I tisdags åkte vi till Linköping för att hämta min Spirit Elite hos Sören Gustavsson.
Vi möttes av mycket kraftigt snöfall på Nissastigen norr om Gislaved. Trafiken gick långsamt bakom plogbilarna, men det var bara att ta det lugnt och avvakta.
Tack vare navigatorn i bilen körde vi rätt med en gång, vilket underlättades av att Sören bodde i utkanten av staden. Navigatorn är ett utmärkt och billigt hjälpmedel
om man håller den uppdaterad och om man litar på
dess data.
Vidare är det ett måste, att du ställt in den korrekt,
som till exempel att du valt ”Snabbaste vägen” i stället
för ”Kortaste vägen”.
Jag valde kortaste vägen en gång och hamnade ute på
en skogsstig…
Sören är en modellflygare sen många år och hade inrett ett av sina rum som modellfabrik.
Längs väggarna hängde många års produktion av modeller både för luft och hav.
Min Spirit låg i sin originallåda och allt var oöppnat.
Efter lite prat packade jag modellen i bilen och vi vände söderut.
Fast bara till Flygvapenmuseet där vi skulle mellanlanda för en rundgång och lunch.
Efter vi gjort det vi skulle anträdde vi hemresan i klart väder.
Kl 18 lade jag min Spirit i sin låda på en av hyllorna i min modellverkstad
600 km bilkörning i delvis tjockt snöfall…vad gör man inte för sin hobby ?
Sören Gustavsson, en ungdomlig modellflygare…
Han hade tagit fram Spiriten och den var precis som jag förväntade mig; Ny i kartong.
Has hobbyrum var fullpackat med vad 50 års modellflygande hade producerat.
Detta var en scratchbygd P-51.
En segelmodell producerad på 80-talet. Hög kvalitet med goda flygegenskaper.
En rad med lätta inomhusmodeller, av vilka Sören särskilt framhöll Pitts S-2.
Segelbåtar och en gammal Kavan ? Bell Jetranger.
Den närmsta modellen är inte att ta miste på. En Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson. Är detta världens mest byggda 2 m segelkärra ? Som då elflyget kom fick en renässans.
En parad med segelmodeller.
Kropp till Bell Jetranger.
Längst upp en komplett Lama helikopter. Under den en Schlüter Superior.
Detta är en fin modell, säger Sören.
Jag kommer med lite framtida rapporter om projektet Spirit Elite.
…utan det handlar om upplevelser av naturen också.
Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.
Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.
Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.
Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.
Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.
Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.
Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.
Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om världsmetropolenLaholmi hopp om att kunna ta
en termikblåsa.
Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga torrtermik.
Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.
Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten. Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.
Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.
Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.
Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.
Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.
Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.
Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.
Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.
Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.
Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.
Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.
Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.
Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.
Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.
Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.
Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.
Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.
Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.
Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.
Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se, då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.
Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.
Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.
Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !
Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.
Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.
Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer med, då jag åker ut med modellerna.
Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.
Förresten…
…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.
Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka på hur det låter, då dessa tre samtidigt för en animerad mopsdiskussion.
Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hurSMFF
och MFN borde skötas.
Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet haft en mening. Men nu…
Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.
Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
”Likes” i ett forum…
Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…
Kanske vi skulle modellflyga istället ?
Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?
Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.
Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.
Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…
Häng med…och flyg med dina modeller !
”När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?
Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.
Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?
Kanske en matta i min hall eller ? Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.
Klart för take-off.
Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !
Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.
Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.
Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…
En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…
Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ? Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?
Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.
En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…
Bofink…
…hans kompis gulsparven…
Bofinken…en vacker fågel.
Vi håller kollen …
Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…
Proviantering inför en lång flygtur.
Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.
…de chanser som ges att komma ut och utöva min hobby.
På Hovs Hallar har jag nyligen fått några fina flygningar på hanget.
Den senaste tiden har jag inte uppdaterat bloggen så ofta
av olika skäl. Vi får se, om jag kan bättra mig. Jag vet, att en blogg eller hemsida som inte uppdateras
är en fullständigt död anka.
Min blogg vill jag hålla levande för dig som är besökare… så gott det går.
Alltnog, vi har haft en högtrycksrygg med solsken och
passerande kallfronter.
Detta ger möjligheter för sjöbris och därmed startar
hangmotorn vid kusten.
Vinden har mestadels legat på nord eller med en aning dragning åt nordost. Vindhastigheten har varit låg. I genomsnitt mellan 1-3 m/sek, vilken är mer än tillräckligt för exempelvis min ärrade Spirit.
Då det är svagt lyft riktning nord, ska man se upp med topprotor och kantrotor. Det gäller att starta i rätt ögonblick och dra iväg modellen med all kraft du har.
Detta, då det är en fördel att ladda in rörelseenergi i modellen, för att ha lite valfrihet att manövrera vid kanten, om det krisar.
Att åka nedanför kanten, 70 m lodrätt, är inget önskeläge, hur duktig och van du än är som modellflygare på hang.
Jag kom upp i lyftet efter lite akrobatik över kanten och väl i den laminära havsvinden var det en barnlek att flyga.
Ok, nu är jag på 100 m höjd, vad gör jag sen då ?
Jag flyger min utomordentligt vältrimmade Spirit och njuter av dess rörelser. Ibland njuter jag åt min egen flygning oxå…
Jag menar, då jag verkligen försöker flyga rent och effektivt genom att använda samtliga roder på rätt sätt.
Det är inte nödvändigt att flyga som en galning på ett hang.
Man kan bara njuta av flyg och natur.
Genom högtrycksryggen och att kallfronter passerat, fick vi en labil skiktning i luftmassan, som möjliggjorde termikflygning.
Sjöbrisen indikerar på sitt sätt termikförekomst inne över land, då Cu-moln bildas. Den stigande luften, som bildar molnen ska ju ersättas och då sugs luft från havet in och sjöbrisen drar igång.
Jag har varit ute och flugit termik under just dess förhållandena de sista dagarna. Vindstyrkan har varit låg, varför jag kunde kurva utan att driva iväg en kilometer.
Ofta har jag startat vid 9-10-tiden och då har termiken varit svag. Termiken må vara svag, men min HyperAva tar minsta blåsa genom modellens utomordentliga egenskaper.
Blåsorna tidigt på dagen, där jag flyger, är svaga och glesa, så det gäller att utnyttja modellens förmåga.
Efter hand som instrålningen ökar, blir termiken bättre och mer utbredd. Vid 12-tiden är det gott om vidsträckta områden, där det lyfter. Problemet är inte att komma upp, utan att komma ner.
Lite hjälp med flygandet har jag av migrerande ormvråkar, vilka nu beger sig till Sydeuropa och Afrika för en behaglig vinter.
Vi kan förvänta en ökning de närmaste 14 dagarna av flyttfåglarna.
På förmiddagen flyger jag torrtermik, men vid 13-tiden börjar det blomma av Cu-moln. I torsdags var det sådant väder. Vinden var i torsdags O-SO ca 1-3 m/sek.
Ett problem hade vi med konvektionsdimma. Som du vet, sätter dimma ner sikten och gör modellen svårare att se.
Så det blev till att hålla modellen nära sig.
I torsdags startade jag 0930, mellanlandade för att byta kamerabatteri efter lite mer än en timma, för att definitivt landa kl 1300.
Så mer än 3 timmar i luften.
Under mina flygningar förbrukade min gamla Mega-motor
och mottagare med servo och telemetri 2070 mA,
vilket var, vad jag fick i, då jag laddade efter hemkomsten.
Vi är ju bara i början av September, varför jag hoppas på flera möjligheter till termikflyg.
Vi modellflygare är som loppan…vi lever på hoppet…
Här kommer diverse bilder…som är tagna med min Mobius, där jag klippt stillbilder ur videomaterial.
Min Spirit på HH
Klart för start.
Så här såg det ut, där jag flyger termik för 14 dagar sen…inte ett grönt strå på vallen.
Så här ser det ut i dag…
Då var gräset gult och björkarna släppte sina löv.
Nu har växtligheten kommit igång efter regn.
Då…
Nu grönskar det igen.
Start med Mobiusen på bommen videofilmande.
Du ser ingen Cumulusbildning kl 0930
Men termik det flyger vi…
Ja, skyn är blå.
Jag gnetade mycket mellan 50-100 meter…
Dag för landning så ut med aerodynamiska bromsarna
4 m Ava…ser du molnen till höger ?? Små Lenticularis från Hallandsåsen.
Du ser det var disigt, vilket satte ner sikten.
Enstaka grågäss på väg till sina betesplatser.
Naturen har startat om och blåklockan prunkar.
Skyn klockan 12 där jag flyger.
Vallen växer så det knakar nu.
Undrar hur lång tid människorna för 1200 år sen tog på sig
för att transportera hit och resa denna monolit ?
På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.
Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var 33 C…Då är det varmt.
Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på att temperaturen i havet är relativt land hög.
Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en ganska stationär tornfalk där,
som jag ville få lite bilder på.
Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner min fotosession.
Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet. Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.
Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris med den hastighet vi hade
i dag, flyter den svala sjöbrisen in över land och skjuter den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.
Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra ytterligare 100 m med motor.
Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.
Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.
Men håll ut, snart kommer hösten !!
Lite ögonblick från min flygdag.
Du ser…gult på marken, västlig svag vind.
Klart starta.
Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg. Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.
Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger. Och en glödande sol.
Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.
Så här ser det ut nu i Halland.
Nedpackning – Hemgång
I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…
…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...
…nu efter solskenet mycket söta och goda.
Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.
Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !
Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.
Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi ännu en gång fick tillbaka”Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota Köpenhamn.
Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.
Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med höga temperaturer.
Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.
Allt tillsammans har det gjort, att vi nu i Juli 2018 har ett gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018. Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.
Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med i ett land så rikt på sötvatten…
Hoppas jetströmmen ändrar sig, så låset till Skandinavien går
upp för nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.
Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva något med överdrifter, förväntar jag mig, att
Exessen ska skriva i rubrikerna ”Kaostorka”….
OK, nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…
I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.
Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och telemetrin aktiverad 0915.
Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men tryckvinden
var ostlig. Jag startade, steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.
Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…
Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.
Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.
Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !
Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell slutligen landat.
Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma, för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…
Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?
Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.
Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna, men lika tyst där.
Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.
Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.
Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.
Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.
Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.
Om min modell gått i FailSafe och ”fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen. Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern. Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att köra motorn, men den startade inte.
Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet. Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut. Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.
Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.
Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken och maskerade sig själv.
Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den ska sitta, då modellen har dåligt med plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan, vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?
Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget. Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.
I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…
Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.
Uppe på min ”Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev iväg, då jag kurvade.
Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till, eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.
Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.
Vem vill flyga bort en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror, alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger, han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.
Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin modell igen, om du letar i
enlighet, med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare, som aldrig flugit bort något….
Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?
Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:
Jag och Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt. Lite för avslappnat för mig, då vi stod och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ? Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare ett rejält brak bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske. Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det, då man står och
pratar i stället för att flyga. Denna gången lagade jag modellen på kvällen, tack vare det var
en balsamodell. Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.
Spiriten var åter fit for fight !
För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…
Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus. När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena. Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro som var samma som en av mina, en GoPro 3+.
Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell, så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.
Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.
Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.
För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.
Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla, att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.
Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.
Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !
Spänn fast dig så åker vi !
Jetströmmen i dag söndag 15. Juli
För du inte ska glömma vad som är på G…
-12, eller +28….vilket väljer du ?
Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.
Start med italiensk kamera i plasthöljet.
Du kan se ytterkanten av åskfronten…
Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?
Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.
Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.
Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…
Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.
I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.
En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…
Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.
Här ser du hur björkarna handhar torkan…
Nybildningarna växer hastigt till sig. Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna indikerar det starka vertikala rörelser i luften.
Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.
Nu kom lite regn…
Kanske dags att montera åskledare ?
Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.
Hit kom fronten.
Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.
Landningen med Avan.
Blixt och dunder… …hagel och regn…
Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.
Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.
Hos mig är det inga döda punkter…inte under modellflygsäsongen i alla fall. Då gäller det att utnyttja tillfällena, då vädret är superbt. Som det var i dag tisdag. Solsken och knalltermik och som det var i söndags med fin hangvind på HH.
Jag var på båda platserna och flög. På HH träffade jag några
skärmflygare, som av nån anledning låg och parawaitade.
Vädret för skärmflyg var perfekt. Nordvästlig vind 5-7 m/sek laminärt.
Min modell flög som på räls. Inget termiskt vid det låga hanget
vid Segeltorp. Vinden sval och med mycket energi.
Vi fick 2 timmar i luften, under vilken tid många som
promenerade förbi, begrundade det jag ägnade mig åt.
I dag tisdag var det i stort vindstilla, solsken och adiabatiskt.
Molnbasen på ca 6000 fot.
Åkte till Tjärby för att lufta min gamla Ava. Makalös termik.
Som vanligt inga problem att komma upp, utan fastmer knepigt
att bränna höjden på ett för modellen bra sätt.
Här blev det nästan 3 timmar i luften, sen orkade jag inte mer,
då det var mycket varmt.
Jag smällde lite bilder med min Mobius, vilka visar ett par
moment från mina flygningar. Hoppa ombord !
Klart start Tjärby
Inställning och start av min GoPro
Om jag hade termik ? Have a guess…
Ser du min mygga…
Jag gjorde en något brutal landning, för att undvika ett staket...
Min ena vingspets slog i marken. Men tack vare att jag använder polyamidskruvar blev enda skadan vid landningen då vingen vreds, att skruven rök av. Därmed undvek jag skador på vinge och vingfastsättning.
Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen. Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…
Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder , så håll ut om du är intresserad.
När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt. Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.
Det blir mycket bilder i anslutning till marken, då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.
Såedemede…
Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966
Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.
En sky med 7/8 Cu kan verka dramatisk då Cu får drag av Cu Congestus.
Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner, oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.
En modell med stort sidoförhållande är vackert. Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…
Service på bogserkärran.
Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??
En sanning som vi sändareamatörer (SM6LMH) brukar
framhålla, då det ryker från våra konstruktioner…
För några dagar sen hade jag ett vingservo, som
stannade just på grund av att det var kortslutning.
Nyfiken på vad som gått sönder öppnade jag och undersökte servot. Resultatet syns på bilden.
Sådant händer…
Jo, jag var ute och flög lite termik i går oxå. Först torrtermik och vid 13-tiden bildades Cumulus
och termiken blev mycket stark. Jag fick 3 timmar
i termiken. Plus lite bilder från min Mobius.
Stillbilderna är klippta från videon min Mobius tagit…
Häng med !
Några välstekta IC…
Sista förberedelserna innan take off.
Upp nu !
’Inte speciellt molnrikt. Bara lite moln med iskristaller högt upp.
En vimsig glada försökte hänga med en HyperAva i termiken……men som jag alltid hävdat…
…har en glada gentemot en väl influgen och välflugen Ava…
…inte skuggan av en chans…
…att hänga med.
Här ser du att det börjat blomma Cumulus. Det bästa av allt idag var att det fanns absolut ingen vind, som drev iväg modellen.
…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.
Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik premiären med Avan i går. Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.
Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering, då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig efter vinterns renovering och översyn.
Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av den tredelade vingen, hade jag riktat upp.
Avan flög exakt, som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen över vingen.
Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket värme från solen, att svag men utbredd termik fanns.
Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.
En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad, ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.
Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där, var det
enkelt att stanna kvar. Det var inget kämpande att hålla höjden,
utan termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.
Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa, hur mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.
Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga vindar.
Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario. Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga utan telemetri.
Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med detta årets premiär med Old Faithful…
Jag har två andra fina högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats på väggen i hangaren hemma.
Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.
Det tycker jag, min Mobius gör.
Hoppa in och häng med du också !
Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.
Undrar hur länge min Ava hänger med ? Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt, fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.
Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.
Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.
”Oooo..”, utbrister bocken. ” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”
Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…
Roll on !
Min acke är 5 år gammal…inte dåligt. Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.
Jag har en drivlina, som inte drar som en pylonkärra. Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…
Det gör, jag vågar påstå, att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande. Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.
Reaching for the skies
Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.
Ser du pricken ?
HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.
Final
De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade. Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade. Känns tryggt i vissa lägen.
Hur många gånger har jag inte landat här…
Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.
Den gamles plats.
Kan jag ha det bättre som modellflygare ?
Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !
…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till 13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.
Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe. Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.
Klockan var 0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.
Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den ökande instrålningen från solen.
I luften flög förutom jag idag massor av sånglärkor, som fyllde luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna verkligen ville övertyga lyssnaren att, jo, det är vår nu !
Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig, men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.
Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.
För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet. Nästa gång jag ska ut hit, tar jag med en av mina Avor.
Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.
På hemvägen körde jag upp till en skogssjö, jag väl känner till för att se, om någon is fanns kvar.
Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön, nu vill jag se en isfri vattenyta.
Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.
På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare landade på en åker jämte sjön. Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.
När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka och vände andra gången 5 m från mig.
Är man ute i naturen sker alltid något !
Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.
Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius. Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.
Häng med om du vill !
Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.
Japp, då är det dags.
Släppet…
Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.
Piloten spanar
Ni får ursäkta att horisonten blev sned…
Inga Cumulusmoln i dag.
På finalen.
…eller blev det en överflygning bara…
Ser du mitt flarn i luften ?
Landning
Snart nog…
Färdigt för idag. Återstår bara…
…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.
Sjön jag besökte.
Även i den halländska skogsbygden byggdes pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…
På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.
Skedänder och bläsänder.
And med specialdesignad näbbutrustning.
Herr och fru skedand kryssar i sjön.
En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.
Harpalten som sa hej två gånger till mig…
…innan han vände mig ryggen.
I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.
Känner du värmen i gläntan ?
På denna granstock växer det små björkar.
Två tranor gled förbi…
…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.
I dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…
Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att publicera mer av varan snart.
Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.
Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden. Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.
Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:
CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde att vårt byggande och byggteknik revolutionerades. Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?
Eller hur vi, då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters segelmodell satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid… ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden...
Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter,vilket gjort våra fogar lättare, starkare och snabbt bindande.
Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt, under en period på 10 år,
vår hobby. Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet på fält, som hade problem med grannar med bullerfobier.
Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller, vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som var praktiskt hanterbara.
Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…
Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt. Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.
Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på 5 minuter.
Vi får se.
Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.
Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.
Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av flöden av information,
tjänster och varor.
Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg, vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…
I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.
I och med detta tappar myndigheterna kontrollen av
dröneriet på ett sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.
Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat, med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera, vad som sker med bilderna ? Svaret är enkelt, de kan inte.
Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget, är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket myndighetsuppvaknande på grund av den
uppdykande existensen av multikopterfarkoster .
Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det bestående tycker…därför måste det, som en del kallar
”samhället”, reglera fenomenet med hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?
Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.
Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare, inte
hade flugit nära flygplatser ?
Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat exempel med en drönare, som i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller annans egendom.
Ett enda …alltså inga ”Vi tyckte oss…”, ”Jag hörde en som”…
eller ”Det sades av vittnen…”. Nej hard facts.
Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.
Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !
Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags termikflygare, som inte har telemetri ?
Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !
Se på en GPS-Tracker.Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du, var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.
Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag är ute i bygden och flyger ?
Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.
Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.
Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?
Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare varit uppe på 121 meters höjd…
I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen. Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?
Nix och tror du, att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?
Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu, efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.
Denna skandal är mycket större, än vi tror. Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet. Så det kontrollerande och reglerande organet saknar för mig fullständigt trovärdighet.
Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat problem i samhället ? Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.
Nåväl, detta var bara lite krokiga morgonfunderingar från en gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…
Nej mina vänner, nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget uppe på Ålleberg och gläds åt det !
Spänn fast dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !
Jag funderade på, vad jag kan göra för att få mina besökare på bättre humör och skapa lite hopp om kommande flygningar, då vädret är bättre, än den bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige just nu…
Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?
Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.
Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor och den vackra naturen.
Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna i den post, jag tidigare skrev.
I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och 5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !
Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK vid deras fina fält !
Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !
Lördagen bjöd oss fin termik med solsken, nästan ingen vind och
en atmosfär som var synnerligen labilt skiktad.
Alltså upplagt för flyg. Så iväg till min vanliga
termikflygplats med mina vanliga modeller.
Det gäller, för mig i alla fall, att utnyttja de tillfällen som finns under den varmare årstiden, vilka har goda
betingelser för termikflyg. Höst och vinter nalkas med
mindre angenämt väder…
Termik fanns det redan 0930 i rikt mått. Som vanligt, väl uppe på
150 m, behövde jag inte kämpa om höjden.
Snarare tvärtom. Hur ska jag undvika att komma för högt…
Som alla aktiva termikflygare vet vi som flyger just for the fun of it,
att vi när en önskan att komma högre och högre …vilket innebär en viss risk.
Inte så att Ikarus öde skulle drabba oss om vi flyger för högt,
utan vi kan tappa modellen ur sikte.
Oavsett hur innovativt du målar din modell, med streck, fluoriserande färger eller andra fantastiska färgkombinationer,
så blir det så, att på 600 m är alla modeller grå.
En sky med gråa moln, eller en sky med skarp sol som reflekterar i modellen gör, att vi som flyger högt och långt ifrån 0ss, vi har problemet att kunna semodellen säkert under
flygningen.
Vänder du bort blicken i 2 sekunder eller är ouppmärksam, kan du tappa bort ögonkontakten med din modell. Då kan det vara kört.
Enda räddningen för mig, om jag misslyckas att få syn på den , är att dra i nödbromsen.
Det vill säga, jag slår av sändaren, därmed initierande
så modellen går in i förprogrammerat failsafe-läge.
Min Avas FailSafe är:
Full aerodynamisk broms, stängd motor, en aning höjdroder och ytterst lite sidoroder.
Då går modellen i en sjunkande kontrollerad cirkel snabbt mot marken. Allt syftande till att
skaffa mig tid.
Detta läget har jag noga provat ut och jag testar
alltid att mitt Fail-Safeläge är aktiverat före start.
Ibland hade jag önskat, man kunde lösa ut en rökpatron i
en modell, om man tappar kontakten. Finns att köpa.
Det hade givit mig en möjlighet att finna en mer eller
mindre friflygande modell som är på rymmen.
Min erfarenhet då jag tappat modellen är att försöka känna igen molnformationen, där jag sist flög. Spana av den ytan. Får jag inget napp, så spanar jag längs en tänkt flygbana
med vinden. En Ava flyger fort och flyttar sig långt på 10 sekunder.
Flyger du med ca 60 km/timman flyttar du dig 225 m
inräknat avdriften med 5 m/sek vind.
Under letandet efter modellen är jag hjälpt av telemetridata från ljudet från variometern och höjdmätaren. Det ger mig
en anvisning om hur min modell beter sig, även om jag inte
kan se den
Förra sommaren blev en räddning för mig, då jag tappade
modellen, att jag hörde det laminära suset över vingprofilen. På en Ava hörs det långt. Med långt håll menar jag
från 250 m höjd plus horisontellt avstånd till modell.
Det viktigaste vid ett tapp är att ha nerverna under kontroll och att jag agerar efter en plan. Irra inte planlöst med blicken. Din modell finns i regel
aldrig, där du tror den finns, för då hade du ju funnit
den med en gång.
Nej, man blir alltid överraskad att finna den i regel
långt bort från det förmodade området.
Flyger du bort din modell, så markera riktningen i
marken, genom att skrapa ett streck i marken i den
riktning, där du sist såg modellen. Kolla sen vindriktning och vindhastighet och försök
uppskatta med ledning av höjden, hur långt modellen
kan ha drivit iväg.
Sen tar du fram kartan, som du naturligtvis alltid har med dig och din syftkompass, för att rita in bäringen, där du sist såg modellen och den bäring du uppskattar den har efter landning och avdrift med vinden.
Ja, sen är det bara att leta…
Jag höll mig i dag innanför ramarna och hade koll på
min modell.
Inte bara höll jag tillbaka på höjden för avståndets
skull, jag hade lyckats smeta solskyddssalva ? på
min ena kontaktlins , vilket gjorde, att synen på
ena ögat var suddig.
Hur som helst, efter 1 timma i luften skulle jag landa
och byta batteri i min Gopro. Min modell landade framför två personer, som kom spankulerande med
sin hund och det visade sig var Sam Lundqvist,
Pärs ättelägg med sin hund i koppel och sin kvinna lösgående…
Ett roligt återseende då vi inte träffats på 20 år.
Sedermera dök även Lundqvist Sr upp för att flyga sin ASW-15.
Jag bytte mitt batteri i kameran och startade på nytt.
Runt 1330-tiden var jag nöjd, packade ihop och åkte hem. Dessutom gjorde sig sjöbrisen påmind genom att sopa
bort termiken.
Det var första gången i år, som sjöbrisen gjort sig
märkbar här, så det påverkade min flygning på ett
avgörande sätt.
Men jag var nöjd, med de 2,5 timmar jag fick i termiken.
Min totala flygtid med min HyperAva i termik är nu
802.5 timmar.
Minst.
Jag plåtade med olika kameror och här kommer min
story från i lördags. Den kameran jag får bäst bilder med
och jag menar då, inte tekniskt utan händelsemässigt,
det är min Mobius, som jag har på mösskärmen fäst
med kardborreband.
Med kameran på mösskärmen är jag ständigt med i
händelserna, för sker något, då ser jag åt det hållet
och då är ju kameran med och alert.
Mobiusen tar oväntat bra bilder. Jag har ställt in
4 bilder/sekunden tagning då jag har 32 Gb minneskort
och utbytt batteri med dubbla kapaciteten mot originalet.
Finns att köpa nå nätet i England.
Det ger mig möjlighet att ta ca 10K bilder. Som i sin
tur medger ca 60-70 minuters kontinuerlig fotografering.
Du kan också videofilma i Hd och sen klippa stillbilder
ur videon.
Med video får man större valfrihet på bekostnad
av kvaliteten. Jag föredrar utifrån min erfarenhet
stillbildstagning.
Vad flög du i lördags?
Take-off med Avan.
Jo, det var bra termik.
…för jag fick en blåsa på 75 m höjd.
Dags för landning nummer 1.
Ser ju bra ut…
Halv broms 2 dm upp…
…då är det klart för sättning…
…stabben i marken i alla fall…
Ett par hoppade för säkerhets skull åt sidan…
…vilket visade sig vara Pärs son Sam med dam och hund.
Jag ser, att tiden hade gått sen vi sist sågs…
Godda !
Kommer du ihåg 1974 då jag…
Lite avklätt…
Efter regnskvättarna har växtligheten tagit ny sats.
Fibblorna fäller ut sin vackra kronblad…
…och Pär fäller ut sina vingar på sin ASW-15
Nu blir det en start.
Det var just vid Pärs start dåligt lyft med turbulens…
…med vinden kommande snett från höger, så det blev
en medvindssväng här, vilket inte gör flygningen enklare.
…och här blev det en landning efter att modellen gjort touch-and go på buskarna…
Jag är inte nödbedd, då det gäller att hänga med ut och flyga, då vi har så goda förhållande, vilka rådde i måndags, i alla fall i södra Halland.
Kl 12 hade vi uppskattningsvis 3/8 Cu och ingen vind. Det såg ut, att kunna bli en utmärkt termikdag.
3/8 Cu betyder att himmeln är täckt till 3/8 med Cumulusmoln, vilket är en indikator på termisk aktivitet i atmosfären.
Var vi åkte ? Jo, med tanke på eventuell sjöbris drog vi oss ca 10 km bort från kusten. Nu blev inte sjöbrisen något problem, eftersom den inte kom igång förrän vid 15-tiden.
Min modell…ja, det var min HyperAva, som jag utrustade
med en GoPro, som fotograferade parallellt med vingen och
en Mobius, som jag monterat på en hållare på kroppsbommen
som filmade framåt.
Alltså monterat och klart för start kl 1300. Variometern påkopplad och min flygstol på plats med en vattenflaska i hållaren på stolsbordet.
Så iväg med modellen i den stilla luften och 23-gradiga värmen.
Luften var full av fjärilar över gräsytan, där jag startar och landar, som ett tecken att sommaren kanske inte är slut än.
Vi klättrade till 75 m, där variometerns frekvens på pipandet steg snabbt.
Således stängde jag motorn och i samma ögonblick lossade huven i kolfiber på modellen. Som jag vis av erfarenheten har säkrat med en bit persiennsnöre.
Jag har tappat en huv tidigare i åkern nedanför hanget,
som Pär Lundqvist lyckades hitta för mig.
Med huven hängande som ett aerodynamiskt påhäng,
fortsatte min Ava att tryggt kurva högre i termiken.
Jag klättrade verkligen snabbt till 550 m och väl uppe på höjd behövdes inga termikvarv för att behålla höjden.
Det var bara att flyga delfinflygning. Delfinflygning innebär.
att jag i normal luft flyger med normal trim, men då jag flyger
i stigande luft, försöker jag flyga med lägsta sjunkhastighet
och så sakta det är effektivt, för att kunna plocka så mycket
höjdvinst jag kan i stigande luft.
Flyger man under ovanstående betingelser, så känner jag
mig i alla fall helt avslappnad i mitt flygande.
Dock beredd på åtgärder, om de skulle behövas av någon
anledning.
Då det gäller radiostyrt modellflyg, vet jag, visare av 45 års
erfarenhet, att allt kan hända !
Ingen oförutsett skedde. Det enda som dök upp i skyn var, skulle jag vilja säga, en glada som med glatt.. hjärta piggybackade på
min HyperAva i termikblåsorna.
Jag anser gladorna, jämfört med ormvråkar, ärsämre flygare.
Speciellt märks det i termik. Om jag flyger termik med en
glada och jag flyger ut i sjunket och börjar kurva, då hänger gladan på i mitt kurvande, som endast leder till höjdförlust.
Under termikflygning har inte gladan skuggan av en chans
att hänga med min Ava i stiget.
Snart kommer de migrerande vråkarna i stora flockar på sin
väg mot södra Europa eller Afrika. Då kommer vi att få se
på termikflygning !
Kl 1530 landade min Ava i gräset efter nästan 3 timmar i
termiken.
Min strömförbrukning för motor och rx+vario = 885 mA
för hela tiden.
Så du förstår, det var goda förhållanden.
Jag fotograferade med två ombordkameror och hade en
GoPro monterad på en höbal.
Den ville jag skulle plåta min verksamhet och som du kommer att se, blev det en hel del bilder.
Det är för mig lite förvånande, att mina besökare på bloggen
ständigt efterfrågar bilder…så jag tänker låta det komma
sådana även i framtiden.
Bilderna är, med få undantag, klippta ur videofilmer från
GoPro och Mobius.
Hoppa in, knäpp fast dig och njut av mina ögonblick med
min kära Ava !
Koll av allt innan start.
Efter start lossade huven som du kan se.
Till vänster sitter min ständigt närvarande GoPro.
Den fick hänga och dingla i 1.5 timma…
Sladden, som sticker ut vid kameran, är
en antenn för min Picolario variometer.
Den löst hängande huven tycktes inte påverka flygegenskaperna negativt.
Vyerna får ni på köpet…
Dags för landning…bromsa bort höjden.
Ut med bromsen. Jag ser alltid till att ha god höjd vid planering för landning.
Du ser min vita bil till vänster. Precis jämte den landade jag.
Jag kommer in snett beroende på några ryttare med hästar, som jag inte ville störa.
Efter ett par tusen landningar med min Ava,
sätter jag den exakt där jag vill utan problem.
Klart
Denna skyn vill jag bli mött av, då jag ska termikflyga med mina modeller !
Min trogna Ava. Nu försedd med kamera på kroppsbommen.
Min flygstol uppsatt och laddad med vattenflaska.
Ett fibbligt bidrag till glädje för de botaniskt intresserade. Kolla så vackert kronbladen är ordnade.
Kan man säga att skyn lockar ?
Eller använda ett slitet uttryck: The sky is the limit…
De gamla ekarna skapar varje år tusentals frö. Kanske ett frö om året gror och slår rot, ett sådant kan du se här i förgrunden.
På väg ut för start.
Förväntansfull…jomenvisst !
Inget orda om, du se vad jag gör på sekvensen av bilder..
Low pass genom turbulensen med bra fart.
Landning på gång.
Full broms.
Mycket anfallsvinkel för öka luftmotståndet och korta landningssträckan.
Fenan släpar i marken, men vingen flyger fortfarande
trots den höga anfallsvinkeln.
Man hör sägas, att då du landar, ska du flyga så sakta, tills modellen viker sig just över marken…Nonsens. Vingen viker sig inte, då du gör en normal landning, eftersom cirkulationen bibehålls tills hastigheten är noll.
Genom att du flyger saktare, så kommer
helt enkelt vingen till slut inte att kunna skapa
den lyftkraft som krävs för att hålla planet
i luften. Visst kan du vika ett plan vid landningen, resultatet har vi sett åtskilliga gånger i form av ett haveri, som med en
travestering av Procol Harems text kan sägas: Att modellen
”turned cartwheels cross the tarmac”…med känt resultat.
…så blev det nästan 3 timmar i termiken i dag tisdag.
Med vem då månntro ?
Jo, jag och min HyperAva.
Start 0905. Landning 1155.
Total tid i termik med min HyperAva: 777 timmar.
Bilder: Klipp ur Mobius video. Stillbilder Sony.
Ava och en Volvotraktor, vid pass 65 år unga tillsammans.
Kontroll av att stabben sitter rätt.
Jag noterade, att kroppsbommen inte var 100 %
fixerad i kroppen, men det ordnade sig med en droppe Ca.
Lite justering behövs kanske…
På finalen i den turbulenta vinden.
Final Snart sättning.
Sporren i gräset nu men nosen flyger fortfarande. Allt dokumenterat av den allestädes
närvarande kameran. I detta fallet en Mobius, som jag anser tar mycket bra video och stillbilder.
Detta med tanke på kamerans storlek och pris. Värd att testa.
De vanliga naturbilderna…
Inte något ekivokt… utan ett ekollon…
Regnskvättarna har initierat en något sen sommar-
blomning, som gör, att markerna är färg- och doftrika.
I måndags och tisdags fick jag nästan 6 timmar i termiken…
Självklart kan jag inte sitta hemma i dvala framför en tv, utan då vädret är som det var dessa två dagar, solsken, vind svag, i synnerhet i tisdags och med fin Cumulusbildning. Då tar jag naturligtvis en modell med mig för att kunna
svinga mig uppåt i termiken.
Det är ju det, att få vara ute med mina termikmodeller,
jag drömt om hela vintern…så visst flyger jag under
dessa förhållanden, då ALLT tycks falla i den aktive
modellflygarens händer.
Min HyperAva har efter dessa två dagar med 6 timmar
i termiken loggat 771.5 timmar under termikflygning.
En respektabel siffra. Troligtvis ligger siffran över 800, då jag inte alltid
noterat mina flyg.
Måndagen bjöd på fin termik redan klockan 0930.
Att hålla sin Ava i luften var en piece of cake.
Varje minut då jag satt i min stol och hade min
kärra på höjd njöt jag.
Enda nackdelen i måndags var, att vinden på
förmiddagen var ganska frisk, så varje termikvarv
drev iväg modellen.
Men eftersom termiken på höjd var stark och
framför allt utbredd, behövde jag inte kurva speciellt
mycket, då jag utnyttjade termiken under delfinflygning. Detta går utmärkt att göra med en Ava tack vare
dess mycket fina profil med dess fördelaktiga polar.
Avan tål att flyga fort utan att stå stilla och sjunka
i motvinden.
Tisdagen var väderläget perfekt. Ingen vind, solsken,
3/8 Cu och 23 C.
Enkelt uttryckt jag fick 3 timmar i luften.
Hemma då jag laddade min acke från modellen,
som används för rx, telemetri och motor, så fick jag i 650 mA…Du förstår, att jag inte körde motor
i större omfattning.
Min Ava är en segelmodell…inte en motorkärra.
Förresten, efter regnskvättarna som kommit,
har naturen formligen exploderat i sin blomning.
Överallt blommar det, för att blommornas färger
och dofter ska locka till sig insekter , så örterna
ska bli pollinerade för att säkra arternas fortbestånd.
I tisdags startade jag 0950 och min modell tog
mark 1315. Detta inkluderar en landning för att montera
min kamera.
Här kommer två videosnuttar, som i någon
mån illustrerar mina två dagar under termikflygande
och förverkligande av drömmar, som ger mig
de upplevelser jag söker.
Vet du om, att från 1. Augusti gäller nya regler
för foto från luften ?
Växtligheten är överväldigande som i en Hollywooddjungel.
Jag tyckte jag såg Tarzan komma farande genom luften, svingande
sig i imaginära lianer med sitt för oss, som kollade Tarzanfilmer
på matinéerna på söndagseftermiddagen, typiska stridsrop…?
Jag växer inte mer…men jag har inte stupat…
Ljungen blommar efter regnet…naturens överflöd.
Meklåda, modell och stol…allt förberett för en fin flygdag.
Vinden…max 0.5 m/sek, väst
…Tjärbyhangets högteknologiska sensor,
som indikerar vind och nederbörd,
till gagn för ovetande modellflygare…
Åkervädd
Full fart på blomningen.
Komplicerad öppen överarmsfraktur…
Känner du lukten av blommande örter ?
Så såg skyn ut över mig.
4/8 Cu
En bra bild som illustrerar, vad som sker, då sjöbrisen slår till
med sin relativt kalla luft, som lägger sig som ett spärrlock närmast
marken och förhindrar termiken. Kallas också Laholmsbuktenväder.
vilket är till glädje för badgästerna. Dock icke för termikflygare…
För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets. Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte, att det har regnat.
Hade det kommit 300 mm, hade det varit en välgärning
med tanke på vårt mycket låga grundvatten.
Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig, att det kommit rejält med nederbörd.
Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter. En idyllisk bild av sommar ? Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna. Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket rikare..hoppas det blir regn…
Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk. Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.
Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så var det varmt i havet.
Jag tillbringade ofta sommarloven hos mina morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda förr ?
Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande ån, var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss rysningar.
Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…
Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.
Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.
När jag parkerat och monterat min modell, gick jag fram på
Litorinavallen och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är spetsen på Bjärehalvön.
Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter, då lukterna kom rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.
Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då. Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.
Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden. Jag blev nästan överväldigad.
Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.
Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.
Så här var min dag, den dag det var sommaren 2017…
Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig, hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över den halländska kustbygdens odlingslandskap.
Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.
Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel, vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.
Sjöbrisen uppstår, då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över havet.
Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m. Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar den adiabatisk luften.
Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att om man kör upp sin modell till den höjden, kan du påträffa termik.
Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att kunna kurva upp sig.
Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket gör flygandet svårt.
Detta var en sådan dag, då jag var ute.
Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften, genom att hålla mig på 150 m och däröver.
God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore jag mer eller mindre prisgiven, under de förhållanden som rådde.
Här lite bilder och en videosnutt, som ger dig en föreställning,
hur det låter, då man använder en Picolario.
Spänn fast dig och häng med !
Det såg ju bra ut i alla fall…
…så vi startar…
…fast det var knalt med termik…
I min stol njutande.
Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.
Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.
En parad med segelmodeller.
