Kategorier
Flygkameror - Teknik

RENGÖRA SENSORN

 

 

 

 

 

 

Rengöring av sensorn på en system- eller kompaktkamera.

 

 

 

 

 

 

 

 

P1080845

 

Som jag tidigare skrivit, kostar det ju 6-700 kronor + frakt att få sensorn rengjord
hos något av serviceföretagen.

Här kan ni se vad jag skrev förut: https://hangflygning.se/?p=16897

Jag har slutat skicka utan jag gör det själv. 

Problemet med att göra rent själv är att få tag i de rätta verktygen.

Det finns specialrengöringssatser…..för 1995 spänn.

Sen finns det BilTema……för  ca 20 kr.

BilTema har ett “Screen Cleaning Kit” för mindre än 20 kr.

http://images.biltema.com/PAXToImageService.svc/article/large/23490

Jag har provat det på min systemkamera och en kompaktkamera med perfekt resultat.

Det jag använder är:

1 pad-penna

1 av ovanstående rengöringskit

1 ren putsduk. (finns att köpa hos Kjell & Co)

1 burk luft från BilTema.  

http://images.biltema.com/PAXToImageService.svc/article/large/23556

Jag fuktar rengöringsduken på en begränsad yta från rengöringsflaskan. Det finns en
pump i toppen.

Sen tar jag putsduken mellan ytan som ska rengöras och padden och använder
padden som ett redskap att för runt putsduken.

Jag för padden vertikalt och horisontellt och är noga med att
komma intill i kanterna. Använd inte våld utan tänk er för.

När jag gjort rent, tar jag fram BilTemas konserverade luft (vilket i verkligheten inte är luft utan butan och propan) och blåser rent.

Montera ihop kameran. Ställ den på max zoom och ta några bilder mot skyn.

Kolla sen om det är rent genom att lägga på mycket kontrast, ty då syns
smutsen.

Har du Picasa installerat, så kolla i Picasa. Det avslöjar direkt om du lyckats.

Klicka på “Jag chansar” i Picasas redigeringsmeny, så avslöjas i regel fläckarna.

Jag har just gjort rent en systemkamera, som hade ett par irriterande små fläckar.

Den blev perfekt.

Samma sak med min Panasonic Lumix. Den blev också perfekt.

Lumixen kräver ju, att man demonterar för att komma åt sensorn.

Vad rengöringsvätskan innehåller ? Inte en aning.
Jag vet att det inte
innehåller alkohol eller ammoniak.

Vätskan är antistatisk, vilket är en fördel.

Nu tänker en del, att eftersom det är så billigt, kan det inte vara bra…

Jag säger då att prova själv. För mig fungerade det utmärkt och jag tjänade 600 spänn!

Sök på Vimeo eller YouTube: Cleaning the sensor, så hittar ni bra och instruktiva filmer.

Här är några bilder:

 P1080847

P1080850

Rengöringsvätskan med pump i toppen och rengöringsduken.

P1080854

Min paddingpenna. Kostar ca 50 kr hos de som säljer fototillbehör.

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS TERMIKMÄSTERSKAP 2014

 

 

 

 

 

 

Den årliga klubbmästerskapstävlingen i termik

avhölls i strålande väder på klubbfältet i lördags den 17. Maj.

 

 

 

 

 

 

 

 

ÅMFK är ju en förening som är mycket inriktad på bland annat segelflyg.
Det gäller både hang- och termikflyg.

I lördags avhölls Klubbmästerskapet i termik på klubbens eget ägda fält
utanför Falköping.

Naturligtvis hade jag tagit mig dit, det är exakt 20 mil dit från min bostad.

Så det tar 2.5 timma om jag kör lugnt. Väderläget var mycket lovande,
med utlovad värme, sol och Cu ca 4/8 som mest på eftermiddagen.

De tävlande hade mycket fina modeller. Den mest flugna var “Aspire”,
som det fanns 3 stycken. Andra modeller var “Ceres”, “Sharon” och
naturligtvis några Blue Phoenixar.

Blue Phoenix är ju den modell som nybörjarna i klubben får bygga till sig.

Vad gäller termiken var den mycket stark  från kl 0900 -1300. 
Efter lunch blev termiken sämre till klockan 1600, då den åter
tog sig.

Detta är ett förhållande som vi som kommer från kusten inte
är vana vid.

Jag flög en av mina Avor, den äldsta en Hyper Ava och den har loggat
569 timmar nu !

Termiken var makalös !

jag deltog inte i tävlingen, då jag skulle dokumentera med vanligt foto
och flygfoto. Nästa år, då ska jag vara med.

5 omgångar flögs och efter uträkning av poäng visade det sig att gammal är
äldst!

Rolf-Erik från Herrljunga vann. På andra plats kom Roffe Maier
och Karl-Henrik Thorsell blev trea.

Hoppas jag har de i rätt ordning nu…

Men här kommer mycket bilder som jag tycker illustrerar flygplanen och tävlingen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Å nu kommer tävlingsbilder

 

 

SONY DSC

En Supra från Wladimir Models i Ukraina.

SONY DSC

Planering för landning

SONY DSC

Nosen på moderna F3J-modeller är stark !

SONY DSC

…för att den ska hålla, när man spjutar…

SONY DSC

..missade med en halv meter…

SONY DSC

Kalle djupt fokuserad på sin modell.

SONY DSC

Rolf- Erik släpper sin Aspire

SONY DSC

Att se en start med en stark vinsch, det är en upplevelse !

SONY DSC

Nu gäller det att sno åt sig landningspoäng.

SONY DSC

Idealtid/maxtid var 10 minuter.

SONY DSC

ser bra ut...

SONY DSC

…men det blev plus en halv meter för Kalle.

SONY DSC

Rolf-Eriks kärra.

SONY DSC

Nja…det här blir lite overshoot…

SONY DSC

Men den sitter som ett spjut.

SONY DSC

Roffe ute med måttbandet.

SONY DSC

Stefans BF

SONY DSC

Stefan flyger, David tar tiden.

SONY DSC

Stellan försöker få ordning på sin motor på sin “Lisa”.

Märkligt liten fena och sidoroder. Jag undrar hur
lateralcentrum ligger på denna konstruktion…?

SONY DSC

Men trots försök ville inte motorn.

SONY DSC

Blue Phoenix hits  the sky !SONY DSC

Åskådarbänkarna…

SONY DSC

En av nybörjarna får lite hjälp av en gammal räv…

SONY DSC
Alla som vill ha en spark i baken
räck upp en hand !

SONY DSC

Davids Blå Fenix

SONY DSC

Blå Fenix, en mycket välflygande modell.

SONY DSC

Inför landningen.

SONY DSC

Lite kortlandning, avslutad med Groundloop.

SONY DSC

…fast det fattas inte många cm för David.

SONY DSC

Stefans BF

SONY DSC

Stellan går med modellen till depån efter avbrutet startförsök.

SONY DSC

Blue Phoenix.

Byggd i oräkneligt antal av modellflygare över hela klotet.SONY DSC

Västlig vind 1-2 m/sek

SONY DSC

FullsizeSONY DSC

Roffe sträcker linan för sin Aspire

SONY DSC

“Let go”!

SONY DSC

Nu är det press på modellen.

Ser ni klaffen är ansatt ?

SONY DSC

När jag ser en sådan modell och tänker
tillbaka ett antal år hur modellerna såg ut då….

…inser jag att utveckling har gått fort fram !

SONY DSC

En sådan här modell tycker jag utstrålar
effektivitet och anpassning.

SONY DSC

Roffe på väg ner.SONY DSC

Kommer han fram…?

SONY DSC

Vi startar igenSONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Start i vinsch med en F3J-modell är mycket speciell.

Man avslutar genom att dyka för att få fart,
sedan tar man upp kraftigt, linan lossar och
man stiger på överskottsfarten till bästa urkopplingshöjd.SONY DSC

Kalle laddar.SONY DSC

Kalle kör handsoff….

SONY DSC

Det verkar som detta är den bästa konfiguration på en termikmodell.

SONY DSC

Snyggt !

SONY DSC

Inte är det mycket frontalmotstånd på denna modellen.

SONY DSC

Aspire

SONY DSC

SONY DSC

Varför är du inte gladare Kalle …

SONY DSC

Pilot och modell.

Modellen kostar 14000 spänn. Lägg till 3500 spänn för 6
servon av hög kvalitet.

Så flygfärdig nästan 20 K…

SONY DSC

Men flyger bra…det gör den.

SONY DSC

Planering med klaff.

SONY DSC

Nu får vi se Om Roffe klarar det…

SONY DSC

Hans kroppsspråk visar väl vad han tycker.

SONY DSC

En kreativt tänkande junior.

SONY DSC

Roffe tar det korta före det långa benet eller…?

SONY DSC

Nu ska jag visa grabbarna, säger Rolf-Erik.

SONY DSC

Det är fysiskt att starta en F3J-modell.

SONY DSC

Det gäller att hålla i när vinschmotorn drar för fullt.

SONY DSC

Puh !

SONY DSC

En estetisk upplevelse att se.

SONY DSC

Stefan kör igång sin BF.SONY DSC

Ganska brant stig eller …

SONY DSC

Modellen är en skugga av sitt forna jag…

SONY DSC

Just innan…

SONY DSC

Två antipoder…fullsize och modell.

SONY DSC

Detta är ingen modell, utan det är en fullsize kärra.

De har sådana vingar idag.

Man kanske har snott ideen från modellflyget ?

SONY DSC

En hängglidare blir uppdragen av motoriserad dito.

SONY DSC

Just innan en  BF touchdown.

SONY DSC

Fyra mekar måste ju vara bättre än en…

SONY DSC

Klubbens vandringspris. Byggt av Rolf Maier.

SONY DSC

Roffe – Aspire

SONY DSC

Rolf-Erik – Aspire

SONY DSC

Några piloter SONY DSC

Två generationer väntar på resultatet.

SONY DSC

…och blir man nöjd, då är man så här glad !

SONY DSC

De tre som satte sig på de tre översta placeringarna.

Rolf- Erik – Roffe – Kalle

SONY DSC

Klart man är glad.

SONY DSC

Vandringsprisets sockel.

Kategorier
Airshows

DAGENS FLYGFILM(ER)

 

 

 

 

 

“Crazy Horst” visar hur man flyger.

 

Ännu en fin film av denna tyska flygvirtuos.

Kolla hans andra filmer och önska du själv var lika duktig.

 

Vi tar en till när vi ändå har sidan uppe…

Kategorier
Flygkameror - Teknik

MOBIUSKAMERAN MODIFIERAD

 

 

 

 

 

Mobiuskameran är i original bra…

 

…men det går ju att få den bättre.

 

 

 

Eftersom objektivet med linsen har en 12mm standardgänga,
borde det inte vara svårt, att ersätta den med ett prestandamässigt
bättre objektiv.

I mina lådor hade jag ett original GoPro 3 +Black Edition objektiv,
som blivit “över”, efter
att jag hade haft kameran nere i Tyskland och
där fått isatt ett proffsobjektiv.

GoProobjektivet har också 12 mm gänga och det borde gå att
använda det i Mobiusen.

Alltså beslöt jag byta. Att ta isär Mobiusen är enkelt. Det finns gott
om video på nätet
, som visar hur man går tillväga.

Så här gjorde jag vid bytet:

Lossade de två skruvarna som håller ihop höljet.

Drar ur strömsladden från batteri till kretskort försiktigt.

Nu kommer man åt.

Ta fram en insexnyckel som passar i låsskruven vilken fixerar objektivet.

Lossa skruven.

Lossa lins och sensorhus från kretskortet försiktigt, men ta inte
bort det från kameran.

Nu kan du skruva ut objektivet. Lägg det i dammfri miljö. Jag använde låsbara
sortimentpåsar.

Vad gäller GoProobjektivet måste man anpassa det, för det ska gå in i Mobiusens
hållare.
Där gängorna på GoProobjektivet slutar, där finns en kant, som förhindrar

att man kan skruva in objektivet så långt som krävs, för att man ska få fokus
i bilden.

Denna kant måste bort. Jag satte objektivet i svarven och körde bort det,
men är man försiktig, använder man en bra fil, det går lika bra.

Använd gärna BilTemas konserverade luft att blåsa ren kameran och objektiv
innan ni skruvar in det. När jag skruvade in det,  höll jag Mobiusen med kamerans
framsida nedåt, för att förhindra skräp åker med in på sensorn.

Nu gäller det att ställa in fokus, på det avstånd du vill. Jag valde oändligt,
därför
då har du fokus från  en halv meter till oändligt.

Detta gör du genom att ansluta Mobiusen till din dator via USB-sladd.
Då känner Windows igen kameran som
en webkamera och du får bild på skärmen.
Kom ihåg att minneskortet ska vara
uttaget under inställningen.

Ställ in fokus genom att vrida objektivet. När du har gjort det, så låser du
objektivet med insexskruven.

Nu kommer nästa problem. Det nya objektivet är lite för stort för höljet.
Det löser man, genom att med en fin såg  eller på annat sätt, ta bort “valken”
som finns runt objektivet originalt.

Nu kan du sätta ihop höljet igen. På det nya objektivet sätter du tillbaka den
lilla L-formade plastringen längst fram. Då passar objektivskyddet på.

Jag tyckte själv, jag fick en mycket stor förbättring med det nya objektivet.

Här är några jämförande bilder, som är helt obehandlade ur kameran och
att komma ihåg är ju att bilderna på bloggen är i mycket litet format.
Skillnaden syns mycket bättre i full size:

IMAG0024
Originalobjektiv

 

IMAG00241

Med GoPro-objektivet.

 

IMAG0095

Original

 

IMAG0103

Modifierat med GoPro-objektiv.

 

IMAG0104

Originalobjektiv

IMAG01131

Modifierat med GoPro-objektiv

IMAG0113

Original

 

IMAG0122

Modifierat

 

IMAG0132

Original

 

IMAG0141
Modifierat.

Här kommer jämförande bilder på kameran:P1080749

Detta är den modifierade kameran.
Ni kan se jag satt en O-ring
runt objektivet som skydd och stabilisering.

Tapen på framsidan sitter framför mikrofonen för
att i någon mån eliminera vindbrus.

P1080750

Det L-formade skyddet är original från GoProkameran.

P1080753

Sett från ovan.

P1080754

Här ser man skillnaden i storlek på lins….

P1080756

…jämfört med originallinsen.

P1080759

Original

P1080763

Här kan ni se den “fals” som finns i höljet. Den måste man ta bort
för att den nya linsen ska passa.

Det finns inget som är svårt med denna operation. Men det vissa
saker man ska hålla i minnet:

Smuts är kamerans värsta fiende !

Köp konserverat luft på BilTema, så ni kan blåsa rent.

Två saker kräver fysiskt arbete:

Dels att ta bort “kanten” på GoPro-objektivet.
Det kan du göra med en bra fin fil. Tar 2 minuter.

Dels såga bort “valken” längst fram vid objektivöppningen
på höljet.

Annars är det den gamla regeln som gäller:

Tänk först och modifiera sen !

har ni frågor går det att maila.

flyghigh(konstigt a)bahnhof.se

Kategorier
Hangflyg modell

VAD GJORDE DU IDAG LÖRDAG….?

 

 

 

 

 

Vi var ute och modellflög så klart.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Ännu en dag med fint modellflygväder i dag lördag.

Vilket ju krävde,  att man begav sig  ut med sin modell.

Jag vill inte sitta på en bänk talande om ,  att man kanske skulle…
eller hur man egentligen ska göra , då man segelflyger,
för  det ska vara rätt, eftersom det har stått på internet…

Nix, jag sticker ut till ett hang för att få njuta av möjligheten
att flyga min modell.

Är det inte det modellflyget går ut på ?

Pär och jag åkte till Tönnersastranden. Jag hade med min Spirit,
för vinden var svag, medan Pär hade med sin nyrenoverade Banana.

Jag kom ner först, satte bilen på parkeringen och knallade iväg
med modell och prylar.

Vid framkomsten var vinden klen. Cirka 2 m/sek,
men det brydde jag mig inte om, för min modell kan
flyga på svaga vindar.

Efter en halvtimma i luften landade jag och just då dök Pär upp
ur skogen med sin kärra.

Han tyckte vinden var för dålig och avvaktade. Bananan är
inte att leka med under marginella förhållanden.
Dessutom är den väldigt fragil.

Hur som helst så ökade vinden upp och Pär flög min Spirit
innan han kastade ut sin Banana.

Hans kärra flög bra och genom att använda klaff,
underlättade det flygningen.

Pär landade på stranden och det blev en lång reva i
sanden efter landningen.

Allt gick ok.

Båda våra modeller var hela och vi var där i 3 timmar och flög !

 

SONY DSC

Förändringen av naturen syns tydligt här. För 10 år sen växte det
inga björkar bland dynerna.

SONY DSC

Här ligger min Spirit färdig för start med kameran ovanpå nosen.

SONY DSC

Efter en stund dök en yngling upp från skogsbrynet med en banan i handen…

SONY DSC

Fast innan flygning ska han ha sig en pipa…

SONY DSC

Pär fick i nåder ratta min Spirit i väntan på bättre vind.

SONY DSC

Spiriten med Påarp i bakgrunden.

SONY DSC

Spiriten med kamera…ser inte så estetiskt ut, men roligt med ombordbilder.

SONY DSC

Jaha, då var det dags med bananer på kanten…

SONY DSC

Pär tar ett djupt  andetag eller….

SONY DSC

Där blir bananan flygande.

SONY DSC

Pär mötte en trut i alla fall…

SONY DSC

Bananans konturer misstar man sig inte på.

SONY DSC

I dåligt lyft blir det ibland, att modellen måste flygas med hög nos.
Varför får ni själva räkna ut.

SONY DSC

Här flygs det med klaff.

  SONY DSC

Man kan svänga brantare…

SONY DSC

Planering för landning

SONY DSC

Här satt den…landningen var aningen oplanerad…

SONY DSC

Piloten fick älga ner och hämta…

SONY DSC

Ser ju helt ut säger Pär…

SONY DSC

Japp, allt är ok.

SONY DSC

Då är det bara att gå på det igen.

SONY DSC

Man kan inte slarva, när man kastar ut….jag vet det av egen erfarenhet.

SONY DSC

Nu bär det av…

SONY DSC

Kolla Pärs single-stick sändare, uppträdd på vänsterhanden.

SONY DSC

Snygg modell.

Ett barn av sin tid, 2003

SONY DSC

Jag var tvungen att ta en bild. Det var så vackert.

SONY DSC

Så här ser det ut då man kan flyga hang.

SONY DSC

Som jag alltid säger, ser det bra ut flyger det bra oxå.

Jo jag vet det var Kelly Johnson som myntade uttrycket,
när han var chef hos Lockheeds Skunk works.

SONY DSC

Banana – Påarp – Halmstad

SONY DSC

Ibland går det så fort att man passerar färgvallen…

SONY DSC

Vad gör du ?

SONY DSC

En Banana mot skyn…precis som det ska vara.

SONY DSC

Båda konturerna är lätta att känna igen.

SONY DSC

Här flyger 43 års hangerfarenhet.

SONY DSC

Nu, har Pär planerat landning.

SONY DSC

Först flyger man bort höjden och sen planerar man.

SONY DSC

Pär satte modellen med rätt hög fart och modellen
ritade ett mycket långt spår i sanden.

SONY DSC

Här ligger den safe and sound.

SONY DSC

…och sen var det bara att packa bilen.

IMAG0009

Här kommer lite stillbilder från min lilla Mobiuskamera
(460 spänn fraktfritt från Kina).

Tillbehör till kameran köper ni på E-Bay superbilligt.

IMAG0251

Två gamla gubbar på kanten. Dock, sinnet är ungt och fullt av energi på båda.

IMAG3047

Nu ska jag landa min Spirit.

Bild 1.

IMAG3049

Bild 2.

Nästan nere.

IMAG3050Klart.

 

Jag tänkte lagt in som bakgrundsmusik Harry Belafonte och

Banana boat song….

men det hade varit liksom lite för enkelt…

nu blev det musik, som håller dig vaken.

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MFK I YSTAD DEL VI

 

 

 

 

 

Hangträffen i Ystad med

Ålleberg ModellFlygKlubb som arrangör.

 

Här kommer sista posten.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Bilderna som kommer här är från de sista minuterna av träffen.

Redan 0830 vi på hangkanten vid Hammars baksida för att suga ut det
sista av möjligheterna att flyga i SKåne för denna gången.

En del hade redan åkt hem,  då de hade tider att passa, men vi som höll ut
fick oss en fin flygning. Trots den tidiga dagen var det god termikaktivitet.

Hanget på baksidan av Hammar lyfte som jag  skrivit innan bra. Det var inte
turbulent och platsen är lätt att landa på.

Nästa år blir det nog så,  att vi improviserar lite grann, så tidpunkten väljs
nära inpå då vi ska flyga, så vi kan försäkra oss om SV vind.

Jag menar,  det är ju för den sydvästliga vinden, man kommer !

Då lyfter hanget mot havet ok och dessutom ger det vid kraftig vind
goda möjligheter att flyga dynamiskt vid Sinushanget.

Men information om nästa års hangträff kommer att publiceras
på Ålleberg MFK hemsida och troligtvis här.

Så om inte annat, har du någon segelmodell, anslut till oss i Ystad !

Då får du fin flygning och träffar positiva och trevliga piloter !

Häng med !

 SONY DSC

Karl-Henrik Thorsell startar

 

SONY DSC

Hans modell har min kamera på nosen

 

SONY DSC

Högvärdig modell – snyggt att se på.

 

SONY DSC

Kalle och en av hangets glador kivar om bästa lyftet…

 

SONY DSC

Man löser problemet genom att kurva åt varsitt håll i samma blåsa…

 

SONY DSC

Nu blandade sig Roffe och ytterligare en glada sig i leken…

 

SONY DSC

Roffe och hans modell gör sällskap med tror jag ett sträck storspovar,
om man ska döma efter fåglarnas läte.

 

SONY DSC

Rolf-Erik kollar att roderna är neutrala och att de rör sig som de skall.

SONY DSC

De rörde sig rätt för kärran flög bra.

 

SONY DSC

Rolf-Erik, Åke Junander och Roffe flyger.

 

SONY DSC

Skånskt landskap

 

SONY DSC

Roffe ska landa och polenfärjan tuffar på i horisonten

 

SONY DSC

Hur gick denna landningen Roffe ?

 

SONY DSC

Crossfire…..en fin kärra.

 

SONY DSC

Fast en Crossfire kostar väl 20000 med servon.

 

SONY DSC

Typiskt på Österlen en alle med pileträd.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Hammars baksida 2014

 

SONY DSC

Rolf-Erik drar klaff och landar

SONY DSC

…och här har han full kråkbroms.

 

SONY DSC

Snart…

 

SONY DSC

Där sitter hon…

 

SONY DSC

Efter det sista flygpasset i Ystad 2014.

 

SONY DSC

Att denna buske har överlevt den barska miljön…

 

SONY DSC

Jag tog en bild på vägen vid Kabusa mot Tomelilla

 

IMAG0037

En bild tidigt på morgonen.

 

IMAG0080

Vår utsikt vid Hammar

 

 

 

IMAG0137

Vy mot nordost.

 

 

 

 

IMAG0157

Här är vackert

 

IMAG0158

Vid klar sikt kan man se 11 kyrktorn.

 

 

 

 IMAG1427

Rolf – Erik landar sin modell med min kamera på nosen.

 

 

Väderläget.

 Det ska blåsa mellan syd och väst. Vid dessa riktningar
finns det alltid möjligheter att flyga på något av hangen.

Skjutvarningar

Kolla så det inte är skjutning på Kabusa skjutfält.

Googla så kommer ni till eventuella skjutvarningar.

Skärmflygare

Tala med skärmflygarna om ni flyger på samma plats.
Kom överens om flygreglerna.
Det finns ingen, som mer rätt än någon annan
att flyga här.

Så samarbeta

Bilkörning

Kör inte på förbjudna vägar.
Respektera skyltar om de är officiella och försedda
med Trafikverkets skylt och numrering på baksidan.

mats

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MFK I YSTAD 2014 DEL V

 

 

 

…ännu mera bilder från Ystad på hangflygeri.

 

 

SONY DSC

 

 

 

Här kommer en ny bunta bilder från vårt hangläger 2014.

Jag har lagt till lite kommentarer till bilderna.

Ok, nog pladdrat, här kommer bilder:

SONY DSC

Gullviva.

SONY DSC

Riktning Polen

SONY DSC

Christer Jönsson med sin vinge. (Jag hoppas namnet är rätt annars får du maila mig).

SONY DSC

Christer och Ari

SONY DSC

Modellen är en Multiplexmodell, som hade bra egenskaper.
Det kändes som om detta är nästa generations vinge.

SONY DSC

Christer en gammal van flygare som var med på 70-talet.
Hans Multiplexvinge flög perfekt.

SONY DSC

Ållebergare i lufthavet

SONY DSC

Christer med sin modell innan provstarten.

SONY DSC

En glada passerar

  SONY DSC

Rolf-Erik på gång

SONY DSC

Final

SONY DSC

Här var det lätt att landa. Ni ser att vi flyger på baksidan av Hammar.

SONY DSC

Snygg modell…

SONY DSC

Dags att trycka ner modellen.

SONY DSC

Rolf-Erik startar

SONY DSC

Tidigt söndagmorgonen

SONY DSC

Jag tycker de flesta F3J-modeller är lika varandra till förväxling.

SONY DSC

Rolf-Erik med min kamera i modellen och Åke Junanders petflaskförsedda elseglare.

SONY DSC

Landning på gång

SONY DSC

Här kom piloten i nersvepet i bakkanten, men det löste sig.

SONY DSC

Roffe ska landa med sin gamla modell.

SONY DSC

Kalle kollar att det går rätt  till…

SONY DSC

…och det var så jobbigt så Kalle fick sträcka ut sig…

SONY DSC

Ny landning av Rolf-Erik med min kamera på nosen

SONY DSC

Dessa moderna kärror har ett mycket högt glidtal.

SONY DSC

Men till sist så…

SONY DSC

Rolf-Erik på gång

SONY DSC

En Ocelot flugen av Rolf-Erik. 1.5 m spv.

SONY DSC

En modell som var poppis ca 2005. Ganska dyr förresten.

SONY DSC

Oceloten är snabb

SONY DSC

Landning med klaff.

SONY DSC

Lite turbulens här kanske…

SONY DSC

Men det går väl bra…

SONY DSC

Modellen är ju lätt, så inga skador.

SONY DSC

Min kamera på Karl-Henriks modell.

Det kommer mera

mats

 

Kategorier
GoPro kameror

DET GÄLLER ATT VARA OM SIG OCH…

 

 

 

 

…kring sig, när man köper batterier till  kameror.

 

 

Jag behövde två reservbatterier till mina GoProkameror

Det finns inget värre, än om batteriet lägger av,
då man är ute och ska fotografera.

Det är milt sagt snopet.

I min bil kan jag ladda, men det tar ju nästan 2 timmar att ladda fullt.

Så jag ville ha en enklare lösning med extra batterier.
Det var ju till att kolla på nätet och priserna varierar.
Från 260-595 spänn hos svenska återförsäljare.

Då är det billigare batteriet bara på 1000 mA.

E-Bay blev nästa stopp där jag googlade till det på batterier.
Där fanns oändligt.

Jag hittade detta och kolla bilden:

 

1-batteri för gopro

 

Du får 2 (två) batterier med 1600 mA kapacitet. Dessutom en mobil laddare
man kan ha i bilen.
Hade jag köpt original GoPro hade batterierna kostat mig 1100 spänn
och laddaren minst 300.

Var jag handlade ?  Var tror ni ?

1 veckas leveranstid och fraktfritt.

Priset ? 16 pund = 185 kr.

Kategorier
Hangflyg modell

OMVÄXLING FÖRNÖJER…..

 

 

 

 

 

…när man har hållit på länge med en sak…

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

…vilket i mitt fall har varit ett intensivt termikflygande de  sista 10 dagarna.

Jag längtade efter lite annat segelflyg och det som återstår för mig är hangflygning.
Min bil,  är ju alltid, så gott som, laddad med modeller.

Således även i dag var den lastad med tre segelmodeller. En termikkärra, en hangmodell
och en allroundmodell för segel.

De sista dagarna har det varit stadig nordlig vind på Hovs Hallar,  trots vinden i Halmstad
varit allt från ost till nordost. Min kurs med bilen blev mot Hovs Hallar.

När jag kommit en bit söderöver,  fick jag infallet att köra till mitt flygställe för termik,
när jag ändå hade vägarna förbi.

Jag monterade min Ava, tog ut min stol och klockan 1200 var jag i luften.

Det var torrtermik och jag misstänkte,  att kanske sjöbrisen kommit. Men det var det inte,
för termiken var stark, som de sista gångerna jag varit här.

Att stå på ett fält och flyga med en elseglare, där det råder sjöbris, det är för mig meningslöst.
Att fara upp, stå mot vinden och stånga under kontinuerligt sjunk, upp och ner hela
tiden , det  är ju fjärran från segelflyg för mig i alla fall.

Efter en timma i termiken drog jag broms, landade och demonterade modellen.
Lastade min bil och vidare mot HH.

Jag var väl medveten om,  att lyftet på HH blir bara bättre, ju senare på dagen det är,
så därför var det ingen brådska.

Nåväl,  med lite bävan kom jag till parkeringen vid värdshuset, jag gick upp en bit och
kollade vinden….den låg rakt på på det höga hanget.
Så försedd med Spiriten och övriga tillbehör, knatade jag upp för att  kunna starta.

Gräset på Hovs Hallar platån var översållad med vitsippor. Härligt att se!

Nåväl, jag monterade Spiriten,  gjorde en preflightcheck med radio och roder.

Allt funkade och iväg över kanten åkte kärran.

Lyftet var magnifikt. Trots vinden var bara ca 2-3 m/sek lyfte det mycket bra.
Det var helt laminärt strömning. Inga kytt utan det var, som att flyga i filmjölk…

Modellen som sådan flyger utomordentligt bra och är en fröjd att ha i luften.
Jag har skev, sida, höj, och klaff. Klaffen suverän vid landning, då jag kan fälla
den 90 grader ner.

Ånyo fick jag känslan,  när jag satt på min vanliga plats och flög med vältrimmad
modell under perfekta förhållanden, att man är ju privilegierad, när man kan 
utöva sin hobby så här !

1530 landade jag mitt framför min fötter. Tack vare klaffen vill jag erkänna.

EN sådan härlig dag på Hovet väger upp det mesta !

Jag försökte fotografera med min Sony, då jag flög, men det är inte lätt.

 

Här kommer lite pics i alla fall. Jag tog inga bilder,  när jag flög termik,
för det har jag haft så många på bloggen redan.

 

 SONY DSC

Min Great Planes Spirit Elite.

SONY DSC

Modellen blir inte stor med normalobjektiv…

SONY DSC

Spirit rekommenderar jag varmt, både för den rutinerade flygaren
och den som har lärt sig grunderna i segelflygning med en modell.

Modellen har mycket goda egenskaper. Den finns så vitt jag vet
inte att få tag i Sverige, men den finns i England.
Jag köpte en till med glasfiberkropp. Min nuvarande är ju en
byggsats. Så att jag skaffar en till är mitt bevis att jag tycker mycket
om modellen.

Om någon skulle vara intresserad av en Spirit kan han eller hon
maila mig
så ska jag ge adressen.

Kategorier
Segelflyg

SOLIGT SEGELFLYG SOM SAGT

 

 

 

 

 

Solsken och svag vind, kan man önska sig mer…

 

 

 

 

 

DCIM104GOPRO

 

 

 

…om man är modellflygare och i synnerhet segelflygare ?

Jag kan det inte. Nästan i alla fall. Det skulle vara att tempen skulle legat runt 25 grader i så fall…
I både fredag. lördag och söndags var jag ute och termikflög med mina Avor.

Att flyga med mina Avor är nästan en sinnlig njutning, eftersom de flyger så ofantligt bra !
Men  att de flyger bra är inget man får gratis. Jag menar inte i pengar, utan man måste lära
sig flyga Wladimirs modeller för att kunna utnyttja deras kapaciteter till fullo.

Jag har flugit mina Avor flera hundra timmar,  så jag här lärt mig att hantera modellerna.

Två av dagarna var jag en bra bit från kusten, för att inte drabbas av sjöbrisen. Varför sjöbris inte
är önskvärt, om man flyger termik ?

Jo, för när den kalla luften från havet sugs in över land, kryper den fram under den varma landluften.
Det betyder, att kalluften ligger som ett kallt lock över marken och omöjliggör termik.
Kall luft är ju tyngre än varm,  så det är därför, det beter sig, som jag beskriver det.

Både fredagen och lördagen bjöd på fint termikväder. I synnerhet fredagen var fin.

Jag fick nästan 3 timmar i luften ihop med ormvråkar och glador. Samtidigt drog ganska stora
sträck med tranor norrut. När tranorna flyger från A till B, flyger de i perfekt V-formation. Alla
fåglarna håller sina positioner mycket noga. Men, när det hittar termik, då bryter den totala anarkin UT
hos fåglarna. Man kan försiktigt säga, att var och en av tranorna flyger på sitt sätt utan någon som helst
koordinering med de medflygande kompisarna. Men det sitter i deras gener, så inga kollisioner eller andra
tillbud inträffar.

I dag söndag med nästan ingen vind, drog jag till en av mina favoritplatser, Tjärbyhanget. Den lilla vind
som fanns, cirka 1 m/sekund kom från väst, vilket innebar, att det låg på rakt på kanten.

Fram med modellen, kollade riktigt noga anslutningar både vid drivacke och servon, så allt var ok.
Sen ut med min bekväma campingstol på hangkanten och ut med modellen.

Trots den mycket svaga vinden kunde jag flyta med Avan på kanten, men eftersom jag ville ta
termik utan att behöva gneta en halvtimma, använde jag motorn upp till 100 meter.
Då jag stängt motorn under de förhållanden som rådde, torrtermik och nästan ingen vind,
var det till att flyga runt och spana efter tecken på stigande luft.

Nästan direkt kände jag varm luft strömma över kanten på hanget och jag styrde modellen in bakom
hanget en bit, för att se om blåsan låg där. Efter lite letande hade jag mallat in mig i blåsan och……
sen var det bara att åka upp till lagom höjd.

Flyger jag termik, vill jag hålla mig mellan 150 – 300 meter. Det är bekvämast.

Ibland, som i idag, klättrar jag upp till 6 – 700 meter, för att till exempel som nu, att jag skulle
kunna få lite fina bilder från den höjden.

Jag startade 1223 med Avan och jag landade 2 minuter i 1500 ! Det är 2.5 timma termikflyg.

Väl hemma såg jag vid laddning av acken i Avan, att jag med motorkörningen förbrukat 766 mA totalt.

Jag har redovisat så många flygbilder från dessa platser, så det blir lite blandade bilder nu.

Följ med mig upp i det blå och förstå att  jag nästan känner mig nästan privilegierad
att få modellflyga under dessa omständigheter!

DCIM108GOPROGanska sammanbiten på Tjärby i söndags.

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPROHär kör jag så färgen glider av eller…

DCIM104GOPROJag har jagat ifatt Avans skugga just innan landningen.

DCIM105GOPROFinalenSONY DSC
Har ni sett bocken på hanget förut ?

DCIM104GOPRO
Piloten efter en stunds flygning.
Tycker ni han ser krum ut, beror det på att han har en
allvarlig skada på halskotpelaren, som gör det omöjligt
för honom att stå och flyga mer än 10 minuter.

SÅEDEMEDE !

SONY DSC
Hur många mantimmar att gräva upp stenen – forsla hit den- resa den,

allt för 1000 år sen…

SONY DSC
Dessa stensättningar är från yngre järnålder-bronsålder. Allt skulle
mått väl av en restaurering, för nu är det förfallet.

DCIM111GOPRO
Dags för dagens landning vid Tjärby.

mats

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR ÄR JU ALLTID HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…för där kan du ju flyga det ena eller det andra.

 

 

 

SONY DSC

Spirit

SONY DSC

Twin paragliding

 

 

 

Länge har vi hangflygare gått och suktat efter nordväst,
så vi kunnat åka till Hovs Hallar och få oss en riktig tur
på hangen där. I söndags var det så till slut.

Nordvästlig vind 4-6 m/sek och 8 grader varmt (Eller kallt).

Rolf Holmer och jag åkte dit med våra modeller och
träffades vid 1300-tiden nere vid Segeltorpshanget.
Rolf flög med sin ärriga delta och jag hade med min Spirit.

Förutom vi två var där också två skärmflygkompisar,
Lars och Hippie-Kristoffer.

Båda dessa mycket skickliga flygare,
som är en fröjd att se i luften. Jag säger bara de har total
kontroll på sin skärm och sig själv, då de flyger.

Det är ju inte helt enkelt att flyga skärm här.
Markens beskaffenhet med sten och klippor är ju inget
som inbjuder till oplanerade landningar.

Men alla flygningarna gick bra både med modeller och
skärmar.
Jag testade min Spirit, som är en lätt

termikmodell med 125 gram bly och det var positivt.
Nästa gång ska jag lägga i 375 gram, för att se hur
det påverkar hastighet och glidtal.

Att ha en modell på hanget med kråkbroms underlättar
landningarna mycket, för man har goda möjligheter
att hamna dit man vill. Utan bromsmöjligheter är du
ju utlämnad till de växlanden vindförhållandena
som finns just där vi landar. Det är mycket turbulent !

I min modell hade jag som vanligt en kamera och i dag
hade jag min Mobius i nosen, så jag kunde dokumentera
min och andras flygning.

Ett otal stillbilder blev det och
30 minuter video. Videon ska jag redigera och göra
tillgänglig, när jag hinner.

Men här är lite bilder från en flygsöndag på Hovet:

 

01-IMAG0015

Rolf Holmer purken…?21-IMAG0812

I stort allt som har vingar, kan du flyga med.

27-IMAG1223

Rolfs kärra

Bild från min Spirit med Mobiusen

30-IMAG1229

I dag lyfte det högt om vi velat flyga på det sättet. Vinden helt laminär.

33-IMAG1771

Lars skärmflygare och instruktör.34-IMAG1773

Kristoffer.
Galen och mycket skicklig flygare.

Han och Lars nyss hemkomna från Mexiko, där de flugit skärm i tre veckor.

SONY DSC

Kristoffer har förpuppat sig.

SONY DSC

Kristoffer försöker skrämma fotografen…

SONY DSC

Mycket snöre och sånt…

SONY DSC

Kristoffer har siktat in sig…

SONY DSC

Alla skärmflygare är så glada…

SONY DSC

Kristoffer……en av de skärmflygare vars skicklighet jag avundas.

SONY DSC

Lars med sin gula hjälm.

Lars skicklig och flyger mindre “yvigt” än Kristoffer…

SONY DSC

Twins

SONY DSC

Rolfs delta kommer dundrande som en B-2.

SONY DSC

En bit frigolit och några balsabitar = modellflygplan

SONY DSC

Strömbrytare på mina modeller har tydligen både Rolf och jag rationaliserat bort.
Det är en källa till glappkontakt och fel bara.
Bättre med två sladdar man kopplar ihop bara.

Som här ovan synes.

SONY DSC

Rolf studsar fram över buskagen.

SONY DSC

Här ser ni att terrängen inte är vänlig direkt…

SONY DSC

Min Spirit beredd.

SONY DSC

Ni ser min Mobius på nosen. (På planet alltså).

SONY DSC

Hämtning

SONY DSC

Jaa, säger Holmer, den är ju hel denna gången med.

  SONY DSC

Glade Kristoffer

SONY DSC

Rätt upp och ner

SONY DSC

Start av de två skärmmatadorerna.

   SONY DSC

Spiriten susar fram med Hallands Väderö i bakgrunden.

SONY DSC

Med tanke på att det är en termikmodell, så flyger den relativt fort.

SONY DSC

Kristoffer sa, han skulle sälja sina skärmar och börja med modellflyg i stället.

Det tyckte jag i alla fall,  han sa….

Kategorier
Flygkameror - Teknik

EXTERN MIC TILL GOPRO….

 

 

 

 

 

…lyckades jag fixa till.

 

 

 

 

3-P1080271

 

Jag ville ha en extern mikrofon till mina GoPro för att kunna få med telemetrin,
som ju kommer i form av tal från sensorerna i modellen.

Alltså, när jag spelar in en video från min segelmodell, vill jag kunna
höra informationen på videon. Detta ger betraktandet av videon
en helt annan dimension, för man känner det mera, som om man
flyger med i planet.

Rent tekniskt fungerar det som så:

I planet finns sensorer för olika parametrar jag vill veta.
Det jag har bestämt,  jag vill ha info om är:

Höjd

Variometerinfo (stiga/sjunka)

Spänning till mottagaren

Mer vill jag inte ha, för ovanstående är,  vad jag anser väsentligt.

Sensorernas värde skickas via radio till marken, där jag står
med en mottagare, så jag kan avlyssna infon. Detta fungerar
helt perfekt.

I planet har jag min GoPro kamera,  som videofilmar. Det jag ville
var,  att få det som skickas från sändaren i planet till marken
 in i kameran, så betraktaren kan höra informationen.

För att göra detta,  finns tre alternativ:

Antingen löda in en förbindelse mellan telemetrisändaren
via en LF-förstärkare in i kameran, men detta ansåg jag för
krångligt.

Eller så bygger jag en liten mottagare för den frekvens
telemetrin använder. Inga problem men jag förkastade det.

I stället tog jag en av mina små Baufeng transceivrar, som
väger mycket lite. En sådan beslöt jag använda, för då är
det ett färdigt delpaket.
Mottagaren strippade jag på allt som gick att strippa och
tjänade därmed vikt.

Nu hade jag telemetri och mottagare. Vad jag skulle ha nu,
var ett gränssnitt mellan GoPro och mottagare.
Då var det så lyckligt, att GoPro har en färdig sladd för
en extern mikrofon, vilket var just vad jag ville ha.

Det enda problemet var 3.5 mm pluggen,  som ska sitta
i mottagaren. Den ska vara 4-delad, då uttaget i mottagaren
är avsett både för mikrofon in och audio ut.

Så jag rotade i lådorna och hittade en plugg, jag lödde in.
Dock först efter att ha laddat ner schemat på mottagaren,
så jag visste hur sladdarna skulle sitta.

Sen en kort test …and it worked like a charm, som det heter.

Ska bli spännande att testa det i verkligheten och då
återkommer jag med videon.

1-P1080267

Här är uppkopplingen med en av mina äldre GoProkameror. Ganska enkelt.
Jag kunde kapat sladden lite, men man kan behöva längre vid senare
tillfälle , så jag lät det vara.

2-P1080270

Här ser ni original sladden för kameran. Det är inte bara en sladd,
det finns också elektronikkomponenter i USB-pluggen.

Kategorier
Väder och vind

VÄDRET NU……

 

 

 

 

 

…känns som en blöt filt över axlar och humör.

 

I alla fall i dag lördag. Regn, blåst och grått.

Inte vill jag flyga idag. Så det återstod inte annat än att åka ner till Erikshjälpen

och köpa 4 kg böcker.

Sen kan jag förpuppa mig några timmar. Jag rekommenderar varmt

Arto Paasilinna som skriver roligt och oväntat med mycket allvar bakom.

Läs till exempel: “Hoppsan jag är död” och få ett par goda skratt. Låter det makabert ?

Det är ännu värre…

Vädret ser ut att fortsätta som nu med sydliga till sydvästliga vindar

samt nederbörd i någon form de närmaste 10 dagarna…

Några bilder som illustrerar det gråa och nedtryckande..

 

SONY DSC

En bil av senaste års modell på display i hamnområdet…

…tänk om någon tjuvkopplar den och sticker iväg  ?

SONY DSC

Vem sa,  att det inte regnade…?

SONY DSC

Den starka vinden drog röken till raka streck.

SONY DSC

Surt…inget i miljön som piggar upp en direkt eller ?

SONY DSCTill och med trutarna blev jämngråa i det dystra ljuset. Fast det är klart…det är ju gråtrut…

Men håll ut….för det går mot midsommar !

mats

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde 
som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 4

Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.

 

 

 

 

 

 

Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor !
Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.

 

Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.

I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.

Bilderna är tagna 1975 på  Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.

Vad man kan konstatera,  är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga,  att hade jag flugit med

min modell här  på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.

Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:

Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person,  som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är,  ni vet vem.

 Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.

Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.

En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.

Modellen en egenkonstruktion naturligtvis,  med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.

Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från

Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.

 Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,

som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik

för flygmekanik.

 Göran flög i team med  Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,

att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !

Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………

Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord,
använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !

 Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.

Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.

 

Kategorier
Segelflyg

CONDOR SOARING SIMULATOR

 

…är den bästa segelflygsimulator jag provat.

 

 

 

 

Jag fick tipset om “Condor” av Pär Lundqvist häromveckan och efter
diverse tester köpte jag programmet online från tillverkarna.
Det kostade med allt 500 spänn.

På nätet finns ett stort antal scenerier att ladda ner,
så man är ju inte bunden til visst land för att flyga.
Det ordnas också tävlingar,  där man flyger en bestämd bana,
exempelvis en triangelbana eller en tur och retur bana.

Simulatorn är mycket realistisk,  när det gäller själva
flygupplevelsen. Karaktären på det planet man flyger
framhävs väl och cockpitkänslan är fin. Alla instrument
funkar och man programmerar banan i planets GPS
innan start.

I cockpit där du kan se att allt som behövs,   vad gäller
instrumentering och reglage finns på plats.

När du flyger rör  instrumenten sig precis som i verkligheten
och likaså styrspak och pedaler.

Det är en väldigt rolig utmaning att flyga i simulatorn.
Med tanke på att det är 30 år sen,  jag slutade segelflyga
fullsize,  var det spännande att flyga en högpresterande
kärra. Det visar sig, som ju känt sen länge, att har man
lärt sig flyga en gång och har hyfsat antal flygtimmar,
så sitter det i förlängda märgen. Vad som behövdes
,var att man blev van vid känslighet och flygkaraktär
på planet.

Sen flöt det fint och första blåsan man tog i Slovenien
på 400 m höjd,  var en upplevelse nästan i klass med,
när man fick den första blåsan tidig vår,  då jag flög i
Västergötland, segelflyglandskapet nummer ett i Sverige
med Skövde som centrum.

Bilderna har hämtat hos tillverkaren,  vars adress
finns i länken nedan.

Man kan köra simulatorn online och delta i tävlingar
med andra piloter. För den som vill lära sig flyga
“på riktigt”,  är denna simulatorn ett utmärkt medel.

Observera att denna flygsimulator är vanebildadnde !
Det är lätt att bli sittande med en triangelbana på 300 km…
…Du vet hur lång tid en sådan tar att flyga !

 

 

                                                                              Utsikten från cockpit. Till vänster handtagen för bromsklaff och release .

Ja, man kan flyga avancerat eller ?
Till och med fåglarna kan flyga avancerat i rote med mig…

 

För att få fullt utbyte av simulatorn bör man ha en bra spak.
Jag köpte en  LOGITECH FORCE 3D PRO JOYSTICKUSB

Länk till hemsidan:

http://www.condorsoaring.com/media.htm

 

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 3.

 

Lite bilder och fakta om hur det var förr i tiden på hangen.

 

 

 

 

 

 

 

Detta fina foto av Pär L får vara vinjettbilden.
Kolla hur Jan Levenstam sveper iväg Kurts Manta.
Som om han serverade modellen på fat !

Tidtagaren i bakgrunden är Bosse Nylund, Lidköping.
 En mycket estetisk modell. Tyvärr flög den inte lika bra,
som den var snygg.
 

Innan digitalkameran kom, fotograferade man analogt och det innebar,
att man sparade på filmen. Tyvärr medförde det,  att det inte togs så
mycket bilder på tävlingar och meetings. I dag är det annorlunda,
då det finns möjligheter att fotografera av var och en med kamera
eller mobiltelefon. Hade vi haft digitala kameror på 70-,hade vi haft
en skattkista av bilddokument.

De enda bilder som togs i stort sett, var bilder, som skulle skickas till
MFN och AoH. Sen vet jag,  att det ligger mycket bilder ute i bygderna.
Stefan “Blomman” Blomgren, en gammal hangräv har bilder i en låda
och de har han lovat att skicka till mig, för att glädja båda gamla
flygare och nya.

Men finns det någon, som har bilder liggande, så skicka de gärna till mig,
så kan jag publicera. Om du har papperskopior,  så plåta av dessa med
en digitalkamera i makroläge. Det brukar bli mycket bra resultat.
Bifoga gärna var och när bilden togs och vilka som är med på bilden.

Våra hangtävlingar under 70-talet gick i huvudsak på två platser
och det var Hovs Hallar och Hammars Backar. Hovs Hallar har bästa
lyftet, men Hammars Backar är mera användarvänligt,  genom att
det är enklare att landa där.

70-talets mitt och  slutet innebar stora tekniska landvinningar,
när det gällde att driva upp hastigheten på modellerna. Vi fick
modifierade Epplerprofiler med flata undersidor, små servon gjorde
att man fick mycket bättre roderrespons till skeven. Använde man
inte servon i vingarna monterades en mekanisk överföring,
som inte stack ut genom profilen genom en  genial lösning
av Göran Karlsson och Christer Gillgren.
Genom att använda denna nya överföring, reducerades glappet
i lederna till det minimala.

Kropparna var nästan i alla fall byggda av glasfiber och epoxieplast,
eftersom det är starkt och lätt.
Vingarna gick mer och mer över från sprygelvingar till formskurna
vingar klädda med 0.4 mm ply.

Det skapades många bra och många dåliga flygetyg,  som alltid sker,
när tekniken hoppar framåt. Nytänkare som jag kommer ihåg,
var Göran Karlsson/Christer Gillgren från Stockholm med sin
professionella inställning till byggandet och flygandet.
Göran hade alltid de snyggaste modellerna.

Anders Rättzen kom med sin Gilette,  som sopade rent på hangen
under  flera år. Jag tror Giletten och jag hade en sån själv, var på
ett sätt det optimala hangplanet. Det som skulle gjort det ännu
snabbare,  hade varit  att applicera en av dagens moderna profiler på vingen.

Pär Lundqvist kom med sin Dryad med vridbara vingar.
Flera andra försökte bygga modeller med vridbara vingar men misslyckades.
Detta beroende på, att man inte kullagrade mekaniken,
så när man skulle gå ur svängen,  orkade inte servot under g-påkänningen,
vrida tillbaka vingen.

Den mest avancerade modellen var Kurt Lennås Manta.
En futuristisk model som liknade  en manta.
Den var byggd med flat kropp och kraftigt tapererade
vingar med stor pilform.
Vingarna var uppbyggda på vanligt sätt med spryglar, men de
var klädda med glasfiberlaminat. Glasfiberlaminat tillverkade
man på en vaxad spegel med hjälp av tunn glasfiberväv,  som
dränktes in med epoxieplast. Överflödig plast ströks väck och
efter 24 timmar hade man ett tunt och starkt material att
klä med. Tack vare att det var utlagt på en spegel,  var ytan
som glas, perfekt.

Kurts Manta hade emellertid en innovation,  som ingen annan hade.
Hade kunde förändra profilen på vingen under flygningen.
Vingen bakom D-boxen kunde röras upp och ner, vilket innebar,
att man ändrade anfallsvinkel. Hur han fick till det,  med de servo
vi hade då var obegripligt. Men det fungerade utan anmärkning.
Eftersom Kurt var en snitsare inom modellbygge,  hade han
byggt in ett system med en slid, som gjorde att V-stabbens roder
rörde sig. Det var en elegant lösning och gjorde roderna glappfria.

Modellen var snabb,  men hade ett problem, som den delade
med många andra modeller: Den hade svårt att går ur svängarna.
Skevroderna på Mantan var för små, men hade Kurt gjort de dubbelt
så stora,  hade det funkat för honom.

Mantan smällde nere på Hovs Hallar och försvann……..tills jag
för ett år sen hittade en del av en vinge nere i buskarna på det
låga hanget på Hovet.Jag såg,  när jag flög skärm något blåvitt
på marken och jag är nästan helt säker på,  att det var rester av
Kurts mantavinge.  Efter 30 år i naturen fanns den kvar bevarad
av glasfiberlaminatet.

I början av 80-talet märktes det en viss trötthet bland hangflygarna
så tillvida,  att man var inte beredd att investera så mycket tid,
som krävdes, för att ligga på topp. Det betydde,  att många la av
tävlandet och bara flög för skojs skull. Det intensiva tävlandet var
i stort sett slut i slutet av 80-talet och så småningom dog det helt
ut. Inga var beredda att anordna SM mer,  då det var mycket jobb.

Men som vi ska se,  fick hangflygningen en renässans under
tidigt 2000-tal igen. Mer om det senare.

Jag ber igen, är det någon som har bilder från hangflygandet
på 70-80-talet,  skicka gärna bilderna till mig till glädje för oss,
som var med vid denna tiden !

Här kommer bilder från 70-talet tagna av okända fotografer men
mest av (c) Pär Lundqvist, även om det står (C) hangflygning.se
på bilden. Rätt ska vara rätt !

En vanlig modell på hangen under 70-talet var Graupners Cumulus. Flög så där…. 

I jämförelse med dagens modeller, ovan en “Banana” från 2005,
var 70-talsmodellerna slöfockar.
 

Här är en annan 70-talskonstruktion, där man kan se nya influenser
vad gäller vingformen.
Det ser mera ut som en F3A-modell och vingarna
utrustade med klaff. Klaffen användes när man ville öka farten ,
då man gav negativ klaff för att minska anfallsvinkel/lyftkraft.

Ovanstående modell tillhörde Frank Grimåker och här ligger den
på stranden vid Tönnersa vid Laholmsbukten. Modellen byggd helt
i balsa. Den ser lite argsint och aggressiv ut tycker jag.
 

Här ser ni bloggens innehavare, något yngre……..,
med sin nya under vintern tillverkade hangkärra i högerhanden
. I andra handen Pärs modell. Bilden är tagen på det låga hanget
vid Hovs Hallar. Förutom modellen kolla de utsvängda byxorna
…..hårlängden och pipan i gapet.

Som dessa två modeller såg ut var ett resultat av erfarenheten
och oändliga provflygningar och tester. Så dessa båda plan
är goda representanter av 70-talets hangflygplan.
Typiskt var den raka bakkanten och den pilform vingen hade
för att minska girtendenserna. Likaså typiskt var all flying stab
som gjorde att modellen var lätt att trimma.

Hade dessa konstruktioner haft dagens moderna profiler
och modellerna hade haft kevlar/kolfiberkroppar och vaccade
vingar, så är jag fullständigt övertygad,  att de hade varit
state of the art.l

Tyvär kanske vi hade ett fundamentalt fel på våra modeller,
som accentuerades av det faktum , att profilen var
tryckcentrumstabil och det var att de var lite lätta i nosen.
Vikten på en modell som ovan låg på mellan 1.4 – 1.8 kilo.
Modellen kunde bära ca 800 gram barlast för att öka
penetrationsförmågan i stark vind. Problemet var att
modellerna hade en tendens att snappa under hög belastning.
Jag är övertygad om att vi flög med tyngdpunkten för långt bak !
För egen del kopplade jag klaff till höjdrodret för att öka
lyftkraften mer under belastning i svängarna.
Man ska ju komma ihåg, att svänger du med en belastning
av 5 G, då ska dina vingar producera 5 gånger mer lyftkraft !

 

                                                                     Här ligger en A-15 tillverkad i Dalarna. Modellen tillhörig Pär Bergqvist från Landskrona. 

En vacker dam på 70-talet håller en A-15. En tjusig stor och tung modell,
som flög kan man säga majestätiskt.
 

Här står Kurt Lennå på tidigt 70-tal med sin ombyggda motorseglare.
Modellen försedd med nya vingar med Epplerprofil som gjorde den snabb.
Minns jag inte fel tror jag Kurt blev nordisk mästare med denna modell.
 

En tidigare publicerad bild på en av Pärs kärror. Den tål att ses igen,
för den är en typisk representant för den sydhalländska
hangmodellfabrikationen vid denna tiden.

Ännu mera A-15 här på en bild från Norge. Den riktiga fullskala A-15
var en segelkärra konstruerad och byggd i Ryssland. EN norrman
som hette Bulikin..flög en sådan på NM i fullskalasegelflyg på
Ålleberg 1968. Den var byggd i aluminium och polerad blank.
Jag fick provsitta den och det kändes som att sitta i en stridsvagn.
Rejäla konstruktioner.
 

En glad Nisse Hoffman efter vinst i Hovs Hallartävlingen.
Som bonus till plaketten, affischer från Pär L.

Nisses bror hette Gunnar Hoffman och var oxå modellflygare. 

Start i Norge, Pellestova  cirka 1975. 

En av mina första hangmodeller. Inte vacker omålad,
men den var snabb ! Ser ut som ett bombplan från 30-talet
……men det flög förbaskat bra.
 

En Hovs Hallartävling 1976 tror jag. 

En ung Nisse Hoffman från Kristianstad cirka 1973 på Hovs Hallar. 

Nisse Hoffman och Janne Levenstam under NM i termik nere på Kabusa skjutfält söder om Ystad.

 

 

En bild från cirka 1976 från Hammars Backar. Från vänster Håkan Svennesson,
Kurt Lennå,  en dam och Göran Karlsson själv.
 

Sådant här tävlande vi med tidigt 70-tal. Pär L på Hovs Hallar. 

Janne Carlsson från Malmö djupt koncentrerad på flygningen
under ett SM på Hammars Backar cirka 1975-1976.
Janne konstruerade sedermera sin modell “Shark”
som var en modell i toppklass. Han utvecklade den
kontinuerligt, men kom aldrig riktigt upp i
Rättzens “Gilette” klass.
 

Här ser man att F3A influensen tydligt  syns på modellens vingkonfiguration. 

Från ett hangmeeting i Norge med skandinaviska och andra deltagare.
Modeller typiska för tiden. Mest Cirrus och likande med andra vingar.
 

Bild från ett HangSM ca 1975. Längst till vänster Janne Carlsson,
Anders Rättzen, okänd, troligtvis Birger Liffner och han som
slänger modellen Bosse Nylund från Lidköping.
Tillbehören till ett SM är vindmätaren och den lilla högtalaren
som talar om när piloten passerar pylonerna. 
 
 

Jakob Arneklev med sin modifierade Cirrus. 

Från ett hangmeeting i Norge 70-talet. Dale Willoughby med sin Ka6C.
Fullskala Ka6Cr och Ka6E har jag flugit många timmar.
 

Den bakersta modellen en Glassfluegel Kestrel tävlade Pär L med.
Flög mycket bra och som jag skrivit tidigare, den var snygg.

 

Ottar Stensboel från Norge startar sin Cirrus. 

Pär L startar Kurt Lennås modell på  SM i F3F på Hammars Backar ca 1973.

 

Kategorier
Hangflyg modell

MODELLHANGFLYG DEL II

Hur det började, 70-talet.

 

 

 

 

 

 

 

Efter att man lärt sig flyga med sin  Cumulus på Hovs Hallar och
upplevt känslan, när man kastade ut sin modell över den 90 meter
höga kanten ut  i ovissheten, kände jag,  att jag ville gå vidare med en bättre modell.

En bättre modell var ju den typen av modell,  som Pär och Curt
flög med. Det innebar,  en modell med vingar  som hade en Epplerprofil.

Professor Eppler var en tysk aerodynamiker,  som hade skapat
en serie av profiler,  som var ämnade i första hand för flygande vingar.
Att de var konstruerade för flygande vingar i första hand,  innebar,
att de var tryckcentrumstabila. Om en vinge är tryckcentrumsstabi
l innebär det,  att lyftkraftsvektorn ligger kvar på samma ställe i
förhållande till kordan vid olika hastigheter och anfallsvinklar.
Detta uttryckt lite enkelt.

I Epplers serie fanns ett antal profiler,  som Pär ansåg borde
passa för snabbare hangmodeller. Den överväldigande majoriteten
av hangmodeller på hangtävling 1972 var av typen ”Drakar”.
De hade en tjock Clark-Y profil, som naturligtvis generade
mycket lyftkraft, men också mycket motstånd, eftersom
lyftkraften får man inte gratis, utan den måste betalas med
ökat luftmotstånd. Således stod dessa drakar nästan bara
mot vinden och stångade.

För att komma bort från detta experimenterade Pär med olika
Epplerprofiler. Relativt tidigt fastnade han för E180-E182,
vilka var de tunnaste profilerna.  Jämfört med Clark-Y profiler
hade Eppler 182 kanske bara 40 %  av tjockleken. Alla förstår
ju att detta kraftigt skulle påverka modellens hastighet.
Ty, man ska inte skapa mer lyftkraft,  än vad som behövs,
vilket Clark-Y profilen gjorde.

Vingarna vid denna tid byggde man konventionellt med
en webbad vingbalk och D-box i nosen, spryglar som satt
tätt och som klädsel användes 0.4 mm treskiktad finsk
björkplywood.

Kropparna byggdes efter konceptet ”Förlorad form”.
Det innebar,  att man formade frigolit till en kropp,
svepte in kroppen i GladPack för att inte epoxiplasten
skulle gå in i frigoliten. Därefter  virade vi om glasfiberväv,
som penslades med epoxiplast. Vad som återstod ,
var att man  köpte plastband, som förresten användes
av folk som knöt ihop de till något slags plastmattor.

Plastbanden virades om kroppen ganska hårt från nos
till stjärt. Det gjorde,  att plastbanden  hela tiden
pressande ut överflödig epoxiplast. När bandageringen
var klar,  fick kroppen  hänga och härda i minst 24 timmar.
Då härdningen var klar,  virades plastbanden av och hade
man då tur,  fanns det en stark epoxiekropp därunder.

Problemet var ju,  att kroppen var fylld med frigolit.
Ett uttag för en huv sågades upp och in i frigoliten
hälldes aceton eller thinner, som i ett nafs smälte bort
frigoliten. Vad som återstod var att med en pinne med
slippapper slipa till kroppens insida.

Så gjorde man kroppar då.

Redan tidigt 70-tal använde vi All Flying Stab, vilket var
överlägset vid intrimning av en modell. Hade man
fått anfallsvinkeln på vingen lite fel,  kunde man kompensera
med att trimma stabben. Om vi hade haft konventionellt
höjdstyrverk med höjdroder och stabbe, då hade,  om man
var tvungen,  att väsentligt trimma höjdrodret detta och
stabben legat och ”kivat”, vilket inneburit,  att den laminära
strömmningen hade störts vid bakre delan av stabben och höjdrodret.

Vi såg många modeller,  som flög nedtrimmade för att
få framdrift,  så kroppen såg ut att stå i en nerförsbacke.

Dessa utvecklade hangmodeller hade i regel en spännvidd
av 300 cm och vingarna var pilformade med rak bakant.
Varför vingarna var pilformade i framkanten var,  för att
få modellerna stabila i girplanet.Varje avvikelse från den
tänkta flygbanan kostade ju hastighet, vilket ju var allt det
handlade om,  när man tävlade.

Som jag skrivit tidigare,  använde vi 4 servo till en modell
med skev-, höjd- och sidoroder. Servo var på 70-talet inget
som man hade lådvis, utan man flyttade runt med de servon,
som följde radion.

Detta ställde stora krav på de mekaniska lösningarna.
Till exempel skevroderna hade endast ett servo.
Detta satt i regel placerat mitt i kroppen. Servon drog en
stötstång ut till en skevroderhävarm i vingen och sen vidare
till roderhornet. Det blir 5(  fem) punkter,  där kraften ska
överföras på var sida. Alltså ett servo skulle övervinna glapp
och friktion på 10 ställen……Det gällde att vara noggrann
och vi funderade ut olika lösningar för att minska glapp
och friktion. I dag hade man ju använt två servo ute i vingarna.

Jag var nog den förste i Sverige, som körde två servon i
vingarna, vilket ju innebar ett stor förbättring,  vad gäller
manövrerbarhet och agilitiet. Servon i vingarna hade fått
fullt genomslag ungefär 1978-1980. Det som satte fart
på utvecklingen med vingservon var, när Sanwa kom
med sina miniservon.

Ibland kopplade vi sidorodrets stötstång till skevroderservot.
Stackars servo som skulle dra tre roder.

Klaffar och bromsar förekom på 70-talet, då de modelle
r man flög med då, ofta var termikmodeller. Men efter
hand som hangmodellerna utvecklades,  försvann
klaffarna/bromsarna.

Min egen första riktiga hangkärra ritade jag och Pär.
Han tyckte väl,  jag behövde något,  som var lite snabbare.
Alltså konstruerade vi en modell med 300 cm spännvidd,
all flying tail och hela konstruktionen uppbyggd med
Divinycell som formmaterial både till kropp och vingar.

Vi byggde hemma i Pärs källare i Veinge på kvällarna
och hur många gånger jag körde fram och tillbaka dit,
kommer jag inte ihåg.

Kroppen formades  och kläddes med glasfiberväv och
epoxiplast. Vingarnas kärnor skars ut och ändspryglar
limmades på , så man kunde forma profilen.

Det skedde till en börja med med en fogsvans…..och sen finare
och finare verktyg. Att profilen stämde,  mätte man med en stållinjal,
som ju löpte på ändspryglarna.

Innan klädseln på vingarna limmades, vilket jag efter tjat på Pär
fick gjort med epoxiplast, installerades allt linkaget i vingarna
och vingfastsättningen. Plywooden på vingarna, 0,4 mm
treskikts björkply från Finland fixerades med plastpåsar fyllda med sand.

Sedan följde ett evigt putsande och filande, så att ytorna blev fina
Vad som återstod sen var ju  installation av radio och fastställande
av tyngdpunkt.

Profilen Pär valt till mina vingar,  var Eppler 178. Pär,  som samtidig
t med mig,  byggde en egen snabb modell hade naturligtvis valt
den ansett snabbaste profilen E182 och dessutom förtunnat den…

Både jag och Pär skulle provflyga våra modeller på Hovs Hallar
och det blev en otålig väntan på bra väder. Men till slut en lördag
var det dags i början av mars. Kolla av roder och Pär tog första
starten med min modell.

Den flög perfekt. Den var snabb, svängde bra och hade alla de
egenskaper,  vi siktat på. När jag flög den själv,  kändes det,
som att komma från T-Ford till en Formula 1 bil. Då modellen
accelererade ur svängarna,  hördes det härliga profilljudet från
vingarna, vilket sa, att nu går det undan.

När vi körde hem,  fick jag stränga förhållningsorder att hålla
modellen hel !

Det var ju så,  att Hovs Hallartävlingen skulle ju gå om en månad
och då skulle vi vara med.

Hur Pärs modell flög ?  Nja……..inte så där super. Det hade lite
egenheter i svängarna,  när den  belastades med ett många G.
Modellen ville snaprolla. Det var ett stort problem, för Pär kunde
ju inte utnyttja potentialen på kärran till fullo. Man ska tänka på ,
att en hangmodell som flyger på rakorna med 120 km/timman
och sen ska göra en sväng med mycket liten radie, utsätts kanske
för 10 G. Som alla vet måste vingen generera 10 gånger mer lyft då.
Är det då det minsta fel på profil, tyngdpunkt eller anfallsvinkel
går det åt pipan.

Dessutom,  vilket var det värsta för Pär, min modell gled förbi
hans modell på rakorna, trots han hade tunnare profil….

En liten olyckshändelse inträffade sen en kväll i Pärs källare
när vi limmat plywooden på vår vingar. Pär hade en stol i källaren,
som jag satt på, försett med med ganska små fötter på stolsbenen.
Jag lyckades, när jag flyttade min stol sätta ett stolsben på Pärs nya
fina vinge, som låg på golvet och stansa ut ett hål genom vingen
stort som en femkrona…….

Om Pär tyckte nåt om detta ???  Nja……..

Förresten,  vi glömde döpa min modell, men den kallades för en
“Pär Lundqvistare”  på tävlingarna, därför den bar hans konstruktionsideer.
Den som döpte den,  var en optiker från Landskrona vid namn Per Bergqvist
, som flög A15.

Premiärtävlingen 1975 på Hovs Hallar renderade mig en tredje plats
bland 47 deltagare. Klart man blev kaxig……..

Fortsättning följer. Då blir det också bilder från pionjärtiden.

Länk om professor Richard Eppler: http://www.uni-stuttgart.de/uni-kurier/uk94/personalia/p93.html

Läs om teorin bakom Epplers profiler: http://www.airfoils.com/eppler.pdf

Detta är min första riktiga hangkärra. 3 m spänvidd och byggd
enligt nedanstående. Färdig att tävla med våren 1975.
Modellen var prestandamässigt då överlägset det mesta, som
flög på hangen. Sen att jag inte alltid kunde utnyttja kapaciteten
på grund av bristande rutin,  gjorde väl att mina resultat
inte alltid låg bland de 3 bästa.

En tävling minns jag på Fjärås Bräcka vid Kungsbacka.
Vi flög 20 vändor och jag slog tvåan med 32 sekunder……..
Ser jag på modellen i dag, tycker jag den ser ut som ett
bombplan från 1934. Utvecklingen står aldrig still.
 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MODELLHANGFLYG

 

Hangflygning, hur började det för mig ?

 

 

 

 

 

 

I min modellflygforntid, alltså cirka 1972, vilket var det året,
då jag skaffade mig min första Fubatautrustning,  hade jag
ingen aning om,  att radioflygarna flög med segelmodeller på hang.


Jag visste vad hang var, för när man flög fullskalasegel i
Västergötland och man var illa ute med dålig höjd, kunde man
ligga och kana på hangen på något av de talrika västgötabergen.
Det gällde att flyga fram och tillbaka tills man fick indikationer
att en termikblåsa släppte framför hanget. Då drog man  iväg
till  blåsan och kurvade upp sig till säker höjd förhoppningsvis.

Men,  att man flög hang med radiostyrda modeller, det var
en överraskning för mig. Jag förstod,  att Pär Lundqvist och
Curt Lennå var intresserade hangflygare. Det blev ju belagt i
Pärs bok, Radioflygboken,  som just då kommit ut.


I Hökaklubbens regi avhölls varje år Hovs Hallartävlingen,
vilket var en välbesökt hangtävling. Tyvärr lades en av Sveriges
största tävlingar ner av Hökaklubben av obegripliga skäl.

Innan tävlingen lockade Pär med mig till Hovs Hallar,
när han och Curt skulle köra några träningspass. Jag minns
när vi åkte ner hur Johnny Johansson  i bilen sa så här:
” Segelkärrorna går fram och tillbaka på Hovet”. Jag tyckte det lät
magiskt på nåt sätt, när han beskrev flygandet.

Själv visste jag knappt,  hur det såg ut på Hovs Hallar,
mer än det jag sett skymta vid den obligatoriska utflykten
till Hallands Väderö med skolan.

Vi gick upp på högsta punkten, 90 m över havet, därför vinden
var nord med dragning på nordöst. Först ut, Pär med en
segelmodell av egen konstruktion byggt med kropp i glasfiber
och vingarna i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm
treskikts plywood.

Spänvidden var 3 meter och modellen hade ett mycket
komplicerat system med hävarmar och stötstänger
för att kunna manövrera skevroder och klaffar. Märkligt att
det kunde fungera.

Vid denna tiden var det inte vanligt,  att man hade mer än 4 servo
Då gällde det att utnyttja de servon som fanns. Det innebar,
att ett servo fick dra två skevroder via stötstänger och hävarmar.
Tänk hur mycket glapp som kunde uppstå…….jämför med i dag.
Ett servo till varje roder eller yta.

Pärs modell var tung och snyggt. Modellen flög snabbt men hade
vissa otrevligheter för sig. När Pär svängde med lite belastning,
hade den en egenhet att vilka klippa och snaprolla. Varför den gjorde så ?
Who knows, men ska jag gissa, så låg tyngdpunkten för långt bak.
Fast det vågade man ju inte säga till Pär då..

Curt hade en märklig maskin. En före detta motorseglare med
en fruktansvärt full kropp. Den såg ut som en tilltrampad torsk.
Vingarna var nybyggda enligt Pärs koncept med Epplerprofil.
Eppler kan ni läsa om genom att googla. Curts modell hade av
någon anledning ett väldigt typiskt profilljud från vingarna.
När man kunde höra Curts vingar tjuta, då visste vi att det
gick fort. Curt blev nordisk mästare med denna osannolika maskin.

När jag satt och såg,  hur Pär och Curt flög på hanget,
blev jag mycket imponerad och sugen. Detta var jag tvungen
att pröva på. Pär tjatade och vi bestämde,  vi skulle dit igen
och då skulle jag ha med min Cumulus.

Dagen kom och min Cumulus var laddad. Vid den här tiden hade vi
Deac-DKZ-celler med en kapacitet på 400 mA……
Ska jag verkligen kasta ut modellen här,  frågade jag hangmästare Pär.
Han erbjöd sig frikostigt att ta starten för mig. Efter hans
intrimning fick jag, med svettiga händer styra min Cumulus.

När jag flög i det jämna fina lyftet på hanget tänkte på orden,
som Johnny sagt till mig i bilen om hur modellerna flyger fram
och tillbaka på Hovet…..ja, nu var det jag som flög fram och tillbaka.

Känslan var ganska svår att beskriva. Men jag vill säga en stark
känsla av frihet och att kunna utnyttja det lyft,  som skapas av
ett hinder och vinden. Efter detta var jag fast på hangflyget.

Sommaren fortgick på liknade sätt. Vi kunde vara ett tiotal
hangflygare med tillhörande damer och barn, som brukade
åka ner och flyga en heldag. De modeller de flesta  av oss flög
var ganska enkla. Det gjorde att man flög på visst sätt.
Eftersom vingprofilerna var tjocka hade våra modeller dålig
förmåga att flyga fort. Därför tävlade vi att trimma modellen,
så den stod mot vinden och sakta steg. Det gällde alltså,
att komma så högt som möjligt. Det var en avslappnat sätt att flyga.

Hade vi flugit länge och vi misstänkte att mottagareacken var slut,
hur gjorde vi då ? Jo naturligtvis improviserade vi.
Vi drog två kablar från bilbatteriet och eftersom dessa batterier vi
hade var av den gamla sorten med ovanliggande bryggningar av bly,
så kunde vi ta ut 6 Volt. Sen kopplade vi på mottagareacken helt brutalt.
Inga datorstyrda laddare, o fuzz. Bara rätt in med milliamperen !
När acken efter en stund började bli varm kopplade vi loss
Sen flög vi igen. Det enkla är det bästa !

Frekvensen vi flög på var 27 mz amplitudmodulerat.
Jag kan inte erinra mig,  att vi nånsin hade radioproblem, eller det
som nu kallas störningar.

Om vi smällde ? Självklart. Speciellt när vi skulle landa. För de som
varit på Hovs Hallar,  så vet dessa hur svårlandat där är.
Ofta körde man hem med en påse splitter och sen var det bara att
sätta sig och låta flitens lampa lysa i modellflygfabriken.
Det gällde att ha kärran klar om det skulle bli hangvind dan efter.

En episod som stannat i mitt huvud var,  när jag tappade antennen
till sändaren. Så här var det. Jag, Pär och Johnny stod ovanför fortet
på den lilla höjden. Pär hade gått ner och ställt sig just vid kanten där
det var lä och Johnny höll på och mekade men sin modell.
Jag stod på höjden och hade just slängt ut modellen som befann sig
ca 200 meter ut och 200 m upp. Min sändare var den gamla
Futabamodellen, där antennen skruvas  i ett antennfäste på ovansidan.
Man sticker ner antennen i en styrhylsa och skruvar dit den så den sitter låst.

När jag gjorde en oförsiktigt rörelse trillade till min oförställda
förvåning och fasa min antenn ner på marken. Inte bara trillade
den ner på marken, den gled vidare nedåt på den branta markens
nedbetade gräs och försvann in i enebuskbeståndet vid hangkanten.
Vad gör man ?

Eftersom jag var sändareamatör då och fortfarande är, tänkte
jag i 3 sekunder,  vad som kunde göras, allt under det att min
modell majestätiskt gled totalt ovetande,  att piloten inte hade
något antenn. Då kom jag på,  nästan det enda jag kunde göra.
Jag var tvungen att improvisera fram  något som hjälpligt kunde
fungera som antenn. Det enda av metall jag hade var, en nyckelknippa.

Den var en  stor nyckelknippa  och i denna knippa fanns en
Coka-Cola öppnare. Fram med knippan som en blixt. Sen anslöt
jag flasköppnaren och  nyckelringen till  antennuttaget å sändaren.
Så min antenn bestod av: En smal nyckel jag körde ner i  antennhålet
på sändaren, sen följde en ganska stor nyckelring och som kronan
på verket en Coca-Cola öppnare !

Total längd på den osannolika antennen ca  25 cm.

Om det fungerade ? Jo det gjorde det. Jag fick kontakt med
modellen och hankade mig in över land och lyckades landa
min klenod med klappande hjärta. Att detta fungerade,
kan skyllas på det faktum,  att dåtidens sändare hade ganska hög
uteffekt och att jag hade fri sikt till modellen.

Antennen lyckades jag efter viss akrobatik fiska upp ur enebuskarna.

Moralen  i denna historia får väl vara att inte glömma
Coka-Colaöppnaren, när du radioflyger….