Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

MODELLFLYG AVDELNING 1 OCH AVDELNING 2.

 

 

 

 

 

Först hangflyg på HH – sen termik vid Tjärby…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hos mig är det inga döda punkter…inte under modellflygsäsongen
i alla fall. Då gäller det att utnyttja tillfällena, då vädret är superbt.
Som det var i dag tisdag. Solsken och knalltermik och som det var i
söndags med fin hangvind på HH.

Jag var på båda platserna och flög. På HH träffade jag några
skärmflygare,
som av nån anledning låg och parawaitade.

Vädret för skärmflyg var perfekt. Nordvästlig vind 5-7 m/sek laminärt.

Min modell flög som på räls. Inget termiskt vid det låga hanget
vid  Segeltorp.

Vinden sval och med mycket energi.

Vi fick 2 timmar i luften, under vilken tid många som
promenerade förbi, begrundade
det jag ägnade mig åt.

I dag tisdag var det i stort vindstilla, solsken och adiabatiskt.
Molnbasen på ca 6000 fot.

Åkte till Tjärby för att lufta min gamla Ava. Makalös termik.
Som vanligt inga problem att
komma upp, utan fastmer knepigt
att bränna höjden på ett för modellen bra sätt.

Här blev det nästan 3 timmar i luften, sen orkade jag inte mer,
då det var mycket varmt.

Jag smällde lite bilder med min Mobius, vilka visar ett par
moment från mina flygningar.

Hoppa ombord !

 

 

 

 

 

 

Klart start Tjärby

Inställning och start av min GoPro

 

 

 

Om jag hade termik ? Have a guess…

 

Ser du min mygga…

Jag gjorde en något brutal landning, för att undvika ett staket...

Min ena vingspets slog i marken.
Men tack vare att jag använder polyamidskruvar blev  enda
skadan vid landningen då vingen vreds, att skruven rök av.
Därmed undvek jag skador på vinge och vingfastsättning.

Vid Tjärby mognar körsbären.

Jepp, kameran funkar efter landningen.

Min Spirit på Segeltorpshanget…

…andäktigt beundrad av de stumma åskådarna…

Den gamle…

…och hans mekaniker.

Skärmflygare som väntar på…?

 

 

Kategorier
Termikflyg

IGG ÅLLEBERG 2018

 

 

 

 

Lite mera storsegelflygeri från Ålleberg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer ytterligare en bunta bilder på temat storsegel.
Kanske nån dubblett…but so what ?

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows Termikflyg

IGG TRÄFFEN 2018 ÅLLEBERG DEL II

 

 

 

 

…å nu blir det mer bilder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen.
Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…

Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder ,
så håll ut om du är intresserad.

När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt.

Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha
något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan
referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.

Det blir mycket bilder i anslutning till marken,
då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.

 

Såedemede…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966

Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.

 

En sky med 7/8 Cu kan  verka dramatisk  då Cu får drag av Cu Congestus.

 

 

 

 

Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner,
oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.

 

 

 

En modell med stort  sidoförhållande är vackert.
Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.
Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…

 

 

 

 

 

 

Service på bogserkärran.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??

 

 

Vy söderut.

Kategorier
Termikflyg

VÄLGRILLAD SERVO-IC OCH LITE TERMIK

 

 

 

 

” Friskt kopplat, hälften brunnet “.

 

 

 

 

 

 

En sanning som vi sändareamatörer (SM6LMH) brukar
framhålla,
då det ryker från våra konstruktioner…

För några dagar sen hade jag ett vingservo, som
stannade just på grund
av att det var kortslutning.

Nyfiken på vad som gått sönder öppnade
jag och undersökte servot. Resultatet syns på bilden.

Sådant händer…

Jo, jag var ute och flög lite termik i går oxå.
Först torrtermik och vid 13-tiden bildades Cumulus
och termiken
blev mycket stark. Jag fick 3 timmar
i termiken. Plus lite bilder
från min Mobius.

Stillbilderna är klippta från videon min Mobius tagit…

 

Häng med ! 

 

 

 

 

Några välstekta IC…

Sista förberedelserna innan take off.

Upp nu !

‘Inte speciellt molnrikt. Bara lite moln med iskristaller högt upp.

En vimsig glada försökte hänga med en HyperAva i termiken… …men som jag alltid hävdat…

…har en glada gentemot en väl influgen och välflugen Ava…

…inte skuggan av en chans…

…att hänga med.

Här ser du att det börjat blomma Cumulus. Det bästa av allt idag
var att det fanns absolut ingen vind, som drev iväg modellen.

 

 

 

En liten ombordvideo tagen med Mobius

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln
och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad,
ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt
att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan
termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna
få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur
mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av
ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna
kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första
riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga
vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga
utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med
detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket
förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats
på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska
liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om
för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Termikflyg

STORSEGLARE…

 

 

 

 

 

…och myndighetsutövning  ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I  dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…

Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.

Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.

Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.

Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:

CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?

Eller hur vi,  då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell  satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid…
ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden
...

Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare,  starkare och snabbt bindande.

Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som
tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt,
under en period på 10 år,
vår hobby.

Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar  med bullerfobier.

Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.

Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…

Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.

Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.

Vi får se.

Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.

Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera
och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga
tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta
skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.

Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya
vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av  flöden av information,
tjänster och varor.

Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…

I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.

I och med detta tappar myndigheterna kontrollen  av
dröneriet på ett
sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.

Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.

Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.

Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket
myndighetsuppvaknande  på grund av den
uppdykande  existensen av multikopterfarkoster .

Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste  det,  som en del kallar
“samhället”,
reglera fenomenet med  hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?

Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.

Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare,
inte
hade flugit nära flygplatser ?

Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare,  som
i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller
annans egendom.

Ett enda …alltså inga “Vi tyckte oss…”, “Jag hörde en som”…
eller “Det sades
av vittnen…”. Nej hard facts.

Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.

Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !

120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...

Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags
termikflygare, som inte har telemetri ?

Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !

Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du,  var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.

Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?

Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme
och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.

Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.

Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?

Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…

I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.

Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?

Nix och tror du,  att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två  kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?

Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu,  efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.

Denna skandal är mycket större,  än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det  kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.

Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg
under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat
problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.

Nåväl, detta  var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…

Nej mina vänner,  nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !

Spänn fast  dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar  i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ONLY THE SKY IS THE LIMIT…

 

 

 

 

 

…i alla fall för segelflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag funderade på,  vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…

Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?

Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.

Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.

Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.

I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !

Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !

Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

EN NY AVAIST…

 

 

 

 

 

…hälsar vi välkommen i gänget.

 

 

 

 

 

 

Peter skickade ett par bilder på sin nya Ava, som jag
är övertygad om kommer att ge sin ägare många
fina upplevelser i luften.

Det är svårt att inte lyckas med Avan !

Keep it up Peter !

 

 

 

Så här fin var min Ava oxå, då den var ny ur kartongen…
Nu efter 802.5 timmar i termik…något mera ärrad.

Kategorier
Termikflyg

LUNDQVIST JUNIOR OCH SENIOR

 

 

 

 

 

 

Jag flög termik och mötte människor vid Tjärby.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen bjöd oss fin termik med solsken, nästan ingen vind och
en atmosfär som var
synnerligen labilt skiktad.

Alltså upplagt för flyg. Så iväg till min vanliga
termikflygplats med mina vanliga
modeller.

Det gäller,  för mig i alla fall,  att utnyttja de tillfällen
som finns under den varmare årstiden, vilka har goda
betingelser för termikflyg. Höst och vinter
nalkas med
mindre angenämt väder…

Termik fanns det redan 0930 i rikt mått. Som vanligt, väl uppe på
150 m,  behövde jag inte kämpa om höjden.

Snarare tvärtom. Hur ska jag undvika att komma för högt…

Som alla aktiva termikflygare vet vi som flyger just for the fun of it,
att vi när en önskan att komma högre och högre …vilket innebär
en viss risk.
Inte så att Ikarus öde skulle drabba oss om vi flyger för högt,
utan vi kan tappa modellen ur sikte.

Oavsett hur innovativt  du målar din modell, med streck,  fluoriserande
färger eller andra fantastiska färgkombinationer,
så blir det så, att på 600 m är alla modeller grå.

En sky med gråa moln, eller en sky med skarp sol som
reflekterar i modellen gör, att vi som  flyger högt och långt
ifrån 0ss, vi har problemet att kunna se modellen säkert under
flygningen.

Vänder du bort blicken i 2 sekunder eller är ouppmärksam,
kan du tappa bort ögonkontakten med din modell.
Då kan det vara  kört.

Enda räddningen  för mig,  om jag misslyckas att få
syn på den , är att dra i nödbromsen.

Det vill säga,  jag slår av sändaren, därmed initierande
så modellen går in i
förprogrammerat failsafe-läge.

Min Avas FailSafe är:

Full aerodynamisk broms, stängd motor,
en aning höjdroder och ytterst lite sidoroder.

Då går modellen i en sjunkande kontrollerad
cirkel snabbt mot marken. Allt syftande till att
skaffa mig tid.
Detta läget har jag noga provat ut och jag testar
alltid att mitt Fail-Safeläge  är aktiverat före start.

Ibland hade jag önskat, man kunde lösa ut en rökpatron i
en modell,
om man tappar kontakten. Finns att köpa.
Det hade givit mig en möjlighet att finna en mer eller
mindre friflygande modell som är på rymmen.

Min erfarenhet då jag tappat modellen är att försöka känna
igen molnformationen,  där jag sist flög. Spana av den ytan.
Får jag inget napp,  så spanar jag längs en tänkt flygbana
med vinden.

En Ava flyger fort och flyttar sig långt på 10 sekunder.
Flyger du med ca 60 km/timman flyttar du dig 225 m
inräknat avdriften med 5 m/sek vind.

Under letandet efter modellen är jag hjälpt  av telemetridata
från ljudet från variometern och höjdmätaren. Det ger mig
en anvisning om hur min modell beter sig, även om jag inte
kan se den

Förra sommaren blev en räddning för mig, då jag tappade
modellen, 
att jag hörde det laminära suset över vingprofilen.
På en Ava hörs det långt. Med långt håll  menar jag
från 250 m höjd plus horisontellt avstånd till modell.

Det viktigaste vid ett tapp är att ha nerverna under
kontroll och att  jag agerar efter en plan.
Irra inte planlöst  med blicken. Din modell finns i regel
aldrig, där du tror den finns, för då hade du ju funnit
den med en gång.
Nej, man blir alltid överraskad att finna den i regel
långt bort från det förmodade området.

Flyger du bort din modell,  så markera riktningen i
marken, genom att skrapa ett streck i marken i den
riktning,
där du sist såg modellen.
Kolla sen vindriktning och vindhastighet och försök
uppskatta
med ledning av höjden,  hur långt modellen
kan ha drivit iväg.

Sen tar du fram kartan, som du naturligtvis alltid har
med dig och din syftkompass, för att rita in bäringen,
där du sist såg modellen och den bäring du uppskattar
den har efter landning och avdrift med vinden.

Ja, sen är det bara att leta…

Jag höll mig i dag innanför ramarna och hade koll på
min modell.
Inte bara höll jag tillbaka på höjden
för avståndets
skull, jag hade lyckats smeta solskyddssalva ? på
min ena  kontaktlins , vilket gjorde,  att synen på
ena ögat
var suddig.

Hur som helst, efter 1 timma i luften skulle jag landa
och byta batteri i min Gopro. Min modell landade
framför två personer, som kom spankulerande med
sin hund och det visade sig var Sam Lundqvist,
Pärs ättelägg
med sin hund i koppel och sin kvinna lösgående…

Ett roligt återseende då vi inte träffats på 20 år.

Sedermera dök även Lundqvist Sr upp för att flyga sin ASW-15.

Jag bytte mitt batteri i kameran och startade på nytt.
Runt  1330-tiden var jag nöjd, packade ihop och åkte hem.

Dessutom gjorde sig sjöbrisen påmind genom att sopa
bort termiken.
Det var första gången i år, som sjöbrisen gjort
sig
märkbar här, så det påverkade min flygning på ett
avgörande sätt.

Men jag var nöjd, med de 2,5 timmar jag fick i termiken.
Min totala flygtid med min HyperAva i termik är nu
802.5 timmar.
Minst.

Jag plåtade med olika kameror och här kommer min
story från i lördags. Den kameran jag får bäst bilder med
och jag menar då, inte tekniskt utan händelsemässigt,
det är min Mobius, som jag har på mösskärmen fäst
med kardborreband.

Med kameran på mösskärmen är jag ständigt med i
händelserna,
för sker något, då ser jag åt det hållet
och då är ju kameran
med och alert.

Mobiusen tar oväntat bra bilder. Jag har ställt in
4 bilder/sekunden tagning då jag har 32 Gb minneskort
och utbytt batteri med dubbla kapaciteten mot originalet.
Finns att köpa nå nätet i England.

Det ger mig möjlighet att ta ca 10K  bilder. Som i sin
tur medger
ca 60-70 minuters kontinuerlig fotografering.

Du kan också videofilma i Hd och sen klippa stillbilder
ur videon.
Med video får man större valfrihet på bekostnad
av kvaliteten. Jag föredrar utifrån min erfarenhet
stillbildstagning.

 

 

 

Vad flög du i lördags?

 

Take-off med Avan.

 

Jo, det var bra termik.

…för jag fick en blåsa på 75 m höjd.

Dags för landning nummer 1.

Ser ju bra ut…

Halv broms 2 dm upp…

…då är det klart för sättning…

…stabben i marken i alla fall…

Ett par hoppade för säkerhets skull åt sidan…

…vilket visade sig vara Pärs son Sam med dam och hund.

Jag ser,  att tiden hade gått sen vi sist sågs…

Godda !

Kommer du ihåg 1974 då jag…

Lite avklätt…

Efter regnskvättarna har växtligheten tagit ny sats.

Fibblorna fäller ut sin vackra kronblad…

…och Pär fäller ut sina vingar på sin ASW-15

 

Nu blir det en start.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var just vid Pärs start dåligt lyft med turbulens…
…med vinden kommande snett från höger, så det blev
en medvindssväng här, vilket inte gör flygningen enklare.

…och här blev det en landning efter att modellen gjort touch-and go på buskarna…

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

4/ 8 CU OCH NOLL (0) VIND…

 

 

 

 

 

…det väcker flyglusten hos mig !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är inte nödbedd, då det gäller att hänga med ut och flyga,
då vi har så goda förhållande, vilka rådde i måndags,
i alla fall i södra Halland.

Kl 12 hade vi uppskattningsvis 3/8 Cu och ingen vind. Det såg ut,
att kunna bli en utmärkt termikdag.

3/8 Cu betyder att himmeln är täckt till 3/8 med Cumulusmoln,
vilket är en indikator på termisk aktivitet i atmosfären.

Var vi åkte ?  Jo, med tanke på eventuell sjöbris drog vi oss ca 10
km bort från kusten. Nu blev inte sjöbrisen något problem,
eftersom den inte kom igång förrän vid 15-tiden.

Min modell…ja,  det var min HyperAva, som jag  utrustade
med en
GoPro,  som fotograferade parallellt med vingen och
en Mobius, 
som jag monterat på en hållare på kroppsbommen
som filmade
framåt.

Alltså monterat och klart för start kl 1300. Variometern påkopplad
och min flygstol på plats med en vattenflaska i hållaren på stolsbordet.

Så iväg med modellen i den stilla luften och 23-gradiga värmen.

Luften var full av fjärilar över gräsytan,  där jag startar och landar,
som ett tecken att sommaren kanske inte är slut än.

Vi klättrade till 75 m, där variometerns frekvens på pipandet
steg snabbt.

Således stängde jag motorn och i samma ögonblick
lossade huven i kolfiber på modellen. Som jag vis av erfarenheten
har säkrat med en bit persiennsnöre.
Jag har tappat en huv tidigare
i åkern nedanför hanget,
som Pär Lundqvist lyckades hitta för mig.

Med huven hängande som ett  aerodynamiskt påhäng,
fortsatte min
Ava att tryggt kurva högre i termiken.

Jag klättrade verkligen snabbt till 550 m och väl uppe på höjd
behövdes inga termikvarv för att behålla höjden.

Det var bara att flyga delfinflygning. Delfinflygning innebär.
att jag i normal luft
flyger med normal trim, men då jag flyger
i stigande luft, försöker jag
flyga med lägsta sjunkhastighet
och så sakta det är effektivt,  för att kunna plocka så mycket
höjdvinst
jag kan i stigande luft.

Flyger man under ovanstående betingelser,  så känner jag
mig i alla
fall helt avslappnad i mitt flygande.
Dock beredd på åtgärder, om
de skulle behövas av någon
anledning.

Då det gäller radiostyrt modellflyg, vet jag,  visare  av 45 års
erfarenhet,  att allt kan hända !

Ingen oförutsett skedde. Det enda som dök upp i skyn var, skulle
jag vilja säga, en glada som med glatt.. hjärta piggybackade på
min HyperAva
i  termikblåsorna.

Jag anser gladorna, jämfört med ormvråkar, är sämre flygare.
Speciellt märks det i termik. Om jag flyger termik
med en
glada och jag flyger ut i sjunket och börjar kurva, då hänger gladan

på i mitt kurvande,  som endast leder till höjdförlust.
Under termikflygning har inte gladan  skuggan av en chans
att hänga med min Ava i stiget.

Snart kommer de migrerande vråkarna i stora flockar på sin
väg mot
södra Europa eller Afrika. Då kommer vi att få se
på termikflygning !

Kl 1530 landade min Ava i gräset efter nästan 3 timmar i
termiken.

Min strömförbrukning för motor och rx+vario = 885 mA
för hela tiden.

Så du förstår, det var goda förhållanden.

Jag fotograferade med två ombordkameror och hade en
GoPro monterad
på en höbal.
Den ville jag skulle plåta min verksamhet och som du kommer

att se, blev det en hel del bilder.

Det är för mig lite förvånande,  att mina besökare på bloggen
ständigt efterfrågar
bilder…så jag tänker låta det komma
sådana  även i framtiden.

Bilderna är, med få undantag,  klippta ur videofilmer från
GoPro och Mobius.

Hoppa in, knäpp fast dig och njut av mina ögonblick med
min kära Ava !

 

Koll av allt innan start.

Efter start lossade huven som du kan se.
Till vänster sitter min ständigt närvarande GoPro.

Den fick hänga och dingla i 1.5 timma…
Sladden, som sticker ut vid kameran,  är
en antenn för min Picolario variometer.

Den löst hängande huven tycktes inte påverka  flygegenskaperna negativt.

Vyerna får ni på köpet…

Dags för landning…bromsa bort höjden.

Ut med bromsen. Jag ser alltid till att ha god höjd vid planering för landning.
Du ser min vita bil till vänster. Precis jämte den landade jag.

Jag kommer in snett beroende på några ryttare med hästar,  som jag inte ville störa.

Efter ett par tusen landningar med min Ava,
sätter jag den exakt där jag vill utan problem.

Klart

Denna skyn vill jag bli mött av, då jag ska termikflyga med mina modeller !

Min trogna Ava. Nu försedd med kamera på kroppsbommen.
Min flygstol uppsatt och laddad med vattenflaska.

Ett fibbligt  bidrag till glädje för de botaniskt intresserade.
Kolla så vackert kronbladen är ordnade.

Kan man säga att skyn lockar ?
Eller använda ett slitet uttryck: The sky is the limit…

De gamla ekarna skapar varje år tusentals frö.
Kanske ett frö om året gror och slår rot,
ett sådant kan du se här i förgrunden.

På väg ut för start.
Förväntansfull…jomenvisst !

Inget orda om, du se vad jag gör på sekvensen av bilder..

 

 

 

 

 

Low pass genom turbulensen med bra fart.

Landning på gång.

Full broms.

Mycket anfallsvinkel för öka luftmotståndet och korta landningssträckan.

Fenan släpar i marken, men vingen flyger fortfarande
trots den höga anfallsvinkeln.

Man hör sägas, att då du landar,  ska du flyga så sakta,
tills modellen viker sig just över marken…Nonsens.
Vingen viker sig inte, då  du gör en normal landning,
eftersom cirkulationen bibehålls tills hastigheten är noll.

Genom att du flyger saktare, så kommer
helt enkelt vingen till slut inte att
kunna skapa
den lyftkraft som krävs för att hålla planet
i luften.


Visst kan du vika ett plan vid landningen, resultatet har vi
sett åtskilliga gånger i form av ett haveri, som med en
travestering av Procol Harems text kan sägas: Att modellen
“turned cartwheels cross the tarmac”…med känt resultat.

cul !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

BARA FÖR ATT PÅMINNA ER OM…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…min blotta existens såsom varande modellflygare…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…så blev det nästan 3 timmar i termiken i dag tisdag.

Med vem då månntro ?

Jo, jag och min HyperAva.

Start 0905. Landning 1155.

Total tid i termik med min HyperAva: 777 timmar.

 

Bilder: Klipp ur Mobius video. Stillbilder Sony.

 

 

 

 

 

Ava och en Volvotraktor, vid pass 65 år unga tillsammans.

Kontroll av att stabben  sitter rätt.
Jag noterade,  att kroppsbommen inte var 100 %
fixerad i kroppen, men det ordnade sig med en droppe Ca.

Lite justering behövs kanske…

På finalen i den turbulenta vinden.

Final   Snart sättning.

Sporren i gräset nu men nosen flyger fortfarande. Allt dokumenterat av den allestädes
närvarande kameran. I detta fallet en Mobius, som jag anser tar mycket bra video och stillbilder.
Detta med tanke på kamerans storlek och pris. Värd att testa.

De vanliga naturbilderna…

Inte något ekivokt… utan ett ekollon…

Regnskvättarna har initierat en något sen sommar-
blomning,
som gör,  att markerna är färg- och doftrika.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNNU MER TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

…vilket är självklart i det nu fina vädret.

 

 

 

 

 

I måndags och tisdags fick jag nästan 6 timmar i termiken…

Självklart kan jag inte sitta hemma i dvala framför en tv,
utan då vädret är som det var  dessa två dagar, solsken, vind
svag, i synnerhet i tisdags och med fin Cumulusbildning.
Då tar jag naturligtvis  en modell med mig för att kunna
svinga mig uppåt i
termiken.

Det är ju det, att få vara ute med mina termikmodeller,
jag drömt om hela vintern…så visst flyger jag
under
dessa  förhållanden, då ALLT  tycks falla i den aktive
modellflygarens händer.

Min HyperAva har efter dessa två dagar med 6 timmar
i termiken loggat
771.5 timmar under termikflygning.

En respektabel siffra.
Troligtvis ligger siffran över 800, då jag inte alltid
noterat mina flyg.

Måndagen bjöd på fin termik redan klockan 0930.
Att hålla sin Ava
i luften var en piece of cake.

Varje minut då jag satt i min stol och hade min
kärra på höjd njöt jag.

Enda nackdelen i måndags var, att vinden på
förmiddagen var ganska
frisk, så varje termikvarv
drev iväg modellen.
Men eftersom termiken
på höjd var stark och
framför allt utbredd, behövde jag inte kurva
speciellt
mycket, då jag utnyttjade termiken under delfinflygning.

Detta går utmärkt att göra med en Ava tack vare
dess mycket fina
profil med dess fördelaktiga polar.
Avan tål att flyga fort utan att
stå stilla och sjunka
i motvinden.

Tisdagen var väderläget perfekt. Ingen vind, solsken,
3/8 Cu och 
23 C.

Enkelt uttryckt jag fick 3 timmar i luften.
Hemma  då jag laddade min acke
från modellen,
som används för rx, telemetri och motor, så fick
jag i 650 mA…Du förstår, att jag inte körde motor
i större omfattning.

Min Ava är en segelmodell…inte en motorkärra.

Förresten, efter regnskvättarna som kommit,
har naturen formligen
exploderat i sin blomning.
Överallt blommar det,  för att blommornas färger
och dofter ska locka
till sig insekter , så   örterna
ska bli pollinerade för att säkra arternas fortbestånd.

I tisdags startade jag 0950 och min modell tog
mark 1315.

Detta inkluderar en landning för att montera
min kamera.

Här kommer två videosnuttar,  som i någon
mån illustrerar
mina två dagar under termikflygande
och förverkligande
av drömmar,  som ger mig
de upplevelser jag söke
r.

Vet du om, att från 1. Augusti gäller nya regler
för foto från luften ?

Ett förnuftigt beslut som är taget.

 

Fibblorna blommar längs grusvägen.

Växtligheten är överväldigande som i en Hollywooddjungel.
Jag tyckte jag såg Tarzan komma farande genom luften, svingande
sig i imaginära lianer med sitt för oss, som kollade Tarzanfilmer
på matinéerna på söndagseftermiddagen, typiska stridsrop…?

 

 


Jag växer inte mer…men jag har inte stupat…

Ljungen blommar efter regnet…naturens överflöd.

Meklåda, modell och stol…allt förberett för en fin flygdag.

Vinden…max 0.5 m/sek,  väst
…Tjärbyhangets högteknologiska sensor,
som indikerar  vind och nederbörd,
till gagn för ovetande modellflygare…

Åkervädd

Full fart på blomningen.

Komplicerad öppen överarmsfraktur…

Känner du lukten av blommande örter ?


Så såg skyn ut över mig.
4/8 Cu

En bra bild som illustrerar,  vad som sker,  då sjöbrisen slår till
med sin relativt kalla luft,
som lägger sig som ett spärrlock närmast
marken och förhindrar termiken.
Kallas också Laholmsbuktenväder.
vilket är till glädje för badgästerna.
Dock icke för termikflygare…

 

Picolario Talk

 

 

 

Hoppa upp och sätt dig och kolla roderutslagen !

 

Kategorier
Termikflyg

SOMMAREN SOM INTE VAR

 

 

 

 

 

 

 

Sommar…har vi haft det i år ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var  det sommaren 2017. På onsdagen…

För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets.
Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte,
att det har regnat.

Hade det kommit 300 mm,  hade det varit en välgärning
med tanke på vårt  mycket låga grundvatten.

Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig,
att det kommit rejält med nederbörd.

Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter.

En idyllisk bild av sommar ?
Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna.
Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket
rikare..hoppas det blir regn…

Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk.
Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.

Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till
stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så
var det varmt i havet.

Jag tillbringade ofta sommarloven  hos mina
morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad
av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda
förr ?

Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande
ån,  var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi
kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss
rysningar.

Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…

Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.

Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger
termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.

När jag parkerat och monterat min modell,  gick jag fram på
Litorinavallen
och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är  spetsen på 
Bjärehalvön.

Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter,
då lukterna  kom  rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.

Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då.

Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var
sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.

Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden.

Jag blev nästan överväldigad.

Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har
nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.

Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.

Så här var min dag, den dag det var  sommaren 2017…

Förstår du,  varför jag helst flyger här ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen: Örelidsgravfältet.

Segelflygarens önskemoln.

No comment.

Mot Halmstad från  min Ava.

Tittut, sa en talgoxe till mig.

Mot Laholm

Österut…bilden tagen tidigt förmiddag.

En blå Veronika.
Axveronika

Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig,
hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över
den halländska kustbygdens odlingslandskap.

Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.

Vi ses !

Kategorier
Termikflyg

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

FLYGSUGET LÄTTADE LITE I ONSDAGS/TORSDAGS.

 

 

 

 

 

Vi fick lite ro i våra  termiksjälar,

då vi förunnades  fint väder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har gått och suktat denna sommar efter några riktigt
fina dagar, så jag kunde åka ut med någon av mina
termikmodeller och få några timmar i luften.

Vädret har varit bedrövligt i år. Väldigt likt förra årets
sommarväder. Kallt och mycket nordostlig vind.

Nu blev det fint i veckan med temp runt 22 grader och lite
vind. Onsdags 3-4 m/sek och i torsdags 1-3 m/sek.

Det var upplagt, för att flyga till exempel nån av Avorna.

Jag åkte ut till min vanliga plats och mellanlandade på
turen hos Pär Lundqvist, då jag behövde en M2 skruv till
mitt sidoroder.

Han visade mig sin Eastbourne Monoplane i liten skala,
som han försett med elmotor. Sist han flög med modellen
var ca 1983 på en friflygträff på F10 Ängelholm.
Modellen var då bestyckad med en G-Mark tvåcylindrig
boxermotor.

Markägaren hade just klippt gräset, där vi flyger termik
och tagit vallen, så vi har  nu oändliga landningsytor.

Det var cumulusbildning, varför jag spetsade på bra termik.

Första starten gav mig en blåsa på 50 m, där jag stängde
motorn och kurvade upp mig till 300 m.

Sen var det slut med termiken. Från 300 m och till marken
inte
ett enda ryck. Märkligt, för det var ingen sjöbris,
så vitt jag
kunde bedöma.

Efter landning och montering av kamera nytt försök
och jag
lyckades gneta mig upp igen. Jag tog alla chanser
att kurva,
hur lite stig jag än hade.

Är det klent med termik, får jag inte vara kräsen.
För att kunna kurva upp mig måste jag flyga

väldigt aktivt och anpassa kurvradien efter blåsan.
Således
kurvade jag brant,  för att hålla mig i kärnlyftet.

Var inte rädd att kurva brant, om du har en bra modell.
Korrigera bestämt om du ligger snett i blåsan.
Lita inte på
att modellen själv centrerar.

Vid denna flygningen gnetade jag i 25 cm stig för
att komma upp.

Då jag väl kom upp på 250 m,  tycktes detta vara den
magiska gränsen
mellan dåligt lyft och bättre lyft.
Väl där var det nu inga svårigheter
att hålla sig uppe.

Pär kom med sin Odenman A2:a modifierad med radio.
Den modellen
kan flyga på myras fis, så han kom
naturligtvis upp.

Precis som i onsdags fick jag i dag 2.5 timma i luften
med min Ava.

Även i dag var det segt med termiken, så det gällde
att flyga lyfteffektivt.

Så två goa termikdagar fick jag sittande i min
termikstol från Biltema !

Det är, som jag sagt tidigare: Man får inte missa tillfällena,
för de kommer inte 
tillbaka !

Här kommer ett litet bildspel med modeller, piloter och natur.

Förresten, nu är naturen absolut som vackrast.
Överallt blommar det och
dofterna är överväldigande,
om man har naturkänslig näsa.

Så ge dig ut i naturen termikmodellsburen !

 

;

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den

ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna,
jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna
mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen
och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran

och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen
om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln
genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.

Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

STORSEGLARE…STORA SEGLARE…

 

 

 

 

 

…och lite…annat.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en  modell med 10 m spännvidd,  är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare”  i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.

Allvarligt talat, så vet jag inte,  då en segelmodell går från “Seglare” till
“Storseglare”. Fast jag vet,  vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen.
  Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom
han fick titeln sig  förlänad av ER II.

Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt
att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en
liten modell. Det är fysikens lagar…

En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, 
med tanke på hur  turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
J
ag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man,  för att kunna
flygas skalenligt.

På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år,  i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.

Det är alltid en högtidsstund att få  komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla
intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot,  vad en
storseglare  med 8 m spännvidd
kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.

Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en  sådan sak som
radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.

De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är.  De är villigare att byta rc-anläggning.

Ja, bara en lite reflexion från min sida…

Detta har jag sett,  då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit
tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.

Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare,  som
hade den absolut bästa spakmekanik,  jag  upplevt.

På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.

Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag,  att
sättet att
överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att
delarna från de “gamla” systemen  inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15  rx..

På så sätt var det lättare förr.

Sista året var den starkaste trenden,  att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde  Yeti rc-anläggningar med tillbehör..

Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis  ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket,  eller mer än de “fina”
märkena till 1/5  av priset, så kan det ju helt enkelt,  inte var nåt att ha eller ?

Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz  möjligheter ? Det tror jag,
hade
varit smaskens. 35 mHz har  för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.

Nåväl,  var och en styr,  med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon  storseglare, utan det största
jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.

Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.

För mig  spelar det ingen roll,  vad jag flyger,  eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen,  som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.

Jo, en storseglare har ytterligare en  fördel …den syns bra i skyn !

Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag 
har grå starr.

Ska opereras på inom en vecka från nu.  Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!

Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.

Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna,  ta på kepsen
och häng med !

02-jun-05-2010-11-43-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032341

 Duo Discus från Schempp-Hirth,

SONY DSC

En ASK -21 från Schleicher.

07-jun-05-2010-02-11-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032043

IGG Ålleberg

04-jun-05-2010-12-35-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032378

Bogsering förbereds.

03-jun-05-2010-11-44-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032351

Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.

43-1616x108012666

Wilga, polsk stol-kärra,  perfekt för bogsering.

SONY DSC

Jamen, storseglare är ståtliga !

SONY DSC

ASK-21 in för en perfekt sättning.

SONY DSC

Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan,  “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen  i min hjärna,  som har hand om de prepositioner,  vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två  bokstäver hämtar,  nästan utan att jag kan värja mig,  fram hela listan med
prepositioner.  Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.

SONY DSC
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.

SONY DSC
                                                                                     Dimona motorseglare

SONY DSC

Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.

SONY DSC

Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .

SONY DSC

Take-off

SONY DSC

Motorn på väg in i kroppen.

SONY DSC

För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! 
Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää,  en virtuos modellbyggare !

SONY DSC

En av de i Tarp som bygger,  så det blir som ett konstverk !

SONY DSC

En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.

SONY DSC

…som här bogseras upp..

SONY DSC

..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..

SONY DSC

                               En Fox lägger sin rökspår.

06-jun-05-2010-01-40-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032023

Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.

01-jun-05-2010-11-07-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032295

Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…

42-1616x1080200155

En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån,  då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten,  så jag kom upp 10 m över kanten.

SONY DSC
                      …jag har byggt tre stycken…och jag har samtliga kvar i flygbart skick.

SONY DSC

Blue Phoenix svävar över fä och hav…

SONY DSC

HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm,  som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.

SONY DSC
                                                                                             Start !

SONY DSC

En vacker Spallinger S-18 II i  termiken över Ålleberg.

SONY DSC
                                                                             Påminner om Minimoa…

SONY DSC

…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…

SONY DSC

SONY DSC

Hur som helst så är planet vackert !

SONY DSC

Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den  :=(

SONY DSC

                               Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.

Kategorier
Okategoriserade Termikflyg

HÖSTSÖNDAG

 

 

 

Svamp hittade jag ingen men…termik.

 

 

 

 

 

18-_dsc2024

 

 

Redan klockan 8 i söndags 2. Oktober var vi ute i svampskogen,
på sådana
ställen , som jag påstod var säkra kort…

Inte var det säkert !  Det var knalt. Troligtvis var markerna redan
dammsugna av andra plockare, som har mer ambition,  än vad
vi (jag) har…

Resultatet blev 13 Karl Johan…och… man får vara glad åt det lilla,
som flickan sa, då hon hoppade kråka i sparrisåkern…

Så jag gjorde det enda vettiga i det fina vädret. Jag packade bilen med
modellflygmaskinen och åkte och flög termik.

Dagen var en typisk höstdag med nästan heltäckande molntäcke. Dock
tittade solen fram då och då,  tillräckligt mycket för att få fart på termiken.

Vilket inte minst de flera hundra ormvråkar utnyttjade,  som passerade
mitt
flygställe.
Fast det var jobbigt för fåglarna. Det var ostlig vind och varje

termikvarv drev fåglarna ut mot kusten. Så det blev att kurva upp sig
för att sen glida
åt sydost för att kompensera avdriften. Molnbasen låg
relativt högt ca 1100
m, vilket fåglarna utnyttjade.

Jag såg också på avstånd flyttande tranor. Fast de hördes mera än de sågs.
Deras grova röster hörs halvmilalångt.

Min modell, gissa vilken,  HyperAvan var nylagad efter landningen i
grantopparna i tisdags
.

Den flög i alla fall lika bra som förut,  vilket är  det viktiga.

Första start 1000 och sen flög jag med en paus till kl 1400.

I pausen försökte jag fotografera några av alla flyttfåglarna,  som drog
förbi i tusental. Mesar och finkar. Men det är inte lätt.

Naturen håller på att hänga av sina gröna kläder nu. Den tar på sig
mera explosiva färger,  vilket  lyfter upp sinnet på den,  som har lyckan
att kunna vistas  ute i naturen.

Hösten är en härlig tid !

Termiken var inte stark,  men över 150 m var den  utbredd. Det steg
med 0.5 – 1.0 m/sek.

Det räcker för mig. Jag har inte bråttom,  där jag sitter och njuter i Biltemastolen !

Nåväl, lite bilder som vanligt…hoppas ni orkar med det…

03-_dsc1794

Klart att starta

04-_dsc1802

Nya överrockar på träden nu…

05-_dsc1856

Nyreparerad vingspets och nylackad kropp !

06-_dsc1861

Vingspetsen här var i konfettibitar efter att modellen fallit ner från den höga granen.
Det enda som var helt i spetsen, tursamt nog, var kolfiberstripsen och kolfiberbalken.

01-_dsc1825

Naturen har tagit ny sats och Baldersbrån kör igång en ny blomning.

02-_dsc1834Björkdungen brinner med gula lågor

07-_dsc1864

Eklöv som lagt sig tillrätta

08-_dsc1897

Denna bilden var marig att ta med ett 300 mm zoomobjektiv utan stöd.
Eftersom jag ville ha fokus på daggdropparna som fastnat i håren…men det blev sådär.

När jag ser detta, tänker jag på detta projektet. Se gärna på denna videon,
som är intressant. Tänk vilket bättre liv människorna där fick ,  tack vare en
ingenjör i USA som fick en ide…

09-_dsc1906

Varje “stav” här blir en blomma så småningom

11-_dsc1942

Jag tycker bilden har en aning om kommande kallare tider…
till och med stenarna såg ut att stå och småhuttra.

12-_dsc1947

…fast insekterna…

13-_dsc1953

…har fullt upp.
Som sagt bilden tagen med ett 300 mm zoom på två m avstånd.
Svårt att hålla stilla. Blomman 20 mm stor.

14-_dsc1958

Flera hundra vråkar passerade…

15-_dsc1983

…på sin resa söderut…

16-_dsc1992

Bilderna tog jag på 175m håll.

17-_dsc2021

Utsikten mot Hallandsåsen antyder höst.
Vindkraftverken syns bra. De har vandaliserat  kustlandskapet i Laholms kommun.

19-_dsc2134

Dessa förbiflygande småfåglar är svåra att plåta.

20-_dsc2206

Det passerade tusentals av olika arter.

21-_dsc2354

Hej sa han, jag har inte tid att stanna och prata !

DCIM206GOPRO

Japp, dagens första start av två !

DCIM206GOPRO

Ni ser jag har ganska liten propeller på modellen…

DCIM206GOPRO

…det är för motorn är liten. Min HyperAva är en segelmodell, inte en motorkärra !

DCIM206GOPRO

Intrimning…fast det behövs inte på denna väl flygande modell !

DCIM207GOPRO

Final – full aerodynamisk broms…

DCIM207GOPRO

…snart…

DCIM207GOPRO

DCIM207GOPRO

Perfekt

DCIM206GOPRO

Självklart är jag nöjd !

DCIM206GOPRO

3 timmar i termik i dag !

DCIM207GOPRO

En hängiven modell – FLYGANDE pensionär  :=)

10-_dsc1933

Blåklockan pinglar ajö,  ajö till oss och sommaren.

 

Kategorier
Termikflyg

OM JAG VAR UTE OCH FLÖG I SÖNDAGS ?

 

 

 

 

Frågan är retorisk.

 

 

 

 

 

DSC04341

 

Klart jag var ute och flög ! Kolla bilden ovan. Tror du,  jag
missar ett sådant tillfälle ?

5/8 Cu, i stort sett vindstilla och 23 grader varmt…
det kan inte vara bättre för en sann modellflygare.

Jag svingade iväg min modell 1210 och landade kl 1435.

I det fina väder som rådde, var det som vanligt inte problem
att komma upp utan att komma ner. Termiken var riktigt
stark, så från 75 m till 500 så gick det som att åka hissen
i Empire State Building.

Fram emot 1400-tiden såg jag,  att det utvecklade sig Cb söderut.
Det började mullra och jag bedömde som säkrast att landa.

Så jag plockade ihop, när vinden var noll och Cb-molnet kom närmare.
Eftersom jag var på en högsta punkten i terrängen,  var jag ju
ett utsatt objekt för blixten.

Därför avbröt jag och åkte hem till Pär Lunqvist och våldgästade…

Han visade sin ombyggda nya  Taranissändare. Pär har byggt
om en konventionell sändare till Single-Stick. Den ser väldigt
användarvänlig ut. Jag glömde fotografera den tyvärr.

Så är det !

Vad flög du ?

 DSC04346

Klart för start.

DSC04347

Min mycket bekväma flygstol, som gör det möjligt för mig att flyga.

DSC04352

Undrar hur många timmar min Ava klarar i termiken ?
den har nu 717.5 timma i termik…

DSC04361

Här kommer ett väldigt Cb med sin nederbörd.

DSC04363

 

Dags för mig att landa och plocka ihop

DCIM203GOPRO
                                       I bröstfickan min mottagare för telemetri.