Eftersom det var makalöst modellflygväder i söndags, solsken ca 2 m/sek nordväst, så for jag ut för att flyga termik.
Väderläget klockan 0930 var precis som under gårdagen, solsken bra termik lite vind.
Skyn vimlade… av glador och ormvråkar, som utnyttjade termiken…och en ”Introduction” styrd av mig.
Första starten blev en timma lång. Landning och paus.
När jag satt i min stol märkte jag hur vinden vände, klockan var ca 1100. Det var sjöbrisen som anlände med kall luft.
Jag förstod, att de termiska förhållandena blev sämre och tog en snabb överläggning med mig själv.
Resultatet blev, att jag packade ihop och styrde mot Hovs Hallar, eftersom vindmätaren där indikerade NNV. Således perfekt vind för en lätt modell.
Framkommen till ett vackert Hovs Hallar blev det promenad ner till Segeltorpshanget, där vinden var svag. Uppskattningsvis ca 1 m/sek rakt på.
Men jag vet, modellen borde kunna flyta på denna vinden, så jag startade.
Denna dag på Hovs Hallars låga hang blev en av de dagar, som platsar på min tio i topp-lista av bästa flygupplevelser. Då ska du veta, att jag har flugit med mina modeller där under 51 år !
Lyftet var svagt, men ändå kunde jag se på höjdmätaren, att jag kunde klättra till 70 m. Ganska fantastiskt.
Dagen var ljuvlig, varmt, solsken och den fina flygupplevelsen.
Framför mig i buskarna höll en spelgalen näktergal sin outsinliga konsert för att markera sitt revir. Då och då flög en tornfalk upp och ryttlade på hanget på sin jakt efter föda. Tornfalken är stationär här.
När min modell flög, eller jag vill kalla det gled fram, så skedde det utan en störande påverkan av turbulens. Modellen gled helt opåverkad fram. Det var mäktigt.
Mycket folk promenerade förbi, stannade till hos mig och fick lite information om, vad jag gör.
En holländsk familj fick en speciell service, så jag flög, så de kunde plåta och filma modellen. De var djupt imponerade…att man kan flyga utan motor…
Så här var det, jag startade 1230 och avbrutet av 3 korta pauser landade jag för sista gången den dagen kl 1615 !
Alltså i stort 4 timmar i luften.
Jag skulle kunnat fortsätta med flygandet, för jag var inte mätt på det, men min mage var inte mätt, så därför packade jag ihop och for hem.
Som sagt en makalös flygupplevelse som lever i mitt minne lång tid.
Detta kan man aldrig uppleva i dvalan framför en tv…
Jag kunde ju inte plåta min modell i luften samtidigt som jag flög, så det får bli lite runtomkring bilder.
En inbjudande vy för en termikflygare.
4/8 Cu
Segeltorp
Startklart
Segeltorpshanget som välkomnar modellflygaren.
Vindmätarensitter i bakgrunden vid den bortersta lilla viken.
Visst är väl jorden rund eller…
En modellflygare njuter på modellflygbänken Segeltorp.
…är ett nykonstruerat derivat av den klassiska modellen ”Der kleine Uhu” från Graupner i Tyskland.
”Der kleine Uhu”, vilket betyder ”Den lilla örnugglan” var en friflygande modell från sent 50-tal som byggts i flera tiotusentals exemplar.
Nu finns den som en modern byggsats för RC-flyg och omdöpt till ”Der kleine Falke”.
Anders hade byggt en och kom och flög med den. Jag tror, han sa att den vägde komplett knappt 200 gram…med motor, acke och en lös vario…
Kolfiberrör som kropp, vingen av Jedelsky-typ. Påmonterad elmotor.
En modell för svaga vindar som flyger på minsta termikblåsa och på mycket små hang.
Modellen visar, att tekniken inte sätter hinder överhuvudtaget i dag.
Eftersom vädret var i stort noll vind och sol, var jag ute med en termikmodell och fick utan minsta svårighet 2,5 timmar i termiken.
Detta trots sjöbrisen kom vid 1330-tiden.
Då den kalla sjöbrisen blåser in, försvinner all termik på låg höjd. Men om du klättrar till ca 100 meter, kommer du in i den termiska varmluften, som hovrar ovanpå den kalla sjöbrisen.
Sen kan man flyga termik. Sjöbrisen är som ett kallt täcke, vilket tvingar upp den icke laminära termiska luften.
Det är därför, man kan se moln, som driver åt olika håll under sjöbrisdagar.
Det fanns gott om glador, som jag kunde flyg rote med. Jag lade dessutom märke till, många åt norr flyttande ormvråkar.
Ännu en härlig termikdag och jag ser fram mot morgondagens termikflygningar, vilka också tycks arta sig väl om man kollar prognosen på yr.no.
Vi ses….
Jo det blev bilder oxå …luftbilderna är bilder klippta ur en video från min lilla Mobius. Därav kvaliteten.
Anders med sin lilla modell.
Off she goes…
Jag hade föredragit lite mer V-form, eftersom den saknar skevroder.
En modell blir mer agil med lite mer V-form.
Snygg i luften
V-stabbe, vilket jag inte gillar på termikmodeller. Varför, tja det är en känsla efter 52 års termikerfarenhet.
En fin typisk modell från Anders modellplansfabrik. I stort klarlackad, delvis klädd med tunn glasfiber. Allt för att få en bra kompromiss mellan styrka och vikt.
Här hangflyg på en av gravkullarna…
Motorn väger 5 gram…
Migrerande människor.
Man kunde inte klaga på vädret. Här Cumulus Congestus vid Hallandsåsen.
Hej, sa jag till ormvråken.
Man förstår, varför den döptes till Den lilla falken, då man ser den avtecknar sig mot den blå skyn.
Njutbart
Efter flygning.
Gladan som försökte tävla med min ”Introduction” i termikblåsan, men som fick ge sig. Kolla hur gladan fäller vingarna för att öka hastigheten, då hon vill piggybacka på mig i min blåsa.
Kolla hennes vingspetsar , allt för att förminska det inducerade motståndet…
Jag är i verkligheten bara ca 1 m från fågeln. Kameran förvränger med sin vidvinkel perspektivet.
Här hade pixlarna svårt att hänga med…
Ormvråk som också ligger närma min modell.
Det jag gilla mest. Sitta i min stol och njuta min modell i en blåsa.
Tror du jag känner detta avkopplande ?
Vi har ju det ständiga dilemmat, väder och vind. Det gäller att ha tur med båda, så det gäller att välja rätt tidpunkt då prognosen ser hyfsad ut. Prognosen pekade mot ostliga vindar, vilket indikerade vi skulle kunna flyga på Ravlunda…
Vi hade bokat 3 övernattningar på vårt boende ”Bed & Books” i Glemmingebro. SÅ det blev 5 dagar vi skulle vara i Skåne, om vi räknar med 2 resdagar.
Vi fick 3 flygdagar med mer eller mindre bra flygförhållanden. Men att flyga i sned svag vind, det är bra flygträning.
Jag har funderat på om vi skulle lägga Gubbaträffen senare, så vi kunde få bättre vindar framför allt av typen sjöbris?
Men vi var nöjda, därför vår sociala samvaro är värd att vårda efter mer än 20 års träffar.
Här kommer de nästsista bildsjoket. Det kommer ett lass bilder till och som avslutning en 7-minuters video.
Andra dagens flygningar skedde på Haväng dit vi anlände efter lunch.
Vinden var svag då vi kom och den avtog efter hand.
Men under 2 timmar kunde vi flyga. Det gällde att passa på.
Vädret då man åker till vår årliga träff är ju alltid det problematiska.
Vi kan aldrig vara säkra på flygbart väder, men vi är inte kräsna, vi tar varje chans.
Vår träff är inte bara flygning, det är social samvaro, sightseeing och god mat.
Vi fick 3 flygdagar av 5 vilket gör oss nöjda. De två resdagarna inräknade, gör att vi tycker, det var bra utdelning.
Här lite bilder tagna med dels Mobius och dels med min systemkamera.
En svensk mästare i F3F på gång, Håkan.
Håkans snabba modell.
Denna modell utan motor hade sopat rent på hangen 1976…
Markku, en finländsk modellflygare och framför allt byggare, lämnade oss för ett par år sedan i hög ålder.
Hans minne, bland de som träffat honom och sett hans flygande konstverk, det lever fortfarande starkt hos oss.
En byggare som Markku var innovativ och ryggade inte för mycket komplicerade konstruktioner. Hans modeller var undantagslöst en hänryckande estetisk upplevelse.
Markku var en imponerande personlighet med stor integritet.
Han hade en svaghet…stora amerikanska herrgårdsvagnar.
Fast han och hans kamrat Matti kom ofta till våra tävlingar med en mindre lastbil, för att kunna transportera alla modellerna på ett säkert sätt.
Den av modellerna jag beundrar mest är hans ”Mara”, vilken är en flygande vinge, som endast en byggare i Markkus klass klarar att bygga. Ett komplicerat bygge med vingens torsionsnäsa byggt i balsaintarsia. Att klara detta, det kräver skicklighet och djärva tankar.
Jag såg, då han flög den och jag tror aldrig, jag sett en modell med så högt glidtal.
Modellen finns med i bildspelet med flera bilder.
Hoppas bilderna visar Markkus kunskap och skicklighet och att de en aning tecknar personligheten Markku Tähkääpä.
…drog modellflygare från Västsverige i härnad till de hangrika trakterna av Österlen.
Platsen har vi valt, eftersom där normalt sett finns goda möjligheter för hangflyg, både med modell och skärm.
De första åren, runt 2000, var vi ca 25 personer, men nu var vi 6, som meddelat, vi skulle delta.
Varför så få ? Ingen aning, men en kombination av flera orsaker. Kanske flygintresset svalnat. Vi märker ju, hur flygklubbar och andra ideella föreningar just nu kämpar för sin existens. Vi riktiga modellentusiaster som flyger i verkligheten, vi har att slåss mot den virtuella verkligheten i datorer och Ifånar.
Men oavsett hur många vi är, så saknas inte hängivenhet och intresse för vår vår hobby.
Vår hangträff är inte bara flyg, den sociala samvaron är mycket viktig. Kan vi inte flyga, kan vi gör så mycket annat tillsammans.
Nåväl, vi strålade samman på torsdagen runt lunchtid nere vid Haväng, som ligger vid södra delen av Ravlunda just intill Kiviks Marknad.
Väderläget var svag ostlig vind, vilket borde borga för lyft.
Efter fikapaus, var det dags att gå ut till hanget för att flyga, där vi möttes av några schweizare, som ville skärmflyga, men som insåg, det blåste för lite , för att bära skärmarna.
Men vi modellflygare, vi var glada då fick hela hanget för oss själva.
Vad vi gjorde ? Vi flög hela eftermiddagen och njöt.
Ravlunda är vackert och värt ett besök. Men ett tips, åk inte dit under semestersäsong. Då finns det bara ståplatser kvar…
Efter avslutad flygning for vi till vårt boende, vilket som vanligt var i Glemmingebro, 5 km från Kåseberga.
Ny ägarinna år en kvinna vars namn är Lena. Trevlig och mån om sina gäster. Vi rekommenderar det.
Efter lite återhämtning efter dagens resa och flygandet åt vi gemensamt i Glemmingebro.
Här åt vi och vi fick mycket och gott. Vi rekommenderar det.
Ni blir överraskade av flera orsaker !
Sedan hem för att diskutera dagens äventyr och räta ut frågetecknen om morgondagens väder.
…eftersom det var utlovat nordväst på Hovs Hallar.
Enligt yr.no kunde vi förvänta oss svag, 1-3 m/sek nordväst mellan 0800 och 1200.
Så det blev att ge sig av i ottan. Vädret var heltäckande molntäcke med låga Stratus, men ute över Kattegatt kunde jag se en uppklarning komma, så jag närde visst hopp om hyfsat väder för flyg.
Då jag anlände 0830 till parkering, möttes jag av strilande regn, men det var bara att avvakta i bilen. Efter 20 minuter slutade regnet och jag bar ner min modell och det som behövdes till Segeltorpshanget.
Segeltorpshanget når du, om du går igenom grinden på parkeringen i sydlig riktning.
Nå, jag monterade modellen, hängde på en kamera på ett enkelt sätt i nosen som filmade bakåt och tejpade en kamera på min glasögonskalm, som filmade, det jag såg på.
Men…jag hade glömt min sele till min radio…Min Frsky 20 Tandem 20 x är en tung pjäs med fästpunkterna för en sele monterade. Dock jag var för lat att gå upp till bilen igen och tänkte, det går att flyga i alla fall.
Utkast i vinden som inte översteg 1.5 m/sek och min modell flöt fram på hanget. Inga problem att hålla sig uppe även utan applicerad klaff.
Men att flyga utan sele, det är värdelöst. Jag har använt sele i 35 år och har vant mig, så dagens upplevelse då jag håller min sändare i handen var inte bra. För att göra det bekvämare, kunde jag ju sitta på bänken vid hanget och flyga.
Det fanns inga skärmflygare, så luftrummet var fritt.
Ibland vill jag bara glida på i den svaga vinden och njuta av min egen flygning. Man behöver inte flyga som en skottspole under konstant aerobatik, utan man kan faktiskt bara koppla av.
Det blir en god upplevelse trots frånvaron av sele.
Vinden mycket svag, men jag kunde enkelt klättra till nästan 100 m höjd. Det visar, hur effektivt ett havshang är med sin laminära vind.
Precis som yr.no förutsett, lade vinden av ca 1100 och jag gjorde dagens sista landning på Segeltorp 1115.
Nöjd, belåten och frusen, det var 5-6 C, packade jag ihop och åkte hem full av goda upplevelser och revitaliserad.
Jag tog lite bilder med mina två Mobius. Alla bilder är klippta ur videosnuttar.
Det blev också en icke editerad video från mina två kameror.
Förvänta inte för mycket…men det ger kanske en känsla, hur det är att flyga på Segeltorp med en lätt modell tidigt en kylig vårmorgon.
Vi ses på Hovs Hallar !
Klart för take-off.
”Regntunga skyar vartän jag ser ”…om någon är gammal nog för att minnas Alice Babs, som framförde sången skriven av Hasse Ekman.
Segeltorpshanget. Bäst nordvästlig vind, men går oxå på väst.
…och en och annan mycket lätt skur mötte mig på HH idag.
Jag hade svår abstinens från för lite hangflyg, men fick idag lite lindring. Vinden lovad nord på HH ca 3 m/sek, vilket borde borga för bra lyft på Platån.
Kom ner, monterade, kollade och startade. Bara för att mötas av stark turbulens och ett misstänkt oresponsivt sidoroder.
Jag flög ett par vändor, landade och kollade modellen. Sidoroderhornet hade lossat, men jag hade med CA i bilen ,så det var enkelt att fästa.
Sedan ny start och allt var, som det skulle vara med min ”Introduction” . Denna modell har jag med, då vinden är svag, därför den kan flyga på den minsta vindpust.
I två timmar var jag i luften och bara…flög. Ingen aerobatik och inga konstigheter, utan jag bara njöt av det faktum, att jag kan styra en modell som flyger till synes utan motor…
Två gånger fick jag en kort regnskur med några droppar, men inget som hindrade mig i min flygning.
Så nöjd efter 2 timmar i luften i 7 graders värme landade jag vid sydvästra delen av Platån.
I morgon eller övermorgon, vilket är torsdag, åker jag dit igen, eftersom svag nordväst är lovad.
Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.
Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.
Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….
Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.
Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.
Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det, tog de sig fram snabbt på vattnet.
Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.
Det märktes att den sydliga sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.
Efter 50 års promenad i området påstår jag, att dynområdet växer varje år.
Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !
På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.
En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.
Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam, jag får uppleva naturen på detta sätt.
Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.
Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.
Detta var en bra dag !
Jo, jag tog några bilder också
Det blåser i nacken på lövsångaren
Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.
Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…
Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.
Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?
Jovisst får jag vårkänslor !
Ett almonster ligger i försåt…
Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.
En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.
På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin bostad.
Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.
Var tidigt ute vid stranden där vädret var perfekt. Solsken och nästan molnfri himmel. Där det var lä och sol 15 grader varmt.
Havet låg i stort stilla trots sydvästlig vind. De enda vågorna var då dyningen från Kattegatt bröt mot Lagans utströmmande vatten.
Ljudet av de sakta brytande vågorna är rogivande.
Inget speciellt hade tilldragit sig på stranden mer än, att någon kört med ett motorfordon. Vilket inte är tillåtet.
Träffade som vanligt trevliga människor, vilka uppskattar lugnet i vår natur. Samt förmånen att uppleva verkligheten. Alltså inte den verklighet som de flesta möter i dag, den virtuella Ifåne-verkligheten.
Hörde ett par bofinkar längs skogsvägen, som gjorde mig sällskap på min promenad och bjöd på sin typiska sång.
Äntligen har jag fått min nya fungerande nya Mobius. Beställde en vid årsskiftet som anlände 3 veckor senare. Kameran hade jag beställt från Ali Express, som i sin tur har massor av underleverantörer. Från en av dessa fick jag kameran.
Spänd av förväntan laddade jag enligt instruktionen…bara för att finna att den inte gick att starta. Roligt eller ?
Jag försökte att få fart på kameran under flera timmar, men allt sket sig rent ut sagt.
Problemet då man handlar från Kina är naturligtvis avståndet. Man kan inte ta cykeln och åka till affären och byta. Det är väl ca 800 mil dit… Jag kontaktade Mobiusfabriken och fick bra support, men det hjälpte ej.
Kontaktade Ali Express och fick kontakt med företaget, mobiusactioncam.com, som sålt kameran till mig.
En person där, Peter, tog hand om mitt fall och uppmanade mig att skicka tillbaka kameran för undersökning. Efter en vecka fick jag informationen, att de skickar mig en ny kamera och en gadget som plåster på såren. Ytterligare 12 dagar gick och då dånade det i brevlådan. Paket från Kina som visade sig innehålla min nya Mobius 4K ramlade ner !
peterxie@mobiusactioncam.com
Den fungerade, precis som jag förväntade och glädjen var hög.
Problemet belyser lite, hur det är att handla, om avståndet är stort. Det visar också, att om man får kontakt med rätt person, kan man lösa problemen. Peter på företaget var mycket hjälpsam.
Då jag handlar från Kina dokumenterar jag ALLT och sparar.
Jag sparar all mailkonversation, jag fotograferar paketet på uthämtningsstället, jag fotograferar då jag öppnar paketet så innehållet syns, därför har jag dokumenten, kan jag föra min talan mot säljaren.
Allt tog nästan två månader, men nu är det bara att plåta !
Efter en lång , i modellflygutövarens tycke, bedrövlig väderperiod tycktes denna dag kunna utvecklas, så vi suktande termikflygare kunde kunde få en flygdag.
Jag tog med min ”Introduction”, eftersom det är en ytterst lätt 3-m elseglare.
Min nya FrSky Tandem 20X skulle invigas. I modellen satt en ”Archer” mottagare med telemetri.
Nu är det ju så, att ibland är tingen emot mig…
Då jag kom till mitt flygställe och efter att otåligt ha monterat, så testade jag…Motorn gick inte. Riva isär modellen och kolla. Aha, tänkte jag, det är trottelsladden från reglaget som lossat från mottagaren…Stoppade tillbaka sladden i mottagaren, skruvade på vingen och testade. Det enda propellern gjorde var ett sakta hackande.
Av med luckan och då såg jag, att en av sladdarna från motor till reglage lossat.
Aldrig får man vara glad eller ?
Tillbaka med sladden och nu funkade det, som det skulle.
Himmeln var vackert blå utan ett enda Cumulusmoln.
Alltså torrtermik, men med tanke på instrålning och ingen vind, var jag övertygad om, att att det var adiabatiskt i luften
Jo det var det, men min nya radio var tyst. Inte ett pip från telemetrin. Däremot såg jag på displayen varion och höjdmätaren. Den senare pinnade på bra uppåt.
Nåväl, jag fattade att det var något i min inställning av sändaren vad gäller telemetriljud , som var fel. Men jag beslöt, att det får jag fixa, då jag kommit hem.
Hade jag inte pip från variometern, så fick jag i alla fall höra intensivt kvitter från vårens budbärare, sånglärkan.
Runt mig hade jag ett tiotal lärkor, som spelade intensivt och hävdade revir inför häckningen. Vet du att spelande lärkor i regel håller ganska exakt 80 m höjd ?
Lärkornas spel är för mig evigt kopplat till flyg i min hjärna. När jag fullskalaflög, hörde vi lärkspelet över flygfältet.
Det lättar upp sinnet.
Jag hade startat kl 1000, så jag hade gott om tid.
1430 landade jag för dagen och kände mig otroligt nöjd.
Denna tid i luften kändes som obetalbar.
Hemkommen löste jag ljudproblemet med min sändare genom att googla på YouTube.
Så nu funkar allt.
En härlig dag och fin start på termikåret.
Jag plåtade med min lilla Mobius som vanligt och klippte stillbilder ur videon.
Inte superbilder utan bara mina ögonblick.
Lärkorna fotograferade jag på 100 m avstånd, då jag skulle fara hem.
Det är inte lätt att plåta lärkor fulla av flygglädje…
Jag tycker, man går runt som en orolig katt nu inne i värmen och inväntar lite behagligare väder.
Som modellflygare är jag väderberoende och jag har stenkoll på väderläget för att inte gå miste om eventuella flygmöjligheter.
Denna vinter och vårvinter har för oss boende vid Västkusten inneburit mycket regn och mycket ostliga vindar.
Inte så modellflygvänligt…
Allt styrt av jetströmmarnas läge över Atlanten. Jetströmmen, som lågtryckscentra följer under sin vandring från väster mot öster.
Inget vi kan påverka.
Så i stället för flygning har det blivit inre tjänst. Vilket innebär renovering av modeller och framför allt försök att hantera min nya radio, en FrSky Tandem 20 X.
Ingen enkelt sak att greppa. Men Youtube är en god hjälp och har räddat mig flera gånger.
Förr om åren hade vi förhärskande nordliga vindar vid Hovs Hallar, vilket möjliggjorde hangflygning under senvintern, nu blåser det mest ost…
Men, det kommer nordliga vindar i form av sjöbris, då solen står högre och värmer landet.
Jag ser fram emot OT-Skalatävlingen ”Stibners Memorial” i Skånes Fagerhult och jag hoppas många friflygare möter upp, så vi som är intresserade av friflyg får en bra start på friflygåret 2024 !
Sedan relativt lång tid har mitt väder inte inbjudit till modellflyg.
Antingen har det blåst för mycket eller för lite, eller så har det regnat. Med tilltagande ålder, har jag blivit aningen bekväm…
Dock, under min väderspaning såg jag, att yr.no lovat bra väder i måndags. Det var förutsagt ca 3 m/sek N-NV, vilket är perfekt för Hovs Hallar.
Min 3 m elseglare sågs över och vid rätt tid for jag iväg, medförande modell och min drönare.
Min avsikt var att först fara till stranden och ta lite bilder med min DJI.
Vi möttes av i stort vindstilla och solsken. Det var som en föraning om tidig vår.
Iväg med drönaren och gjorde det jag skulle.
Jag upphör aldrig att förvånas över detta lilla teknikpakets förmåga…exempelvis den mycket långa räckvidden vad gäller radion.
Fortfarande vindstilla och på Hovs Hallar var det nordostlig vind. Alltså föll alternativet hangflygning.
Nu klockan 12 började Cumulusen blomma och jag fick tanken att köra till mitt flygställe för termik.
Så iväg och framkommen möttes jag av 3/8 Cu och vindstilla. Lite jubel i sinnet och ut med min modell och montera. Jag var väldigt full av förväntan och var ohyggligt flygsugen.
Jag slog på min nya radio …men intet skedde på modellen.
Jag tänkte, jag har nog en urladdad acke, men det var inte så.
Besvikelsen hos mig var monumental, men det var bara att packa hop, fara hem, trots skyn var full av cumulusmoln. Vi vet alla, att termiken är vassast under tidig vår.
Hemkommen undersökte jag mina prylar och först satte jag dit en ny acke. Hjälpte inte. Rev ur mottagaren och märkte då, att Rx inte var bunden till modellen ?
Efter visst besvär band den och lättad tänkte jag, att nu är det fixat ! Problemet var, att trotteln funkade inte.
Jag kollade i ”Output” på sändardisplayen och då såg jag, att trotteln gjorde vad den skulle, men motorn stod stilla.
Motorn var kopplad till rätt ingång på Rx. Kanal 3 Tx och kanal 3 Rx.
Eftersom jag har en ny tx, som inte är den enklaste att programmera, blev det att lite planlöst felsöka. Det gjorde jag i en timma.
Så nu var det dags att byta motor…det hjälpte inte.
Sen bytte jag reglage och skapade en ny modell i minnet.
Jag band modellen till TX och…
…av någon anledning fungerade det precis, som det skulle…
Vad felet var ? Ingen aning…Jag hade väl gjort något fel.
Det hade jag. Jag hade valt fel modellminne och tagit ett minne, som jag hade tagit bort, så det hamnade i ”Raderatmappen”. Detta minne var galet programmerat vilket var orsaken till felfunktionen…
SÅ var det med den fina dagen , som slutade utan termikflyg.
Men allt ska ju inte var lätt eller ? Man blir visare av erfarenheten.
För att trösta mig gjorde jag ett litet bildspel med friflygande OT-modeller och det finns nedan.
Nu håller vi modet uppe och inväntar vår. I eftermiddag ska jag byta till sommardäck, så chansen att det blir snö kommer väl nu att vara överhängande ?
Jag tar chansen…
En åmynning någonstans.
Kattegatt låg helt blankt i solskenet.
Mitt ställe för termikflyg den 26 Februari 2024,
som bara blev en vändplats för mig.
Synd min modell fick stanna på marken……för konvektionen var kraftig i solskenet.
…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.
Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas, där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.
Det är nog därför, jag gärna går här…lite irrande och utan planering.
Har jag förmånen att bo vid havet, är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.
Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.
Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen, är jag övertygad om, att fler skulle komma för att få uppleva.
Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.
Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det, jag upplever mina stunder där.
Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.
Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla, för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också, att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !
Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.
När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet, ” Europa och tjuren”.
I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen ”Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.
Låter min koppling märklig och långsökt ?
Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?
Fantasin får jobba.
Triton
Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring, som vandrar upp och leker där.
Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.
Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…
En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet, då jag kom instövlande i hans revir…
Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.
En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.
Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd, under del av min promenad.
Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.
Alla strävar vi uppåt…
Konsten att slå knut på sig själv.
Ett offer för kanske fågelinfluensan…
Denna al har inverterat sinne för gravitationen.
En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.
Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?
Som vanligt utlovade kvällstidningarna ”kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet ”Storm”…
Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.
Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.
Alltså långt från utlovad dos.
Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.
Vinden var nordväst, varför vi hade den i ryggen.
Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.
Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.
Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…
Men jag tog lite bilder och en snutt film.
Vill du hänga med ?
Mustascher på havet
Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…
…någon av mina modeller.
Rolfs”Introduction”
Synd min modell fick stanna på marken……för konvektionen var kraftig i solskenet.
