Etikett: strand

Kategorier
Naturbilder

TRÖTTAR JAG DIG MED BILDER ?

 

 

…men sommaren kan vara härlig !

 

 

 

Tänk på en sak…nu lackar det mot jul ! Dagarna blir kortare, så njut nu.

Således for jag till stranden för att svalka ner  mig. Det behövdes för det var 27 grader varmt. Jag tror jag badade 10 gånger.

Som vanligt fann min kamera lite av strandmonstren.

Det är så att Lagan för med sig alar, som spolas iland på stranden och dessa kan bilda de märkligaste vidunder. Bara du har lite fantasi ser du vd det föreställer.

Stranden nu full av tyska turister och jag måste säga, att jag aldrig har sett så bleka turister. de var vita som krita.

Annars var de som får på grönbete och jag förstår det. Att bo i Duisburg i Ruhrs industriområde och sedan bli utsläppt vid Laholmsbukten till synes oändliga och tomma stränder skapar eufori.

Jag kom till stranden kl 10 och for hem kl 15.

Jo, jag har blivit ganska brun.

Nu avvaktar vi snön eller ?

Bilder från min IFåne.

 

En förträad Strandsurikat spanar…

De har mycket liten hjärnmassa…

Utsikt från ett badlakan

Svag ostlig vind, som ökade något under dagen.

Den svaga dyningen bröt mot Lagas uppsandning.

Inte behövde vi trängas.

Härligt eller ?

En varelse som stupat i sanden och vänt benen i vädret…

Den lättirriterade Strandtuppen.

“Stranden är min”

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRSMAK AV VÅR

 

 

 

Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.

 

 

Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.

Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket  har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….

Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.

Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.

Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det,  tog de sig fram snabbt på vattnet.

Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.

Det märktes att den sydliga  sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.

Efter 50 års promenad i området påstår jag,  att dynområdet växer varje år.

Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.

Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !

På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.

En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.

Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam,  jag får uppleva naturen på detta sätt.

Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.

Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.

Detta var en bra dag !

Jo, jag tog några bilder också

 

Det blåser i nacken på lövsångaren

Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.

Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…

Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.

Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?

Jovisst får jag vårkänslor !

Ett almonster ligger i försåt…

Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.

En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.

På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin  bostad.

Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.

Ont om grågäss,  är det icke.

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM AHASVERUS…

 

 

 

…den evigt vandrande skomakaren
från Jerusalem…

 

 

 

…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.

Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas,  där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.

Det är nog därför,  jag gärna går här…lite irrande och utan planering.

Har jag förmånen att bo vid havet,  är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.

Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.

Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen,  är jag övertygad om,  att fler skulle komma för att få uppleva.

Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.

Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det,  jag upplever mina stunder där.

Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.

Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla,  för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också,  att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !

Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.

 

När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet,  ” Europa och tjuren”.

I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen  “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.

Låter min koppling märklig och långsökt ?

Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?

Fantasin får jobba.

                Triton

Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring,  som vandrar upp och leker där.

Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.

Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…

En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet,  då jag kom instövlande i hans revir…

Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.

En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.

Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd,  under del av min promenad.

Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.

Alla strävar vi uppåt…

Konsten att slå knut på sig själv.

Ett offer för kanske fågelinfluensan…

Denna al har inverterat sinne för gravitationen.

En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.

Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur “experter” säger,  att stranden “försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄVENTYR PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…

 

 

 

Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt  hang vid Segeltorp.

Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell “Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.

Dels hade jag med en ny modell, “Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker  på dess trimning.

En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.

Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…

Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.

Dock var jag nyfiken på min “Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.

Startade  i den kanske just då lite avtagande vinden.

Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.

Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.

Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.

Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att  ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.

Stor glädje och tacksamhet.

Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…

Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…

Min modell klar för start.

En art av Blåvingefjäril

Jan från Eslöv

Det vi har vid havet, den obrutna horisonten,

Skärm över Bjärebygd.

Start för min modell.

Start för min “Lilloo”.

Ingen rolig terräng att ge sig ini.

Bara taggar

Janne har fått grepp om modellen.

Vassego !

Du ser själv hur det såg ut…

 

Jo jag var något ledbruten oxå…

Här lite bilder och en hastigt hopkommen video.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG VILL BARA ÖNSKA MINA LÄSARE EN GOD HELG,

 

 

 

 

…antingen du firar Hanukkah
eller
en vanlig svensk jul.

 

 

IMAG0462

 

Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.

Det gäller att leva upp till min bloggs namn.

Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !

Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en
av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoPro eftersom jag inte hade
med min Sony.

Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat
dyker upp, då man är ute och flyger.

IMAG0499

Ja ni ser, tomten tar sig fram med en Spirit…

IMAG0311

Han sitter rätt stadigt i sadeln.

DCIM100GOPRO

Flygplan, tomte och radio.

 

 

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras snabbt bland befolkningen utan käbbel
och en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.
Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje, som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor, inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar,  som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma via den groteska bron och kunde anträda
promenaden söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog, med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

FRISK BRIS…

 

 

 

 

 

…eller som norrmännen säger :

“Liten kuling”.

 

 

 

 

 

 

Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.

Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?

Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.

Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.

Här  kommer några bilder. Häng på !

 

 

 

Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek. 

Strandtrift Påarp.

Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.

Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…

…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.

Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.

Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.

Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.

En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…

…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.

Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.

I fjärran är Hovs Hallar

Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.

 

 

En kan det tyckas Perpetum Mobile…

Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad
genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver; alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots
sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska, till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.
Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.
Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.

Final Ava.

Man håller modellen i luften så länge det är möjligt.
Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket,
så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften.
Glöm det felaktiga påståendet, att modellen “Viker sig”

såedemede !

Björkarna violetta just på väg att spricka ut.

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad, ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning, hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.
Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada
med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.
Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.
Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Naturbilder

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder, som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?

 

Kategorier
Naturbilder

RAPPORT FRÅN EN FLANÖR

 

 

 

 

 

Det var ju bara  så fint väder i onsdags…

 

 

 

 

 

 

Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.

Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.

Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.

Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.

Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.

Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset,  då jag flyger söderut mot solen.

Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.

Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att,  som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.

Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen  med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.

Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag,  att  där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.

Det gäller att inte ge sig.

Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.

Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag,  för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.

Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var,  hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.

De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.

Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.

Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !

 

 

 

Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.

Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…

Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.

Det blåste frisk kylig  ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.

Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.

En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…

Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.

En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.

Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…

…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…

…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.

I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…

… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att  det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.

Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett,  som haft de absolut största hornen.


Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.

Fiskgjuse med sikte på mig…

…avstånd 250 m.

Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.

Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……

Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.

Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning,  vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.

På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar  av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.

I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…

Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?

 Surikat

Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.

Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.

Vad håller ihop en flock av fåglar…?

600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.

Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.

Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?

En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…

…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.

Synd han flög på 500 m avstånd…

Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker  hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?

En lav, Caloplaca, orangelav.

Kategorier
Väder och vind

EN FUKTIG GRÅ FILT…

 

 

 

…låg över det halländska kustlandskapet.

 

 

 

 

 

 

Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft,
relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och
det blev naturligtvis dimma.

Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar
inte jag i alla fall.

Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.

Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte
var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.

Märkligt,  att vi  uttrycker något som rör sig sakta
med uttrycket “Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra
betyder ungefär “Mer eller Mera…ja du ser själv det något
 paradoxala med uttrycket.

På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.

Så det blir kanske, om dimman hänger i,  för fåglarna att ta
tåget till Hornborgasjön eller…?

Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg,
för en blogg eller hemsida som inte uppdateras,
det är en död anka.

Jag tror och hoppas  personligen,  att denna veckan är
sista sucken med vinter…

Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme,
vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat
i det nordiska vintermörkret.

Håll ut och häng med !

 

 

 

 

 

 

Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.

  I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.

Grounded pilots in line…

Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten
för att kunna ha kontroll på sitt flygande.

Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras,  då det var
fin termik och ett tillfälle,  som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig så klart och smällde av en bild. Molnet är ett
Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRANING OM VARMARE TIDER…

 

 

 

 

 

…fick vi uppleva påpassligt på Vårdagjämningen  !

 

 

 

I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt
att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre
tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets
ljusaste dygn på norra halvklotet.

Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna
överträffat varandra i rubriksättningarna,  som beskrev
vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos,
kollisioner, extremväder blablabla…

Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid
Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.

Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och helt folktomt.

Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag
hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta.
Förra gången missade jag en,  som passerade på låg höjd.
Min kamera låg just då i min bil.

Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars
inget upphetsande,  så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade
jag hemma.

Men,  jag fick min promenad, där jag fotograferade det,
som väckte mitt intresse och öga.

Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner
vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin
kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format
träden lika.

För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna
upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått,
då missar du mycket.

Bakom allt jag finner på stranden,  finns det en historia.
Om jag hittar en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån.
De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit av den nordliga strömmen i Öresund.

Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade under sin flytt norrut.

När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig i alla fall till en speciell känsla av vår.

Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !

Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll, ca 150 m,  varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara på väg till oss.

Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens  kretslopp.

Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och
hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar,
för att få mig lite hangflygning.

Men vinden var upp till 10-12 m/sek  vid HH och jag
passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå
flygning…ibland.

 

 

 Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830

Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.

Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…

Snön på strandgräset försvann snabbt  i solskenet.

Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret.
Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort
den vita nederbörden.

Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset.
Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…

Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.

Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.

Tomt. Inte en enda fritidsfiskare.
De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna,
som oförtröttligt plockar  sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.

Tystnaden bröts inte av något annat än
frasandet av Kattegatts dyning brytande mot  stranden.

Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå.
Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm… Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…

Dyningen från Kattegatt bryter då den möter  Lagans vatten.
Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur  ett lugnt hav.

Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.

En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.

Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.

De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.

Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.

Jag hade inte med någon modell i dag.
Så jag fick nöja mig med att se  SAS sakta susa förbi.

Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.

Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna,
man kan höra, då hon markerar revir vid boet.

Men ett vårtecken så gott som något är det.

Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och  näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…Vad han nu menade med det …

Jo, jag frågar samma som du gör….

…varför växer träden så här ?

Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.

Jämför du  flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man tro det är två olika arter.

Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det
med en lämplig äktenskapskandidat.

Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda,
än en himmel täckt av  växande Cumulusmoln ?

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN BLUE PHOENIXBUREN..

 

 

 

 

 

…därför det var fint flygväder i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger
den  på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar
i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen
kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…

Hursomhelst,  i dag lördag var det vindstilla, solsken och det
räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av
mina modeller.

I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.

Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området.
I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området.
Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…

Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid
denna årstid.

I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och  kolonin med den
ständigt växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750 individer.

Nåväl, iväg åkte min modell,  där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.

Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag, eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.

Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran, allt jag upplever.

Vid min sista landning såg jag en havsörn,  som passerade med
tunga vingslag söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…

Men hur som helst,  en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!

Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.

Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.

 

Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.

Häng med .

 

Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan.
Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.

Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det  som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…

Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.

Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.

Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.

Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften. Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last. Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade  den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.

Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.

Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass.
Trots den är bra,  skulle jag gärna  se lite förbättringar,
men konstruktören sa,  att får vara bra som det är.
Mina argument var en profil som penetrerar bättre,
större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben.
Alltså en stabbe som är smalare och längre.

Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.

Start nummer 2 från parkeringen.

 

Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.

En ornitolog och en pilot i naturen.

Hav-strand-dyner.
Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.

Del av Sveriges längsta sandstrand.
Vill du hoppa i ?

Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis) men
du ser nog vad det är egentligen.

Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…

Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta,  att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.

Utsikt mot Lagans mynning.

Tony, ornitolog.

Min BF på finalen

Flyga i naturen är alltid en utmaning
då du ska landa…

…fast nyttig träning för piloten…

…att bedöma rätt,  då du ska landa bland hinder i ruffen.

När man lärt sig…är det ingen konst…eller ?