Den hålls för 14. gången i Falköping i Medborgarhuset
på lördag den 28. Oktober mellan kl 10 och 15.
Lätt att hitta dit och bra parkering.
Åk dit och träffa gamla kompisar och köp med dig hem
nyttigt och onyttigt.
Läs om marknaden här.
Marknaden arrangeras av Ålleberg ModellFlygklubb.
Vi ses !
Jag behöver väl inte säga, vilken jag menar, men för säkerhets skull:
Det var den utomordentligt välskrivna tidningen “OLDTIMER”,
vilken skrivs och ges ut av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.
Denna tidning, som jag inte läser mellan brevlådan och köket,
utan detta är en modellflygtidning jag läser med eftertanke i lugn takt,
då det den förmedlar är så intressant.
Om du också vill läsa den ? Klicka här, så kan du få dig högtidsstunder
6 gånger om året.
Sök på begreppet “oldtimerflyg” i sökrutan upp till vänster
så kan du bilda dig en uppfattning vad OT- friflyg är.
Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.
Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.
Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.
Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande fört modellflyget framåt i Sverige ?
Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.
Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.
Såedemede
En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.
Familjeträff
FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska “Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter, som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.
Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.
Det är enklare med gummimotor…
Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.
Bleriot skala 1:2
Hur den flög ? Kolla här.
Den heter Arkangelsk i alla fall…
En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.
…och det gör denne pulsjetpilot oxå.
Det undrade vi också, då vi flaneringskörde på en väg i
det Sydhalländska jordbrukslandskapet.
Det stod en skylt vid vägen, som sa Naturreservat
Osbecks Bokskogar.
Pehr Osbeck var en prästman och botanist.
Han var medhjälpare och lärjunge till Linné och reste
som vetenskapsman och botanist till Kina flera gånger
bland annat för att försöka smuggla hem en levande tebuske.
Naturligtvis blev vi nyfikna och svängde av och in mot området.
Vägen vindlade sig brant uppför Hallandsåsens norra sluttning
mitt för den stora gården Dömestorp.
Dömestorp som en gång hade den mångfacetterade amiralen
Carl August Ehrensvärd som slottsherre.
Här lite fakta om Carl August. Läs hans böcker !
Mycket roliga och stygga mot makthavarna i Sverige
vid 1700-talets slut. Illustrerade med hans utomordentligt
elaka laveringar.
Vid parkeringen fanns fler besökare, än vad vi kunnat ana.
Nåväl vi parkerade och efter lite dividerande vilken stig vi skulle
gå, gav vi oss väg.
Stigen var väl utmärkt med information utsatt på stolpar.
Det tog oss 1.5 timma att gå runt och vi var imponerade
av den vackra naturen. Dessutom fick vi en information om
de historiska händelserna, som berör platsen.
Jag skulle rekommendera ett besök här i slutet av maj,
då allt slagit ut och naturen är som vackrast.
Vi var mycket nöjda, då vi halvmörkret trevade oss tillbaka
till bilen lagom blöta, efter att det regnat under vår promenad.
Naturligtvis tog jag lite bilder, som illustrerar vår naturupplevelse.
Ljuset var dåligt på grund av regn och för att trädens med dess löv
skuggade.
Du hittar platsen genom att svänga av E6 just innan Hallandsås
och köra mot Våxtorp. Efter ett par km skylt på höger sida med
anvisning till område.
Men häng med oss en promend i lätt regn en sen eftermiddag
i Osbecks Bokskog !
På långt håll trodde vi, det var en dåligt ordnad husvagnsparkering…
Även en åldrad stubbe har sitt budskap…om du är öppen i ditt sinne.
Jämte vägen stod en ensam agitator gestikulerande och talande för sin sak…
Lövträden börjar få en anstrykning av eldens färger nu.
Lövträden har ett mycket tätt grenverk även i Oktober.
Trädens stammar blir långa och raka, eftersom träden strävar efter ljuset.
Mycket färger och kontraster i en bokskog på hösten.
Så här går stigarna.
Japp, då är vi på väg…
Pehr Osbeck
1723 – 1805
Botaniker, prästman.
Vi passerar små bäckar, som väckts till liv efter nederbörd.
Gärdsgårdar från 1700-talet, vilka stängde inne kreaturen.
Betänk vilket arbete !
Det var lätt och mjukt att gå
Träd som ramlat omvandlas med tiden till imaginära urtidsdjur.
Här och var fyller bäckarna upp gamla anlagda dammar.
En av de större bäckarna, Skillnadsbäcken
Märkligt namn. Den var gräns mellan två socknar .
Man kan skymta diket som grävdes till höger.
Det syns bättre i verkligheten
Skogen verkar skötas noggrant.
Ännu en med svett och möda byggd stengärdsgård.
Vi hittade stenen, men det var för surt att komma nära.
Här gick vi ur skogen över gammal odlingsmark mot stenen med ristningar
.Den Sydhalländska slätten skymtar genom grenverket.
Stenen med ristningar, som vi får undersöka noggrannare då det är torrare i markerna.
Hällristningarna hittades på tidigt 70-tal då en rastande person spillde kaffe på stenen
och märkte att kaffet rann i huggna bilder och tecken.
Slumpens skördar…?
I en annan sten en bit därifrån fanns det dessa fördjupningar.
Man tror skålgroparna hade en fruktbarhetsinnebörd.
Groparna gjordes för 3000 år sedan.
Stenen med skålgroparna
Ser du hur betande kreatur tuktar träden ?
På väg ner mot bäcken.
Skillnadsbäcken
Ganska bra vattenföring efter senaste veckornas regn.
Liselotte och en pinne…
Utsikten från rastplatsen just jämte parkeringen.
…fick jag mig tillsänt i form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…
Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.
Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.
Sen skadade det ju inte konstellationen, att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.
1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.
Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.
Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.
När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen, då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.
Vi var i praktiken besegrade, redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.
De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.
Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen av personerna åldrats så det märks…
Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.
Pär Lundqvist har levererat bilderna.
Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.
Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod “Agrol Oljor”….
Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.
Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.
Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…
Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.
Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.
Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.
Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.
Kolla linledaren på fenan.
Modell av en lastseglare
Rejäla bogserdoningar…
Grunau Baby IIB
En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.
Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.
I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…
Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric “Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa plan, han flugit nånsin !
Der kleine UHU i ny version…
Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.
Originalet “Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.
Är det inte flygväder…ja, då får man gilla läget. Det är bara att
motvilligt acceptera moder naturs väder.
Något annat alternativ gives icke. Kanske man skulle sittstrejka
i protest mot vädret ? Tänk om SMHI, som har en faiblesse att utfärda
varningar i tid och otid, kunde skicka ut klass I Varningar för
extremt tråkigt modellflygväder… ?
Så istället för att flyga, fick vi göra en långpromenad i söndags
morse tidigt. Jag tycker, det är bäst att komma ut vid 08-tiden på
morgonen, medan dagen är ny och fräsch.
Så vi strövade vid havet. Sög åt oss alla intrycken. Tog lite bilder,
som inte är nåt speciellt, men de är i alla fall bevis på vår existens .
Knäpp dina kängor och gör oss sällskap under vårt flanerande.
Att flanera, är som jag ser det, lite mera planlöst än promenerande
eller spatserande.
Bilderna från ett Kullaberg höljt i konvektionsdimma och Laholmsbukten.
Mer om strandliv. Klicka här.
Lagaoset med det lilla biflödet.
Den gamle vresige väktaren vid Lagaoset flyttar sig sakta från plats till plats vid stranden
ständigt övervakande sitt revir och beredd att köra bort eventuella inkräktare.
Han har håll på med sitt revirvaktande i 6 år nu.
Jaha…och detta är vad ?
Söderut Lagaoset. Ingen trängsel i dag…
Norrut Lagaoset.
En cool individ sträcker ut sig och relaxar i strandkanten.
Varm tropikluft kolliderar med kall luft över Sverige = Dimma.
En rådjursget håller stenkoll på fotografen…bilden tagen på 150 m.
Dimman rullar in från havet.
Hamnen Mölle. Vid nordvästlig vind en oduglig hamn, då vågorna rulla runt i hamnbassängen
och låter båtarna ständigt gunga med ett ständigt slamrande från stående och löpande rigg.
Gaaapa stooort …
Själva Oset…
Detta djuret var aningen magert och nergånget.
Ser ut som en skulptur av Arne Jones eller…
Skulptur “Nova” av Arne Jones
Det står “Air” på pjucken…har han fått punktering ?
En hotfull silhuett…
Ständigt spanande efter något som är ätbart.
Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.
En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.
Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:
“Gliding makes you airminded” !
Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…
Betänk, filmen är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var “Jazzsångaren”
med Al Jolson vilken hade premiär 1927.
Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.
Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal. “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.
Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.
Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.
Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa i små sekvenser och ständigt byta
scenario.
Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.
Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de tillgängliga för alla med en dator.
Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca 107 år gammal.
En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.
“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.
Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…
En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan, då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd i spjälstaketet. Jag undrar, var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.
En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…
Hon har en fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.
Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.
Du kan läsa om historien om flygbåten här.
För att i någon mån visa hur det ser ut, där jag flyger,
har jag med hjälp av en väldigt lång selfie-stick tagit lite
bilder för alla, som är modellflygare.
Här är nästan överväldigande vackert. Har du aldrig
varit vid Hovs Hallar ? Åk dit, det är värt en resa.
Här kan du bo, äta och flyga bra.
Jag tänkte först inte sno ihop någon video från min
senaste visit, men det går fort, så det blev en snutt.
På en av bilderna av Platån har jag ritat in rotorns
utbredning. Pass upp för den då du ska starta eller
landa !
Hoppa in och spänn fast dig…låt mig bara säga, att om
jag gör en “bomkörning”, vilket innebär, att det är fel eller
ingen vind vid HH, så är inte dagen förlorad.
Du får alltid en fin naturupplevelse, då du är där.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne.
För då kan du uppleva, det jag upplevt där, att få se en
kaskelott simma i maklig takt förbi och vidare norrut i
Kattegatt.
Ett 10 m långt imponerande däggdjur som inte är helt
omöjligt att få se i skandinaviska vatten. Men jag har
bara sett en, under de 44 år jag varit och flugit där.
När jag såg den ? Det var 2003. Troligtvis samma val
hade observerats i danska vatten senare vid inloppet
till Limfjorden.
På denna klippvägg har jag presterat en hårresande klättring,
då jag räddade min i en buske hängande ASW 15.
Detta är något, jag aldrig gör om !
Start och landningsområdet på Platån.
Denna delen av HH ger starkt lyft vid NNO vind.
Här syns att hanget är uppbyggt i två steg.
Kanske därför det skapar så bra lyft…
Här kan du landa om du flyger skärm utan större risk.
modeller har vi aldrig landat här…..
Platsen är lätt tillgänglig via väg/stig från Kattvik.
Lodbild av kanten på Platån.
Om du hamnar under kanten, så är det möjligt att åstadkomma en
kontrollerad landning på stranden, om du besitter tillräcklig skicklighet.
I sprickan i framkanten av berget, där häckade en berguv.
Spåren i marken efter frigående klövdjur.
Platån på Hovs Hallar Oktober 2017. 
Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.
Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journalfilmer med nyheter och kuriosa,
vilket visades på biograferna som förspel.
Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.
Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,
Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.
Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?
Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…
Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.
På mig verkade det, som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.
Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?
Kanske han hade brått att komma iväg…
Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal film.
Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !
Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.
… för ett liv utan drömmar eller förväntningar är fattigt.
Drömmarna och förväntningarna är resultat av våra tankar
om idéer, ett kommande projekt eller händelse. Blir vi
inspirerade av en bild, en händelse, ett samtal med en
annan människa eller något annat sinnesintryck, skapa
det en process i våra hjärnor, som ger oss förväntningar
och drömmar om just “Något”.
Det är nyttigt att få sinnesintryck. Ju fler perceptioner du får,
desto mer inspirerad blir du, som du sedan kanaliserar mot
din dröm. Det behöver inte bara vara synintryck utan
känsel och även lukt kan ge inspiration. Tänk på lukten och
ljudet av en underkompad modelldieselmotor på lågt varv…
Intryck av lukt ? Ja, alla som kört en diesel vet,
vad lukten av bränd fotogen innebär, eller vad lukten av
från en jacka impregnerad med härsken ricinolja innebär.
Därför är jag nyfiken och öppen för det mesta.
Just för jag vill ha positiva erfarenheter, som stimulerar mig
själv till mina nya drömmar och som kan skapa förväntningar
inom drömmarnas gränser.
Jag vill inte bara vara nyfiken, jag vill vara en aktiv människa,
som helst säger ja till det mesta, allt för att kunna infria
mina förväntningar.
Kanske jag säger ja till för mycket. Men det har gett mig
otroliga erfarenheter och upplevelser, vilka varit en
inspiration till min ständiga nyfikenhet.
För mig kan en förväntan nästan kännas rent fysiskt.
Vad tror du, jag känner på ingressbilden ?
Alla mina förväntningar väntar på att verkliggöras
om några sekunder, då jag ska starta ut över havet.
Allt jag laddat in i “förväntningslådan” i huvudet ska
blomma ut nu. Klart jag har brått att starta.
Jag kan aldrig fort nog montera min modell och förbereda
mig och min modell inför flygning. Hela tiden pockar
mina förväntningar på..
…Flyg nu…Få ihop det…Skynda på !
Har du inga förväntningar eller drömmar, vad hänger
du upp ditt liv på ?
För mig själv innebär det, att jag håller drömmen och
förväntningarna levande, genom att jag varje morgon
vet, att min dag bär med sig något, som inspirerar
mig.
Ett liv som varande en bara existerande, vegeterande
individ, som leds runt varje dag mellan köksbord,
dator, tv och säng är för mig en absolut icke existens.
Jag vill känna, jag utnyttjar dagen. Att inte ha
förväntningar eller drömmar är som att sitta på en
bänk vid en järnväg och se livet passera, som om
det vore ett oändligt långt tågsätt.
Men du kommer att bli förvånad, hur kort ditt liv är,
då du sittande på din bänk ser den sista vagnens röda
lyktor försvinna i fjärran ångrande, att du inte tog
chansen att hoppa på…
Har du funderat på, att om alla dina önskningar och
förväntningar vore uppfyllda, då hade du inte mer
att drömma om eller förvänta dig.,,
Ungefär som om du vann 200 miljoner och du efter ett år
köpt allt vad du ville ha.
Men vad skulle du göra sen ? Du hade inga fler drömmar
eller förväntningar…Man ska hålla sina drömmar levande
för det håller dig levande.
Jag skrev detta, eftersom jag i tidigare inlägg hade
förväntningar om att kunna åka ner till Hovs Hallar och
hangflyga, då det var utlovat fint hangväder.
I min hjärna snurrade tanken att blir det fint väder,
då blir det härligt att kunna åka ner och få en riktigt
genuin flygdag. Alltså jag byggde upp en förväntan
hos mig, att drömmen om det perfekta flyget skulle
infrias.
Har jag den drömmen, är jag mycket motiverad att åka
resvägen på 45 km ner till vårt hang.
Samma sak gäller, om du byggt en modell, som du
ska provflyga. Tänk så mycket förväntningar du har,
då du åker till fältet. Det är ju den drömmen, som
håller igång dig och ger dig energi.
Nåväl, jag drog till HH och under färden skapade min
förväntan en bild av flygandet, som jag skulle
få uppleva. Har du förresten märkt, då du kör bil,
att man tänker bra ? Förlängda märgen kör din bil,
hjärnan funderar mellan fantasier, förväntningar
och verklighet.
Det första jag såg, då jag körde över kullen ner mot
Segeltorp var en skärmflygare på bra höjd, som flög
och njöt i den NNV vinden. I och med att han flög,
förstod jag förhållandena för oss modellhangflygare
skulle vara gynnsamma.
Så fram till parkeringen och lasta ur. Sen promenad
upp på Platån, där jag efter att ha satt ner mina grejor
tog en överblick över läget. Vinden var ca 4-6 m/sek
från NNV. Solen sken och mycket folk som flanerade
i naturen.
Uppe på Platån härskade på toppen en mäktig rotor,
som talade om, att den fanns, genom att min vind-
streamer blåste UT mot havet… Vidare kände jag,
hur det blåste i nacken, då jag spanade ut mot Kattegatt.
Det känns aningen paradoxalt att stå 80 meter över havet,
där det råder jämn laminär vind rakt mot kanten och
samtidigt känna rotorn blåsa 180 grader åt andra hållet,
så håret blir rufsigt i nacken…
Min Spirit blev monterad, min GoPro sattes på plats
på nosen och min Mobius anbringades på min kepsskärm.
GoPron på Spiriten videofilmade och Mobius tog 2 bilder
i sekunden.
Sen var det, efter radio- och funktionskontroll,
bara att starta. Vilket under de förhållanden som rådde
inte var enkelt. Ska man starta vid aktiv topprotor,
ska du röra dig åt vänster och starta just till höger om
det diket som finns.
Gör du det, undviker du det mesta av topprotorns muskler.
Jag gjorde det och satsade så mycket energi jag hade,
för jag skulle få ut modellen i det laminära lyftet.
Låt mig med förlov säga, det var mycket turbulent.
Hade jag inte varit erfaren, hade jag inte klarat
situationen utan riskerat att modellen hade smällt
i kanten. Du kan se på mina bilder efter texten,
hur kanten ser ut..Inte speciellt modellvänlig terräng
och framför allt nästan omöjligt att bärga en modell
därifrån utan bergsbestigarutrustning.
Men efter berg och dalbanan vid starten kom jag ut
i lyftet, vilket var helt turbulensfritt, starkt och utbrett.
Modellen steg som en kork och jag var snart
uppe på indikerad höjd från telemetrin på 166 m.
Det är ca 240 m Asl.
Hovs Hallar har egenskapen, att du har friheten att
flyga över stora områden, då hanget skapar så bra lyft.
Jag satt på min vanliga tuva och flög synnerligen
avslappnat.
Min tanke var, att detta var, vad jag förväntat mig
och det kändes, som delar av drömmen gått i uppfyllelse.
Bättre kan jag inte ha det, då jag modellflyger.
Vinden ökade till 7 m/sek under eftermiddagen och
vred lite mot V.
På avstånd rakt norrut kom ett sträck med tranor,
som med sina kraftiga röster hördes lång väg.
Fint tänkte jag, de flyger lite under mig. Då borde
jag kunna flyga rote med fåglarna och få en video
med både ljud och bild.
Allt gick perfekt, vad flygningen anbelangar, jag flög
ihop med tranorna i ca en minut, innan de fortsatte
sin resa söderut.
Men enligt Jantelagen hade kameran stängt av på
grund av ett urlakat batteri. Typiskt !
Det kommer fler tillfällen och då ska jag och ackarna
vara laddade.
Mycket folk passerade under sina naturpromenader
och alla jag träffade var vänliga och nyfikna.
Jag tar alla chanser jag kan för att sprida positiv
information om vår hobby. Realiteten är, att de
människor jag möter, då jag är ute och flyger är
för det mesta vetgiriga och vill veta hur det här
med hangflyg fungerar.
Det är så enkelt att förklara, när allt finns tillhanda,
hanget, piloten, vädret och modellen.
Hur många som blir omvända till modellflygare ?
Inte många…men det kan vara så, att bland de
vi möter, kan finnas en “Någon”, som på ett sätt kan
påverka våra möjligheter att utöva modellflyghobbyn.
Så informera med ett glatt humör !
Jag startade kl 1100 och gjorde dagens sista landning
1435. Jag fick 2.5 timma i luften minst med min trotjänare
Spirit Elite.
Ja, landningen var lite besvärlig också. Det gällde att styra,
bildligt talat, med hela handen, eftersom du landar
mitt i en utvecklad malande rotor. Men det gick bra.
Sen var det bara att packa ihop, gå till bilen och lasta in
för att sedan köra hemåt.
Färden gick längs E6 norrut där som vanligt en
fredagseftermiddag, vanvettet tycks råda i vänsterfilen.
Slutligen hemkomst med hel modell och med mina
förväntningar uppfyllda ! Drömmen lever.
Här några ögonblick.
Bilderna tagna med i huvudsak mina Mobius, GoPro och
ett fåtal bilder med min Sony, som jag tog i RAW-format.
Allt klart för start !
Jag har gått över till en liten ryggsäck att ha mina prylar i.
Enklast och man får händerna fria, under tiden vi transporterar upp oss till Platån.
Silon i Falkenberg, 54 km från Hovs Hallar, sett genom min kamera.
Avstånd till vindkraftverken till vänster är 65 km.
Du ser det var ingen större sjögång…
Inga brytande sjöar, vilket indikerar vind mindre än 6 m/sekund.
Jag tröttnar aldrig på naturen vid HH.
Naturen har en anstrykning av det vilda och karga just vid kustlinjen.
Fasaden på hanget fotograferat från Platån. Du förstår att om du sätter en modell i väggen
Är det inte enkelt. En gång har jag hamnat där. Det var i en av buskarna mitt på bergväggen.
Jag klättrar aldrig upp där fler gånger…
Min Spirit på väg med den alltid närvarande och förhoppningsvis fotograferande kameran.
Jag har testat olika fastsättningstekniker av kameran i nosen.
Kommit fram till att Biltemas tejp är det bästa och enklaste.
På väg ut genom turbulensen…
…modellen kastas som ett flarn just här…
…men ute i den laminära vinden…
..hissar det som det kan tyckas utan gräns.
Ser du färgen på havet ? Strömmen har gått på svenska sidan av Öresund,
förbi Kullen och vidare upp i Kattegatt. Färgen är gråaktig.
Beroende på att efter rikliga regn har vattnet i åarna fört med sig
sand och andra avlagringar.
Denna steniga strand är helt förändrad på mindre tid än ett år.
Du ser hur vågorna danat det lösa materialet. Förr fanns här,
av passerande flanörer utlagt konturer av stenar föreställande olika djur,
som var lätt igenkännbara från luften. Fast de återuppstår säkert.
Att landa sin modell i kanten…vad skulle det hjälpa ?
Bättre sätta den nere vid stranden för att få tillbaka den
kanske i delar…Det är 70 m högt.
Japp, det närmar sig höstdagjämning.
Tre glada flickor som…
…fick lite info om modellflyg på hang…
…och som gick därifrån som övertygade nya modellflygare…tror jag.
En solitär skärmflygare bara njöt.
Han hade skärmluftrummet för sig själv.
Han tänkte säkert att: Där kan ni gå nere,
men här uppe sitter jag med bästa utsikten.
Vid 13-tiden friskade vinden till 7-8 m/sek. Som du ser på det mörka vattnet.
Surt sa räven…
Vad det är ? Bara din fantasi sätter gränserna…
Last man standing….känns det ibland som.
Han ska försöka landa sin modell i helt skick.
Det gäller att vara 100% fokuserad, det kan jag lova !
Men det gick bra, jag landade just vid busken.
Mannen på sin tuva…jag tog bilden med min långa selfie-stick.
Visst är väl jorden platt ?
Från vänster Kullaberg – Torekov – Hallands Väderö.
Har man en tillräckligt lång selfie-pinne, kan man få fina bilder.
En hangflygares depå på Platån, Hovs Hallar den 6. Oktober 2017.
Väder Hovs Hallar från yr.no.
Skärmdump från vindmätaren som ger mätdata i realtid.
Det finns inget, som kan hindra mig att åka till HH med en
väderutsikt som ovanstående.
Solsken, 4-7 m/sek NNV troligen vridande till nord under dagen.
Förutom modellflygare kan vi säkerligen förvänta skärmflygare
också. Alla hangflygare är välkomna.
Rapport kommer på min blogg från en förhoppningsvis fin
upplevelse vid vårt hang, som nu börjar prunka i höstens
brinnande färger.
…för enligt en undersökning vid Lunds Universitet är förmågan
att skriva och förstå en texts innehåll undermålig hos 20%
av de som antagits.
I Svenska Dagbladet i dag finns en artikel, där det står:
”Många studenter har stora problem att skriva”
Vi har undersökt skrivförmågan hos nybörjarstudenter på Lunds universitet.
En femtedel bedömdes ha så stora brister att de knappast kan tas om hand
inom ramen för utbildningen. Till exempel fann vi en text utan en enda
korrekt mening, skriver forskarna Gunlög Josefsson och Sara Santesson,
Lunds universitet.
Ska vi skratta eller ta oss för pannan ? Man kommer till en högskola
och kan inte tillgodogöra sig en skriven text ? Eller man kan inte skriva
en redogörelse, som är korrekt svenska ?
Är detta resultatet, av framåtskridandet i den Nya Skolan eller en
spinoff av knappandet på dator eller IFånar ?
Det är kanske dags, att vi samfällt går tillbaka till ämnet
välskrivning och uppsatsskrivning i gymnasium och grundskola ?
Jag träffade en gymnasielärare, som till min absoluta förvåning
berättade, att många elever inte kan skriva skrivstil…i stället
textar de som småbarn…
Det är dessa elever, vilka ska föra kunskapens baner högt,
då de fullföljt högskolestudierna.
Jag personligen har det som en äresak att på min blogg skriva
korrekt svenska.
Med det menar jag, inga meningsbyggnadsfel, inga syftningsfel,
inga tautologier och rätt kommatering.
Vet man inget om reglerna för kommatering, så är en bra
grundregel: Komma sätts mellan fullständiga satser.
Det betyder, att satsen ska innehålla subjekt och predikat.
Enkelt uttryckt så vill jag det jag skriver ska vara förståeligt
för alla normalbegåvade.
Vi åldringar, som tragglade igenom den gamla realskolan
och gymnasiet före 1969 är, Gud ske lov, försedda med den
grammatiska kunskap , som krävs för att skriva och förstå
korrekt svenska.
Jag vet, att opportunisterna och vaselinmänniskorna säger,
man kan skriva som man vill och som man pratar.
Jag håller definitivt inte med den tesen. Vem kommer
ihåg vad som lästs, om ingen förstår, vad som skrivits ?
Det var bättre förr…
…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935 utövades.
Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan
man i slutet av 20-talet förstod, att man kunde segelflyga
dynamiskt i termik.
Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.
Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe.
Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett
900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.
Låt mig säga, att om du är modellflygare och vill flyga hang
så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet
är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark
är 50m…
Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och
har dessutom ett fint modellflygmuseum.
Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:
Inget ljud på videon men du får får väl sjunga
“Gå upp och pröva dina vingar”,
som Lasse Dahlqvist gjorde i filmen “Örnungar ” ?
Upp kommer man alltid, men varför chansa med en svag
bogserkärra ?
Bättre att ligga på säkra sidan och hugga till med power.
Som i denna videon vilken vi kan sortera in under rubriken
“går det så går det”…
En Lunak i skala 1:4. Bogserkärran skala 1:1.
Ännu ett exempel på människans experimentvilja och
viljan att tänja gränserna.
Videon, som ni kommer att se, saknar ljud, men du kan
väl vissla “Volare”…
Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna
är också från Youtubevideon.
Byggaren av Lunakens blogg hittar du genom att klicka här.
Den bloggen är väl värd att besöka !
Fästa en GoPro…två tejpremsor !
“Gapa – Svälj” ! 
Lunak en vacker tjeckoslovakisk 50-talskärra.
Eller vad säger Pär Lundqvist ?
Som du kommer att se i videon, var det inte enkelt att hänga efter i turbulensen…
Done deal.
Den ena förklaringen skulle kunna vara, att det råder brist
på ytor på land där man kan starta och landa.
Men jag tror, det var en dåtida ohejdbar experimentlusta
bland tidens konstruktörer av flygplan. Vi talar här om cirka 1930.
Flyget var inne i sin mest expansiva fas och mer eller mindre
kloka konstruktioner såg dagens ljus.
Så här gick det i alla fall till i England. Det land där Reginald
Mitchell skapade Supermarin Spitfire.
Se på videon från Pathé och det är tillåtet att dra på munnen…
Jag tycker flygplanet har kort momentarm på kroppen och jag betvivlar
att lateralcentrum är på rätt plats. Med tanke på vingens profil
kanske stjärtstyrverket borde varit ytmässigt större…
…som kan ge dig en aning om hur det var.
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs
vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast
att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet,
var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete,
ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks-
gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först,
sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter
från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna
skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet,
så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen
tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera
tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga
där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera
med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.
Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt, då jag
kurvar. En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.
Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.
Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss. Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.
Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…
Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.
Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste således ut mot havet.
Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.
Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.
Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med varandra, om det som berör en trana…
Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.
Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.
Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.
Då vi gick till bilen, passerande dynområdet med sina
sandbunkrar, tror jag, vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
så artbestämningen är ju osäker.
Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att länsstyrelsen återställt
naturen, till det skicket som den var för 50 år sedan.
Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att finnas till eller …
Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så hoppas på västlig vind.
Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.
En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.
Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla
Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag, som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.
Kanadagässen kom i stora eskadrar.
Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från de små vågorna, som smygande bröt mot sandkanten.
Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden. Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat brått?
Vad var det Arkimedes sa, då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos. (Rubba inte mina cirklar.)
Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…
…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.
Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…
Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.
Som sagt, det såg lite mörkt ut…
…allt medan gässen passerade.
Det var tyvärr halvskymning, då jag plåtade en liten flock tranor.
Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad. Inget Photoshoppande.
Vad vi såg .
Under mina spaningar på YouTube efter gammalt modellflyg
finner man ett och annat.
En liten engelsk snutt från engelska Pathé och en
ganska välgjord film av en tysk modellflygare,
som han konverterat från 8 mm film..
Kolla klädseln på de engelska piloterna…hatt, kostym, vit
skjorta och slips.
Vi är väl inte lika eleganta i dag.
Du kan också lägga märke till radioutrustningen.
Servona , de är stora som smörpaket…förr kallades servo
för…rodermaskiner. Med tanke på storleken då, kanske
mera adekvat benämning ?
Så det är lite lättare i dag. Tänk bara på reversering av servo.
Hur gjorde vi förr ?
Jo, vi tog isär servot, skiftade strömkablarna
på motorn och skiftade ändkablarna på potentiometern.
Sen justerade vi mittläget genom att vrida kolbanan på servot,
monterade ihop och bad en bön att vi inte lött fel, så det skulle
ryka, då vi slog på…
I dag trycker du på en knapp.
Men för 50 år sedan gick det till som på videon.
Stillbilderna har jag klippt ur Youtubevideona.
Minns du Skyleader Clubman ? Kallades Störleader av kända
orsaker. En radio tillverkad i England och såld och servad av
Rune Svenningsson i Gislaved. Populär under 70-talet.
Synd man inte kunde flyga med den…och vara säker på att åka
hem med en intakt modell…
Två brittiska herrar med allvarlig uppsyn.
Detta kallar jag rejäla…servon med plåthöljen.
Ser du hur stötstängerna är anslutna ?
På gavlarna där en arm stack ut ur lådan.
Vid denna tid användes 5-poliga kontaktdon,
eftersom servonas konstruktion krävde det.
Vem minns fabrikatet Sprengbrook ?
Observera ordet “Precision” som man tryckt på etiketten med flaggan för
det Förenade Kungariket. Undrar hur det var med precisionen egentligen ?
Man ska var snyggt klädd, om man ska ratta sin nybyggda multikärra !
Och så kan man ju njuta av “A nice cup of tea”.
