Den hålls för 14. gången i Falköping i Medborgarhuset
på lördag den 28. Oktober mellan kl 10 och 15.
Lätt att hitta dit och bra parkering.
Åk dit och träffa gamla kompisar och köp med dig hem
nyttigt och onyttigt.
Läs om marknaden här.
Marknaden arrangeras av Ålleberg ModellFlygklubb.
Vi ses !
Upp kommer man alltid, men varför chansa med en svag
bogserkärra ?
Bättre att ligga på säkra sidan och hugga till med power.
Som i denna videon vilken vi kan sortera in under rubriken
“går det så går det”…
En Lunak i skala 1:4. Bogserkärran skala 1:1.
Ännu ett exempel på människans experimentvilja och
viljan att tänja gränserna.
Videon, som ni kommer att se, saknar ljud, men du kan
väl vissla “Volare”…
Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna
är också från Youtubevideon.
Byggaren av Lunakens blogg hittar du genom att klicka här.
Den bloggen är väl värd att besöka !
Fästa en GoPro…två tejpremsor !
“Gapa – Svälj” ! 
Lunak en vacker tjeckoslovakisk 50-talskärra.
Eller vad säger Pär Lundqvist ?
Som du kommer att se i videon, var det inte enkelt att hänga efter i turbulensen…
Done deal.
Frågan tycks befängd för mig, då min tid inte räcker till tycks det…
Jag har inga svårigheter att fylla mitt dygn med aktiviteter.
För mig är det så, att aktiviteter skapar nya aktiviteter.
Men jag trivs med det, då jag är en person, som inte kan ligga
i dvala framför en tv. Livet är för kort att ödsla på ett liv i passivitet,
om man har förmågan att vara fysiskt aktiv.
Ok, vad återstår i planeringen att göra ?
Ja, vi har Svenskt Mästerskap för friflygande OT-modeller i början
av september i Bollerup utanför Ystad. Det missar jag inte.
I slutet av augusti blir det modellflygmeetinget i Tarp i Tyskland
för att se fina modeller, fina flygningar och träffa kompisar.
I september avhålls Falkenberg Classical Racing under två dagar.
Racerbilar från 50-talet. Imponerande att se.
I augusti har vi Roskilde Airshow i Danmark. Bara över bron
och en kort tripp på Själland, så är vi där.
Lite senare i höst åker vi från Sverige på semester…härligt.
I dag skulle jag gärna modellflyga, men vädret….8 m/sek SV,
regnskurar. Det inbjuder inte till flyg direkt.
Men det blir säkert bättre i morgon.
Hoppet lever alltid hos en aktiv modellflygare !
Från OT-SM 2016
Det flygs fort i Tarp... Vill du veta mer skriv “Tarp” i sökrutan på min blogg.
Åker du till Falkenbergs Classical , kan du se sådan bilar.
Jaha, nu är det Midsommar…så nu går det mot Jul…
Men glöm det faktumet och njut av de nordiska ljusa kvällarna,
speciellt nu med den längsta dagen på norra halvklotet.
Tänk om du bott i Afrika vid ekvatorn…där släcks ljuset på 5 minuter
kl 1800 !
Jag har tagit bort länkarna till berguvens bo, då de tre ungarna lämnat boet.
Samma sak med havsörnen. Han lyfte i går kväll på egna vingar.
Nu siktar vi på nästa år med fåglarna och njuter vår egen natur.
Gläd dig i din Midsommar, helst i goda vänners lag.
Midsommar är ju något speciellt för oss nordiska människor eller hur ?
Kanske du önskat, att du kunnat flyga runt midsommarstången
med samma skicklighet, som denne utomordentligt välflygande
pilot hanterar sin Starfighter ?
https://hangflygning.se/?p=55942
På grund av den inte alltför positiva väderprognosen kommande
vecka med låga temperaturer, nordvindar, har vi flyttat träffen
14 dagar framåt.
Vi träffas den 2. Maj och håller på till 5/6.
Förhoppningen är, att vädret då är mera vårlikt.
Att stå vid hangkanten i 10 m/sek och 4 grader C, det kan vara
för obekvämt även för entusiaster.
Så välkomna den 2 Maj önskar
Ållebergs Modellflygklubb !
För 15. gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar,
om vinden är med oss.
Öster om Ystad finns det fina hang, som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter.
Skulle vinden inte vara gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang
till exempel vid Kivik-Ravlunda.
Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter
till utbyte av idéer och erfarenheter.
Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger
i Glemmingebro ett par km från platserna, där vi flyger.
Här kan du kolla boendet.
Vi ankommer den 19 April strax efter lunch och avresa blir den 22 eller 23 April,
vilket hänger på vind och väder.
Alla intresserade av hangflyg är hjärtligt välkomna med modeller !
Om du vill veta var vi är och flyger, kan du ringa mig och få besked: 0706277120.
Förra året var det friska vindar !
Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.
Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .
Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.
Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.
Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.
Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.
Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…
Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?
Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.
En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.
Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.
För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.
Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg, vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.
Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.
Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.
Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.
Monterat och klart…trodde jag.
Jaha, nu är det bara att dra på…
…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.
En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.
Casino med sin boll.
Kolla blicken på husse !
Energi…bara förnamnet !
Ett glädjeskutt av en Jack Russell…
…och en tvärnit för att plocka upp apporten.
Stolt liten dam.
Husse med sin Jack Russell.
Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?
Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren,
miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Ingvar skrev till mig:
Hej!
mats
De senaste 10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.
Jag vill säga, allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.
CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att tränga in i fogar och säkra den.
Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?
Ingvar Nilsson skrev:
“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.
På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…
Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.
Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.
Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…
Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”
Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flygapplikationer.
Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbränningsmotorerna blir mer och mer undanträngda.
Hur tror du, att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma vikt som de vi använder idag ?
En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda en 5 A LiPo…
Andra kända fördelar med elen, är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.
En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av, är att du kan
stänga av motorn i luften och starta den igen.
Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick man 150 m, var det perfekt.
Fick jag inte termik, var det bara att knega iväg efter lina och
skärm igen.
Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.
I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.
Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på, vad det innebär…
En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.
De kan redan nu köpas billigt i kinaland.
Vad tror du, detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du, det innebär för dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna, Enya
, Rossi osv.
Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats, så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.
Det finns inga tekniska gränser, för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.
Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge till sin A-2 modell ?
3D tekniken kommer att skaka om allt, som har med konstruktioner
att göra däribland vårt modellbyggande.
Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.
Modellen flög bra och var lätt.
Den hade flugit mycket bättre, om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.
Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.
Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se, att planet har
kapacitet.
Så detta är, vad vi kan förvänta av den spännande framtiden !
Ofta har jag beskrivit min strövtåg mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.
Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen, då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!
I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner, att ge mig
ut med min “Sparky” för lite flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni med behörighet att logga in kan se på.
Det var, då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.
Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några. Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag med fiske utan ett enda napp. Men han sa, att
det är inte fångsten som är viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen och bara märka känslan:
Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.
Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga, kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets Hav”.
Laholmsbukten uppvisade inte en krusning. Det enda som störde den
blanka ytan, var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen, som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.
För övrigt ingen rörelse på ytan.
Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…
Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på, att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden, är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.
Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar, än man kan tro.
Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,
Förbjud plastkassar.
Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.
Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur, som lever normalt
i en strandbiotop.
Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.
Jag är övertygad om, att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon, ska jag dit med min modell.
Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.
Cirka 8 km.
Så nu, häng med en flanörs irrande vid Laholmsbukten !
Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.
Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.
När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.
Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut, som de är drabbade av reumatism.
Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.
En tall som sticker upp en arm
Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.
En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.
Ännu en varelse som synes vara högfärdig…
..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…
Framkomst till Lagan.
Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.
Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.
Han, som alltid hävdar , att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…
..vilket berodde på att han hade fått ett barn…
Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.
Rester av bordläggningen…
Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild
Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.
Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.
Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.
En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.
Plastpåsarna är en förbannelse för våra stränder och vår natur.
Hur lång tid tar det, innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar, om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.
I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att jorden gick inte under på grund av detta beslutet.
Vi har levt under flera hundra år, då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?
En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.
Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden
Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren, då de badande trampar i oljan…
Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.
Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.
Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.
Denna växtlighet talar om, var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…
Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.
Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.
En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…
Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet. Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att man nubbar dit pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.
En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.
Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är mer än 40 år gamla…
En vacker skägglav…
…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.
Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.
När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.
Jag fick en trevlig kommentar av Ingvar om flygningarna i Gendalen,
som förtjänar en plats på min blogg.
Här kommer den:
Hej!
Det är Lars Larsson som tagit bilderna. Min modell heter SKYLADY II.
Avsikten med träffen var att trimflyga segelmodeller. Hade även med
2 st gummi P30 att trimma efter reparationer, men jag trassalade in mig
i de alldeles för långa staglinorna till stogen (Stoge = en ställning som
håller en gummimotormodell så att man utan medhjälpare kan veva in
önskat antal varv i motorn) och markfästet bestående av en gammal
skruvmejsel med avsvarvat skaft blev väldigt sprött i kylan och gick av.
Henrik hade kommit ända bortifrån Karlstad för detta.
Gendalen – eller väderkvarnarnas dal – har en hel del möjliga naturupplevelser
. Det är gott om rådjur här, om du ser ett rådjur som är litet mörkare och ett rätt
mysko horn – då är det dovhjort du ser. Det lär vara rymlingar från ett hjorthägn
i Koberg. Just denna vackra lördag kom först en grann råbock skuttande och
några sekunder senare så kommer dovhjortar, en bock vad jag kunde se och tre
utan horn.
Lasse blir väldigt glad när intresset är så stort. Just den torra luften när det
är en aning minusgrader efter en kall och stjärnklar natt ger extra fördelar
för trimflyg. Luften är stilla och trevlig. Finnarna brukar alltid säga att vintern
är bästa tiden på året – då kan man trimflyga…
Litet snö på marken minskar skaderisken om man landar på s.k. stubbåker.
Lektion 1 i trimflygning på vintern: Blås inte bort snön! Den skall borstas
bort med en pensel. Jag blåste givetvis bort snön från timern varvid Lasse kastade
sig fram och vred upp den med orden ”Blås ALDRIG. Nu har du blåst in
fuktig utandningsluft i den kalla timern som är av metall och då blir det is i den
direkt. Snö skall man borsta bort.”
Ja så försvann vintern i ett nafs… om det blir en riktig vinter så kan vi flyga
på Hullsjön som ligger sydost om Trollhättan. Hullsjön har stora vassruggar
längs sidorna och är ett naturreservat. Längs den västra stranden finns en
grävd kanal som man kan läsa mer om på fornsök, Riksantikvarieämbetets
förnämliga kartverk med mycket hög detaljåtergivning. Den är bara någr
a meter djup sägs det och fryser ganska snabbt.
Att flyga över sjöis är litet speciellt, finns det ingen snö är det halt som en
skridskobana, är det nysnö så kan modellerna gömma sig under snötäcket.
Det lär även förekomma en sorts termik. Att veva upp en gummimotor på
sjöis kräver isskruvar, sådana som man har när man klättrar på stora istappar.
Segelmodeller är väldigt tacksamt på sjöis eftersom bortsett från halka är
väldigt lättsprunget och inget man kan springa på om man springer baklänges
med ögonen fixerade på modellen 50 eller 100 meter beroende på klass.
Bästa hälsn. Ingvar
Gendalen utanför Sollebrunn
På bilden okänd stackare med tandvärk…
Har ni tänkt på, att tvekampen mot en värkande tand är som ett fältslag med motanfall,
tillbakaryckningar och insättande av olika vapen ?
Jag hade haft lite ilningar i en kindtand, som var försedd med en porslinskrona, under
tio dagars tid.
Inga problem tänkte jag, jag ringer min tandläkare på måndag, så får han fixa den.
Men kl 1630 förr fredag eftermiddagen efter vår middag slog blixten ner.
En tandvärk knöt sitt ovillkorliga, knakande järnband om min högra käkhalva. Det gjorde
kvalificerat ont, både i över- som i underkäken.
Jag har lyckligtvis bara haft tandvärk en gång i mitt liv och det var 25 år sen,
så det är kanske läge att betala den upplupna traumaräkningen för tänderna nu…
Om jag ska försöka bedöma smärtan på en 10-gradig skala var det 9.5, för 10 kan
man aldrig få, det är reserverat för världsmästaren i tandvärk.
Det fanns ingen pardon denna fredagskväll Vad gör jag för att lindra spänningen av
järnbandet ? Tja en fredag..optionerna är inte många, utan man får taga vad man haver.
Jag hade Treo och starkare värkpiller, som jag använder för min förstörda rygg.
Kapitulera och låtsas jag ligger på en badstrand och läser en bra bok….nä,
det vore en omöjlighet.
Naturligtvis tog jag två Treo och satte mig en fåtölj i en yogaliknande ställning i hoppet
att smärtan skulle sjunka ner till en nivå, som jag kunde stå ut med. Bara jag
hörde ljudet av klicket i mina fjärrstyrda strömbrytare, var det som att få en 8 tums spik
nerkörd i en av rotkanalerna.
Om man inte blir hjälpt, vad gör man ? Ingen jourtandläkare förrän på lördag.
Åka till akuten lasarettet ? Då sitter det säkert 50 man i kö före mig, så det är bara att
glömma.
Treo hjälpte inte det minsta , mer än att det började att susa i päran. Alltså tog jag
till mitt tyngsta artilleriet som var tillgängligt och intog dubbel dos ,vilket är halva
maxdosen för en dag.
Gode Gud tänkte jag, dämpa min värk och jag lovar bli en snäll människa !!.
Efter 40 minuter märkte jag, att jag somnat till i min goa fåtölj. Klockan hade blivit 1930.
Kan jag somna i en fåtölj, kan jag somna i min säng, men lägga sig 1930….inga problem,
fråga mig. Jag lyckades inta en kroppställning värdig en kinesisk gymnast där
smärtan inte kändes som något terminalt läge…
Sov till morgonen och 0800 satt jag hos tandläkaren i stolen med härligt pulserande värk.
Röntgades fram och baklänges och för en gångs skull önskade jag, det fanns ett fel att finna…
men ack nej, det syntes inget på bilderna och det kändes inget, då den gode tandläkaren
knackade på mina tänder.
Det är ju så, att man kan ju inte på måfå börja borra i käften bland kronorna, utan man
måste ha ett hyfsat begrepp, om var den onde sitter i gapet på mig.
Eter ytterligare 3 dagas pulserande värk, som höll på att driva mig till ättestupan, visste jag
vem i käken uschlingen var. Jag kom på det, då jag promenerade vid Lagaoset då
jag andades in kraftigt efter en klättring i dynerna. Ja du vet latent tandvärk och
iskall luft rakt på en värkande tand…..resultatet är omedelbart och tveklöst.
Djävulsk värk och återigen kändes det, som ett spännband satt runt käken på mig.
Nytt telefonsamtal till tandläkaren, som tursamt nog hade en tid ledig på eftermiddagen.
Jag sa till min tandläkare, att jag kan komma klockan 0300 på natten om det är så.
Ny röntgen, men inget, noll, nada.
Beslutet blev att borra upp kronan för att komma åt att rensa rötterna, eller som det
heter en rotbehandling. Nu är det så, att att en porslinskrona får stadga
av rostfritt längst in, så det skulle han också ta sig igenom. Det var inga problem,
även om det gnistrade runt borret, som om jag satt med ett tomtebloss i gapet…
Ja sen blev det det vanliga köret med nålar och filar i rotkanalerna och avslutades med
med en rejäl borrning ner i rotkanalen för att att den skulle bli glatt och fint, som
tandläkaren sa. Eftersom jag var bedövad, kände jag inte ett skvatt och jag var i sjunde
himlen nu utan smärta.
Jag fick en ny tid den 20 december och…..en liten diskret påminnelse av min tanddoktor att:
”Det kan bli lite värk, då bedövningen släpper”…Jag tänkte inte så mycket på det utan tog mig hem.
Klockan 1630 släppte bedövningen och smärtans dammluckor öppnades på fullständigt
vid gavel igen. Det gjorde lika ont som under första dagen med 9.5 smärtnivån.
Nu låg den på 9.75.
Men jag visste, den skulle avta inom 3-4 timmar, då tandläkaren lagt jod och kalk i
rotspetsarna för att sjå ihjäl , vad som kan finnas levande där , men som inte ska vara där.
Men inte tänkte jag sitta och lida i 4 timmar, vis som jag blivit av en synnerligen smärtfylld
genomliden värkattack.
Nä, jag tog ett par starka värktabletter vilket är 1/3 dagsdos, satte mig ner i fåtöljen och
kontemplerade inväntande smärtornas förlösning.
Som smög på mig omärklig, ty jag somnade den bedövades sömn. Visst jag stapplade
i säng kl 2000, somnade omedelbart och vaknade 0800 nästa dag utan någon värk nästan.
Så hans behandling av denna stygga tand hade lyckats och jag kunde åter leva ett normalt liv.
Jag tycker synd om alla , som är drabbade av tandvärk.. För man kan ju inte åtgärda
något själv i stort sett.
Inte tar man fram en polygriptång och drar ut själv…men jag tror det finns människor av
rätta virket som gör det själv, då man nått en lämplig desperationsnivå… !
Och du, gå till tandläkaren i god tid. För som det heter i visan:
“Det blir alltid värre fram mot natten”…
Nu har ju inte sista veckan bara varit bedrövlighet och onda tänder.
Nej, jag var inne och opererade in en ny lins i mitt högra öga.
Som jag skrev , upplever jag förbättringen som helt makalös. Det är nu 5 dagar
sen och jag ser med den fixade linsen oerhört bra och skarpt. Nu vänta jag
på vänstra ögats renovering den 29 dennes.
Sen säger jag bara: ”look on the bright side of life and keep a smile on your face” !
Här kommer bilder utan kommentarer.
Hej så länge !
Denna sketch framfördes av Bud Abbot och Lou Costello.
redan på slutet 40-talet.
Den anses, som kanske den roligaste sketch som någonsin framförts,
inberäknat Monty Python och allt annat.
Dessa två herrar hade sin storhetstid under tidigt 40-tal fram till mitten
av 50-talet.
De medverkade i ett stort antal filmkomedier enligt gängse mönster.
Lou Costello med sin sidekick Bud Abbott.
Lyssna på den ett par gånger och förstå hur genialiskt det är skrivet och
framfört.
Vem som skrivit sketchen vet jag inte, men det var varken Bud Abbott
eller Louis Costello.
Sketchen förekommer i ett otal olika versioner. Det kan handla om tåg,
som anländer, bussar, fotbollspelare osv. Variationsmöjligheterna sätter
bara fantasin stopp för. Men det var Abbott och Costello, som gav
sketchen ansikten för publiken.
Sketchen bygger på konstanta missförstånd, då man döper baseballspelare
i USA till konstiga namn.
Här blir det ju extremt, då spelarna får namn i form av interrogativa
pronomen och påståenden, som tagna ur sitt sammanhang för lyssnaren och
Lou tycks var helt vettlösa och ologiska
Liten förklaring om spelarnas öknamn:
First Base: Who (Vem)
Second Base: What (Vad)
Third Base: I don´t know. (Jag vet inte)
Pitchers: To Morrow (I morgon)
Catcher: To Day (I dag)
Infielder: Why (Varför)
Outfielder: Naturally (Naturligtvis)
Short Stopper: I don´t give´dime (Jag bryr mig inte)
Du kan läsa scriptet här om du vill.
Jag tyckte synd om den lille runde Lou, han höll ju på att bryta samman,
för han förstod inget.
Men som sagt, luta dig tillbaka och skratta för här är sketchen:
Ok, vad tyckte du ? Se den nu en gång till ! Så blir det ännu roligare.
Är vi ute och flyger , händer mycket annat, som inte har direkt med
flygning att göra. Det händer saker i naturen, förbipasserande stannar
och frågar om vår hobby, vilket gör, att vår närvaro präglas av dynamik.
Det är inget statiskt eller stillastående tv- eller Ifåneliv, utan saker
sker i verkligheten.
I söndags i det härliga höstvädret hade vi många passerande,
som ville ha information om, hur man flyger dels skärm och hur man
kan flyga ett flygplan utan motor…
Jag tycker det är fantastisk roligt att få förklara undret “flygning” för
passerande och försöka tala om, varför man så lätt blir fångad av
just begreppet “Flygning”.
Så varje passerande betraktar jag, som varande en potentiell
modell- eller skärmflygare.
Ett fåtal bilder har jag över “OffTopic” ämnen, som jag tänkte,
jag kunde redovisa.
Se vad som händer utanför hangflygvärlden vid Hovs Hallar !
Översta bilden visar förresten några sångsvanar sträckande förbi.
Sångsvanarna har ökat markant, medan knölsvanen har minskat.
En annan iakttagelse är, att grågässen kraftig ökat sin population
och tack och lov, att kanadagässen har minskat.
Denna motorseglaren, tror jag, hör hemma i Torekov. Om det är den jag sett under flera år,
kan jag säga att den är en pärla. Byggd i trä, både i skrov och stående rigg. Riggad med klyvare,
fock som båda kan rullas upp på förstagen och gaffelstor. Undrar hur detta skeppet klassificeras ?
Finns säkert någon som vet. Undrar hur hon seglar egentligen ? Stora utrymmen ombord och hon
borde vara en bra sjöbåt. Jag tycker om den i alla fulla fall. Fast kanske jag skulle föredragit att
ha den riggad som en galeas med stormast och mesanmast. Proportionerna kanske
hade varit lite vackrare då…?
Min depå med trogna Spiriten och min nya F3F-modell.
Sämre depåer och vyer har jag upplevt !
Duvhöken var engagerad i ett våldsamt slagsmål med kråkorna på hanget.
Jag har aldrig förr sett en duvhök här. Den havsörn vi observerat här under
flera år, har jag inte sett på 10 månader. Det var en ung havsörn, som ofta
kom flygande från Kattvikshållet och vidare mot Hallands Väderö. Vidare
har jag inte sett någon berguv de sista två åren. Vi hade en häckande berguv
nedanför kanten i en spricka/hålighet i berget under flera år.
Lars Agnas. Duktig pilot som utstrålar förtroende och lugn.
Mobius. Enkelt. Tre varv tejp, så sitter den där.
Kravatt på skärmen…
Högre än så här kommer inte solen mitt på dagen…konstiga färger , men det blir så med detta ljuset.
En Hallberg-Rassy med lösfotad stor, som vevas in i masten, då man revar .
Detta fartyget har legat på svaj i minst en vecka i väntan på frakt.
Om inte annat så är fartyget en bra vindriktningsvisare.
Hamnområdet i Halmstad som till höger domineras av RetLogs stora magasin.
RetLog ett dotterbolag till Biltema. Halmstad är huvudimporthamnen för feederbåtarna
från kontinenten med sina laster av containers fulla med kinesgods avsett för Biltema. De
stora byggnaderna till vänster är Swedish Malt, ett mycket solitt företag.
Ett bulkfartyg på väg att angöra Halmstad och då gående i ca 2-3 knop,
detta för att spara bränsle och spara kajhyra. Ni kan se att på styrbords
sida hänger lotslejdaren riggad och klar, så hon kan ta lots vid angörings-
bojen.
Eftersom det var friska vindar och termik, for modellerna iväg långt
från startplatsen.
Andreas modell hade försvunnit mot lä en bra bit och jag, som den gentleman jag är
sa jag, att jag kan ta bilen och åka och leta.
Så en koll på kartan och iväg i västlig riktning. I området fanns andra som letade
efter sina modeller också. Jag parkerade en bit närmare startplatsen och gav mig ut
i naturen. Marken var antingen vall eller stubbåker efter skörd. Det borde vara
lätt att finna modellen, men man ska aldrig vara säker. En modell har en mkalös
förmåga att försvinna i naturen.
Inget plan syntes, men jag var efter en längre promenad tvungen att ta mig över
en stor bäck, där det fanns en bro, som knakade betänkligt, då jag försiktigt tog mig över.
På andra sidan bäcken, vilken var ledsagad av alar som skymde sikten, fanns en
åkersnibb som gick in i ett hak.
Jag skulle kunna tro, att modellen kunde finnas i närheten, eftersom Andrea
angivit denna riktningen. Det kändes , som om att detta kunde vara platsen.
Marken var en stubbåker och jag såg ingen modell. Förrän jag var 3 m från
åkerns spets.
Där låg hennes modell och den var nästan helt maskad i stubben, bara ren
tur att jag fann den.
Så jag plockade upp modellen och begav mig mot stora vägen.
Andrea hade själv givit sig iväg för att leta och befann sig på andra sidan bäcken,
som rann i en djup ravin och jag ropade på henne att jag funnit modellen.
Glad i hågen höll jag upp den och visade henne, lite triumferande,
den återfunna dyrgripen. Nu var det så, att jag kunde inte ta mig över och
överlämna modellen för bäcken var hindret. Alltså fick jag gå en längre runda
ochta mig runt bäcken för att sen kunna ta mig ut till vägen.
Allt gick enligt planerna och framkommen gick jag över diket upp på vägen….då..
en kraftig vindby tog tag i modellen och helt abrupt blåste ena vinghalvan av planet.
Planet var ju mycket lätt och denna vindbyn klarade inte konstruktionen.
Så, det var ju en någon moloken upphittare, som mötte Andrea och fick berätta
sorgligheten med vingen. Men hon sa, att det är lättlagat.
Vilket jag hoppades. Tillbaka till startplatsen åkte Andrea upp till Bygdegården
och lagade vingen och klädde om vid brottet på 0-tid.
Den blev som ny, vilket gjorde det möjligt för henne att fortsätta tävlingen med sin dyrgrip.
Ja, där ser ni ännu ett exempel, på vad som händer, då jag är ute och modellflyger…
Timern på modellen.
Förberedelser för en start
Mycket ska stämma innan man startar…
…men till slut svingar sig Andreas “Robin” som flyger i klass P30 uppåt.
Det blåste så mycket…
…att Robin vid landningen…
..på grund av sin ringa vikt, hjulade sig fram på marken i vinden.
Här ser ni vingen som bröts av vid en hastig vindby,
då jag var på gång att överlämna Andrea hennes Robin…..
Andre just tillbaka efter en snabb vingreparation i Bygdegården.
Ni ser…Andreas Robin som ny…
Fågel Fenix, Andreas Robin har rest sig om inte ur askan så från byggbrädan…
En trimstart…
…och som förut hjulade modellen i den starka vinden efter landningen…
Men Robin flög som aldrig förr, trots mitt debacle med vingen !
Så här flög modellen.
