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)
De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.
Skummet flög i luften som spunnet socker från vår ungdoms nöjesfält.
Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…
Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.
Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ? Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?
Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet. Ett evigt Pater Nosterverktransporterar sanden i ett kretslopp.
Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang. Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över och allt inskrivet i en cirkel av en tunn, tror jag, såssträng.
Mitt sällskap sa till servitrisen, att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror, att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe. Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…
Ett filosofiskt djur vid strandkanten.
Är det detta som man kallar potatisnäsa ?
En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.
En bild på Marilyn arbetande på att montera ett flygande
mål, eller man kanske skulle säga drönare i dag, väckte
mitt intresse.
Före sin berömmelse var hon känd under sitt födelsenamn Norma Jeane Dougherty, som då hon fotograferades
ovan den 26 Juni 1945 på fabriken.
Hon är vid fototillfället just 19 år fyllda.
Bilden väckte mitt intresse, dels naturligtvis att denna vackra
kvinna stått i en del av försvarsindustrin under slutet av världs-
kriget i Kalifornien och dels för jag blev nyfiken på, hur dessa målflygplan såg ut.
Bilderna som togs på Marilyn vid fabriken, är inget som är
förberett eller fake. Hon såg ut så och var så vacker.
En fotograf var utsänd för att göra ett reportage från montage-
bandet vid företaget, som hon var anställd vid.
Fast jag ställer mig lite tvivlande till uppgifterna…att
inget var förberett.
Allt är lite för perfekt. Kläder, makeup och håret ger mig ett
intryck , det är synnerligen förberett.
Döm själva av bilden.
Företagets namn var Radioplanes Munition Factory och hade startats av skådespelaren Reginald Denny i Kalifornien.
Han lade märke till henne, vem hade inte gjort det… och lät
någon fotograf ta bilderna.
Dessa flygplan i olika versioner användes som mål vid militärövningar, med antar jag, luftvärnet i första hand. Du kan läsa, om du klickar på länkarna, ifall du vill veta mer om produktionen.
Intressant kan vara, att iden med radiostyrda målplan kom
från en skådis i Hollywood, som var flygintresserad. Du kan se
bilder på honom längre ner på sidan och läsa om honom i länkarna.
Ett stort antal plan byggdes under och de närmsta åren efter
världskriget.
Vad som skedde med Marilyn Monroe, vet vi alla.
Här kommer bilder.
Bilder är frigivna från Northorp för publicering för icke kommersiella ändamål.
En del bilder är copyrightfria från källor, som sorterar under lagen:
Public Library Act i USA . Dessutom två bilder från Wikipedia.
Ett målflygplan med fallskärmen delvis utdragen, som användes vid landningen.
Denna typen hade kontraroterande propellrar,
för att man skulle kunna undvika vibrationer.
Här följer olika versioner, om vilka du kan läsa om du klickar på länkarna.
Intressant motorkonfiguration med två propellrar och en motor…
Förutom att det krävs separata vevhus för en tvåcylindrig två-taktsmotor,
så måste man ha en fördelningsväxellåda för de båda propellrarna.
Mekaniskt krävande att bygga det.
Undrar om man klädde med linneväv ?
Varför så ful fena…
Lite data
Startade på en ramp, återbördades till Terra Firma med fallskärm.
The Cock Of Colditz är ett glidflygplan, som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.
Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.
Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger i hemlighet bygga ett glidflygplan, det kan ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.
Men det genomfördes.
Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer det att kunna flyga ?
Här är lite av historien.
Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.
Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.
De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten Douglas Bader.
Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde deras materiella tillvaro
i någon mån.
Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.
Det som var svårt för fångarna var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något mål för sin verksamhet under vistelsen där.
Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss boken ”Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.
Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det kanske mest fantasirika flyktprojektet.
Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde, att bevakningen av vinden på slottet var slapp.
En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.
Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en, förhoppningsvis något så när kontrollerad landning.
Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren, Dick Howe , som godkände förslaget.
I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…
De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.
Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan plats för projektet.
Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg, bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen… Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.
För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, som man stal, där man
kunde. Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.
Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.
När planet, som kallades ”The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 6000 delar, som alla var handgjorda.
Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?
Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.
För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man en betongklump, som skulle släppas nerför väggen och som
via ett rep, skulle katapultera iväg planet.
Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.
Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets slutskede, vilket skett på andra platser.
Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen krossats.
Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.
En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet på vinden på Colditz.
Efter amerikanarna kom ryssarna, då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.
Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.
I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet. Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.
Som kronan på verket togs ett annat replika plan till Colditz,
sattes på taket och startades med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.
Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre glidtal, än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskottshöjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.
Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.
Jag tycker, detta är en fantastisk historia och den visar, att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga: We were in high spirits !
Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.
Namnet på planet ”The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara ”Högsta hönset”…
I England är det vanligt, man har en tupp som vindriktningsvisare (Windvane) på takåsarna.
Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet ”Cocky” betyder ungefär att någon agerar ”karskt” eller
självsäkert.
Kanske lite brittisk ironi och humor…
Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf. Bild från Wikipedia.
Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.
Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia
Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.
Hade man flugit iväg med planet under kriget, hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.
… om du kan landa, för då ser man, om du är en bra pilot.
Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10 på 300 ton.
Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.
Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar, samt hur de ska hanteras, då du landar.
Bister sanning men tro mig, så är det.
Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 40 år gamla Multiplex ”Hobby”.
Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.
Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.
Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa verkligheten vid hangkanten.
Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder, att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret räcka till.
Exakt det som hände mig nu.
Liten inskjuten förklaring:
Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- – att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-lutar omkull modellen.
Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den vingen, där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är att flygplanet lutar omkull.
Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet med skevroder, det är att flygplanet reagerar snabbt. Med endast sidoroder ska modellen ha tillräcklig hastighet, så den vinge som flyger fortare kan skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir, sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder för att initiera
början till en överstegring. Med skevroder får du rolltendens omedelbart.
Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner min modell…
Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen nedanför hanget.
Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.
Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.
Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…
Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett stort problem att komma ner.
Problem 1 är, att få bort hastighet och höjd.
Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.
Problem 3 är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.
Problem 4 är, att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.
Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…
Jag måste använda min erfarenhet och den
eventuella skicklighet jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.
Jo, jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.
Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna.
Förresten, kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för de ska håll sig varma.
Ok, jag fick en dag med fint flyg och allt lagrades
i min erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.
Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……
Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.
Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.
Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu. Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !
Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.
Mitt första startförsök…
Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…
En lite lätt störning först…
…och sen ruskar vi om din modell…
Här fick jag modellen rätt på vingarna…
…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…
…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…
… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna. Den låg här helt oskadd.
Sen startade jag om och fick flyga.
Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.
…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar, tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…
…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.
Min Multiplex ”Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen. Denna modell är vacker. Man kunde produceraestetiskt attraktiva modeller 1978.
Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !
Detta är nackdelen, då man inte har skevroder. Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.
Men som allt annat, det löser sig med tiden…
De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.
Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet. Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet, så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.
Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar, vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om, den omfattande bergtäkten nordost om staden.
..i fredags kväll, då det hölls stormöte på åkrarna
öster om Halmstad.
I åkrarnas tiltor satt, snyggt uppradade i skymningsljuset
och det kalla regnet, traktens kajor övervakade av några,
som det tycktes se ut som ordningsmän, nämligen fältkråkorna.
Det såg makabert ut, med tusentals gråsvarta individer
sittande i prydliga rader rödögt plirande med huvudena
åt samma håll, mot vinden och som sedan, likt efter en
osynlig signal, begav sig upp vallen och plockade mask.
Ljuset var som vanligt…då jag plåtar uselt. Klockan var 1630 och det var en snabbt fallande skymning, men jag klämde
ändå lite bilder för att fånga en, på något sätt, lite hotfull
…eller makaber stämning med alla dessa djur i sina mörka
grå fredagskostymer.
Det var lite överväldigande med allt frasandet från vingarnas
fjädrar och allt kräigt argumenterande.
Tänk om en människa hade lika mycket röststyrka
i förhållande till sin storlek, som en kaja eller kråka
besitter ?
Då hade vi aldrig behövt högtalarsystem.
Mitt resesällskap sa hon fick en ”creepy feeling” av alla dessa fjäderklädda individer.
Har du sett Hitchcocks film ”Fåglarna” ?
Då förstår du känslan vi hade.
Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse. Filmen är välgjord och visar, hur man med hängivenhet och yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete sig, som piloten vill.
Förhållandena på platsen var ju föredömliga. Kollar du, så ser du, hur samtliga modeller är i mycket gott trim och flyger bra.
Videon är väl värd att se.
Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.
Jag mötte, som jag tidigare redogjort, en ornitolog i
dynområdet vid Tönnersa Strand, då jag flög min Sparky.
Vi talade naturligtvis om naturen på platsen.
Ornitologen Tony, jag tror ursprungligen från Dalarna,
berättade han just fotograferat en vit älg i närheten.
Han skickade mig en bild och gav mig lov att publicera
den på min blygsamma blogg.
Vita älgar finns i Värmland, Bohuslän och nu i Halland.
En vit älg är inte en albino. Att älgen blir vit, beror på
att ett ämne som ska skapa älgens vanliga färg, melanin, inte kan lagras hos vissa djur, vilket troligtvis
beror på en förändring i djurets DNA.
Enkelt uttryckt gör melaninet, att hud eller päls blir
brunfärgade.
Så att kalla en vit älg för albino är fel.
Hoppas jägarna inte skjuter denna älg under jakten. Men jag gör mig inga illusioner, då det gäller de,
som kallar sig jägare.
Tony Tysk har tagit bilden och har copyright och
äganderätt till den.
Dåligt ljus är fotografens värsta fiende, i alla fall om jag ska plåta föremål som rör sig, eller om jag
fotograferar från föremål, som är i rörelse.
Min GoPro är ju en i stort automatisk kamera, med de svagheter det innebär. Man får ta det, som det blir,
skulle jag vilja säga.
Det fick jag göra i dag. En grå tidig morgon en höstdag
med uselt ljus, men det var som en något förmildrande
omständighet i alla fall vindstilla.
Det borde gå att få till det, trodde jag i alla fall.
Min fotograferingsflygmaskin, den trogna Sparkyn
hade fått lite modifieringar, vilket jag ville testa.
Alltså ner till stranden där jag ville få lite bilder på
det omskapade naturvårdsområdet. Omskapat
såtillvida att huvudmannen för området Länsstyrelsen
i Halland har avverkat skog och återskapat sandytor
för bland annat fältpiplärkan.
Så det var bara att montera vingen och starta
kameran, som tog 2 bilder i sekunden snett ner åt
vänster.
Power till motorn var en trött 3-cells 2100 LiPo.
Men den brukar räcka för en 15 minuters flygning,
vilket är nog för för mig vid detta tillfället.
Jag flög mina rundor, som jag fotograferade med
min, nu kommer ett längre ord: ” Solglasögonskalmactionkamera”.
Den kameran tar 4 bilder/sekunden.
Det fanns inte en människa mer än jag själv, så långt
ögat kunde se. Men då jag gick upp till bilen, träffade jag en ornitolog, som stod och spanade utåt havet. Det är märkligt,
att man för det mesta träffar trevliga människor,
då man är ute och flyger med sina modeller. Vi hade ett vindlande associativt samtal om det mesta.
Jag fick ett tips, att om jag är flygintresserat och vem
är inte det, så borde jag besöka Flygfesten i Dala-Järna
sommaren 2018. Det utlovas bli något extra.
Vi får se.
Som sagt, suddiga bilder blev det från modellen. Då jag
kollade slutartiderna, låg de i det dåliga ljuset på 1/60,
eller 1/120:dels sekund. Jag hade föredragit ca 1/500 dels sekund, så hade
bilderna blivit skarpa.
Men de får gå med denna gången. Bilderna från
marken är alla tagna med min Mobius på glasögonskalmen.
Hoppa ombord och spänn fast dig så kör vi !
Kattegatts yta ligger i stort sett som smält bly.
Klart för start med min Sparky.
Min Sparky har gjort tjänst i mitt flygvapen i 6 år nu.
Jag kan flyga modellen i de flesta lägen utan protest. Sparky puttrar obekymrat vidare med en motor,
som nu ibland något gnisslande, fortfarande efter
hundratals flygningar har visat att den var värd
de 50 kr, jag betalade för den…
Som du förstår finns det gott om utrymme för start och landning.
Dags svänga in för att landa.
Baslinje
Inga hinder…
Final…
Sättning. Mitt landställ är mycket fjädrande, vilket gör att jag kan starta och landa på mycket ojämna ytor utan problem.
Sporrhjulet fortfarande i luften under utrullningen.
Just parkerat.
Sparky, 1650 gram, enkel kinamotor, 2100 LiPo.
Sveriges längsta badstrand
Ser ut som ett krigshärjat landskap…
…men det är inga bombkratrar, det är Länsstyrelsen Halland, som banat av växtligheten för att återskapa sandlandskapet, vilket kommer att öka den biologiska mångfalden i biotopen.
Mellan dynområdet och strandskogen finns en våtmark, som hyser ett rikt djurliv och flora.
Förstår du hur vattensamlingarna uppstår just innanför strandkanten ?
Stranden är mångfärgad av sanden. Havet och dess vågor siktar sanden med hänsyn till vikt.
Genom våtmarkerna rinner en bäck parallellt med stranden.
En ornitolog på spaning…
Min Sparky. Bara ett flarn mellan himmel och hav.
Men som ger mig som modellflygare så mycket tillbaka i upplevelser.
2 minuter video på min Sparky innan min LiPo gav upp andan…
One of my friends, Rolf Maier, is now offering his untouched model for the market.
The model will be delivered in it´s factory original paper box.
The name of the model is: ”Song of Wind NJ-2”.
This kit is manufactured by the company,
Jacson of Scandinavia,
which is located in southern Sweden. The company is
still busy on the market but now it is all about horse equipment.
This is probably the only intact kit available, or even the only model still remaining, out of the very limited
batch of production. I am pretty sure this model was
the one and only produced by Jacson of Scandinavia,
so it is a very rare item.
The model is a glider with a wingspan of 6-7 ft.
Controls are rudder and elevator. Engine pod included.
Abachi covered polystyrene wing panels.
All parts in the box untouched and fresh out of factory
as more then 40 years ago.
This is a very unique oppertunity for the sincere and
devoted collector / model enthusiast who wants to
laying his hands on this model .
Price is set to 3000 sek or better offer.
Inquiries and info Rolf Maier: gliderking1@gmail.com
The item will be put on sale on Ebay within the next few weeks..
Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell som emanerar från 1940-talet ?
En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid utelandningar i olämplig terräng
En vacker A2 modell, vars namn betyder ”Impalahjort”. Ska väl ge en känsla av att modellen är snabb och smidig… Om den är lättbyggd ? Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?
Det ska bli spännande att se hur planeringen och utförande av bygget fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen i luften.
Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell på Bytesmarknaden i Falköping.
Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några år på nacken.
Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den. Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt vingen negativt.
Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär, vilket
också är ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.
Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.
Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand, monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som jag skulle flyga på.
Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen start rakt
ut i vinden, som var ca 4 m/sek nästan rakt på.
Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim. Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell med för mycket V-form på vingarna får.
Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.
Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.
I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet, men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.
Samtliga stillbilder och video tagna med min ”Glasögonskalmkamera”, Mobius. Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska: Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?
Apropå rubriken på min post ”Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?
Där väldresserade kafeochkakamutade äldre i publiken förväntades att med tindrande ögon sjunga: ”När man är en glad pensionär…” och framställdes som lallande fjantar, ständigt
sittande på sina köksstolar spelande ”Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande ”Göingeflickorna”
framföra pekoralet ”Kära mor”…
Programmet fick ju snabbt öknamnet ”Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta program var det yppersta, som fanns av underhållning.
Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?
Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…
Koll av att stabbarna har rätt grundläge.
På väg ner till det låga hanget.
Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats
Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.
Då är det dags…
En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.
Min ”HOBBY” i luften.
På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.
Men…den flyger ju !
Hangflyg är härligt !
Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?
Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…
Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.
Här ligger modellen efter min första landning med den.
…när det gällde kvalitet på exempelvis glasfiberkroppar.
Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping, som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.
Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos säljaren fick jag den för ett rimligt pris.
Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.
Denna modellen, som heter ”Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt. Det var ofta modellerna för 40 år sen.
Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna modellen var klädd med Oracoverliknande material. Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack 3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta, kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !
Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram. Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm. Ok för mig.
Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.
Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.
Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.
Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.
Det satt 2 stycken 30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen. De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med. Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad på en träram, som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning för infästning av vinschkrok.
Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ? Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer att hålla.
Vad ska jag ha en sådan modell till, kanske vän av ordning undrar?
Jo, jag ska ha den och glida med på tjuriga hang, som kräver en sådan modell. Jag ska ha den och flyga termik med, som man fångar exempelvis på ett litet inlandshang.
Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg. Allt måste inte gå fort eller högt.
Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.
Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik, för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…
Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.
Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.
Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara ”Hobbys” egenskaper. Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…
Modellen ser i sin konfiguration ut precis, som jag tycker en sån modell ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.
Här några pics
Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978
Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite. Modellen är ju 40 år gammal.
Jag vet sidorodret ser bedrövligt ut på bilderna, men det är nu sprutat rött…
Jag har intensivt, vill jag säga, dokumenterat mina och andras flygningar i ca 15 år. Det är väldigt roligt att ha bilderna, kanske inte dan då man tar de, men efter 10 år, då är det roligt att kolla.
Är jag ensam och flyger är det ett problem om jag ska plåta. Flyger jag termik, är inte problemet så stort. Då kan jag använda min systemkamera med zoom och ha tid att sikta in mig på modellen. När jag fotografer rörelse kör jag med, om det inte finns särskild anledning att göra annat, kort exponeringstider.
Jag kör med 1500/4000 dels sekund. Vidare kör jag med hi-speed bildtagning. Alltså kulsprutemodellen. Det gör att jag har stora krav på minneskortet så det hinner lagra. Vidare så kräver varje bild minst 20-30 MB utrymme, eftersom jag fotograferar i formatet RAW.
Flyger jag hang blir det svårare. Dels på grund av att modellen är mindre, flyger närmare marken och flyger snabbt.
Jag har försökt plåta med min Sony och chansat men det blir inte bra.
Under en tid har jag kört med min Mobius sittande med kardborre- band på min kepsskärm, men jag är inte helt nöjd. Det är lätt att förlora ”kepsinställningen”, så motivet blir endast den blåa skyn.
Så jag tog 5 cm dubbelhäftande tejp från Biltema, en rulle kostar 35 kr,
satte det på utsidan av ena skalmen på mina solglasögon och låste
allt med ett buntband i bakre delen av kameran.
Varför i bakre delen ? Jo, jag ville kameran skulle riktas
ut från skalmen en aning för att kunna filma rakt fram.
Jag provade häromdagen, då jag flög hang och det fungerade mycket bra. Modellen var i mitten av sökaren hela tiden, för det du ser på ser kameran.
Under min strandpromenad i går hade jag kameran igång och den tog stillbilder kontinuerligt. Under 1.5 timma tog kameran tusentals bilder, eftersom jag ställt in på 2 bilder/sekunden.
Resultatet var utan anmärkning och jag hade en komplett redogörelse på bild av min promenad.
Så lite dubbelhäftande tejp och ett buntband…done deal !
Mobius, antingen den gamla version 1, som jag har, eller den nya Mobius II är fantastiska kameror för stillbild och video. Den plåtar i Hd.
