……ska jag nu vara lite snällare……

och skriva om modellflyg och den bästa tiden.

“Vår bästa tid är nu”, heter det i visan och det är sanning. Vi lever bara en gång på denna jorden och det gäller att utnyttja tiden, för att i mitt tycke få upplevelser,  som är positiva, vilka man kan tänka på, då det är regn och plus 2 grader.

I dag, var det en försommardag med 24 grader och ingen vind. Alltså ner till Höka med en välflygande Ava, som efter 400 timmar i luften är väl influgen och i perfekt trim, vilket gör den till en njutning att flyga.

Eftersom vinden var svag OSO,  var det goda möjligheter för termik, då sjöbrisen har svårt att komma in. Vi hade 5/8 Cumulus och det var labilt skiktat, vilket man kunde se på den snabba nybildningen.

Således ihop med grejorna, kärra, telemetrimottagare, min gamla GoPro 2,  checklista och sen iväg.

Termiken var mycket stark och jag fick omedelbart en kraftig, blåsa , där  jag steg med 4 m/sek redan på 100 m höjd enligt telemetrin,  som jag hängde med till 450 meter.

Lite förvånansvärt var, att termikblåsan var ganska trång. Efter urgång ur termiken gick jag mot vinden för att få lite lovartläge för att kunna kurva upp mig igen. Det visade sig,  att modellen sjönk som en sten ! Trodde först jag aktiverat de aerodynamiska bromsarna, men nej, de var inne. Det var en lång molngata som kom och jag flög i framkanten av den, vilket var förklaringen på nedsvepet. Man kan kalla det,  jag flög i  en miniburst.

Men ny blåsa hittades och igen upp till 450 meter. Denna höjd är bekväm att flyga på, då man ser modellen bra och man vidta åtgärder snabbt,  om man behöver komma ner. Avans bromsar fullt aktiverade tillsammans med full höjd och lämpligt sidoroder ,gör att den mycket fort kommer ner, utan att man utsätter modellen för strukturella påfrestningar.

Så efter 1.5 timma i luften landade jag belåten. Landningen var initierad av data jag fick från mottagaren, som talade om att vid motorkörning sjönk spänningen till rx mycket snabbt. Det visade sig att min LiPo 3 S 2400 mA, var på kneken.

Den är bytt nu, så nu är det bara att köra igen.

Jag gick en runda med min kamera i den skira grönskan och tog några bilder. Det är mycket vackert nu ! Jag blir på gott humör när jag ser naturen just i sin första blom.

Här kommer bilder.

                                                                 Klart för takeoff den 27 Maj 2013

                                                                     Modellen en HyperAva, mottagaren till vänster för telemetri, kameran min gamla GoPro.

                                                                Vy mot Halmstad från 256 meter. Hur jag vet höjden ? Jag kollade precis höjdmätaren.

                                                                     Här syns hur sjöbrisen håller på att glida in från havet. Eftersom sjöbrisen är kall luft

                                                                    skjuter den in under fastlandsluften, vilket medför att möjligheterna för termik försvinner.

                                                                    Den kalla sjöbrisen lägger sig som ett lock över marken.

                                                               Solens energi håller min modell i luften, vindkraftverken står stilla just nu då sjöbrisen försöker

                                                              få övertaget.

                                                                Här syns i någon mån molngatorna med Cu-moln.

                                                                      400 meter

                                                                  På finalen med full bromsklaff aktiverad.

                                                                30 % klaff inför landning.

                                                                 Ruffen putsas av en ………puts. Traktorn fungerar nu efter en stor motorrenovering av Christer

                                                                Persson och Lennart Persson perfekt. Medlemmarna ska vara tacksam för eldsjälarna,

                                                                som möjliggör att vårt fält hålls i fint skick.

                                                                    Höka…..synd det  inte är fler som besöker detta  fina fält. Kanske inte modellflyg i klassisk

                                                                    bemärkelse lockar längre ?

                                                                   Nu kanske bara tv, dator och Iphone är det viktiga ?

                                                                   Banvallen vid industrispåret. Det bästa stället för smultronplockning.

                                                                   Ni kan ju se att smultronen blommar och de brukar vara plockfärdiga just innan midsommartid.

                                                                   Lupinerna längst upp planterades av Ann-Marie, Kurt Lennås sambo på tidigt 80-tal . De är nu

                                                                  spridda över banvallen.

                                                                  Kurt Lennå , för er som inte vet vem det är, är nu ca 83 år gammal och var en av de duktigaste

                                                                   modellbyggarna i  Sverige på sin tid.

                                                                  Han är dessutom klubbens hedersmedlem.

                                                                  Det är vackert !

                                                                   En insekt kravlar runt på sin Sisyfosfärd, som väl för insekten tycks vara oändlig,

                                                                   på maskrosens blomma.

                                                                Kan man inte flyga modeller kan man skicka upp varmluftsballonger.

                                                                Lägger man i mer bränsle flyger de långt och högt.

                                                                 Två hundar i 4 meter sprintlopp………mot lockande godis…….

                                                                 Som avslutning en bild på en friflygande modell konstruerad för nästan 70 år sen.

mats

går framåt med raska steg.

Pär hade länge pratat om att bygga en konventionell segelmodell i balsakonstruktion. Någonstans mellan 250-280 cm spännvidd och en så lätt modell som möjligt.

Han valde att bygga en Lunak, som är en tjeckisk aerobatisk kärra konstruerad ungefär 1950.

Bygget är ett konventionellt balsabygge. Därmed inte sagt,  att det är enkelt,  då det kräver mycket hantverksarbete och erfarenhet, för att det ska bli bra. Man vill ju bygga,  så det blir både starkt och lätt.

Pär vill att modellen ska flyga lätt i termiken, men den ska också kunna pinna på lite om det behövs. Därför har han valt en laminär profil, nära originalets.

Pär kommer att klä modellen med papper utom visa roderytor som kläs med siden. I och med att han ska klä med papper kommer planets konstruktion att stå fram för betraktaren.

Men lite bilder säger mer än tusen ord så här kommer lite:

   Pär i sin verkstad med sin Lunak på bänken.

Det ligger mycket hantverk bakom en sådan kropp….

Att såga ut alla spanten är inte gjort i en handvändning.

Kroppen uppbyggd på klassiskt sätt med spant och longeronger.

Ni ser att balsan är limmad mellan spanten, inte över !

   Bakdelen av kroppen där stabben ska anslutas.

Pär beskriver vingfastsättningen.

Man får inte vara främmande för nyare material. Pär använder kolfiber för att styva

                                                                    upp och stärka konstruktionen.

Vingarna är konventionella sprygelvingar, förstärkta med kolfiberroving.

                                                                   I bakkanten ska skevroder och klaffar sitta.

   Vingroten med fastsättningsarnordningen.

  Jag tycker det ser ut som en laminär profil som ger bra egenskaper i både

                                                                   hög fart och vid termikflygning.

  Fena och stabbe utgör en enhet, som är lätt losstagbar.

      Stabilisatorn är av typen All Flying Stab.

  Färdig modell med allting i ska väga ca 1 kg, säger Pär.

Montering av stabbe bild 1.

     Stabben låses i framkant av en plugg in i ett rör i kroppen. Bild 2.

Här låses stabben med en M4 nylonskruv.

     Det här blir grejor säger byggaren.

        Pär har just limmat 1 mm balsa vikt blött över en form som ska bli framkanten på

                                                               skevroder och klaff mot vingen.

      Så ser skev/klafframkanten ut efter den är tagen ur formen.

Bygger man i lösvirke är det bra med ett lager till hands.

          Pärs modellplansfabrik.

Två modeller på hyllan. Till vänster en Boxer och till höger en Fly Baby.

Pärs fru Inga-Lisa med deras jättekatt.

Läs här om Lunak:

Letov LF-107 Lunak Glider

Tillverkare: Letov
Model: LF-107 Lunak
Spännvidd: 14m / 46ft
År: 1949
Längd: 6.64m / 22ft
Höjd: 1.47m / 5ft
Vingyta: 13.01m² / 140ft²
Namn: Letov LF-107 Lunak Glider
Tomvikt: 199.58kg / 440lbs
Maxvikt: 299.38kg / 660lbs
Högsta tillåtna hastighet: 349.15km/h

Letov LF-107 Lunak Aerobatic Glider

Det tjeckiska aerobatiska segelflygplanet LF-Lunak 107 designades av Rudy Letow och utvecklades med hjälp av piloter och konstruktörer. Planets goda egenskaper både vad gäller dess konstflygförmåga och dess övriga flygegenskaper tilldrog sig stor uppmärksamhet vid nationella och internationella tävlingar. 75 exemplar av Lunak byggdes, sen togs produktionsresurserna i anspråk av Sovjetväldet för att bygga Mig-15. I dag finns bara 9 luftvärdiga Lunak kvar.

mats

Fast inte för det jag hoppats på…..

I går såg väderutsikten bra ut för en sejour på Hovs Hallar. Detvar lovat 2-3 m/sek nord, med  dragning mot NNO senare under dan och ganska soligt. Jag informerade  andra hangflygare , så vi skulle kunna bli ett glatt gäng.

Men det sket sig. Vinden var redan kl 1200 NO och mycket svag. Så , det blev ju till att anpassa sig.

Min Ava ville jag testa med min nya JR-radio,  så jag åkte ner till Höka. I spåren i gräset såg jag,  det redan varit piloter där och flugit.

Men ihop med modellen, i med en minicam och iväg. Det var ju lite spännande,  om allt skulle funka efter mina problem tidigare.

Allt var helt ok, trots jag flög riktigt långt bort och riktigt högt. Just över den platsen där jag tidigare haft problem,  testade jag noga. Inga problem.

Så efter en timma i luften var jag djupfryst om fingrarna, för naturligtvis hade jag inga vantar med……

Vädret var vindstilla, lite sol och bitvis svag termik.

Således föll testet ut till full belåtenhet.

Förresten, JR, det betyder Japan Radio och är ett mycket gammalt och mycket stort företag. De är kända för sina fina mottagare som vi sändareamatörer sätter värde på.

                                                                Ja, ni ser själva, mer vindstilla kan det inte bli.

                                                                     Min Ava efter en perfekt landning.

mats

Att återse ett hang,  som man flög på för 30 år sen,  skapar nostalgi….’

…..dock märkte man i den barska verkligheten att allt är inte som förr. Naturen ändrar sig snabbt. Antingen genom dess egen försorg eller med hjälp av människan.

Hanget jag besökte är egentligen resterna av en Litorinavall, vilket ni kan googla på, så får ni reda på vad det är, vilken vi använde, när vi flög med våra termik/hangmodeller på 70-, och 80-talet. Vi hade inte så stora krav då, utan det viktigaste var att flyga till varje pris.

Hanget var som alla inlandshang turbulent och ett bra ställe att ligga och avvakta termikblåsorna på. Man gick från hanget in i blåsan, kurvade med upp och sen kunde man, om man ville, flyga hela dan.

När vi var här då, fanns det vall/gräs mellan de nu två “öarna” av gräs. Platsen är ju en fornminnesplats med gravhögar från järnåldern och heter “Haga”.
Den stora gräsytan möjliggjorde att landa på ett enkelt sätt och hanget var tillgängligt med bil. Nu har jordbrukaren plöjt och sått mellan fornminnena, så man kan säga, att hanget är i sig ett minne….

Jag körde dit för att kolla hur det var och tog lite bilder.

Det är ju så, när man är flygsugen, att jag måste bara ut och och flyga. För min personliga del klarar jag inte att hänga framför dator eller tv och se på meningslösheter. Även om flygomständigheterna inte är bra, så skiter jag i det, bara jag får se någon av mina modeller i luften.

Kan man sen kombinera flygning med lite foto och video, så når man ett mål till. Man dokumenterar och då kan jag sitta hemma och återuppleva flygningen.

Så här kommer lite bilder, som visar det sydhalländska kustlandskapet och hur nära kusten skogslandskapet  går. Kanske man skulle skriva hedlandskapet i stället för skogslandskapet, då skogen planterades på 1800-talets slut till stora delar.

Vassego, här är bilder:

                                                      Här syns resterna av Litorinavallarna. Områden mellan är nu kultiverat, förut var där vall/bete.

                                                         Ser ut som ett djur från tertiärtid….

                                                                         Höstens färger i landskapet

                                                                           Naturen ändrar sig fort. Det ser inte ut som det “brukade”…

                                                             Halländskt kustlandskap riktning söderut.

                                                           Gammal gubbe som leker med sina flygplan…

Här är en liten sightseeingvideo:

mats

fick jag uppleva i onsdags med min Ava Pro.

Onsdagen hade bjudit på fint sensommarväder med höga temperaturer. Eftersom det varit relativt kallt förut,  var det goda förutsättningar för vertikala rörelser i luften, då det var labilt skiktat. Därför tog jag min Ava Pro och åkte ut nordost Halmstad till en plats,  jag länge velat testa på nytt. Platsen ligger vid ett större gods och marken är här klassificerad som Fornminnesmark. Detta hindrar ju inte,  att man vistas där och flyger och det finns ingen arg markägare, som kör bort en modellflygare.

Start kl 1830 och till min överraskning var det god termik. Termiken var vitt spridd, som om det lyfte över stora ytor. Helt annat än termikflyg på dagen. Så det var jag och ormvråkar och en glada som flög termik. Jag tänkte, att om jag har tur,  kan jag se en kungsörn, som är förekommande här.

Jag kan inte fotografera min flygning, jag var ju ensam. I modellen hade jag en minicam som vanligt, men jag ska bespara er filmen. inte för denvar dålig, men jag har filmer på min blogg, så det räcker.

Efter flygningen åkte jag till den gamla allén,  som en gång ledde in till godset. Där hade funnits ekar planterade för hundratals år sen, men som dött och nu stod bara de kala stammarna kvar som vitnande benknotor. Vilket dock inte hindrade mig att söka motiv i kvällsjuset. Så jag tog lite bilder och de kommer här:

   Så här såg det ut från platsen där jag flög vid min framkomst.

Ser ni gubben som växer fram ur den gamla almen. Tänk om han kunde berättat om alla som passerat förbi under alla åren….? Men visst har han en  

                                                             potatisnäsa ?          

  Ser ut som ett förhistoriskt älghuvud eller. Får länkar i skallen till stiliserat älghuvud av sten som en järn- eller bronsåldersmänniska tillverkat

                                                             och som man kan se i många standarverk om konst från förr.

                                                           Här är älghuvudet jag tänkte på. Det är en stridsyxa i sten från Uppland. (Tack för hjälpen Google)

                                                          Läsa mera: http://www.historiska.se/template/RelatedImagePopup.aspx?parent=25252&image=25260

     Inte ens jag med min fantasi kan säga vad detta är för ett djur……ser ut som en säl/sjöelefant som har vridit in sig  almens virke.

Den ensamma almen står som ett utropstecken sägande att: Mig rår ni inte på !

     Denna bilden länkade mig tillbaka till Djungelboken, filmen. Minns ni det fanns en panter där som var lite barnpassare till Mowgli ?

                                                          Jag tycker djuret, hette hon inte Baghera, visar sin huvudprofil i almen upp till höger…

                                                          Fast å andra sidan…….tycker jag det är likt en vrålande brunstig sjöelefant.

   Märkligt utseende på träden. Ser ut som vore den drabbad av pesten…..

  I bakgrunden Ivars Kulle. Varför det nu ska heta det. Det finns inget i historien som knyter någon som heter Ivar till denna gravkulle.

                                                              Jag tycker man skulle ta bort träden på kullen, för de fanns där inte från början. Kullens magiska innehåll har försvunnit med träden.

                                                              Tycker jag.

Här kommer ytterligare upplysning om träden i alléerna vid Sperlingsholm.

Efter påpekande från Pär Lundqvist, blev jag slutgiltigt överbevisad om,  att träden i allén vid Sperlingsholm är av tre sorter. Alm, ek och kastanj.

Almarna drabbades häromåret av den så kallade almsjukan och dog och de vita skeletten av almarna är det som står kvar. Vill ni läsa om detta så klicka på denna länk:

http://www.trafikverket.se/PageFiles/83856/forstudie_forslagshandling_vag594_20120612.pdf

räcker inte denna länken så kolla denna oxå:

http://www.lansstyrelsen.se/halland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/Rapporter/2007/Meddelande2007_21V%C3%A5rdplanSperlingsholm.pdf

Således drar jag mig med böjt huvud mig skamset tillbaka i skamvrån och lär mig där att se skillnad på en avskalad alm och en avskalad ek !

     …..så här såg det ut när jag landat.

mats

att ta sig en termiksväng…

nu när vädret är så vackert och lämpligt för modellflyg. Tisdagen gav 15 graders värme och svag vind, vilket gjorde att jag tog med en av mina trogna Blue Phoenixar i bilen när jag skulle skaffa virke till en vindskydd åt hästarna.

Först arbetet dock. Ner och hyrde en släpvagn på Statoil och så ut på E6. Då försvann allt ljus på instrumentbrädan och alla varningssymbolerna lysste. Helomvändning, tillbaka med släpet och upp till verkstaden. Bilen utandades sin sista suck på parkeringen utanför verkstaden. Felet ? Generatorn lagt av. Kul. Får min bil i morgon förhoppningsvis. Man behöver inte byta generator utan troligtvis räcker det att byta diodbryggan. Men jag orkar inte klabba utan sa till om en ny generator.

Vi får se om det funkar sen, men det gör det väl.

Som vanligt fick jag låna verkstadens gamla 740 Volvo under tiden min bil lagas. Så tillbaka till Statoil och hämta släpet sen ner till mitt gamla arbete och mygla lite virke. Köra hem, lasta av och stapla det fint så det inte blir krokigt.

Men nu, efter körning hit och dit var det dags att flyga lite. Fast först skulle hästarna ha ensilage. Jag såg ju hur fåglarna flög termik över mig och i mina tankar var jag redan långt över marken.

Ok, min Blå Fenix blev ihopsatt och ivägslängd. På 75 m höjd kunde jag stänga motorn då en kraftig blåsa släppte. Det var mycket stark torrtermik och jag fick 2 timmar i luften. Sen orkade jag inte mer, trots jag satt i en bekväm trädgårdsstol. Men det kändes härligt att våren kommit så långt som den har. I morgon är det lovad nordvästlig vind på Hovs Hallar och då ska jag flyga skärm eller modell.

Detta är enda bilden från idag på min kärra efter landning bland hästskitarna:

mats

eller vad tycker ni om detta ?

I fredags kl 1621 beställde jag från 

 http://www.hyperflight.co.uk/ 

en kropp till min HyperAva.

                                                              Så här kom det idag.

Under beställningens gång fick jag ett hjälpsamt och positivt bemötande av Neil på företaget, som jag tidigare skrivit.

I dag måndag morgon kl 0832 knackade det på min dörr och en budfirma stod där med mitt paket, som innehöll, ja just det , min avakropp jag beställt på fredagen !

Kan det bli bättre ? Jag tvivlar !

Tack för en snabb leverans, säger jag i alla fall !

mats

som förutom ett brett och djupt sortiment

också är måna om sina kunder och försöker hjälpa dessa på bästa möjliga sätt.

Jag behövde en kropp till en HyperAva och

 http://www.hyperflight.co.uk/ 

såg till att jag fick just rätt detalj. Han som handlade mitt ärende heter Neil.

Därför rekommenderar jag verkligen detta företag, som ställer upp som man gör. Man ställer upp såtillvida att man försäkrar sig om att det kunden beställer verkligen är det han är ute efter. Det känns betryggande. Dessutom finner jag priserna bra, jämfört vad man betalar på andra ställen. När jag mailade till Wladimir Models i Ukraina har jag hittills inte fått svar.

Så behöver ni hitech för segelkärror eller hitechmodeller kontakta ovanstående.

Så här ser deras hemsida ut:

mats

Min nya Picolario har just landat via DHL.

För 25 år sedan köpte jag min första variometer från en firma i USA.

Vad en variometer är ? Googla !

Det var en stor pjäs med ett jättelikt utjämningskärl. Sensorn var en enkel tråd och känsligheten var så där. Denna fungerade i många år för mig, men när jag för 10 år sedan läste om Picolarion i tyska tidningar köpte jag en sådan. Picolarion säljs i Tyskland av Thommy Seidel, som gav i uppdrag till en hitechfirma att konstruera den efter hans krav. Renschler, som är ett stort elektronikföretag byggde en variometer, som skulle motsvara kraven.

Picolarion har funkat perfekt och den som kom i dag är min tredje. Jag har dessutom en vario och gps från Eagle Tree i USA, men den är för komplicerad och “kan” för mycket.

Picolarion har en inställd känslighet för variometern på 3 cm/sekunden. Bättre behövs inte. Det är tekniskt möjligt att ställa in så den reagerar på 3 mm/sek, men det är ingen mening. Höjdmätarens noggrannhet är +- 1 meter.

Arbetsspänning är från 4.6 till 13 Volt. Storleken är 82 x 24 x 14 mm. Vikten är ca 10 gram med allt.

Den sänder på vald frekvens och det finns 64 olika att välja mellan.

Här är en lista på vad Picolarion gör:

Mäter sjunk/stig

Talangivelse av höjd och spänning i mottagaren.

Flyglog, om du har gps-tillsatsen.

Hastighetsangivelse om du har monterat pitotröret.

Glidtal och position med gps-tillsatsen.

Övervakning av motor.

Röstvarning om mottagaren tappar kontakten med sändaren. Viktigt för 2.4 gHz piloter.

Picolarion är mycket enkel att använda. Man manövrerar den genom en tre-vägsspak på en av sändarens kanaler.

Sändaren arbetar på frekvens 433 mHz och hur långt bort jag än har flugit, har jag aldrig förlorat kontakten med Picolarion.

Som mottagare använder jag en omtrimmad LPD-radio. Kan du köpa hos Conrad.se och vill du inte det kan du köpa den hos Thommys modellfirma i Tyskland.

Att flyga med Picolarion ger ännu en dimension till din flygning. Det är, som att återliva,v när man flög segel i fullskala. Nu behöver man inte gissa hur högt man är, eller om man stiger eller sjunker, tack vare Picolarion så vet du !

Jag rekommenderar Picoarion varmt, den har gett mycket glädje. Min högsta höjd med en av mina Avor är 1180 meter asl.

Det har jag svart på vitt på tack vare Picolarions loggfunktion.

Här är några bilder:

Från vänster: Kanalindelning med angivelse hur switcharna ska stå.

Manövreringsknapp i menyn på Picolarion.

Inställningsswitchar för frekvensen.

“Bubbla” som sitter över trycksensorn.

Slangen som tillför det statiska trycket till sensorn.

Kabeln som ansluts till en fri kanal på mottagaren.

Ovansidan

Tillverkare och del av ovansida

Picolario senaste modellen

Till vänster sändarantennen för data till mottagaren hos piloten.

Vad den kostar..?  ca 3000 spänn.

Thommys hemsida:

http://www.thommys.com/vario-picolario-logger/index.html

Frågor på variometern eller hur man köper,  kan ni ställa till mig via E-post: flyhigh(och så det där konstiga aet)bahnhof.se

Nu är det snart…….dags, för stortsegelmeetinget på Ålleberg.

Den 3-5 juni är det meeting på Ålleberg. Ett besök rekommenderas för alla, som är intresserade av segelflyg och då speciellt stora modeller.

Vill ni se bilder på förra årets meeting så går ni hit:

https://hangflygning.se/?p6412

Läs om det på IGG Sveriges hemsida:

http://www.igg-sverige.se/

mats

Tävlingshöjdmätare för modeller

CAM = Competition Altimeter for Models

 En elektronisk liten manick som används, om man vill begränsa motortiden eller höjden,  när man flyger/tävlar med elseglare. Pluggas in mellan mottagaren och reglaget. 

Denna elektronikkonstruktion borde man kunna använda att aktivera aerodynamiska bromsar på en segelmodell, som kommit för högt och till exempel samtidigt aktivera en pipare i modellen, vilken underlättar upphittandet. Bara fantasin sätter gränser, till vad man kan använda en CAM till.

Kan köpas av Soaring Circuits i USA för ca 50 dollar.

Länk där du kan läsa om  CAM:en:

http://www.soaringcircuits.com/

mats

Kom det idag.

Att få modellflygpaket är alltid spännande. De två paketen jag fick från Tyskland tog från beställning 5 dagar, vilket jag tycker är snabbt.

Vad det var i paketen. Tja, ett innehöll en modell och det andra innehöll nåt som vägde 6 kg……………

Blir spännande att sortera upp allt. lite som julafton.

Ett litet och ett stort……undrar vad som finns i det lilla..?

Epsilon elseglare. Kollade innan jag beställde vilken profil vingarna hade. Mh 32,  vilket borgar för penetreringsförmåga.

Profilen Mh 32 är en profil från professor Martin Hepperle,  som bland annat arbetat vid Göttingens universitet, berömt för sina banbrytande arbeten inom  aerodynamik och konstruerandet och förståelsen för   vingprofilers egenskaper. Jag kan ju inte säga att jag känner honom, men vi har mailat mycket till varandra om vissa aerodynamiska problemställningar.

Lite ur lådan.

Fortsättning följer.

mats

landar snart i form av en stor låda i min brevlåda.

Nu är vi tre man,  som beställt varsin ny elseglare
hos Staufenbiel.

I alla fall för min egen del så har jag gått och sneglat
lång tid på denna modell, som har fått bra kritik ,
av de som byggt den och flugit den.

Så tisdag eller  onsdag får jag den och då får jag
lyckligtvis en anledning att sätta mig  i modellplansfabriken
igen.

I modellen kommer jag bara att använda HobbyKings
små digitala vingservon, som väger 8 gram styck.
Ytterligare utrustning blir en ny Picolario med GPS
och annat godis.

Mottagaren blir Spektrum 9-kanals med två satelliter,
som har förlängda feedrar till antennerna.

Jag ser verkligen fram emot modellen och jag kommer
att redovisa, jag vill inte säga bygget, utan det är ju
monteringen  på min blogg.

Så här ser den ut och det finns video och bilder på
den på Staufenbiellänken nertill :

                                                                            Landningsklaff aktiverad.

                                                                                        Snygg modell eller…?

              några bilder från Midsommar 2010.

Jag satt och rotade bland bilder i mitt stora arkiv och hittade några bilder från i somras vid midsommartid  från Höka.

Tomas och Stefan, även mest känd som “Blomman” i modellflygsverige provflög och ställde in Tomas nya elseglare Silent Dream. Jag var den förre ägaren till denna välldigt välflygande modell, men eftersom jag inte flög mer med den fick Tomas överta den.

Silent Dream konstruerades speciellt för en eurpeisk tävlingsklass för elseglare och är anpassad till det reglementet. Jag tror den fortfarande finns att köpa om man googlar på namnet.

Nåväl här kommer några bilder, så ni kan drömma er tillbaka till sommaren.

                                              En Silent Dream mot välkänd bakgrund.

                                          Tack vare sin fina profil har modellen både en bra polar och bra förmåga att penetrera.

                                I blåsan dra man ca 20 grader klaff för att öka lyftkraften och för man ska kunna utnyttja lyftet maximalt.

Modellen försedd med en Megamotor vilket är mer än väl för att komma upp. Jag har alltid haft principen att använda så liten motor som möjligt och så mycket batteri som behövs för att få tyngdpunkten rätt. Mitt syfte med en elseglare är ju att flyga termik, inte att ha en överstark motor och bränna acken på 5 uppdrag.  Därför behöver jag aldrig ladda mina elseglare på fältet. En laddning räcker för mig hela dagen.

                                                    Tomas och Blomman med kritiska blickar.

                                              Det ser ganska härligt ut eller hur ? Jag menar,  om jag ser ut genom fönstret nu så yr snön.

Det gäller bara att hålla ut  6 dagar till för då vänder det och dagarna blir åter längre.

mats