Kategorier
Hangflyg modell

EN SOMMARFLYGNING PÅ…

 

 

 

 

 

…Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C
och dimma.

Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för
att modellflyga…

Jag har flera nya modeller på hyllan,  som väntar på intrimning,
men nu…nej.

Vi får avvakta,  tills vi får lite behagligare väderomständigheter.

Jag har alltid hävdat,  att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång.
Då försvinner all glädje.

Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig
och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket
för 30 år sen…

Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.

Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.

Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig
flyga den ?

Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda “experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon  av dessa evangelister !

Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar.

Som du kommer att se,  flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.

Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.

Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.

Nedanstående var en fin dag så häng med !

Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.

Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.

 

 

 

 

En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.

Startklar

Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…

Alla flög idag.

Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika
för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…

Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?

En rote korpar strök hotfullt förbi.

I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt
på väg med containers till Biltema i Halmstad.

Hängglidare…härligt.

 

                           The sky is yours…

 

Kategorier
Hangflyg modell

DET FANNS MODELLFLYGARE, SOM UTNYTTJADE VINDEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar i helgen.

 

 

 

 

 

 

Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.

Som du kan se,  förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.

Han flög med en modell,  jag gillar skarpt; Alula,
vilken är
en flygande vinge i formpressat material.

Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.

Davids andra modell kan jag inte identifiera,  men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.

Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.

Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !

Gör som David:

Ut i naturen hangflygburen !

Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !

 

 

På väg till hanget.

Wings over Hovs Hallar

En skärmflygare hänger undre sin trasa

Perfekt vind vid Segeltorp.

Pilot – Himmel – Hav – Modell

Förberedelser inför start…

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

IBLAND VÄNTAR VI…

 

 

 

 

 

…förgäves.

 

 

 

 

 

 

 

 

När det är lovat bra förhållanden för hangflygning,
sticker vi iväg förväntansfulla.

Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.

Men…visserligen möttes vi av solsken och värme,
men vinden vid hanget var i stort noll.

Anders startade sin lätta modell, eftersom det är
en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m
ut från hanget,  bar det perfekt.

Det berodde på,   att vid hanget stannade varmluft
upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den
laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.

Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra
vi fick avvakta.

Jag försökte två gånger, men båda starterna
resulterade bara i 20 sekunders flygtid och
landning bland buskarna.

Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev
att beundra utsikten och sträckande ejder.

Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte
hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit
en avkopplande dag med fina intryck.

Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna
är som vanligt klippta ur en video.

We will be back !

 

 

 

 

Nu fattas bara lite vind…

…även för modellflygare…

Anders startar.

Kom man ut och upp funkade allt bra.

På väg att landa

     Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.

Försök nummer 1.

 

 

…det går vingligt…

…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…

…depå…

Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.

Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…

Jan från Eslöv, skärmflygare av hög kvalitet.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LUFTEN KÄNDES SOM GRÄDDE VID SEGELTORP…

 

 

 

 

 

…då jag fick 2 timmar i luften med min modell.

 

 

 

 

 

 

 

Förutsättningar för hangflyg i dess olika former
var enligt yr.no goda i torsdags.

Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.

Alltså packning av bil med  min moderniserade
Spirit. Jag har  bytt alla 6 servona till servo med
kraftigare drag och starkare växellådor.

Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi
flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten,
om man är osäker på funktionen.

Jag vill inte riskera en modell,  därför ett servo som kostar
200 kr krånglar.

Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare,
Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.

Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.

Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade
modellen och efter lite övervägande,  startade jag.

Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.

Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag
kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit
på hanget.

Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att
skärmflygare Jan ville ha mer vind.

Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till
ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom
vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.

Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast
att lyftet var bra.

Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ
på modellen.

Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna
i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.

Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften
i det vackra vädret.

Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han
fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det
inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara
behagligt i luften och bekvämt att landa.

Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att
sätta potatis att odla under plast.

På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda
nypotatis i Sverige.

Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens
upplevelser.

Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket
som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.

Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på
något,  som aldrig kommer att hända.

Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

FLYGNING PÅ ETT FOLKTOMT HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

 

Från 2 m/sek NV till 7 m/sek NNO på 5 minuter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.

Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.

Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ?
Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.

Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar.
Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda
den från ett dåligt läge.

Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men
jag flög i alla fall…

Så småningom,  då jag gnetat upp mig, var det problemlöst
att flyga i den laminära vinden.

Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och
det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och
ökade till 4-8 sekundmeter.

Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha
farit igenom en mycket aggressiv kantrotor,  for jag upp
som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och
starkt lyft.

Sen var allt en baggis.

Fick en timma i luften och som tur var,  kunde jag stå
i lä bakom ett buskage för vinden.

Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil,
för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens
realiteter med en pandemi.

Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa
mina mänskliga kontakter oavsett.

Hemma är det välförsett i frysar, kylar  och skafferier.

Vi hoppas på det bästa och får vara glada,  att man kan
bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.

Häng med !

Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.

 

 

 

 

 

 

 

Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.

Blue Phoenix rules the skies !

Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.

Efter landning.

Skuggspel

Som du ser hoppar det bra vid starten

Men bara  jag kommit  upp i den laminära havsvinden så…

En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar

Spirit Elite

Piloten sitter på sin pilottuva…

Mycket  blått…

Hoppsan…

Koll av planén inför landningen

Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…

Ser du vildnyponbusken till vänster…

Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.

Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.

 

Kategorier
Naturbilder

SYDVÄST 10 M/SEK…

 

 

 

 

 

…nä, inte blev det flygning i dag heller.

 

 

 

 

 

 

 

Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…

Men för modellflygare var det inte speciellt bra. 
Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.

För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.

Alltså fick det bli andra naturupplevelser.
Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen
i våra åar är hög.

Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk.
Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör
för laxen att gå upp och leka.

Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt
varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera 
vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.

Uppe vid Karseforsen finns en damm som reglerar
vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var
i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.

Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig
varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen
är så riklig som nu.

Min resa gick till havet för en promenad vid
stranden. Inget nytt att rapportera därifrån,
men ett strövtåg där, det är alltid berikande.

För att i någon mån anknyta till min bloggs
namn, bäddade jag en lite video från Hovs
Hallar där jag flyger min Gillette.

Luta dig bakåt och häng med !

 

 

 


Det blommar i Februari

 

Lågtryck = Högvatten

Tänk vad en pinne och vinden kan göra…

Lagaosets södra strand

Nästan lite impressionism…

Han skulle använt hårgelé…eller Brylcreme…

Klockan 1400

Min Gillette som du kan se flyga i videon nedan.

Karseforsen…numera snöpt

 

 

Halland den 13 Februari 2020.

Jag saknar inte vintern !

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MODEL FLYING SWEDEN, NORWAY 1970 – 1973

 

 

 

 

 

Tursamt nog fann jag de filmer, 

jag trodde var försvunna för gott…

 

 

 

 

 

 

Ingressbild ; Nisse Hoffmann

 

 

 

För 3 år sedan editerade jag lite filmmaterial, som emanerade
från 8-mm smalfilm, vilka hade inspelats av numera avlidne
fotografen och modellflygaren Bertil Dahlqvist från Laholm.

Jag lade ner ganska mycket jobb på filmerna och editerade
ihop ett par filmer, som jag lade upp på Vimeo.

Emellertid blev mitt konto på Vimeo raderat och därmed
försvann filmerna, som var  inbäddade i olika inlägg på min
blogg.

Synd tänkte jag och började leta efter råmaterialet på min
omfångsrika dator med sina 8 hårddiskar…

Efter mycket arbete fann jag filmerna i oediterat skick.
Det var  svårt att finna materialet, då det gömt sig i en
mapp, som inte skulle innehålla filmmaterial.

Jag körde filmerna genom Moviemaker lite hastigt
och laddade upp till  mitt YouTubekonto.

Filmerna är ett dokument från tidigt 70-tal, vilka beskriver
lite om bland annat hangflygverksamheten och hur den
initierades här i Sydsverige.

Se det som några ögonblick från tiden långt bak
i landet Nostalgia.

Jag ville göra filmerna allmänt tillgängliga än en gång,
därför publicerar jag om.

Luta dig bakåt och res med mig bakåt vägen !

Jag har ytterligare material från SM i Termik på Kabusa
Skjutfält vid Ystad,  vilket jag publicerar så snart jag kan.

 

 

 

Kurt Lennå startar på Pellestova 1973

  Start på hanget vid Pellestova 1973

Pär Lundqvist flyger vid Segeltorp, Hovs Hallar 1973.

Kurt Lennå monterar huven på sin egenkonstruerade motorseglare 1972 eller 1973

Start !

Till vänster Ragnar Åhman en framstående ledargestalt
inom svenskt modellflyg och piloten Håkan Svenneson

 

 

Här kommer en två inbäddade Youtubevideos.

En som inbegriper lite motorflyg i Halmstad och
de absolut första flygningarna på Hovs Hallar.

Den andra videon beskriver hangträffen i Norge
på Pellestova.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 4

 

 

 

 

Bilder från fredagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…Å nu blir det bilder igen !

Mina kommentarer är den okunnige lekmannens…
Du får ursäkta mina misstag

 

 

 

 

 

 

Åke justerar

Ånyo visar bilden koncentrationen som krävs, om man ska kunna prestera.

 

Klicka här så får du veta mer om Åke

“Flyg nu lika bra som du brukar”, tror jag Åke tänker just nu.

Bilden,  tycker jag,  visar den samlade koncentrationen hos Åke  och hans son.

 

 

 

Jovisst flyger modellen bra.

Undrar hur mycket Åke under ett långt modellflygarliv
stått i spänning betraktande sin modell i skyn ?

En av Åkes söner har hämtat modellen.

Bilden tog jag med, då den hos mig skapade associationer till filmen
“Äppelkriget”, där Gösta Ekman förekom med en liknande hatt…

Ingvar Nilsson visar det solitära i vår hobby…

En beskrivning på energin och dess omvandlingar.

Jag tror…Richard Borglunds modell.

En samlad  Göran Larsson, som jag döpte till något helt annat först…

Göran har, enligt min mening, ordning på sina modeller i alla avseenden.

 

 

En vacker modell…

…Anders Sellmans Lanzo – Duplex.

 

Anders Sellman tar det långa benet före det korta…

 

 

Hämtningstös – Hämningslös…jag tyckte det rimmade bra…

Esko släpper sin “Oja 1”.

 

 

Kurt Strömdahl på språng. En av de,  som jag tycker,  bästa byggarna.

Matti i teten före Ingemar Knif.

En av våra norska modellflygvänner.

 

 

 

 

Jag får associationer till något djur…men vilket ?

 

 

Lars…hämtar sin modell.

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 3.

 

 

 

 

Hoppas du tycker om bilder från Bollerup…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för här kommer en ny laddning till påseende.

Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på.
Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby,
att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.

Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär
och att det finns fria ytor.

Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn…
att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling
på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.

Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar  en
tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.

Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag
hoppas, du ser budskapet med mina bilder.

Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.

Om någon vill ha bild i full storlek, så kan
du maila mig. Adressen finner du på min blogg
under rubriken: “Welcome to my blog”.

Nu flyger vi igen !

 

 

 

 

Andrea hämtar sin “Hector”.

 

En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe.
För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal.
Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.

 

 

 

Utan spaning ingen aning…

Martin och Fredde.

 

 

 

 

 

 

 

Lars reder ut det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.

Herr Knif provkastar…

 

 

 

“Bernfest” ett säkert kort.

 

Det gäller att passa på då det är “Bra Luft” !

 

 

 

Ingvar håller upp skyn…

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019 PART 2.

 

 

 

 

 

mera bilder från fredagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som lovat kommer här bilder.

Med mer eller mindre relevanta kommentarer av mig…

Det kan tyckas komma dubletter, men flygandet pågår
i mer än en omgång, därav de skenbara dubbelvisningarna.

Hoppas du uppskattar mina motiv…

 

 

 

 

Rubberpower

 

 

Jag ville visa kurvrodret som är aktiverat

 

Karl-Erik Widell i klövern

Till vänster Eski och med vinschen Matti

 

 

 

 

Fusar modellen genom att öka anfallsvinkeln kraftigt på vingen ?

Det ser ut så för mina ögon…

Frede Juhl, en nestor från vårt grannland Danmark.

 

En egenskap för en duktig modellflygare är noggrannhet.

 

Provkast

 

 

Kvinnan i teamet beredd

Släpp !

Upp på linan…

 

 

 

Koppling där det förhoppningsvis finns bra luft

 

 

 

 

 

 

 

Karl-Eriks lite pennliknande modell.

Kolla kurvrodret…åt höger.

 

 

 

 

 

 

“OJA” betyder ju “Dike” men jag är övertygad det har en överförd betydelse.

Det kommer fler bilder av modellen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019

 

 

 

 

 

…Bollerup intogs av friflygare…

 

 

 

…visst är modellflyg vackert …

 

 

 

…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen
för OT-Friflyg.

Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat,
berodde på att  ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att
de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…

Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket
kan hantera.

Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa
stället för ett friflygmästerskap.

Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den
enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.

Som pensionär är som alla vet,  de flesta dagarna inbokade…

Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.

Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.

Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade
en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det
stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.

Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla
utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion,

för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar.

I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få
en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.

Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.

Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.

Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar,
för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om
OT-Friflyg.

Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var
nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.

 

Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på
bloggen ha.

Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?

 

Briefing fredagsmorgonen Bollerup

De som gjorde det…

Fliteline Bollerup

Så här såg marken ut.

 

Fredde och Martin…

Martin pillemarisk ?

Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje ! 

En liten skalmodell…är inte stor…

…men den flyger !

Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.

“Vänta tills ni får se den flyga ” !

Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…

Lars med fru.

Lars kärra på linan.

Jo, det var en klövervall.

Att flyga…bild 1.

bild 2

bild 3

 

 

bild 4

bild 5

bild 6

bild 7…en fena  

Flyg !!

 

matti suomalaiset ilmailijat

Eskos modell

Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.

Jag blev betagen av modellen…

…eftersom jag ibland är estet…


 Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten…
Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat.
Men det är erfarenheten,  som säger,  att ett plan i denna klassen
ska se ut ungefär så här för att flyga bra.
Planet har passerat färgvallen.

Landskapsfågeln…gladan.

Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar…
Aktivt luftrum…  

 


S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk.
Bilden säger mig mycket. Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…

 

Kategorier
Flyghistoria

LEVA I DET FÖRGÅNGNA ?

 

 

 

 

 

Sure !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer lite om hur det var förr i tiden.

Vi vet,  att då man nått stadgad ålder,  kommer
nostalgikänslor.

Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut,
men de speglar en tid,  som var modellflyg-
entusiasternas.

ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight
fanns inte eller radiostyrning.

Men,  man hade intresse och entusiasm.
Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan
alla var likställda i stort sett.

Ibland önskar  jag,  att jag vore född 20 år
tidigare, för att kunnat få uppleva denna
modellflygets blomstringstid.

Bilderna kommer från tidningar utgivna
75-80 år sedan.

Upphovsrättsligt säger lagen,  att copyrighten
på tidskrifter upphör efter 70 år.

Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade
sen många år.

Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna,
vilket medför, att kvaliteten är vad den är.

Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.

Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???

 

 

 

 

Detta är en modell,  som fortfarande byggs och som flyger bra.
Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !

En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.

BH-Beauty
Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…

Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt.
Dessutom är byggaren i enlighet med  tidens tradition
en allvarlig ung man.

En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln.
Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade
byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….

Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala
modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare…
Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare…
Ja,  det var bara en tanke,  som snurrade förbi i min hjärna.

En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…

 

Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull…
Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…

Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten
under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar,
till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)

Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan..,
Det gör man inte i dag.

I väntan på start inför SM 1945.

Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby.
Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.

Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år
flyger relativ många Weihe fortfarande !

Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?

En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist
från Halmstad båda och gamla bekanta till mig.
Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här
ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…

En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.

Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.

En expressionistisk bild.

Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?

Detta är allvarliga saker…

Ett snällt namn på en modell.

Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll
igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina
arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.

Här har man färglagt jacka och modell för att
fånga läsarens blick.

Allt mycket tidstypiskt.

Kategorier
Old Timer flyg

MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE SKALAMODELLER I SKÅNES FAGERULT

 

 

 

 

…utan radio…går det att modellflyga då ?

 

 

 

 

Från mitt utomordentligt stora lager av bilder på modellflyg
skrapade jag lite på ytan på bilderna,  som berättar om
friflygande skalamodeller.

Ingen jättestor klass som lockar radio och tv för att göra
reportage, men en typ av modellflyg, vilket ställer vissa
höga specifika krav på byggare och pilot.

Betänk dessa modeller är ofta små. Allt måste av byggaren
vara noga
övervägt och vägt,  innan man limmar in det.

En stor del av utmaningen är flygningen. För du har ju ingen
radio,  som kan påverka din modell i luften.

Det enda som påverkar din modell,  är hur väl den är byggd,
att du väljer rätt triminstsällning i förhållande till
flygomständigheterna
och att du är i god psykisk balans
och fokuserad.

Då kan du få län för din möda och se din flygmaskin uppföra
sig precis som du avsett…nästan. För mot det oförutsägbara
kan man inte gardera sig och det är ju en av utmaningarna
med friflyg.

Mästerskapet avhålls vid Skånes Fagerhult, en gränsort där
Halland, Småland
och Skåne möts.

Tävlingen heter “Stibners Memorial”.

Här finns ett fint fält, som ni kan läsa om på min blogg om ni skriver
“Skånes Fagerhult” i sökrutan upp till höger.

När tävlingen avhålls 2019 kan ni läsa här.

Lite “Se tillbaka på bilder kommer här”.

Bilden ovan är Andrea, en av landets bästa byggare och flygare
av friflygande modeller.

 

 

 

 

 

                                                              Koncentration      

 

 

                                                              Koncentration…igen

Nä, modellerna är inte större ibland.

                        Stens utomordentligt fina Desoutter Monoplane från 1931.
                                               Lars-Erik Fridström Anderstorp

 

                                                                      A cool dude…

 

Vi är auktoriserade tidtagare …tror vi och håller kollen

                                                                                                                                               SE-FYR, en klassiker

Christer från Lund trimflyger.

Hej då…hinner inte stanna hos dig !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

“ATT DU ORKAR HÅLLA PÅ…”

 

 

 

 

…är en fråga jag ofta får,

eftersom jag flyger mycket…

 

 

 

 

 

 

Tja…vad driver mig ?

Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby,
som är flygning, vilket hela tiden trycker på.

Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång 
att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget
är perfekt åker  jag ut.

Min lust att flyga överstiger vida eventuella väderhinder.

För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.

Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en
kompositmodell för 20K,  som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.

Därför  för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga.

Enkelt  uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix,
än en uselt flygande F3J-modell.

Flyger du en välflygande modell, kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter  sen många
år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till
dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att
spaka hela tiden.

Det kommer en ny dimension till ditt flygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.

Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var  och flög hang
på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för,  som visar,  just det jag talade om
ovan;

Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket
är rakt på vid “Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det  optimala
för hangflyg på Platån.

Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter “HOBBY” och som är nyss byggd.

Den flyger bra, men tolererar inte låg fart.  En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna,  hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv  med en fin 
epoxiplastkropp.

Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.

Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga
galopperandet genom kantrotorn.

Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.

Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, 
då förhållandena är så goda,
som de var.

Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.

Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa
brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars “Näsa” och försökte
klättra
för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att
det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han
kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.

Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för
att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.

Efter nästan 2 timmar i luften med min “HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.

Landningen nere vid Fortet,  med den vind som var
rådande, är inget du
snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.

Även om du är ytterst rutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som
ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.

Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på
nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär,  att jag vinklar upp skevroderna
till  ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men
tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, 
kunde jag halvrolla och
landa,
där jag planerat utan skador.

Flyga i luften är inte  svårt, men din förmåga att flyga
avslöjas brutalt   vid landningen.

3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.

När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från
Halmstadhållet.

Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över  havet
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.

Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började 
dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.

Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från
havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.

Det kom två stycken AT 502B Air Tractor
och passerade söderut.

Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt
om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.

Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.

Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.

Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid
ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om 
HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.

Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !

Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna.

De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas
vara fantasi.

Har du läst boken “Jonathan Livingstone Seagull” ?
Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna
Har du inte läst boken,  så rekommenderar jag den
varmt.

Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…

Den finns som film här. Du avgör själv,  om du vill
ladda ner.

Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad
och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.

Då man ser,  hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår
vi, att ägaren
tjänar klöver.

På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i
väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat
bilskrot.

Som du ser,  händer det mycket,  som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.

För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…

Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det  blir aldrig tråkigt.

Jag tog lite bilder.

Min “HOBBY” färdig för start vid “Fortet”.

Djur och natur i Oktober.
Blomfluga.

De svarta skuggorna frasar förbi…
Odins ständigt iakttagande  och rapporterande mörka agenter.

Den gamle ska starta sin “HOBBY” vid “Fortet”.
“Fortet” är en gammal observationsbunker sedan 2. Världskriget.

                             Det  är här,  egotripparna har rest sina otaliga stenmonument.

En Air Tractor

Kanske svenska staten funderar på att köpa in två plan för skogsbrandsbekämpning…

Turboprop

två-sitsig, side by side.

Ser ut som en deriverad Piper Pawnee…

                                       Min kära Platå, där jag upplever så mycket !
                                                  Hängglidaren försöker plocka höjd…
                                                          Han var inte särskilt högt
                                           Det gäller att gneta på och aldrig ge sig.

En rote 39-Gripen på väg ut. Avståndet ca 4 km.

                                                    Ett styck hängglidare med pilot.

                                                      Härlig känsla att flyga här.

Hallands Väderö och som en fjäril mot horisonten en hängglidare.

                                                 X = där  min Spirit slutade sitt  aktiva flygliv .

                                                                                                                       Hängglidare = Rogallo-vinge

Ett bulklastfartyg ligger på svaj på Halmstad Redd i väntan på anlöp.

“Maple Pioneer” liggande på svaj.

Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund
av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.

Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
“Feederfartyg” är en typ av mindre farkost,  som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.

Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.

Multiplex “HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYGNING LITE ÖVERRASKANDE I OKTOBER…

 

 

 

 

 

 

…inte bara flygning…

 

 

 

 

 

 

 

…utan det handlar om upplevelser av naturen också.

Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.

Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm
luft  från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.

Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.

Denna varmluftsströmning  understöds av lågtrycken
väster om
Brittiska öarna,  som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.

Så två fläktar förser oss med,  för årstiden, varm luft och ger
oss en
reminiscens av sommar kanske.

Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C
och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande
fram mot lunch.  Det borde ge förutsättningar
för termik.

Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.

Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna  på
Litorinavallen vid  Tjärby Kyrka just norr om
världsmetropolen Laholm  i hopp om att kunna ta
en termikblåsa.

Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga
torrtermik.

Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med
min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt
och började leta efter vertikala
rörelser i luften.

Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta
sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, 
då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten.

Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.

Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad
kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min
pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare

på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret
talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.

Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom
flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var
svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.

Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro,
drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.

Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer
solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.

Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa
lyften utan bekymmer.

Vad gäller flygningen,  så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.

Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag
min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis
det läget, jag programmerat och
mottagaren band,  efter jag slagit
på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.

Då jag flyger,  handlar det bara inte om flyg utan också
om att
uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.

Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna
och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen
där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den
utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.

Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest
till sydligare nejder.

Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.

Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta,  jag har en
enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten
inte blir så bra,  som jag önskat.

Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska  fotokunskaper jag besitter.

Jag märkte,  att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten
och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.

Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara
problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.

Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera,
det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt 
min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort  genom fingrarna.

Om jag är ute för att flyga termik,  eller om jag åker
för att flyga hang och
förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta
som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet,
vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.

Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina
hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.

Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se,
då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna
övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade
av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.

Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade
ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och
jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.

Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på  väg till
Hallands Väderö för sin jakt.

Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess
möjligheter  !

Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde
mitt behov av spänning och
avkoppling.

Jag är glad och känner mig privilegierad, för  att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.

Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer
med,  då jag åker ut med modellerna.

Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.

Förresten…

…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum
om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.

Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka
på hur det låter, då dessa tre samtidigt
för en animerad  mopsdiskussion.

 

Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora
där
besserwissrar ständigt talar om, hur
SMFF
och MFN borde skötas.

Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för
vårt förbund i
stället för mot vårt förbund,
hade bjäbbandet
haft en mening. Men nu…

Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är
enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.

Vad som kostar,  är att utföra det reella,
praktiska
och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
“Likes” i ett forum…

Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det,
inte
ut på att ständigt leta efter fel…

Kanske vi skulle modellflyga istället ?

Det är väl det, som  är glädjen och essensen
med
vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?

Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara
är för gammal.

Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha
den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.

 

Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…

Häng med…och flyg med dina modeller !

 

 

“När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?

Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och  temperaturen.

Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?

                                                     Kanske en matta i  min hall eller ?
                      Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.

Klart för take-off.

Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter,  som
patrullerar utövande   sitt ämbete !

Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.

Tre artefakter kan det tyckas…

Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.

Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att  ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…

En  underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…

Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument
kunde ana eller
förutse,   att  de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ?

Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar  om 1000 år ?

Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.

En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…

Bofink…

…hans kompis gulsparven…

Bofinken…en vacker fågel.

Vi håller  kollen …

Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…

Proviantering inför en lång flygtur.

Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HÖSTMARKNAD 2018

 

 

 

Nu närmar sig hobbymarknaden i Falköping…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

       Förra årets marknad: KLICKA

 

 

 

 

     Vill du boka bord ? KLICKA

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

GRAVITATIONEN…

 

 

 

 

 

…något som John Woodfield

från Cornwall tycks upphäva

 

 

 

 

 

 

Njut av denna vackra modell och på det sättet den flygs av piloten.
Han tycks upphäva gravitationen och modellen rör sig, som vore
den
viktlös.

Denna modellen av John är den bästa, jag sett.
Den är också
förtjänstfullt filmad för att demonstrera egenskaper
och inte
minst det vackra landskapet i Cornwall.

Se gärna hans andra filmer, de är en upplevelse !

Bilderna har jag klippt ur hans film, som är inbäddad längre ner.

 

John Woodfield YouTube-channel.

 

 

Ritningar till modellen: Se kommentarerna nedan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄR DET SJÄLVPLÅGERI…

 

 

 

 

 

…att ge sig ut och flyga termik nu ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.

Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var
33 C…Då är det varmt.

Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på
att temperaturen i havet är relativt land hög.

Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en
ganska stationär tornfalk där,
som  jag ville få lite bilder på.

Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner
min fotosession.

Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet.
Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.

Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt
sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m

med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar
verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris
med den hastighet vi hade
i dag,  flyter den svala sjöbrisen in över  land och skjuter

den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.

Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra
ytterligare 100 m med motor.

Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.

Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat
allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.

Men håll ut, snart kommer hösten !!

Lite ögonblick från min flygdag.

 

 

 

 

 

Du ser…gult på marken, västlig svag vind.

 

Klart  starta.

Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg.
Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.

 

 

Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger.
Och en glödande sol.

 

 

Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.

 

Så här ser det ut nu i Halland.

Nedpackning – Hemgång

 

I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…

 

 

…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...

…nu efter solskenet mycket söta och goda.

Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som
tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.

Kategorier
Termikflyg

ATT TROTSA VÄRMEN…

 

 

 

 

…går avgjort lättare,

om jag tänker 6 månader framåt

 

 

 

 

 

 

Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !

Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.

Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi  ännu en gång
fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota  Köpenhamn.

Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren
och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.

Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt
parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med  höga temperaturer.

Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst
inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har
inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.

Allt tillsammans har det gjort,  att vi nu i Juli 2018 har ett
gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018.
Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar
kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.

Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med
i ett land så rikt på sötvatten…

Hoppas jetströmmen ändrar sig,  så låset till Skandinavien går
upp för
nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.

Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva
något med överdrifter, förväntar jag mig,  att
Exessen ska skriva i
rubrikerna “Kaostorka”….

OK,  nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, 
om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…

I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några
timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.

Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och
telemetrin aktiverad 0915.

Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men
tryckvinden
var ostlig. Jag startade,  steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn
och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.

Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska
inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills
jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…

Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag
göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.

Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.

Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde
ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !

Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle
gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell
slutligen landat.

Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma,
för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…

Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell
i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?

Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder
för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.

Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna,
men lika tyst där.

Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt
körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.

Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann
under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.

Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.

Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.

Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen
och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.

Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen.

Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern.

Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att
köra motorn, men den startade inte.

Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet.

Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut.

Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m
från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.

Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.

Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken
och maskerade sig själv.

Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den
ska sitta, då modellen har dåligt med  plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan,  vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?

Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens
solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget.

Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.

I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus
och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…

Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.

Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring
bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev
iväg, då jag kurvade.

Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till,  eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.

Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.

Vem vill flyga bort  en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror,   alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger,  han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.

Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin  modell igen, om du letar i
enlighet,  med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare,  som aldrig flugit bort något….

    Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?

Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:

Jag och  Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag
på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt.
Lite för avslappnat för mig, då vi stod  och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde
Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ?

Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare
ett rejält brak  bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske.

Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det,  då man står och
pratar i stället för att flyga.

Denna gången lagade jag modellen på kvällen,  tack vare det var
en balsamodell.

Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, 
så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.

Spiriten var åter fit for fight !

För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…

Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus.
När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena.
Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro
som var samma som en av mina, en GoPro 3+.

Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell,
så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han
då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.

Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco
Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.

Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.

För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.

Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla,  att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.

Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.

Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !

Spänn fast dig så åker vi !

 

 

Jetströmmen i dag söndag 15. Juli

 

 

 

 

För du inte ska glömma vad som är på G…

-12, eller +28….vilket väljer du ?

Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.

Start med italiensk kamera i plasthöljet.

Du kan se ytterkanten av åskfronten…

Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?

Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.

Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.

Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…

Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.

I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.

En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…

Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.

Här  ser du hur björkarna handhar torkan…

Nybildningarna växer hastigt till sig.
Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna
indikerar det starka vertikala rörelser i luften.

Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.

Nu kom lite regn…

Kanske dags att montera åskledare ?

Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.

Hit kom fronten.

Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.

Landningen med Avan.

                                                                     Blixt och dunder…
                                                                   …hagel och regn…

Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.

 Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.

 

Kategorier
Flyghistoria Naturbilder

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG DEL 8

 

 

 

 

 

 

Miljön du möter på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg är bäraren av en rik fauna i sin egensinniga natur.

Berget är resterna av sedimentära bergarter som exempelvis
kalksten, vilket genom att toppen 
på berget består av diabas,
som är en omvandlad (metamorf)
bergart. Diabasen skyddar
de sedimentära bergarterna från erosion, vilket gör att Västgöta-
-bergen står kvar i sin prakt. Man kan säga att diabasen ligger
som en tupé på de sedimentära  lagerna.

 

Diabas är en sorts granit, som fördes upp till ytan från den
flytande delen av jordens mantel,  där diabasen stelnade
och blev till vad vi ser i dag.

Diabas kallas också svart granit och syns ofta som grund-
-material i gravstenar.

Generellt sett är bergen platåberg och sträcker sig ca 100 m
över den omgivande bygden.

Inte så märkligt att Flygvapnet och KSAK valde Ålleberg som en
central plats för utbildning och utveckling av segelflygare och plan.
Här hade men en bra plats med goda termikförutsättningar
och vid den tiden tillgången till flygbara hang vid olika
vindriktningar.

Jag tog lite bilder under Shoot-Outen för att visa, hur miljön är.

Bilderna som visar vyer från hangkanten är tagna kl 2130
varför de har en gulaktig ton.

Att besöka Ålleberg är alltid en upplevelse för dina sinnen. Vill du ser mer
natur från Ålleberg så skriv “Ålleberg Natur” i sökrutan på sidan 1.

 

 

Nötkreaturen hjälper till att hålla ängsmarken öppen.

I stället för granskog, tyst och mörk.

På Ålleberg finns ett flertal små gölar. Vid Nord- och
Sydbranten mynnar källsprång som har god vattentillgång.

Betande djur skapar en rofylldhet i bilden.

Howdy !

Som vi sa, då vi kollade Rawhide med Clint Eastwood
på början av 1960-talet på tv.
Uttrycket finns dokumenterat
redan från ca 1560 i södra England. 
Det är en förkortning
av uttycket: How do ye? “Hur är läget” ?

Det finns också sankmarker på toppen, vilka berikar biotopen.

Jag tror denna prästkrageliknande växt heter Färgkulla

…och detta är en…

…en grusväg i kvällsljus på Ålleberg

Diabasen har trängt fram ur humusskiktet och visar att Ålleberg har en stark tupé.

Vid Västhanget och i bakgrunden kan du ana Kinnekulles mjuka profil.

Mösseberg i kvällsljus

Solen står lågt nu

Startrampen på Västhanget för hängglidare

Utsikten från Västhanget kan vara hänförande.

Västhanget dagtid då termiken blommar.

Detta är värdefull jordbruksbygd

Enligt uppgift finns väderstationen på den lilla kullen till höger

Först byggda hangaren 1944-1945

Från Västhanget mot restaurang och hangar.

Restaurangen som den se ut i dag och som den såg ut 1946

Lite flygregler.

Grönskan på Ållebergs sidor är överväldigande.
Beror på tillgång till vatten, mycket ljus och näringsrik jord.

Rallarrosen är obändlig i sin växtkraft.

I graniten är kvartsiten insprängd. Kvartsit är en bergart hårdare än granit.
Granit med insprängd kvartsit är populärt som bänkskivor i kök.

Kinnekulle taget med 300 mm Zoom kl 2130

Rallarrosen är en överlevnadskonstnär, som dragit
fördel av att den trivs i sur jord. Alltså jord med lågt ph-värde.

Överflöd av större blåklocka på sluttningarna

 

 

Sluttningarnas ängar fulla av örter.

Längs vägen efter Saleby Gård upp mot Ålleberg

Sinnebilden av hur vädret ska vara på Ålleberg !

 

 

Vill du läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg” i sökrutan upp till vänster på första sidan av min blogg.