Kategorier
Hangflyg modell

…ONSDAG, TORSDAG OCH FREDAG…

 

 

 

 

 

…blev också fina flygupplevelser.

 

 

 

 

DCIM110GOPRO

 

Vädret var helt perfekt för modellflygning de sista dagarna.

Missar inte jag i alla fall.

Inget pratande, utan flyg i verkligheten.

Här är tre dagar av mitt flygande med lite bilder av aktiviteter
och människor jag  mötte.

DCIM105GOPRO

Start Tönnersa 1.

DCIM105GOPRO

Start Tönnersa 2.

DCIM105GOPRO

Fokuserad

DCIM106GOPRO

Längst upp på Platån Hovs Hallar 1. Maj.

DCIM152GOPRO

Modellflyga = Glädjeyra !

 

DCIM108GOPRO

Spirit bankar på…

DCIM108GOPRO

…med några g,  eftersom vingarna har en viss krökning i svängen.

DSC07139

Det knoppas…

DSC07148

…hos äppelträden.

DCIM153GOPRO

Fördelen att flyga på en plats som är populär. det är att man
möter många trevliga människor.

 

Som ställer vettiga och intressanta frågor om hur…

DCIM109GOPRO

Alla bilder är tagna med en gopro.

 

DCIM155GOPRO

Ibland blir det stopp i en sån här vänlig buske…

DCIM112GOPRO

Tönnersa Strand

DCIM113GOPRO

Här är lättstartat…

DCIM153GOPRO

Depå

DCIM155GOPRO

Depå Platån HH

DCIM155GOPRO

Min fasta gopro som plåtar stillbilder

DCIM153GOPRO

En glad kvinna med sin hund

DCIM153GOPRO

Man blir på gott humör, då man träffar glada och positiva människor
i stället för grinig, förgrämd surkart.

DCIM114GOPRO

Det var fint väder både för paragliders och modelgliders…

 

 

DCIM157GOPRO

Skärmflyg 1

DCIM157GOPRO

Att skärmflyga här ger upplevelser för alla sinnen.

DCIM158GOPRO

Mellan himmel och hav…

Kategorier
Hangflyg modell

TVÅ BRA DAGAR FÖR SEGELFLYG.

 

 

 

Måndag och tisdag gav utdelning.

 

 

 

 

 

DCIM105GOPRO

 

 

 

 

 

Måndagen bjöd på solsken, nästan ingen vind och det innebar
man kunde räkna med termikflygning.

Så jag åkte en bit söderöver med Avan och fick ett par timmar i
luften utan större ansträngning.

Tisdagen hade vi västlig vind med en anings dragning mot nord.

Så efter att ha bunkrat ett lass böcker på Erikshjälpen körde jag ner
till Tönnersa för lite hangflyg.

Monterade min Spirit och tog med det jag behövde för att flyga
ner till hangkanten.

En fast kamera hade jag i ett kort stativ som tog stillbilder
längs kanten och en kamera hade jag i nosen för stillbilder
på min modell.

Tyvärr, ombordkamerans acke var inte fulladdad, så det blev inte
de bilderna,  jag ville ha.

Jag klippte bilder ur en video, vilket, trots allt,  ger ett hyfsat resultat.

Inget folk på stranden mer än människor som rastade sina lösa hundar.
Det är inte tillåtet att ha hundar lösa i naturvårdsområdet.

Dessutom är det så,  att när hundarna skiter på stranden, så ska ägarna
ta upp efter hundarna. En del gör det, men tro inte de slänger skitpåsen
i tunnorna….de slänger påsarna vid sidan av stigen.

I dag fotograferade jag en skitpåseslängare på bar gärning.

Han ska få äta upp…vad han gjort, var så säker.

Det blev en mycket fin flygning i dag på hanget. Vinden var perfekt i
styrka och den var laminär. Min start var 1245 och när jag landade,
såg jag till min överraskning,  att klockan var 1525 !

Det är det jag säger: Tiden går fort, då man har roligt !

Här kommer bilder med och utan kommentarer.

 

DSC06794Min HyperAva med sin monterade gopro riktad åt vänster.

DSC06798

Här flyger jag.

DCIM105GOPRO

Start Tönnersa Strand och jag är full av flygförväntan…

DCIM105GOPRO

Ser ut att gå bra…

DCIM105GOPRO

Det gäller att se upp…och hålla in näsan.

GOPR7338-006

Så här ser det ut från ombordkameran.

DCIM106GOPRO

Min trogna Spirit, som varit med om mycket, de tre åren jag haft den.

DCIM106GOPRO

En kamera i nosen påverkar inte modellen på avgörande sätt.

DCIM106GOPRO

En liten paus vid termikflygandet vid Haga.

DCIM107GOPRO

Min Hyperava, på det 6. året nu. Är precis så vältrimmad
som en Ava nånsin kan bli, skulle jag tro !

DCIM107GOPRO

Hagastart.

DCIM107GOPRO

Spiriten susar förbi. Modellen är närmare kameran, än vad det tycks på bilden !.

DCIM107GOPRO

Spirit Elite. Jag rekommenderar denna modell varmt både till den erfarne och mindre erfarna.

Minns jag rätt så säljer Thomas hos HAB modellen.

DCIM108GOPRO

Alla modellflygare utför i regel nån sorts dans, när de ska landa, där begreppet fara finns med eller ?

 

DCIM109GOPRO

Spiriten…lite sliten…milt sagt. De som har de finaste modellerna, det är de som aldrig flyger…

 

DCIM109GOPRO

Man kommer sin modell nära vid Tönnersa.

DCIM109GOPRO

Klaffen på Spiriten är mycket effektiv.

DCIM110GOPRO

Roligt att ha en kamera, som tar 4 bilder i sekunden. Jag menar för att dokumentera den egna flygningen.

DCIM111GOPRO

Landning på stranden med full klaff

DCIM111GOPRO

 

DCIM111GOPRO

Ett utmärkt hang. Både för modeller och skärmflygning.

DCIM111GOPRO

Här få ni en uppfattning om hanget jämfört med en 2-m modell.

 

 

DCIM111GOPRO

Klart man visar, vilken klubb man stolt tillhör !

 

 

GOPR7338-004

Här syns han i alla fall.

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

2 M/SEK NORDNORDVÄST OCH AVTAGANDE…

 

 

 

 

 

…var vinden på Hovs Hallar i måndags.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Vid en tripp i ett annat än modellflygärende söderut,
passade jag på under hemvägen att kolla läget på HH.

Min Spirit låg i bilen, så jag lastade ur och besteg Platån,
med det som behövs för modellhangflyg av enkelt slag.

Väderläget var solsken,  2 sekundmeter vind lite snett,
men vetande
att även en sådan svag vind under normala
förhållanden
genererar bra lyft här, plockade jag ihop modellen,
startade
radio och kamera och iväg.

Mycket turbulent vid kanten och då jag gnetat mig upp 50 meter,
vilket var besvärligt, då jag flög s a k t a, märkte jag att hanget
var mycket termiskt.

Vinden var alltså allt annat än laminär upp till ca 100 m över kanten.

Men sedan…var det,  som att flyga i grädde. Den laminära varmare
vinden flöt ovanpå den kalla luften och gav  ett mycket fint och stabilt lyft.

Jag slog troligtvis mitt eget höjdrekord på hanget under denna
flygningen.

Jag har flugit här regelbundet sen 1972, så jag har varit högt förut..
Hur högt ?  Säger jag inte så riskerar ingen magknip.

Efter en timma i luften åter ner på marken, jag  kollade  av kameran,
vilket
innebär att jag byter batteri, så den blir fit for fight igen.
Samt lite vatten för piloten.

Inför nästa start monterade jag en kamera framför modellen på
en hållare för att få en lite förändrad fotovinkel.

Tack för din idé Crazy Horst !

Länk: https://vimeo.com/user6527917/videos

Vinden tycktes ha minskat, men jag tänkte, det går säkert…

Vilket jag efter utkastet genast märkte, att det inte gjorde,
då min Spirit flög som en
kraftigt berusad kråka.

Alltså överstegrad, sakta vinglande fram just i höjd med
eller lite under hangkanten.

Det gällde nu,  att så fort som möjligt  få in den ganska spröda balsamodellen över
fast mark igen och minimera risken för skador.

Om du som flygare tappar din modell under kanten är det av uppenbara
skäl problematiskt. Att inte se modellen utan försöka landa på känn,
det är inget önskeläge. Flyger man en modell som är relativt
spröd och känslig i stenig terräng dessutom, då kan det bli kris och kras.

Jag har lyckats, men också misslyckats med det, då jag efteråt
fått ägna mig åt livsfarlig akrobatik på klippväggen för att
bärga resterna av en smälld modell.

Min värsta upplevelse av detta var , när jag skulle bärga min ASW,
som landat 15 m från toppen av den 70 m höga vertikala klippväggen.

I dag hade jag inte gjort om det.

Det som gjorde det extra spännande var att en berguv for ut från en
spricka i berget och höll på att skrämma livet ur mig.

Men jag fick tag i modellen. Den var hel och det är så med
med mig, att jag skulle aldrig få ro i sinnet med en ASW
liggande på hangkanten på Hovs Hallar övergiven.

Jag lyckades med ett nödrop krypa in över kanten och då
modellen var lågt, tappade jag ögonkontakt med den för någon
sekund, varför jag helt enkelt fick hoppas på försynen, som
kanske skulle se till,  modellen kom ner hel…

Till höger dök min Spirit upp, rätt på vingarna med kurs mot
ett litet träd. Omedelbart följt av ljudet som uppstår då en
balsamodell lite hastigt landar i grenverket.

Jag vågade inte styra,  utan lät den glida kontrollerat, eller
någotsånär
kontrollerat rakt fram.

Spiriten satt glatt inkörd i trädkronan på det låga trädet
och vid framkomsten såg jag,  att den nog klarat sig utan skador.

Sinnet ljusnade på mig och Operation Nedplockning påbörjades.

Jo, jag nådde modellen, men problemet var att kameran och dess
hållare hade kommit i beknip mellan grenarna.

Med lite måttligt våld, stående i en tjock matta av enbuskegrenar,
lyckades jag få loss modellen, men då jag drog ner den, snäppte
kameran av och jag hade inte uppsikt, var den for iväg…

Nåväl, en kamera, en Mobius, kan väl inte vara svår att hitta,
fastslog jag efter att ha tagit hand om modellen.

Trodde jag. Om du frågat mig efter 20 minuters svettigt letande
hade svaret inte blivit positivt.

Men genom att systematiskt dissekera de hoptovade enegrenarna
som låg som ett 40 cm tjockt ihoptovat täcke på marken, 
hittade
jag kameran.

Kändes bra.

Jag fick sekvensen på video, när jag trädlandade. Tyvärr hade jag fått
något som smutsat linsen, troligtvis lite olja/fett, varför bilden inte är
100 %.

Men som en illustration på en hangflygares strävan att få flyga,
räcker det.

Lite andra stillbilder som vanligt.

DSC06311

I skyn bildade K-strimmorna nästan ett spindevävsliknande mönster.

DSC06318

Det vanliga som jag har liggande i bilen, om utifall att…

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BARA GLIDA FRAM OCH NJUTA AV ÖGONBLICKEN…

 

 

 

…sådan var söndagen vid Segeltorp.

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

Vi hade en väldig gynnsam väderprognos från yr.no.
De lovade nord till nordväst i 4 dagar.

Söndagen var prognosen NNV 3-5 m/sek, vilket fick
mig att åter köra till hanget.

Det blev en avslappad flygning i fint lyft utan turbulens.

Mycket människor passerade min plats där jag stod
och satt och flög.

Jag finner det belönande att berätta,  om hur det fungerar
och försöker göra alla som stannar och pratar till hangflygare…

Min modell tog mycket bilder och medföljande fotograf likaså.

Jag redovisar lite pics och en liten video,  som är tagen med
en ombordkamera.

Det ger en aning om,  hur min söndag var vid Segeltorp.

Efter flygning och ett besök hos bekanta var jag hemma
kl 1900 mycket nöjd och full med frisk luft och upplevelser.

DCIM101GOPRO

Första starten just efter utkast vid Segeltorp.

DCIM129GOPRO

Ni ser att havet ligger platt. Inga vågor som bryter,
vilket säger mig att vinden inte överstiger 5 m/sek.

DCIM101GOPRO

Men, lyftet var bra och här kommer några bilder med och kommentarer.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Flyga vid detta hanget ger en fördel och det är
att man får modellen nära sig...

DCIM101GOPRO

…men ska jag välja hang föredrar jag platån av olika skäl.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Den sena eftermiddagssolen får de väl utnyttjade vingarna på min Spirit att skimra.

DCIM101GOPRO

DCIM102GOPRO

Med lite högre lastfaktor ser man, hur vingarna böjer sig.

DCIM102GOPRO

Spirit med kamera i nosen….som vanligt.

DCIM102GOPRO

Vinden har ökat lite grand, så man kunde flyga lite friare.

DCIM102GOPRO

På väg att landa på den plats, där det är mest öppet.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

                                          Hanget är ca 20-30 m högt och det bär långt ut och högt om förhållandena är de rätta.

DCIM103GOPRO

Ser ni min modell som en prick. Det är så långt ut det bär.

DCIM103GOPRO

Hangflygning Segeltorp

DCIM105GOPRO

På väg till starten igen

DCIM105GOPRO

Man tar det långa benet före det korta, för man är ju flygsugen igen…

DCIM130GOPRO

…och ligga rätt på vingarna…

DCIM130GOPRO

…för att just före touchdown dra in klaffen för att spara klaffservot
om klaffen träffar marken.

IMG_0006Min plats där jag flyger.

Här behöver jag ingen stol, för just till höger om min startplats
finns en fin bänk att sitta på.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR LÖRDAG

 

 

 

 

Det borde blivit bra, men jag…

…jag valde fel flygställe.

Jag var nere vid HH  och var beredd att starta 0930.

Det var lovat nordlig vind, men när jag knatat upp från parkeringen
till Platån, visade sig vinden vara nordväst ca 2 m/sek…

Så egentligen borde jag gått ner till Segeltorpshanget, där jag visste
vinden låg rakt på.

Vår vindmätare sa 5-6 m/sek rakt på Segeltorp.

Men jag tänkte som så, att är jag här, så provar jag.

Först märkte jag, att kanten var mycket turbulent. Det var
ett resultat av den sneda vinden. Vidare var vinden svag och
lyftet genuint dåligt.

Det är inte avkopplande att flyga marginellt med klaff, eftersom
klaffen gör att du balanserar din modell på en smal lina.
Efter att ha verkligen flugit med min blygsamma erfarenhet och
eventuella skicklighet efter 42 år med modeller på Hovs Hallar,beslöt jag,
eller rättare sagt, var jag tvungen att landa.

Jag vet,  att de som verkligen är experter säger, det är lätt att landa
på Hovs Hallar…

Men för oss som inte är det, är varje landning under besvärliga
förhållanden en utmaning.

Senare tog sig vinden och jag gick ner till mina skärmflygkompisar
och satt och var avundsjuk på deras flygande vid Segeltorp.

Hoppas min avundsjuka går över, när jag fått nya skärmgrejor !

Förutom skärmar, modeller fanns det också hängglidare som flög.

Mycket människor som utnyttjade det fina vädret och njöt
och promenerade i naturen.

Klockan 1630 embarkerade jag min bil, for hem och kollade min
Spirit,  så den skulle vara fit for fight för eventuell flygning på söndagen.
Jag hade märkt en glappkontakt på mitt ena klaffservo.
Det var en lödning som lossnat, så det var snabbt fixat.

Här kommer lite bilder

Häng med !

GOPR5406

Uppackning och förberedelser för lite flygning.

                                För bästa kvalitet klicka på “HD” ner till höger på videofönstret.

 

DSC05933

Jag gick ner till Segeltorp och där förberedde skärmflygarna sin start.

DSC05967

Förste man stapplar…fram mot kanten.

DSC05974

                               …och den andre har just dragit upp sin skärm. Vinden nu 5-7 m/sek relativt rakt på.

DSC06010

Skärmen flyger och alstrar lyftkraft, så piloten rör sig på lätta fötter
både bildligt och bokstavligt.

DSC06021

Ställningen på kroppen är ett resultat av viljan och gå framåt,
genom att få kroppens tyngdpunkt
i riktning mot hangkanten.

DSC06022

Start

DSC06030

Just över kanten

DSC06060

Man har en anordning som man sätta fötterna i för bekvämlighetens skull.
I knävecken kan ni se speedpedalen, vilket är en anordning, som
minskar anfallsvinkeln på skärmen, så den flyger fortare.

DSC06070

Vad allt handlar om…flyg

DSC06075

Hanget vid Segeltorp

SONY DSC

Klart man är glad om man får uppleva !

DSC06130

En flygare och det som ger energin att flyga med en skärm

DSC06136

Flygning…det är livet !

SONY DSC

Tror ni denna pilot längtar efter hemmets stol eller dvalan framför en tv …

DSC06263

…nä, han föredrar nog den verklighet som ger mest…

SONY DSC

…flygning som han kontrollerar,
med sina bromshandtag och sin förflyttning av vikten i selen.

SONY DSC

Till slut minskade vinden och även den mest idoga skärmflygare inser, 

att man kan inte  göra som Ikarus…

Kategorier
Hangflyg modell

ATT ALDRIG GE SIG…

 

 

 

 

…om modellen sjunger på sista versen.

 

 

 

 

 

Som jag skrev tidigare om  min Spirit Elite nummer 1.
var den väldigt sliten och skulle behöva en uppryckning

ur sin dekadens.

Modellen har ju givit mig så fina upplevelser, tack vare dess
goda flygegenskaper, att man som pilot naturligtvis har fäst
sig vid den särskilt.

Det är inte världens bästa segelmodell i 2-m klassen, men samman-
taget har den väldigt goda egenskaper.

Både för termikflyg och hangflyg. Att den är försedd med stora
klaffar, underlättar vid flygning i dåligt lyft och för att kunna landa,
där man vill.

Finns det nåt, som inte är bra ? Ja, det är ju en balsamodell, vilket
gör, att den är spröd. Balsan i byggsatsen var mycket lätt, med tanke
på att den är avsedd för 2-metersklassen i termik.

Men hanterar man modellen mycket, blir det lätt skador i balsan.

Vingfastsättningen är ett svagt kapitel och där ska man förstärka
kroppsidorna på insidan med 1 mm ply eller kolfiber.

Min Spirit har gått sönder här ett flertal gånger vid hafsiga
landningar.

Kroppen har lång momentarm, vilket gör,  att det aldrig är
problem med tyngdpunkten. Bly ska aldrig behövas, då
acken kan flyttas, så cg finns, där du vill ha den.

Den långa momentarmen gör att kroppen framför vingen
är utsatt för brott vid usla landningar.

Det finns ju en naturlig brottanvisning där.

Hursomhelst så var min Spirit lite sunkig, milt uttryckt.

Eftersom jag har en nybyggd till, tänkte jag, att jag ställer undan
den gamla och flyger med den nya.

Det varade inte länge, bara till kvällen,  sen tog jag fram trotjänaren
och kollade, vad
som borde göras.

Min avsikt var att få ihop den, så allt funkade 100 %.

Kroppen var spräckt vid vingfastsättningen på båda sidorna.
Det var enkelt att få ihop med lite CA och balsabitar.

Huvens fastsättning var skadad och det  fixade jag med lite pilleri.

Vingen hade en skada vid fastsättningen i kroppen och mitt klaffservo
hade en söndrig växellåda.

Vingens fäste fixade jag med Biltemas epoxielim och lite slipning.

Det var värre med servot. Det satt i sin hållare mot balsan på
översidan av vingen, varför jag var tvungen att skära bort en del
av klädselbalsan för att får bort servot.
Sen laskade jag i nytt 1.5 mm flak på ovansidan av vingen.

Jag bytade servona i båda vingarna, för deras växellådor var
utsatta vid landningarna
genom den djupt fällda klaffen,
som kunde ta i marken.

Jag bytte servona mot  Hitechs skevroderservo med metalllåda.

Naturligtvis slipade, lackade och klädde jag om med en bit
Oralight,  som jag hade över.

Jag tog god  tid på mig att justera in utslagen på klaffen, så de blev
likadana på båda vingarna.

Allt avslutades för kroppens del med ett par våtslipningar,
grundmålningar och sprayning med fin akrylatfärg.

Kroppen blev som ny.

Sen ville jag ju flyga, men det fick anstå till i dag fredag.

Väderläget var på förmiddagen molnigt, disigt och ca 8 grader C.

När jag fått in grejorna i bilen, såg jag det började duggregna,
men jag var så sugen, att inget kunde hejda min planerade
provflygning…

Jag körde till Tönnersa Strand, eftersom vinden var västlig.

Efter jag anlänt till parkeringen,  gick jag  till stranden och kollade
vinden.

Det var ju inte, så man blåste bort…Västlig vind ca 1.5 – 2.0  m/sek.

Min erfarenhet säger,  att detta är ett gränsfall om jag ska  kunna flyga.
Eftersom jag nu hade kört hit,   monterade jag och tog med min modell och
packning ner till kanten.

Där tvekade jag en kort stund, men slog på modell och kameran
som sitter i nosen och startade.

Jo, det gick att flyta på kanten…precis… om jag drog klaff.

Efter hand som jag flög,  ökade vinden ,till jag tror ca 3 m, därför
det gick bra att flyta utan klaff, men det var just precis.

Jag tycker det är lite veset att flyga nästan under marginalen med
klaff och hög nos.

Man har ingen marginal,  om det uppstår en situation. Till exempel om
modellen skulle vika sig.

Modellen flög lika bra som nånsin, kanske en aning baktung, då den
var mycket känsligare på höjdrodret.

Så  10 gram bly i nosen fixar detta lilla problem.
Jag vill ha mina hangmodeller i alla fall inte baktunga utan i
stort neutrala. Mina termikmodeller trimmar jag något
baktunga, för de ska indikera termik bättre.

Efter 50 minuter i duggregnet konstaterade jag, att jag var
nöjd med mitt flygande och gjorde en riktig smörig landning
på den platta fina stranden.

Hämtning av modell och demontering för att sen fara hem
till andra uppdrag, jag hade i dag.

Så har man en modell, som är skadad, så är det lättare och
snabbare att laga den, än att sätta sig och bygga nytt.

Men det är klart, man kan ju inte lappa och laga hur
länge som helst, eller kan man ?

Förresten, jag tror jag ska bygga en 3-m vinge med en moderna profil.
Till exempel en Rg 14 och vingen försedd med klaff.

Det tror jag hade blivit bra…och så haft en bättre vingfastsättning
som skonar kroppen. Alltså ett vingstål modell Gaupner och vinghalvorna
fästa i fram- och bakkant med M4 polyamidskruvar.

 

DSC05691

Här ligger min mycket flugna Spirit innan testflygningen.

DSC05694

Vingarna sitter med två hårdträpinnar framtill, en balk mellan vingarna och
två  M5 polyamidskruvar där bak.

Det är ingen bra lösning, för vid en hårdare landning är sannolikheten stor,
att stypinnarna ryker av och kroppen skadas
då vingarna vill fortsätta framåt.

DSC05698

Så där, nu är det klart att knalla ner till kanten !

DSC05701

Jag träffade på två damer med sina lösa ouppfostrade hundar i Naturreservatet,
När jag påpekade, att man inte får ha hundar lösa, fick jag en fnysning till svar…

 

GOPR6614-018

När man ska landa, ska man flyga så länge det går…

GOPR6614-019

..för att trycka ner sin modell, det ser bedrövligt ut…

GOPR6614-020

Där ligger min modell stilla efter en fin landning.

DSC05704

Ni kan se spåren efter kroppen i marken.

DSC05707

 

 

DSC05714

 

 

DSC05723

Spirit

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ANTAGLIGEN HALMSTADS MEST LÄTTFOTOGRAFERADE VRÅK

 

 

 

Den sitter dagligen

ute vid Oceanhamnen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk.
Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare.
Tack för du läser min blogg !
Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar
en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…

För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen
dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.

Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.

Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket,
talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat

fågeln och de sa: Fjällvråk.

Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.

Alltså, vad som säger,  att detta är en ….vråk därför att…

På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.

fjällvråk

Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.

Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?

SONY DSC                                                                                         Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.

 

 

Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.

Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge
hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…

Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk
? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.

De är pålitliga,  för de verka alltid vilja ställa upp på foto…

Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken,
sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.

Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.

 

 

SONY DSC

 Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg

 

 

SONY DSC

Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…

SONY DSC

Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…

SONY DSC

Skarpögd som få…men inte skygg direkt.

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC

Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna

SONY DSCNu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…

SONY DSC

“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.

 

Ofta sedd…tornfalken.

Ett styck fjällvråk

Snapshot

Inte lätt plåta en svala…

Sävsparven vänder ryggen mot fotografen.

Kärrhök och silhuetten av en tornfalk.

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Hangflyg modell

JAG FLÖG HANG VID SEGELTORP I DAG…

 

 

 

 

 

…var flög du nånstans i det fina vädret ?

 

 

 

 

P1080724

             Jag tycker det är något rofullt över betande kor…

En sådan fin flygdag som idag fredag, den får man
som modellflygare
inte låta passera outnyttjad.

Först tänkte jag flyga termik med en Ava, men jag
såg vinden drog 
mot nord från väst, så kanske,
kanske, det kunde bli flygbart vid Hovs Hallar…

Vid 1100-tiden stannade jag bilen vid parkeringen
och gick ner till platsen,
där vi flyger vid det låga.
Det är en promenad på ca 1000 m, alltså 2000m

fram och tillbaka.

Vid koll av vinden nere vid hanget visade det sig,
att det låg nästan rakt på.

Det var en liten liten  dragning mot väst, men
det störde inte.

Alltså promenad till parkeringen, hämtning av
modell och radio och annat
som krävs för
flygningen.

Nedkommen till hanget, monterade jag och satte
min GoPro på nosen
på kärran.

Sen var det bara att starta. Det blåste ju ca 3 m/sek
vilket gav ett stadigt och
bra lyft. Man behövde
inte ligga och gneta med klaff.

Mycket turister var där och ett stort gäng holländare
blev riktigt imponerade

av begreppet radiostyrt modellflyg utan motor…
De tog massor med bilder
och jag fick försöka besvara
alla deras frågor. Det gäller att göra propaganda
för
hobbyn.

Landade gjorde jag på gräset,  som ni ser på videon.

Det fanns en sten där jag landade, Den gjorde så ena
vingbulten knäcktes.
Hade jag haft en M5 härdad Unbrako, då hade
vingfastsättningen gått.

Nu behövde jag bara byta plastbulten.

Tröttar jag er med bilderna ?? Eller filmerna ?

Japp, så är det.

Jag har ju inte flugit på andra ställen så det blir,
som jag redovisar.

Men  det kommer att dyka upp annat intressant
på min blogg,

så håll ut !

DCIM124GOPRO

I dessa buskarna hittade jag en vinge för 3 år sen, som tappades cirka 1978……..

DCIM124GOPRO

Landningssekvens 3.

DCIM124GOPRO

Landningssekvens 4.

DCIM124GOPRO

Klart !

P1080740

Min välflygande Spirit Elite.

 

 

Kategorier
RC-Utrustning

HAB ELECTRONIC AB

 

 

 

 

 

…heter en känd firma som sysslar med radiostyrt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993 enligt PRV:s papper startade Tomas firman i Ljungby.
Så han firar i år 20-årsjubileum och
jag kan bara buga mig
för hans insats.

Företaget startades från början av Arne Nohlberg i Skövde
och namnet HAB kommer från Arnes
av Post och Telestyrelsen
tilldelade amatörradiolicens SM6HAB. Namnet var väl
inarbetat och det
fanns ingen anledning för Tomas att
förändra det.

HAB Electronic AB omsätter enligt Patent och
Registreringsverkets handlingar 7-8 miljoner innevarande år.

Personligen har jag handlat hos honom sen firman öppnade
vid Berghem tror jag det heter.

Att vi har en lokal handlare som kan serva våra behov är
värdefullt.
Visst, realiteten är att det mesta är
billigare i Kina,
men service och tillgänglighet är bättre, då firman
finns i Småland.
Det är jo oxå lättare
att prata svenska än mandarin…
tycker jag i alla fall.

Då jag kom i kontakt med HAB och Tomas,  fick jag
uppfattningen,  att han var mån om att kunna lösa

eventuella problem. Alltså att man fick hjälp och inte det
vanliga svaret: Vi ska se vad vi kan göra…..

För ett par år sen flyttade  Tomas sitt företag till
nybyggda lokaler och till ett nybyggt hus för sig och sin

familj i utkanten av Ljungby vid Sadelvägen tror jag
det heter.
Med på flytten var hans förtrogne Amir.

Efter hand har hans kunskap och sortiment breddats
och fördjupats och han har genom sina goda

kontakter med  Tjeckien haft goda möjligheter att få hem
hard- to- get- items.

I tisdags besökte jag HAB för att inköpa ett par prylar och
då tog jag några bilder. Jag glömde fotografera

de numeriskt styrda maskinerna och varulagret han
har i källaren, men jag tror,  bilderna ger en bild av det hela.

Jag undrar hur många timmar i veckan Tomas och Amir
svarar på frågor via telefonen ???

Här hittar du deras hemsida:

http://www.hab.se/

 

Tomas plats där han tillbringa en stor del av dagen sysselsatt med telefon och dator.

Amir, en mycket duktig modellflygare och en modellflygare med mycket tekniska kunskaper.

Här är serviceverkstaden.

Utrymmet är synnerligen välfyllt med för modellbygge väsentligheter.

Här pågår alltid projekt som synes.

Mycket rör ju ackar, kontaktdon och sladdar.

Behöver ni servon ?

…eller LiPo, eller andra ackar ?

Förbränningsmotorer mister mer och mer av sin marknadsandel till fördel för elen.

Mer servon…

Tillbehör, småplock. Behöver du nåt ? Det finns nog här !

Radioapparater

Här har pojkarna gjort det nästintill omöjliga, man har landat i taket…

HAB:s stora multicopter.

Att det handlar om flyg syns även på kontoret. Alltid nåt som ska eller har testats.

Precis som i min verkstad: Ett ordnat kaos…

Kolfiber. Tänk om man för 25 år sen pratat om kolfiber, kevlar i modellflygarkretsar……

Här har vi HAB Electronic AB i sitt nya hus. Lite alpstuk på det eller ?

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS ÅRLIGA HANGLÄGER YSTAD 2012

 

har ju traditionsenligt gått av stapeln.

 

För 7 året i rad drog segelflygintresserade till Ystad för att deltaga i Ålleberg
Modellflygklubbs årliga hangmeeting.  Tyvärr kunde jag inte själv deltaga,
på grund av ett skadat öga. Det grämer mig djupt att jag inte kunde åka, men
nästa år då är jag med igen !

Så bilderna jag visar är tagna av medemmarna i klubben och informationen
kommer från ordföranden i vår klubb Rolf Maier.

Som alltid när man åker och flyger hang är man beroende av vindarna.
eftersom det är de som är motorn för oss. Vi har nu i vår haft ett något
blockerat väderläge med envisa ostliga vindar. Bästa vinden för flyg på
Hammars Backar är sydväst. Nu är hanget vid Hammar så uppbyggt att
man kan flyga även på nordostlig vind vid baksidan. Sydsydostlig vind
fixar sig på Löderupshanget och ostlig vind, då blir det till att köra till
Ravlunda. Enligt lagen om allts djevflighet så var det ju skjutnar hela
veckan på Ravlunda, så det blev att flyga vid Kivik. Ja just det, där marknaden hålls.

Som förutseende modellflygare hade man ju fyllt sina bilar med olika
typer av modeller så man var välutrustad för alla omständigheter.
Det betyder elseglare och elkärror medfördes.

3 fina dagar med mycket flyg blev det. Hangflyg på olika ställen och elflyg.
Som vanligt ett bra kamratskap och positiva upplevelser och inga besvikna
miner, utan alla var nöjda med trippen. Nästa år ses vi igen !

Här kommer bilder, som oxå finns på hemsidan till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

Det finns också en liten video på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=cwc7D6bOUrM

Välpackad bil 1.

Välpackad bil 2.

Välpackad bil 3.

Uppackning i Kivik

En Blue Phoenix erövrar skyarna.

Blue Phoenix, kanske det bästa nybörjarplanet….med utomordentligt fina egenskaper.

Conny visar en smörig landning

 Oldtimerförsamling på Hammar

 Harraka Pik och Opels raketplan

 Man kunde även för 80 år sen.

 Mäster Rolf förbereder en av sina 16 medförda modeller.

 Roffe glad….

 Rolf Maier, ordföranden i vår klubb med sin elkärra som klockades för  269 km/timman.

 En av Sveriges mest erfarna och skickligaste segelflygare, Rolf-Erik från Herrljungamaffian.

 Rolf-Erik med sin Sharon Pro. Detta är ett av de bästa plan, man kan flyga.

 Några av gänget på Kivik.

 SJöflyg i Östersjön. Man får utnyttja möjligheterna till flyg till fullo….

Connys PIK 7 startar.

 Modell full med telemetri. Uppkoppling via satellitlänk …..

 

 Kritiska blickar vi Kivik.

 Uppackning igen.

 Kiviksflygning

 Nytt och gammalt.

 En DLG:s fighting face.

 Baksidan av hanget.

En DLG färdig för start. Modellen hålls i vingspetsen där det finns ett kolfiberöra att hålla i. Med en rotationsstart kan man nå 75 m höjd.

Friskt kopplat är hälften brunnet …..!

En ovanlig modell och en expressiv bild på piloten !

En FOX med elmotor.  Här är en video:

Ännu en start med en FOX, som är en aerobatisk kärra därav den relativt ringa spännvidden. Vilket gör flygplanet mera agilt.

Ålleberg Modellflygklub – Kompisgänget !

Wings over Hammar

Flyg på nordosthanget

Hammar vid skymningen. Vacker plats.

Piloter och modeller…..

Conny startar

Montering av PIK7

Herrljungagruppen.

Allt behöver inte vara stort, tungt och snabbt. Små lätta modeller funkar utmärkt och fyller sin nisch.

Hårda grabbar åker båge från Västergötland till Ystad.

Sista bilden.

 

 

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

GAMLA MODELLMOTORER

 

 

 

 

Fanns det egentligen eller ?

 

 

 

Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.

Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.

Läser man i dokumenten,  konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.

De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.

Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.

Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift,  som krävdes och man förstod
rent praktiskt,  hur motorn skulle byggas,  för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.

Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.

Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor,  som fungerade utan tändstift.

Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.

Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.

Jag vet,  att en av mina modellflygkompisar,  Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.

De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.

Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat,  bibehölls glöden katalytiskt.

Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.

Här kommer lite bilder,  jag samlat ihop.

Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som  har tryckts  för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.

Här kommer bilder med lite förklaringar:

Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.

Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.

Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till  de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.

Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.

Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.

Hur tändsystemet är uppbyggt.

Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.

Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.

 

Denna motor “Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.

En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !

Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.

Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.

Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Naturbilder

DIE LANGE REISE ZWISCHEN FREIBOURG IN DER SCHWEIZ UND HALMSTAD…

 

 

 

 

 

Mit Luftballons

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hade gjorts, när jag fann  4 friflygande luftballonger från
detta sjukhus.

Länk till sjukhuset: http://www.fr.ch/hfr/de/pub/dashfr.htm

Man hade i Fribourg, Schweiz,  haft en tillställning,
som hade sitt
fokus på på invigningen av en ny radiologisk
avdelning.

Sjukhuset är en mycket välrenommerad  institution,
som finns i Tyskland,
Österrike och Schweiz.

Jag fann ju dessa ballonger i början av december på
stranden i Tönnersa.

Ballongerna var nästan tomma på gas, vilket säger mig,
att de legat ganska
länge på plats. Mest troligt är,
att de landat i havet och sen med vindens
hjälp
blåst upp på stranden.

Ballongerna släpptes i november från Freiburg i
Schweiz  och tiden för
att flyga till Sverige 1400 km
fågelvägen och mera troligt 2200 km verklig

färdväg,  torde med de vindar som rådde vid tidpunkten
för släppandet,  
ha tagit ca 36 timmar.

Ganska fantastiskt att man kan få fram ett budskap
med så enkla medel så långt !

Jag skickade ett E-mail till sjukhuset, där mitt meddelande
mottogs
med stor glädje. Jag fick ett mycket snällt
tackbrev och händelsen
ligger på deras hemsida ovan
och dessutom kommer ett reportage i
den lokala
tidningen om händelsen.

Roligt.

Här kan du läsa om ballongerna.

Det stället där man släppte ballongerna.

Här är en karta så ni kan se resan ballongerna gjorde:

   Die Reise insgesamt etwa 2000 km .
VogelFlug ca 1400 km !  

       Hier wurden die Ballons gefunden

          Die Mündung der Fluss Lagan in der Bucht von Laholm.

                                                                           Die Dühnen von Tönnersa.                                                          

Die Wellen rollen den Fluss aufwärts  nach einem schweren Sturm .

                                                                                                                            Nach dem Sturm und das Meer ist  ruhiger geworden.

                                                                                                    Die Sonne gerade aufgestiegen und gibt unser Natur eine gelbe Farbeton.

                                                                                                                          Die langreisenden Ballongs,  von Fribourg geflogen..
                                                                                                                 Ja, so sieht es aus….nach etwa 2000 km Fahrt in der Luft und auf´s Meer.

 

                                                               

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde 
som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Old Timer flyg

JUBILEUMSTÄVLINGEN WAKEFIELD 60 ÅR

 

 3 juli 2011  Rinkaby

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna tävling flögs med Wakefieldmodeller av högsta kvalitet och egenskaper.
Modellerna var konstruerade för mer än 60 år sen !

Men flygegenskaperna var trots det, eller kanske tack vare det , fantastiska.
Ni som aldrig varit på en friflygtävling, åk och titta. Speciellt om det är en OT-tävling.
Det vill säga,  man flyger med modeller konstruerade för 60-80 år sen.

Denna jubileumstävling var speciell, då den pilot som vann VM i Wakefield 1951,
Sune Stark besökte evenemanget. Sune, 93 år ung och still flying strong invigde
tävlingen med några väl valda ord, som han fick livliga applåder för.

Tänk efter käre läsare…..93 år och aktiv modellflygare med friflygmodeller !!
Där har vi andra något att se upp till.

Rinkabyfältet är ett de få ställena,  där man kan hålla friflygtävlingar,  då dessa
ställer krav på ytornas storlek.

Väderleksutsikterna var inte helt ok, vilket bromsade en del från att komma,
men vi fick utmärkt väder med bra termik. Deltagande var piloter från nordiska
länder och piloter från Italien.

Eftersom vädret var gynnsamt , var det många som flög maxtiden 150 sekunder,
eller 2.5 minut. På denna tid kan en modell flytta sig en avsevärd sträcka och kan
vara svår att hinna efter landning. Flera har pejlsändare ombord och kan hitta sin
modell, men för en italienare gick det illa, han hittade  inte sin Wake. Den dyker
säkerligen upp så småningom, om han inte hittade den under söndagen.

Efter 2.5 minuters flygning fusar modellen, vilket innebär,  att stabben av ett urverk
som aktivator via gummiband slår upp, som gör att modellen snabbt sjunker i en
flatspinliknande rörelse.

Vil ni läsa om Wakefield,  vad det är så Googla på nätet. Modellerna drivs av gummimotor,
som dras upp otroligt många varv och som utvecklar sin energi under lång tid.
Efter att motorn gett sin kraft, frihjular propellern i fartvinden, så inte onödigt
luftmotstånd skapas.

Ett stort reportage om tävlingen kommer i SMOS tidning om ni vill läsa. SMOS hemsida är:

http://www.smos.info/

Här kommer en rad med bilder utan något logiskt sammanhang, utan de ska ses
som anteckningar av mig,  som tyvärr inte på något sätt har mycket kunskap om
regler och teknikaliteter för OT-flyg, från en tävling.

Jag kommenterar en del bilder. Vill ni veta mer så gå in på SMOS hemsida.

 

Rinkabyfältet utanför Kristiansstad. Här ska hållas ett scoutmöte i
sommar med 6000 scouter från hela världen. Var redo !

   Sune Stark, 93 år ung.

Så ser en världsmästare ut !

Sune har invigt Jubileumstävlingen

Sune håller koll på piloter och modeller.

Här är Sune till vänster och till höger håller redaktören för modellflygtidningen i Danmark
Karl-Erik Widell en kopia på Sunes VM-vinnande modell.

Här är 3 VM vinnande modeller.

Åke Gustavssons målning av en Wakefield, som tillfaller vinnaren.

Två av de italienska piloterna. En nätt resa från Italien till Rinkaby….

Duktiga piloter är italienarna.

Martti Bogdanoff, en duktig skånsk pilot.

Tror ni att dessa herrar sitter inne med kunskap om aerodynamik och flygmekanik ?

Trimstart med en Wake.

Trimstart

Kolla paketet med gummi i kroppen. Ibland håller inte kropp för kraften i gummibanden,
utan då spränger motorn sönder modellen.

“Forza Italia” !

En trevlig sak med OT är att fruarna är hårt engagerade och
drabbas lika hårt av tävlingsivern som deras män..

Man startar från ett litet bord, då reglerna kräver start från marken.

Just vid lättning. Ni ser modellen av propellerns moment vrider sig.

Det ser ut som piloten åkallar högre makter, men han skuggar ögonen,
så han kan följa sin modell i luften.

En sådan modell flög Sune med när han vann VM 1951

 

Sunes modell

En av de italienska piloternas Wakefieldmodell, som konstruerats av en finländare.

Var det fenans utseende som gjorde att Sune blev världsmästare ?

En elegant takeoff.

Åke Gustavsson med uttrycksfyllt ansikte.

Klarar det sig…?

Mama mia…

Nytt försök.

Åke startar

Kraftigt vridmoment

Enpunktslandning

Fyra unga pojkar.

Så där nu startar vi….

Det kan bli aerobatik det här….

Bäst att ta skydd tänker åskådarna…

…och duckar….

Ännu en start

Karl-Erik Widell och Åke Gustavsson.

Här hittar ni de bilder,  jag har på servern för tillfället från Wakefieldtävlingen.
Bilderna ovan finns alltså även med i galleriet. Upplösningen på bilderna i galleriet
är låg, varför kvaliteten inte är super. Om någon önskar fullstorleksbilder så maila mig.

Vill ni kolla bilderna så klicka på View with Piclens  så får ni ett bildspel,
som kör bilderna automatiskt. Om ni i bildspelet klickar ner till höger,
så får ni helskärmsläge.

[nggallery id=68]

 

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 4

Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.

 

 

 

 

 

 

Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor !
Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.

 

Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.

I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.

Bilderna är tagna 1975 på  Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.

Vad man kan konstatera,  är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga,  att hade jag flugit med

min modell här  på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.

Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:

Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person,  som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är,  ni vet vem.

 Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.

Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.

En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.

Modellen en egenkonstruktion naturligtvis,  med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.

Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från

Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.

 Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,

som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik

för flygmekanik.

 Göran flög i team med  Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,

att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !

Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………

Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord,
använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !

 Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.

Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.