Min kamera, som jag utrustade med en mycket fin
Carl Zeiss-lins i Tyskland för 4-5 år sen, har tjänat mig
väl i många tusen bilder.
Bilderna har tack vare linsens kvalitet hållit utomordentlig
skärpa.
För ca 8 månader sen märkte jag, att skärpan blev sämre.
Skärpan ställs in, genom att man flyttar fokalpunkten med
en vridning av linsen i kameran. Linsen är med en sorts
gängtejp fixerad i kamerahuset.
Skärpan vill jag naturligtvis ha på oändligt, eftersom jag
bedriver mitt fotograferande på det sättet.
Jag tänkte i min ignorans och rent av enfald, att detta
fixar jag lätt som en plätt. Men jag var lite frågande,
varför linsen hade lossnat från sin låsning i kamerahuset…
Jag tog ut en gammal 36 tums flat tv på balkongen, kopplade kameran med HDMI-sladd till tv-apparaten
och riktade in kameran mot en parkering ca 150 m bort. Jag tänkte ställa in, så jag kunde läsa registreringsskylten
på en av bilarna, vilket var möjligt, då kameran var rätt
inställd.
Jovisst, jag vred linsen fram och tillbaka, tills jag tyckte, det blev bäst.
Men icke, då jag provfotograferade blevresultatet inte
perfekt. Jag prövade denna metod flera gånger även
med hjälp av en speciell ”Fokuseringsbild”, som proffs
använder.
Hjälpte inte.
Nu var jag lite villrådig. Alltså beslöt jag att köra
med trial-and-error-metoden genom att fotografera och sen kolla bilderna i datorn. Men hänsyn till
resultatet kunde jag då, trodde jag, få till perfekt fokus.
Det sket sig. Jag sprang mellan balkong och datorn,
tror jag 50 gånger och vred linsen.
Grannarna antog, det var en galning som sprang ut
och in på sin balkong en tidig söndag morgon.
Eftersom linsen var lös i sin gänginfattning, hade jag fixerat linsen, på ett som jag tyckte smart sätt. Med två O-ringar som träddes över linsen, skulle dessa låsa linsen mot linshöljet. Du kan se en av
O-ringarna på min ingressbild.
Jovisst, det såg fint ut i teorin, men i praktiken höll det på att driva mig till vanvettets rand…
Linsen satt inte still, utan under min hantering av kamerahus , vred sig linsen kanske 0.5 mm. Det räcker för att hamna ur fokus.
I går kastade jag in handduken och skickade den
till firman i Tyskland, där jag köpte och fick monterat
linsen från början.
Det är inte billigt, men vad har jag för val ?
Att det är svårt att ställa in, fick jag berättat av fackmännen. Med den linsen jag har, hänger det på 1/10-dels mm vridning för att hamna exakt.
Att justera in en originallins är mycket enklare.
Dessutom måste man ha anpassade instrument för att utföra justeringen. Det låter sig inte göras med en hemgjord trial-and-error metod.
Om du grafiskt föreställer dig fokuseringskurvan på ett GoPro originalobjektiv, ser den ut som en mjuk Sinuskurva med bred rundad topp.
Då har man lite att justera på, för du har fokus på en längre sträcka på kurvan.
Med den högkvalitativa lins jag har nu, är Sinuskurvan
mycket spetsig.
Det säger sig själv, att det är svårare att exakt lägga
sig på toppen.
Nu går jag oroligt och väntar på min kamera efter dess resa fram och tillbaka till södra Tyskland.
Det finns ingen anledning, varför den inte skulle bli lika bra, som den var, då den var nymodifierad för 4 år sen.
Jag återkommer med resultatet.
Du ser, att allt är inte så lätt, men varför ska det vara det ?
Jag skrev om mina äventyr med min gamla ”Hobby” på Hovs Hallar, vilket föranledde Leif Friman från Skåne att skicka mig en bild från sin Multiplexkatalog från tidigt 80-tal.
Inte bara var ”Hobby” på bild utan även en på den
tiden beundrad modell, ”Flamingo”.
Flamingon var populär på hangen under tidigt 80-tal, då den flög bra.
Dessutom var den djärv i sin design. Den hade ett aggressivt utseende med sin spetsiga nos och utstrålade fart.
Jag har aldrig ägt en Flamingo, men på mitt sista SM i F3F 2005 på Ålleberg blev jag tvåa i den dåliga vinden, slagen av just en Flamingo med
några sekunder, om jag minns rätt.
Jag flög min Banana, som visserligen är en lätt modell, men den kräver för sin profil bättre lyft. En Flamingo med en relativt modern MH30 eller Ag 15 (modifierad) och spännvidd ca 290 cm.. det vore något att hänga i granen.
Japp, man kunde konstruera fina modeller,
både vad gäller utseende- som prestandamässigt för 40 år sen också !
Multiplex var en garant för tysk kvalitet vid denna tid. Vi kunde lita på modeller från denna firman, då de höll hög klass på sina produkter.
Kanske det går att få tag i något begagnat på något forum eller E-Bay.
För dig som är väldigt sugen på en Flamingo,
kan du köpa en, om du klickar här.
Fast priset…
Jag hade gått och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg. Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.
Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.
Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på, då det gäller prognoser, förberedde jag mig för en resa ner till mitt favorithang.
Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.
Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade jag Rolf Holmér på Platån.
”Det blåser bra” var hans första kommentar. Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg 50 km, så ska jag montera och flyga.
Min modell var i tisdags min mer än 40 år gamla ”Hobby” från Multiplex. En ganska snygg modell som inte flyger superbra. Den är trög i roderresponsen.
Modellen lämpar sig bäst för att glida med
på HH i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.
Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt att hålla modellen.
Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.
Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan låg mellan 8-12 m/sek.
Vilket resulterade i en mycket stark topprotor. Det blåste lika starkt i nacken, då vi stod på toppen och såg ut mot havet, som om vi stått vid kanten och haft vinden mot oss.
Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !
Efter lite möda kastade Rolf ut min modell. Det kändes lite som att vara på väg till egen eller modellens avrättning bildligt talat…
Förutsättningarna var barska. Efter släpp dök min modell mot trädridån på kanten mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar ett ”lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi upplevde.
Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna, kom jag ut i lyftet och min modell åkte expresshiss uppåt i det laminära lyftet.
Väl uppe och ute var det problemlöst att flyga.
Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten och säkert
som ett brev på posten grep kantrotorn
min modell utan att jag hade möjlighet att
helt kontrollera den. Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under greppet från rotorn ett
eget liv.
Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att se min modell, på gräskanten.
Detta kan inte gå vägen, tänkte jag på väg till modellen, som låg 100 m bort betraktad av fyra litauiska turister.
Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får välja vad du vill ge mig för epitet, därför min ”Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var att huven lossat.
Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar här.
Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !
Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.
Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.
Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !
Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.
På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.
Man kan inte med trialanderror-metoden ställa in fokus. Det krävs datorkraft och specialutrustning, då det hänger på tiondels mm vridning av linsen.
Rolfs bilder har han tagit med sin telefonoch
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans- värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att ”slå ut”
de vanliga små kompakta digitalkamerorna.
Sådan var min och Rolfs dag på Hovs Hallar.
Lite ögonblick av vad vi upplevde.
Piloten just färdig för flygning.
Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.
Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags ! Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.
Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.
Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.
Mitt startmanskap !
It´s now or never !
Släppet
Du ser, jag var illa ute över kanten.
Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.
Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.
Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…
”Hobby” en typisk 70-talsmodell.
Här har kantrotorn tagit tag i min modell
Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.
Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.
Så här såg den ut efter den forcerade landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.
De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.
Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.
… då vårt väder inte är inbjudande för modellflyg…
…fast jag ska till Hovs Hallar och få mig ett par
timmar i den nordliga vinden 6-8 m/sek.
Borde garantera superlyft.
Vad som slår mig, då jag ser gamla engelska
journalfilmer är den entusiastiske speakern
och de på den tiden hängivna utövarna av
modellflyghobbyn.
Även den käcka musiken är tidstypisk och jag
känner igen den från ungdomens Åsa – Nisse
filmer, då klämkäck musik spelades då de
var ute och åkte i sin kända bil.
Ja det var bara en snabb reflexion i minnenas
skrymsle. Kolla även personerna och deras kläder från
denna tid…Inga jeans, inga piercingar eller
tatueringar.
Betänk att på 50-talet fanns inte 2.4 gHz
rc utrustning. Det fanns inget CA, utan man limmade med
vitlim eller hemgjort lim gjort av celluloid
och aceton. Man hade inget av de moderna beklädnads-
materialen utan det var papper och siden,
som gällde. Det fanns inget ”färdigbyggt” utan de köpte en kartong, vars innehåll såg ut som plockepinn.
Tänk så stolt dåtidens modellflygare och
byggare var, då han kom ut med sin modell !
Han kände säkert, att han åstadkommit något.
Jag tycker dessa filmsnuttarna på ett bra sätt skildrar andan inom modellflyget, som rådde runt 1950. Alla drog åt samma håll i stort.
Jämför med idag och käbblet om SMFF och hur MFN egentligen borde se ut…
Jaja, tiderna förändras, eller det är kanske de, som gärna vill kalla sig modellflygare ?
Här kommer några inbäddade filmsnuttar som jag hittade på YouTube.
Dröm dig tillbaka !
Stillbilderna är bilder klippta ur YouTubevideon.
England omkring 1950
Friflyg är det som gäller !
Den tidens flyghjälte
Ibland blir landningen våldsam och oförutsedd…
Diesel är motorn som gäller.
Stadgade gentlemen vid sina pulsjet linkontrollkärror.
Då man flög dessa, måste det varit en häftig upplevelse. Kolla på filmen och se den totala bristen på säkerhet för den därvarande publiken…men det funkade.
När jag strövar vid havet, där berget ligger i dagen, ser jag de spår, som inlandsisen orsakade fram till för 10000 år sedan, då den drog sig tillbaka.
Då isen flyttade sig, drog den med stenblock, som genom istäckets massa rev sina spår i berggrunden av granit och gnejs. Stenblocken kunde var infrusna i isen och då isen rörde sig, avsatte detta sina spår.
Även isälvarna, som rann under istäcket, transporterade stenblock, som påverkade underlaget. Isälvarnas påverkan kan ses på de mjukt slipade klipporna.
Det är också lätt att se, vilket som är lä-och vad som är stötsida på klippformationer. Stötsidan ofta mjukt formad, men läsidan är taggig och skrovlig.
Ja, det finns alltid något att se, då man flanerar vid kusten. Antingen bevis för vår historia eller passerande gamla flygplan.
Häng med en sväng en tidig morgon vid Påarp söder om Halmstad !
Här ser du mindre skrapspår på granithällen. Med ledning av spåren, kan man lätt se riktningen av avsmältningen.Här är rundade spår, vilket kan antyda att mindre slipande material eroderat klippan.Mjukt rundad granit. Graniten är en magmatisk bergart
och finns ofta i Sydsverige i svart version.SpårenEtt odjur som håller koll på mig i tången.Har du behov av tröst hänger en napp vid stigen.
En av de mycket gamla tallarna vid stranden var översållad med kottar, för att säkerställa artens fortlevnad.
En Cessna Skymaster flög sina löpor. Denna maskinen är riktigt gammal. Motorerna lät inte, som då jag hörde den senast. Kanske man bytt drivlinor ?
Den tycks ha bättre upplösning, än då man kollar
Google Maps på nätet…varför ? Ingen aning.
Detta är ännu ett tungt argument, varför myndigheterna borde avskaffa restriktionerna att fotografera från en modell…eller ?
Vem bryr sig egentligen utom paragrafryttarna
och petimätrarna ?
Se på detaljrikedomen på dessa satellitbilder av Tylösand….
Stranden Tylösand en försommardag 2018
Det som ligger på stranden är inte knubbsälar utan människor…
Varför inte välja en mops som statsminister i Sverige…?
Det hade i alla fall blivit ett roligare Sverige…
Visserligen försöker de folkvalda just nu utöva
parlamentarism utan större framgång.
Vad vi kan se, är en politikernas jitterbug
där våra parlamentariker, likt blinda
och förvirrade höns trampar runt på den
politiska tribunen kacklande sitt mantra
att ”Jag vill sitta på den högsta pinnen”
Fast de är inte lika roliga som mopsar !
Här är lite bilder, som kanske får dig käre
gäst att bli på bättre humör.
Bilderna tog jag , då vi var på besöki Ystad
och då passade på att åka till Kåseberga.
Hej, jag är Fille (opolitisk)
Hamnen i Kåseberga med radarsilon.
Inte mycket som flög på hanget i dag…men några svanar kom med tunga vingslag förbi.
Hanget söder om Kåseberga. Vid den gula fyrkanten brukar vi från ÅMFK stå och flyga.
Kåseberga. En plats optimerad för att flå turister på pengar.
Jag…statsminister…tja varför inte ?
Jag ska tänka över det…ger besked efter jul.
Smaskens !
Angående eventuellt statsministerkneg….jag är högt meriterad…
om någon är intresserad. Jag är inte svetsare, filosofie licentiat
eller rymdforskare, men jag kan springa Mopsrace, jag har
obegränsat självförtroende, till synes outtömlig energi och jag
sprider glädje och skratt till min omgivning !
Mopsparkering..har man glömt skriva på skylten ?
Eller så väntar myndigheterna och skriver kanske
”STATSMINISTERNS PARKERING”.
Snö och regn kommer som en mörk gardin.
I horisonten kryper katamaranen som en fjäril.
Den går som skyttel mellan Ystad och Bornholm.
Enda flygetyget på kanten i dag var en luggsliten kråka.
Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller modellflyg.
Det var solsken och nästan ingen vind och -2C. Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.
Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.
Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad, som passar mina ändamål både vad gäller hang och termik. Motorflyg ägnar jag mig inte åt.
Då jag ville prova en gammal kamera, plockade
jag med mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till havet för att få mig en flygtur och lite bilder.
Framkommen erfor jag, att havet låg i stort sett som smält bly och ett par hundra meter från stranden, kunde jag se ganska gott om sjöfågel.
Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna studera sagda fåglar.
Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.
Men då han såg den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina sina fågelstudier igen.
Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man inte gasar fullt och hushållar med Amperen.
Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.
Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som upplyser om det.
Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.
Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag. Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet, en timma innan jag kom.
Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning jämte stigen på den plana ytan.
Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande på flyg minskade ner i kroppen.
Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...
Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.
Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar. Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.
Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.
2 kvinnor och 7 lösa hundar.
Ser du så blank Laholmsbukten är…?
En avslappnad pilot njuter av sin flygning. Hangkanten. Har aldrig varit bättre ! Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby. Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre. ”Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund. Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.
5 sekunder efter landningen
Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !
Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.
I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.
Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker. Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från sydost till sydvästliga vindar.
Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid nordostlig-nordlig vind.
Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet, men det är nu avspärrat. Men det är inget problem, då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad till hanget.
Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna framme vid kanten. Bekvämt.
Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals faktor. För att inte tala om hans fina frukost.
Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och kolla Autoseum, där det också finns en välordnad modellflygavdelning.
Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar. Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från Ystad och lappar din bil.
Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !
Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…
Här flyger vi på baksidan vid jordgubbsodlingen. Alltså nordostlig vind.
Karl-Henriks profil
Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav. Skidglasögon ett nästan måste, då man står på kanten och flyger i frisk vind.
Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.
Att se stora välbyggda och framför allt välflygande modeller, är en lisa för ögat.
Flygs sedan modellerna skalenligt, är det det,
som sätter krydda på flygningen.
Man ger betraktaren en riktig illusion, hur fullskalaplanet agerar i luften.
Videon är från YouTube och för att visa modellerna klippte jag några stillbilder.
Jag tänker på, hur mycket energi och kanske
viktigare, pengar som krävs, för att ro ihop de
projekt, vilka visslar förbi åskådaren i videon.
Men det finns alltid hängivna människor, som är beredda att offra mycket för att kunna nå sina
drömmars mål i hobbyn de utövar.
Det ger inte bara byggaren/piloten tillfredsställelse,
då han genomfört ett omfattande projekt, utan även åskådaren bjuds på en fin upplevelse.
Det är väl det, mitt liv går ut på eller ?
Alltså goda och positiva upplevelser…
Hoppa in, spänn fast dig och håll i hatten.
Detta är bland de bästa modellflygfilmerna,
jag nånsin funnit på YouTube !
Allt är publicerat efter samråd och med tillstånd
av copyrightinnehavaren och fotografen Dominic Mitchell.
Länk till Dominic Mitchells YouTube-kanal: Klicka här
Undrar om modellen är sakförsäkrad och hur hög premien är ?
Tror du en J29 kan göra så här med sin De Havilland Ghost ?? Det måste vara bra tryck i denna jetmotorn i alla fall.
Undrar om han håller modellen stabil med thrust-vectoring ?
Rafael har aerodynamiskt mycket gemensamt med Gripen
Vackert stycke mekanik. Men jag undrar hur stor den
taktiska räckvidden är jämfört med Gripen ?
Två motorer drar mer bränsle än en.
Jag skulle vilja säga, att det gäller att ha preferenserna klara för sig…
Jovisst är det vackert.
Jag kan inte låta bli att låta tankarna flyga…
Tänk om jag kommit med denna modell till SM i F4C 1980…?
Här får du ett begrepp om relationen i storlek visavi piloten.
Länk till Dominic Mitchells YouTubekanal hittar du här.
Så vad återstår mer än att se tillbaka till sommaren och försöka återuppleva de fina flygningarna, jag hade då.
Visst är modellflyglivet enklare och behagligare, då det är 24 C och solsken med 4/8 Cu eller ?
Jo, det är det. Jag tänker tillbaka, på de många gångerna jag fått fina upplevelser på Hovs Hallar.
Början av sommaren var inget vidare, men det
bättrade sig, då det envisa, stationära blockerande
högtrycket försvann och som möjliggjorde att
nordliga och nordvästliga vindar åter kunde dra
ner över Skandinavien.
Fanns det inga nordliga vindar, kunde jag ofta
förlita mig på sjöbrisen, som skapade bra
nordlig vind på mitt favorithang.
Sjöbrisen är märklig på Bjärehalvön. Det kan blåsa väst eller sydväst norr om Hallandsåsen. Det kan blåsa sydväst på Kullen, men vid Hovs Hallar kan vinden vara nord- till nordväst. Tur för oss som hangflyger.
Tyvärr lämnade min trogna Spirit Elite jordelivet för en månad sen. Sorgligt, eftersom den flög så utomordentligt bra. Jag gnisslar tänder, då jag tänker på, att smällen var mitt eget fel.
Glömde kolla att kontakterna för acke/mottagare
satt ordentligt fast.
Men, jag lär av mina fel och det ska aldrig hända fler gånger. Min Spirit är ersatt av en ny modell, som är fit for fight.
Att besöka IGG-Meetinget på Ålleberg är alltid en för själen upplyftande erfarenhet…
De stora modellerna flyger majestätiskt och skalenligt. Har du aldrig varit där så besök evenemanget.
Du blir imponerad om du är sann modellflyg-
entusiast.
Inne på det fina museet på Ålleberg finns uppsatt
affischer, vilka gör reklam på ett tidsmässigt sätt,
för det som tilldrog sig på Ålleberg.
Det arrangerades regelmässigt tillställningar på Berget, vilket innebar flyguppvisningar, uppträdande av den tidens populäraste artister eller ska vi kalla det kändisar, även om uttrycket kändis inte var uppfunnet vid denna tid..
Dessutom anordnade dans i hangaren på kvällen. Allt för att dra in pengar för verksamheten.
Att anordna dans var under 50-60-talet ett
ganska säkert sätt att tjäna pengar för ideella
föreningar.
Det kom mycket folk till dessa tillställningar. Vi ser, att vad som lockade då, troligtvis inte skulle dra speciellt mycket folk i dag. Tyvärr kanske…
Människorna på 50-talet hade inte så stora krav vid denna tid. Det fanns ingen tv, ingen dator eller fipplande på telefoner.
Ja, jag vet, tider kommer aldrig tillbaka, men jag kan alltid drömma. Det visar, att man är en relik
från forntiden eller ? Tur jag är så gammal, att jag
har råd att ta mig tid att tänka efter och inte rusa
rakt fram utan sidoblickar.
Men här kommer lite bilder, som minner om en svunnen, dock icke försvunnen, sommar !
Hoppa in och spänn fast dig för en liten runda !
Att få se en storseglare under full kontroll på finalen vittnar om kunnighet och erfarenhet hos piloten. Du har säkert hört uttrycket:Allt avslöjas vid landningen…
Ka6E ? på väg ut till start. Ka6 i olika versioner
har jag flugit fullskala åtskilliga timmar.
Storseglare möjliggör en skalenlig modell. Här framgår det stora sidoförhållandet .
Ibland kan även den mest erfarne och skickliga piloten göra en felbedömning under finalen. Ingen är ofelbar…
Det är förbehållet politiker, generaldirektörer och journalister.
En estetisk upplevelse…javisst !
Ställ ut och full aerodynamisk broms.
HB-411 Spalinger S-18 IIB tar ett glädjehopp upp i luften.
Vackert. Konstruktören tydligt influerad av fåglarna…
eller så är vingarna knäckta för att förhindra skador vid utelandningar.
Kan det bli bättre ?
Kavaljerstart eller ?
För oss som är nostalgiska…
Tja, tiden går även för den tidens populäraste glädjespridare.
Alice Babs, en säker publikdragare och en av Sveriges främsta sångartister nånsin.
En film om segelflygning som är ett patetiskt pekoral, då det gäller innehållet.
Men…för oss flygintresserade en fyndgruva om man är intresserad av historisk
segelflyg och miljöer där man segelflög. Lyssna på dialogen …något som skulle
passa i Grönköpings Veckoblad. För de av oss som är helt skamlösa och är nyfikna på filmen, går den att ladda ner här.
Tänk att få skåda ”Flygande Tunnan” och lyssna till Margareta Kjellberg…
Så gick det till på det glada…80-talet.
Skulle man kunna använda en sådan affisch i PK-Sverige i dag ?
Även själen ska ha sitt på Ålleberg…
Ja, det behövs inte mer för att veta. Höjdmätare, spade och kula och hastighetsmätare. Variometer ? Det har man i sitsen.
Lennart Ståhlfors, en av de som betytt mest för segelflygets utveckling i Sverige. Skolchef på Ålleberg. En dynamisk och sträng herre med glimten i ögat.
Jag tröttnar aldrig på segelflygbilder.
Final
En bild som förkroppsligar begreppet ”Ålleberg”. Härliga Cumulusmoln och segelplan i vacker natur.
Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation, som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan att få komma ut och röra på mig.
Jag kan inte gå hemmasom en gammal huskatt och
vänta på något, som inte kommer att hända.
Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i Falkenberg.
Jag funderade, innan jag använde ordet ”död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten. Ingen undgår den.
Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett mycket brett engagemang hos befolkningen. Flera tusen människor har varit engagerade i letandet. Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !
Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt kan bero på, att han bodde i en liten ort, där
många visste, vem han var.
En annan orsak till varför människor ocksåutanför närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en leksakspistol.
Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde inte ordningsmakten väntat att skjuta, tills
de fått bekräftat, att vapnet var verkligt ?
Hoppas detta aldrig händer fler gånger.
Hur ska man kunna minska risken att handikappade människor försvinner ?
Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på, var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik, utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.
Ja, det är bara ett förslag.
Hösten är den tid, då naturen drar på sig en fuktig filt inför vilotiden på vintern.
Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag för att
kunna tänka efter.
Jag tog mig en promenad i det dimmiga vädret,
som dock innebar 9 graders värme.
Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.
Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa, där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden tom på människor.
Naturreservatets betesdjur bestående av får och islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter få se dessa naturvårdare till våren.
Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och jag står parat inför
nya upplevelser.
Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot stranden.
Endast små försynta vågor bröt, då den svaga
havsdyningen rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på havets yta i dag.
Förhållandet att havet ligger stilla, skaparen en
stark ro hos flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli en ny människa !
Nåväl, jag tog lite bilder, som illustrerar mina strövtåg.
Häng med !
Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…
Lagaoset klockan 0930.
En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…
Den enda vågen …
Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här. De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.
Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !
Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.
Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.
Jag vågar inte säga, vad det är…
Lagan för med sig det, som träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.
Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.
En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…
…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.
Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.
Som jag skrivit tidigare, går jag hemma och
vårdar min lunginflammation.
Jag är bättre, men inte så bra att jag vill ge
mig ut och härja.
Men om 5-6 dagar ska jag vara beredd.
Ofta har jag skrivit att en blogg där man
inte lägger upp nytt material, det är en
synnerligen död anka.
Den sanningen gäller fortfarande och därför
kommer lite fler bilder från MFC – Tarps FlugTag.
I mitt arkiv har jag 10000 bilder därifrån…
Så i brist på nytt om eget flyg kommer här lite
konserverade bilder.
Det säg ju, att tyskar är humorlösa…speciellt under krigstillstånd. Men här finns tydligen lite utrymme för fantasi och humor på denna WW1 jaktmaskin. Således inte bara mustascher, pickelhuva och stövlar.
En katt ibland hermelinerna. Min Ava på Flightline i Tarp.
Det är denna HyperAva som jag fortfarande flyger
och som har mer än 800 timmar i termik.
Bilden ovan är tagen Augusti 2010.
Min morfar, som var jordbrukare, sa alltid, att har man ståltråd
och balaband, då kan man reparera det mesta, som går sönder,
vilket tydligen har giltighet också för modellplan.
Flyger du mycket, blir det skavanker.
Det är inte så enkelt som du tror…
Hawker Fury som var mycket fint byggd och flugen.
Det är något visst med de olika versionerna av GeeBee.
SeaFury på finalen.
Tror du mig, om jag säger, detta är en Focke – Wulf ?
Inte så ofta man ser canarder
Men denna var mycket välbyggd och skickligt flugen av Wolfgang från Uetze.
Mannen som flög denna Christen Eagle, visste definitivt vad han sysslade med !
Denna danske modellflygare hade med sin MGB och en tjusig husvagn.
Den omskrivna MIG-25:an som flög så oerhört bra. Jag uppskattar han kastade upp 55-65 meter !
En helbalsamodell. Som en utställningsmodell, så fin var den.
Dessutom flög den sagolikt.
En rysk flygbåt konstruerad under sovjettiden.
Detta gillar jag !
Att se modellen passera i 500 km/timmen…det är grejor det !
…och inse realiteter, fast jag är flygsugen. Just nu har
vi vindar från syd och ost, vilket inte gynnar
hangflygandet på västkusten av landet Sverige.
Dessutom har det blåst ganska kraftigt, vilket också
har haft en bromsande effekt på mig.
Som ytterligare lök på laxen fick jag en seg, 15 dagar,
influensa och som grädde på moset lunginflammation…
En olycka kommer sällan ensam, eller hur heter det ?
Dock jag står på behandling och räknar med att vara
fit for flight…om en vecka.
För att pigga upp oss lite, så kommer bilder från
mina många besök i Tarp. Här finns det mycket plan
och många flygare, som helst av allt flyger sina modeller.
Det är 16 år sen, jag var där första gången. Sen dess,
nästan varje år, har jag besökt platsen.
Så håll tillgodo med lite bilder från vad jag hade i
lådan. Det kommer fler, om inte vi får bättre flygväder…
Fockke Wulf Stieglitz. Motor en modifierad rejäl växelströmsgeneratator på 140 A… Du skulle sett LiPo-packarna.
Modellen flög utomordentligt.
Jag tror…den är ombyggd till en radialmotor nu.
En Moth är ju alltid en Moth…
…och flyger den så bra som denna, är det en fröjd för ögat.
En av de säkraste och lugnaste piloter jag träffat. Det bästa med Tarp är pulsjetmodellerna !!
”Volksjäger”
Segelkärra, som ser ut att komma från Schleicher FlugZeugBau.
Wilgan drog upp den, som vore den ett A-4 papper.
Denna makalösa mekaniska konstruktion är till för Hans-Hermann Lund ska kunna transportera sin Storch med sin cykel.
Arto Paasilinna, Paasilinna betyder ungefär
”Gård med stenhällar”, stormade in i mitt liv
såsom varande en för mig okänd författare, då jag läste hans första bok; ”Harens år”.
En märklig bok som beskriver förhållandet
och de olika äventyren, journalisten och en upphittad skadade hare tillsammans upplevde,
då journalisten vårdade haren med sitt
brutna ben, vilken han fann, då han höll på
med ett ett reportage på den finska landsbygden
som handlade om en helt annan sak.
Kan detta vara något att skriva om, tänkte jag.
Jo det var det, för boken var fängslande. Denna bok
såldes i en miljon exemplar och filmatiserades, vilket
resulterade i en mycket succéfylld film.
Efter att jag läst denna första bok, påbörjade
jakten av hans övriga böcker. Arto skrev mer än 40 böcker och dessa är till dags
dato sålda i mer än 8 miljoner exemplar.
Hur skriver han ? Han är en makalös berättare
och fabulerare.
Ingen kan berätta en skröna som Arto. Du vet inte,
varthän skrönan bär historian.
Inget är för oväsentligt att inte ska beskrivas.
Det gör att hans berättelser inte är spikraka,
utan de vindlar sig fram med irrsprång,
krumelurer, inskjutna avsnitt och förklaringar
och av avvikelser samt ständigt nya skeenden,
vilka påverkar handlingen.
Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker,
då man blir så fångad av handlingen och framför
allt, så sitter man i spänd förväntan för att kunna
se, hur författaren ska kunna föra berättelsen vidare.
En styrka i hans författarskap är hans förmåga
att utveckla en berättelse från en idé, som är så
stark den kan bära upp hela sammanhängande
synopsis i storyn,
Enligt min mening vill jag personligen ranka hans
böcker så här;
1. Harens År 2. De hängda rävarnas skog.
3.Den Ljuva Giftkokerskan 4. Kollektivt Självmord 5. Tio Rivjärn 6. Milda Makter
Den Ljuva Giftkokerskan är en utomordentligt
rolig bok, som handlar om just det titeln anger.
En snäll äldre dam som kokar gift.
De hängda rävarnas skog är en skröna utan
gränser.
Avslutningen är utomordentligt rolig och
beskrivande.
”Kollektivt Självmord” beskriver en finsk turistbuss
med självmordsbenägna personer, som gemensamt
bestämt sig för att ta sig av daga, genom att låta buss
och passagerare flyga ut från klipporna vid Atlantkusten.
Men, där man just innan den sista flygturen kommer på, att denna resan var så trevlig, så vi väntar med självmorden till nästa gång. De beslutar att fortsätta att köra och åka sin buss och leva ett behagligt liv i söderns värme, före man drar mot norden igen. Ja, så ungefär går det till. Mer vill jag inte avslöja.
Tio Rivjärn är berättelser om 10 kvinnor, som utkräver sin hämnd på olika sätt.
Lysande berättelser!
Paasilinnas böcker kan med fördel avnjutas som ljudböcker. Ljudböckerna läses av duktiga
uppläsare, som är skolade med sin röst.
Finns att köpa i handeln och är utomordentligt bra
att ha med, då man är ute och åker bil.
Om du har ett elastiskt samvete… skulle du kunna
ladda ner filerna här.
Jag har kommit över mina böcker i second-handaffärer
; Erikshjälpen och Röda Korset. Nu, då jag varit influensadäckad har jag läst om,
flera av böckerna. De var bättre, än då jag läste de
första gången.
Så ta och läs någon av de böcker, jag tar upp och du kommer att möta en författare, vilken
skriver sina böcker ungefär med samma teknik,
som då Hans Alfredson improviserar i rollen som
Malte Lindeman i till exempel den i mitt tycke
absolut bästa ”Lindemannen” nånsin.
…efter att nu slagits mot en seg influensa i 10 dagar .
Jag är nästan aldrig drabbad av förkylningar och
annat oknytt.
Men, jag fick en smäll på näsan för 10 dagar sen.
Kände mig lite seg efter att ha varit på Hovs Hallar
en hel dag och flugit.
La mig, somnade och vaknade med en frossa värdig
en malariaattack, vad jag själv tyckte.
Skakade mig igenom en sömnlös natt.
Upp på morgonen på darriga ben, fick några Panodil
och återvände dit jag helst ville vara, vilket var min säng.
Låt mig säga, att denna influensa var det djäkligaste
jag upplevt. Jag kände mig utslagen och hade ont överallt.
Allt var svart, svårt och segt.
Man brukar ironisera över det faktum, att män
är ynkliga och gnälliga, då de drabbas av influensa,
om man jämför med kvinnor.
Allt vi män anses vara, är en reinkarnation av all
världens gnäll, då vi är däckade i influensan.
Jo, jag var gnällig och irriterad och ville bara
var i fred, så jag fick ägna mig åt min huvudsakliga
sysselsättning på dagarna, vilket var att ligga i dvala under täcket, samt att vid jämna mellanrum bli
uppassad med vatten och Panodil.
Sova på natten ? Gick inte eftersom jag sovit hela
dagen. Ägnade nätterna åt läsning och funderingar.
Efter 7 dagar började det lätta. Eftersom influensan
orsakas av ett virus, hjälper inte ens 1 kg antibiotika,
utan det är det egna immunförsvaret, som ställer in
sig för att angripa viruset.
Det går inte blixtsnabbt, utan kroppen behöver tid.
Se därför till du har ett bra immunförsvar och
vaccinera dig då erbjudandet kommer.
Mitt matkonto för de första 7 dagarna var intehårt
belastat. 1 (en) banan…
…men jag beordrade fram lite smoothies, av den
som såg till; jag skulle överleva. ”Du måste äta,
annars blir du inte frisk” var ett argument jag
ständigt hörde.
Det är i dag 10 dagar sen jag blev utslagen och jag
är 50% bättre och har återgått till normal dygnsrytm
och har kunnat sitta vid datorn och sortera bilder,
så jag varit sysselsatt.
Tråkigt nog kunde jag inte åka till ÅMFK Höstmarknad
i Falköping, som jag besökt alla år den förekommit.
Men jag lovar att nästa år är jag tillbaka igen.
Nu är det så, att drabbas man av en virusrelaterad
sjukdom, tär den på immunförsvaret, vilket gör,
att man blir känslig för andra infektioner.
Min dörr var helöppen, för jag vaknade för 2 dagar sen
med en häftig ögoninflammation… Jag använder sen 40 år kontaktlinser, så första åtgärd var, ut med linserna.
Lättare sagt än gjort för hittade bara en…Hur jag än
lyste och skruvade runt i ögat fann jag inte den andra
…alltså ständigt mera bekymmer.
Skit samma med linsen tänkte jag och tog fram en
tub Chloromycetin ur mitt ovärderliga lager i
kylskåpet. Detta är en ögonsalva, som snabbt
eliminerar besvären vid en normal ögoninflammation.
Så detta problemet är löst.
Jag ser bra utan linser, men har haft de, då min syn
måste vara perfekt då jag flyger mina segelmodeller
högt och långt bort.
Därför bokade jag tid hos ”Glasögonfabriken”i
Ullared. Det har köpts av GeKås och genomgått en
omstrukturering och fått nya lokaler.
Kommer du på förmiddagen och gör synundersökningen,
kan du i regel hämta glasögonen, efter att du handlat
och ätit lunch inne i någon av köpladorna.
Varför betala mer än dubbelt så mycket hos den
lokale optikern ? Här har man gratis undersökning av verkliga proffs och glasögonen i
en låda 4 timmar senare…
Så i nästa vecka får jag nya glasögon med härdade,
antireflex, polariserande, kromatiska glas.
Ja, jag ville bara berätta denna lilla banala
sjukdomshistoria, som via alla kan drabbas av.
Om jag ska ta influensasprutan i år ? Var säker på det !
Om jag är flygsugen ? Det är bara förnamnet !
Kan mopsar få influensa ?
Eller är de för glada för det ?
Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby, som är flygning, vilket hela tiden trycker på.
Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget är perfekt åker jag ut.
Min lust att flyga överstiger vida eventuellaväderhinder.
För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.
Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en kompositmodell för 20K, som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.
Därför för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga. Enkelt uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix, än en uselt flygande F3J-modell.
Flyger du en välflygande modell,kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter sen många år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att spaka hela tiden.
Det kommer en ny dimension till dittflygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.
Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var och flög hang på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för, som visar, just det jag talade om
ovan;
Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket är rakt på vid ”Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det optimala
för hangflyg på Platån.
Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter ”HOBBY” och som är nyss byggd.
Den flyger bra, men tolererar inte låg fart. En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna, hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv med en fin epoxiplastkropp.
Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.
Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga galopperandet genom kantrotorn.
Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.
Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, då förhållandena är så goda,
som de var.
Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.
Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars ”Näsa” och försökte
klättra för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.
Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.
Efter nästan 2 timmar i luften med min ”HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.
Landningen nere vid Fortet, med den vind som var
rådande, är inget du snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.
Även om du är ytterstrutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.
Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär, att jag vinklar upp skevroderna
till ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, kunde jag halvrolla och
landa, där jag planerat utan skador.
Flyga i luften är inte svårt, men din förmåga att flyga avslöjas brutalt vid landningen.
3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.
När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från Halmstadhållet.
Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över havet på
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.
Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.
Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.
Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.
Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.
Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.
Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.
Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !
Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna. De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas vara fantasi.
Har du läst boken ”Jonathan Livingstone Seagull” ? Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna Har du inte läst boken, så rekommenderar jag den
varmt.
Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…
Den finns som film här. Du avgör själv, om du vill
ladda ner.
Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.
Då man ser, hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår vi, att ägaren
tjänar klöver.
På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat bilskrot.
Som du ser, händer det mycket, som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.
För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…
Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det blir aldrig tråkigt.
Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.
Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
”Feederfartyg” är en typ av mindre farkost, som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.
Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.
Multiplex ”HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.
Du, tänk om du hade hade haft en sådan modell med dig på ett meeting 1975…
En Boeing-777 med vikten 300 gram…
Hade någon trott dig ? Eller hade kommentaren varit, att detta kan inte flyga…
All utveckling inom teknik och mjukvara går fortare än våra tankar eller så spränger det vår fantasis ramverk.
En teknikutveckling som rasar vidare i exponentiell
hastighet.
Hur kommer vi att flyga om 10 år ? Vi kan svårligen föreställa oss det. Jag vill peka på en liten innovation; GPS-trackern.
Den köper du för 300 kr hos kineserna. Vikt 18 gram. Lägg den i din modell. Flyger du bort modellen..vilket Gud förbjude, men vilket vi som inte är så duktiga
ellererfarna kan göra…då ringer du din modell
och trackern skickar koordinaterna till din telefon.
Din tracker är en GPS-mottagare försedd med ett telefonkort. Googla Ebay för att hitta den.
Vem trodde detta 1980 ?
Mycket av tekniken vi använder i våra sändare/rx emanerar som spinoff och synergieffekter efter utvecklingen av mobiltelefonerna.
Såsom varande modellflygare, håll du koll på framtiden…
men skynda dig, för framtid blir snabbt dåtid…
Här är en video, jag fann på YouTube och som är inspelad i Tyskland.
Värt att se på…hade piloten sen använt sidoroder, hade modellen flugit renare och inte kanat i svängarna, om jag nu ska vara petnoga…
Sitt bakåt och njut av 300 gram i luften, vår framtid
är redan bakom oss…!
…utan det handlar om upplevelser av naturen också.
Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.
Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.
Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.
Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.
Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.
Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.
Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.
Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om världsmetropolenLaholmi hopp om att kunna ta
en termikblåsa.
Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga torrtermik.
Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.
Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten. Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.
Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.
Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.
Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.
Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.
Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.
Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.
Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.
Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.
Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.
Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.
Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.
Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.
Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.
Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.
Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.
Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.
Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.
Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.
Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se, då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.
Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.
Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.
Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !
Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.
Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.
Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer med, då jag åker ut med modellerna.
Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.
Förresten…
…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.
Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka på hur det låter, då dessa tre samtidigt för en animerad mopsdiskussion.
Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hurSMFF
och MFN borde skötas.
Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet haft en mening. Men nu…
Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.
Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
”Likes” i ett forum…
Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…
Kanske vi skulle modellflyga istället ?
Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?
Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.
Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.
Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…
Häng med…och flyg med dina modeller !
”När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?
Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.
Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?
Kanske en matta i min hall eller ? Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.
Klart för take-off.
Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !
Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.
Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.
Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…
En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…
Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ? Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?
Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.
En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…
Bofink…
…hans kompis gulsparven…
Bofinken…en vacker fågel.
Vi håller kollen …
Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…
Proviantering inför en lång flygtur.
Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.
