Kategorier
Hangflyg modell

OMVÄXLING FÖRNÖJER…..

 

 

 

 

 

…när man har hållit på länge med en sak…

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

…vilket i mitt fall har varit ett intensivt termikflygande de  sista 10 dagarna.

Jag längtade efter lite annat segelflyg och det som återstår för mig är hangflygning.
Min bil,  är ju alltid, så gott som, laddad med modeller.

Således även i dag var den lastad med tre segelmodeller. En termikkärra, en hangmodell
och en allroundmodell för segel.

De sista dagarna har det varit stadig nordlig vind på Hovs Hallar,  trots vinden i Halmstad
varit allt från ost till nordost. Min kurs med bilen blev mot Hovs Hallar.

När jag kommit en bit söderöver,  fick jag infallet att köra till mitt flygställe för termik,
när jag ändå hade vägarna förbi.

Jag monterade min Ava, tog ut min stol och klockan 1200 var jag i luften.

Det var torrtermik och jag misstänkte,  att kanske sjöbrisen kommit. Men det var det inte,
för termiken var stark, som de sista gångerna jag varit här.

Att stå på ett fält och flyga med en elseglare, där det råder sjöbris, det är för mig meningslöst.
Att fara upp, stå mot vinden och stånga under kontinuerligt sjunk, upp och ner hela
tiden , det  är ju fjärran från segelflyg för mig i alla fall.

Efter en timma i termiken drog jag broms, landade och demonterade modellen.
Lastade min bil och vidare mot HH.

Jag var väl medveten om,  att lyftet på HH blir bara bättre, ju senare på dagen det är,
så därför var det ingen brådska.

Nåväl,  med lite bävan kom jag till parkeringen vid värdshuset, jag gick upp en bit och
kollade vinden….den låg rakt på på det höga hanget.
Så försedd med Spiriten och övriga tillbehör, knatade jag upp för att  kunna starta.

Gräset på Hovs Hallar platån var översållad med vitsippor. Härligt att se!

Nåväl, jag monterade Spiriten,  gjorde en preflightcheck med radio och roder.

Allt funkade och iväg över kanten åkte kärran.

Lyftet var magnifikt. Trots vinden var bara ca 2-3 m/sek lyfte det mycket bra.
Det var helt laminärt strömning. Inga kytt utan det var, som att flyga i filmjölk…

Modellen som sådan flyger utomordentligt bra och är en fröjd att ha i luften.
Jag har skev, sida, höj, och klaff. Klaffen suverän vid landning, då jag kan fälla
den 90 grader ner.

Ånyo fick jag känslan,  när jag satt på min vanliga plats och flög med vältrimmad
modell under perfekta förhållanden, att man är ju privilegierad, när man kan 
utöva sin hobby så här !

1530 landade jag mitt framför min fötter. Tack vare klaffen vill jag erkänna.

EN sådan härlig dag på Hovet väger upp det mesta !

Jag försökte fotografera med min Sony, då jag flög, men det är inte lätt.

 

Här kommer lite pics i alla fall. Jag tog inga bilder,  när jag flög termik,
för det har jag haft så många på bloggen redan.

 

 SONY DSC

Min Great Planes Spirit Elite.

SONY DSC

Modellen blir inte stor med normalobjektiv…

SONY DSC

Spirit rekommenderar jag varmt, både för den rutinerade flygaren
och den som har lärt sig grunderna i segelflygning med en modell.

Modellen har mycket goda egenskaper. Den finns så vitt jag vet
inte att få tag i Sverige, men den finns i England.
Jag köpte en till med glasfiberkropp. Min nuvarande är ju en
byggsats. Så att jag skaffar en till är mitt bevis att jag tycker mycket
om modellen.

Om någon skulle vara intresserad av en Spirit kan han eller hon
maila mig
så ska jag ge adressen.

Kategorier
Modeller värda att se på

MAN KAN JU BARA INTE LÅTA BLI…

 

 

 

 

 

…att ta med sina termikmodeller ut för att flyga…

 

 

 

 

DCIM112GOPRO

 

 

 

 

…i det makalöst fina väder som rådde i dag tisdag.

Det var hyfsat varmt, även om natten varit kall med frost. I ett högtrycksbetonat läge
gör en molnfri himmel, att all värme från marken strålar ut uppåt under natten, så marktemperaturen
blir därför låg.

Dock solen värmer ganska snabbt redan nu i början av april, så jag förväntade mig bra
väder för termikflygning.

På förmiddagen var det stabilt skiktat med dålig termik, men vid 1100-tiden kom
torrtermiken igång och gjorde flygningen njutbar.

Redan klockan 1200 började det blomma Cumulus och molnbasen var ganska hög.
Detta lovade gott för dagens övningar med min Ava.

Molnbasen låg på 770 meter,  vilket jag märkte då modellen gick in tunna slöjor där.
Jag har ju höjdmätare och vario i mina  modeller, som hela tiden håller mig uppdaterad.

Jag flög termik i  mer än 2 timmar och det var inga svårigheter att hålla sig uppe.
Man lär sig på platsen,  där man flyger,  ganska snabbt hur karaktären är på dels
frekvensen med vilken blåsorna släpper,  dels hur de är utformade, samt  hur stark
termiken är.

Där jag flög i dag,  släppte blåsorna ungefär var 10 minut. Nu räknar jag inte småblåsor
utan bara  de riktigt rejäla. Medelstiget låg på ca 3  m/sek. Som alltid är ju termiken starkast
på tidig vår.

Så jag fick flyga, filma och fotografera. Fast fotograferingen med min systemkamera sket sig,
då jag glömt ladda ett tomt batteri.

Synd, för jag skulle ha kameran hos Pär för att kunna fotografera hans bygge av en Breguet,
efter hand som det fortskrider.

Det löste jag genom att använda min GoPro,  som var inställd på stillbild.
Nackdelen med den kameran är,  att den är automatisk och är det dåligt ljus som i Pärs
källare,  blir det problem, genom att kameran väljer för lång exponeringstid, så bilderna
kan bli suddiga. Men det fick gå.

Efter mitt  flygande och fotograferande kunde jag åka hem nöjd i alla avseenden.

Nöjd efter att ha fått uppleva en dags härlig termikflygning med en fin modell.
Det är ju detta man drömt om under vintern.

Det jag drömt om,  försöker jag på
alla sätt genomföra i verkligheten. Jag sitter inte bara och pratar om det.

Här kommer lite bilder om ditt och datt:

DCIM112GOPRO

Klockan 1200 mot norr. Absolut ingen vind vid marknivå.
På 250 m kanske 1-2 m/sek östlig vind.

DCIM112GOPRO

Avan tar igen sig där hon landade.

   DCIM112GOPRO

Sen ställde jag kosan hem till Pär för att se hur
hans bygge av Bregueten fortskrider.

DCIM112GOPRO

Kroppen börjar man kunna se formen på nu.
Bilderna tagna med min GoPro, som har svårt att
hantera det dåliga ljuset.

DCIM112GOPRO

Som tidigare påpekats, så är det mycket finsnickeri…

DCIM112GOPRO

Men byggaren har mycket energi, vilja och uthållighet.
Det krävs till allt man vill göra, om man ska bli tagen på allvar.

DCIM112GOPRO

När man vill ha en kropp rak med denna byggteknik med
spant, longeronger och andra förband, är det en gyllene regel,
att man ska fixera kroppen. Gör man inte det,  kommer kroppen
att sluta som en korkskruv.

DCIM112GOPRO

Om du fått 10 kronor i timman, för den tid du suttit i din
verkstad Pär under alla år, då hade du kunnat bjuda
mig på en resa till Amerika minst…

DCIM112GOPRO

Kroppen kommer att bli lätt och stark.

DCIM112GOPRO

Clas Olsonklämmor funkar bra.

DCIM112GOPRO

Sen tycker jag att Pär skulle skaffat en riktig stol….

DCIM112GOPRO

Pär Lundqvists patenterade lövsågningsmaskin.

Under bordet en kaninpick med ett kraftigt lövsågsblad isatt.
I bladets övre fäste en bra fjäder som är spänd till ett kvast-
skaft. Skaftet  sitter sen fäst i taket.

Denna konstruktionen gör att  lövsågsbladet hela
tiden hålls sträckt, vilket är en förutsättning för
att man ska kunna såga rakt längs en linje.

DCIM112GOPRO

Här håller Pär sitt “barn” i famnen för uppvisning.

DCIM112GOPRO

Det kan nog bli bra.

DCIM113GOPRO

Man kan redan nu ana linjerna på kroppen.

SONY DSC

SONY DSC

Pär slipar lätthålen i spanten.

SONY DSC

SONY DSC

Pärs lövsågningsapparatur.

SONY DSC

Modellens ritning.

SONY DSC

Indragbart ställ…javisst.

SONY DSC

Ställmekaniken.

SONY DSC

Stjärtpartiet.

SONY DSC

Profilspryglar till stabbfästet.

Det ska bli spännande när bygget avancerat lite längre så man kan
skapa sig en bild av det färdiga resultatet.

mats

Kategorier
Segelflyg

SOLIGT SEGELFLYG SOM SAGT

 

 

 

 

 

Solsken och svag vind, kan man önska sig mer…

 

 

 

 

 

DCIM104GOPRO

 

 

 

…om man är modellflygare och i synnerhet segelflygare ?

Jag kan det inte. Nästan i alla fall. Det skulle vara att tempen skulle legat runt 25 grader i så fall…
I både fredag. lördag och söndags var jag ute och termikflög med mina Avor.

Att flyga med mina Avor är nästan en sinnlig njutning, eftersom de flyger så ofantligt bra !
Men  att de flyger bra är inget man får gratis. Jag menar inte i pengar, utan man måste lära
sig flyga Wladimirs modeller för att kunna utnyttja deras kapaciteter till fullo.

Jag har flugit mina Avor flera hundra timmar,  så jag här lärt mig att hantera modellerna.

Två av dagarna var jag en bra bit från kusten, för att inte drabbas av sjöbrisen. Varför sjöbris inte
är önskvärt, om man flyger termik ?

Jo, för när den kalla luften från havet sugs in över land, kryper den fram under den varma landluften.
Det betyder, att kalluften ligger som ett kallt lock över marken och omöjliggör termik.
Kall luft är ju tyngre än varm,  så det är därför, det beter sig, som jag beskriver det.

Både fredagen och lördagen bjöd på fint termikväder. I synnerhet fredagen var fin.

Jag fick nästan 3 timmar i luften ihop med ormvråkar och glador. Samtidigt drog ganska stora
sträck med tranor norrut. När tranorna flyger från A till B, flyger de i perfekt V-formation. Alla
fåglarna håller sina positioner mycket noga. Men, när det hittar termik, då bryter den totala anarkin UT
hos fåglarna. Man kan försiktigt säga, att var och en av tranorna flyger på sitt sätt utan någon som helst
koordinering med de medflygande kompisarna. Men det sitter i deras gener, så inga kollisioner eller andra
tillbud inträffar.

I dag söndag med nästan ingen vind, drog jag till en av mina favoritplatser, Tjärbyhanget. Den lilla vind
som fanns, cirka 1 m/sekund kom från väst, vilket innebar, att det låg på rakt på kanten.

Fram med modellen, kollade riktigt noga anslutningar både vid drivacke och servon, så allt var ok.
Sen ut med min bekväma campingstol på hangkanten och ut med modellen.

Trots den mycket svaga vinden kunde jag flyta med Avan på kanten, men eftersom jag ville ta
termik utan att behöva gneta en halvtimma, använde jag motorn upp till 100 meter.
Då jag stängt motorn under de förhållanden som rådde, torrtermik och nästan ingen vind,
var det till att flyga runt och spana efter tecken på stigande luft.

Nästan direkt kände jag varm luft strömma över kanten på hanget och jag styrde modellen in bakom
hanget en bit, för att se om blåsan låg där. Efter lite letande hade jag mallat in mig i blåsan och……
sen var det bara att åka upp till lagom höjd.

Flyger jag termik, vill jag hålla mig mellan 150 – 300 meter. Det är bekvämast.

Ibland, som i idag, klättrar jag upp till 6 – 700 meter, för att till exempel som nu, att jag skulle
kunna få lite fina bilder från den höjden.

Jag startade 1223 med Avan och jag landade 2 minuter i 1500 ! Det är 2.5 timma termikflyg.

Väl hemma såg jag vid laddning av acken i Avan, att jag med motorkörningen förbrukat 766 mA totalt.

Jag har redovisat så många flygbilder från dessa platser, så det blir lite blandade bilder nu.

Följ med mig upp i det blå och förstå att  jag nästan känner mig nästan privilegierad
att få modellflyga under dessa omständigheter!

DCIM108GOPROGanska sammanbiten på Tjärby i söndags.

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPROHär kör jag så färgen glider av eller…

DCIM104GOPROJag har jagat ifatt Avans skugga just innan landningen.

DCIM105GOPROFinalenSONY DSC
Har ni sett bocken på hanget förut ?

DCIM104GOPRO
Piloten efter en stunds flygning.
Tycker ni han ser krum ut, beror det på att han har en
allvarlig skada på halskotpelaren, som gör det omöjligt
för honom att stå och flyga mer än 10 minuter.

SÅEDEMEDE !

SONY DSC
Hur många mantimmar att gräva upp stenen – forsla hit den- resa den,

allt för 1000 år sen…

SONY DSC
Dessa stensättningar är från yngre järnålder-bronsålder. Allt skulle
mått väl av en restaurering, för nu är det förfallet.

DCIM111GOPRO
Dags för dagens landning vid Tjärby.

mats

Kategorier
Naturbilder

OCH NU BLIR DET NATUR IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…från en välkänd plats.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Bäcken rinner ut i Lagan. Undrar om öringen går upp i bäcken och leker…

 

Flygning blev det inte i dag. Tyckte vädret var veset.

I stället gick vi en promenad vid Lagaoset.

Där var ju inget speciellt att se just idag,
men meningen med en promenad är ju
också att få lite luft och motion.

Två frusna öringfiskare gav just upp,
då vi kom förbi.
De var stelfrusna och besvikna utan fångst.

Men hur som helst, så tog jag lite bilder.

 SONY DSC

En flock av storskarv har funnit en fristad på en osannolik sandrevel

SONY DSC

Man ser att vattenytans läge förändras ständigt.
Nu när vi var där, var det högtrycksbetonat och
ostlig vind, vilket gjorde att det var lågvatten.

SONY DSC

Någon har plockat en albukett…

SONY DSC

En plasteka för den händige som det står i annonserna.

SONY DSC

Ett spetsnäst  strandodjur med kraftig halskrage.

SONY DSC

Jag såg först inte vad detta var, men…

SONY DSC

…såg jag det var en ganska glad gosse och har han inte glimten i ögat?

SONY DSC

Han stödjer sin långa näsa i marken i alla fulla fall…
Kan man säga, att hans nästipp är bipolär …

SONY DSC

Den sällsynta klumpstocken låg och drönade.

SONY DSC

Den första strandpiparen jag sett här i år.

SONY DSC

 Jag kan inte säga om det är större eller mindre…men det kan säkert nog annan…

 

mats

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYG

 

 

 

 

……våren är den bästa tiden för termikflygning…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

….därför då är termiken  tätt förekommande
beroende på, att om det är labilt skiktat och solsken,
så släpper blåsorna på löpande band.

Termiken så tidigt som nu, är inte optimal,
eftersom solen fortfarande står relativt lågt.
Därmed värms inte marken upp så starkt.

En annan nackdel nu tidigt på vårkanten
är,  att molnbasen inte ligger högt.

Jag vet exakt hur högt den låg klockan 1200:
Den låg på 440 meter. Annars under sommaren
ligger den normalt på 1200 upp till ca 2400m
om allt är perfekt.

I dag var det 2 m/sek väst och det innebar,
att det var  goda utsikter för flygning med
en termikkärra på Tjärbyhanget.

Som jag beskrivit tidigare, är detta hanget
mycket bra att ligga och glida på och sam-
tidigt spana efter blåsor, som kommer och
löser ut mot kanten.

Sen är det bara att åka med. När du plockat
tillräcklig höjd, avancerar du mot vinden,
för att vinna terräng i lovart.

Det var precis, som jag gjorde idag.
Som jag sa,  så låg molnbasen lågt,  vilket betydde ,
jag kunde gå högre än 400 m.

Spelade ingen roll för med en högpresterande
modell som en Ava, har man mycket gratis
redan med modellen, om man kan flyga den !

Att sitta i sin stol i lä med sol och med modellen
i en blåsa och hörande variometern pipa på
och få informationen om höjden var 10. sekund
då telemetrin säger, att på 10 sekunder stiger jag
med 30 meter, mer kan jag inte begära.

Jag startade kl 1000 och jag packade ihop 1315.

Det blev nästan tre timmar i termiken !

Här kommer dagens bildskörd.  Jag ska oxå
lägga upp en video, som filmar sido- och höjdroder
då jag flyger.

DCIM102GOPRO

Första start 1000

SONY DSC

Min fina Ava på väg upp i en blåsa.

SONY DSC

Inte lätt att fotografera och flyga samtidigt.

Sikta med höger öga genom sökaren, titta med vänster öga
på modellen, låt hjärnan kopiera ihop till en bild
och tryck på avtryckaren när kameran mätt avståndet.

Samtidigt ska du styra din modell….med vänster hand.
Har du provat ?

Inte helt lätt, men med träning så löser det sig!

  SONY DSC

Min utrustning för ett par timmars termikflyg.

 En bra modell, en HyperAva.

En bra radio att styra med.

En mottagare för telemetri, alltså vario, höjdmätare, och spänning, som Picolarion fixar.

En bekväm stol att sitta i. Jo man får sitta i stol här och flyga och vi får sitta var
vi vill, när vi flyger, för avsikten med vår hobby är att den ska vara lätttillgänglig
för alla även för sådana, som har kroppsliga skavanker.

Dessutom ska man ha roligt, då man utövar sin hobby.

SONY DSC

Japp, radio, Mobiuskameran och min mottagare.

SONY DSC

Avan cruising

SONY DSC

DCIM103GOPRO

Just innan landningen på det jämna gräset.

 

mats

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR ÄR JU ALLTID HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…för där kan du ju flyga det ena eller det andra.

 

 

 

SONY DSC

Spirit

SONY DSC

Twin paragliding

 

 

 

Länge har vi hangflygare gått och suktat efter nordväst,
så vi kunnat åka till Hovs Hallar och få oss en riktig tur
på hangen där. I söndags var det så till slut.

Nordvästlig vind 4-6 m/sek och 8 grader varmt (Eller kallt).

Rolf Holmer och jag åkte dit med våra modeller och
träffades vid 1300-tiden nere vid Segeltorpshanget.
Rolf flög med sin ärriga delta och jag hade med min Spirit.

Förutom vi två var där också två skärmflygkompisar,
Lars och Hippie-Kristoffer.

Båda dessa mycket skickliga flygare,
som är en fröjd att se i luften. Jag säger bara de har total
kontroll på sin skärm och sig själv, då de flyger.

Det är ju inte helt enkelt att flyga skärm här.
Markens beskaffenhet med sten och klippor är ju inget
som inbjuder till oplanerade landningar.

Men alla flygningarna gick bra både med modeller och
skärmar.
Jag testade min Spirit, som är en lätt

termikmodell med 125 gram bly och det var positivt.
Nästa gång ska jag lägga i 375 gram, för att se hur
det påverkar hastighet och glidtal.

Att ha en modell på hanget med kråkbroms underlättar
landningarna mycket, för man har goda möjligheter
att hamna dit man vill. Utan bromsmöjligheter är du
ju utlämnad till de växlanden vindförhållandena
som finns just där vi landar. Det är mycket turbulent !

I min modell hade jag som vanligt en kamera och i dag
hade jag min Mobius i nosen, så jag kunde dokumentera
min och andras flygning.

Ett otal stillbilder blev det och
30 minuter video. Videon ska jag redigera och göra
tillgänglig, när jag hinner.

Men här är lite bilder från en flygsöndag på Hovet:

 

01-IMAG0015

Rolf Holmer purken…?21-IMAG0812

I stort allt som har vingar, kan du flyga med.

27-IMAG1223

Rolfs kärra

Bild från min Spirit med Mobiusen

30-IMAG1229

I dag lyfte det högt om vi velat flyga på det sättet. Vinden helt laminär.

33-IMAG1771

Lars skärmflygare och instruktör.34-IMAG1773

Kristoffer.
Galen och mycket skicklig flygare.

Han och Lars nyss hemkomna från Mexiko, där de flugit skärm i tre veckor.

SONY DSC

Kristoffer har förpuppat sig.

SONY DSC

Kristoffer försöker skrämma fotografen…

SONY DSC

Mycket snöre och sånt…

SONY DSC

Kristoffer har siktat in sig…

SONY DSC

Alla skärmflygare är så glada…

SONY DSC

Kristoffer……en av de skärmflygare vars skicklighet jag avundas.

SONY DSC

Lars med sin gula hjälm.

Lars skicklig och flyger mindre “yvigt” än Kristoffer…

SONY DSC

Twins

SONY DSC

Rolfs delta kommer dundrande som en B-2.

SONY DSC

En bit frigolit och några balsabitar = modellflygplan

SONY DSC

Strömbrytare på mina modeller har tydligen både Rolf och jag rationaliserat bort.
Det är en källa till glappkontakt och fel bara.
Bättre med två sladdar man kopplar ihop bara.

Som här ovan synes.

SONY DSC

Rolf studsar fram över buskagen.

SONY DSC

Här ser ni att terrängen inte är vänlig direkt…

SONY DSC

Min Spirit beredd.

SONY DSC

Ni ser min Mobius på nosen. (På planet alltså).

SONY DSC

Hämtning

SONY DSC

Jaa, säger Holmer, den är ju hel denna gången med.

  SONY DSC

Glade Kristoffer

SONY DSC

Rätt upp och ner

SONY DSC

Start av de två skärmmatadorerna.

   SONY DSC

Spiriten susar fram med Hallands Väderö i bakgrunden.

SONY DSC

Med tanke på att det är en termikmodell, så flyger den relativt fort.

SONY DSC

Kristoffer sa, han skulle sälja sina skärmar och börja med modellflyg i stället.

Det tyckte jag i alla fall,  han sa….

Kategorier
Segelflyg

ÄNNU EN HÄRLIG TERMIKDAG….

 

 

 

 

 

...i sällskap med  min trogna AVA.

 

 

SONY DSC

Det är ju detta man drömt om i vinter :=)

Kanske en del av mina gäster på bloggen undrar, om jag inte gör annat än flyger?
Jovisst gör jag det. Min tid räcker inte till för alla mina upplevelseaktiviteter.

Att flyga mina modeller, det är ett av mina varmaste intressen. Att vara hängiven
sin hobby, är för mig en basal förutsättning för att utöva den.

Jag klarar inte att sitta på en bänk och “se på” och kommentera, när andra
ägnar sig åt en hobby, jag brinner för.

Då hade jag hellre börjat virka grytlappar.

Med tanke på vårt klimat utnyttjar jag varje chans att komma ut med mina
modeller och få uppleva alla de olika schatteringarna av begreppet modellflyg.

I går lovade yr.no nordlig vind och vår vindmätare nere på Hovs Hallar sa,
det blåste 3-5 m/sek nord.

Alltså perfekt vind på HH för hangflyg.

Under nedresan dit körde jag om Haga, tog lite flygfoto för en jordbrukare och
fortsatte sen till Tjärbyhanget.

Där Björn satt på sin stol och flög sin vinge. På Tjärbyhanget finns inget stolsförbud,
utan där flyger vi, för det är roligt.

Så jag monterade min Ava och kastade ut på hanget. Vinden var här nästan rakt på
men framför allt, var det gott om bra termik.

Efter en halvtimma i luften landade jag och monterade min kamera
som jag nu försett med audio från variometern via kabel.

Det funkade perfekt. Ljudet var kristallklart och genom att man hör telemetrin får
betraktaren en ny dimension, då han ser på videon.

Björn skulle iväg och jag beslöt att stanna kvar.

Det blev 2 timmar sammanlagt i termiken. Vinden lade sig och det var i stort sett
vindstilla, vilket borgade för ett perfekt flygväder.

Sen var det att kuska hem och kolla bildmaterialet, vilket visade sig vara helt ok.

 

SONY DSC

Om ni undrar vad denna pricken är, så är det faktiskt en sånglärka, som spelar.

SONY DSC

I det utomordentligt fina vädret, kunde jag höra
det laminära suset i vingarna, när modellen var så högt
som på 200 meter.

SONY DSC

Min trogna Ava just innan första starten i Tjärby.

SONY DSC

Två vägar som korsas…

SONY DSC

Denna Avan, en HyperAva med 4 m spv, har jag haft i 5 år.

Jag har upplevt många äventyr med den och loggat
flera hundra timmar i luften med modellen.


SONY DSC

En vältrimmad Ava, som min är, flyger underbart bra.

SONY DSC

Björn i sin fika- och flygstol.

På Tjärbyhanget rekommenderar vi piloten att sitta i en stol, då man flyger.

Björn liksom jag är medlem i föreningen

“Pensionärsorganisationen Aktiva Och Utövande Modellflygare”.

SONY DSC

Den gamble hangflygaren under utövande av sin
favoritsysselsättning.

Modellflyga

SONY DSC

Min sele för sändaren, fästet till radion tillverkat av Daniel Johansson
där ni kan köpa det, är en mycket bekväm anordning.
Man har stöd för händerna och man vet var sändaren är i alla lägen.

Selen är en Graupnersele.

SONY DSC

Om ni kollar främre delen av modellen,
ser ni det sitter lite saker på båda
sidorna om nosen.

SONY DSC

Så här ser det ut.

Det blev inget Hovs Hallar i dag. Jag var nöjd efter flygandet på Tjärby.

Förresten, när flög du sist ?

 

Kategorier
Hangflyg modell

INGEN IFÅNE, INGEN TV OCH INGEN SURFNING UTAN…

…vi var ute naturligtvis och flög

i det vackra vädret !

 

 

 

SONY DSC

 

I dag lördag snuddade våren vid oss.

Temperaturen steg till nästan 10 grader, solen sken från en nästan helt molnfri himmel
och sånglärkorna
sjöng intensivt.

Vad kan man egentligen mer begära ? Dessutom blåste det västlig vind med aningen
dragning mot nord.
Vilket betydde antingen Tönnersa eller Tjärby för hangflygning.
Med tanke på att det var kraftig instrålning, räknade jag med,
att termiken borde
kunna bli bra vid Tjärby,
varför detta blev mitt val.

Så med i bilen var min Spirit och några kameror för alla eventualiteters skull.

Redan 0855 kastade jag ut min Spirit på hanget, där vinden blåste med ca
4-6 m/sek rakt på. Det kunde inte bli bättre,
vilket märktes på lyftet, som var bra.

Ett inlandshang har ju en egenhet och det är, att det kan vara turbulent att flyga där.
Men, vi ha ju roder på modellerna,
så det är bara att flyga aktivt och med energi i modellen.

Great Planes Spirit är en lätt och välflygande modell, som lämpar sig väl för
kombinationen hang – ta termik.Just Tjärbyhanget har denna egenskapen
,att man kan ligga och
spana efter termik på hanget och då man får positiva indikationer
på att en blåsa släpper, då går man dit och kurvar upp sig.

I dag var det kraftig, trasig och turbulent termik. Att ta sig upp var inte jättelätt,
utan det gällde att vara
observant på blåsans läge.

Min modell hade jag försett med min Mobiuskamera, från Kina,
som i dag kostar 465 spänn.

Kameran satt ovanpå nosen och i första flygningen sköt jag video.

För att dokumentera min flygning lite noggrannare var min avsikt, att ställa min GoPro
på ett stativ bakom hanget en bit, så kameran med sitt vidvinkelobjektiv kunde filma
hela min flygning.

Tyvärr, det sprack,då jag glömt kameran på, så batteriet var urlakat.
I stället fick jag ta min Sony systemkamera och sätta på stativet i stället.
På Sonyn hade jag ett litet zoomobjektiv, men det går ju att filma med det också.

Efter 45 minuter i luften landade jag på den stora fina fria ytan bakom hanget.

Ni ser på sekvensen från landningen,att det är gott om plats och turbulensen
vid marken är inte alltför svår.

Efter en kort paus var jag på det igen och nu hade jag ställt om min Mobius till
att ta 4 bilder i sekunden stillbild. Jag ville plåta stillbilder
eftersom det i stort var
första gången jag använde kameran i riktigt bra ljus.

En halv timma senare landade jag.

Pär hade jag ringt,eftersom han bor i Veinge, men han hade förhinder och kunde
inte komma. I stället hörde jag en bil knastra sig upp i backen
till hanget och det
var Björn från Hyltebruk.

Förutom frun hade han med sig en minivinge med elmotor. Meningen var han
skulle ha sin Mobius i modellen,
men enligt lagen om allts djäklighet vägrade
den att funka.
Kameran hade låst sig i mjukvaran.

Detta löste Björn,när han kom hem genom att ta ur och åter sätta in minneskortet.

Men det är surt, när inte prylarna funkar, som man förväntar.

Vi tog lite bilder och så småningom åkte Björn vidare till Kattvik och jag själv flög
en vända till; innan jag åkte hem.

Hemma var jag exakt 1205 efter en fin hang- och termikflygdag vid Litorinavallen
vid Tjärby Kyrka. Här kommer nu en rejäl mängd bilder. Stillbilderna från modellen
är ett test för att se hur Mobiusen funkar under goda förhållanden.

Jag har också plenty av video från modell och stationär kamera. Det lägger jag upp sedan,
när jag redigerat videon
på ett förhoppningsvis vettigt sätt, så stay tuned !

Men som sagt, här kommer bilder:

SONY DSC

Björn står beredd med sin Minivinge på hanget.
En sådan modell kan flygas närsomhelst och varsomhelst.

SONY DSC

Här står Björn lika stadigt och rakt som stenarna runt omkring.

SONY DSC

Ja, då startar vi väl då !

SONY DSC

Här är modellen i luften med motorns hjälp. Som Björn sen stängde av och flög bara med vindens kraft.

SONY DSC

Jag har faktiskt en likadan modell.

SONY DSC

Om modellens läge ser en aning utsatt ut, så stämmer det precis.

Det var så, att Björn hade startat med halverade roderutslag, vilket ställde till det en aning just efter startmomentet.

SONY DSC

Ser ni björken till vänster ? Måtte blixten slå i den…

SONY DSC

Ni ser själva…det finns  pensionärer, som håller igång med flygandet
…och som vägrar falla in i göra inget rollen.

SONY DSC

Det finns att köpa flygande vingar, i alla fall i Tyskland, som är mera som segelkärror.

Alltså stort sidoförhållande och därmed ihop med tunnare profil bättre glidtal.

SONY DSC

En ung rådjursbock kom sättande över åkern.

SONY DSC

De unga bockarna har det jobbigt nu. Samla ihop sina damer och försvara reviret.

SONY DSC

Ånyo frågar jag mig….om man kommit med en sådan modell och radio
till
ett meeting 1975….vad hade reaktionen blivit,  tror ni ?

SONY DSC

Ni se själva..kuperad motor. Ett hangflygplan just nu.

SONY DSC

I den vänstra eken lyckades jag landa för 14 dagar sen.

SONY DSC

Ska vi säga här finns två symboler för varaktighet  och uthållighet?

  SONY DSC

Ni förstår,  att björken för modellflygare är en aning malplacerad…

04-IMAG1892

En av stenarna i horisonten är den landande piloten.

06-IMAG1904

Där satt Spiriten.

Kategorier
Väder och vind

VÄDRET NU……

 

 

 

 

 

…känns som en blöt filt över axlar och humör.

 

I alla fall i dag lördag. Regn, blåst och grått.

Inte vill jag flyga idag. Så det återstod inte annat än att åka ner till Erikshjälpen

och köpa 4 kg böcker.

Sen kan jag förpuppa mig några timmar. Jag rekommenderar varmt

Arto Paasilinna som skriver roligt och oväntat med mycket allvar bakom.

Läs till exempel: “Hoppsan jag är död” och få ett par goda skratt. Låter det makabert ?

Det är ännu värre…

Vädret ser ut att fortsätta som nu med sydliga till sydvästliga vindar

samt nederbörd i någon form de närmaste 10 dagarna…

Några bilder som illustrerar det gråa och nedtryckande..

 

SONY DSC

En bil av senaste års modell på display i hamnområdet…

…tänk om någon tjuvkopplar den och sticker iväg  ?

SONY DSC

Vem sa,  att det inte regnade…?

SONY DSC

Den starka vinden drog röken till raka streck.

SONY DSC

Surt…inget i miljön som piggar upp en direkt eller ?

SONY DSCTill och med trutarna blev jämngråa i det dystra ljuset. Fast det är klart…det är ju gråtrut…

Men håll ut….för det går mot midsommar !

mats

Kategorier
Teknik, allmän

ETT VARV TILL TILL VARVET…

 

 

 

…tog jag i dag, för jag kände mig inte färdig riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varvsområdet i Halmstad, eller ska vi säga före detta varvsområdet i Halmstad,
ser ut som en soptipp.
Så vitt jag förstår…..äger kommunen marken nu.
Den senaste ägaren av varvet gjorde en fattigkonkurs och försvann.

Detta är en plats med mycket potential, varför man borde göra något åt den.

Det var en del motiv jag ville plåta om, på kanske lite annat sätt och det
fanns motiv, jag inte fått med vid min förra expedition, 
därför åkte jag tillbaka.

Ganska bra ljus var det i alla fall och en del nytt dök upp.

Om dessa bilderna är objektiva ? Nä.

Här kommer lite nytt, som visar statusen:

Så fort det sätts upp så kallade “fiskarbodar” så innebär det nästan alltid
att området skräpas ner….Förstår inte vad “Fiskarbodar” eller “Sjöbodar”
har att göra här. Det finns inga yrkesfiskare i Halmstad mer.

Frigolit är ju härligt…det kan flyga hur långt som helst med vinden…

Jag vet vilka jag skulle vilja hägna in.

Nån som är sugen att köpa en 20-tons fiskebåt ? För den händige, som det brukar
heta i husmäklarannonserna om något är riktigt dåligt…

Båten kan beses vid f.d varvet i Halmstad.

Byggd i ek 1946

Lite hammare och spik, sen är det bara att kasta loss. Undrar om kommunen debiterar kajhyra ?

Denna stävplankan bara väntar på att få kasta sig mot vågorna.

Är du en playboy…varför inte köpa denna skönhet från tidigt 70-tal ?
Tänk dig  att du  glider fram med den,  med ett par vackra
damer utsträckta på de härliga klibbiga  plastsätena ute i Tylesand ?

Jag vill inte skylla någon,  för det som hårda vindar och vatten fört upp på land.

Lägga nytt tak någon ??

                                                   De bilder som följer nu  är tagna ett år senare.

_DSC1521

Nedfällda railer så man kan hantera tunga stålkonstruktioner.

_DSC1524

På tidigt 80-tal byggdes här bulbstävar för Götaverken i Göteborg.
Bulbarna las på pråmar som bogserades till Göteborg.

_DSC1526

Det man förknippar med varvet och dess verksamhet.
Den gamla bomkranen. Byggd ursprungligt för
Rederi AB Transtlantic för att kunna användas på
flera av deras båtar, som krävde hantering av tung last.

_DSC1530

Endast låsblecken finns kvar av rälsen.

_DSC1533

Hjärtat och aortan på ett varv. Slipen och vinschen som användes för att sliptaga ett fartyg.

_DSC1537

En av de två Capstans, eller gångspel på svenska,  som återstår.
Jag anser dessa borde räddas från rostdöden, då de är en del av
Halmstads varvshistoria. Ordet “Capstan” kommer från franskans “Cabestan”,
som i sin tur kommer från verbet “Capestre, ” vilket betyder, att dra i ett rep.
Ordet finns i latinet, “Capistrum”, som betyder “Hållare” och från verbet
“Capere”  “Något som hålls fast…”

_DSC1540

Denna lysmast har inte fungerat på 25 år.

_DSC1545

Friborden på babordssidan av den sjunkna fiskebåten vid slipen.

_DSC1549

Denna rälsen valsades vid Domnarfvets Mekaniska Verkstads AB 1936
vilket är 80 år sedan.

_DSC1550

En konstruktion som hade till uppgift att förhindra  en av varvets kranar att köra av spåret.

_DSC1562

Hur många Brutto Registerton har sammanlagt gått upp för denna slip  under årens lopp ?

_DSC1569

Man kunde sliptaga två fartyg  samtidigt. Under min uppväxt i hamnen på 50-talet var beläggningen
hög på varvet både av underhållsarbeten på fartyg såväl som ny- och ombyggnad.

_DSC1575

Nu har slipen blivit en uppsamlare av skräp från det som blåser in i jacket.

_DSC1577

Det finns annan mekanik som synes, då man man idag behöver lyfta.

_DSC1584

Hjärtdelen i varvets motorutrustningen, vilket är slipspelet. Jo, det heter spel, inte vinsch.

_DSC1597

En annan spelmotor. Fabrikat Nohab. Drog 61 Amp. För det stod på dataskylten på motorn

_DSC1598

Två hamnattribut, varvets tunglyftande kran och Svenska Malts silo- och produktionsbygnad.

_DSC1601

På varvet fanns från början två stora produktionsbyggnader, vilka hyste
fartyg under produktion eller underhåll.
Dessutom fanns mindre byggnader
och specialenheter. Jag minns särskilt en liten tegelbyggnad med en ganska
högmurad tegelskorsten, som hade ett förlängts med ett plåtrör. Denna
byggnaden innehöll en vedeldad gryta,  där man höll becket för nåtning och
drevning av friborden varmt.
. Flytande beck användes då man tätade nåten
i friborden på kravellbyggda
motorseglare. Materialet man drevade nåten med,
var antingen bomullsgarn eller repat hamprep. Lukten av brinnande ved och
kokande beck är två luktminnen,  som sitter i min hjärna,  ända sen jag var 4-5 år
gammal
och då jag var med min far,  då han levererade förnödenheter till varvsliggarna.

_DSC1604

Spelet

_DSC1607

Där det förut bodde yrkesfiskar, där har överklassen låtit bygga sig dyra bostadsrätter.

_DSC1616

Varvets mark är en soptipp

_DSC1617

Jag hoppas kommunen har en långtidsplan,  för vad man vill med det gamla varvets mark…

_DSC1618

Nästan överallt påträffar man förstärkningar i marken.
just här brukade bulbstävarna ligga i väntan på bogsering
till Göteborgsvarven.

_DSC1623

Denna stora kran var ett måste, för man skulle
kunna hantera stävarna, 
som kunde väga 300 ton.

_DSC1632

Nu är det en sorts båtförening som disponerar marken.
För mig som utomstående ser det ut som maskerade

sommarstugor med bästa läget….omgivet av en soptipp.

_DSC1635

Undrar vad en sådan krok med svirvel skulle kosta att producera i dag ?

_DSC1642

 

_DSC1644

Inte en toupé…men en polypropylentross.

_DSC1651

 

_DSC1652

 

_DSC1655

Fd Pilkington Float Glass sandlada och Svenska Malts byggnad.

_DSC1659

Går denna krankonstruktionen…

_DSC1660

…att bevara för framtiden ?

_DSC1669

Skräp från båtföreningens aktiviteter…

_DSC1676

Rakskurna kuggar i spelet. Blir mycket starkare än snedskurna,
eftersom det inte uppstår axiala påfrestningar med raka kuggar.
Snedskurna kugghjul pressar åt ena hållet vid belastning, varför
man då måste använda kraftiga lager för att hålla axeln på plats.

_DSC1686

En eka ligger lite slarvigt sliptagen.

_DSC1706

Sista fartyget som var sliptaget….? Jag tror det var en fiskebåt.

_DSC1707

För fler lär det inte bli….

Fullskärmsinfångning 2016-02-17 161237.bmp
Här ligger Najaden på slipen för ännu en meningslös reparation.
Det som ser ut som en färja i bakgrunden,  är det oxå.
Det är
överbyggnaden till den gamla Helsingör- Helsingborgfärjan
, som här användes som personalutrymme.
Färjan  byggdes 1935 och skrotades 1972,  vilket var det
året,  då överbyggnaden hamnade på varvet i Halmstad.

Skenorna och kopplingsstyckena producerade av Krupp i Tyskland 1898. Det stod det på i alla fall.

Behöver ni isolera grova rör?
Här finns tydligen polyuretanisolering upplagd för försäljning…

På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet.

Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den
industriella revolutionen i England
och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde
det möjligt att utveckla produkter av järn.

Rejält gjutgods här.

Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre.

Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och
är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.

Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter,
som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga.Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel,    som har en växellåda inbyggd,
som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.

Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. De ersattes sedan av
ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller  elektriskt drivna spel.

Vad är det miljöpartiet säger? Atomkraft, Nej Tack.
Nä, självklart är det mycket bättre med oljekraft, för det är ju miljövänligt.

En bild av varvet omkring 1980. På slipen ett kustfartyg. På kajen bulbar som väntar på färdigställande
och transport via pråm till Göteborg eller Kockums.
Den vita byggnaden är riven.
Företaget hette Hallverk som drev verksamheten.

Bilden från Digitalt Museum.

Avslutningsbilden får bli en bild på kranen, som står som två likbenta
trianglar på sina fundament, som en artefakt från en svunnen
industriell  epok.

 

 

Kategorier
RC-Utrustning

HAB ELECTRONIC AB

 

 

 

 

 

…heter en känd firma som sysslar med radiostyrt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993 enligt PRV:s papper startade Tomas firman i Ljungby.
Så han firar i år 20-årsjubileum och
jag kan bara buga mig
för hans insats.

Företaget startades från början av Arne Nohlberg i Skövde
och namnet HAB kommer från Arnes
av Post och Telestyrelsen
tilldelade amatörradiolicens SM6HAB. Namnet var väl
inarbetat och det
fanns ingen anledning för Tomas att
förändra det.

HAB Electronic AB omsätter enligt Patent och
Registreringsverkets handlingar 7-8 miljoner innevarande år.

Personligen har jag handlat hos honom sen firman öppnade
vid Berghem tror jag det heter.

Att vi har en lokal handlare som kan serva våra behov är
värdefullt.
Visst, realiteten är att det mesta är
billigare i Kina,
men service och tillgänglighet är bättre, då firman
finns i Småland.
Det är jo oxå lättare
att prata svenska än mandarin…
tycker jag i alla fall.

Då jag kom i kontakt med HAB och Tomas,  fick jag
uppfattningen,  att han var mån om att kunna lösa

eventuella problem. Alltså att man fick hjälp och inte det
vanliga svaret: Vi ska se vad vi kan göra…..

För ett par år sen flyttade  Tomas sitt företag till
nybyggda lokaler och till ett nybyggt hus för sig och sin

familj i utkanten av Ljungby vid Sadelvägen tror jag
det heter.
Med på flytten var hans förtrogne Amir.

Efter hand har hans kunskap och sortiment breddats
och fördjupats och han har genom sina goda

kontakter med  Tjeckien haft goda möjligheter att få hem
hard- to- get- items.

I tisdags besökte jag HAB för att inköpa ett par prylar och
då tog jag några bilder. Jag glömde fotografera

de numeriskt styrda maskinerna och varulagret han
har i källaren, men jag tror,  bilderna ger en bild av det hela.

Jag undrar hur många timmar i veckan Tomas och Amir
svarar på frågor via telefonen ???

Här hittar du deras hemsida:

http://www.hab.se/

 

Tomas plats där han tillbringa en stor del av dagen sysselsatt med telefon och dator.

Amir, en mycket duktig modellflygare och en modellflygare med mycket tekniska kunskaper.

Här är serviceverkstaden.

Utrymmet är synnerligen välfyllt med för modellbygge väsentligheter.

Här pågår alltid projekt som synes.

Mycket rör ju ackar, kontaktdon och sladdar.

Behöver ni servon ?

…eller LiPo, eller andra ackar ?

Förbränningsmotorer mister mer och mer av sin marknadsandel till fördel för elen.

Mer servon…

Tillbehör, småplock. Behöver du nåt ? Det finns nog här !

Radioapparater

Här har pojkarna gjort det nästintill omöjliga, man har landat i taket…

HAB:s stora multicopter.

Att det handlar om flyg syns även på kontoret. Alltid nåt som ska eller har testats.

Precis som i min verkstad: Ett ordnat kaos…

Kolfiber. Tänk om man för 25 år sen pratat om kolfiber, kevlar i modellflygarkretsar……

Här har vi HAB Electronic AB i sitt nya hus. Lite alpstuk på det eller ?

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS ÅRLIGA HANGLÄGER YSTAD 2012

 

har ju traditionsenligt gått av stapeln.

 

För 7 året i rad drog segelflygintresserade till Ystad för att deltaga i Ålleberg
Modellflygklubbs årliga hangmeeting.  Tyvärr kunde jag inte själv deltaga,
på grund av ett skadat öga. Det grämer mig djupt att jag inte kunde åka, men
nästa år då är jag med igen !

Så bilderna jag visar är tagna av medemmarna i klubben och informationen
kommer från ordföranden i vår klubb Rolf Maier.

Som alltid när man åker och flyger hang är man beroende av vindarna.
eftersom det är de som är motorn för oss. Vi har nu i vår haft ett något
blockerat väderläge med envisa ostliga vindar. Bästa vinden för flyg på
Hammars Backar är sydväst. Nu är hanget vid Hammar så uppbyggt att
man kan flyga även på nordostlig vind vid baksidan. Sydsydostlig vind
fixar sig på Löderupshanget och ostlig vind, då blir det till att köra till
Ravlunda. Enligt lagen om allts djevflighet så var det ju skjutnar hela
veckan på Ravlunda, så det blev att flyga vid Kivik. Ja just det, där marknaden hålls.

Som förutseende modellflygare hade man ju fyllt sina bilar med olika
typer av modeller så man var välutrustad för alla omständigheter.
Det betyder elseglare och elkärror medfördes.

3 fina dagar med mycket flyg blev det. Hangflyg på olika ställen och elflyg.
Som vanligt ett bra kamratskap och positiva upplevelser och inga besvikna
miner, utan alla var nöjda med trippen. Nästa år ses vi igen !

Här kommer bilder, som oxå finns på hemsidan till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

Det finns också en liten video på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=cwc7D6bOUrM

Välpackad bil 1.

Välpackad bil 2.

Välpackad bil 3.

Uppackning i Kivik

En Blue Phoenix erövrar skyarna.

Blue Phoenix, kanske det bästa nybörjarplanet….med utomordentligt fina egenskaper.

Conny visar en smörig landning

 Oldtimerförsamling på Hammar

 Harraka Pik och Opels raketplan

 Man kunde även för 80 år sen.

 Mäster Rolf förbereder en av sina 16 medförda modeller.

 Roffe glad….

 Rolf Maier, ordföranden i vår klubb med sin elkärra som klockades för  269 km/timman.

 En av Sveriges mest erfarna och skickligaste segelflygare, Rolf-Erik från Herrljungamaffian.

 Rolf-Erik med sin Sharon Pro. Detta är ett av de bästa plan, man kan flyga.

 Några av gänget på Kivik.

 SJöflyg i Östersjön. Man får utnyttja möjligheterna till flyg till fullo….

Connys PIK 7 startar.

 Modell full med telemetri. Uppkoppling via satellitlänk …..

 

 Kritiska blickar vi Kivik.

 Uppackning igen.

 Kiviksflygning

 Nytt och gammalt.

 En DLG:s fighting face.

 Baksidan av hanget.

En DLG färdig för start. Modellen hålls i vingspetsen där det finns ett kolfiberöra att hålla i. Med en rotationsstart kan man nå 75 m höjd.

Friskt kopplat är hälften brunnet …..!

En ovanlig modell och en expressiv bild på piloten !

En FOX med elmotor.  Här är en video:

Ännu en start med en FOX, som är en aerobatisk kärra därav den relativt ringa spännvidden. Vilket gör flygplanet mera agilt.

Ålleberg Modellflygklub – Kompisgänget !

Wings over Hammar

Flyg på nordosthanget

Hammar vid skymningen. Vacker plats.

Piloter och modeller…..

Conny startar

Montering av PIK7

Herrljungagruppen.

Allt behöver inte vara stort, tungt och snabbt. Små lätta modeller funkar utmärkt och fyller sin nisch.

Hårda grabbar åker båge från Västergötland till Ystad.

Sista bilden.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde 
som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Nostalgoteket

F-NOSTALGI

 

 

 

 Tävling i Rinkeby 2011

 

 

 

 


Spännande var uppgörelsen i denna klassen in till sista andetaget nästan.
Men efter flyofferna stod Sten Persson som vinnare med sin modell Hi-Fly
före Sven-Olof Borg med sin Heatwave. Som utomstående tycker jag att
modellerna var lika bra i luften, men Sven-Olof hade lite otur i sin sista
start i flyoffen.

Som en icke speciellt kunnig friflygare måste jag uttrycka min beundran
för byggarna av dessa modeller. Tänk på att modellen ska stiga effektivt
under den motortid man har, för att därefter kunda helst ta en termikblåsa
och kurva i den eller om ingen termik finns, ska den kunna glida så länge
som möjligt, så man når maxtiden. Det är många parametrar som ska
stämma i sista änden !

Bra gjort ynglingar !

Tyvärr hade jag ett mekaniskt fel på min kamera, vilket gjorde jag hade för långa
exponeringstider med resultat, oskarpt.

 

Sven-Olof Borg startar sin Heatwave.

    Göran Dacke med sin modell Hothead

Nu !

Nu är det upp till dig, modellen !

Göran startar

Den blivande vinnaren Sten Persson från Halmstad

Förberedelser för Flyoff

Har han trumf i handen…………

Stens motor

En sådan här modell kommer inte från Kina och är “färdigbyggt”.
Nä här får man allt bygga sin modell från scratch !

Pilot och mekaniker, Sven-Olof Borg med dotter

Här spänner väl Sven-Olof linan till kurvrodret..

Han startade så fotografen inte hängde med…..

på spaning efter tävlingsmodellen, så man kan ta tiden för landning, resp då den inte kan ses mer.

Pär och jag hämtade Stens modell som fusat ner på kanten i hålan på fältet

Sven-Olofs Heatwave  som fusat. Det ser man på den uppfällda stabben

En perfekt fuselandning

Ryggtavlan på grabben som vann klassen

Småländsk koncentration hos Lars Erik Fridström Anderstorp

Sven-Olof startar

HI Fly, dagen vinnare

Sven-Olofs sekundant

Sven-Olof startar

Thor Bortne från Norge förbereder

Husbilen där Anita vår tävlingssekreterare residerade.

 

Flyg nu annars……..säger Thor

En välbyggd och vacker modell. Är den välbyggd och ser vacker ut,
brukar den också kunna flyga bra. Det var ju Kelly Johnson hos
Skunk Works i USA som myntade uttrycket:
If it looks good, it flies good !

 

 

 

 

Vinnare: Sten Persson Hi-Fli

mats

Kategorier
Old Timer flyg

JUBILEUMSTÄVLINGEN WAKEFIELD 60 ÅR

 

 3 juli 2011  Rinkaby

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna tävling flögs med Wakefieldmodeller av högsta kvalitet och egenskaper.
Modellerna var konstruerade för mer än 60 år sen !

Men flygegenskaperna var trots det, eller kanske tack vare det , fantastiska.
Ni som aldrig varit på en friflygtävling, åk och titta. Speciellt om det är en OT-tävling.
Det vill säga,  man flyger med modeller konstruerade för 60-80 år sen.

Denna jubileumstävling var speciell, då den pilot som vann VM i Wakefield 1951,
Sune Stark besökte evenemanget. Sune, 93 år ung och still flying strong invigde
tävlingen med några väl valda ord, som han fick livliga applåder för.

Tänk efter käre läsare…..93 år och aktiv modellflygare med friflygmodeller !!
Där har vi andra något att se upp till.

Rinkabyfältet är ett de få ställena,  där man kan hålla friflygtävlingar,  då dessa
ställer krav på ytornas storlek.

Väderleksutsikterna var inte helt ok, vilket bromsade en del från att komma,
men vi fick utmärkt väder med bra termik. Deltagande var piloter från nordiska
länder och piloter från Italien.

Eftersom vädret var gynnsamt , var det många som flög maxtiden 150 sekunder,
eller 2.5 minut. På denna tid kan en modell flytta sig en avsevärd sträcka och kan
vara svår att hinna efter landning. Flera har pejlsändare ombord och kan hitta sin
modell, men för en italienare gick det illa, han hittade  inte sin Wake. Den dyker
säkerligen upp så småningom, om han inte hittade den under söndagen.

Efter 2.5 minuters flygning fusar modellen, vilket innebär,  att stabben av ett urverk
som aktivator via gummiband slår upp, som gör att modellen snabbt sjunker i en
flatspinliknande rörelse.

Vil ni läsa om Wakefield,  vad det är så Googla på nätet. Modellerna drivs av gummimotor,
som dras upp otroligt många varv och som utvecklar sin energi under lång tid.
Efter att motorn gett sin kraft, frihjular propellern i fartvinden, så inte onödigt
luftmotstånd skapas.

Ett stort reportage om tävlingen kommer i SMOS tidning om ni vill läsa. SMOS hemsida är:

http://www.smos.info/

Här kommer en rad med bilder utan något logiskt sammanhang, utan de ska ses
som anteckningar av mig,  som tyvärr inte på något sätt har mycket kunskap om
regler och teknikaliteter för OT-flyg, från en tävling.

Jag kommenterar en del bilder. Vill ni veta mer så gå in på SMOS hemsida.

 

Rinkabyfältet utanför Kristiansstad. Här ska hållas ett scoutmöte i
sommar med 6000 scouter från hela världen. Var redo !

   Sune Stark, 93 år ung.

Så ser en världsmästare ut !

Sune har invigt Jubileumstävlingen

Sune håller koll på piloter och modeller.

Här är Sune till vänster och till höger håller redaktören för modellflygtidningen i Danmark
Karl-Erik Widell en kopia på Sunes VM-vinnande modell.

Här är 3 VM vinnande modeller.

Åke Gustavssons målning av en Wakefield, som tillfaller vinnaren.

Två av de italienska piloterna. En nätt resa från Italien till Rinkaby….

Duktiga piloter är italienarna.

Martti Bogdanoff, en duktig skånsk pilot.

Tror ni att dessa herrar sitter inne med kunskap om aerodynamik och flygmekanik ?

Trimstart med en Wake.

Trimstart

Kolla paketet med gummi i kroppen. Ibland håller inte kropp för kraften i gummibanden,
utan då spränger motorn sönder modellen.

“Forza Italia” !

En trevlig sak med OT är att fruarna är hårt engagerade och
drabbas lika hårt av tävlingsivern som deras män..

Man startar från ett litet bord, då reglerna kräver start från marken.

Just vid lättning. Ni ser modellen av propellerns moment vrider sig.

Det ser ut som piloten åkallar högre makter, men han skuggar ögonen,
så han kan följa sin modell i luften.

En sådan modell flög Sune med när han vann VM 1951

 

Sunes modell

En av de italienska piloternas Wakefieldmodell, som konstruerats av en finländare.

Var det fenans utseende som gjorde att Sune blev världsmästare ?

En elegant takeoff.

Åke Gustavsson med uttrycksfyllt ansikte.

Klarar det sig…?

Mama mia…

Nytt försök.

Åke startar

Kraftigt vridmoment

Enpunktslandning

Fyra unga pojkar.

Så där nu startar vi….

Det kan bli aerobatik det här….

Bäst att ta skydd tänker åskådarna…

…och duckar….

Ännu en start

Karl-Erik Widell och Åke Gustavsson.

Här hittar ni de bilder,  jag har på servern för tillfället från Wakefieldtävlingen.
Bilderna ovan finns alltså även med i galleriet. Upplösningen på bilderna i galleriet
är låg, varför kvaliteten inte är super. Om någon önskar fullstorleksbilder så maila mig.

Vill ni kolla bilderna så klicka på View with Piclens  så får ni ett bildspel,
som kör bilderna automatiskt. Om ni i bildspelet klickar ner till höger,
så får ni helskärmsläge.

[nggallery id=68]

 

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 4

Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.

 

 

 

 

 

 

Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor !
Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.

 

Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.

I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.

Bilderna är tagna 1975 på  Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.

Vad man kan konstatera,  är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga,  att hade jag flugit med

min modell här  på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.

Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:

Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person,  som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är,  ni vet vem.

 Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.

Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.

En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.

Modellen en egenkonstruktion naturligtvis,  med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.

Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från

Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.

 Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,

som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik

för flygmekanik.

 Göran flög i team med  Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,

att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !

Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………

Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord,
använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !

 Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.

Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMFLYG KANARIEÖARNA OCH SPANIEN

 

rycker nu allt närmare.

 

 

 

Så här ser det ut när man flyger vid Gran Canaria. Ganska härligt eller…….

…och så här ser det ut vid Mont Palomaret utanför Alicante..

I detta kalla klimatet vi har nu, är det lätt att drömma sig framåt,
till de resor man ska göra. I februari blir det Kanarieöarna och i

april blir det Alicante i Spanien. Jag kan nästan inte bärga mig……