Etikett: mats strömberg

Kategorier
Modellflyg teknik

PICOLARIO VARIOMETER

 

 

 

 

 

som ger piloten all info av intresse.

 

 

 

 

 

Jag har själva använt Picolario i 9 år och varit helnöjd med
dess funktion och kvalitet. Firman som tillverkar dessa är
Renschler Instruments i Stuttgart. Man har nu konstruerat
en ny version av Picolarion, som har ett starkare hölje och
fler användbara funktioner.

En av mina gamla Picolarios hade en skada, varför jag tog
en bild på den och skickade till Renschler med frågan:
Går den att laga ?

Efter 4 timmar hade jag svaret: Naturligtvis kan vi fixa den.

Så jag skickade ner den och efter en vecka kom den tillbaka
reparerad och upprogrammerad med sista mjukvaran.
Tänk om alla firmor var så snabba !

När jag var inne på deras hemsida såg jag den nya Picolarion.
Jag mailade och beställde en ny sådan.

 


            Hölje i rostfritt stål. Vikt 12 gram. Jämför storleken med batteriet.

                                                          Picolario 2.0 med dataöverföringsmodul.

Picolarion beställer ni enklast hos  Renschler.

 

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

GAMLA MODELLMOTORER

 

 

 

 

Fanns det egentligen eller ?

 

 

 

Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.

Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.

Läser man i dokumenten,  konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.

De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.

Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.

Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift,  som krävdes och man förstod
rent praktiskt,  hur motorn skulle byggas,  för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.

Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.

Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor,  som fungerade utan tändstift.

Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.

Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.

Jag vet,  att en av mina modellflygkompisar,  Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.

De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.

Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat,  bibehölls glöden katalytiskt.

Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.

Här kommer lite bilder,  jag samlat ihop.

Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som  har tryckts  för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.

Här kommer bilder med lite förklaringar:

Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.

Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.

Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till  de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.

Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.

Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.

Hur tändsystemet är uppbyggt.

Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.

Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.

 

Denna motor ”Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.

En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !

Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.

Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.

Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG FÅR VÄL NÄSTAN BE OM URSÄKT….

till mina besökare…..

 

 

 

 

för här kommer det fler strandbilder…….Jag har ju inte
varit och flugit i dag, så jag kan inte redovisa något om det,
men som vanligt varje dag promenerar jag mina 12km
längs stranden och mina i snirklar i skogen. Kameran
med naturligtvis, för man kan ju aldrig veta.

Fast det är ju så,  att stranden med is och snö är ganska
statisk. Det händer inte så mycket, utan man får låta
fantasin säga , vad saker och ting är och kan vara istället.

 

                                                                Är det storskarv eller gäss, som producerar så mycket skit ?

                                                                                           Ser nästan ut som nån sorts pellets…… 

 

     Inga dåliga högar…….

      Nyis brötar upp under ett ständigt ganska försynt rassel,  när ström och
vind trycker på,  så det ser ut som en hög krossade fönster.

                                                                   …och reflekterar den lågt stående solen.

       Hamnen Halmstad från Lagaoset. 

                                                                                                                Strandmonstret kom slingrande med ett bytesdjur mellan käftarna.
                                                                                                                                  Kan också ha varit en av dess ungar som honan bär.

                     Hög- och lågvatten om vartannat. Det blir som att stöpa ljus.

                                                                                    Djuret med plutmunnen har fått en utmärkelse för lång och uthållig tjänst i blåsten och kylan.
Det blev ett fiskedrag i pannan   att bäras vid högtidliga tillfällen, när etiketten så kräver…..

                                                                                                 Vad detta är ? Ingen aning. Men, man se ett hajhuvud, som sticker ut till vänster,
eller en elefantfot, eller vad som helst                                                                        

 

                                                                                                                  Konstigt djur som satt sina avtryck här i en rad.
Men jag tror det är ett UFO som gjort touchandgo….

 

                                                                    Stråets Sisyfosuppgift. Vem Sisyfos var ?

                                                                    Kolla länken:

                                                                    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sisyfos

                                                 

   En väldigt agressiv ödla som jag lyckades störa i dess middagslur.

                                                                                                   En alstubbe 65 år gammal. Hade varit bra att ha till huggkubbe.

 

 

mats

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

SÅ GJORDE VI FÖRR NÄR VI FLÖG…

 

 

 

 

 

…och  bilderna är goda representanter för denna epok.

 

 

 

 

 

 

Detta är en Sparmannjagare byggd av Arne Olveng, en gammal medlem i Hökaklubben.
Jag hade glädjen att provflyga och flyga den på en flygdag på F14. Sedermera fick Bengt-Olof Jönsson modellen i present och så vitt jag vet,  hänger den än i hans tak.
Modellen byggd från kopia på originalritningen och modellen utrustad med en Os40 Fs. Tiden är ca 1984. 

 

Hur många gånger jag har varit nere i trakten av Båstad
och på Hovs Hallar för att flyga,  under de åren jag varit aktiv ??

Tja, jag har flugit där i 39 år och i snitt har jag åkt dit mins
t 25 gånger om året.

Det blir: 975 resor mellan Halmstad och Hovs Hallar. Lågt räknat
kör man ca 100 km under en sån tur. Det blir således 9750 mil…………..

Jaja, lite får man offra för hobbyn eller…’

Jag har fått så mycket fina upplevelser i utbyte, så det har
varit värt varenda krona. Antingen jag har stått på HH med
en snabb hangkärra ylande fram över kanten i 200 km/timmen +,
eller då vi står uppe vid skidbacken i Båstad och termikmodellerna
flyger på hanget , i väntan på att en blåsa ska komma glidande
och lösa ut vid bergkanten, så man kan kurva upp sig , just så
högt man vill , så erfar man lite av själens frihet.

Så jag ångrar inte en sekund , att jag flängt fram och tillbaka ,
som jag (vi) gjort under åren.

Liet bilder har jag, som jag snabbt fotograferat av från gamla
papperskopior. Därför är inte kvaliteten så bra.

 

Detta är en av mina märkligare modeller. Det är inte en Klemm 25
utan en egen konstruktion. Modellen var väldigt lätt trots sin
stora spännvidd, vilket gjorde att jag kunde sätta en 2.5 kubiks
Rossi bakblåsdiesel i nosen. Modellen flög precis så bra som jag
hoppats och den loggade enligt flygdagboken nästan exakt 100
timmar, innan motorn var finito. Jag renoverade aldrig motorn
utan modellen pensionerades.

Motorljudet var enastående fint beroende på ljuddämparens uppbyggnad.
I ljuddämparen fanns en oljuuppsamlingsanordning, så icke förbränd
ricinolja samlades i en behållare, så man slapp allt klet. Ljudet när man kom
på finalen på tomgång med en motor som började kallna och den gick upp
och ner varv, på grund av misständningar, det var en upplevelse.
Lukten av eter låg alltid tät när jag flög, med Rossibestyckad modell.
Fördelen med en diesel är att man inte behöver glöd. Den tänder ju
när gasen i cylindern komprimeras och därmed trycksätts, så den tar fyr.

Modellen döptes till PomPom, just på grund av avgasljudet på tomgång.
Det lät just så…pompompompom……

Här står jag ovanför Båstad till vänster om skidbacken beredd att kasta iväg
denna trogna gamla California. Detta är, en utomordentligt välflygande modell och jag tror,  jag har slitit ut tre par vingar till den. Hur många timmar jag har på den i luften ? Jag byggde den 1979 och pensionerade den 2010, så det blir 31 år.
Räkna lågt 20 timmar om året, så blir det 620 timmar totalt……..

Återbördande av Californian i hundkexet och andra örter.

Radion jag styr med, är ju min gamla pålitliga Guldfutaba från början av 80-talet , tror jag eller slutet av 70-talet. Sändaren försedd med en förkortad antenn,som var lite mer lätthanterlig. Dessa antennerna gjorde jag rätt många av till andra flygare och de var, till skillnad mot köpeantennerna; helt resonanta på 35 mHz ! Inget eldande för kråkorna i slutsteget där inte.

Ganska svettigt i värmen.

Foto: Fotograf av motormodell och segelmodellen är Daniel Johansson .

Denna äldre bilden från 1974 är från en tävling på Fjärås Bräcka uppe vid Kungsbacka
. Modellen var  en egenkonstruktion av Pär Lundqvist och mig. Denna modell flög ifrån det mesta , kan jag lova. Planet är på väg att räta upp sig efter att ha vänt vid den vänstra pylonen. Lite av modellens välflygande egenskaper ser du på kroppens läge i svängen med 90 graders bankning: Inga hängande stabbar här inte, utan kroppen parallell med horisontalplanet för att flyga effektivt. Nosens läge i sväng kontrollerar du med sidorodret
. Antingen topproder, nosen upp eller bottenroder, nosen ner.

Foto: Pär Lundqvist

En annan relik från sent 70-tal och tidigt 80-tal är Junior 200. Modellen anses,  som den bästa nybörjarmodellen av klassiskt snitt. Med det menar jag, en modell man måste bygga själv.
Vi var många som byggde Juniorer och modifierade de kraftigt. Vi ökade spännvidden , för att minska vingbelastningen, vi monterade noshjulet med fjädring från en kulspetspenna,som gjorde att stället kunde arbeta upp och ner 50 mm, vilket gjorde att du kunde starta i nästan hur gropig terräng som helst, för fjädringen gjorde, attmodellen inte  studsade fram
på styva 4 mm pianotrådar, vilket ju gör allt svårare.

Huvudstället var monterat, så vi hade torsionsfjädring, vilken var utomordentlig effektiv . Motorn var en Os 15 (2.5 kubik) glödare. Motorn mycket ljuddämpad med extra dämpare av en tom Treotub….. Vidare var medbringaren fram helt tät, vilket hindrade olja och
bränsle att skvätta ut.

Här har jag just landat modellen,  efter att jag kört soppatorsk.
Landningen utfördes med hjälp av ADB. Vad det är får ni googla.
Googla: Aero Dynamisk Bromsning. Eller kolla hur en modern jetkärra landar,så förstår ni ADB.

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en ”vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric ”Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5.  Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkraftsmotståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.
Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Flyghistoria

BALLONGERNA, SOM FLÖG FRÅN SCHWEIZ TILL LAHOLMSBUKTENS STRAND…

 

…dyker upp i min inbox.

 

 

 

 

 

Den sista kom idag och är en notering från Freiburger Nachrichten

 Länk:

 http://www.freiburger-nachrichten.ch/

Här är en bild på artikeln. Roligt att få så mycket gensvar….

 

 

 

http://www.freiburger-nachrichten.ch/index.php?option=com_wrapper&Itemid=7

 

 

 

Här kan du läsa mera om den märkliga ballongresan.

 

Kategorier
Naturbilder

DIE LANGE REISE ZWISCHEN FREIBOURG IN DER SCHWEIZ UND HALMSTAD…

 

 

 

 

 

Mit Luftballons

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hade gjorts, när jag fann  4 friflygande luftballonger från
detta sjukhus.

Länk till sjukhuset: http://www.fr.ch/hfr/de/pub/dashfr.htm

Man hade i Fribourg, Schweiz,  haft en tillställning,
som hade sitt fokus på på invigningen av en ny radiologisk
avdelning.

Sjukhuset är en mycket välrenommerad  institution,
som finns i Tyskland, Österrike och Schweiz.

Jag fann ju dessa ballonger i början av december på
stranden i Tönnersa.
Ballongerna var nästan tomma på gas, vilket säger mig,
att de legat ganska länge på plats. Mest troligt är,
att de landat i havet och sen med vindens hjälp
blåst upp på stranden.

Ballongerna släpptes i november från Freiburg i
Schweiz  och tiden för att flyga till Sverige 1400 km
fågelvägen och mera troligt 2200 km verklig
färdväg,  torde med de vindar som rådde vid tidpunkten
för släppandet,  ha tagit ca 36 timmar.

Ganska fantastiskt att man kan få fram ett budskap
med så enkla medel så långt !

Jag skickade ett E-mail till sjukhuset, där mitt meddelande
mottogs med stor glädje. Jag fick ett mycket snällt
tackbrev och händelsen ligger på deras hemsida ovan
och dessutom kommer ett reportage i den lokala
tidningen om händelsen.

Roligt.

Här kan du läsa om ballongerna.

Det stället där man släppte ballongerna.

Här är en karta så ni kan se resan ballongerna gjorde:

   Die Reise insgesamt etwa 2000 km .
VogelFlug ca 1400 km !  

       Hier wurden die Ballons gefunden

          Die Mündung der Fluss Lagan in der Bucht von Laholm.

     Die Dühnen von Tönnersa.                                                          

Die Wellen rollen den Fluss aufwärts  nach einem schweren Sturm .

                                                                                                                            Nach dem Sturm und das Meer ist  ruhiger geworden.

                                                                                                    Die Sonne gerade aufgestiegen und gibt unser Natur eine gelbe Farbeton.

                                                                                                                          Die langreisenden Ballongs,  von Fribourg geflogen..
                                                                                                                 Ja, so sieht es aus….nach etwa 2000 km Fahrt in der Luft und auf´s Meer.

 

                                                               

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers ”Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min ”Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde  som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Segelflyg

HÄRLIGT VÄDER VI HAR

 

om man är försäljare av regnkappor,

stövlar och paraplyer.

 

Är man väderberoende för sin intressen,
som ju i mitt fall är modellflyg F3F-modeller
på hang och skärmflyg likaledes på hang,
så är ju läget nu synnerligen dystert.

Regnar det inte , så blåser det småspik,
som förstör varje rimlig chans till flygning.
Enstaka dagar dyker upp , som i måndags
då jag fick mig en god stund i termiken.
Jodå, det går fint att flyga termik året om.

Men jag längtar till en go dag på Hovs Hallar
med 2-5 m/sek nord eller nordväst, så man
kan flyga antingen modell eller skärm.
Hoppas det kommer sådana dagar i höst.
Det brukar ju kunna,  växa in lågtryck över
västra Ryssland,  som tillsammans med ett
högtryck över Brittiska Öarna transporterar
ner kall polar- och arktikluft i en nordlig
luftström.

Eftersom jag är ointresserad av inomhusflyg ,
så får man ju bida sin tid. Det står jag ut med.

I söndags flygfotograferade jag med min
GoProkamera från  en Blue Phoenix.
Bilderna blev synnerligen bra. Eftersom det
var ett uppdrag,  kan jag inte publicera  fotona,
då de är coprightskyddade av den,  som
skulle ha de.

För övrigt har jag skaffat lite nya prylar för

Naturligtvis tar jag med F3F modeller,
för chansen finns ju,  man kan få flyga lite DS
på Skolbacken vid Hammar.

På byggbrädan ligger min nya 4-m Ava med
elmotor och en annan 4-m modell också med
elmotor. De ska bli färdiga snart,  så man kan testa.

Min Ava jag håller på med,  är en alldeles
omarbetad modell, som blir spännande att flyga.

Det är bara att se framåt trots mörkret, regnet
h blåsten. Det blir vår !

Lite nostalgiska bilder när det var sommar….

 

 

 

                                                                                                                      En Arrow. Vad min andra favorit är ? En Arrow till….

                                                                                                     Min modell skriker förbi just flygande i kantrotorn där lyftet är bäst.

Unos fina J34 Hawker Hunter edf-modell. Laddad med Sidewinder
målsökande IR-robotar under vingarna.

                                                               Detta är en tidig version, som inte har den prestandan som
Sidewinder 9 har idag. Nya versionen klarar mycket mera

                                                               G-påkänningar och har förmåga att till viss del skilja på
ir-facklor och flygplanet, samt undviker lockup på solen…

Hawker Hunter med fälltankar. Sidewinder användes på sent
50-tal vid luftstrider mellan kinesiska och  amerikanska piloter
över sundet mellan Taiwan och Fastlandskina.  Striderna gällde
ett par småöar, som om jag minns rätt heter Quemoyöarna.
De kinesiska piloterna blev nedskjutna som kalkoner utan att
ha en susning, om vad där skedde.

                                                                   Här kan ni läsa om det: http://en.wikipedia.org/wiki/AIM-9_Sidewinder#Combat_introduction

                                                                                                                                                                                                   

  

  Roger och fru från 2-åker och Frankie på Hammars Backar.

         Rogers flygande vinge och blommor på kanten.

       Så här glad blir man när man flugit hang !

                                                                   En Astir storseglare startar på Ålleberg.

 

 

Kategorier
Dagens snespark

NÄR MAN TAPPAT KONTAKTEN MED VERKLIGHETEN

 

…och man faller fritt i omoralens tyngdlöshet…

 

 

      Per Garthon, storfuskare och moralisk härdsmälta.

… ser vi gång efter annan , hur maktens män tror sig
ha egna regler,  när det gäller att utnyttja de ekonomiska
förmåner,  som följer med det uppdrag ,man fått  av
väljarna i förtroende vid ett val.

När man väl sitter vid köttgrytorna,  tar man alla
chanser för att sko sig själv,  i vetskapen av att chansen
för upptäckt är liten.

Per Garton miljöpartisten blev tagen med kalsongerna
neddragna på en flygplats i Sverige av en reporter från
TV4,  när han rätterligen skulle suttit i en föredragning
i EU-parlamentet , eftersom  han hade skrivit på
närvarolistan för föredragningen.

Varför han skrev på och sen stack ? Han fick 4600 kr
extra i plånboken…….Han hade som förklaring att
”Man brukade göra så”

Ok, hade pengarna bara varit lika lättförtjänade för
en undersköterska på ett äldreboende, kunde jag stått ut.
Men nu? Aldrig !

Nu har herr Juholt , Socialdemokratiska Arbetarpartiets
ordförande,  fuskat med sitt och sambons boende för 160000 kr.

Jaja, du vet käre medborgare , vad som händer,
om du drar av 50 spänn för mycket i bílersättning.
Då  får du två, tre brev från taxeringsmyndigheten,
som beordrar dig att komma in med fler kvitto, fler
beskrivningar av färdväg.

Men,  när de som är berusade av maktens
möjligheter blir avslöjande,  säger man och jag citerar
Herr Juholt: ”Jag har missat. ”

Javisst är det ett förbiseende………. men det har han
gjort under en följd av år.

Han tyckte bestämmelserna var ”svåra att förstå”..??
Vem som fastlagt bestämmelserna ? Just precis Juholt
och hans kollegor.

Trodde dessa , att de skulle komma undan,
så tog de fel. Förtroendet för dessa människor ligger
enligt senaste mätningar i botten. Endast 5 (FEM) %
av svenska folket har stort förtroende för Juholt.

Förresten, jag glömde säga,  vem som ser till att
fuskpengarna kom till deras lönekonton, men det
var du och jag.

Här är bilder på de två fuskande förtroendevalda:

 

 

                        Så här glad blev  Håkan Juholt, när han just kollat saldot på sitt lönekonto,
då tillägget för ökade  boendekostnaderna gått in.

 

Detta är ju bara ett axplock. Det finns obegränsat
mer att skriva om. Konstigt att vi har så kort minne
vid de allmänna valen….??

För mig tycks det,  som om de förtroendevalda
från alla partier blir en flock,   som kliar varandra
på ryggen för att kunna behålla sina privilegier. 

Det hade kanske behövts en ny Karl X,
som kunde genomfört en modern reduktion av
det nya frälsets fördelar gentemot den vanliga
medborgaren ?

Om jag är ilsken ? Det kan du ge dig på !

 

Kategorier
Airshows

VACKRASTE OCH MEST VÄLFLYGANDE MODELL

 

 

 

 

vid Tarps ModellFlugTag var en Mitsubishi Zero.

 

 

 

 

 

 

 

 

Modellen var stor, ca  280 cm spv och hade en
7-cylindrig stjärnmotor på  ca 175 kubikcm slagvolym.
Planet var mycket väl byggt från scratch och
byggaren/piloten hade ägnat mycket energi åt
detaljer. Jag kunde inte hitta nåt som inte var
väl övertänkt på modellen.

Motorn var mycket lättstartad och den hickade
inte till en enda gång under de flygningarna jag såg.
Ofta när man ser en detaljrik skalamodell tenderar
dess flygkaraktär att bli en smula tungt. Men inte denna.
Den flög, tror jag, som den riktiga Zeron.

Han gjorde en bejublad uppvisning med sin
japanska kärra. Inte bara flög han den realistiskt
i luften, han gjorde korrekta inflygningar och
starter också. Inget hafsverk, utan han flög
hela proceduren som i verkligheten.

Zeron byggdes i Japan som en långsdistansjaktkärra
för japans flotta. Den var avsedd för hangarfartyg.
Zeron flög första gången den 1. April 1939.

De sista versionerna som byggdes i mer än 6000
exemplar hade en radialmotor på ca 1560 hk,
vilket gav Zeron en max hastighet av  knappt 600 km/tim.

Zeron var känd för sin förmåga att manövrera,
men detta klarade den tack vare att man sparat vikt.
Olyckligtvis för piloten hade man inget pansarskydd
i cockpit utan en en cal.50 kula från en amerikansk
Browningkulspruta räckte för att sänka piloten.

Det finns några stycken överlevande luftvärdiga
Zeros fortfarande.

Här kommer det bilder.

 

 

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

F-NOSTALGI

 

 

 

 Tävling i Rinkeby 2011

 

 

 

 


Spännande var uppgörelsen i denna klassen in till sista andetaget nästan.
Men efter flyofferna stod Sten Persson som vinnare med sin modell Hi-Fly
före Sven-Olof Borg med sin Heatwave. Som utomstående tycker jag att
modellerna var lika bra i luften, men Sven-Olof hade lite otur i sin sista
start i flyoffen.

Som en icke speciellt kunnig friflygare måste jag uttrycka min beundran
för byggarna av dessa modeller. Tänk på att modellen ska stiga effektivt
under den motortid man har, för att därefter kunda helst ta en termikblåsa
och kurva i den eller om ingen termik finns, ska den kunna glida så länge
som möjligt, så man når maxtiden. Det är många parametrar som ska
stämma i sista änden !

Bra gjort ynglingar !

Tyvärr hade jag ett mekaniskt fel på min kamera, vilket gjorde jag hade för långa
exponeringstider med resultat, oskarpt.

 

Sven-Olof Borg startar sin Heatwave.

    Göran Dacke med sin modell Hothead

Nu !

Nu är det upp till dig, modellen !

Göran startar

Den blivande vinnaren Sten Persson från Halmstad

Förberedelser för Flyoff

Har han trumf i handen…………

Stens motor

En sådan här modell kommer inte från Kina och är ”färdigbyggt”.
Nä här får man allt bygga sin modell från scratch !

Pilot och mekaniker, Sven-Olof Borg med dotter

Här spänner väl Sven-Olof linan till kurvrodret..

Han startade så fotografen inte hängde med…..

på spaning efter tävlingsmodellen, så man kan ta tiden för landning, resp då den inte kan ses mer.

Pär och jag hämtade Stens modell som fusat ner på kanten i hålan på fältet

Sven-Olofs Heatwave  som fusat. Det ser man på den uppfällda stabben

En perfekt fuselandning

Ryggtavlan på grabben som vann klassen

Småländsk koncentration hos Lars Erik Fridström Anderstorp

Sven-Olof startar

HI Fly, dagen vinnare

Sven-Olofs sekundant

Sven-Olof startar

Thor Bortne från Norge förbereder

Husbilen där Anita vår tävlingssekreterare residerade.

 

Flyg nu annars……..säger Thor

En välbyggd och vacker modell. Är den välbyggd och ser vacker ut,
brukar den också kunna flyga bra. Det var ju Kelly Johnson hos
Skunk Works i USA som myntade uttrycket:
If it looks good, it flies good !

 

 

 

 

Vinnare: Sten Persson Hi-Fli

mats

Kategorier
Airshows

EN SPÄNNANDE TURBINMODELL I TARP

 

Mig-25 som drevs av en Micro jetmotor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Modellen var en formsprutad modell av en rysk Mig-25,
som ju var ett plan framtaget för att kunna stiga snabbt
och ingripa mot högtflygande bombplan.
Planet var länge världens snabbaste med maxfarten
ca mach 3.
Det blev sedermera passerat av amerikanska SR-71,
vilket var en produkt av Kelly Jonson vid Skunk Works.

En Mig-25 avvek och landade i Japan, där USA
plockade ner det i minsta del och analyserade det.
Jag minns att amerikanska specialister var förvånade,
när de såg att ryssarna använde elektronrör till
elektroniken i stället för state of the art halvledare.
Amerikanarna drog på munnen,  när de såg
röranvändningen tills de fattade att genom att använda rör,
hade man i stort sett eliminerat verkningarna i elektroniken
från en EMP (Elektromagnetisk Puls), som på
halvledarförsedda utrustningar slog ut dessa.

Nåväl,  modellen såg jag redan förra året och
jag var imponerad av pilotens sätt att hantera
modellen före start. Det var enkla rutiner.
Han hade med sig en liten plastspann med en
liten gasoltub och småverktyg.  Det var allt.
Inget extra mumbojumbo.

Modellen vägde 2.1 kg och motorn hade en statisk
dragkraft på 3.1 kg, allt enligt speakern på uppvisningen.
Så därmed kunde modellen stig rakt upp under accelleration.

Vädret var inte perfekt under fotosessionen,
då det var dimmigt, men lite bilder blev det.

              Förberedelser för start.
Gastuben och brandsläckaren samt sin radio

Ackpaketet och reglaget till start av turbinen.

 För att ge en illusion av EBK, har byggaren monterat
lysdioder runt motorernas ögonlock.
Motorn som driver modellen sitter i   mitten.

På väg ut med sin behändiga modell.

Jo, han handkastar sin turbinmodell.

 Inga konstigheter. Full trottel och spring ett par steg och dynga iväg …

                                                                                               Start !

                                                                                                                                                   Det gick bra som vanligt.

 

                                                                                                                               Planet släpper en ”bomb”, som small utav H-e.

                                                                                   Blå himmel över Tarp…

                                                                        100 % EBK

                                                                          Mig-25 och en skock fåglar

                                                                                          Detta plan utstrålar rå kraft.

                                                                           En passage i 380 knutar

                                                               Svårt att plåta i dåligt ljus och långt avstånd till motivet.

                                                                        Fin effekt med lysdioderna

                                                     Det ser ganska bra ut eller….?


                                                                     Landning med hög nos och kuperad motor.

                                                                                                                                                             Snart…touchdown

                                                                                    

 

Länk där ni kan läsa om Mig-25:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mikoyan-Gurevich_MiG-25

Så här ser the real stuff ut !

Kolla plåten ovanpå motorerna…för många g, så den skrynklat sig……… ?

 

Kategorier
Airshows

FOCKE WULF FW 44 J

 

…som går med elektricitet..

 

 

 

 

 

 

Focke Wulf Stieglitz Fw 44 J

 

 

 

När jag gick in till fältet i Tarp, stod under deras plasttak
vid klubbhuset ett imponerande plan.
En Fw 44, även kallad Stieglitz. Det betyder, som alla förstår, steglits.
http://wildlifegarden.se/fagelsidor/steglits.html

Modellen är ett scratchbygge av Gerd Lund, som är bror
till den kände Hans-Herman med Fieseler Storchen.
Gerds modell är i skala, om jag minns rätt 1:2.7
vilket ger en spännvidd på 333 cm. Vikten är ca 31 kg.
Hela modellen är klädd med siden och det finns inte
en rynka !

Vad som gjorde denna modell intressant,  var drivlinan
. Gerd, som är elektroingenjör till yrket, har utgått från
en växelströmsgenerator till en bil och byggt om den,
så den kan köras som motor. Effekten på motorn är
10 kW eller ca 12 hk !

Reglaget han använder är ett kommersiellt sådant
, som han modifierat. Han kör motorn på 10 celler
och har ca 30-40 Ah kapacitet. När man ser ner i kroppen ,
finns det  ett synnerligen imponerande ackpaket.

Undrar hur det ser ut vid en kortslutning ?
Det blir säkert en fin bengalisk eld…….

Jag frågade Gerd,  om han tyckte modellen var undermotoriserad
. Nej, sa han,  det finns mer kraft , än vad jag behöver i motorn.

Då han flög med modellen,  blev jag imponerad av dess
lugna rörelser och hur rent modellen flög. Inte bara flög
modellen bra, utan piloten visste hur man hanterar
sidoroder och skevroder på en dubbeldäckare,
när man svänger.

Jag kom att tänka på,  vad en expert skrev på
Svensk Modellflyg häromveckan: När man modellflyger
använder man inte sidoroder……..Hade han varit här,
hade han fått en smärtsam lektion,  av han som
flög Stieglitzen.

Man fick inte uppfattningen,  att modellen var tung.
Landningshastigheten var låg och planet var helt
aerobatiskt med lugna uttagna rörelser.

Alltså ingen fladdermus i luften.

Det var en imponerande modell !

Just sådan här modeller är typiska representanter för Meetinget i Tarp.

Här är lite bilder:

Gerd Lund med sin Stieglitz

Stolt byggare och flygare.

Här skymtar motorn.

Vacker kaligrafik.

Här finns det power och kopplingar……

Just så heter hans firma

Man ser generatorhuset. Grenrören ser ut som vattenslang från BilTema.?
…ventilkåporna formade i mjukt trä. Grenrören går till avgasuppsamlaren,
som samtidigt tjänstgör som Naca-kåpa. Om ni inte vet vad en Nacakåpa är
så googla.

Hela ekipaget.

Klubbens logo på sidorodret

Skalajobbet

Hans Steglietz, en crowdpleaser

Koll innan start

Uttaxning till start.

Rotate !

Snyggt, men jag saknar en pilot……….

Majsåkern verkade på en plan som en magnet. Varför får läsaren själv räkna ut

Fw 44 J

Målningen från en Fullskalastieglitz

Snyggt plan

Landning i kraftig sidovind.

Finalen

Stabilt och under kontroll

Snart….

Landat

Fullsize Fw 44 J

Originalmotorn. En Siemens Halske stjärna.

 

Läs här om Siemens flygmotorer:

http://www.bungartz.nl/siemtuig_d.html

Här kan ni läsa om flygplanet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Focke-Wulf_Fw_44

Kategorier
Skärmflygeri

HANG -SM I SKÄRMFLYG I KÅSEBERGA

Skulle hållas fredag-lördag-söndag denna veckan.

 

 

Men som vanligt, höll jag på att säga,
så var vädrets makter emot oss.
För mycket och fel vind, nederbörd.

Det gjorde,  att aktiviteten nere vid Hammar var låg.
Vi hade åkt ner för att få lite bilder från tillställningen,
men objekten var få,  som man kunde fotografera.
Magnus Wilson och ordförande Anna Hadders sa
, att tävlingen skjutits framåt till måndag-onsdag,
då vädret då skulle bli bättre.

Vi åkte i alla fall upp till hanget och fick se några
flygande objekt i alla fulla fall…..

Kunde vi inte flyga,  så kunde vi ta en rundtur på
Österlen bortom Kivik, Brösarp och Simrishamn.
Vackert och fullt med turister. VIlket ju medför,
att det finns en kiosk eller servering i vartannat hus.

 Jaja, det gäller att tjäna pengar…….

Här några bilder från Hammar:

En pilot flygande sin ”BobCat”, vilket är en skärm med mindre bäryta,
vilket gör den snabbare och mer manövrerbar.

Alternativ två om man vill flyga hang är att flyga en hängglidare
. Ursprungnligen framtagen av Rogallo på 60-talet och nu förfinad
, så den har glidtal som segelkärrorna hade på 30-talet.

De som flyger hängglidare, kallas av oss skärmflygare fö
”Rörmokare” på grund av alla rören som ska fogas ihop. 

En hängglidare på finalen just innan sättning.
Man ser den höga anfallsvinkeln vilket skapar lyf
t och motstånd så piloten gör en säker landning.

Rakt fram – Polen.

Två som utnyttjar vinden…….

En sväng lite lågt, men det är bara att gå in mot hanget för att plocka lyft igen.

En BobCat och ett par skor.

På väg att kana in för en landning

Landningsstället utfällt.

Piloten som fallit på knä för att tacka för en fin landning eller…..?

Takeoff med hängglidare

Så ser det ut

Här syns det hur snett vinden ligger i förhållande till hangkanten

Brant vänstersväng.

 

Kategorier
Old Timer flyg

JUBILEUMSTÄVLINGEN WAKEFIELD 60 ÅR

 

 3 juli 2011  Rinkaby

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna tävling flögs med Wakefieldmodeller av högsta kvalitet och egenskaper.
Modellerna var konstruerade för mer än 60 år sen !

Men flygegenskaperna var trots det, eller kanske tack vare det , fantastiska.
Ni som aldrig varit på en friflygtävling, åk och titta. Speciellt om det är en OT-tävling.
Det vill säga,  man flyger med modeller konstruerade för 60-80 år sen.

Denna jubileumstävling var speciell, då den pilot som vann VM i Wakefield 1951,
Sune Stark besökte evenemanget. Sune, 93 år ung och still flying strong invigde
tävlingen med några väl valda ord, som han fick livliga applåder för.

Tänk efter käre läsare…..93 år och aktiv modellflygare med friflygmodeller !!
Där har vi andra något att se upp till.

Rinkabyfältet är ett de få ställena,  där man kan hålla friflygtävlingar,  då dessa
ställer krav på ytornas storlek.

Väderleksutsikterna var inte helt ok, vilket bromsade en del från att komma,
men vi fick utmärkt väder med bra termik. Deltagande var piloter från nordiska
länder och piloter från Italien.

Eftersom vädret var gynnsamt , var det många som flög maxtiden 150 sekunder,
eller 2.5 minut. På denna tid kan en modell flytta sig en avsevärd sträcka och kan
vara svår att hinna efter landning. Flera har pejlsändare ombord och kan hitta sin
modell, men för en italienare gick det illa, han hittade  inte sin Wake. Den dyker
säkerligen upp så småningom, om han inte hittade den under söndagen.

Efter 2.5 minuters flygning fusar modellen, vilket innebär,  att stabben av ett urverk
som aktivator via gummiband slår upp, som gör att modellen snabbt sjunker i en
flatspinliknande rörelse.

Vil ni läsa om Wakefield,  vad det är så Googla på nätet. Modellerna drivs av gummimotor,
som dras upp otroligt många varv och som utvecklar sin energi under lång tid.
Efter att motorn gett sin kraft, frihjular propellern i fartvinden, så inte onödigt
luftmotstånd skapas.

Ett stort reportage om tävlingen kommer i SMOS tidning om ni vill läsa. SMOS hemsida är:

http://www.smos.info/

Här kommer en rad med bilder utan något logiskt sammanhang, utan de ska ses
som anteckningar av mig,  som tyvärr inte på något sätt har mycket kunskap om
regler och teknikaliteter för OT-flyg, från en tävling.

Jag kommenterar en del bilder. Vill ni veta mer så gå in på SMOS hemsida.

 

Rinkabyfältet utanför Kristiansstad. Här ska hållas ett scoutmöte i
sommar med 6000 scouter från hela världen. Var redo !

   Sune Stark, 93 år ung.

Så ser en världsmästare ut !

Sune har invigt Jubileumstävlingen

Sune håller koll på piloter och modeller.

Här är Sune till vänster och till höger håller redaktören för modellflygtidningen i Danmark
Karl-Erik Widell en kopia på Sunes VM-vinnande modell.

Här är 3 VM vinnande modeller.

Åke Gustavssons målning av en Wakefield, som tillfaller vinnaren.

Två av de italienska piloterna. En nätt resa från Italien till Rinkaby….

Duktiga piloter är italienarna.

Martti Bogdanoff, en duktig skånsk pilot.

Tror ni att dessa herrar sitter inne med kunskap om aerodynamik och flygmekanik ?

Trimstart med en Wake.

Trimstart

Kolla paketet med gummi i kroppen. Ibland håller inte kropp för kraften i gummibanden,
utan då spränger motorn sönder modellen.

”Forza Italia” !

En trevlig sak med OT är att fruarna är hårt engagerade och
drabbas lika hårt av tävlingsivern som deras män..

Man startar från ett litet bord, då reglerna kräver start från marken.

Just vid lättning. Ni ser modellen av propellerns moment vrider sig.

Det ser ut som piloten åkallar högre makter, men han skuggar ögonen,
så han kan följa sin modell i luften.

En sådan modell flög Sune med när han vann VM 1951

 

Sunes modell

En av de italienska piloternas Wakefieldmodell, som konstruerats av en finländare.

Var det fenans utseende som gjorde att Sune blev världsmästare ?

En elegant takeoff.

Åke Gustavsson med uttrycksfyllt ansikte.

Klarar det sig…?

Mama mia…

Nytt försök.

Åke startar

Kraftigt vridmoment

Enpunktslandning

Fyra unga pojkar.

Så där nu startar vi….

Det kan bli aerobatik det här….

Bäst att ta skydd tänker åskådarna…

…och duckar….

Ännu en start

Karl-Erik Widell och Åke Gustavsson.

Här hittar ni de bilder,  jag har på servern för tillfället från Wakefieldtävlingen.
Bilderna ovan finns alltså även med i galleriet. Upplösningen på bilderna i galleriet
är låg, varför kvaliteten inte är super. Om någon önskar fullstorleksbilder så maila mig.

Vill ni kolla bilderna så klicka på View with Piclens  så får ni ett bildspel,
som kör bilderna automatiskt. Om ni i bildspelet klickar ner till höger,
så får ni helskärmsläge.

[nggallery id=68]

 

Kategorier
Flyghistoria

PAPPERSPLANEN SOM HJÄLPTE KONSTRUKTÖREN AV CONCORDE

 

En papperssvala kan alltså användas…

 

 

 

 

Pappersmodellerna

 

I ett av lagerutrymmena på Farnborough fann man
en uppsättning pappersplan,  som hade använts,
vid konstruktionen av Concorde.

Jag fick mig informationen och en bild tillsänd
från en god vän i England och tänkte,  det kunde
vara av allmänt intresse.

Planen hade byggst av av en engelsk vetenskapsman,
som heter WE Gray,  för att de skulle användas i
tester i en vindtunnel. Efter testerna i en
låghastighetsvindtunnel tillverkades trä- och
metallmodeller för tester i supersonisk tunnel.

Chefskonstruktören för Concorde, Alan Perry
, säger att det glädjer honom,  att dessa pappersplan
är återfunna och kan visa hur många källor,
som användes vid konstruktionen av ett av
de finaste plan,  som nånsin byggts.

 

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

VAD HÄNDER PÅ FLYGFRONTEN EGENTLIGEN ?

 

Just nu, inte mycket…….

 

 

 

 

 

 

Efter att ha röjt ut efter min lilla brasa i
modellflygverkstaden, var jag trött på allt
som hade vingar.

Det kändes, som om jag bara ville bort från
eländet till en annan miljö. Tillfället gavs, för
EL skulle tävla med sin häst på SM-kvalet
i Margaretehof vid  Everöd/Kristiansstad.
Så vi drog ner till Kåseberga med den gigantiska
husvagnen. Då skulle jag kunna flyga skärm
, medan hon red sina hästar.

Ridningen går ju bra, men det är värre med
flygningen, då vindarna är från helt fel håll….
vilket man får räkna med ibland. Det hade
varit bättre att varit hemma, för då kunde man
dragit till Hovs Hallar och flugit antingen skärm
eller modell. Men vad är det man säger…
.you can´t win them all……

Vi har 4 dagar kvar i Skåne, så än finns chansen.
Österlen är ju en vacker del av Sverige med sina
böljande fält och kullar nära havet. Det finns
en ro här nere bland de infödda, när man pratar
med dem. Många är inflyttade och ska man se
på hur många konstgallerier det finns på slätten,
så verkar hälften av de inflyttade, vara någon
slag av konstnärligt skapande människor.
Gallerierna ligger tätt som kajorna på en telefontråd.

Eftersom jag inte kunde flyga och EL red, körde
jag ut och botaniserade i landskapet.
Naturligtvis blev det bilder och några kommer här.

Det som grämer mig mest, är att jag missar
IGG-Träffen på Ålleberg. Det skär i hjärtat,
men det kommer ett nytt meeting nästa år
och då ska jag dit.

När jag är hemma, ska jag veva igång bloggen
med flygartiklar, så snälla läsare håll ut !
Det kommer ett maffigt reportage från
Flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.
Ett besök där kan jag varmt rekommendera !
Plus lite annat godis jag har.

Här kommer lite från trakten av Kåseberga på Österlen:

 

Jag knäppte när molnet skuggade en del av fältet och fick en fin kontrast

 Skånsk landsbygd

Den gigantiska husvagnen…….som nästan ser ut som Kalle Ankas

en del kallar detta ogräs, men en ört som blommar
är en ört och den är vacker i sin prakt.

 

Fåren betar kullarna, för de ska hållas fria från sly.
Kullarna vid havet söder om Ystad är rester av
rullstensåsar, som ju skapades av inlandsisen,
när den smälte undan och vattnet förde med sig
stenblock och grus ut i nuvarande Östersjön.

 

mats

Kategorier
Nostalgoteket

KALININ K7

 

…har ni sett nått liknande ?

 

 

 

Jag snurrade runt på nätet och hittade ett makalöst flygplan.
Ett sovjetiskt bombplan konstruerat ca 1930
. Det var ju denna tiden som Sovjetunionen hade ett behov
att hävda sig och visa att dess politiska och ekonomiska
system var överlägset västs. Detta medförde att man inom
många delar av teknikfältet led av elefantiasis, för det gällde
en regel: Störst.

Två av dessa monster byggdes och båda ramlade ner.
Bör ha blivit en rejäl hög med plåt och skrot…..

Tänk att se en sådan kärra krypa över skyn med
170 km/timman och höra alla  dess 16 motorer perfekt
synkade.. Eller tänk denna anakronism som ett
charterplan till Kanarieöarna nu…….

Motorerna var ryska V-12:or av fabrikatet: Klimov ???
Kan ha varit dieselmotorer och då slipper man besväret
med att byta stift. Å andra sidan fanns det 16 mekaniska
bränsleinsprutningar och pumpar att serva.

Det mest fantastiska med planet var ju att det flög !

Här är några bilder jag fått ihop på olika ställen:

Som ni ser krävs det 12 mans besättning att flyga planet. Kan föreställa mig
att mekarna hade det jobbigt. De kunde gå inne i vingen och komma åt
motorerna för att justera och underhålla under flygning. Ungefär som
en maskinist på ett gammalt ångfartyg.

 

 

Charterversionen ???

Kolla sporrhjulet, vad nu det har för funktion…kanske vid en ADB-landning.

En av de två prototyperna med mindre antal motorer.

Kolla beväpningen !  10 10 cm kanoner och ett otal kanoner av mindre kaliber.
Man kan föreställa sig vad som hände om samtliga kanoner avlossades samtidigt
…….troligtvis skulle planet stannat upp på grund av rekylen.
Konstruktion ser mer ut som ett slagskepp än ett flygplan.

Ser lite mjäkigt ut med den lilla lastbilen.

Tänk att få höra  dessa motorer gå på tomgång.

Tre-plans skiss av bombplanet.

 

Planet konstruerades av Kalinin 1933. Eftersom planet inte blev en succe,
på grund av instabilitet och vibrationsproblem löste Stalin dilemmat
genom att skrota planet som överlevde och hugga huvudet av konstruktören
Kalinin. Problemlösning modell Sovjetunionen.