Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina ”Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min ”Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
”Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…
Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt hang vid Segeltorp.
Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell ”Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.
Dels hade jag med en ny modell, ”Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker på dess trimning.
En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.
Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…
Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.
Dock var jag nyfiken på min ”Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.
Startade i den kanske just då lite avtagande vinden.
Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.
Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.
Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.
Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.
Stor glädje och tacksamhet.
Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…
Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda ”experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar. Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt på väg med containers till Biltema i Halmstad.
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning, sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme, men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna resulterade bara i 20 sekunders flygtid och landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten, om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar 200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare, Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.
Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.
Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ? Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.
Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar. Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda den från ett dåligt läge.
Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men jag flög i alla fall…
Så småningom, då jag gnetat upp mig, var det problemlöst att flyga i den laminära vinden.
Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och ökade till 4-8 sekundmeter.
Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha farit igenom en mycket aggressiv kantrotor, for jag upp som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och starkt lyft.
Sen var allt en baggis.
Fick en timma i luften och som tur var, kunde jag stå i lä bakom ett buskage för vinden.
Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil, för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens realiteter med en pandemi.
Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa mina mänskliga kontakter oavsett.
Hemma är det välförsett i frysar, kylar och skafferier.
Vi hoppas på det bästa och får vara glada, att man kan bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.
Häng med !
Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.
Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.
Blue Phoenix rules the skies !
Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.
Efter landning.
Skuggspel
Som du ser hoppar det bra vid starten
Men bara jag kommit upp i den laminära havsvinden så…
En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar
Spirit Elite
Piloten sitter på sin pilottuva…
Mycket blått…
Hoppsan…
Koll av planén inför landningen
Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…
Ser du vildnyponbusken till vänster…
Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.
Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.
Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…
Men för modellflygare var det inte speciellt bra. Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.
För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.
Alltså fick det bli andra naturupplevelser. Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen i våra åar är hög.
Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk. Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör för laxen att gå upp och leka.
Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.
Uppe vid Karseforsenfinns en damm som reglerar vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.
Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen är så riklig som nu.
Min resa gick till havet för en promenad vid stranden. Inget nytt att rapportera därifrån, men ett strövtåg där, det är alltid berikande.
För att i någon mån anknyta till min bloggs namn, bäddade jag en lite video från Hovs Hallar där jag flyger min Gillette.
För 3 år sedan editerade jag lite filmmaterial, som emanerade från 8-mm smalfilm, vilka hade inspelats av numera avlidne fotografen och modellflygaren Bertil Dahlqvist från Laholm.
Jag lade ner ganska mycket jobb på filmerna och editerade ihop ett par filmer, som jag lade upp på Vimeo.
Emellertid blev mitt konto på Vimeo raderat och därmed försvann filmerna, som var inbäddade i olika inlägg på min blogg.
Synd tänkte jag och började leta efter råmaterialet på min omfångsrika dator med sina 8 hårddiskar…
Efter mycket arbete fann jag filmerna i oediterat skick. Det var svårt att finna materialet, då det gömt sig i en mapp, som inte skulle innehålla filmmaterial.
Jag körde filmerna genom Moviemaker lite hastigt och laddade upp till mitt YouTubekonto.
Filmerna är ett dokument från tidigt 70-tal, vilka beskriver lite om bland annat hangflygverksamheten och hur den initierades här i Sydsverige.
Se det som några ögonblick från tiden långt bak i landet Nostalgia.
Jag ville göra filmerna allmänt tillgängliga än en gång, därför publicerar jag om.
Luta dig bakåt och res med mig bakåt vägen !
Jag har ytterligare material från SM i Termik på Kabusa
Skjutfält vid Ystad, vilket jag publicerar så snart jag kan.
Kurt Lennå startar på Pellestova 1973
Start på hanget vid Pellestova 1973
Pär Lundqvist flyger vid Segeltorp, Hovs Hallar 1972
Kurt Lennå monterar huven på sin egenkonstruerade motorseglare 1970 eller 1971
Start !
Till vänster Ragnar Åhman en framstående ledargestalt
inom svenskt modellflyg och piloten Håkan Svenneson
Här kommer en två inbäddade Youtubevideos.
En som inbegriper lite motorflyg i Halmstad och de absolut första flygningarna på Hovs Hallar.
Den andra videon beskriver hangträffen i Norge på Pellestova.
Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på. Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby, att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn… att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan du maila mig. Adressen finner du på min blogg under rubriken: ”Welcome to my blog”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe. För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal. Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat, berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion, för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar. I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar, för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje !
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
”Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten… Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat. Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen ska se ut ungefär så här för att flyga bra. Planet har passerat färgvallen. Landskapsfågeln…gladan. Andrea håller sin ”Hector” i strama tyglar… Aktivt luftrum…
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. Bilden säger mig mycket.Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Vi vet, att då man nått stadgad ålder, kommer nostalgikänslor.
Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut, men de speglar en tid, som var modellflyg- entusiasternas.
ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight fanns inte eller radiostyrning.
Men, man hade intresse och entusiasm. Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan alla var likställda i stort sett.
Ibland önskar jag, att jag vore född 20 år tidigare, för att kunnat få uppleva denna modellflygets blomstringstid.
Bilderna kommer från tidningar utgivna 75-80 år sedan.
Upphovsrättsligt säger lagen, att copyrighten på tidskrifter upphör efter 70 år.
Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade sen många år.
Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna, vilket medför, att kvaliteten är vad den är.
Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.
Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???
Detta är en modell, som fortfarande byggs och som flyger bra. Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !
En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.
BH-Beauty Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…
Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt. Dessutom är byggaren i enlighet med tidens tradition
en allvarlig ung man.
En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln. Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….
Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare… Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare… Ja, det var bara en tanke, som snurrade förbi i min hjärna.
En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…
Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull… Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…
Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar, till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)
Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan.., Det gör man inte i dag.
I väntan på start inför SM 1945.
Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby. Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.
Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år flyger relativ många Weihe fortfarande !
Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?
En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist från Halmstad båda och gamla bekanta till mig. Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…
En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.
Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.
En expressionistisk bild.
Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?
Detta är allvarliga saker…
Ett snällt namn på en modell.
Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.
Här har man färglagt jacka och modell för att fånga läsarens blick.
Från mitt utomordentligt stora lager av bilder på modellflyg skrapade jag lite på ytan på bilderna, som berättar om friflygande skalamodeller.
Ingen jättestor klass som lockar radio och tv för att göra reportage, men en typ av modellflyg, vilket ställer vissa höga specifika krav på byggare och pilot.
Betänk dessa modeller är ofta små. Allt måste av byggaren
vara noga övervägt och vägt, innan man limmar in det.
En stor del av utmaningen är flygningen. För du har ju ingen radio, som kan påverka din modell i luften.
Det enda som påverkar din modell, är hur väl den är byggd, att du väljer rätt triminstsällning i förhållande till
flygomständigheterna och att du är i god psykisk balans
och fokuserad.
Då kan du få län för din möda och se din flygmaskin uppföra sig precis som du avsett…nästan. För mot det oförutsägbara kan man inte gardera sig och det är ju en av utmaningarna med friflyg.
Mästerskapet avhålls vid Skånes Fagerhult, en gränsort där
Halland, Småland och Skåne möts.
Tävlingen heter ”Stibners Memorial”.
Här finns ett fint fält, som ni kan läsa om på min blogg om ni skriver ”Skånes Fagerhult” i sökrutan upp till höger.
Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby, som är flygning, vilket hela tiden trycker på.
Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget är perfekt åker jag ut.
Min lust att flyga överstiger vida eventuellaväderhinder.
För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.
Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en kompositmodell för 20K, som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.
Därför för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga. Enkelt uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix, än en uselt flygande F3J-modell.
Flyger du en välflygande modell,kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter sen många år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att spaka hela tiden.
Det kommer en ny dimension till dittflygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.
Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var och flög hang på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för, som visar, just det jag talade om
ovan;
Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket är rakt på vid ”Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det optimala
för hangflyg på Platån.
Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter ”HOBBY” och som är nyss byggd.
Den flyger bra, men tolererar inte låg fart. En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna, hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv med en fin epoxiplastkropp.
Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.
Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga galopperandet genom kantrotorn.
Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.
Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, då förhållandena är så goda,
som de var.
Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.
Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars ”Näsa” och försökte
klättra för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.
Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.
Efter nästan 2 timmar i luften med min ”HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.
Landningen nere vid Fortet, med den vind som var
rådande, är inget du snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.
Även om du är ytterstrutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.
Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär, att jag vinklar upp skevroderna
till ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, kunde jag halvrolla och
landa, där jag planerat utan skador.
Flyga i luften är inte svårt, men din förmåga att flyga avslöjas brutalt vid landningen.
3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.
När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från Halmstadhållet.
Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över havet på
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.
Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.
Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.
Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.
Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.
Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.
Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.
Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !
Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna. De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas vara fantasi.
Har du läst boken ”Jonathan Livingstone Seagull” ? Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna Har du inte läst boken, så rekommenderar jag den
varmt.
Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…
Den finns som film här. Du avgör själv, om du vill
ladda ner.
Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.
Då man ser, hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår vi, att ägaren
tjänar klöver.
På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat bilskrot.
Som du ser, händer det mycket, som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.
För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…
Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det blir aldrig tråkigt.
Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.
Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
”Feederfartyg” är en typ av mindre farkost, som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.
Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.
Multiplex ”HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.
…utan det handlar om upplevelser av naturen också.
Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.
Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm luft från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.
Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.
Denna varmluftsströmning understöds av lågtrycken
väster om Brittiska öarna, som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.
Så två fläktar förser oss med, för årstiden, varm luft och ger
oss en reminiscens av sommar kanske.
Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande fram mot lunch. Det borde ge förutsättningar
för termik.
Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.
Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna på Litorinavallen vid Tjärby Kyrka just norr om världsmetropolenLaholmi hopp om att kunna ta
en termikblåsa.
Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga torrtermik.
Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt och började leta efter vertikala
rörelser i luften.
Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten. Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.
Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.
Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.
Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro, drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.
Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.
Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa lyften utan bekymmer.
Vad gäller flygningen, så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.
Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis det läget, jag programmerat och
mottagaren band, efter jag slagit på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.
Då jag flyger, handlar det bara inte om flyg utan också
om att uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.
Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.
Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest till sydligare nejder.
Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.
Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta, jag har en enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten inte blir så bra, som jag önskat.
Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska fotokunskaper jag besitter.
Jag märkte, att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.
Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.
Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera, det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort genom fingrarna.
Om jag är ute för att flyga termik, eller om jag åker
för att flyga hang och förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet, vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.
Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.
Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se, då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.
Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.
Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på väg till
Hallands Väderö för sin jakt.
Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess möjligheter !
Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde mitt behov av spänning och
avkoppling.
Jag är glad och känner mig privilegierad, för att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.
Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer med, då jag åker ut med modellerna.
Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.
Förresten…
…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.
Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka på hur det låter, då dessa tre samtidigt för en animerad mopsdiskussion.
Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora där
besserwissrar ständigt talar om, hurSMFF
och MFN borde skötas.
Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för vårt förbund i
stället för mot vårt förbund, hade bjäbbandet haft en mening. Men nu…
Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.
Vad som kostar, är att utföra det reella,
praktiska och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
”Likes” i ett forum…
Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det, inte
ut på att ständigt leta efter fel…
Kanske vi skulle modellflyga istället ?
Det är väl det, som är glädjen och essensen
med vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?
Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara är för gammal.
Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.
Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…
Häng med…och flyg med dina modeller !
”När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?
Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och temperaturen.
Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?
Kanske en matta i min hall eller ? Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.
Klart för take-off.
Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter, som
patrullerar utövande sitt ämbete !
Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.
Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.
Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…
En underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…
Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument kunde ana eller
förutse, att de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ? Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar om 1000 år ?
Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.
En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…
Bofink…
…hans kompis gulsparven…
Bofinken…en vacker fågel.
Vi håller kollen …
Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…
Proviantering inför en lång flygtur.
Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.
Njut av denna vackra modell och på det sättet den flygs av piloten. Han tycks upphäva gravitationen och modellen rör sig, som vore
den viktlös.
Denna modellen av John är den bästa, jag sett.
Den är också förtjänstfullt filmad för att demonstrera egenskaper
och inte minst det vackra landskapet i Cornwall.
Se gärna hans andra filmer, de är en upplevelse !
Bilderna har jag klippt ur hans film, som är inbäddad längre ner.
På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.
Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var 33 C…Då är det varmt.
Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på att temperaturen i havet är relativt land hög.
Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en ganska stationär tornfalk där,
som jag ville få lite bilder på.
Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner min fotosession.
Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet. Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.
Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris med den hastighet vi hade
i dag, flyter den svala sjöbrisen in över land och skjuter den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.
Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra ytterligare 100 m med motor.
Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.
Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.
Men håll ut, snart kommer hösten !!
Lite ögonblick från min flygdag.
Du ser…gult på marken, västlig svag vind.
Klart starta.
Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg. Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.
Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger. Och en glödande sol.
Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.
Så här ser det ut nu i Halland.
Nedpackning – Hemgång
I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…
…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...
…nu efter solskenet mycket söta och goda.
Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.
