Vinden var västlig med dragning på nord, vilket kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang vid Tönnersa Strand.
Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en prognos, som lovar nordväst.
Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att vara packat med människor. Är det något jag försöker undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.
Jo, det är tråkigt, men vad är alternativet ? Köra på som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.
Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow. Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny. Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den kräver rätta förutsättningar.
Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang, där man kan använda modellens fartresurser som en stabiliserande faktor.
Men min Arrow fick åka med.
Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande till kanten ca 30 grader.
Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga, med det jag hade med.
Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots snedanblåsningen var bra.
Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet på den följande rakan.
Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt programmerat min sändare till modellen och hade inte finjusterat utslag, differentieringar osv.
Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.
Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma, då jag vet, vad som krävs.
Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft mycket fina flygningar med modellen.
Den är snabb och kan matcha modeller som är 10 gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.
Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…
Landningen funderade jag över…Skulle jag landa på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra och landa på stranden ?
Jag landade på stranden,vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.
Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.
Förutom jag och min modell var jag totalt ensam på den långa sandstranden…
Här brukar var fullt med folk.
Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…
Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.
Hoppa in och häng med...
Sista minutenprogrammering.
Härligt sommarväder.
Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.
Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.
Hanget är lång…
Ser du piloten till höger ?
Inga badgäster.
Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.
Efter landningen
Skuggspel
Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.
Torsdagen grydde med nordlig vind på HH. Styrkan
kl 0900 var ca 3-4 m/sek och yr.no hade lovat ökande
till 6-7 under dagen och vridande mot väst.
Detta lovade gott, så jag troppade iväg till mitt
favoritflygställe. Med i bagaget min något bedagade Spirit Elite.
Inte konstigt min Spirit bär spår av flygning och
hantering…så mycket som jag flyger.
Som jag alltid hävdat, de med blankast modeller
flyger minst….
Jag möttes av en parkering vid värdshuset, vilken
var nästan fullpackad kl 1000.
Upp till Platåns högsta punkt med modell och de
saker, jag jag brukar behöva.
Uppe på Platån möttes jag av nordlig vind
ca 2-3 m/sek.
Dessutom, var vi förunnade med en stark och
stabil topprotor, som kan göra livet surt för en
modellflygare.
Rotorn roterar medsols på toppen, vilket innebär,
att står du med näsan mot havet, känner du,
hur det blåser i nacken…
Just under vindstyrkor mellan 3-7 m/sek snurrar
rotorn stadigt på som en tivolikarusell , om vinden
ligger rakt på kanten.
Om vinden vrider mot väst, försvinner rotorn.
Jag startade, med viss vånda med tanke jag hade
nackvind, men jag vet, att kommer jag bara ut
över kanten, kommer jag att möta lyftet i den
laminära havsvinden.
Att du plötsligt träffar påkraftigt laminärt lyft
är en risk, om du flyger skärm. Det plötsliga lyftet träffar ju skärmen med mycket hög anfallsvinkel, vilken kan vara en risk för stall
och inslag.Då gäller det, man har en plan i
förlängda märgen, hur man ska reagera för att
lösa problemet.
Jag fick fint lyft och det var starkt och turbulensfritt
ute i den laminära tryckvinden.
Flyga det fick jag, så mycket jag ville.
Vid lunchdags kom en karavan med glada
Fenix skärmflygare från vår huvudstad på besök.
De var fulla av förväntan och uppfyllda av förväntan om det perfekta flyget…
Vi talades vid en stund och jag berättade om de
erfarenheter jag fått under min 47 år som pilot av
modell- och skärmflygning på Hovs Hallar.
Efter diverse turer kom skärmflygarna i luften
och fick uppleva den vilda och ibland brutala
naturen vid Hovs Hallar.
Jag är övertygad, de fick sina önskningar uppfyllda.
Mina önskningar uppfylldes i alla fall.
Fredagen skulle bjuda på NordVästlig vind 5-7 m/sek,
vilket skulle gör flygning på det låga hanget vid Segeltorp
möjlig.
Hoppas ni kommer fler gånger från Stockholm !
Här kommer lite bilder med kommentarer.
Mer eller mindre vettiga…
Kamera är GoPro och Mobius. Bilderna är i regel kraftigt uppdragna, vilket påverkar kvaliteten.
Fly low and slow…
Vill du kommentera något gå längst ner på sidan,
där det står ”Leave a comment”.
…detta är inget idealiskt läge för en skärmflygare…
…chansen för frontinslag är relativt hög här…
eftersom skärmen möter laminärt lyft plötsligt
med tillhörande ökning av alfa och risk för stall.
Se hur mycket broms piloten försiktigtvis flyget med.
Up up and away…
Startplats rekas.
Vi har redan flugit säger kvigorna…så vi parawaitar…
Ånyo vill topprotorn bestämma…
…och den vinner ofta…
Treenighet
I bakgrunden Hallands Väderö
Nordosthanget vid Platån. Nödlandningsyta nere vid stranden rakt fram. Men bered dig på en jobbig promenad.
Platån Hovs Hallar.
Hur det är att landa i buskarna med skärm ? Fråga mig…
Stockholmarna kommer ! Den gamle modellflygaren sitter på sin tuva…och flyger.
Jag började flyga mina modeller här 1973…det är 47 år sen…
så tuvan bör vara insutten nu…
Uppdragning vid fortet och beundrande åskådarskara.
Alltid roligt att ha en fanclub…
Snart nog…
Spendid isolation.
Hoppas det bär…
En sextett över Platån.
Jaha, då återstår bara flygningen…
Min depåplats på Platån och den väl insuttna tuvan…
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny ”Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
Annars tycker jag, att det är ganska veset just nu, med hur allt har gått i stå, vad gäller samfällda aktiviteter.
Mycket av det vi vill deltaga i, är det restriktioner på.
Jag personligen iakttar reglerna noga, då jag enligt myndigheterna är en person, som tillhör en riskgrupp.
De har klassificerat mig som en åldring…
Att åka och flyga innebär ingen riskökning för smitta, om vi iakttar reglerna. Vi håller alltså kontakt och avstånd.
Ok, mina inlägg blir lite enahanda, eftersom jag just nu är inne i en hangperiod. Det betyder mycket
material från Hovs Hallar.
Dock ska jag i dag torsdag åka ut och flyga termik med mina modeller. Det är svag vind och solsken.
I början av veckan var det fint hangväder på HH.
Solsken och ca 5 m/sek rakt på med laminär havsvind.
Naturligtvis sög HH och jag gav mig iväg, där jag vid framkomsten såg, att Jan från Eslöv hängde under sin skärm framför restaurangen på Hovs Hallar.
Jag tog mig ner till pilotplatsen med min modell, monterade och startade ut i ett underbart lyft. Det var en helt bekymmersfri flygning med massor av öveflödslyft. Jag kunde stiga till nästan 100 m nere vid Segeltorpshanget.
Samtidigt med mig anlände Sven ”Pennan” med bilen lastad med skärm och dam.
För skärmflygarna var det lite problem, då vinden för dessa var i klenaste laget. Men med hjälp av böner och skicklighet gick det att studsa fram över Segeltorps skrovliga kant.
Således flög jag, filmade lite och hade en riktigt fin dag. Min modell, en Spirit är ett utmärkt allroundplan, som för det mesta är flygbart.
Jo, jag har fina F3F modeller, men varför ska det gå så fort ?
Det är faktiskt en konst att kunna landa sin modell vid Hovs Hallar med tanke på alla hinder, både terräng- och mänskliga, som finns i landningsområdena.
Inget oväntat skedde, vilket är ovanligt för mig, utan efter 3 timmar i luften packade jag ihop och knegade upp till bilen på parkeringen nöjd och glad efter dagens flygning.
Som vanligt dokumenterade jag dagen med min Mobiuskamera.
Orkar du så hoppa upp och häng med !
Jan flyger med sedvanliga lätthet och elegans.
Sven tyckte han var lite tung för skärmens storlek…
..men visst gick det att flyga.
Sven viktstyr vid Segeltorpshanget.
Start för min modell.
Sven kallad ”Pennan”, en erfaren skärm och paramotorflygare från norr om Halmstad.
Jan, en pigg yngling från Eslöv.
Hur många mil har min Spirit glidit på hangen ???
Här är vackert att vistas.
Flygare från Ängelholm, Eslöv och Halmstad i luften.
I veckan hade vi fint väder för hangflyg på Hovs Hallar.
Nordväst 3-6 m/sek, vilket är rakt på Segeltorpskanten.
Förutom jag, fanns en skärmflygare från Halmstad på plats. Då jag anlände, låg vinden på ca 3-4 m/sek, varför skärmflygaren fick avvakta starkare vind, vilket kunde möjliggöra flygning.
Jag, som modellflygare, monterade modellen snabbt och var beredd att starta. Allt såg bra ut…och jag kastade ut, efter att jag kollat som vanligt fulla roderrörelser och åt rätt håll.
Utkastet perfekt rakt mot den laminära vinden och omedelbart efter utkastet, skulle jag trimma upp nosen lite.
Jag gjorde det, trodde jag, men det jag egentligen gjorde… jag stängde av min sändare ! Ett generalfel, men inte så otroligt som det låter. Knapparna sitter jämte varandra.
Vad hände ? Modellen flög åt vänster, men jag kunde inte korrigera. Vid sådana här tillfällen får jag möjliga och omöjliga scenerier i min hjärna, vad som bör göras.
Dock slog mig tanken att kolla sändaren. Den var avslagen.
Nu var modellen 150 bort till vänster och började svänga in mot den bakomliggande potatisåkern.
Jag slog på sändaren in a blink of an eye för att knyta ihop förbindelse mellan man och maskin.
Just som modellen vek sig på 10 m höjd över åkern, fick jag bindning och jag lyckades hjälpligt räta upp modellen för en någotsånär kontrollerad landning.
Du ska veta, att tidsförloppet från start till landning i åkern
var ca 6 sekunder.
På den tiden skulle jag komma på felet, rätta till det, få mottagaren att binda till sändaren och få kontroll på modellen.
Men rutinerna, vågar jag påstå, sitter i ryggmärgen efter 47 års hangflyg på Hovs Hallar.
Framkommen till modellen såg jag den var oskadd och det var bara att gå till kanten och starta igen.
Tack vare modellen gick i Fail-Safe, då jag slog av sändaren,
flög den tills jag lyckades binda igen !
Dagen förlöp snabbt och jag fick ett par timmar i luften, som också blev skärmflygaren förunnat.
Då vi flög samtidigt, försökte jag plåta honom från modellen i luften och jag var övertygad om, att bilderna var bra.
Dock sprack den illusionen, då jag hemkommen kollade bilder och video från min Mobius.
Inget..nada…filerna var korrupta på kortet och gick inte att rädda. Varför det blev så ? Bra fråga.
Men sensmoralen av dagens flygning måste ju vara, att inte stänga avsändaren under flygning, formatera ditt minneskort rätt i kameran och kolla att du har ställt in Fail-Safe på din modell !
Annars var allt jättefint.
Lite bilder blev det ju…och allt taget med min Mobius.
Häng med men håll avståndet!
Detta foto just efter start .
Här ser du att nosen pekar lite ner.
Jag ville alltså trimma upp den lite.
Nu har jag justerat höjden…trodde jag.
I realiteten hade jag stängt av sändaren !
Modellen gled åt vänster och mottagaren hade gått i Fail-Safe…
…vilket innebar, lite höjd och lite sidoroder åt vänster… som du kan se, så är modellen efter en mindre vikning på väg att blåsa in över potatisåkern…just i detta ögonblicket hade jag slagit på sändaren igen…
…vilket möjliggjorde en något så när kontrollerad landning
utan skador på modellen.
Sen var det bara att starta igen…med sändaren påslagen.
Jag fick en underbar flygdag vid Segeltorp…
Jag påpekar än en gång; Ser du så skarp horisonten är ?
Det är oss förunnat, som bor vid havet att få uppleva.
Naturen är vacker här…
Mannen på stigen är en skärmflygare på väg upp
till starten med sin sele och skärmsäck.
Det är fult att peka 1.
Fult at peka 2.
Uppdragning skärm.
Volare !
Vi som hangflyger , vi flyger miljövänligt.
Här trodde jag att jag fick fina bilder på skärmflygaren…
Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
Ett influensavirus som spridit sig från Kina ut över världen. Nästan, för Cook Islands är fritt
från viruset.
Lite långt att åka dit förstås.
Är man som jag fyllda 70, är man automatiskt hänförd till en riskgrupp.
För mig har det inneburit en i stort sett självvald isolation från andra personer.
Jag vill inte riskera något, om jag kan undvika det. Således har vi bunkrat upp mat, så svälten ska kunna undvaras i 30 dagar.
Jag handlar en gång i veckan på Lidl, där man har öppet för riskgrupper från 0700 onsdagar.
De få gånger jag varit där kl 0700, har jag varit ensam kund.
Efter inköp spritar jag händer, MasterCard och plånbok. Allt för att minska risken för infektion.
Tack och lov att jag är modellflygare, eftersom det inte kräver andra människor.
Den som har noll intressen, tror jag har svårt att stå ut med att göra ingenting.
Jag märker vid samtal med andra att bristen på sociala kontakter börjar påverka människorna. Många, i alla fall äldre, saknar de dagliga kontakterna med vänner och grannar. Tala i telefon, javisst, men det är inte samma ska som att träffas personligen.
Vi kan hoppas att vetenskapen kan ta fram ett vaccin inom ett år i alla fall. Ett vaccin eller fullständig karantän är enda sättet att få bort viruset i samhället.
Till min förskräckelse läser jag i en ansedd tidning, att kroppen inte i alla fall bygger upp antikroppar mot viruset , efter att man drabbats och överlevt.
Låter skrämmande.
FHM har ju inte rosat marknaden eller förmått lugna allmänheten genom sin virrige talesman Tegnell.
Varför inte låta en talesman med en naturligt auktoritet framträda inför allmänheten ?
Vem ? jag skulle föreslå fd chefen för FHM, Giesecke som en utmärkt talesman.
Nä, nu ska jag se till, att min Spirit är laddad, för i morgon söndag är det lovat 3 m/sek rakt på på Hovs Hallar.
Inspirerad av något så när västlig vind, enligt flaggorna där jag bor, drog jag till stranden för att njuta lite solsken och flygning.
Framkommen visade det sig att vinden var ca 1.5 m/sek… Jag hade förväntat mer.
Min Spirit brukar att gå att flyga på de svagaste vindar, så jag slängde ut. Nu var jag inte där strandhanget är högst, utan tvärtom jag var, där det var lågt.
Det sket sig.
Jg kunde inte hålla mig uppe utan insåg realiteterna och packade ihop, för att i stället ta min vanliga 8 km promenad.
Det är lika belönande.
Men jag vill inte undanhålla dig min 1-minuts flygning !
Alla bilder Mobius.
Tur jag fick rätat upp något så när efter vikningen…
Vi sprätte lite sand vid landningen.
Här ligger hon och glor på hanget som inte ville riktigt i dag…
Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.
Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.
Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ? Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.
Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar. Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda den från ett dåligt läge.
Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men jag flög i alla fall…
Så småningom, då jag gnetat upp mig, var det problemlöst att flyga i den laminära vinden.
Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och ökade till 4-8 sekundmeter.
Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha farit igenom en mycket aggressiv kantrotor, for jag upp som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och starkt lyft.
Sen var allt en baggis.
Fick en timma i luften och som tur var, kunde jag stå i lä bakom ett buskage för vinden.
Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil, för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens realiteter med en pandemi.
Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa mina mänskliga kontakter oavsett.
Hemma är det välförsett i frysar, kylar och skafferier.
Vi hoppas på det bästa och får vara glada, att man kan bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.
Häng med !
Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.
Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.
Blue Phoenix rules the skies !
Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.
Efter landning.
Skuggspel
Som du ser hoppar det bra vid starten
Men bara jag kommit upp i den laminära havsvinden så…
En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar
Spirit Elite
Piloten sitter på sin pilottuva…
Mycket blått…
Hoppsan…
Koll av planén inför landningen
Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…
Ser du vildnyponbusken till vänster…
Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.
Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget, såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen, så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget upplevde jag det som nästan rak motvind och jag väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska belåten på grusvägen, som går från parkering ner till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Vi har haft envisa vindar från den 3. och 4. kvadranten under
två månader, vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.
HH kräver NV-NO vind.
Dock visade långtidsprognosen hos yr.no, att onsdagen kunde
bli en klämdag med bra hangvindar.
Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.
Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden nu var NNV.
Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.
Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV. Det var lovat, att vinden kunde dra mot nordväst, så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.
En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa 7-8 m/sek rakt på och byigt.
Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm i den något besvärliga vinden.
Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade. Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.
Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat, att kameran inte funkat…
Försökte fixa det, då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde behövas, men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.
Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.
Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför kanten.
Så att flyga var enkelt.
Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.
Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i stort sett helikopterlandningar.
Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.
Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.
Efter landningen kände jag, att jag var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.
Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg till bilen, såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.
Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här, så du ser, vad jag sysslat med.
Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig, så vi får lite nordliga vindar !
Som sagt alla bilder min lilla Mobius.
Startberett.
Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…
Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.
Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.
Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på vår sida.
Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind och i duggregn.
Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video från sommarens flygningar.
Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.
Hoppa ombord så flyger vi !
Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…
PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt trimmat bort snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.
…nu är O-serien byggd av båda versionerna av Leprachaun.
Johnny Johansson, en modellflygkamrat från Laholm, som jag har känt i mer än 40 år, har just byggt färdigt den första batchen av Leprachaun. Både den stora och den lilla.
Johnny bygger noga, rationellt och han är en skolad yrkesman.
Denna modell har jag fallit för och den lämpar sig både
för termik och hang. Hang på Hovs Hallar i 4 m/sek vind…det är perfekt för
Leprachaunen.
Modellen ursprungligen byggd sida/höjdroder, men
kommande versioner kan bli med sida, skev, höjdroder
och aerodynamisk broms. Nosen är löstagbar, så du kan flyga modellen
som ren segelmodell eller som elseglare.
Om du är intresserad av en Leprachaun, stor eller liten, träfärdig eller helt färdig så hör av dig. Du finner min e-post under rubriken
”My humble blog”
Nyss tillverkat träfärdigt.
Listerna laminerade med kolfiber för högre styrka oc vridstyvhet.
…då vi var i Skåne för att flyga hang vid Löderup.
I 20 år har vi, medlemmar i olika modellflygklubbar,
träffats under några dagar i början av maj, nere vid Ystad,
för att flyga och ha trevlig social samvaro.
Under åren har vi bott på Österlens Gästhärbärge med sin värd Henry.
Därifrån är det kort väg till Löderup, Kåseberga och Hammar, där vi utövar vår hobby.
Vårt ”hushang” är vid Löderup, vilket är lättillgängligt och där vi inte interfererar med skärmflygare.
Problemet med att flyga i början av maj är vädret. Vi kan
aldrig säkert förutsäga vädret, utan vi har att anpassa oss.
Med de hang vi har tillgängliga har vi täckt upp de flesta
riktningarna. Blir det ostliga vindar kör vi till Ravlunda/Kivik.
De bilder jag visar här, är ett bevis på vädrets ombytlighet. Ena dagen solsken och god sikt, nästa dag dimma med sikt 50 m…
Men flög, det gjorde vi. Så här kommer lite bilder från Skåne med natur och modeller. Något att pigga upp oss med i det gråa väder vi har just nu.
Vädret är just nu låst med envisa ostliga vindar och ganska
varmt. Jag hade föredragit nord- till nordväst, klar luft så jag kunde
flugit hang på Hovs Hallar.
Men det kommer. Enligt långtidsprognosen för Skandinavien
kommer ett omslag om ca 10 dagar förhoppningsvis.
Men här lite minnen från maj 2019 då vi njöt av vår
hobby i Ystad !
Alla bilder i luften tagna med Mobius. Bilderna på marken
tagna med min Sony.
Platsen där vi flyger: Löderup. Inga dåliga hang !
Rolf-Erik startar Roffes Grafaz Maxi.
Vingar över Östersjön.
Lagom lyft nu. Ca 3 m/sekund och god sikt.
Du ser det finns vågformer både i havet och på kanten. Kantvågorna är kreaturens stigar.
Här gäller det att hänga med…
Kent tar sitt pick och pack…
Vi ska njuta av modellflyglivet !
Vår depå. Som du ser kan vi köra ända upp.
De tre musketörerna…
Kråkbroms aktiverad.
Tucano, en ganska snabb modell. Tucano är en långnäbbad sydamerikansk djungelfågel.
Landning
Jo, det gick bra.
En rote segelmodeller på hanget.
Här ser du dagens annalkande dimma…
…men det avhöll inte Rolf-Erik eller…
…Kent från att montera och flyga.
Kent satsar in i dimman…
Ibland var lyftet knapert, men det gick.
Kalle kollar sin programmering…tror jag ?
Det skånska staketet försvinner sakta in i dimman.
De något spöklika träden på hangkanten…
…får en speciell karaktär nu.
Solen kämpar på för att lysa igenom och lyfta dimman som rullar in från havet.
