Kategorier
Naturbilder

ÄNNU MER NATUR…

 

 

 

 

 

…kan jag inte flyga, så vad ?

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ett för termik- och hangflygning
uselt väder sista 10 dagarna.

yr.no lovar inget bättre för de närmsta veckorna
heller.

Surt, för det drar i flygtarmen.
Men vad göra med ständigt ostliga och sydostliga
vindar ?

Jo, inte kan jag sitta inomhus och uggla…jag får
ge mig ut i naturen, vilket för mig för det mesta
är vid havet.

Du får stå ut med mina motiv.

Alla bilderna tagna med min Mobiuskamera,
som tar 4 bilder/sekunden.

Det blir som det blir.

 

 

Den obrutna horisonten

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

FRISK BRIS…

 

 

 

 

 

…eller som norrmännen säger :

“Liten kuling”.

 

 

 

 

 

 

Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.

Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?

Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.

Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.

Här  kommer några bilder. Häng på !

 

 

 

Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek. 

Strandtrift Påarp.

Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.

Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…

…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.

Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.

Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.

Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.

En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…

…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.

Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.

I fjärran är Hovs Hallar

Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.

 

 

En kan det tyckas Perpetum Mobile…

Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND 2-4 M/SEK PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

Det såg lovande ut i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna få sig en hangsvängom på HH.

Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag,
men fullt tillräcklig att kunna flyta på.

Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och
strävade upp på Platån.

Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella
rotorer på toppen.

Vinden var  som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten.

Den var stadig och det  lovade gott.

Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till
ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg.

Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Tog modellen för att  kasta ut vid högra kanten.
Där jag stod och väntade på,  att topprotorn skulle
sluta
mala på.

Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt
med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget,
då jag stod på toppen.

Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.

Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.

För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan
minsta problem.

Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför
riskfyllt att kasta ut i medvinden.

Jag har lärt av erfarenheten och vet,  vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.

Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.

Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några
fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik
och fåglarna
försvann riktning söderut.

Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer
om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, 
det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för
modellhangflyget !

När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn
visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut
att ge mig hem.

Alternativen var ju att försöka starta och
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken,
då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.

Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din
vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande
luft ändras så tillvida,  att
anfallsvinkeln relativt luften
snabbt ökas väsentligt.

Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad
för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall
blir det att anse sin modell,
som förlorad.

Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag
infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, 
demonterade, packade och åkte hem.

På hemvägen stannade jag vid en gård,  då jag
skulle
justera en pryl i bagaget.

Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev,  då han kom: Vad kostar din frukt ?

“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret.
Jag tog,  tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen
och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar
i dag…25-40 kr kilot !

Det kändes som lite plåster på modellflygsåren,  att
jag fick frukten gratis.

 

 

 

 

En 40 är gammal Multiplexmodell…

…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.

Som du kan se,  ligger Oceanen jämn…

Jag påstår att detta är en fjällvråk…

…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…

…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…

 

 

…och den stod och ryttlade…

…under en längre tid, då jag…

…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.

Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig.

Att påstå jag är usel på att artbestämma,  kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella
kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne,
tillsammans
med annat för min kognitiva
förmåga väsentligt, då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,

Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis
kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga
stämning och känsla,  att du faktiskt
kan skilja på en kalkon och en vråk.

Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…

…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut
för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden
, vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.

Akrobatiserande korpar.

Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MIN TROGNA SPIRIT ELITE…

 

 

 

 

 

 

 

…har mött sitt öde på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Spirit,  som berett mig så mycket flygglädje i mer än
500 timmar,
slutade sin existens som flygplan i går på
Hovs Hallar med en
genuint ordentlig smäll.

Jag ska redogöra för historien i korta drag så småningom.

Då det var fina förhållanden för hangflyg, stod jag startberedd
på Platån kl 1000. Vindstyrka ca 3 m/sek med nordlig vind
kanske  lite dragning mot ost.

Topprotorn snurrade på stadigt, så stod du längst upp och
skådade
ut mot Kattegatt, så blåste det stadigt i nacken på dig…

Kantrotorn fanns också på plats, men den var inte så starkt.

Väl ute i lyftet var det perfekta omständigheter och jag kunde
bara njuta åt en välflygande modell i laminär luft.

Som vanligt fotograferade och videofilmade jag.

Vid 11-tiden kom Ronny från Halmstad med sin segelkärra.
Han fick också en fin flygupplevelse.

Man kan säga,  att allt var perfekt. Men….säg den glädje
som varar.

Ronny och jag flög rote och vi var på väg åt vänster just
passerande
en av de klippspetsar, som sticker ut mot
Kattegatt då….
min Spirit plötsligt dök i ca 45 graders
vinkel snett ner riktning
kanten.

Det lustiga var, att jag just hade berättat för Ronny,
hur man skulle
agera, om man tappade sin modell
under kanten…
Vidare beskrev
jag, hur svårt det kan vara att finna
sin bortflugna modell framför och nedanför kanten.

När den första överraskningen lagt sig,  började jag
med att kolla,  om
jag hade låsning på min mottagare,
då jag stod framme vid kanten.

Nix,  jag hade ingen kontakt med mottagaren, då det
var  ett streck
där det borde stått 7.8 Volt.

Jag förstod,  att mottagaren inte hade någon ström,
eftersom det inte funkade,
eller att min modell låg
helt skärmad för radiovågor.

Jag fick redan då en misstanke att kontakterna mellan
mottagaren och acken hade separerat, eftersom jag
rotat där efter min första landning. Jag visste att
kontakterna gick väldigt “lätt”…

Alltså,  nu blev det  till att  leta. På ett förnuftigt sätt
hoppades jag.

Först slog jag fast, så gott det lät sig göras, var modellen
borde slagit ner, med hänsyn
taget till modellens
riktning och hastighet, då den dök.

Min slutsats var,  att den borde finnas max 50 m
bortanför
den utskjutande klippan.

Så det blev till att att hänga på sig sina grejor,
vilka bestod av min flygväska, väska till modellen,
min kameraväska med två kameror och min
sändare i handen för att kunna lokalisera
eventuellt servoljud och underlätta riktningsangivelsen.

Jag beslöt, att gå ner en stig,  jag visste omsom
finns i början på Platån, vilken leder ner till en mindre
platå ca 20 m lägre,  för att kunna göra en första
scanning av området.

Du ska veta det,  att stigarna vid  kanten på HH är
mycket branta och svårforcerade.

Alltnog,  jag tog mig ner till en mellanplatå, gömde
mina prylar i en buske
och började spana. Jag snubblande
runt, svettades, ramlade i enebuskar då jag
halkade
på det luriga underlaget och svor.

3-4 olika platser spanade jag ifrån, men intet plan var
att se.
Den sista platsen
jag stod på  var ca 100 m från den plats,
jag lagt mina prylar. Efter 40 minuter avbröt jag aningen
besviken. Jag tycker,  att jag borde sett min modell här…

Att gå och hämta mina saker från denna plats var mycket
svårt, eftersom det var så brant och igenväxt med enebuskar
och vildnypon.

Jag beslöt,  att göra det enkelt genom att gå till parkeringen
längs en lägre enklare  stig, sedan tillbaka upp på Platån
den normala turistvägen, för att åter gå nerför stigen  jag
börjat med, leta upp mina saker
och vända om och upp
till Platån, sen ner till parkeringen och lägg prylarna
i bilen…

Låter det enkelt ? Det var  det inte !

Jag var rent blöt av svett, då jag kom till min bil.
Det var varmt ute.

Efter jag lämnat grejorna och fått lite vätska,  gick jag
stigen ner mot havet för att gå turiststigen
längs
stranden vid HH bort mot den plats, där modellen
enligt  min mening borde finnas.

Första biten på stigen var enkel, men sen…det  var svårt
att gå med lågskor
på stenarna,  som inte ligger stilla.
Dessutom är här mycket brant.

Så småningom kom jag ner vid stranden och jag
traverserade mig mot platsen, 
där min modell
borde finnas.
Avstånd dit ca 300 m i besvärlig terräng.

Då jag kommit så långt, att jag hade ögonkontakt med
den utstickande klippan
började jag, för att inte missa
något, att leta systematiskt.

Alltså jag stannade, lugnade nerver och andning  och
spanade
metodiskt av terrängen.
Sen gick jag åter 20 m, stannade och spanade.

Dock inget, som skulle emanera från en Spirit Elite,
syntes till.

Efter mycken möda och besvär stod jag till slut med
klippspetsen till vänster om
mig och följaktligen borde
min Spirit Elite ligga till höger om den sett mot kanten.

Jag hade vissa förhoppningar om att få syn på den,
eftersom det  troliga
nedslagsområdet var här.
Men icke. Inte den minsta balsabit eller Oralightklädsel.

Eftersom jag var relativt övertygad om, att modellen
skulle ligga här,  fanns det
bara en sak att göra.

Det var att undersöka de buskage, som växte på olika
platser i den mycket branta kanten.

Kanten, som du kan se på bilderna nedan, är mycket
brant, ca 60 grader, dessutom garnerad med mindre
stenar, som är instabila
och hela tiden rör sig, då man
trampar på de.

Se framför dig en pensionär i lågskor med en väska över
axeln och en sändare i handen som försöker bestiga branten…

Det var akrobatik i högre skolan. Utomordentligt lätt
att ramla.

Inget projekt jag såg fram emot, på grund av att
buskarna var mycket täta och risiga.
Men jag hade inget val, om jag skulle hitta den
förlorade modellen.
Därför tog jag mig upp, 
så försiktigt jag kunde.

Upp 10 m och sen vilopaus. Vid varje paus scannade
jag av omgivningen på jakt, efter vad som kunde vara
en Spirit. När jag letar, scannar jag området två gånger
alltså både “baklänges” och “framlänges”.

Jag rotade igenom 3 buskage, vilket med den lutning
som fanns inte var lätt. Att ta sig igenom slyiga buskar
och samtidigt effektivt söka av terrängen i en sluttning
med så brant lutning med en sändare i ena handen är
ingen sinekur. Jo, jag svor inombords under min exkursion !

Sanningen är,  att jag var helt fysiskt slut.
Men ge mig…aldrig.

Halvvägs uppför branten satte jag mig i stenöknen
och spanade, efter att jag  just tragglat mig igenom
ett buskage.

Uppe i ett buskage, ytterligare 20 m högre upp, tyckte
jag mig ana något vitt. Jag medger,  att hjärtat började
ticka på. Kunde det vara en del av min modell ?

Jag spottade i händerna, svor och fortsatte min darriga
klättring, så jag kunde be- eller avkräfta
min observation.

Efter 10 meters klättring satte jag mig igen och kollade
det vita.
Nu såg jag, det borde vara
min modell.

Denna bekräftelse pumpade ut mer adrenalin,
så de sista 10
meterna forcerade jag,  så stenarna
tycktes yra runt en bergsbetvingande pensionär.

Jo, det var min modell. Den låg under förväxta buskar
i små delar.
Att modellen gått i bitar,
det kan jag leva med, men jag
skulle aldrig stått ut med att förlora mottagare, telemetri,
kamera
och servon.

Min modell var sönder i så många delar, som om den
passerat en matberedare, eftersom den passerat
genom en y-formad klyka.
Detta hade dock det goda med sig,  att delar av själva
kroppen, jämfört med vingarna,  inte var så sönderslagna,
så innehållet skadats.

Min acke låg 2 m från modellen och min kamera hittade
jag 5 m nedanför nedslagsplatsen.

Så där satt en modellflygare på den branta kanten och
slaktade sin modell , på det som skulle
med hem.

Det som återstod var en plast- och balsahög, som jag
under solenna former bisatte under stenarna.

Jag erkänner, det kändes som om jag vunnit på lotto,
då jag fann min modell. Oddsen
hade inte varit
gynnsamma.
Hade modellen slagit ner i enebuskarna,  betvivlar jag,
att jag funnit
den igen.

Synd,  att min välflygande Spirit gjorde sin sista landning
med en smäll och slutade
sitt aktiva  liv.
Men eftersom jag flugit den minst 500 timmar på
Hovs Hallar,
blev det ju en lämplig plats att gå hädan på.

Då jag klättrade ner, höll det på att gå illa. Jag gick
ner jämte en grus/gräsyta i tron,
att det skulle vara lättare.

Det var det inte. Under gräset fanns mindre stenar,
som låg och red och jag halkade
på de rangliga stenarna.
En fot åkte ner mellan två större stenar och jag var
tvungen att snabbt dra upp den för att den inte skulle
brytas.
Eftersom jag ryckte upp den, tappade jag balansen och
föll ut från kanten och nedåt. Jag var i ett dåligt läge.

Resultatet blev, att jag föll neråt/ utåt utan kontroll.

Men som tur var, växte det en rönn, där jag föll och jag
lyckades få tag i en av de sega
grenarna, som inte
bromsade mitt fall, men fick mig att räta kroppen,
så jag
kunde ta emot då jag föll.
Fast med ena handen var jag tvungen att skydda min
väska med min sändare, så den inte krossades
mot  marken då jag slog i.

Hade inte rönnen varit där, hade jag inte skrivit detta.

Jag skulle aldrig kunna göra om det, om jag så försökt
1000 gånger !

Nu fick jag bara en bra smäll i skallen, härliga blåmärken
på rygg och ben.
Det går över.

När jag hämtat mig efter flygturen, fortsatte jag en
mödosam färd nedåt på stela ben och värkande rygg
och anlände slutligen ner till botten.

Där jag, just på gränsen mellan växtlighet och klippor,
hittade resterna av  en flygande
vinge i  delar.
Den hade troligtvis legat där flera år.
Modellen hade varit välförsedd med Silvertejp, om
det  säger någon modellflygare något ?

Det enda elektroniska som jag hittade,  var bottendelen
av ett servo och sladd.

Så jag var inte den ende,  som landat på kanten…
Modellen jag fann, var  helt omöjlig att se, om man
kom nerifrån.
Kom man uppifrån, röjde den sig med sina frigolitbitar
och silvertejp.

Nedkommen till botten gällde det  att ta sig till bilen
på parkeringen.

Jag borde gått till bilen på lätta ben efter att jag bärgat
det viktigaste. Men det  var inte utan möda, då jag var
mycket trött.
Benen var lika rörliga som telefonstolpar
och
varenda sten kändes genom mina sommarskors sulor.

Det tog mig 35 minuter upp till parkeringen.
Jag var fysiskt trött, så har jag inte överdrivit.
Denna promenad tar normalt 10 minuter.

Där jag slutligen ramlade in i min bil och kunde hämta
andan och så
småningom fara hemåt funderande på
mina äventyr på Hovs Hallar.

Det var andra gången under 45 års modellflygande
på HH, som jag förlorat en modell under kanten.

Hemkommen kollade jag utrustningen och allt
fungerade inklusive min kamera.

Felet som orsakade haveriet var, som jag tidigare
misstänkt, att hane/honkontakten mellan acke och
mottagare hade glidit isär. Jag kollade hemma och det
fanns nästan ingen friktion mellan hane/hona.

Fast det är klart, jag borde haft koll på det efter 1500
starter och ihop- och losskopplingar. Jag har upplysnings-
vis inte använt strömbrytare på mina modeller sen
minst 30 år  tillbaka. De var ständigt till bekymmer.

Jag har en 3.2 A mottagaracke LiPo och då jag
kontrolladdade den fick jag i 860 mA,
så det fanns
gott om power kvar.

Nu blir det till att skaffa en modell likvärdig min Spirit.
Synd att en Spirit
inte går att få tag i från Great Planes.
Man har slutat tillverka den.

Alla bilder tagna med GoPro utom bilderna på Ronny,
som är Sonytagna.

Häng med, om du vill !

Ovanstående äventyr  får du aldrig den sanslösa lyckan
att uppleva, om du tillbringar ditt liv  liggande i  dvala
i en soffa framför en tv.

Ronny, ny hangflygare från Halmstad förbereder.

Start…

…och Multiplexmodellen sticker iväg.

Jovisst är hangflygning roligt !

Ronnys modell ur olika vinklar.

Pilotstället på Platån.

Sista bilden på min Spirit innan den sista flygningen…

                                                                                                          En stor del av stranden i naturreservatet vandaliserad av
                                                                                              passerandes vilja att resa monument över sin egen förträfflighet

..och här en  ytterligare bild.

                                                   Klippväggen som var utgångspunkten för letandet                                                                       

           Här har jag kommit fram till branten och är på väg upp

                                                                                                Denna bild visar höjden och de buskage jag dammsög i jakten  

         Denna bild tog jag 5 sekunder efter jag upptäckt något vitt 

                                                                                                                                  Höjden där jag kravlade

                                                      Ser du det vita ?

Här pausar jag 10 meter från min modell, som finns under buskarna ovan.

          Tror du det kändes som en befrielse att se min Spirit igen
                       Smällen var  hård, det ser du på splittret.
                            Min Mobius låg på marken 5 m nedanför.
Här har jag hasat mig in under buskarna. Det var fysiskt svårt att hålla sig kvar på kanten utan att kasa ner
När jag kommit fram, tog jag en överblick för att se, var de viktigaste sakerna fanns.

Man ska inte ha för brått utan ta det lugnt, så gott det nu går.

       Efter att jag bärgat det som ska bärgas. Klart för gravsättning…

                                                                       Krysset utmärker platsen där modellen fanns. Till höger rönnträden som räddade mig.

                       Här ser du högt upp i branten jag var. Cirka 40 meter upp…
                           Efter utförd bärgning blev det en paus innan nedstigningen.
                                                     Här kan du se ytan jag slogs med.

Flygbild på platsen för smällen med klippan rakt fram och
den steniga branten
vid vars övre del min modell slagit ned.

Omedelbart till vänster, klippspetsen och längst upp branten platsen för  haveriet.

                                                        Äntligen nere vid stranden.
                        Här kommer lite bilder under mitt stapplande till parkeringen…
                                                     Naturen är säregen och vacker…

 

                                             Här kan du se en del av det vilda hanget på HH.
                 Ser du så sprucket berget är ? Synd inte tunnelbyggarna visste detta också.
                                                                4-7 m/sek
                                        Om det är lätt att gå med lågskor här ….Sure…
                                                             Nu skimrar mitt mål…

                                                                                                 …och det sprids ett skimmer över flygaren oxå…trots allt.

     Mina ben och fötter var ömma och trötta efter fredagens extra träning…
                                                        Målet; Parkeringen framför värdshuset.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HAR KORPAR ETT KÄNSLOLIV…?

 

 

 

 

 

…för kan det vara ett uttryck för glädje,

då de flyger hang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken slog mig i måndags, då jag tidigt  på dagen
stod beredd att starta på Hovs Hallar.

Meteorologen hade förutsett nordliga vindar med styrkan
6-10 m/sek. Dock mellan 06 – 12 var förutsett ca 5 m/sek.

Alltså gällde det att utnyttja tillfället med lite svagare vindar,
så jag  stod startberedd strax efter 8 i det vackra vädret.

På hanget flög ett 15-tal korpar,  i vad som tycktes en
tumlande glädjevirvel.
Har du sett ibland då korparna flyger sin
aerobatik,
hur de snabbt halvrollar och rollar tillbaka.

Korpluftcirkusen fortgick under  ett konstant kluckande
ljud från korparna interfolierat av deras grova kraxande,
som är lätt att känna igen.

Är detta sättet att flyga ett uttryck för korpflygglädje ?

Kanske…eller är det bara ett nedärvt beteende under
vissa förutsättningar, som sen tusentals år finns i
deras gener…

Jag hade apterat min Mobiuskamera på kroppen på
min
Spirit.
Kameran riktad framåt och lite nedåt, för min avsikt

var att få med vingarna. Fast det visade sig,  att jag
riktat ner
kameran för lite. Nu vet jag till nästa gång
hur kameran bör sitta.

Min start skedde vid betongfortet och kantrotorn var stark.
Det blev det vanliga galopperandet, innan jag kom upp i den
laminära vinden. Lyftet var gigantiskt i den halvfriska
vinden.

Efter starten och då jag flög på en säker höjd gick jag upp
på toppen av platån och där var
lyftet mycket starkt.

Att transportera sig själv med modellen i luften är inte
enkelt…Eftersom marken på HH är svårt söndertrampad
av klövdjur, gäller det att ha split vision, så man ser var
man sätter fötterna…Jag har stått på öronen förut och letat
och försökt få syn och kontroll på en modell, som flög egen
akrobatik, eftersom jag kommit åt spakarna då jag fallit.

Att flyga långt ifrån sig mot morgonsolen kan vara svårt,
då modellen tenderar att försvinna i ljuset
och med en
grå molnskärm som bakgrund.
Så inte släppte
jag modellen med blicken, för då kan
det vara kört.

När jag flög och jag låg ca 50 över klippkanten, passerade
en MD-80 passagerarkärra på väg under lång final till
Ängelholm.
Det som var märkligt,  var hans höjd.
Eller vill jag säga
brist på höjd. Min bedömda höjd då han kom
över näsan
på HH var maximalt 750 fot.

Hur kan jag veta det ?
44 års flygerfarenhet på HH har gett mig viss rutin att

bedöma höjder relativt omgivningen.

2 timmar fick jag i luften, innan jag beslöt att gå tillbaka till
fortet för att landa bakom detsamma på den någotsånär
fria gräsytan.
Jag hade gärna flugit vidare, men jag hade ett avtal med
min tandläkare, som jag inte kunde missa.

Landning kan var problematiskt på HH på grund av turbulens,
hinder i form av stenar och träd och framför allt en stark
lärotor, som slänger vilket plan som helst som en vante.

Dock så gick landningen perfekt och inga skador.

Under hemfärden hade jag en seg näradöden upplevelse
på E6 klämd mellan 2 trailerdragare. Han låg 1,5 m bakom mig.
Framför mig hade jag på 50 m avstånd ännu en trailerdragare.

Lastbilschaufförer vägens riddare ? Glöm det !
De försvann då Cabotagetrafiken tilläts inom EU.
Där finns
människor som är utan vett och sans där oxå !

Jag tog bilder och stillbilderna är klippta från min video
från min Mobius.

Hoppa in om du vill och se på min  hangflygförmiddag
på Hovs Hallar. Hanget som ger bäst lyft i Sverige !

 

Min Spirit med kameran på kroppen riktad framåt.
Min trogna Spirit har loggat 503 timmar nu.
Still going efter många skavanker. Flyger du så mycket
som jag gör, då blir det skador. Den som aldrig flyger
har alltid blankast modell !

Kraftig nederbörd över Kattegatt.
Kom dock aldrig hit.

En av korpekvilibristerna…

Just efter start…

Stranden där getterna brukar vistas.

65 m hög klippkant. Jag har  landat in i kanten…
halvvägs upp. Efter ett klätteräventyr lyckades jag
bärga min Multiplexmodell från 1977 !

Havet var grönt i dag…

Stranden där vi kan landa, om vi flyger skärm och vi har
sjunkit under kanten i dåligt lyft.
En seg promenad
där man får bekänna färg, då vi ska åter upp till Platåns topp.

Kilen du ser här kan ställa till besvär för hangflygare  under vissa betingelser.

Möte med korpar

Skygga, men de vill gärna stilla sin nyfikenhet…

Detta är platsen där delar av Ingemar Bergmans film “Det sjunde inseglet”
spelades in.
Vidare spelades starten för Andrés nordpolsballong
“Örnen” in här i Troells film ” Ingenjör Andrées luftfärd”.

Segeltorpshanget och längst bort Norrehamn där vindmätaren finns. 

Final med bra fart.

Nu full klaff.

Här gäller det att styra i turbulensen.

…och att linjera upp modellen.

…för att kunna…

…sätta den rak på vingarna…

…samt dra in klaffen på 5 cm höjd så de inte skadas vid landningen.

Återigen startberedd vid fortet.

Ser du mot Hovs Hallar med en kikare syns dessa träd tydligt även från Halmstad.

En Horst bildar raukliknande pelare eller torn.

Du kan se här på bilden tagen nära havsytan, att jorden är faktiskt rund.
En del av bakgrunden har backat ner under horisonten och skyms av havet.

Vägens riddare (rätteligen skitstövel) som låg bakom mig på 1.5 – 2.5 m avstånd.

Utan känsla för säkerhet är föraren av den polska Scanian.
Jag höll enligt min
navigator 90 km timmen. Undrar om
chauffören i den
polska trailerdragaren tagit bort fuse
nummer 16 som disablar
farthållaren och 89 km/timman
spärren på sin Scania ?

 

 

video

Kategorier
Naturbilder

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITE STRANDSTRÖVERIER…

 

 

 

 

…och några djur som jag inte trodde

  existerade i sinnevärlden…

 

 

 

 

 

 

Ingen termik sista dagarna och ingen vind som
passar mina hang.

Ibland känns det veset…Fast promenera i naturen
går bra, om
man vill få lite vederkvickelse.

Jag åkte till havet för att se, om det skett något,
som kunde väcka mitt intresse.

Jag längtar verkligen, efter en rejäl västlig
höststorm, som kan avslöja intressanta saker,
vilka  dolts i havet  och göra abrupta förändringar
i strandnaturen.

Färd ner till Lagaoset och sedan blev den promenad
till andra parkeringen
på stranden och genom
skogen åter till bilen vid Lagaoset. 8 km.

Jag har, under flera månader, närt ett tanke,
att få lite bilder
på en av de vita älgarna, vilka
rör sig i naturvårdsområdet.
Men resultat har varit noll.

Promenera längs havet är ett utmärkt sätt att
ladda de inre
batterierna. Man får lite nya intryck,
frisk luft och du hör
havets brus och frasande
mot stranden vilket ger ditt sinne en viss ro
och skapar förutsättningar för eftertanke.

För att förhindra att den något  poetiska stämningen
inte ska växa sig till en eufori, får vi inte glömma det
eviga höga
bruset från den vanvettiga trafiken
på E6,  som går jämte
stranden på 200 m avstånd.

Lite ovanligheter fann jag. Bland annat lyckades
jag fotografera
den mycket sällsynta cellulosalärkan.
Hon satt på en ilandfluten trädstam
och pillade upp
en larv, som satt under barken.

Annars var det diverse fynd längs mitt strövtåg,
som attraherade mitt öga och fantasi,vilket mina
bilder visar.

Klart är,  att växtligheten har tagit ett sista tag nu,
efter regnet,
som kommit.
Strandrågen blommar kraftigt och strändernas
blommor är  små öar av intensivt klarblått   i
sanden.

Tycker du färgen varierar på sanden, beror det på
olika ljusförhållanden.
Jag orkade inte korrigera verkligheten till en
konformistisk standardiserad bildkavalkad.

 

Häng med om du har lust.

Själva Lagaoset. Sandreveln till vänster bildad de sista 10 dagarna.
Ett bevis på hur snabbt utseendet skiftar på grund av vind och ström.

En strandodjur på marsch med sina två barn…

Jag finner bara trädets former…behagliga och mjuka.
Den överst grenen ser ut som stjärten på en fisk, eller som
mynningen på en ljuddämpare på en motor
cykel från 40-, 50-talet.

En fjäder som flaggar kanske för Saltarven till höger.

Här hade jag tur, som kunde plåta den mycket sällsynta och
skygga Cellulosalärkan.
Detta var min första observation
över huvudtaget. Latinskt namn: Alauda Positos Cellulose

Något som ser  ut som Tina Turners peruk från 1986…

Ett märklig mönster på växtligheten. Växer lika rakt
som leden av mänskliga robotar på en militärparad i Nordkorea.

Vinden raspar mönster i sanden. Om det tar tid ?
Självklart, men vem har brått mer än människorna …

Strandvegetationen i överväldigande blom.

Tänk vad lite  regn kan göra…

Livskraften är obändig tycks det…

Den enarmade strandfnasen vinkar till oss: Häng med !

Tick-Tack

Tro inte, att detta djur är snällt !

Den nya sommarstugan på gång…ljus och luftig byggnad.

Vid Lagaoset bildas ofta…ska vi kalla det laguner ?

Han pratade och bjäbbade så mycket  att käken flög ur led…
ibland kanske jag önskar,
det drabbat vissa politiker,
så de tystnar för tillfället och förmår sig själva att tänka efter,
vad de sagt egentligen….

Jag vet inte vad det är för djur…en blandning av dromedar, sfinx och get…?

Blåmärkt sensommarglädje.

Ta fram din Flora och examinera örten.
Det ger stor tillfredsställelse.
För dig som inte  har energin…Strandsenap

Annan inställning på kameran. Samt annan tidpunkt

Här har vi den gamle (6år) gårdvaren vid Lagaoset.
Han ser barskare än  vanligt, kanske beroende på
att en barnfamilj med gemensamma krafter försökte
vrida näsan av honom…tursamt nog utan att lyckas.

Den ständigt gapande sandsväljaren låg och pockade på uppmärksamhet…

…medan den trubbnosade Huvudsaken bara låg
och filosoferade…njutande en tillfällig indiansommar.

Slutligen paraden med Storskarvar. De förökar sig,
kan det
för betraktaren tyckas, exponentiellt.
Kanske de borde decimeras…
om jag vågar säga det.

 

Kategorier
Old Timer flyg

ETT MÄSTERVERK

 

 

 

 

En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.

Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna  flygkänslan.

Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.

Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.

Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.

Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !

Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.

Bilderna också från filmerna.

Jag kunde inte undanhålla detta för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex “Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VI SOM HAR PRIVILEGIET ATT BO VID KUSTEN…

 

 

 

 

 

 

…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.

Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt,  då jag
kurvar.  En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.

Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.

Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss.  Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.

Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…

Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.

Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den
friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste
således ut mot havet.

Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare  som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.

Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.

Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka
under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med
varandra, om det som berör en trana…

Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.

Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.

Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.

Då vi gick till bilen,  passerande dynområdet med sina
sandbunkrar,
tror jag,  vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
artbestämningen är ju osäker.

Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att
länsstyrelsen återställt
naturen,  till det skicket som den var
för 50 år sedan.

Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att  finnas till eller …

Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så  hoppas på västlig vind.

Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.

En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.

Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla

Canon PowerShot. S-60

Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag,  som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.

 

 

 

 

Kanadagässen kom i stora eskadrar.

Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från  de små vågorna, som  smygande bröt mot sandkanten.

 

Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden.
Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat  brått?
Vad var det Arkimedes sa,  då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos.  (Rubba inte mina cirklar.)

Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…

…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.

Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…

Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.

Som sagt, det såg lite mörkt ut…

…allt medan gässen passerade.

 

Det var tyvärr halvskymning,  då jag plåtade en liten flock tranor.

Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad.  Inget Photoshoppande.

Vad vi såg .

Kategorier
Naturbilder

MONSTERPARKEN VID LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

Vill du se djur,  du inte trodde existerade ?

 

 

 

 

 

DSC02120

 

 

 

 

Då ska du ta dig till Lagaoset, som på nutidssvenska betyder ” Ån Lagans
mynning i havet “.

Här kan du,  om du strövar omkring,  få se de mest osannolika väsen,
som har  sin biotop vid en sandstrand.

Klart de vill vara här, därför här är vackert och man kan här uppleva
en stillhet och ro, som kontrasterar skarpt mot trafikinfernot på
motorvägen 2 km bort.

En motorväg som utmärks av  dårarnas tävling i vänsterfilen och
långtradarnas
aldrig upphörande malande  fordonståg…
Har ni sett,  de som ligger i vänsterfilen och stressar…hur fort dessa
fartblinda med kompenseringsbehov än kör, så kommer alltid någon
bakifrån, som vågar köra
ännu fortare.
Ett Moment 22 för de som alltid ska ligga främst i kön.

Nä,  då strövar jag hellre nere vid stranden, där just denna dagen
allt präglades av begreppet lugn. Ja jag vill kalla det stillhet.

Vinden var nästan noll. Havet låg platt, skyn var utan dramatik
och allt gjorde,  att  jag och en jag mötte,  vi var överens om,
att känslorna de 
nästan överväldigade oss på ett sätt.

Vi, jag och en promenerande kvinna,  var överens,  att vi upplevde
lite overklig verklighet.

Det kan du uppleva i den riktiga världen, du gör det aldrig framför
en dator eller tv.

Trots det inte varit någon riktigt hård vind under hösten, hade en del
spolats upp på stranden. Främst är det sådant,  som har kommit flytande
i Lagan och spolats upp på land.

Ska du göra strandfynd, så åk till denna stranden efter en västlig storm.
Då är den garanterat strösslad med fynd,  som stimulerar din fantasi.

Längs den långa sandstranden såg jag,  hur naturen återställer de
skador,  som uppstod efter de senaste stormarna och ni vet,
vilka stormar jag avser.

Naturen strävar efter jämvikt eller balans, vilket vi ser på stranden.
De branta väggarna vid dynernas kanter mot havet är nu rundade
och påbyggda av sandflykten. Strandrågen etablerar sig och binder
sanden.

Just nedanför  dynkanten  har saltarven börjat sprida sig,
skapande stabilitet i sanden. Därmed möjliggörande att andra
växter kan etablera sig.

Så jag märker,  eftersom jag ofta är här,  hur relativt fort naturen
tar tillbaka
förlorade revir.

Länsstyrelsen har rensat beväxning i dynerna och i gränsområdet
mot strandskogen för att skapa en bra biotop för fältpiplärkan,
som häckar här.

Jag ser,  när jag går omkring,  att naturen nu tar tillbaka de ytor
som för några år sen blev iordningställda .

Svårt att jobba mot naturen…vi får jobba  med naturen i stället,
så gott det låter sig göras.

Har du inget att göra, gör det vid Lagaoset,  så ser du ljusare på din
framtid…

Här lite ögonblick från min slumpmässiga  promenad;

Som mäklarna säger:
“Strandnära läge…luftig konstruktion…för den händige”

Här har en alstock fått ett litet barn…

DSC02063

…som något yrvaket ser sig omkring…

DSC02068

Varför kör djuren huvudet i sanden,  när jag fotograferar ?

DSC02076

Detta är den sällsynta åkryparen, (Aqua terrestialis) som ligger på stranden och spanar.

Under brunsttider kan de vara aggressiva och kan utgöra ett hot
mot människan, då de är utrustade med kraftiga horn.

DSC02103

Den sydhalländska Uppnosen (Nasus Supra) har inga behov
av att köra huvudet i sanden.
Han är som många i mellanmjölkens land en van posör.
För det kostar inget.

DSC02113

Vresros.
En inkräktare från Asien i den svenska floran, som borde utrotas,
då den fördärvar vår fauna i ökande hastighet.
Jag vill sätta den i samma fack som björnloka och kanadagås.

DSC02125

Här skulle det  under normala betingelser finnas en kraftig bäck.
Men efter flera torra år har den försvunnit. Det är,  för er som inte varit ute i naturen,
mycket torrt i markerna,  så hoppas det kommer mycket regn närmaste tiden.
Tro inte på myten att vi fått mycket regn. Vi har lokalt ett stort nederbördsunderskott.

DCIM100GOPRO

 

DCIM100GOPROSå här borde bäcken se ut nu under hösten.

DSC02137

Ännu en oklassificerad art, som sätter näsan i vädret…
han är nog  generaldirektör  för Ofelbarhetsverket.

(1616x1080)200018

Denna arten, Mindre Näsvisenhan var inte på gott humör…
…för han sa,  han hade en vårta på näsan, som irriterade honom…

(1616x1080)200034

…medan stockpunkaren, med sin karakteristiska frisyr,
han bara låg och drog sig i sanden
med morrhåren i vädret…

(1616x1080)200049

En synnerligen flegmatisk sandhäst.
På latin arena equi, som säger vad Arkimedes sa till
de romerska soldaterna innan de högg huvudet av honom;
Rubba inte mina cirklar !

(1616x1080)200071

En för mig okänd art på väg att lägga sina ägg i strandrågen…

(nov 13, 2010 01-57 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

…och under tiden satt denna lilla strandskavaren och studerade ett grässtrå intensivt…

Den överbefolkade kolonin av storskarv,
eller det jag helst kallar de svarta djuren,  Cormoraner !
De konsumerar var och en  ca 0.5 kg fisk varje dygn.

DSC02153

Den mindre långnosade  åbocken vilar sitt trötta huvud efter en lång resa med Lagan.

DSC02182

Den sällsynta strandfräsaren är fångad i en position som vid en hundutställning.
Jag mutade med lakritsgodis, vilket är deras svaghet.

DSC02192

Västkusten där landet  svävar över horisonten.
Allt på grund av jordytans krökning.

Halland, Land der Horizonte !

DSC02200

                                                                                                         En knubbsäl har lagt sig till ro.

DSC02203

Inget förfars i naturen. Vitfågel har haft ett långvarigt kalas.
Man ska visst ringa till Naturhistoriska Riksmuseet,
om man hittat en säl…
…men…

DSC02216

En manet som bitit i om inte gräset så i sanden…

DSC02217

Fotspåret.
Jag säger som Robinson Crusoe sa, då han såg fotspåret i sanden på sin ö:
“Jag stod,  som träffad utav blixten”…

Jag köpte en faksimilupplaga av Daniel Defoes bok.
Det var en upplevelse att avnjuta den i små stycken.

DSC02236

Så fort det går, etablerar sig växtligheten.
Full blomning i mitten av Oktober.

DSC02244

Saltarv
Ser ut som en kulle med gröna träd…

DSC02247

Mindre strandpetimäter; (meter limbus minimalis),  som bara har två korta ben
för att hans mätningar ska bli exakta. Det säger,  de som vet i alla fulla fall.
Observera att hans kropp är alltid exakt 100 cm lång.
Den kalibreras varje midsommarafton.

DSC02251

Rofyllt.

DSC02256

Är detta delar av en  ryggrad eller är det roten till  en vattenväxt ?

DSC02264

Här ser ni hur växtligheten i form av saltarv återerövrar terräng.

DSC02277

En ökänd predator, den storgapande alormen
just innan han hugger in på sitt byte…

SONY DSC

Ja du ser det blommar fortfarande…

SONY DSC

…fast blommorna ser lite  ankomna ut.

(1616x1080)187180
Jag säger bara…detta är strandens farligaste rovdjur.

Den Månghornade stortuggaren.

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !