Kategorier
Naturbilder

STORMÖTE

 

 

 

Kaj- och kråkturbulens.

 

 

 

 

 

 

 

..i  fredags kväll, då det hölls  stormöte på åkrarna
öster om Halmstad.

I åkrarnas tiltor satt, snyggt uppradade i skymningsljuset
och
det kalla regnet, traktens kajor övervakade av några,
som det tycktes se ut som ordningsmän, nämligen fältkråkorna.

Det  såg makabert ut, med tusentals gråsvarta individer
sittande
i prydliga rader rödögt plirande med huvudena
åt samma håll, mot vinden och som sedan, likt efter en

osynlig signal, begav sig upp
vallen och plockade mask.

Ljuset var som vanligt…då jag plåtar uselt. Klockan var 1630
och det var en snabbt fallande skymning,  men jag klämde
ändå lite bilder för att
fånga en,  på något sätt,  lite hotfull
…eller makaber stämning
med alla dessa djur i sina mörka
grå fredagskostymer.

Det var lite överväldigande med allt frasandet från vingarnas
fjädrar och allt kräigt  argumenterande.

Tänk om en människa hade lika mycket röststyrka
i förhållande till sin storlek, som en kaja eller kråka
besitter ?
Då hade vi aldrig behövt högtalarsystem.

Mitt resesällskap sa hon fick en ”creepy feeling”  av alla
dessa fjäderklädda individer.

Har du sett Hitchcocks film ”Fåglarna” ?
Då förstår du känslan vi hade.

 

Japp här kommer lite svartvitt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DEN VITA ÄLGEN

 

 

 

 

En vit älg vid Tönnersa.

 

 

 

 

 

Jag mötte, som jag tidigare redogjort, en ornitolog i
dynområdet vid Tönnersa Strand,
då jag flög min Sparky.

Vi talade naturligtvis om naturen på platsen.
Ornitologen Tony, jag
tror ursprungligen från Dalarna,
berättade han just fotograferat en vit älg
i närheten.
Han skickade mig en bild och gav mig lov att publicera
den på min blygsamma blogg.

Vita älgar finns i Värmland, Bohuslän och nu i Halland.

En vit älg är inte en albino. Att älgen blir vit, beror på
att ett ämne
som ska skapa älgens vanliga färg,
melanin, inte kan lagras
hos vissa djur, vilket troligtvis
beror på en förändring i djurets DNA.
Enkelt uttryckt gör melaninet, att hud eller päls blir
brunfärgade.

Så att kalla en vit älg för albino är fel.

Hoppas jägarna inte skjuter denna älg under jakten.
Men jag gör mig inga illusioner, då det gäller de,
som
kallar sig jägare.

Tony Tysk har tagit bilden och har copyright och
äganderätt till den.

 

Älgfotograf Tony Tysk.

Kategorier
Naturbilder

MOLNIGT BETYDER DÅLIGT LJUS…

 

 

 

 

…vilket i sin tur medför längre exponeringstider…

 

 

 

 

 

 

..som gör, att bilderna tenderar att bli oskarpa.

Dåligt ljus är fotografens värsta fiende, i alla fall om
jag ska plåta föremål som rör sig,  eller om jag
fotograferar från föremål,
som är i rörelse.

Min GoPro är ju en i stort automatisk kamera, med
de svagheter det innebär. Man får ta det, som det blir,
skulle jag vilja säga.

Det fick jag göra i dag. En grå tidig morgon en  höstdag
med uselt ljus, men det var som en något  förmildrande
omständighet i 
alla fall vindstilla.

Det  borde gå att få till det, trodde jag i alla fall.
Min fotograferingsflygmaskin, den
trogna Sparkyn
hade fått lite modifieringar, vilket jag ville
testa.

Alltså ner till stranden där jag ville få lite bilder på
det omskapade
naturvårdsområdet. Omskapat
såtillvida att huvudmannen
för området Länsstyrelsen
i Halland har avverkat skog och
återskapat sandytor
för bland annat fältpiplärkan.

Så det var bara att montera vingen och starta
kameran,
som tog 2 bilder i sekunden snett ner åt
vänster.

Power till motorn var en trött 3-cells 2100 LiPo.

Men den brukar räcka för en 15 minuters flygning,
vilket
är nog för för mig vid detta tillfället.

Jag flög mina rundor, som jag fotograferade med
min,
nu kommer ett längre ord:
” Solglasögonskalmactionkamera”.

Den kameran tar 4 bilder/sekunden.

Det fanns inte en människa mer än jag själv, så långt
ögat kunde se.

Men då jag gick upp till bilen, träffade jag en  ornitolog,
som stod och spanade utåt havet. Det är märkligt,
att man för det
mesta träffar trevliga människor,
då man är ute och flyger med sina modeller.

Vi hade ett vindlande associativt samtal om det mesta.

Jag fick ett tips, att om jag är flygintresserat och vem
är inte det,
så borde jag besöka Flygfesten i Dala-Järna
sommaren 2018.
Det utlovas bli något extra.
Vi får se.

Som sagt, suddiga bilder blev det från modellen. Då jag
kollade
slutartiderna, låg de i det dåliga ljuset på 1/60,
eller 1/120:dels sekund.

Jag hade föredragit ca 1/500 dels sekund, så hade
bilderna blivit
skarpa.

Men de får gå med denna gången. Bilderna från
marken är
alla tagna med min Mobius på glasögonskalmen.

 

Hoppa ombord och spänn fast dig så kör vi !

Kattegatts yta ligger i stort sett som smält bly.

Klart för start med min Sparky.

Min Sparky har gjort tjänst i mitt flygvapen i 6 år nu.

Jag kan flyga modellen i de flesta lägen utan protest.
Sparky puttrar obekymrat vidare med en motor,
som nu ibland något gnisslande,  fortfarande efter
hundratals flygningar har visat att den var värd
de 50 kr, jag betalade för den…

Som du förstår finns det gott om utrymme för start och landning.

Dags svänga in för att landa.

Baslinje

Inga hinder…

Final…

Sättning. Mitt landställ är mycket fjädrande, vilket gör att jag
kan starta och landa på mycket ojämna ytor utan problem.

Sporrhjulet fortfarande i luften under utrullningen.

Just parkerat.

Sparky, 1650 gram, enkel kinamotor, 2100 LiPo.

Sveriges längsta badstrand

Ser ut som ett krigshärjat landskap…

…men det är inga bombkratrar, det är Länsstyrelsen Halland,
som banat av växtligheten för att återskapa sandlandskapet,
vilket kommer att öka den biologiska mångfalden i biotopen.

Mellan dynområdet och strandskogen finns en våtmark,
som hyser ett rikt djurliv och flora.

Förstår du hur vattensamlingarna uppstår just innanför strandkanten ?

Stranden är mångfärgad av sanden. Havet och dess vågor siktar sanden med hänsyn till vikt.

Genom våtmarkerna rinner en bäck parallellt med stranden.

En ornitolog på spaning…

Min Sparky. Bara ett flarn mellan himmel och hav.
Men som ger mig som modellflygare så mycket tillbaka i upplevelser.

 

2 minuter video på min Sparky innan min LiPo gav upp andan…

 

Kategorier
Flyghistoria

A VERY RARE KIT FOR SALE

 

 

 

 

A glider´s  kit from the  70:ies 

is now available.

 

 

 

 

 

 

 

 

One of my friends,  Rolf Maier,  is now offering his untouched
model for the market.

The model will be delivered in it´s factory original paper box.

The name of the model is: ”Song of Wind NJ-2”.

This kit is manufactured by the company, 

Jacson of Scandinavia,

which is located in southern Sweden. The company is
still busy on the market
  but now it is all about
horse equipment.

This is probably the only intact  kit available,  or even
the only model still remaining,  out of the very limited
batch of production. I am pretty sure this model was
the one and only produced by Jacson of Scandinavia,
so it is a very rare item.

The model is a glider with a  wingspan of 6-7 ft.
Controls are rudder and elevator. Engine pod  included.

Abachi covered polystyrene wing panels.

All parts in the box untouched and fresh out of factory
as more then
40 years ago.

This is a very unique oppertunity for the sincere and
devoted
collector / model enthusiast who wants to
laying his hands on this model
.

Price  is set to 3000 sek or better offer.

Inquiries and info  Rolf Maier: gliderking1@gmail.com

The item will be put on sale on Ebay within the next few weeks..

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NYTT PROJEKT I DEN LUNDQVISTSKA MODELLFLYGFABRIKEN

 

 

 

 

I-AOLA 22 en italiensk friflygande modell .

 

 

 

 

 

 

 

Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell
som emanerar från 1940-talet ?

En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med
måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid
utelandningar i olämplig terräng

En vacker A2 modell, vars namn betyder ”Impalahjort”. Ska väl ge en
känsla av att modellen är snabb och smidig…
Om den är lättbyggd ?  Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?

Det ska bli spännande att  se hur planeringen och utförande av bygget
fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen
i luften.

Kategorier
Hangflyg modell

NYGAMMALT I LUFTEN

 

 

 

 

 

Min  ”HOBBY” från Multiplex

begick sin premiär i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell
på Bytesmarknaden i Falköping.

Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.

Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.

Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket
med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt
vingen negativt.

Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär,  vilket
också är
ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i

nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.

Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.

Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som
jag skulle flyga på.

Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen  start rakt
ut i
vinden,  som var ca 4 m/sek nästan rakt på.

Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.

Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell 
med för mycket V-form på vingarna får.

Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett 
samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen

på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.

Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes
bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.

I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet,
men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.

Samtliga stillbilder och video tagna med min
”Glasögonskalmkamera”,  Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?

Apropå rubriken på min post ”Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?

Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: ”När man är en glad pensionär…”
och   framställdes som lallande fjantar, 
ständigt
sittande på sina köksstolar spelande ”Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande ”Göingeflickorna”
framföra pekoralet ”Kära mor”…

Programmet fick ju snabbt öknamnet ”Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta 

program var det yppersta, som fanns av underhållning.

Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?

Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…

Koll av att stabbarna har rätt grundläge.

På väg ner till det låga hanget.

Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats

Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.

Då är det dags…

En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.

Min ”HOBBY” i luften.

På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.

Men…den flyger ju !

Hangflyg är härligt !

Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?

Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…

Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.

Här ligger modellen efter min första landning med den.

En belåten pilot och hans skugga på väg hem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…när det gällde kvalitet på exempelvis glasfiberkroppar.

 

 

 

 

 

 

Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.

Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.

Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.

Denna modellen, som heter ”Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom
på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med
epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.

Det var ofta modellerna för 40 år sen.

Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta,
kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !

Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm.  Ok för mig.

Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.

Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.

Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.

Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.

Det satt 2 stycken  30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram,  som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning
för infästning av vinschkrok.

Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.

Vad ska jag ha en sådan modell till,  kanske vän av ordning undrar?

Jo,  jag ska ha den och glida med på tjuriga hang,  som kräver en
sådan modell.  Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.

Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.

Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.

Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…

Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.

Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.

Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara ”Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…

Modellen ser i sin konfiguration ut precis,  som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.

Här några pics

 

Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978

Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.

Jag vet sidorodret  ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…

Kategorier
Flygkameror - Teknik

DET HÄR MED ATT DOKUMENTERA SINA FLYGNINGAR…

 

 

 

 

…är ju om man flyger ensam ett problem.

 

 

 

 

 

Jag har intensivt, vill jag säga, dokumenterat mina och andras
flygningar i ca 15 år. Det är väldigt roligt att ha bilderna, kanske inte
dan då man tar de, men efter 10 år, då är det roligt att kolla.

Är jag ensam och flyger är det ett problem om jag ska plåta.
Flyger jag termik, är inte problemet så stort. Då kan jag använda
min systemkamera med zoom och ha tid att sikta in mig på
modellen. När jag fotografer rörelse kör jag med, om det inte
finns särskild anledning att göra annat, kort exponeringstider.

Jag kör med 1500/4000 dels sekund. Vidare kör jag med
hi-speed bildtagning. Alltså kulsprutemodellen. Det gör att
jag har stora krav på minneskortet så det hinner lagra.
Vidare så kräver varje bild minst 20-30 MB utrymme, eftersom
jag fotograferar i formatet RAW.

Flyger jag hang blir det svårare. Dels på grund av att modellen
är mindre, flyger närmare marken och flyger snabbt.

Jag har försökt plåta med min Sony och chansat men det blir
inte bra.

Under en tid har jag kört med min Mobius sittande med kardborre-
band på min kepsskärm, men jag är inte helt nöjd.
Det är lätt att förlora ”kepsinställningen”, så motivet blir endast
den blåa skyn.

Så jag tog 5 cm dubbelhäftande tejp från Biltema, en rulle kostar 35 kr,
satte
det på utsidan av ena skalmen på mina solglasögon och låste
allt med ett buntband
i bakre delen av kameran.
Varför i bakre delen ? Jo, jag ville
kameran skulle riktas
ut från skalmen en aning för att kunna
filma rakt fram.

Jag provade häromdagen, då jag flög hang och det fungerade
mycket bra. Modellen var i mitten av sökaren hela tiden, för det
du ser på ser kameran.

Under min strandpromenad i går hade jag kameran igång och den
tog stillbilder kontinuerligt. Under 1.5 timma tog kameran tusentals
bilder, eftersom jag ställt in på 2 bilder/sekunden.

Resultatet var utan anmärkning och jag hade en komplett redogörelse
på bild av min promenad.

Så  lite dubbelhäftande tejp och ett buntband…done deal !

Mobius, antingen den gamla version 1, som jag har, eller den nya Mobius II
är  fantastiska kameror för stillbild och video. Den plåtar i Hd.

Här kan du köpa den.

 

 

Ja här ser ni, hur jag gjorde.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka
och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen,
nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje,
som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum,
som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden.
Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Kategorier
Okategoriserade

BYTESMARKNADEN I FALKÖPING 2017

 

 

 

 

                                 Ålleberg ModellFlygKlubbs årliga höstmarknad.

 

 

 

En tillställning jag inte brukar missa,  är hobbymarknadeni Medborgarhuset
Falköping,  som traditionsenligt arrangeras av ÅMFK.
I år var det 14. gången, vilket betyder, att nästa år blir det ett stort jubileum.

Nytt i år var, att man släppt in båtar och tåg. Vidare kördes en auktion på
inlämnade prylar. Enligt info blev marknaden en stor framgång, både
ekonomiskt
för ÅMFK, de besökande och de som hade bord och som sålde.
Så glada miner över hela linjen !
Flera kända
hobbyfirmor va rockså representerade.

En avdelning som det var bra snurr på hela dagen, var caféet. Där var ständigt
kö.
Heder åt dem, som skötte det.

Jag tror, de flesta som åker på en marknad gör det av sociala skäl.
Man
vill träffa gamla kompisar och prata. Kan man hitta något, vilket nästan
alltid gör, prutar man och ackorderar, tills affären är beseglad.

Ett tips för den som ska dit. Då vi anlände 20 minuter efter att marknaden
startat gick en strid ström av flygare bärande på nyinköpta modeller.
Ska du göra fynd, var på plats då marknaden slår upp sina portar !

Om jag köpte nåt ? Japp, jag kunde lägga vantarna på en fin relik.
En segelmodell från Multiplex tillverkad ca 1980 i utomordentligt fint skick.
Jag märkte, då jag kollade glasfiberkroppen, hur väldigt
noga man byggt den.
Inget slarv här inte.
Deutsche Qualität !

Mitt ressällskap, Johnny från Laholm fick tag i en ASW med motor, servo,
reglage för ett bra pris. Han har bara att stoppa i
en LiPo och en mottagare
och sen flyga. Ska bli intressant att se
hur den flyger. Modellen ca 12 år gammal,
om jag ska gissa.

Efter ett antal timmar på marknaden avslutade vi Falköpingstrippen med ett
besök på Ållebergi solskenet.

Naturligtvis var det västlig vind och vi träffade två modellflygare på Västhanget,
som upplevde
precis så mycket lyft, de önskade. Synd vi inte hade modeller med
oss,
så vi hade kunnat få oss en sväng.

Därefter anträddes hemfärden i det vackra vädret, där vi kunde lägga märke till,
att sjöar och vattendrag åter var fyllda efter
senaste veckornas nederbörd.
Nissan var inte bara fylld, den var 
förfylld och svämmade över sin bräddar.

Hemkomst kl 1600 i Halmstad belåtna med resan och våra modellinköp.

Vi kommer nästa år igen.

Du kan säkert få mer info i sinom tid på ÅMFK hemsida.

Här kommer en bildkavalkad. Det var dåligt ljus…i lokalen, så du får ta det
som det är.
Bilderna på flygplanen på Ålleberg är tagna med ett normalobjektiv, därav
kvaliteten efter uppdrag.

 

 

Conny ÅMFK på sin vanliga plats, nöjd med försäljningen

 

Kjell, en yrkesman ut i fingerspetsarna antingen det gäller att bygga båtar eller motorer.

Kjell visade här hur man bygger en modellbåt.

Så här går det till.

Medelåldern…ganska hög. Men sinnena var mycket ungdomliga !

 

Fredde från Alingsås. Alltid glad.

Här kunde du finna i stort sett allt.

Försäljarna hade bråda stunder.

 

Det var bitvis trångt att knö sig fram…

 

Koktrossen…ständig kö.

Roffe Maier i försäljningstagen…

Nytt i år var en båtavdelning.

På etage II var det fullt.

Det fanns nåt till var och en…

Ordföranden i Ålleberg Modell Flygklubb Rolf Maier.
En drivande kraft som för sin klubb framåt tillsammans med lojala medlemmar.

En mycket stor raritet. En byggsats, som jag tror är 30-35 år gammal orörd i kartong.

Lägg upp 3-4000 kr till Rolf Maier, så är den din.

Johnny har just gjort ett rejält kap.

3 exemplar av modern teknik. EDF Mig-29, quadrocopter och en segelmodell i komposit.
Allt ett resultat av material och teknikutveckling.

 

Cafehyllan som du ser fullsatt.

En klassisk modell ca 50 år gammal.
En Radio-Queen som Kjell-Åke Elofsson
hade i uppdrag att sälja.

En av de främsta inom svenskt modellflyg.
Kjell-Åke Elofsson från Tibro.

Maskin i mässing.
Nils Högman har byggt den i alla fall.

”köp den här modellen grabbar. Bara flugen i solsken”…
säger Roffe.

Till vänster Ingvar Nilsson från Brämhult
med Lasse Larsson Gendalen till höger.
Ingvar och Lasse är friflygare.

Rolf-Erik Blomdal från Herrljunga en duktig segelflygare
både på hang och i termik med spjuveraktig blick…

Alltid glade Kalle Thorsell kom släntrande utanför Medborgarhuset.

Jag tycker Ålleberg är ännu bättre i början av Juni !

Johnny framför segelflygmuseet, som tyvärr var stängt och tillbommat.
Synd, för det fanns många besökare, som ville gå in där.

Naturligtvis en välrustad hangflygare med sin modell i luften på Västhanget.
Stefan, ordförande i Vara MFK.

Modellflyg fångar alltid åskådare.

Ja du ser själv på bilderna …

 

Västgötaslätten vid Falköping.

 

Restaurangen Ålleberg. Funnits sedan 40-talet.

Skulpturen ”Vingar”
För oss lite äldre med erfarenheter från fullskalasegelflyg sen slutet av 60-talet
är det naturligt,  att vi känner historiens vingsus, både bildligt och bokstavligt,
då vi besöker en av  segelflygets historiska platser i Sverige,  Ålleberg.

Utsikt mot Falköping och Mösseberg.
För dig som kan din karta , så kan du skymta
Kinnekulle i horisonten till höger.

En avslutningsbild från Ålleberg då vi var på väg hem.
Ålleberg är ett platåberg bestående av  sedimentära bergarter.
Längs upp på toppen finns ett lock av en  metamorf bergart,
som har skyddat den lätteroderade kalk- och sandstenen.
Därför står de så kallade Västgötabergen fortfarande kvar som upp
och nedvända hattar av olik form kvar. Att hatten på Ålleberg består av
en hård bergart har medfört att uppe på platån finns mycket vatten och
en mosse. Just förhållandet med vattenrikedom har givit Ålleberg ett paradis
för botanikern med många sällsynta och miljökrävande växter.  Jag kan
rekommendera ett besök i senare delen av juni eller under slutet av maj.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG OCH MIN ”GILLETTE” PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Det blev en resa trots allt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.

Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.

Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag,  att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.

Min modell var en Gillette från FVK,  som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.

Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.

Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger

på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever
att den vrenskas mindre.


Profilen är Martin Hepperles välkända
MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.

Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.

Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.

Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.

I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.

Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.

Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.

Men även obelastad flög kärran bra.

Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.

Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.

När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.

Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.

Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.

Som sagt,  det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…
men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.

Synd du inte var med Per…

 

 

Min Gillette fotograferad med Mobius.

 

Ett fartyg lämnar Halmstad hamn

Halmstad 25 km bort

Gräset växer fortfarande.

Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.

 

Längst bort var min pilotplats.

”JAG GER MIG” !

”MEN VI GER OSS INTE” !

Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.

Ruling the skies…

…i alla fall just nu.

Här kan du se Gillettens vingkonfiguration

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGMUSEET ÅLLEBERG

 

 

 

 

En för många flygintresserade förbisedd skatt.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.

En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.

Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !

Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.

Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.

Vi går en rundtur i museet så häng med !

Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.

 

En Baby startar från bryggan på Västhanget.

 

Weihe

 

 

 

 

 

Mosway III

 

Anfänger kom före SG-38

    FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.

 

FI-2

En Hütter H 17.

Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964  i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .

 

Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.

De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.

 

Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.

Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert
och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.

Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen
i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.

Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.

Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.

Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta
flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.

Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin
spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.

1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.

Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart
,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge
och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till,
vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat
med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte
landa ett i stort sett ostyrbart plan.

Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.

Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av
hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.

Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.

Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med
avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.

Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.

Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.

 

Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.

 

 

 

 

 

 

 

Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
genom att klicka här.

Om du klickar på denna länken,
kommer fler bilder från Ålleberg .

 

Kategorier
Okategoriserade

HÖSTBYTESMARKNAD I FALKÖPING 2017

 

 

 

 

 

Jag vill bara påminna om

Sveriges största bytesmarknad för modellhobby 2017.

 

 

 

 

 

Den hålls för 14. gången i Falköping i Medborgarhuset
på lördag den 28. Oktober mellan kl 10 och 15.

Lätt att hitta dit och bra parkering.

Åk dit och träffa gamla kompisar och köp med dig hem
nyttigt och onyttigt.

Läs om marknaden här.

Marknaden arrangeras av Ålleberg ModellFlygklubb.

Vi ses !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

ETT DISKRET FRASANDE I BREVLÅDAN…

 

 

 

 

…sa mig, att det var Sveriges bästa
modellflygtidning som anlände.

 

 

 

 

 

Jag behöver väl inte säga, vilken jag menar, men för säkerhets skull:

Det var den utomordentligt välskrivna tidningen ”OLDTIMER”,
vilken skrivs och ges ut av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.

Denna tidning, som jag inte läser mellan brevlådan och köket,
utan detta
är en modellflygtidning jag läser med eftertanke i lugn takt,
det den förmedlar är så intressant.

Om du också vill läsa den ? Klicka här, så kan du få dig högtidsstunder
6 gånger om året.

 

Sök på begreppet ”oldtimerflyg” i sökrutan upp till vänster
så kan du bilda dig en uppfattning vad OT- friflyg är.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

BILDARKIV FÖR FRIFLYGARE

 

 

Om du är intresserad av modellflyg från förr.

 

 

 

 

 

 

 

Klicka här för att komma till arkivet.

Kategorier
Flyghistoria

LITE MODELLFLYGBILDER…

 

 

 

 

…från olika meetings

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.

Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.

Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.

Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande  fört modellflyget framåt i Sverige ?

Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.

Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.

Såedemede

 

 

 

En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.

Familjeträff

FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska ”Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter,  som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.

Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.

                                Det är enklare med gummimotor…

Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.

Bleriot skala 1:2

Hur den flög ? Kolla här.

Den heter Arkangelsk i alla fall…

En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.

…och det gör denne pulsjetpilot oxå.

 

 

Kategorier
Naturbilder

OSBECKS BOKSKOGAR…

 

 

 

…vad är det egentligen ?

 

 

 

Det undrade vi också, då vi flaneringskörde på en väg i
det Sydhalländska jordbruks
landskapet.

Det stod en skylt vid vägen, som sa Naturreservat
Osbecks Bokskogar.

Pehr Osbeck var en prästman och botanist.
Han var medhjälpare och lärjunge till Linné och reste
som vetenskapsman och botanist till Kina flera gånger
bland annat för att försöka smuggla hem en levande tebuske.

Naturligtvis blev vi nyfikna och svängde av och in mot området.
Vägen vindlade sig  brant uppför Hallandsåsens norra sluttning
mitt för
den stora gården Dömestorp.

Dömestorp som en gång hade den mångfacetterade amiralen
Carl August Ehrensvärd som slottsherre.

Här lite fakta om Carl August. Läs hans böcker !
Mycket roliga och stygga mot makthavarna i Sverige
vid 1700-talets slut. Illustrerade med hans utomordentligt
elaka laveringar.

Vid parkeringen fanns fler besökare, än vad vi kunnat ana.
Nåväl vi parkerade och efter lite dividerande vilken stig vi skulle
gå, gav vi oss väg.

Stigen var väl utmärkt med information utsatt på stolpar.
Det tog oss 1.5 timma att gå runt och vi var imponerade

av den vackra naturen. Dessutom fick vi en information om
de historiska
händelserna, som berör platsen.

Jag skulle rekommendera ett besök här i slutet av maj,
då allt slagit ut
och naturen är som vackrast.

Vi var mycket nöjda, då vi halvmörkret trevade oss tillbaka
till bilen lagom blöta,
efter att det regnat under vår promenad.

Naturligtvis tog jag lite bilder, som illustrerar vår naturupplevelse.
Ljuset var dåligt på grund av regn och för att trädens med dess löv
skuggade.

Du hittar platsen genom att svänga av E6 just innan Hallandsås
och köra mot Våxtorp.  Efter ett par km skylt på höger sida med
anvisning till område.

 

Men häng med oss en promend i lätt regn en sen eftermiddag
i Osbecks Bokskog !

På långt håll trodde vi, det var en dåligt ordnad husvagnsparkering…

Även en åldrad stubbe har sitt budskap…om du är öppen i ditt sinne.

Jämte vägen stod en ensam agitator gestikulerande  och talande för sin sak…

Lövträden börjar få en anstrykning av eldens färger nu.

Lövträden har ett mycket tätt grenverk även i Oktober.

Trädens stammar blir långa och raka, eftersom träden strävar efter ljuset.

Mycket färger och kontraster i en bokskog på hösten.

Så här går stigarna.

Japp, då är vi på väg…

Pehr Osbeck

1723 – 1805
Botaniker, prästman.

Vi passerar små bäckar, som väckts till liv efter nederbörd.

Gärdsgårdar från 1700-talet, vilka stängde inne kreaturen.
Betänk vilket arbete !

Det var lätt och mjukt att gå

Träd som ramlat omvandlas med tiden till imaginära urtidsdjur.

Här och var fyller bäckarna upp gamla anlagda dammar.

En av de större bäckarna, Skillnadsbäcken
Märkligt namn. Den var gräns mellan två socknar .

 

 

 

 

 

Man kan skymta diket som grävdes till höger.
Det syns bättre i verkligheten

Skogen verkar skötas noggrant.

Ännu en med svett och möda byggd stengärdsgård.

Vi hittade stenen, men det var för surt att komma nära.

Här gick vi ur skogen över gammal odlingsmark mot stenen med ristningar
.Den Sydhalländska slätten skymtar genom grenverket.

Stenen med ristningar, som vi får undersöka noggrannare då det är torrare i markerna.
Hällristningarna hittades på tidigt 70-tal då en rastande person spillde kaffe på stenen
och märkte att kaffet rann i huggna bilder och tecken.
Slumpens skördar…?

I en annan sten en bit därifrån fanns det dessa fördjupningar.
Man tror skålgroparna hade en fruktbarhetsinnebörd.
Groparna gjordes för 3000 år sedan.

Stenen med skålgroparna

Ser du hur betande kreatur tuktar träden ?

På väg ner mot bäcken.

Skillnadsbäcken

Ganska bra vattenföring efter senaste veckornas regn.

Liselotte och en pinne…

Utsikten från rastplatsen just jämte parkeringen.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

EN UNDULAT I SVERIGE…

 

 

 

 

 

…och 2.6 miljoner barn…

 

 

 

 

 

På en av de där kanalerna, som ingen ser på,  ja du vet 3,4,5,6 osv
visades ett veterinärprogram, som jag av en tillfällighet ramlade
över.

Programmet handlade delvis om en undulat, som fått någon sorts åkomma.
Man behandlade fågeln, som om dess sjukdom vore en nationell katastrof.

Men programmet om fjäderfäet var ingen parodi. Det var på ”Riktigt”.

Att programmakarna tog sig själva på allvar,  gjorde det hela än mer
parodiskt.

Vårdades fågeln  på MUIVA, Medicinsk-Undulat-Intensiv-Vård-Avdelning
på ett av våra universitetssjukhus?

”Våra tankar går idag i denna vår svåra stund till vår familjemedlem
undulaten Uno..”


Förstår du hur galet allt kan bli ?

I vår värld där 2.6 miljoner barn varje år dör på grund av undernäring
och bristsjukdomar…

Dessa barn kan vi inte rädda, men att fjanta med en undulat
…det låter sig göras.

Det visar vad vi prioriterar och vad vi tycker är viktigt.

Vad som skulle gjorts ? Vrid nacken av fågeln, ordna en storstilad
begravning i trädgården med om du vill klockringning och sångkör
och  köp dig en ny undulat .

Kostnad ca 250 kronor.

Men landa i verkligheten. Sluta hyckla med er skenhelighet i jakten
på annonsintäkter och tittare !

Done deal.

 

 

Att ”rädda”en undulat kostar lika mycket som att ge livshoppet tillbaka för 25 barn. 

 

Kategorier
Nostalgoteket

TRE ÖVERLEVARE…

…från de dammiga minnenas arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fick jag mig tillsänt i  form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…

Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.

Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den  duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.

Sen skadade det  ju inte konstellationen,  att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.

1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.

Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.

Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt
med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka
i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.

När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen,
då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som
en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.

Vi var i praktiken besegrade,  redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.

De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.

Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen
av personerna åldrats så det märks…

Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.

 

Pär Lundqvist har levererat bilderna.

 

 

 

 

Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.

Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul  reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod ”Agrol Oljor”….