Vi har undersökt skrivförmågan hos nybörjarstudenter på Lunds universitet. En femtedel bedömdes ha så stora brister att de knappast kan tas om hand inom ramen för utbildningen. Till exempel fann vi en text utan en enda korrekt mening, skriver forskarna Gunlög Josefsson och Sara Santesson, Lunds universitet.
Ska vi skratta eller ta oss för pannan ? Man kommer till en högskola
och kan inte tillgodogöra sig en skriven text ? Eller man kan inte skriva
en redogörelse, som är korrekt svenska ?
Är detta resultatet, av framåtskridandet i den Nya Skolan eller en
spinoff av knappandet på dator eller IFånar ?
Det är kanske dags, att vi samfällt går tillbaka till ämnet
välskrivning och uppsatsskrivning i gymnasium och grundskola ?
Jag träffade en gymnasielärare, som till min absoluta förvåning
berättade, att många elever inte kan skriva skrivstil…i stället
textar de som småbarn…
Det är dessa elever, vilka ska föra kunskapens baner högt,
då de fullföljt högskolestudierna.
Jag personligen har det som en äresak att på min blogg skriva
korrekt svenska. Med det menar jag, inga meningsbyggnadsfel, inga syftningsfel,
inga tautologier och rätt kommatering.
Vet man inget om reglerna för kommatering, så är en bra
grundregel: Komma sätts mellan fullständiga satser.
Det betyder, att satsen ska innehålla subjekt och predikat.
Enkelt uttryckt så vill jag det jag skriver ska vara förståeligt för alla normalbegåvade.
Vi åldringar, som tragglade igenom den gamla realskolan
och gymnasiet före 1969 är, Gud ske lov, försedda med den grammatiska kunskap , som krävs för att skriva och förstå
korrekt svenska.
Jag vet, att opportunisterna och vaselinmänniskorna säger,
man kan skriva som man vill och som man pratar.
Jag håller definitivt inte med den tesen. Vem kommer
ihåg vad som lästs, om ingen förstår, vad som skrivits ?
…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935 utövades. Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan man i slutet av 20-talet förstod, att man kunde segelflyga dynamiskt i termik.
Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.
Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe. Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett 900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.
Låt mig säga, att om du är modellflygare och vill flyga hang så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark är 50m…
Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och har dessutom ett fint modellflygmuseum.
Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:
Den ena förklaringen skulle kunna vara, att det råder brist
på ytor på land där man kan starta och landa.
Men jag tror, det var en dåtida ohejdbar experimentlusta
bland tidens konstruktörer av flygplan. Vi talar här om cirka 1930.
Flyget var inne i sin mest expansiva fas och mer eller mindre kloka konstruktioner såg dagens ljus.
Så här gick det i alla fall till i England. Det land där Reginald Mitchell skapade Supermarin Spitfire.
Se på videon från Pathé och det är tillåtet att dra på munnen…
Jag tycker flygplanet har kort momentarm på kroppen och jag betvivlar att lateralcentrum är på rätt plats. Med tanke på vingens profil kanske stjärtstyrverket borde varit ytmässigt större…
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet, var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete, ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks- gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först, sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet, så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.
Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.
Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt, då jag kurvar. En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.
Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.
Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder något särskilt för mig och oss. Jag har varit här flera hundra gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.
Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…
Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare. Info kan du få av mig: 0706277120.
Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste således ut mot havet.
Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara, var flugfiskare som stod utanför Lagans mynning och försökte fiskelyckan.
Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.
Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med varandra, om det som berör en trana…
Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur. Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.
Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.
Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.
Då vi gick till bilen, passerande dynområdet med sina
sandbunkrar, tror jag, vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
så artbestämningen är ju osäker.
Men vi kan hoppas, det varfältpiplärka, som återvänt till naturskyddsområdet, efter det att länsstyrelsen återställt
naturen, till det skicket som den var för 50 år sedan.
Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att finnas till eller …
Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan, ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang på en halv meter hög sandkant. Så hoppas på västlig vind.
Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.
En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är: Den obrutna horisontlinjen i havet.
Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla
Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser. Men det fungerar lika bra i dag, som den gjorde, då jag köpte den 2004. Vad är det man säger…det var bättre förr.
Kanadagässen kom i stora eskadrar.
Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från de små vågorna, som smygande bröt mot sandkanten.
Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden. Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat brått?
Vad var det Arkimedes sa, då de romerska soldaterna kom ? Noli tangere circulos meos. (Rubba inte mina cirklar.)
Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…
…men inte hindrar det oss från att grilla.. Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.
Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…
Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.
Som sagt, det såg lite mörkt ut…
…allt medan gässen passerade.
Det var tyvärr halvskymning, då jag plåtade en liten flock tranor.
Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden är hyfsad. Inget Photoshoppande.
Under mina spaningar på YouTube efter gammalt modellflyg finner man ett och annat.
En liten engelsk snutt från engelska Pathé och en
ganska välgjord film av en tysk modellflygare,
som han konverterat från 8 mm film..
Kolla klädseln på de engelska piloterna…hatt, kostym, vit skjorta och slips.
Vi är väl inte lika eleganta i dag.
Du kan också lägga märke till radioutrustningen.
Servona , de är stora som smörpaket…förr kallades servo
för…rodermaskiner. Med tanke på storleken då, kanske
mera adekvat benämning ?
Så det är lite lättare i dag. Tänk bara på reversering av servo. Hur gjorde vi förr ?
Jo, vi tog isär servot, skiftade strömkablarna på motorn och skiftade ändkablarna på potentiometern. Sen justerade vi mittläget genom att vrida kolbanan på servot, monterade ihop och bad en bön att vi inte lött fel, så det skulle
ryka, då vi slog på…
I dag trycker du på en knapp.
Men för 50 år sedan gick det till som på videon.
Stillbilderna har jag klippt ur Youtubevideona.
Minns du Skyleader Clubman ? Kallades Störleader av kända
orsaker. En radio tillverkad i England och såld och servad av
Rune Svenningsson i Gislaved. Populär under 70-talet.
Synd man inte kunde flyga med den…och vara säker på att åka
hem med en intakt modell…
Två brittiska herrar med allvarlig uppsyn.
Detta kallar jag rejäla…servon med plåthöljen. Ser du hur stötstängerna är anslutna ?
På gavlarna där en arm stack ut ur lådan.
Vid denna tid användes 5-poliga kontaktdon, eftersom servonas konstruktion krävde det.
Vem minns fabrikatet Sprengbrook ? Observera ordet ”Precision” som man tryckt på etiketten med flaggan för
det Förenade Kungariket. Undrar hur det var med precisionen egentligen ?
Man ska var snyggt klädd, om man ska ratta sin nybyggda multikärra ! Och så kan man ju njuta av ”A nice cup of tea”.
Det, tillsammans med en temp på 15 grader och solsken,
avgjorde mitt flygbeslut. Att åka till HH och få några timmar i luften förhoppningsvis.
För NNO vind brukar garantera fint lyft på Platån.
Så in med grejorna i bilen och iväg 0930.
Vid framkomsten var vädret just som förutspåtts, kanske
lite mer vind, ungefär 4 m/sek , just då vi anlände och det
var en behaglig temperatur tack vare den relativt svaga
vinden och solskenet.
Som vanligt vid denna tiden på året gott om turister,
främst från Tyskland, vilka upplevde vår svenska natur.
Vi lossade bilen och knegade upp till Platån med modell,
radio, kaffe och stol. Backen upp till Platån är inte vänlig,
att gå i. Efter regn har gruset eroderat bort och vägen är
full av sten. Kanske länsstyrelsen i Kristianstad kunde
ordna gången ?
Uppkomna till Platån såg det vädermässigt bra ut och
efter att ha fått svära en stund över egen glömska, jag
hade glömt min lilla verktygspåse, vilket medförde jag hade problem med vingfastsättningens nylonskruvar.
Dock kunde jag, genom att använda en elementluftningsnyckels
”Vingar”, dra åt skruvarna. Du vet, att uppfinningar är
nödens moder…Tur elementnyckeln satt i nyckelknippan…
för då slapp jag knata ner till bilen igen och hämta skruvmejsel.
Efter montering och kontroll förflyttade jag mig österut
på hanget, där det är fritt från topprotorn och kastade ut
för om inte för kung och fosterland så i alla fall för mig själv.
Allt för att kunna komma ut i den laminära vinden med
lite överskottshastighet. Det ger mig säkerhet under
manövrering i turbulent luft.
Du ska veta en sak, att det kan vara synnerligen
turbulent vid starten på HH under vissa betingelser !
Lyftet var mycket fint. Kyttfritt, utbrett och starkt då
jag kom ut i den stadiga laminära vinden.
Fördelen med att flyga på HH är, att du har nästan
obegränsat luftrum att flyga i. Lyftet blir mycket utbrett.
Jag fick 2.5 timmar fin och avslappnad flygning i dag.
Vinden minskade något vid 12-tiden, men å andra sidan
vred den upp och låg rakt in på hanget, vilket medförde,
att lyftet var lika bra som tidigare.
Ingen kan vara mer nöjd, än vad jag var efter sista landningen.
Vi ser mycket mer än modellflygplan , då vi är uppe på Platån
och flyger.
Flyttfåglarna sträckte förbi energiskt i små flockar, tranorna
kom i imponerande eskadrar längs kusten under högljutt
diskuterande och då de kom till just över oss, flög de ett par
tumlande varv, innan ledartranan tog ut en ny kurs åt
sydväst, ca 90 grader avvikande från den ankommande kursen.
Efter en minuts diskuterande drog tranflocken åter iväg
under ordnade former i en V-formad plog.
Tranor är imponerande fåglar. I alla fall röstmässigt. Hade vi människor haft en röststyrka med samma förhållande
som tranorna har till sin storlek, hade vi med våra röster
kunnat rasera Jerikos murar…
Tranan är en fågel med väldigt lite kropp och muskelmassa
i förhållande till vingytan. En trana i likhet med storkar utnyttjar de termiska uppvindarna. Ser du på en gås, så är det ju en genuin muskelmotor,
vilken energiskt och med frenesi vevar fågeln genom luften.
En gås är en stor och tung fågel. Modellflygare brukar säga, sätt på en stor motor, så flyger vad som helst. Ser du på gåsen har den mycket muskler och stark ving/fjäderuppbyggnad. Så den har förmågan att snabbt förflytta sig.
En trana eller stork skulle inte kunna migrera som en gås under ständigt flaxande. Det är alltså därför sådana fåglar föredrar termikflygning.
Vill du studera det närmare, rekommenderas att du
åker till Bosporen och studerar flytten över Europas
södra gräns. Jag tror, du kan finna filmer på YouTube.
Vi hade två tornfalkar, som flög framför oss på hanget
och ständigt kom migrerande ormvråkar, som steg på
hanget och sedan hoppade in i en termikblåsa för att
kunna kurva upp sig för resan söderut.
Fortfarande, då vi inte haft frost, så fanns det gott om
björnbär och flera var ute och plockade. Uppe på Platån
växer det gula kantareller, men var säger jag inte…
Efter 4 timmar stapplade vi, nertyngda av våra grejor
och positiva upplevelser ner till bilen, lastade och vände
nosen mot hemmet och varande mycket nöjda med
ännu en fin flygdag.
De flesta bilderna är klippta ur Mobiusvideo, därav den
sämre kvaliteten.
Åk till Hovs Hallar du också !
Start Platån 1015 med min Spirit.
Ser du ”strecket” i luften till vänster om modellen ? Det är spetsvirvlarna från vingarna, från en passerande Airbus,
som låg på lång final till troligtvis Köpenhamn eller Ängelholm
Ett resultat av det inducerade motståndet manifesterat i molnen
Tja…en Spirit Elite med nästan 400 timmar på vingarna.
Detta är ett flygplan jag varmt rekommenderar både för termik
och hangflygning. Det flyger rätt trimmat utomordentligt väl.
Planet skapar glädje både för den mer eller mindre erfarne modellflygaren.
Tornfalk plåtat på långt håll.
En typisk silhuett.
Det kom en flock på ca 50 tranor flygande i snöplogsformering…
Framkomna till Hovs Hallar löstes den välordnade plogen upp sig och…
…en viss tveksamhet eller förvirring tycktes råda…
…under vilken tid tranorna högljutt och livligt diskuterade,
vad som borde ske med sina bastubestarka raspiga röster…
…men ledartranan, heter det så, tog ut en ny kurs och startade motorn på nytt…
…genast såg vi hur plogen började danas …
…och transällskapet kom åter i ordning för den långa resan…
Se på vingspetsarna hur fåglarna har arrangerat fjädrarna
för att eliminera det inducerade motståndet. Säkerligen mycket
effektivare konstruktion än de winglets, som används på flygplan.
Annars hade ju naturen konstruerat de på annat sätt på tranorna eller hur ?
…mot södra Europa och Afrika…
Tranorna är vackra djur med lysande färg i fjäderdräkten…
…tyvärr var fåglarna långt ifrån mig och ljuset var uselt…
…vilket gör det så gott som omöjligt att urskilja det röda på huvudet…
Nu börjar det stabilisera sig i gruppresan…
…allt under överinseende av trangeneralen själv i täten.
På väg ut till start igen.
Du ser, jag laddar ordentligt i utkastet !
Ovanför min modell kan du se vortexen
efter Airbusens vingar som ett snett streck.
Undrar hur många km jag under 44 år har flugit på Hovs hallar ?
Mellan tummen och pekfingret, 200000 km…
Här har du chansen att få spektakulära flygupplevelser !
Även om du inte kan flyga på grund av fel förhållande,
så kan du ta med dig den fina naturupplevelsen hem.
SAR-båten från Båstad ute på uppdrag.
Dock icke för att bärga någon modell.
Peppar, peppar, jag har aldrig trillat i havet med någon modell. SAR = Search And Rescue
En liten videosnutt från sidan…
Landat, klart och slut ! Jo, stigen du ser är landningsbanan.
Det är ju bara så makalöst roligt att modellflyga !
Här får du de sista planerade bilderna från Bollerup och det Svenska Mästerskapet för Friflygande OldTimermodeller.
Hoppas mina inlägg har gett dig en känsla för vad friflyg med modeller konstruerade för 50-80 år sedan innebär.
Själv var jag tvungen att lämna tävlingen kl 1300 på lördagen, så vad som hände därefter, har jag inte dokumenterat. Vi ses vid nästa års SM, om allt är med oss !
Detta är bilder från lördagens tävling.
Blåsigt och lite regn då och då.
Svårt att fotografera men lite bilder blev det.
Ånyo är bilderna tagna med en systemkamera,
men flera bilder är från min Mobius ”Kepskamera”
därav grynigheten.
Det kommer en mindre post med bilder till så håll ut !
Bilder och text (C) hangflygning.se
Modell, regnställ och stövlar. Standardutrustning SM i OT-friflyg 2017
Ser ut som en paradox, att man flyger med OT-Modeller på ett fält, som ser ut att var planterat med vassa pinnar…
Markku startar
Hur många av oss springer på en leråker då vi är 92 ?
Det var frisk vind, vilket frestade modellen…
…vilket Markku försökte lösa genom att spring med vinden…
…och försöka koppla ur…
…för att rädda sin modell…
..men det är svårt…
…och vingen lossade varvid…
…Markku kunde bara åse hur delarna…
…singlade ner som konfetti…
…här syns kroppen på väg ner i marken…
Dock detta haveri visade på ett utmärkt sätt, vad
begreppet ”rotation” runt en bäryta innebär,
då vingarna roterade sig fram i en cirkel i luften.
Om du är intresserad läs här och förstå.
…och piloten kan bara stå och se på…
Men som du ser blev det inga större skador på modellen.
Hämeenlinna modellflygklubb
Pär Q
Helkoncentration från Pär.
Aurikel…ett säkert kort.
En modellflygdag i Skåne.
Lars modell på väg mot marken.
Svåra skador, men lagades i bilen för att åter kunna flyga.
Martin, Fredde och Lars-Erik.
I väntan på termik ?
På vårt boende Österlens Gästhärbärge. Floda, Martin och Fredde.
Om vi inte hade bra väder, så hade vi som bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge ett mysigt boende med en utmärkt frukost, som sörjde för vårt energibehov långt fram på dagen.
Söker ni en plats att bo så kolla på Österlens Gästhärbärge.
Ni kommer att få en fläkt av tidigt 60-tal…
Tävlingen fortsatte avbruten eller störd av intermittent nederbörd. Men som tidigare sagts, dåligt väder stoppar inte en sann modellflygare.
Vi körde på och vi genomförde tävlingen även om vissa betingelser var emot oss.
Nu blir det bilder. Tagna med min systemkamera och min ”Kepskamera” en Mobius.
Jag ville visa att flyga en canard inte är enkelt…
Fena och sidoroder på en av Markkus canarder. Det som syns just framför fenan är…vingen.
Är stabbens tiltning…för modellen ska kurva…
..nja, tiltningen är nog i häftigaste laget.
Så Ove från Danmark och Andrea rättar till det.
En Kalle Anka klar för start.
Sammanlagt 140 års modellflygerfarenhet ! Respekt
Markku ska släppa Mattis ”Bernfest”.
Bernfest, en mycket välflygande modell…
Jag har sett och dokumenterat flera sådan modeller och de flyger alla mycket bra.
Ska jag ha en teori varför den har så fin flygkaraktär, vill jag peka på V-stabben. En optimal V-form, rätt stabbprofil och hyfsat Re-tal.
Man kanske inte väger in Re-talet på stabben alltför ofta…kanske man bör göra.
Jag tycker med min erfarenhet, att en V-stabbe med mindre V-form flyger bättre. Detta gäller rc-modeller avsedda för termik. En stabbe med moderat V-form borde även gynna en friflygande modell.
Markku drar upp Kalle Anka, en av sina canarder.
Det ser märkligt ut med en modell, som tycks flyga baklänges på linan…
Än så länge allt under kontroll…
…men börjar inte stabben ändra anfallsvinkel nu ?
Jag med min dåliga kunskaper i friflyg tycker,
att modellen fusar på linan ?
Kolla stabben…
Kalle Anka fusar ner eller snurrar ned av annan orsak.
Linan sitter ännu fast i kroken.
..och Kalle Anka närmar sig Terra Firma.
Där släppte linan.
Modellens beteende efter den hade släppt linan var väl som då den fusar.
En märklig modell, canarden. Canard betyder anka på franska.
Snart nog…
…landar den oskadd.
Bo-Eskil ordförande SMOS Sverige.
En vacker modell med klassiska kännetecken för sin epok.
Här redovisar jag lite sekventiella bilder, för att ge dig en annan infallsvinkel.
Det finns också lågupplösta bilder tagna med min ”kepskamera”, vilket är min Mobius som är fäst med kardborreband på ovansidan av skärmen på min mössa.
De lågupplösta bilderna är på ca 300 kB jämfört med de andras 5-10 mB.
Kameran inställd på att ta 4 bilder/sekunden. Jag kan kontinuerligt plåta i 90 minuter.
Ett bra hjälpmedel om man ska följa ett pågående event, där du inte vill missa för mycket. Visserligen med låg upplösning men man ser, vad det föreställer i alla full fall !
Luta dig bakåt, här kommer ögonblicken från Bollerup.
Översikt
Lars-Erik, Per och Lasse vid ankomst till fältet lördag förmiddag.
Det såg inte välvilligt inställt ut mot pappersklädda vingar, men det visade sig, att stjälkarna var relativt mjuka.
Pär Qvarnström filosoferar inför lördagens starter…
Karavanen som irrade omkring som en färglad kålmask i det sydskånska odlingslandskapet.
Söndagspromenader ? Nä, men friflygare som ska hämta sina modeller efter flygning på torsdag/fredag.
Jo, i Skåne campar OT-flygare mitt ute på en lerig åker…
smooooth…
Carioca
Markägaren som lät oss låna sin åker, så vi kunde genomföra delar av tävlingen.
En jordbrukare med sina barn. Tack vare vår ordförande Bo-Eskils kontakter löste det sig med tävlingsplatser på bygden.
Martin assisterar Fredde med sin Carioca.
Lite teknik på Freddes maskin.
Ok, nu kör vi !
Ser bra ut. Det blev också en max.
Bernfest… bergfast. Matti Pyykkö med sin framgångsrika och välflygande modell.
Kvinnan i ett väl samarbetande familjeteam.
Fly baby !
Bo-Eskil förbereder och gör en start.
Men man har ju alltid tid för lite prat…
Klart att Bo-Eskil är glad…fin modell och härligt väder …
Det finns något vädjande i Bo-Eskils blick eller ?
…men det hindrar inte modellflygare att genomföra sin tävling.
Jag vet, de flesta är intresserade av bilder från tävlingen. Som jag tidigare sagt, var det dåligt ljus, vilket påverkade möjligheterna att få till bra bilder. Det gäller i alla fall med min enkla utrustning. Men det blev som det är.
Flera av bilderna är tagna med min Mobius kepskamera,
som ger bilder som storleksmässigt bara är på ca 250-300 kB.
Detta kan förklara ”grynigheten” hos en del bilder.
Bilderna är ordnade i tidsföljd något så när. Mina kommentarer håller jag sparsamt, då jag vet mina besökare har mycket mer kunskap om friflyg, än vad jag har.
Här kommer lite bilder från trakterna av Bollerup.
Ett bestående minne från torsdagens och fredagens flygningar,
om inte man hade något annat, så var det leran under stövlarna,
som gjorde att fotbeklädnaden kändes viktmässigt, som om vore
de dykarskor.
Fältet på torsdagen. Hade det inte varit för vädret så…
Anders Sellman…
…startar.
Lars-Erik Fridström på finalen…
Lars som alltid har trim och ordning på sina modeller för en tävling.
Ingvar Nilsson från Brämhult hade med sin husvagn, som undergick en pågående ombyggnad.
Sekretariatet inhystes i ett hästtransportsläp. En innovativ idé !
Campare på den skånska bygden ?
Ja, du ser vad modellen heter.
Göran
Startsekvens
Gudarna ska veta, det var svårt att plåta i det dåliga ljuset, om objekten rörde sig, vilket kräver kortare slutartider, för det ska bli hyfsat skarpt…
En OT pilots fighting face
Ryggen tillhör Lars-Erik från den småländska metropolen Anderstorp.
Hasse Bengtsson Halmstad med medhjälpare i duggregnet…
Hasses modell som flög utmärkt.
Det enkla är det bästa och lättaste.
En av våra norska vänner förbereder en start.
Kanske jag haft med denna bilden förut, men den får åka ett varv till.
I stolen Bo-Eskil tagande skyl i sekretariatskärran. Utanför alltid glade Fredde Dalstrand från Alingsås.
…fast sanningen var, att vi hade regn, regn och regn. Kryddat med
byiga vindar toppade med turbulens efter sin färd över det skånska jordbrukslandskapet.
Oldtimerflygare är dock ett segt släkte och låter sig inte hindras av
tråkiga väderförhållanden. Det går att flyga, även om det driver lite regn.
Bara man har viljan.
Vi hade tävlingen på marker runt Jordbruksgymnsiet Bollerup
utanför Tomelilla.
Vår ordförande, Bo-Eskil, har tidigare arbetat vid lantbruksgymnasiet
som lärare och har värdefulla kontakter med jordbrukarna i omgivningen,
vilket naturligtvis underlättade för oss, då det gällde att hitta lämpliga
fält för friflygande modeller.
Att anordna ett SM för friflyg är inte enkelt. Vi måste för det första
ha ytor att flyga på, vilket vi förr hade, då vi kunde vara på övningsfältet
vid Rinkaby, men det är stäckat nu, tack vare ett riksdagsbeslut,
som tycks vara grundat på ett svart hål av okunskap.
Bo-Eskil med sina kontakter har lyckats ordna platser,
där vi kan vistas med vår flygaktivitet.
Vi kan alltså inte ha SM förrän grödorna är tagna, så vi kan vistas på markerna. Det gör att vi tidsmässigt hamnar i början av September,
vilket medför risk för dåligt väder.
Naturligtvis hade jetströmmen över norra Europa tagit en annan
bana nu och lågtrycken kom över södra Sverige som på ett
pärlband bogserande sina tillhörande nederbördsområden.
Det tredje som måste tillgodoses, är möjlighet till boende och
det löstes genom att vi bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge
i Glemmingebro. Det kan jag rekommendera, då det är ett billigt
och bra boende med en anstrykning av sent 50-tal och tidigt 60-tal.
Så tre olika kriteria måste uppfyllas, för att vi ska kunna genomföra
en friflygtävling. Rätt plats, rätt tid och bra logi. Inte lätt att tillfredsställa alla deltagares alla önskningar.
Men tävlingen genomfördes med hjälp av regnkläder, gott humör
och lite djefvlaranamma !
Att fotografera dessa tre disiga och regniga dagar var inte lätt.
Det var dåligt ljus, vilket naturligtvis påverkade bildernas
kvalitet, i synnerhet då jag använde zoomobjektiv.
Men bilder i någon form blev det och jag kommer att redovisa de i något så när tidsföljd med kommentarer, där jag kan
lämna det.
Bilderna tagna med systemkamera och min kepskamera,
en Mobius som tar 4 bilder/sekunden i Hd.
Vi flög torsdag-fredag-lördag. På lördagen var jag tvungen
att köra hem kl 1230, så vad som skedde efter denna tidpunkt,
har jag inte dokumenterat på bild.
Resultatlistor kan ni så småningom läsa på SMOS hemsida
och kanske jag får de skickade till mig, så jag kan publicera de
på min blogg.
Ok, upp med paraplyerna, luta dig bakåt så kommer det lite
inledande bilder på SM för friflygande OldTimerModeller 2017
tagna av en fotograf som inte själv är friflygare, utan som bara är
intresserad av OT friflyg, vilket naturligtvis styr mitt sätt att välja
motiven !
Bollerup med eller utan modellflyg, det är värt ett besök.
Bollerup var privatägt men donerades till staten under vissa betingelser. Är nu lantbruks- och hästgymnasium.
Hela anläggningen i mycket fint skick.
Med flera historiska byggnader.
Vad tror du utbyggnaden är ? Just precis, så såg det ut förr i tiden innan man drog i ett snöre…
OT karavanen börjar anlända.
Briefing av Lasse och Anders.
Tycho, Lasse och Anders
Modellflygnestorn i Norden, Markku Tähkäpää 92 år ung ! I bakgrunden Matti Pyykkö.
Förste man ut Lars-Erik Fridström från Anderstorp
En innovation för 2017: Sekretariatet rymdes i ett hästtransportsläp. Praktiskt och enkelt med tanke på vädret !
Kanske de lokalt boende undrade, vad det var för galningar,
som skulle tälta på en lerig åker nu ???
…men det är friflygarvindskydd.
Denna bilden visar lite grand, hur bedrövligt ljus det var i det skånska diset och regnet.
Inte direkt kristallklar sikt…
Men vi flög så färgen inte hängde med…
Allting sägs gå med elektricitet, men här går det i alla fall med gummiband.
Det kommer mycket mer bilder. Ge mig lite tid bara.
Lördagen bjöd oss fin termik med solsken, nästan ingen vind och
en atmosfär som var synnerligen labilt skiktad.
Alltså upplagt för flyg. Så iväg till min vanliga
termikflygplats med mina vanliga modeller.
Det gäller, för mig i alla fall, att utnyttja de tillfällen som finns under den varmare årstiden, vilka har goda
betingelser för termikflyg. Höst och vinter nalkas med
mindre angenämt väder…
Termik fanns det redan 0930 i rikt mått. Som vanligt, väl uppe på
150 m, behövde jag inte kämpa om höjden.
Snarare tvärtom. Hur ska jag undvika att komma för högt…
Som alla aktiva termikflygare vet vi som flyger just for the fun of it,
att vi när en önskan att komma högre och högre …vilket innebär en viss risk.
Inte så att Ikarus öde skulle drabba oss om vi flyger för högt,
utan vi kan tappa modellen ur sikte.
Oavsett hur innovativt du målar din modell, med streck, fluoriserande färger eller andra fantastiska färgkombinationer,
så blir det så, att på 600 m är alla modeller grå.
En sky med gråa moln, eller en sky med skarp sol som reflekterar i modellen gör, att vi som flyger högt och långt ifrån 0ss, vi har problemet att kunna semodellen säkert under
flygningen.
Vänder du bort blicken i 2 sekunder eller är ouppmärksam, kan du tappa bort ögonkontakten med din modell. Då kan det vara kört.
Enda räddningen för mig, om jag misslyckas att få syn på den , är att dra i nödbromsen.
Det vill säga, jag slår av sändaren, därmed initierande
så modellen går in i förprogrammerat failsafe-läge.
Min Avas FailSafe är:
Full aerodynamisk broms, stängd motor, en aning höjdroder och ytterst lite sidoroder.
Då går modellen i en sjunkande kontrollerad cirkel snabbt mot marken. Allt syftande till att
skaffa mig tid.
Detta läget har jag noga provat ut och jag testar
alltid att mitt Fail-Safeläge är aktiverat före start.
Ibland hade jag önskat, man kunde lösa ut en rökpatron i
en modell, om man tappar kontakten. Finns att köpa.
Det hade givit mig en möjlighet att finna en mer eller
mindre friflygande modell som är på rymmen.
Min erfarenhet då jag tappat modellen är att försöka känna igen molnformationen, där jag sist flög. Spana av den ytan. Får jag inget napp, så spanar jag längs en tänkt flygbana
med vinden. En Ava flyger fort och flyttar sig långt på 10 sekunder.
Flyger du med ca 60 km/timman flyttar du dig 225 m
inräknat avdriften med 5 m/sek vind.
Under letandet efter modellen är jag hjälpt av telemetridata från ljudet från variometern och höjdmätaren. Det ger mig
en anvisning om hur min modell beter sig, även om jag inte
kan se den
Förra sommaren blev en räddning för mig, då jag tappade
modellen, att jag hörde det laminära suset över vingprofilen. På en Ava hörs det långt. Med långt håll menar jag
från 250 m höjd plus horisontellt avstånd till modell.
Det viktigaste vid ett tapp är att ha nerverna under kontroll och att jag agerar efter en plan. Irra inte planlöst med blicken. Din modell finns i regel
aldrig, där du tror den finns, för då hade du ju funnit
den med en gång.
Nej, man blir alltid överraskad att finna den i regel
långt bort från det förmodade området.
Flyger du bort din modell, så markera riktningen i
marken, genom att skrapa ett streck i marken i den
riktning, där du sist såg modellen. Kolla sen vindriktning och vindhastighet och försök
uppskatta med ledning av höjden, hur långt modellen
kan ha drivit iväg.
Sen tar du fram kartan, som du naturligtvis alltid har med dig och din syftkompass, för att rita in bäringen, där du sist såg modellen och den bäring du uppskattar den har efter landning och avdrift med vinden.
Ja, sen är det bara att leta…
Jag höll mig i dag innanför ramarna och hade koll på
min modell.
Inte bara höll jag tillbaka på höjden för avståndets
skull, jag hade lyckats smeta solskyddssalva ? på
min ena kontaktlins , vilket gjorde, att synen på
ena ögat var suddig.
Hur som helst, efter 1 timma i luften skulle jag landa
och byta batteri i min Gopro. Min modell landade framför två personer, som kom spankulerande med
sin hund och det visade sig var Sam Lundqvist,
Pärs ättelägg med sin hund i koppel och sin kvinna lösgående…
Ett roligt återseende då vi inte träffats på 20 år.
Sedermera dök även Lundqvist Sr upp för att flyga sin ASW-15.
Jag bytte mitt batteri i kameran och startade på nytt.
Runt 1330-tiden var jag nöjd, packade ihop och åkte hem. Dessutom gjorde sig sjöbrisen påmind genom att sopa
bort termiken.
Det var första gången i år, som sjöbrisen gjort sig
märkbar här, så det påverkade min flygning på ett
avgörande sätt.
Men jag var nöjd, med de 2,5 timmar jag fick i termiken.
Min totala flygtid med min HyperAva i termik är nu
802.5 timmar.
Minst.
Jag plåtade med olika kameror och här kommer min
story från i lördags. Den kameran jag får bäst bilder med
och jag menar då, inte tekniskt utan händelsemässigt,
det är min Mobius, som jag har på mösskärmen fäst
med kardborreband.
Med kameran på mösskärmen är jag ständigt med i
händelserna, för sker något, då ser jag åt det hållet
och då är ju kameran med och alert.
Mobiusen tar oväntat bra bilder. Jag har ställt in
4 bilder/sekunden tagning då jag har 32 Gb minneskort
och utbytt batteri med dubbla kapaciteten mot originalet.
Finns att köpa nå nätet i England.
Det ger mig möjlighet att ta ca 10K bilder. Som i sin
tur medger ca 60-70 minuters kontinuerlig fotografering.
Du kan också videofilma i Hd och sen klippa stillbilder
ur videon.
Med video får man större valfrihet på bekostnad
av kvaliteten. Jag föredrar utifrån min erfarenhet
stillbildstagning.
Vad flög du i lördags?
Take-off med Avan.
Jo, det var bra termik.
…för jag fick en blåsa på 75 m höjd.
Dags för landning nummer 1.
Ser ju bra ut…
Halv broms 2 dm upp…
…då är det klart för sättning…
…stabben i marken i alla fall…
Ett par hoppade för säkerhets skull åt sidan…
…vilket visade sig vara Pärs son Sam med dam och hund.
Jag ser, att tiden hade gått sen vi sist sågs…
Godda !
Kommer du ihåg 1974 då jag…
Lite avklätt…
Efter regnskvättarna har växtligheten tagit ny sats.
Fibblorna fäller ut sin vackra kronblad…
…och Pär fäller ut sina vingar på sin ASW-15
Nu blir det en start.
Det var just vid Pärs start dåligt lyft med turbulens…
…med vinden kommande snett från höger, så det blev
en medvindssväng här, vilket inte gör flygningen enklare.
…och här blev det en landning efter att modellen gjort touch-and go på buskarna…
Det var tyvärr halvskymning, då jag plåtade en liten flock tranor.
